Etikettarkiv | lära

”Det är inte synden som håller oss borta från Gud”? Jo, det är precis så det är

righteousness

Jesus festade med de fördömda?

Detta kan helt klart missförstås. Jag kopplar inte ihop bilden med Magnus Perssons läror, men ville bara illustrera en ytterlighet som jag ibland kommer i kontakt med framför allt hos många kalvinister. Få av dem skulle uttrycka att synd är rätt, eller att Gud inte bryr sig om att vi syndar, MEN samtidigt så förminskar de allvaret vad gäller synd genom att förmedla ett annat budskap mellan raderna som går ut på att vi ändå kan vara frälsta i vår synd om vi bara bekänner att vi syndar och känner skamsenhet. Men känner sig inte också många agnostiker skamsenhet inför omoral, och lever inte många av dem därför ganska mycket rätt?

Återigen ser jag mig inte hålla med församlingsplanteraren och pastorn Magnus Persson (se hans krönika i tidningen Dagen här). Jag kan ha fel men det jag läser verkar gå ut på idén att för en troende person så leder synd inte till separation från Gud och orsakar därför inte (andlig) död. Var har vi hört den läran förut?

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: ”Ni skall visst inte dö!

Han börjar med att berätta om två sjuka personer där den ena vägrade att erkänna sitt tillstånd (eller söka hjälp) medan den andra gjorde det. .

”Men hans tidiga upptäckt av att något var allvarligt fel med honom, hans bejakande och erkännande av sitt sjukdomstillstånd och hans ångestfyllda sökande efter hjälp räddade honom. Han som var döende är därför levande. Gång på gång utmanar Jesus människans självupplevda hälsotillstånd. Han passerar dem som i sina egna ögon är friska, rena och starka. Han dras i stället till dem som är medvetna om sitt hjärtas svaghet, skevhet och sjukdom. Till dem som dagligen brottas med syndens skuld och skam. Alla de vars synd inte bara är ett teoretiskt teologiskt begrepp utan en kännbar och plågsam verklighet.”

Är det naturligt för en kristen att dagligen behöva förnedra sig med synd och skam? Är den enda skillnaden mellan de två männen att trots att de syndar båda två (och så var ju faktiskt fallet vad gäller den Bibliska liknelsen om farisén och publikanen) så var det endast den ena som öppet erkände sin synd? Inte att samma person även OMVÄNDE sig och LÄMNADE sitt gamla syndiga liv bakom sig? Jag kan inte se den sistnämnda upplysningen någonstans i historien om de två sjuka.

”Barmhärtighet mot de skuldtyngda präglade Jesu liv och tjänst. Han omkullkastade religiösa regler och överskred sociala gränsdragningar när han rörde vid de orena, varmt välkomnade de utfrysta, förbarmade sig över de förtryckta, och – som han gör i dagens evangelietext – festade med de fördömda.”

Att säga att Jesus festar med de fördömda låter onekligen som om han deltog i deras synd. Nu kanske det inte är så Magnus menade, och kanske därför borde ha uttryckt sig på ett annat sätt för att inte förmedla en skev bild på vem Jesus är och hur heligt han levde. Jesus var bland annat med på en bjudning hos en farisé vid namn Simon (och det är ingen synd att äta mat, ens om man gör det hos en person som inte lever som man ska) och han passade då på att predika Guds ord och även kritisera sällskapet för sin SYND (inte för att de lydde Gud för mycket). Fariséerna hade bara utsidan av bägaren ren, när de även borde ha insidan av bägaren ren.

Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.—25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet 26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

Jesus verkar vara av åsikten att vi ska lära andra att HÅLLA buden i stället för att lära andra att vi inte kan och inte ens behöver för vår frälsnings skull. Han förmedlar budskapet att vår rättfärdighet måste övergå fariséernas rättfärdighet om vi ens ska komma in i Guds rike.

Matt .5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Mer från Magnus, och det allra farligaste:

”Det är inte synden som håller oss borta från Gud utan vår självrättfärdighet. Det är inte vårt erkännande utan snarare vårt förnekande av sjukdom som dödar oss. Det är vår självupplevda godhet som bedrar oss och för oss bort från Gud.”

Magnus har missförstått felet hos fariséerna, och det gör att han riskerar att indirekt göra synd till något som inte är särskilt allvarligt – bara vi tror på Jesus. Fariséernas problem var som sagt inte att de lydde Gud för mycket utan för litet. 1) De vägrade att erkänna att de hade synd (så långt har Magnus rätt), och 2) De vägrade att OMVÄNDA SIG och lämna synden bakom sig. Det är punkt nummer 2 som är den stora och avgörande skillnaden mellan farisén och publikanen, och mellan frälsta och ofrälsta. Synden håller oss ABSOLUT borta från Gud eftersom synd alltjämt separerar oss från vår helige Skapare. Det är inte självrättfärdigt att vara Jesus trogen genom att lyda honom, utan faktiskt något som Gud förväntar sig av oss och även gett oss all hjälp för att lyckas med.

Varför är detta så besvärande för oss? Orsaken är att det vänder upp och ner på alla våra föreställningar. Nåden introducerar helt andra spelregler än de vi lärt oss. Vi vill arbeta och kämpa för att göra oss förtjänta av Guds godkännande. Vi vill bli friska innan vi uppsöker läkare.”

Det är ett besvärande budskap eftersom det inte är vad Bibeln lär. Det är alldeles sant att vi ju inte kan bli friska utan Jesus, för det är ju Jesu renande blod som ju tar bort all vår tidigare synd och gör oss rena. Detta sker när vi omvänder oss, som är någonting som vi själva måste bestämma oss för att göra. Det är viktigt att påpeka att vi inte blir renade bara för att vi kommer till Jesus, tror på honom och bekänner våra synder. Det centrala är ju att lämna den gamla människan bakom sig och inte släpa den människan med sig in i det nya rena livet. Sen betraktas vi som rena och rättfärdiga så länge som vi lever heligt och rättfärdigt. Jesus tänker inte leva heligt och rättfärdigt ÅT OSS så att vi ska slippa.

Låt oss säga att en lagöverträdare fått en chans att bli benådad från sitt fängelsestraff. Om han då lägger fram sin sak inför guvernören (eller vem det nu är som har en sådan makt att kunna benåda), och öppet bekänner att han brutit mot lagen och därför är skyldig, men också lägger till att han inte har för avsikt att ändra sig, då blir han väl inte benådad?! Gud arbetar under samma princip. Det är glädje i himlen för varje person som OMVÄNDER SIG, eftersom det betyder att den personen gått från död till liv vad gäller hans andliga status. Om man bara nöjer sig med att bekänna sin synd så blir det ingen förlåtelse (även ateister kan göra detsamma), men om man bekänner sin synd och OMVÄNDER SIG, så förlåter Gud oss även om våra synder är mörkröda. Och vi får inte bara en enda chans utan fler. Om vi däremot varvar lydnad med olydnad så visar vi med våra liv att vi inte omvänt oss från hjärtat.

”Vi vill höra läkaren säga att han inte finner något fel på oss, att allt är som det ska och att vi är friska. Men sådana människor behöver ju ingen läkare. Självgoda, självbelåtna och självrättfärdiga människor ser inte sitt behov av frälsaren och gör därför Guds nåd omintet. Det är bara svaga och sargade syndare med sjukdomsinsikt som skyndar till doktor Jesus för att få syndasåren förbundna och helade.”

Även de som vägrar att bekänna att de är sjuka (att de lever i synd) behöver läkare, och deras behov av läkare hänger inte på om de bekänner sin synd eller inte. Att vara sjuk/syndig och självgod är förstås inte vägen till frälsning, men däremot att bekänna sin synd och upphöra med den. Vad betyder Guds nåd? Dels handlar det om Guds barmhärtighet (snällhet) att erbjuda oss rening trots att vi inte förtjänat den, och dels betyder det en hjälp att sluta synda. Den falska läran om nåden är att den täcker vår synd så att Gud inte kan se den, och det är ofta den sorts nåd som människor vill höra och tro på.

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som NU är 

Vi kan få fullständig seger över synden, och det är de onda makterna som säger att det är omöjligt. Vi behöver inte vänta på att vi ska få nya kroppar innan vi kan vara Jesus trogna eftersom vi kan leva heligt och enligt Guds vilja här och nu. Lösningen på syndaproblemet är inte att gömma oss bakom Jesus och låtsas som att Gud Fader inte ser vår synd, utan lösningen är att ta emot den hjälp vi fått (Guds nåd och den helige Ande) och därigenom leva heligt. Ingen måste smutsa ner sig igen efter att ha blivit renad, och så länge som vi syndar så är vi slavar under synd och inte fria. Det är ett budskap som människor kanske inte vill höra, men som det ålägger oss att ändå predika. Jesus började sin evangelisationsbana på jorden genom att predika omvändelse. Läs även vilka instruktioner som Paulus fick utav Jesus när det gäller att evangelisera:

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna,att de skall ångra sig och OMVÄNDA SIG till Gud och GÖRA SÅDANA GÄRNINGAR SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN

Jesus säger:

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Gud ändrar sig inte:

Jes. 59:2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Annonser

Har PAUL WASHER och JOHN PIPER rätt eller Bibeln? Bestämmer Gud allt?

Paul Washer och John Piper är kalvinister, och även om alla kalvinister mer eller mindre uttrycker sig som om de i stället vore synergister (där människor har möjlighet att lyda eller inte lyda Gud), så är de ändå anhängare av det filosofiska systemet kallat TULIP. Det är helt enkelt inte möjligt att vara en konsekvent kalvinist eftersom hela systemet är byggt på bibelmotsättningar, och det är därför det förekommer så mycket ”double speak” (dubbla budskap, att tala med kluven tunga) hos kalvinister.

paul washer

 

Jämför med vad Bibeln säger: Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst OCH ÖPPNAR DÖRREN, skall jag gå in till honom—”. 

Om det hade hängt på Jesus önskemål så hade ALLA varit frälsta, eftersom Gud inte vill att någon ska gå förlorad.

2 Petrus 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Hes. 33:11  dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktigevänder om från sin väg och får levaVänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Men kruxet är människans egen vilja och bångstyrighet. Gud skulle absolut kunna eliminera det kruxet i en handvändning och göra oss alla till förprogrammerade robotar som aldrig tänkte en felaktig tanke, men nu har Gud i stället föredragit idén att skapa människan till sin avbild och med en fri vilja – och därmed ansvarig för sina egna handlingar. Bibelns beskrivning av Jesus är att han INTE forcerar en stängd dörr, utan låter oss öppna dörren om vi vill – men då ska vi också känna till konsekvenserna för det beslut vi tar. Öppnar vi dörren leder det till liv tillsammans med vår skapare, men om vi vägrar så blir vi separerade från honom pga av vår synd.

Upp. 3:15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.16 Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun17 Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. 18 Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. 19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.22 Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.”

Luk. 11:5 Han sade till dem: ”Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt. 7: 7 Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Vi kan påverka Gud och andemakter med våra böner.

Kol. 4:3 Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet – det är för den jag är fånge –

Jämför också med det John Piper säger här bredvid. john piper

Vi vore helt förlorade utan Gud, men Bibeln visar dock att Gud inte frälser oss eller fördömer oss utan att vi själva är grunden för hans beslut. Det hänger alltså på oss och på det sätt vi valt att leva vår liv. Detta förminskar inte Guds storhet på minsta vis. Om Gud väljer ut vem som ska bli frälst, så väljer han också ut vem som inte ska bli frälst, och Guds beslut kan man inte förhäva sig emot. Ett sådant orättfärdigt sätt har inte Bibelns Gud, som ger alla en chans till frälsning.

Matt. 19:16 En man kom fram till Jesus och frågade: ”Mästare, vad skall jag GÖRA för gott för att få evigt liv?”17 Jesus sade till honom: ”Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” 18 Han frågade honom: ”Vilka?” Jesus svarade: ”Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19 Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.”

Matt. 25:46 [Om fåren och getterna] Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har GJORT för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.

Rom. 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.

Mark. 10:29 Jesus sade: ”Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull 30 utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Jud. 1:21 Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv.

Martin Luthers åsikter var inte alltid rumsrena – video på engelska med mycket citattext

Martin Luther har skrivit ganska många bra bibliska texter som kan glädja oss, men han hade även flera hårresande åsikter framför allt om judarna som du kan läsa om bland annat  i denna artikel. Tyvärr kan man inte säga att han hade sådana åsikter innan han blev frälst, eller i början av sin tid, utan tvärt om så blev hans ordval och reaktioner gentemot judarna värre med tiden – till och med under hans sista vecka.

Han hade heller liten förståelse för Jakobs brev, eftersom denna bok framför andra Bibliska böcker talar starkt emot Luthers idé att vi är frälsta av tro allena (utan att i egentlig mening behöva lyda någon av Guds bud även om det är eftersträvansvärt), och på det sätt han uttrycker sig låter det verkligen som hans åsikt är att vi kan bli frälsta i vår synd. ”Sin boldly” är ett av hans kända uttryck, och även i sitt hela sammanhang så blir det olyckligt. Man kanske skulle kunna hoppas på att läsning av hans citat i en större kontext skulle innebära att hans åsikter mjukades upp eller lutade åt ett annat håll, men tyvärr visar det sig att det inte låter sig göras. Däremot så talar han emot sig själv på andra ställen vilket skulle kunna få det att låta som att han ansåg att synd separerar oss från Gud trots allt. Detta gäller framför allt hans åsikter om människans fria vilja, som han emellanåt säger inte alls är fri utan helt kopplad till Guds vilja. Även John Kalvin talade emot sig själv, men för det mesta var Kalvins åsikter att Gud förutbestämt precis ALLT, inklusive Satans fall och all synd.

30 min. film

ETAL, Peter Ljunggren och deras missförstånd vad gäller NÅD

lawBladet Missions Visionen damp ner i brevlådan ihop med tidningen Dagen, och hela bladet är en annons från ETAL som Peter Ljunggren är ansvarig för. Jag hört sedan tidigare att Peter Ljungren är en stor ”nådaförkunnare”, och med det menar jag en predikant som fokuserar mycket på nåden vilket kan vara både på gott och ont, och efter att ha läst bladet tycker jag det mest är ”på ont”.

Men till att börja med vill jag förstås säga att ETAL förstås gör precis som det Jesus bad oss göra, nämligen att gå ut i hela världen för att göra folk till lärljungar, och det är inte alla kristna som gör. Jag kan bara glädja mig över alla som fått höra budskapet om Jesus Kristus och fått chans till ett nytt liv – och hoppas förstås att de håller ut till slutet så att de kan ta emot livets krona. Dessutom är andens gåvor med i bilden, såsom helande, och det är många kristna som inte tror att dessa andliga gåvor gäller för oss idag.

Mark. 16:Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.

Kan det bli bättre? Ja, om det inte var så mycket missförståndet vad gäller synd/lag/nåd – och det är ganska allvarliga saker eftersom det handlar om själen.

Det är framför allt artikeln ”Nådens fostrande verkan” av Johan Olehäll som jag reagerade negativt på

Det var mer än nog att läsa den artikeln eftersom den innehöll så mycket tokigheter. Johan lär ju ut att Jesus fixade allt på korset och att vi aldrig mer behöver riskera vare sig straff eller vrede för nåden täcker allt. Det innebär en ”license to sin” även om han också säger att vi inte borde synda. Om han å ena sidan säger att vi inte borde synda, och å andra sidan säger att vi är frälsta i vilket fall som helst oavsett om vi lever rättfärdigt eller inte, ja då ÄR det ju likaväl en license to sin. Vi HAR ju då råd att tjäna två herrar och att varva tro och synd, för Johan försäkrar ju oss att vi ändå är frälsta och att ingenting kan ändra på det.

Nedan ser du några citat i grönt och mina kommentarer i svart och bibelverser i lila.

Genom hela historien fram till Jesus födelse hade Gud med jämna mellanrum haft uppgörelser med synden. Detta trots att Han i sin godhet och nåd i långa perioder haft överseende med människans felsteg och brister. Vi läser till exempel om denna uppgörelse mot synden i Guds domslut mot det judiska folket i perioder av avfall och avgudadyrkan.

Ja, problemet var SYNDEN och problemet var så stort så att Jesus dog för oss för sakens skull. Därför kan det inte vara så att vi inte längre riskerar straff eller Guds vrede om vi skulle synda, för det gör vi. Vi är inte frälsta I vår synd utan FRÅN vår synd och det betyder inte att vi kan vara frälsta om vi samtidigt syndar för det innebär att tjäna två herrar. Om det var synden som var problemet så är inte lösningen att Jesus dör på korset för oss så att vi kan fortsätta synda utan några som helst risker, för det vore ju som en bekräftelse från Guds sida att det är ok med synd och att han anordnade ett fiffigt sätt för att vi ska kunna fortsätta utan risk för några konsekvenser. Vad gör den helige Ande i oss om det ändå inte spelar så stor roll om vi lyder honom eller inte, och om vi kommer till himmelriket oavsett lydnad?

Syndaproblemet blev löst en gång för alla då Jesus blev gjord till synd för vår skull så att vi i Kristus skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet (2 Kor. 5:21). Världen är försonad med Gud och på grund av Jesu offer på korset håller Gud inte människors synder emot dem. Guds välbehag och välvilja strömmar nu ut mot alla människor på jorden!

Ja, Jesus ordnade ett nytt förbund och han dog för oss en gång för alla, men om vi fortsätter att synda är syndaproblemet inte löst. Problemet är inte löst förrän vi bekänner våra synder, omvänder oss och vandrar ett liv i lydnad till Jesus. Om Gud inte längre håller människors synder emot dem, då är ALLA frälsta och t o m FÖDDA frälsta om nu alla är förlåtna helt villkorslöst. Men evigt liv ges till de som LYDER Jesus (Hebr. 5:9).

2 Kor. 5:21 Den som icke visste av någon synd, honom har han FÖR OSS gjort till synd (syndoffer), på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

Notera att ordet för ”synd” ovan också kan översättas till ”syndoffer” som det gjorts på andra ställen. Jesus har alltså FÖR OSS (inte i stället för oss) gjorts till ett SYNDOFFER. Och hur kan vi bli rättfärdiga i honom? Jo genom att vi genom hans syndfria offer kan bli renade i hans blod. Då blir vi renade och rättfärdiga, och hur länge räcker det? Så länge som vi LEVER rättfärdigt! Smutsar vi ner oss igen med synd är vi inte längre rättfärdiga. Jesus levde inte rättfärdigt i stället för oss, så att vi skulle slippa för det skulle faktiskt utmynna i ”frälst pga gärningar” (Jesus gärningar).

Vårt uppdrag är att förmedla dessa alldeles ofattbart goda nyheter till världen. Gud håller inte människors synder emot dem och var och en som åkallar Herren Jesu Kristi namn ska blir frälst.

Varför är det så viktigt att berätta att människor är frälsta oavsett vad de gör? Då är de ju frälsta oavsett om vi berättar det för dem eller ej. För vad är det värsta som kan hända? Evigt liv eller evigt liv är ju de enda valen om det Johan säger är sant.

Profeterna i det gamla förbundet fokuserade på problemet, människans synd. Genom att visa folket på dess brister, försökte man få dem att följa och älska Gud. Detta misslyckades i princip hela tiden—-

Så Johan menar att Gud var väldigt klantig som fick sina profeter att använda helt fel taktik?

—eftersom människan drogs med sin syndanatur och ännu inte kunde bli född på nytt.

Det här med syndanaturen är det många som tror på, men läran är gnostisk till grunden och INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut något sådant de första 300-400 åren (det finns INGET känt undantag). Det var i princip Augustinus (en före detta gnostiker) som introducerade denna hemska lära till kyrkan och Kalvin och Luther fortsatte att förvilla världen. Framför allt lär inte Bibeln ut någon arvsynd (läs mer här) och OM vi hade varit födda med en sådan arvsynd så hade det inte varit VÅRT fel att vi syndar utan indirekt Guds fel.

Domsbudskapet, som visserligen var rätt i den tidsepok som existerade före korset, gav inget bra resultat, vilket hela gamla testamentet vittnar om genom det judiska folkets historia. 

Det finns MASSOR av exempel på motsatsen så jag vill försvara Gud emot din anklagelse att hans profeter var ute och cyklade och inte åstadkom någonting gott som varade. Det bästa exemplet på ett fantastiskt gott resultat är Jona som fick hela Nineve att omvända sig för att få liv, men även de andra var för det mesta lyckosamma genom att varna människor för synden. Synd separerar alltid människor från Gud och det är en sanning som gäller än idag, vilket betyder att det är av STÖRSTA VIKT att varna för syndaktigt liv. Gud tjatade, varnade, hotade, bönade och bad sitt folk genom hela testamentet att leva rättfärdigt och även hans profeter. I nya testamentet så fortsatte Johannes Döparen, Jesus och alla hans lärljungar att göra samma sak.

I Jesaja bok kapitel 53 läser vi om hur Jesus en gång för alla löste syndproblemet. Han blev “genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade” (Jes. 53:5).

Detta måste vi tolka rätt.

5. –the chastisement of our peace was upon him (KJV)

5. —The chastisement FOR our peace was upon Him (NKJV)

5. —The chastisement of our peace [is] on him (Young’s literal)

5. —Upon him was the chastisement that brought us peace (ESV)

Det betyder inte att Jesus bokstavligt talat tog vår synd på sig, och inte heller att vi själva slipper straff för vår eventuella synd i framtiden. Det betyder att Jesus dog som ett syndoffer för våra synder för att kunna ge oss frid, men den friden kommer inte ovillkorligt och helt separat från vårt eget agerande. Läs mer här.

Många kristna tror att Gud straffar dem så fort de gör ett litet fel. Jesaja 54 visar oss att Gud lovat att aldrig mer vredgas eller bestraffa dem som är delaktiga i fridsförbundet – det nya förbundet. Om än Kebnekaise eller självaste Mount Everest skulle vika bort så kommer detta faktum att kvarstå! Gud bestraffar oss inte när vi misslyckas! Han blir inte heller vred. Detta är goda nyheter för oss kristna!

Jesaja 54 säger INTE att Gud aldrig mer kommer att vredgas och straffa oss. Jesaja gör en liknelse med Noas flod, men även om det aldrig kom någon ytterligare flod i den klassen så är det fortfarande så att folk hela tiden riskerar att gå förlorade om de är olydiga mot Gud, och det gäller än idag. Inte heller Noa och hans söner var immuna mot ytterligare synd och straff, och det är det ingen som är. Läser vi vidare från v. 11 så ser vi att Jesaja snarare adresserar Jerusalem och inte individer. Vi kan även läsa ”Dina barn skall alla bli Herrens lärjungar”. Låter det som något som inträffat? Är alla Jerusalems invånare Herrens lärljungar? Knappast, så vi måste på vad/vem som adresseras och när det som sägs kan tänkas inträffa.

Johan lär tyvärr ut att vi kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för han säger ju att Gud aldrig kommer att vara vred på oss även om vi skulle synda. Varför är inte detta en license to sin? Då kanske han svarar ”Men sant kristna skulle aldrig resonera så! Kristna vill inte synda och känner stor sorg när de gör det och syndar inte på nåden!”. Innebär det att Johan då menar att det är fullständigt onaturligt för en kristen att synda och att vi faktiskt aldrig någonsin behöver synda igen? Då kanske han svarar ”Nej, nej, vi kan aldrig sluta synda, men kristna syndar inte regelbundet och lever inte i en livsstil av synd”. Men detta är ingenting som Bibeln lär – att kristna skulle ha en gräddfil till himlen även om de syndar – medan ateister som syndar precis lika mycket/litet och visar exakt samma sorts frukt INTE kommer in i himlen. Kan vi inte gå segrande ur kampen mot synden, eller är Satans makt starkare än den helige Ande som bor i oss? Är läran att vi aldrig kan undvika synd en längre  tid, men att vi är garanterade att slippa STRAFFET För synden? Det är inte vad Bibeln lär.

Att Gud är vred när vi är olydiga är Bibeln mycket klar över, och det gäller oavsett om vi är agnostiker eller kristna:

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Läs mer här om Guds vrede.

Guds eviga nåd strömmar mot oss på grund av vår återlösare – Jesus Kristus. Att nåden är evig betyder att den inte kommer och går beroende på vår prestation. Den är konstant!

Nej att nåden är evig betyder att vi har erbjudandet om nåden för evigt och att Gud inte plötsligt stänger dörren och säger att han nu tröttnat och inte tänker ge oss nåd längre. Vår egen prestation är absolut livsavgörande. Inte så att vi kan frälsa oss själva, inte så att vi förtjänar nåden och inte så att vi kan bli frälst av gärningar, men frälsningen och förlåtelsen är inte villkorslösa. Du citerade Titus 2.11-12 och den lär oss att nåden hjälper oss att sluta synda i den tid som nu är.

Förbundet med Noa var villkorslöst – oberoende av Noas prestation eller framtida lydnad av Gud – och hade föregåtts av Guds dom (syndafloden). Det nya förbudet är på samma sätt villkorslöst för oss som tror på Jesus Kristus, och föregicks av Guds dom genom att Gud bestraffade världens synder i Jesu kropp på korset!

Noa var aldrig frälst helt villorslöst och inte heller de som var med honom på arken. Förbund betyder inte att de som ingår i förbundet är ovillkorligt frälsta, och sanningen är ju att förbund (även om de kallas eviga) faktiskt kan brytas och HAR brutits. Inte för att Gud initierade det utan för att människorna bröt sin del av pakten.

Om Gud bestraffade världens synder i Jesu kropp, ja då slipper ju vi straffet oavsett vad vi gör. Detta leder till universalism där alla blir frälsta. Jesus dog ju för allas synder, och det måste innebära att vi alla är födda frälsta och aldrig någonsin riskerar att bli ofrälsta i framtiden. Även att vara”otroende” är ju en synd bland alla, och även den synden straffades alltså Jesus för om försoningsläran är sann. Nu är dock inte den läran sann (för det skulle ju innebära att vi måste samsas med syndare i himlen) utan den introducerades av Anselm på 1100-talet.

När jag var yngre trodde jag att Gud vaktade på varje liten sak jag gjorde och bestraffade mig så fort jag gjorde något som var fel. Tack och lov så har jag upptäckt att så inte är fallet! Straffet föll på Jesus!

Det är inte tänkt att vi ska straffas här på jorden utan vi ska få vår dom i himlen. Återigen så tog inte Jesus det straffet som vi skulle ha i stället för oss. Vårt tilltänkta straff är ju en evighet i helvetet, och det straffet tog inte Jesus på sig. Ingen kan heller straffas två gånger för samma straff, och ingen betalar en skuld/faktura två gånger. Om Jesus tog mitt straff och betalade för alla mina framtida synder, ja då är de helt förlåtna och jag har faktiskt råd att förneka Jesus, vägra att förlåta en broder, hata människor och ta vildjurets märke, och jag kan hela tiden komma undan med att Jesus redan förlåtit mig innan jag ens utförde synderna. Även kristna kan välja en sådan  väg, och det är större risk för detta om vi sprider läran att synd faktiskt inte leder till döden. Det var den läran som Satan försökte med i Eden, så låt oss inte hjälpa honom på vägen. SATAN LJÖG!

Matt. 12: 36 Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. 37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”

Lagiskhet leder till mer synd

Vad menas med lagiskhet? Vi hedningar krävs aldrig att lyda alla de 613 judiska lagarna som gavs till Mose och framför allt inte de ceremoniella lagarna bland dem. Men är det lagiskhet att vara Jesus trogna och att lyda tio Guds bud?

Men, kanske du säger, finns det inte en risk att kristna missuppfattar budskapet och använder nåden som en täckmantel för synd?—Visst finns det en risk för detta. Paulus mötte ofta denna problematik och i Romarbrevet fick han tre gånger tillbakavisa att det skulle vara okej att ”synda på nåden”.

Ja Paulus var inte bara tydligt med att vi inte skulle synda på nåden utan han listade på många håll en hel rad med synder som garanterat förhindrar oss att komma in i Guds rike om vi skulle utföra dem. Så att ”synda på nåden” betyder enligt Paulus ANDLIG DÖD eftersom han tydligt säger att vi är just andligt döda om vi låter våra lemmar brukas till synd. För en person som Johan borde ”synda på nåden” inte vara särskilt allvarligt alls för han tror ju att vi är brandförsäkrade bara vi är kristna. Han håller ju med Satan som säger ”Ingalunda skall ni dö”, som han sa till den Gudstroende Eva när hon manades att synda.

Predikanter som är rädda för att missförstås försöker ofta balansera nåd med lag och dom. Problemet med detta är att det inte leder till att folk syndar mindre utan snarare mer! ”Syndens styrka kommer av lagen” (1 Kor. 15:56). Om vi tror att vi får folk att leva rätt genom att förkunna lagar och paragrafer så bedrar vi oss själva. Hela gamla testamentet är som sagt ett vittnesbörd om att detta inte fungerar!

Så rådet är att vi ska upphöra att varna systrar och bröder från att synda? Vi ska klappa dem på axeln och säga ”Gud älskar dig precis som du är och mitt i din synd?” 1 Kor 15:56 handlar om uppståndelsen när vi till slut ska få nya himmelska kroppar.

1 Kor. 15:56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57 Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. 58 Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

Vi har alltså en SEGER genom Jesus och det betyder en seger över synd. Den helige Andes makt är så stark att vi kan säga NEJ till synd! Vilken synd kan vi inte säga nej till för Jesus skull? En duktig predikant gör precis som Jesus gjorde, nämligen att predika ”OMVÄND ER FÖR HIMMELRIKET ÄR NÄRA”. Nu vet inte jag om ”omvändelse” är ett vanligt ord i Johans vokabulär eller om han tror att det är en farlig gärningslära som endast en bortkollrad farisé skulle använda sig utav, men faktum är att det är CENTRALT i Bibeln och GRUNDEN till vad både Johannes Döparen och Jesus byggde evangeliet på. Om du har en pastor i din kyrka som inte lär ut att omvändelse är nödvändigt för frälsningen så FLY! Fly så fort du kan i en annan riktning! Fly från predikanter som minimerar behovet av omvändelse och att leva rättfärdigt inför Gud!

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skallomvända sig

“Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden” (Rom. 6:14).

Paulus försöker få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar och för att de följer sina 613 lagar. Det är stort fokus på det här med omskärelse. När säger Paulus att vi inte är under lagen? Jo, när vi följer den helige Ande – som leder oss BORT från synd:

Galaterbrevet 5:18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Paulus säger att vi är slavar under den vi lyder, så är vi slavar under synden är vi syndens slav och INTE fria. Han säger MYCKET TYDLIGT i Rom. 6 att slutet för en person som syndar är DÖDEN:

Rom. 6:Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.—12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. —15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? — 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är DÖDEN22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Syndens lön är döden säger alltså Paulus, och Johan verkar säga att det inte alls stämmer eftersom Jesus fixat allt på korset.

Paulus är väldigt tydlig i Romarbrevet: Ju mer lag desto mer synd. Ju mer nåd desto mindre synd. Han visar också tydligt hur man som troende kan övervinna synd. Det handlar först och främst om att få en uppenbarelse om vad som verkligen skedde på korset. När Kristus korsfästes så blev jag korsfäst med Honom. Jag har dött från synden. Synden har inte längre någon makt över mig. Jag är en ny skapelse i Kristus Jesus. Jag har en ny, rättfärdig och helig natur på insidan. Genom att fokusera på Jesus och vem jag är i Honom – vad Paulus kallar att ”vandra i Anden” – kommer jag inte längre att göra vad köttet har begärelse till.

Det är Guds godhet, inte hot om dom eller straff, som leder oss till omvändelse (Rom. 2:4).

Varför slösade då Paulus och  Co tid på att skriva brev efter brev som varnar för synd och dålig frukt? Johannes Döparen vägrade att döpa vissa fariséer som kom för att döpa sig av honom just för att de inte visade den frukt som krävs för ett omvändelsens dop. Även Jesu dop är ju kopplat till omvändelsen. Bibeln säger också:

Fil. 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

2 Kor. 7:Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss.10 Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. 11 Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.

Guds nåd ger mig styrka att övervinna synd. En person som får höra att Gud inte bestraffar våra felsteg i det nya förbundet och därför väljer att ”synda på nåden” har visat vad som hela tiden fanns i hjärtat. — Det faktum att vissa misstolkar nådens evangelium får inte göra att vi undviker att predika det som det verkligen är!  

Men det är väl självklart att en lära som säger att Gud inte bestraffar synd (jag kallar det för SYND i stället för FELSTEG) leder till att människor väljer att lättare ge in för frestelser och synda. Frestelser är ju svåra som de är och om vi dessutom får höra att det inte finns någon som helst risk med att vi syndar – förutom reducerade gåvor i himen – ja då kanske vi emellanåt väljer att synda i några svaga situationer? En sådan lära är alltså livsfarlig eftersom den lära ut vad folk vill höra – nämligen att de faktiskt inte behöver ge upp alla sina synder eftersom Gud accepterar dem som de är. Men samtidigt är jag glad att du emellanåt verkar hålla med mig om att det är helt onaturligt för kristna att synda och att vi kan sluta synda. Eller är detta kanske inte vad du säger trots allt när du hävdar att nåd ger dig styrka att övervinna synd? Om du säger att vi aldrig kan sluta synda, då stödjer du å andra sidan tanken att synd är naturligt för en kristen person.

En känd bibellärare har sagt följande: ”Vill du ha snabba resultat i församlingen, predika lag. Befall människor att lyfta händerna, vittna, offra etc. Nåden däremot tar längre tid.” Han vidareutvecklar sin tanke: ”Det gick snabbt för Abraham att få barn med Hagar (en bild lagen) men med Sara (en bild på nåden) tog det längre tid.”

Paulus lärde aldrig ut att det måste ta lång tid att bli av med den gamla människan. Var står det att ”lag” ger snabba resultat och ”nåd” långsamma resultat? Om ”resultat” är något positivt så är det väl i så fall bra att vi lär ut ”lag”, och om det är negativt så borde det inte ens kallas för  ”resulat”.

Medan lagisk förkunnelse endast polerar utsidan, och får oss att bli kristna fariséer med dömande åsikter om allt och alla, går nåden på djupet. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet. Borta är samtidigt alla fasader. Man blir mer avslappnad och ärlig – gentemot sig själv och andra människor. Man har inte längre samma behov av att försöka framställa sig själv i bättre dager än vad som verkligen är fallet. Det kristna livet blir en vila som föder fram en iver att tjäna Gud – inte för att man MÅSTE utan för att man VILL.

Det låter ju väldigt vackert och harmoniskt, men stämmer det i verkligheten? Om vi avböjer oss från att predika omvändelse och det viktiga i att lyda tio Guds bud (för vi har som sagt inte kravet på oss att lyda de hundratals ceremoniella buden som judarna fick), och i stället ”Gud älskar dig som du är pga NÅDEN” så menar du alltså att det blir ett bättre resultat? Varför förstod inte Paulus, Petrus, Johannes, Jakob, Juda detta? För att inte tala om Jesus? Allihop spenderade de massor av tid för att varna för synden, kravet på omvändelse och att vi kan förlora vår frälsning.

Det kan mycket väl hända att kristna som tidigare levt under lagen och nu fått en uppenbarelse om Guds nåd kan ta en paus från alla religiösa aktiviteter under en period. Detta ska inte misstolkas som avfällighet.

Jag vet inte vad du menar med att ”leva under lagen”, för det är som sagt inte tänkt att vi ska leva under 613 olika Mosebud. Vi kommer dock inte från ANDENS lag som täcker upp tio Guds bud vilka alla täcks i det dubbla kärleksbudet. Dessa moraliska bud SKALL vi leva under och vi ska aldrig i livet ta en paus ifrån dem. Vi ska aldrig ta en paus från att inte mörda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott. Om vi syndar mot tio Guds bud så separeras vi från Gud. Såvida vi inte omvänder oss förstås.

 Men ju mer uppenbarelse om nåden man får desto mer motiverad blir man i slutändan att be, läsa bibeln och vittna. Man får en inre iver att göra goda gärningar!

Jag tror det är totalt tvärtom. Läran om att nåden täcker allt och att det inte finns några måsten kan leda till lojhet och en vilja att leva av världen. En sådan lära narrar fler att synda, för de tror att de är brandförsäkrade.

Istället för budord skrivna på tavlor av sten så har Gud skrivit sin lag i våra hjärtan. — Vi behöver inte försöka leva Kristuslikt i egen kraft. Det kristna livet handlar om att låta Kristus få leva och uttrycka sig i och genom oss!

Ja, skillnaden är alltså att buden ska finnas i våra hjärtan. Lyder vi alltså de moraliska buden i våra hjärtan så är vi INTE under lagen. Men om vi väljer att INTE lyda den helige Ande så är vi faktiskt under lagen och under förbannelsen.

Vi behöver inte mer lagisk ”omvändelseförkunnelse” för att få kristna att ”leva rätt” idag.

Ja, då har ju Jesus totalt klantat till det eftersom det var just en sådan predikan som han stod för. ”OMVÄND ER FÖR HIMMELRIKET ÄR NÄRA” är det han inledde sin predikotur med. Han bad oss också att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda så att vi inte ska hamna i helvetet, men det menar du är helt fel av honom? Du menar att det är fel att lära folk att de måste anstränga sig för att lyda den helige Ande och inte mörda, stjäla, ljuga, fuska, baktala, begå äktenskapsbrott, osv?

Vad vi alla behöver är att personligen få lära känna Guds kärlek – bredden, längden, höjden och djupet och så ”bli uppfyllda av all Guds fullhet” (Ef. 3:18-20). Kärlek är en betydligt starkare drivkraft när det gäller att få människor att leva ett helgat liv än lagparagrafer och syndakataloger.

Ja, det fattade inte Jesus och hans apostlar eftersom de ständigt varnade och förebrådde människor och olika församlingar för deras livsstil. Ärligt talat är det bättre att vi gör som Jesus och Co lär ut och inte som Johan och ETAL lär ut. Det säger sig självt att vi inte försöker korrigera våra barn som knuffar andra, går över vägen utan att titta, fuskar, ritar på väggarna, etc med ”jag älskar dig”. Nej, vi förklarar för barnet vad de gör fel och hur de ska göra i stället. Älskar vi varandra så försöker vi korrigera varandra, men självfallet finns det olika sätt att göra det på.

Josef visste instinktivt vad som var rätt och fel därför att han hade en kärleksrelation med Gud. Han behövde inte lagar och paragrafer för att förstå detta.

Låt oss inse faktum: Vad vi ofta kallat radikal omvändelseförkunnelse” har i själva verket varit ren och skär syndamedvetenhet. Så kallade ”väckelsepredikanter” har gjort kristna mer medvetna om sina brister än om sin rättfärdighet i Kristus Jesus. Trots goda intentioner har man ofta satt vagnen före hästen. Detta har i sin tur lett till att många kristna befunnit sig på ett andligt barnstadium livet igenom.

Jag upplever att det är du själv som satt vagnen före hästen och du predikar ett motsatt budskap än det Jesus och hans lärljungar predikade. Vi kan inte gå omkring och vara rättfärdiga i Kristus om vi lever i synd. Det falska ”saliga bytet” kan du läsa om här. Det är väl jättebra om predikanter kan få människor att bli medvetna om sina brister och synder så att de omvänder sig och därmed kommer ur barnstadiet. Det är ju hela poängen! Du verkar mena att vi ska akta oss för att predika omvändelse och att synd separerar oss från Gud, men att resultatet ändå blir bra eftersom vi predikar nåd och kärlek. Hur kan det bli en syndanöd och behov att ändra sin livsstil om vi predikar att ingen egentligen behöver ändra sig?

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från DÖDEN och överskyler många synder.

Sann omvändelse handlar om att förnya sinnet gentemot vad Jesus har gjort på korset – att ändra sitt sätt att tänka från syndamedvetenhet till rättfärdighetsmedvetenhet! Rätt leverne är en frukt av att man ”tror rätt” och inte ett resultat av att man i egen kraft försöker ”leva rätt”. När vi får en uppenbarelse om Guds nåd så fostrar denna nåd oss att leva på ett sätt som behagar Gud.

Nej, omvändelse betyder inte att nöja sig med att TRO rätt. Även demoner kan TRO rätt som du kan se här. Vi ska LEVA rätt också! Och om nåden är som du säger – att den fostrar oss att leva rätt – då blir väl resultatet detsamma? Eller menar du att nåden får oss att leva rätt även om det faktiskt inte var helt nödvändigt att leva rätt?

Lagens förbund – även kallat ”fördömelsens ämbete” – har haft sin glansperiod. Vi lever nu nådens tidsepok, i resultatet av vad Jesus gjorde på korset.

Det är precis lika viktigt att lyda Gud idag som det alltid varit. Det blir aldrig omodernt att undvika mord, lögn, stölder och otrohet.

Vad är TULIP och varför sprids KALVINISM och gnosticism?

Kalvinister tror mer eller mindre öppet på TULIP

Om en person säger sig tro på TULIP, så kan man förstå hans/hennes tro genom att helt enkelt studera vad bokstäverna i TULIP står för. Läs mer om punkterna längre ner. Man skulle kortfattat kunna förklara kalvinism med läran att människan inte har någon egen fri vilja, att Gud förutbestämmer ALLT och att INGENTING sker emot hans vilja. Detta gäller förstås bara om man vill vara konsekvent med TULIP, och det existerar heller ingen kalvinist som kan/vill vara helt konsekvent med sin egen lära. Lyckligtvis!

En del kalvinister skulle protestera direkt och säga ”Jo, vi har visst fri vilja men  vi har endast viljan att agera inom vår egen natur!”. Men då måste man fråga sig 1) Vem gav oss denna natur?, och 2) Har vi denna onda natur enligt Guds vilja eller emot Guds vilja? Dessa frågor kan inga kalvinister svara på utan att slå knut på sig själva, men många jag samspråkat med säger öppet att Gud predestinerat även vår synd eftersom de menar att han predestinerat allt, och att han inte vore allsmäktig om minsta lilla inträffade emot hans vilja.

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” ― R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

John Kalvin (1509-1564) startade inte begreppet TULIP som ju kom till ca 50 år efter hans död, men TULIP har ändå sitt ursprung i hans resonemang och teologi. Kalvin var i sin tur tagit många av sina idéer från Augustinus som var en före detta gnostiker. Ingen har fört in så många falska läror till kyrkan som Augustinus, och vi tror än idag på många obibliska läror som härrör från hans tid. Läs mer om Augustinus många nya läror här. Förutom att tro på TULIP säger en del kalvinister att de också tror på lärosatsen i Westminster Confession of Faith från 1647. Även den lärosatsen innehåller en rad motstridigheter gömda bakom mycket ludd och fina ord, såsom att Gud förutbestämt allt, dock inte synd. Jaha, så synd sker alltså emot Guds vilja? Nej, det kan få kalvinister erkänna för då vore han ju inte allsmäktig. Så då borde vi slå fast att Westminster Confession of Faith inte kan vara ett bra rättesnöre? Hur kan Gud förutbestämma allt som sker samtidigt som människan har ansvar för sina handlingar – som ju är förutbestämda av Gud?

”God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass: yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.” (WCF)

Pga internets inflytande så har dessvärre kalvinismen spridit sig alltmer även i Sverige. Alla kalvinister är anhängare av lärorna som finns inbyggda i systemet under benämningen TULIP (se nedan) även om inte alla använder sig utav dessa bokstäver. Kalvinister tror också till högre eller mindre grad på Kalvins läror även om det inte alls är säkert att de köper Kalvins läror rakt av. Om en person säger sig tro på TULIP är det inte fel att ”döma honom” som en TULIP-anhängare. Det är förmodligen vad han/hon själv föredrar eftersom det finns ett erkännande om att tro på TULIP. En del vill inte kalla sig kalvinister, men däremot TULIP-anhängare, och det måste man förstås respektera.

1) Bokstäverna och innehållet i TULIP står och faller tillsammans. Det går visserligen att vara endast ”P-troende” men då är man å andra sidan ingen kalvinist. Tror man på någon av de andra punkterna måste man tro på alla fem för att vara konsekvent. Detta är solklart när man läser vad de fem punkterna står för. Det finns många som menar sig bara tro på 2, 3 eller 4 men det är inte konsekvent.

2) Det existerar noll kalvinister som är konsekventa med sin egen lära. Det beror på att läran är motstridig i sig själv och resulterar i en Gud som är orsaken till synd och därmed värre än djävulen som ju bara lydigt måste agera såsom Gud tvingat honom till. Inte ens ”hyper-kalvinister”  är helt konsekventa med sin lära. Alla kalvinister uttrycker sig i olika grad som om de inte vore kalvinister utan i stället trodde på människans fri vilja och att vi alla (utvalda eller ej) har möjlighet att agera emot Guds vilja. Många gånger kan vi bli förbluffade över att någon välkänd predikant faktiskt är kalvinist eftersom han uttryckt sig på ett motsatt sätt i sina predikningar.

3) De flesta kalvinister menar att de är missförstådda och att andra inte förstått deras läror. I stället är det de som inte förstått vad Guds suveränitet och människans fria vilja egentligen innebär. De får för sig att Gud inte kan vara ”allsmäktig” såvida han inte förutbestämt ALLT. De har fått för sig att en allsmäktig/suverän Gud inte kan eller vill skapa människan med fri vilja och utesluter det alternativet som ens möjligt.

4) Kalvinister är experter på att anamma paradoxer, hitta på nya fina telogiska termer, förvränga ord och att ta verser ur sitt sammanhang. Tack vare sofistikerade begrepp och mycket fluff mellan raderna har de lyckats få många anhängare som tycker att systemet låter trovärdigt. Kalvinister besvarar ofta absurda teologiska resultat med ”Guds tankar är högre än våra tankar”. Vilka absurda motstridigheter som helst kan lösas med det citatet…

5) I diskussioner med kalvinister får man ofta (inte alltid) kallas man ofta arminianer (arminians) och/eller pelagians om vi inte håller med dem om kalvinismen. Läs mer om detta här och här

6) Kalvinismen har fått en del anhängare för att det låter vackert och prestigelöst att upphöja Guds suveränitet (med den kalvinistiska tolkningen) och exklamera att ”Gud är i centrum och inte människan”. Det fokuserar mycket på att det inte ska finnas någon anledning till stolthet eller skrytsamhet, så därför tror de att om vi har minsta finger med i spelet så skulle det svärta ner Guds suveränitet och hans ära – även om det bara handlar om att tacka ja till frälsningen. Om inte Gud gör precis ALLT åt oss (inklusive att tacka ja/nej åt oss, och att omvända oss åt oss, att undvika synd åt oss, etc) så menar de att han inte är allsmäktig. I själva verket är det kalvinismens lära som får vissa människor att vara stolta eftersom de ju tror att de är Guds utvalda – och alla kalvinister anser sig förstås vara utvalda.

7) Det finns en del före-detta kalvinister så det ÄR inte omöjligt att omvända dem, men det är mycket svårt eftersom det finns någon tilldragande i kalvinism som håller människor kvar. Många kalvinister är helt ointresserade av att läsa artiklar och böcker från icke-reformerta, utan i stället söker de bara mer och mer lektyr från kalvinister. De matar sig därmed regelbundet med kalvinism och lär sig detta resonemang, och blir till slut inte ens medvetna att de använder obibliska termer som de ger kalvinistiska tolkningar. Det finns många bra websidor som enkelt löser de problem som kalvinisterna trasslat in sig i.

8) INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut någonting som ens liknar kalvinism de första 300 åren e.Kr. Samtliga utan undantag lärde ut att människan har en fri vilja och inte alls är född syndig och oförmögen att göra gott. Hade verkligen alla fel så fort den sista aposteln gick ur tiden? De enda som lärde ut något som liknar kalvinism var gnostikerna.

T U L I P

T – Total depravity (eller Total Inability) innebär att alla är födda i synd och att ingen har en grundinställning (pga sin medfödda onda natur) som skulle kunna möjliggöra att de strävar efter att lära känna Gud. INGEN har alltså i grunden en möjlighet att finna Gud eftersom deras natur gör dem ovilliga till detta. Med andra ord är det GUD som måste ”uppväcka” människor så att de kan söka honom, finna honom, omvända sig, och tro. Grejen är att han endast uppväcker vissa! Nämligen de som han vill ska räddas, och de som han uppväcker KOMMER att bli frälsta vare sig de vill eller ej. Gud gör dem  villiga och Gud är också den som ger tro – men alltså endast till vissa speciellt utvalda. Dessa utvalda får en säker plats i himlen och de övriga lämnar han ryggen, vilket innebär att de inte har en chans att bli frälsta eftersom de är kvar i sin ouppväckta onda natur som påtvingats dem. De  är därmed förlorade redan vid födseln, och faktiskt redan innan världen skapades eftersom det var då som Gud bestämde alla människors destination.

Kalvinister anser att människan i sin grund är ”död” och med detta menar de att vi är helt oförmögna att utföra goda moraliska handlingar såvida inte Gud utvalt oss och uppväckt oss. Trots att ”depraved” och ”depravity” inte finns med som ord i Bibeln (KJV) är idén med T själva grunden till TULIP trots att Bibeln inte alls lär ut att alla människor är ”döda” eller att ”död” ens skulle ha en sådan betydelse som kalvinisterna vill ge det ordet. Det hjälper inte att berätta för kalvinister att den förlorade sonen ju var DÖD och FÖRLORAD och ÄNDÅ gjorde ett mycket gott moraliskt val (helt själv) när han ångrade sin synd och återvände till sin Far.

U – Unconditional election innebär att Gud valt vem som ska bli frälst och han baserar inte det på något som vi gör eller tror. Han handplockar människor helt utan motkrav eller villkor från vår sida och man skulle kunna säga att han kastar tärning för att slumpmässigt välja vem som ska hamna i himmel eller helvete. Detta val gjorde han INNAN jordens skapelse och följdaktligen långt innan vi fanns till. De som Gud utväljer KOMMER att bli frälsta så redan när människor föds är deras framtida destination redan förutbestämd och garanterad. De som han inte utväljer till frälsning ratas alltså inte pga någon synd, eftersom de utvaldes till ett liv i evigt helvete innan de ens fanns till och långt innan de kunde synda. Människor är alltså frälsta pga av Guds val, snarare än av tro (även om de som han valt förstås garanterat kommer att tro).

L – Limited atonemement betyder att Jesus inte dog för alla människor utan endast för några få. Det är alltså en begränsad skara som kan bli frälsta men de kommer å andra sidan tveklöst att bli frälsta. Endast de synder som de utvalda gjort sig skyldiga till är täckta genom Jesus död på korset, men inte övrigas synder. För de utvalda har därmed Jesus död stort värde men för de övriga spelar hans död ingen som helst roll eftersom detta syndoffer aldrig var ämnat för dem.

I – Irresistable grace betyder ”oemotståndlig nåd” vilket innebär att Guds nåd har en sådan kraft att den drar de utvalda till honom och de kommer att svara JA när han drar och kallar. Den som Gud har bestämt till frälsning kommer garanterat att bli frälst. Den heliga ande kan inte bli motarbetad av de utvalda, och den heliga ande kommer snarare att se till att de utvalda samarbetar och tror. Deras natur manipuleras så att de ”frivilligt” kommer till Gud.

P – Perseverance of the saints är samma sak  som ”unconditional eternal security” (även om kalvinister protesterar) och betyder att de Gud kallar KOMMER att fortsätta att tro på honom till slutet. Det betyder att om någon tappar sin tro så var han aldrig en utvald från första början. Eller också kommer personen att återvända till sin tro senare om han är utvald. Man kan alltså aldrig veta eller känna sig säker på sin frälsning eftersom man kan leva ett långt liv till synes som en sann kristen, men ändå förlora sin tro i slutet av sina dagar – vilket skulle bevisa att man egentligen aldrig varit utvald och frälst en enda gång.

Varför är inte alla frälsta?

Vanliga kristna icke-kalvinister tror att människor hamnar i helvetet helt rättfärdigt eftersom de är syndare, vägrar att söka Gud vägrar att komma när han kallar, inte ger honom den respekt och tacksamhet han förtjänar, och för att de inte accepterat Jesus offer på korset som kan få deras synder förlåtna. Det är också det som Bibeln lär ut. Kalvinister däremot kan inte stämma in i detta eftersom de ju tvingas tro att människor inte hamnar i helvetet pga någon synd (eftersom de är utvalda till helvetet innan de ens föds) och eftersom de ej uvalda INTE var ämnade att bli frälsta från första början. Men de ej uvalda har ingen som helst anledning att visa respekt och tacksamhet för Gud eftersom han ju skapat dem för att bli framtida invånare i helvetet, och han tvingade på dem en syndfull natur som de inte hade något annat val än att följa. Om de själva hade fått välja så hade de förstås inte valt att få en sådan natur som leder till ett evigt liv i helvetet. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle frivilligt välja en evighet i en brasa? Man kan fråga sig vad vi ska med djävulen till när Gud gör allt jobbet åt honom?

Här nedan följer en liten lista över kalvinistiska (”reformerta”) teologer/predikanter som kanske är kända hos oss svenskar. Det är ingen hemlighet att dessa personer är reformerta och stödjer TULIP och det här är heller ingen ”hatlista” av något slag. Jag vill bara att läsare och lyssnare ska vara uppmärksamma på vad predikanter och författare egentligen står för så att de är beredda att avslöja falska läror när de kommer. Om man redan från början vet att en predikant tror på Kalvins läror och/eller TULIP så vet man också vad predikanten utgår ifrån och vilken grundinställning han/hon har. Jag kan säga AMEN till massor av påståenden som nedanstående predikanter gjort, men jag kan även säga AMEN till påståenden från katoliker och framgångsteologer. Jag kan t o m säga AMEN till en rad påståenden från Jehovas vittnen, kristadelfianer och mormoner. Allt de säger är inte goja. Men SE UPP eftersom ju mer sanning en predikant producerar, desto mer slappnar vi av och riskerar att släppa in även villoläror i våra hjärtan.

En varg tillåts sällan predika, men en varg i fårakläder kanske släpps in och därmed kanske också villoläror slinker in och får fäste. Om en predikant medger att han är mormon kanske han inte ens släpps in i en kristen kyrka, men om en person bara säger att han är ”kristen och Bibeltroende” kanske han tillåts predika, och framkommer det då att personen ifråga är reformert och TULIP-troende så är det förstås stor risk att han påverkar åhörarna med sina TULIP-doktriner även om han skulle predika 95% sanning och 5% villoläror. Många reformerta är heller inte helt öppna med sina TULIP-åsikter eftersom de vet att det kan stöta på patrull att medge att Jesus inte dött för alla och att Gud är den som förutbestämmer och orsakar att människor syndar. De föredrar att uttrycka sig mycket mer diffust och med mycket ludd för att framstå som mer diplomatiska. Nu kan det förstås vara så att kalvinister är vilseledda själva, men det ändrar inte på sakens natur – att de riskerar att vilseleda andra. Här kommer hur som helst listan…

  • Jonathan Edwards
  • Paul Washer
  • Mark Driscoll
  • John Bunyan
  • R C Sproul
  • Arthur Pink
  • John Piper
  • John MacArthur
  • Alistair Begg
  • Albert Mohler
  • William Carey
  • John Gill
  • Charles Spurgeon
  • James White
  • Louis Berkhoff
  • Albert Mohler
  • J.I. Packer
  • John Owen
  • George Whitefield
  • Cornelius Plantinga
  • Cornelius Van Til
  • Greg Bahnsen
  • B.B. Warfield
  • Louie Giglio
  • Francis Chan
  • Francis Schaeffer

Att vara kalvinist är inte detsamma som att inte vara frälst – Gud dömercalvinism 38

Jag är övertygad om att personerna ovan har lyckats få människor frälsta, men så är fallet även bland andra irrlärare. Vi kan aldrig veta hur mycket nytta och hur mycket skada de orsakat, men det viktiga är att vi är tydliga med var de har FEL i sin lära så att vi kan begränsa eventuell skada. Är det då så farligt med att kalvinismen sprids i Sverige? Ja, så fort det handlar om att själar kan förloras så är det farligt. Jag säger inte att kalvinister aldrig i livet kan vara frälsta (Gud vet, men inte jag), men en lära som smutskastar Gud kan skrämma bort människor från honom – som idén att Gud inte älskar alla människor tillräckligt för att dö för dem, och idén att Gud är den som orsakar att människor mördar, lemlästar, våldtar, stjäl, ljuger och aborterar bort foster. Det finns kalvinister (såsom James White) som på fullt allvar anser att även små barn som våldtas är förutbestämda till detta av Gud. Många kalvinister lär också att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar och att vi ändå är frälsta, vilket förstås riskerar att hålla människor kvar i sin synd och in i en falsk trygghet trots att de är på väg till helvetet.

Eftersom allting är förutbestämt och redan avgjort så tvingas kalvinister att tro att evangelisation och böner inte påverkar någonting ett endaste dyft, men trots det evangeliserar och ber de  i alla fall (för att Gud av någon anledning bett dem att göra det). Det är hur som helst ingen bra inställning att tro att vi aldrig kan påverka någon utgång med bön eller evangelisation, och att aldrig kunna säga till en medmänniska att Gud älskar henne och vill att hon ska ge sitt liv till honom – eftersom det troliga (enligt kalvinismen) är att Gud inte vill att hon ska bli frälst.

Många kalvinister protesterar säkert vilt när de läser detta eftersom de inte känner igen sig och kanske inte hört sina reformerta favoritpredikanter nämna sådana läror, men tror de på TULIP så är detta vad de faktiskt måste tro för att vara konsekventa.Om man tar bort all ”fluff” mellan raderna är det lättare att se vad slutresultatet faktiskt blir. Paul Washer kan vi ibland höra predika om hur viktigt det är att omvända sig (och han är därmed inte konsekvent med sin egen lära eftersom människan inte själv kan välja att omvända sig) men samtidigt säger han också att det inte kan gå ens minuter innan vi måste synda eftersom människan i grunden är så omöjlig. Så vad är det då för vits med omvändelse om vi ständigt syndar?

2 Timotheosbrevet 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen

Läs gärna mitt inlägg till Bergsjöbloggen här, för att se exempel på hur svårt det är för en kalvinist att vara trogen sin egen lära om TULIP.

Inga perfekta/fullkomliga människor är välkomna till vår kyrka?

NO PERFECT PEOPLE ALLOWED?

Det finns kyrkor som lär ut ”Inga perfekta människor tillåts i denna kyrka” (”No perfect people allowed in this church”). Jag skulle känna mig ytterst ovälkommen om jag såg en sådan skylt. Min åsikt är ju att vi kan, ska och ÄR perfekta om vi vandrar i ljuset med Jesus, så skulle jag se en sådan skylt skulle jag anta att människor med min åsikt inte har något där att göra. Jag skulle anta att jag helt enkelt får gå hem och återvända en annan dag då jag har synd att ”stoltsera med” i mitt liv, och DÅ skulle jag bli välkommen. Nu inser jag att detta förmodligen inte är vad skyltuppsättaren vill säga med sitt budskap men det ändrar inte på att det ÄR vad en sådan text faktiskt SÄGER. Jesus sade:

Matt 5:48 Var alltså fullkomliga (”perfect” KJV), såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Visst menade Jesus vad han sade? Nästa frågeställning är förstås vad som menas med att vara fullkomlig, och vi vet att han INTE kan mena att vi på något magiskt sätt måste ändra hur vi redan levt för att få ett fläckfritt förflutet. Den synd vi redan gjort kan vi ju inte välja att bli ogjord men DÄREMOT så kan vi bli RENADE och sedan FORTSÄTTA att vandra i renhet. Då är vi fullkomliga som vår Fader är fullkomlig. Jesus menar förstås inte att vi ska få Guds attribut och bli några slags gudar. Inte heller kan vi få perfekta och fullkomliga kroppar. Våra jordsliga kroppar blir bara skröpligare och äldre.

Det vore en dålig idé att uppmuntra kyrkobesökare att misslyckas med sina liv genom att skriva eller ge budskapet ”No perfect people allowed” på en skylt, en broschyr, nyhetsbrev eller i en predikan. Vi är väl övervinnare och den Heliga Ande kan väl ge oss ett nog så starkt inflytande som Satan kan? Inte måste vi väl ge efter för Satans vilja? När en kyrka glorifierar imperfektion så riskerar det automatiskt att ge stöd åt synd. Det underliggande problemet kan ju vara att man så gärna vill att människor ska komma till sin kyrka, och man vill uppfattas som modern, cool, och en kyrka som har högt till tak och som välkomnar alla. De försöker då med slogans såsom ”no perfect people allowed” men det kan leda till misströstan hos de kristna som verkligen tror att de kan leva heligt, samtidigt som den uppmuntrar andra att misslyckas (och synda). Vad är det för mening med det? Att försöka få kyrkotillväxt genom sådana slogans leder egentligen till mer stöd för personligheter som Judas Iskariots i stället för den personlighet som Jesus har och som han uppmuntrar oss att ta efter, och en sådan slogan kan orsaka vrede. Visa mig en man som menar att perfektion är omöjligt att uppnå, och jag kan visa dig en man som förr eller senare hittar ursäkter för synd. Visa mig en man som tror att han verkligen ska sträva efter fullkomlighet just för att han kan uppnå det, och jag kan visa dig en man som visserligen kanske någon gång faller men som då ödmjukar sig och omvänder sig och fortsätter att sträva att vara starkare än frestelserna eftersom han vet att han har löftet om seger vid varje drabbning.

Människor som inte är fullkomliga besöker tack och lov våra kyrkor, och kyrkorna är ju platser där vi kan lära oss saker och bli instruerade om hur vi kan leva som Jesu lärljungar. Kyrkor kan besökas av syndare som är intresserade av att bli evangeliserade och det är förstås eftersträvansvärt. Man kan inte förväntas att först vara perfekt och fullkomlig för att få tillträde till det som lärs ut i en kyrka – om just hur man når fullkomlighet. Kyrkorna borde inte ha skyltar som säger vare sig ”Inga perfekta människor välkomna” eller ”Inga operfekta människor välkomna”.  Inget alternativ borde uteslutas eller förhöjas.  Att ansluta sig till en gudstjänst gör ingen människa till en del av Kristi kropp, för det är endast Jesu blod och omvändelse som kan åstadkomma det.

Folk blir arga när jag säger att jag inte syndar…

Visst är rubriken lite provocerande? Att påstå att man inte syndar kan lätt orsaka heta känslor bland kristna, och folk kan bli ganska UPPRÖRDA och ARGA! Jag kan tänka mig att det kanske finns någon person som kokar av ilska redan av att läsa rubriken och kanske sätter igång att banna mig innan han/hon ens har läst bloggartikeln. Fast jag skulle inte uttrycka mig så som jag skrev i rubriken. Det kan lätt missförstås. Jag valde den mest för att skapa reaktioner.

Däremot beskriver Bibeln att alla människor delas in i två grupper, nämligen rättfärdiga (kristna) och orättfärdiga (icke kristna), där de rättfärdiga är de som lever rent och de orättfärdiga är de som har synd kvar i sina liv. Det är alltså meningen att kristna inte ska synda och vi MÅSTE heller inte göra det. Kristna och icke kristna delas även in bland Guds barn eller djävulens barn, och det är samma visa där; Guds barn är de som är lydiga och djävulens barn är de som är olydiga. Vi ska alltså inte skämmas för att säga att vi är lydiga, rättfärdiga, heliga, rena, Guds barn och syndfria – som vi blir i Jesu blod vid omvändelse. Inte renar väl Jesus oss till bara 80%? Visst blir vi renade i hans blod till 100%?

Kol. 3: Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barnBland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barnden som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Bibeln lär vidare att de som är orättfärdiga INTE kommer in i Guds rike.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Det är alltså viktigt att undvika att vara ”orättfärdig” och/eller syndare, för som en sådan vet vi ju att vi är förlorade. I stället för att dunka varandra i ryggen och ge stöd till synd genom att säga till syndaren att allt är väl för ”ingen är perfekt”, eller ”det finns hur som helst inga rättfärdiga”, eller ”tro är allt som krävs” eller ”jag dömer dig inte broder”, så borde vi predika mer om omvändelse och vad vi faktiskt förmår med hjälp av den Heliga Ande. Den vanligast invändningen är ”Om vi hade kunnat undvika synd så dog Jesus för oss i onödan”, men Jesus skulle endast ha dött i onödan om vi aldrig valt att synda en enda gång, men så är ju inte fallet. Tyvärr har vi fått för oss att det är ödmjukt att säga att vi är syndare (såsom ”syndare frälst av nåd”) men så länge som vi påstår att vi fortfarande är syndare så menar vi samtidigt att vi INTE är på väg till Guds rike, och det är förmodligen INTE vad vi egentligen vill säga. Ingenting oheligt ska ju komma in i Guds rike och synd smutsar ner oss och förhindrar oss att komma in. Vi är antingen syndare ELLER rättfärdiga/heliga, och som pånyttfödda renade kristna som vandrar i ljuset är vi rättfärdiga. Att säga att vi är syndare är detsamma som att säga att vi inte är kristna. Det är INTE skrytsamt att vara rättfärdig eller att kalla sig själv för detta. Paulus kallade sig helig, rättfärdig och ostrafflig, och tyckte att andra skulle ta efter hans sätt att leva. Han var definitivt ingen skrymtare. Sen säger jag förstås inte att det är lämpligt att gå omkring och kalla oss alla dessa adjektiv så ofta vi kan. Men får vi frågan borde vi inte säga att vi är syndare, för det kan vi inte vara om vi är kristna.

När jag säger att vi kan avhålla oss från att synda så får jag ofta frågan ”Syndar du?” Jag säger då att det beror på vad som menas, och om t ex personen undrar om jag ”har förmågan” att synda, men då kanske personen frågar mig ”Det var väl ingen svår fråga? Det är bara att svara ja eller, nej. Syndar du?!” Jag svarar då ”Nej, just nu i denna stund så syndar jag inte”. Personen kanske då säger ”Jamen, det var inte SÅ jag menade. HAR du syndat”? Jag svarar då ”JA”, för det har jag ju. Inte för att jag var tvungen att synda utan av egna val. Fast svaret upplevs sällan som bra nog. Jag har blivit kallad både det ena och det andra för att jag citerar verser såsom:

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Ofta påstås jag tro på läran om ”sinless perfectionism” (typ ”total syndfrihet”) trots att jag själv aldrig påstått att jag har en sådan tro (och det beror också på vad folk menar med begreppet) och det har även hänt att jag trots upprepade förnekanden fortfarande anklagas för att anamma en sådan lära! De tvingar alltså på mig en lära mot min vilja! Det är förstås ett typexempel på att argumentera med hjälp av ”halmgubbar” – att pådyvla en person en ståndpunkt som hon inte har, för att sedan attackera denna ståndpunkt och personens åsikter. Jag har även kallats högfärdig, högmodig, farisée, självrättfärdig, stolt, villolärare, gärningslärare, hycklare och till och med Antikrist, och jag har hånats och många menar att jag inte är kristen. Folk kan också vara livrädda för något som luktar ”gärningar” för de har ju fått lära sig ”tro allena”. Det har även jag vuxit upp med att tro. Bibeln däremot säger att vi INTE är frälsta av tro allena. (Jak. 2:17) Detta kan mycket väl vara en av orsakerna till den avsmak människor känner inför budskapet att vi måste vara Jesus trogna redan idag och inte när vi dör, och att vi faktiskt kan avhålla oss från synd.

Nu är jag inte särskilt aktiv i diskussionsforum, men då och då gör jag några intensiva besök, och eftersom jag är ganska ensam om att predika om nödvändigheten för heligt leverne för våra SJÄLARS skull (inte pga reducerade gåvor i himlen), så orsakar mina åsikter en hel del rabalder, trots att jag är artig, visar på Bibelverser och håller mig till ämnet. Moderatorer för forumet får då för sig att det är JAG som måste vara orosmakaren eftersom allt rabalder är kopplat till just MIG och MINA inlägg. Eftersom jag ofta är ensam om min åsikt och har flera debattörer emot mig, så har jag förstås mer frågor att besvara än någon annan, men jag har sällan någonting för att vara artig och besvara så många frågor som möjligt för då riskerar jag bara för att bli anklagad för spam, och skulle jag inte svara på allas frågor så kan jag bli anklagad för att ignorera dem och för att inte kunna svara. Att försöka förkorta inlägg genom att hänvisa till länkar tycker jag inte om själv, och det är heller inte populärt. Däremot kopierar jag gärna text som jag själv skrivit vid tidigare tillfällen men konstigt nog stöter även detta på patrull ibland. Jag har även blivid utkastad från ett par FB diskussionsforum (bland annat ett vid namn ”Doctrinal Debate and Discussion 101” eller liknande, som visade sig ha ett omotiverat namn) och trots att jag som sagt följde alla regler så blev jag ändå utkastad utan varning. Ägaren tyckte säkert att valet var helt korrekt eftersom aktivitetsflödet och argumentationen måste ha bedarrat avsevärt efter att jag försvunnit, och de övriga kunde sedan fridfullt fortsätta att utan störningar stödja varandra med sina påståenden att vi måste synda av ren nödvändighet och att vi aldrig kan sluta synda. Nu låter det som jag bara har ovänner på nätet, men så ‘är det förstås inte. Jag är god vän med människor som har helt andra uppfattningar än mig. Är man bara artig och låter alla ha sina egna uppfattningar så borde det gå bra, men folk kan som sagt bli så arga så att det leder dem till att förolämpa och komma med falska anklagelser…

Det är sant att jag lär att vi kan avhålla oss från synd i dagar, månader och år (alltså för evigt) men jag tror också att ingen har valt att leva så förutom Jesus, trots att vi har den förmåga. Men för att man gjort felaktiga val i det förflutna betyder inte att man måste fortsätta att göra felaktiga val också i framtiden. Det kan mycket väl vara så att exempelvis Paulus inte syndade någon gång efter att han omvänt sig, men det kan jag förstås inte bevisa. Jag tror att vi inte bara ”på pappret” kan undvika synd, utan jag tror att vi faktiskt kan visa det rent praktiskt och upphöra med synd år efter år. Vilka synder kan vi inte upphöra med för Jesus skull?

1 Joh. 5:Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga

Folk kan alltså bli bestörta över mina åsikter och många visar en oförmåga att citera mig rätt och vill gärna ändra lite på det jag säger så att det ska låta som om jag hade riktigt dåliga åsikter. De lägger gärna ord i min mun, och menar bland annat att jag lär att vi kan frälsa oss själva och/eller att jag är förmer än andra. Jag tror folk skulle slappna av mer om jag påstod att jag syndar ibland, för då är jag på något sätt ”normal”. Skulle jag säga att jag syndar väldigt mycket blir de oroliga, och skulle jag säga att jag inte syndar alls blir de också oroliga. Att säga att man syndar lite lagom verkar ha den mest lugnande effekten på människor, och att ”ödmjukt” säga att man är en syndare frälst av nåd. Jag påstår alltså inte att jag är syndfri som Jesus (jag har inte varit i närheten att påstå något sådant) utan jag erkänner att:

– jag HAR syndat

– jag har t o m syndat massor med gånger sedan omvändelsen (helt av eget val och inte av nödvändighet)

– det mycket väl kan hända att jag syndar igen (helt av eget val och inte av nödvändighet)

Jag säger INTE heller att:

– jag inte syndat/syndar mindre än andra eftersom det kan finnas massor med kristna som undviker synd trots att de inte öppet delar mina åsikter (fast håll med om att det är troligare att man syndar mindre om man tror att synd leder till själslig DÖD vilket jag tror)

– om man inte tror precis som jag så lär man per automatik det motsatta – att vi kan synda hur mycket som helst och att Gud inte bryr sig

Det är möjligt att folk som hör en person ”predika” att vi kan avhålla oss från synd, förväntar sig en person som ofta leder i bön, som går runt och spontant kramar människor och som alltid har ett stort leedende på läpparna, och när denna beskrivning inte passar in på mig så kanske de vill stämpla mig som ”hycklare”. Men det är ingen synd att INTE vara ett sprudlande energiknippe och vi kan inte förväntas att ändra hela vår personlighet som vi är födda med bara för att vi upptäckt sanningen om vad synd verkligen ställer till med i våra liv. Vi är dem vi är – och en del sprider det glada budskapet ganska öppet och andra mer i slutna sammanhang. Vi kan vara dem vi är utan att synda eller visa dålig frukt. På internet så är det förstås svårare att se hur en annan människa är som person men jag benämns då och då som en självgod hycklare i alla fall, trots att de inte kan sätta dig mig för några synder eller brister i mitt sätt att uttrycka mig eller uppföra mig. De blir helt enkelt förargade över BUDSKAPET jag kommer med, och får för sig att en lära som innebär att vi måste upphöra med vår synd är något som Gud hatar och som gör budbäraren mallig och som de måste reagera kraftigt emot eftersom de menar att det är en gärningslära vilket är att sjunka djupare än djupt. Det handlar alltså om orättfärdiga domar, vilket innebär att man döms utan att den dömande personen inte har vetskap nog för att döma. Om däremot en person ser eller hör mig synda, ja då kan ju personen med all rätta kalla mig för en syndare utan att att för den skull ha gjort en orättfärdig dom. Vi får döma, men vi ska döma rättfärdigt! Sen förstår jag också att missförstånd orsakas av att människor helt enkelt inte förstår vad synd ÄR, och de får för sig att det alltid är en synd att bli arg, och att vi syndar så fort vi tänker på något annat än Gud. Sedan när är det ”självgodhet” att uppmuntra andra att bli mer Kristuslika? Jag önskar att jag själv blivit uppmuntrad till helighet tidigare i mitt liv, men visst förstår jag att jag själv måste stå för mina egna handlingar.

%d bloggare gillar detta: