När jag såg programmet Uppdrag granskning 27/2 2013 kunde jag inte undgå att göra vissa iakttagelser. En del ledare och skidåkare har definitivt farit med osanning, vilket betyder att de antingen misstagit sig eller ljugit. I vissa fall går det inte att skylla på misstag. Uppdrag granskning har kontaktat de skidåkare som har väldigt höga blodvärden och som skulle ligga högt även om mätresultatet skulle visat i överkant. Det är väl kanonbra att de tar upp den här frågan eftersom det onekligen låter väldigt misstänksamt, och vi vill väl alla att göra vad vi kan för att hitta potentiella fuskare? Eller?!

Jag älskar norrmän men norska skidåkare från 1990-talet är generellt sett inte mina idoler när jag nu upptäckt hur ytterst ovilliga vissa utav dem är att visa sina blodvärden eller ens diskutera Doping. De slår bakut så fort ämnet kommer på tal och tyvärr betraktas detta av naturliga anledningar som tecken för skuld eftersom det absolut ser ut som de har något att dölja. Det vore lögn att säga annat. Det är inget bevis på skuld förstås, men det handlar ändå om gigantiska misstankar om att vissa utpekade skidåkare är skyldiga eftersom det ännu inte finns en godtagbar förklaring till dessa skyhöga blodvärden.

Northug är förstås en senare talang och inte kopplad till några misstankar, men däremot beter han sig som en barnunge och verkar trivas att orsaka kiv och splittringar inom skideliten och med det förlöjliga hela sporten. Men om hans mål är att dra ett löjes skimmer över sin sport och få människor att känna avsmak för norska skidåkare (trots att de är oskyldiga) så har han lyckats väl. Svenskar med onormalt höga blodvärden och som försöker lägga locket på är förstås precis lika mycket misstänkta, men eftersom de inte var framgångsrika under 1990-talet så har det inte varit lika mycket fokus på dem. Men det finns förstås potentiella fuskare i alla nationer och jag tror absolut inte att Sverige är ett undantag. Det finns knölar i alla länder.

– Det är någon form av blodmanipulation är helt klart, men vilken typ kan jag inte uttala mig om, säger professorn och antidopingexperten Bengt Saltin.

Han säger vidare att ett visst mästerskap är smutsigare än andra ur dopningssynpunkt (bland de som man lyckats upptäcka) är VM i Thunder Bay 1995, som var ett VM där superstjärnor som Björn Dählie och Vladimir Smirnov skördade stora framgångar. Före 1997 fanns det inga gränsvärden för längdåkarna eftersom det här med plötsligt höga blodvärden var en ny realitet. Man såg att blodvärdena steg men förstod inte varför, och därför sattes dessa kontroller igång. Den första gränsen sattes till 185 för män och 165 för kvinnor. Väldigt högt! Idag är de lagda på mer lämpliga skalor. Medelvärdet bland svenska och norska åkare i början på 2000-talet sjönk till 14,6-14,8. Enligt uppgifter ska alla medaljörer från VM 1995 haft blodvärden över 175. Dispens krävs för över 170 och det är fullständigt onaturligt att tre medaljörer ligger över 170 och ännu fler topplatserade med dem. I Lahtis var det ca 30 personer som låg alldeles för högt. Det är onormalt, säger internationella skidförbundets (FIS) egen anti-dopningsexpert, Rasmus Damsgaard. 1 på 20 kan ha naturligt höga blodvärden men att samtliga i skidtäten skulle ha sådana blodvärden kan inte stämma. Detta skulle man kunna reda ut om man fick se blodvärdena som dessa personer har i vanliga fall, men det har visat sig att många skidåkare är väldigt ovilliga att avslöja detta. Inser de att detta leder till stora misstankar om fusk? Ja, det tror jag att de inser, och om fallet är att de också har fuskat så har det i så fall sin förklaring till varför de inte gärna delar med sig av sina normala värden och får slut på diskussionerna.

Eftersom en professor och andidopningsexpert gör detta uttalande (om att det handlar om blodmanipulation) vill väl samtliga skidbasar noga undersöka saken och vända på varenda sten för att få upp sanningen på bordet? De tar väl en paus från vad de håller på med just nu och kastar sig med iver in i historiegrävandet för att få mer ljus på saken? Ack nej. I stället slår de ifrån sig direkt och misstänkliggör allt och alla, och verkar UTESLUTA att något fusk kan ha förekommit. Det påminner lite grand om:

Joh. 3:²⁰ Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹ Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

HUR kan de ansvariga så snabbt utesluta alternativet att fusk har förekommit, och varför visa sig så totalt ointresserade av att forska vidare i saken? Är det som uppkommit inte allvarligt nog? Är inte ett blodvärde på 198 ganska anmärkningsvärt? Eller är de livrädda för vad som kan komma fram i byken? Det HAR ju faktiskt förekommit mycket fusk i idrotten, så varför skulle det vara osannolikt att även norrmän och svenskar varit inblandade? Bara för att skidledarna säger det så bestämt och gärna vill se sina hjältar helt igenom rena? Det krävs ganska mycket “tro” för att tro att inget fusk har förekommit, och den känslan höjs när man ser hur skidåkare är svåra att få tag på trots idoga försök (Dählie, di Centa) eller som bara ställer upp på intervju om ämnet Doping inte kommer upp (Ulvang). Exakt så agerar fuskare, så är det konstigt att känslan späs på?

Bengt-Erik Bengtsson, högsta ansvariga för det internationella skidförbundet

Bengtsson är den som skrev under ett dokument från VM-tävlingen i Lahtis där några väldigt obekväma blodvärdesnivåer uppvisades. Han är förmodligen den som det var lättast att skärskåda eftersom han for med osanning direkt i TV-rutan inför Uppdrag granskning. Det visade sig att han blåljugit under VM-tävlingarna i Lahtis när han bestämt hävdade att det INTE var några problem med Manuela di Centas blodvärden – trots att han mycket väl visste att de var skyhöga 173 och att hon egentligen inte skulle få starta! (Hon rasade av någon märklig anledning ihop efter sitt blodtest och vi kunde se Bengtsson leda henne ut genom ett rum.) Han ursäktade sig i Uppdrag granskning med att politiker ljuger värre och att han egentligen borde ha sagt “Inga kommentarer” eftersom han inte hade rätt att uttala sig. Varför gjorde han inte det då? Tar det inte emot att LJUGA så kopiöst rätt i TV-rutan? Men sen kommer det värsta. I Uppdrag Gransknings program så vidhåller han sin lögn! Han summerar hela historien med “Men det var inga problem med blodvärdet”. Hallå? Att en kvinna har ett blodvärde på 175, vilket betyder att hon egentligen inte ska få starta är väl ett ENORMT problem för skidtävlingen i fråga?! Det är ju ett enormt högt värde även för en MAN, och det är nästan märkligt att en kvinna ens kan stå på benen med ett sådant värde. Att hon rasade ihop efter sitt blodtest kanske inte ens var ett skådespel? Kan det överhuvudtaget finnas ett större problem för just den tävlingen? Sen verkar Bengtsson också vilja skylla på att det är strömmar uppifrån som tvingar honom till sitt agerande, som att skidsporten till varje pris måste skyddas och hållas ren. Men är inte han en av dem som gärna håller oönskade värden kvar i dunklet genom att hjälpa di Centa att inte behöva föra sina värden in i ljuset?

Vidare så måsta man fråga sig varför han lät så många skidåkare starta trots att det var massor av dem som hade alldeles för höga värden? Var det kanske för att det knappt skulle finnas några välbekanta ansikten kvar som tävlade och att det skulle vara pinsamt för hela tävlingen? Bengtsson påstår att de som hade för höga värden fick göra om sina värden efter att de fått rådet av sina tränare att komma tillbaka efter en timme då de hunnit dricka massor med vatten.

Samma utrustning som användes i Lahtis använde det internationella skidförbundet och forskarna vid alla sina blodtester på 90-talet.

1. Hur i all världen kan de få sina blodvärden sänkta genom att dricka massor med vatten?
2. Är det inte t o m farligt att dricka kopiösa mängder vatten och sedan bege sig ut och tokköra i spåret?
3. Varför tilläts skidåkare att ta om sina tester? Var finns dokumentationen att omtag av tester ens får göras? Om nu omtagning av tester får göras så borde väl de SENAST tagna testerna vara de som gäller och som betraktas som officiella? Varför skrev då Bengtsson under de första värdena, som visar på skyhöga blodvärden? Borde han inte skriva under de senaste provsvaren som faktiskt är de som visar att skidåkarna faktiskt är godkända att starta i tävlingen? Varför finns ingen notering om att det gjordes fler tester? Är det inte snarare så att det aldrig förekom flera omprov och att det dokument som Bengtsson skrev under faktiskt är det enda som gäller?
4. Om blodvärden kan fluktuera med en sådant lätthät, varför används en sådan blodvärdesscanning överhuvudtaget? Om man kan gå från 173 till normala nivåer på en timme kanske det omvända också gäller, så varför då ens hålla på med sådan scanning om den inte är mer värd än att sätta ett pekfinger i vädret och kolla hur det blåser? Nej, sanningen är att denna typ av scanning har visat sig mycket tillförlitlig och avviker inte mycket från ordentliga labtester. Därför används det som ett officiellt instrument av FIS för att se om skidåkare håller sig inom gränsvärdet.

Teamet har kollat med de som omnämns i programmet så att det inte finns indikationer på genetiskt förhöjda blodvärden

Vladimir Smirnov, Kazakstan

Han blev den store VM-kungen med tre guld och en bronsmedalj VM 1995. Han hade också det absolut högsta blodvärdet av de som testades, 198! Wow! Borde inte han få pris eftersom han var villig att riskera sitt liv mest av alla? När han fick frågor om detta enorma värde och att det planerades för ett reportage om skidåkares rekordhöga värden under ett visst antal år, säger han bl a “Det skadar idrotten otroligt mycket!” Han tycker alltså att vi inte ska rota så mycket i det här att en man har 198 i blodvärden i stället för det normala som är under 150, utan han vill att vi ska låta saken vara och inte dra upp saken i ljuset för att inte skada idrotten. Finns det ingen risk att det är ett visst antal skidåkare som orsakat idrotten mycket skada genom att fuska? Om det skulle vara så, är det inte av högsta vikt att undersöka detta så långt det är möjligt? Däremot får man förmoda att Smirnov hoppas att hans enastående medaljskörd och skidtider alltid ska finnas med i vårt minne och för alltid stå med i alla skididrottsböcker? Det här med att han hade 198 i blodvärde och därmed inte skulle ha fått starta (om loppet utförts vid ett senare tillfälle när maxgränsen sattes till en mer trovärdig nivå) är väl inte så mycket att dividera om kanske?

Silvio Fauner

Idag är han chef för italienska landslaget men 1997 var han själv en världsstjärna med VM-guld på meritlistan. Han hade ett blodvärde på 192 – vilket är extremt högt och långt över det gränsvärde på 185 som gällde vid tiden för loppet i Lahtis. Ändå tilläts han starta. Det finns inga förklaringar. Han mumlade bara att han inte dopat sig.

Björn Dählie

Oj vad han påminner i utseende och sätt till Lance Armstrong! Tyvärr litar jag inte på någon av dem för fem öre eftersom de inte gett mig orsak till det.

Dählie var tydligen VÄLDIGT svårt att få tag på. Teamet sökte honom i ett par veckors tid, men han vägrade ringa tillbaka och svarade inte i telefon trots att han kände till ärendet och BORDE ha varit intresserad att göra ALLT i sin makt för att svara på relevanta frågor för att hjälpa till med kasta så mycket LJUS som det bara är möjligt på idrotten han menar att han håller så kär. Inser han inte att det dykt upp ett enormt stort PROBLEM för skididrotten? För blodvärden på 170-198 är väl ett problem? Till slut tog teamet hjälp av den norska skidledningen för att få kontakt med Dählie, men han ringde fortfarande inte tillbaka. Förrän…han först sett till att han kontaktat FIS. Dählie erkänner att han insåg vad temat var (varför ringer han då inte tillbaka omedelbums?) och säger:

“Jag visste ju vad temat var så jag har kontaktat FIS och jag förstår att FIS antidopningsexpert, Rasmus Damsgaard, säger det motsatta idag. Att det inte varit något onormalt med mina prov eller andra norrmäns prov”.

Jaha så DÅ först vågar Dählie ringa tillbaka? När han först gjort vad han kunnat för att få FIS på bättre  sida? Konstigt nog gjorde Damsgaard en liten kovändning efter att ha varit i kontakt med Dählie och det norska skidförbudet. Inte så att han tog tillbaka det han sagt i Upprag gransning och larmet om blodvärdena, men ändå låter Damsgaard mer försiktig efter detta samtalet. När teamet kontaktar FIS och anti-dopningsexperten Rasmus Damsgaard säger han att han aldrig sett några blodvärden på Björn Dählie. Vem är det som talar osanning? Damsgaard eller Dählie? Varför bör vi inte tro på det som FIS anti-dopningsexpert säger?

– Jag kan säga att jag minns inte det. Han får berätta när han sänt det till mig, men detta kan jag inte bekräfta, säger Rasmus Damsgaard.

Damsgaard får frågan om det stämmer det som Dählie säger, att han (Damsgaard) har sett hans blodvärden från 90-talet.

– Det som skett före 2001 det har jag inget om. Det har jag inga filer på över huvud taget, svarar Damsgaard.

Alltså kvarstår problemet att Dählie visat skyhöga värden och det finns ingen förklaring till detta. Man kan inte skylla på höghöjdsträning (enligt flera experter) och Dählie vill heller inte visa sina normala värden. I stället anlitar han advokater för att de ska föra hans talan! Oj, vad det påminner om Lance Armstrong. Ja Dählie säger att han kan se vem som helst i ögonen ang. sin oskuld, men tyvärr uttryckte Armstrong sig likadant. Alla dopade uttrycker sig likadant. Armstrong tappade räkning på hur många han stämde på sin väg för att skydda sig själv, men ändå visade sig att han var en bluffmakare hela tiden. Jag var inte ett dugg förvånad över Armstrongs skuld, och jag är inte det minsta förvånad över Dählies liknande beteende.

Den ansvarige läkaren vid VM 95 bekräftar att Dählie testats vid ett tillfälle under VM, och att man testade skidåkarnas blod vid totalt fyra tillfällen. Enligt norska skidförbundet finns heller inget stöd för uppgiften om att Dählie haft ett högt värde i normala fall, och alltså borde han inte vara en av dem som har höga värde pga sina gener. Teamet har frågat den norska skidledningen om de rätta värdena men inte fått ett enda blodvärde presenterat. Om Dählies blodvärden är felaktiga vad är då det rätta värdet har teamet frågat men får inget svar.

Teamet försökte intervjua den norska läkaren när de träffade honom i Oslo men han ville inte ställa upp framför kameran.

Vegard Ulvang

Han var inte med i programmet men han måste nämnas. Vegard gick tydligen med på att intervjuas såvida ämnet Doping inte kom upp. Varför, Vegard? Tyvärr är detta det främsta tecknet på skuld, och det vet vem som helst i branchen. Har man inget att dölja så kan man med sträckt rygg diskutera ämnet, och älskar man sin idrott och vill forsätta att se den ren så borde det vara ett ämne som man gärna talar om.

Lars Håland och Thomas Aalsgård

Jag minns fortfarande Aalsgards come back efter en LÅNG tids frånvaro. Han borde inte ha hamnat bland de 30 bästa. Så vinner han guld! Tyvärr var jag skeptisk redan då eftersom det lät nästan för bra för att vara sant. Att Tomas övertalade läkare att få ta dopingprov efteråt förändrar ingenting. Det är snarare Aalsgårds normalvärden som är intressanta. Samma sak med Lars Håland. (Jag var tvungen att googla hans förnamn eftersom jag inte kommer ihåg honom.) Lars Håland som bara tre månader innan tävlingen i Lahtis bestämt sig för att göra comeback åkte in på femte plats med ett mycket högt blodvärde – 175. Då måste man anta att något inte står rätt till.

Erling Jevne

Har 14,7 – två månader för OS i Salt Lake City. På OS har han sedan 17,0. Finns ingen förklaring.

Manuela di Centa

Se tidigare text.

Uppdrag granskning har utan framgång försökt nå Manuella Di Centa för en kommentar.

Marit Mickelsplass

Hade skyhöga blodvärden på 162 el. dylikt. Hon är en av dem som tipsar om att kanske Höghöjdsträning kan var orsaken, men 48 timmar efter att man kommit ner på normala höjder så går värdena tillbaka till de normala. Det finns alltså ingen förklaring.

Kristen Skjeldal

Skjeldal har tydligen uppvisat normalvärden på 15,2, men han har även visat på blodvärden på upp mot 17,6. Han verkar vara arg för att det kommer frågor angående detta, men förstår han inte att frågorna är ytterst relevanta eftersom det inte finns någon förklaring till detta SAMT att det framkommit att skidåkare HAR fuskat med EPO? Då är det väl ingenting att vara sur för att man får frågor? Eller tycker han som alla andra att vi ska låta Smirnov med hans 198-värde och andra konstiga resultat bara bero? Han klagar på Saltins kunskap, men kom med förslag i stället hur du kan förklara dina värden. Skjeldal tror inte på experternas uppgifter att höghöjdsträning inte kan förklara de höga siffrorna, trots att experterna är ense i denna fråga. Varför ska vi inte tro på vad experterna säger? För att det inte passar?

Ordina

Har aldrig varit på tapeten i härvan, MEN varför vill hon också att hela historien ska vara kvar i dunkel? Ska vi tänka på Myllylä tycker hon? Stökar vi runt för mycket bland misstänkta dopare så kan det leda till dödsfall? Även Ordina borde vara intresserad av att vända på stenar för att hitta sanningen.

Slutsummering

Det som är intressant är att idrottarna har låga blodvärden fram tills viktiga tävlingar. Då stiger blodvärdet. Detta borde göra ALLA fruktansvärt misstänksamma och vara OERHÖRT ivriga att kolla upp saker och ting. Medelvärdet bland svenska och norska skidåkare sjönk i början på 2000-talet till 14,6-14,8, vilket är normala nivåer. VARFÖR var värdena uppe i 170-198 tidigare, och VARFÖR sjönk de så hastigt?!

Skidåkare har under hela 1990-talet har visat på högre och högre blodvärden med mätinstrument some FIS anser tillförlitliga nog. Men plötsligt när EPO gick att spåra så rasade värdena ner till normal nivå direkt. VARFÖR ska vi tro att detta är en slump?

Rasmus Damsgaard: Man behöver inte vara geni för att inse orsaken.

Detta är som sagt en stor indikation på FUSK, och är inte de icke-fuskande idrottarna värda en noggrann undersökning? Skulle inte ovanstående personer vara besvikna om de visste att de inte tagit otillåtna medel och under hela sin karriär tvingats tävla mot fuskare, vilket i sin tur skulle resultera i att de själva aldrig kunde nå prispallen pga denna orättvisa? Dopare kan alltså bli miljonärer i slutänden, men de som kört med rena kort får hitta andra inkomster. För att säkerställa att det INTE gått till på ett fult sätt är det väl bra att tillsätta en sanningskommission?

• Äktheten i dom blodprov som togs i Lahtis har bekräftats av flera experter och FIS högsta ansvarige, Bengt-Erik Bengtsson som också skrev under testen. Undersökningar som gjorts visar att om man har samma blod visar dom bärbara HB-mätarna nästan exakt samma siffror som i en laboratorium.
• Magnus Svenungsson säger att de frågat norska skidåkare om att få se deras blodvärden. Det hade varit så enkelt att kunna avfärda allt med att visa upp dom. Om svenska och norska skidförbunden inget har att dölja, varför ger dom inte ut alla testvärden som tagits?
• Alla blodprover som togs i OS 94 Lillehammer spolades ner i avloppet. Var det smart? Vem bestämde det?
• Torgny Mogren föreslog att aktiva åkare under den här tiden skulle kunna underteckna ett dokument som gör att man kan publicera deras HB värden. Bra idé, för det finns väl inget att dölja, eller hur? De handlar inte om skolbetyg eller IQ-värden utan blodplättar som inte är något att skämmas för. Ja, såvida man inte fuskar förstås.
• Det är FIS egna anti-dopningsexperter som talar om det onaturliga med att ha blodvärden över 170.
• Landslagsläkaren Magnus Dyborn: I det här allmäna tonläget som vi har nu och de diskussioner som förs, så är det viktigt att vi har en full transparens.
• Magnus Svenungsson: Det är inget konstigt med mätaren. Här finns kvinnor med normala värden från 138 och män med normala värden på 146. Dom vann inte! Däremot dom med högst värden. En tillfällighet? Jag tycker att det är märkligt att angripa mätutrustningen. Det skulle i så fall innebära att skidåkare fått startförbud på grund av felaktig mätning.

Varför skriver jag en bloggartikel om det här nu när min Blogg har en kristen inriktning? Det var länge sedan jag såg på en skidtävling. Jag gjorde det förr i tiden men inte nu. Jag skriver med tanke på det här med fusk, omvändelse och evigt liv. Idrottare som går till graven utan att ha erkänt år av fusk och lögner är ju faktiskt oomvända syndare som inte har del i Guds rike. Det är skakande! Är det värt det?

Matteus 16:26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?

Är jag då alltför dömande när jag pekar ut personer som faktiskt inte blivit påkomna med doping? Jag anklagar dem inte för doping utan bara det som är ren fakta. De har haft onaturligt höga blodvärden, ingen av dem har kunnat påvisa detta genetiskt, enligt expertis finns inga förklaringar för dessa enormt höga värden, enligt samma expertis handlar det om manipulation av blodet, och blodvärdena gick ner till normal nivå så fort man kunde börja spåra EPO. Sist men inte minst har personer gjort allt för att låta allt detta få vara kvar i dunklet. Skidbasarna för både det norska och det svenska landslagen verkar vara mer irriterade och besvärade över vad som uppkommit i stället för att visa intresse för att undersöka saker och till närmare. Vad har de att dölja? Varför inte köra med öppna kort och visa upp alla prov som går att visa och uppmuntra alla sina skidåkare att även de visar allt som går att visa? Det är väl bra för idrotten och bra att slippa leva med eviga misstankar om brott? Tänk tanken att fusk faktiskt kan ha förekommit! Det skadar väl inte att ta reda på? I stället verkar inställningen vara:

“There is nothing to find here. Move along, move along…”

Efter karriären blev Di Centa invald i IOK – Internationella Olympiska kommittén
Efter karriären blev Smirnov invald i WADA – WORLD ANTI-DOPING AGENCY
Efter karriären blev Ulvang vald till ny ordförande för längdåkningskommittén i FIS

http://www.nytimes.com/1994/02/28/sp…-are-over.html

WINTER OLYMPICS; Smirnov’s Long Race and Wait Are Over
…….
Smirnov’s victory came at the expense of Mika Myllylae of Finland, who took the silver medal, and Sture Sivertsen of Norway, who took the bronze. It also came at the expense of Smirnov’s Norwegian friends Bjorn Daehlie and Vegard Ulvang, who finished fourth and 10th.

“I am disappointed for myself, but the best thing about today is that Vladimir finally did it,” said Ulvang, the triple Olympic gold medalist in Albertville two years ago who could manage only one silver medal here

Smirnov was inundated with letters from supportive Norwegians, some of which contained paper medals colored gold. Since then, he has begun pitching coffee on Norwegian televisionand continued his adventures with Ulvang, spending three weeks climbing mountains and riding horses with him in Mongolia last summer.
Här kan man läsa om hur Damsgaard var den enda som fick göra dopingprov på Armstrong efter krav från honom och Astana. Han tog även emot en likadan tävlingscykel som CSC cyklar med av Bjarne Riis. Efter detta tog Anti Doping Danmark avstånd från Damsgaard. http://www.b.dk/kultur/dopingjaegerens-cykel

Hmmm?

Länk till Aftonbladets artikel och här är artikeln som visar att Per Elofsson hade perfekta blodvärden. Per Elofsson reagerar på rätt sätt när han frivilligt visar upp sina blodvärden. DET BORDE VÄL EN MISSTÄNKT SKIDÅKARE GÖRA OM HAN VET ATT HAN HAR RENT MJÖL I PÅSEN OCH VILL GÖRA SLUT PÅ ALLA DÅLIGA RYKTEN?