Tag Archive | kyrka

Tillbedjan – Att be till jungfru Maria ungefär som när man ber om förbön av en syster eller broder?

May4

jungfru maria“Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee; blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb, Jesus. Holy Mary, Mother of God, pray for us sinners, now and at the hour of our death. Amen.” (del av rosary)

“Pray for us sinners?” Det låter onekligen som den som författat denna AveMariabön (just denna fras är ett senare tillägg) anser att Maria själv inte skulle ha vara en syndare i behov av en frälsare? Vidare dubbelfel när författaren ber en död människa att be för andra. Ändå är denna bön väldigt populär bland många katoliker.

En del katoliker kanske hävdar att de inte ber till Maria (och andra helgon) på samma sätt som när vi ber till Gud, utan att de snarare ber till Maria på liknande sätt som när vi ber en annan kristen om förbön för oss. Det finns dock flera skillnader och faktorer som inte överensstämmer med Bibeln. Se nedan.

Andra katoliker kanske menar att vi ber tillsammans MED Maria snarare än till henne. Men när kristna människor ber tillsammans med andra i exempelvis en bönegrupp eller i kyrkan så placerar de inte någon, vare sig fysiskt eller andligt, på ett högre plan utan alla ber som likvärdiga (levande) människor underställda Gud. I en kristen gemenskap, där rättfärdighet råder, anser man inte att vissa personers böner är mer kraftfulla än andras men däremot att inte alla nödvändigtvis har samma nådegåvor (t ex helandegåvan) och man utser därmed inte någon eller några personer till en slags överbedjare framför andra. Det närmaste man kan komma det tankesättet skulle kunna vara inställningen till de första apostlarna medan de ännu levde. Samtliga fick ta emot andens gåvor direkt av Jesus, inklusive gåvorna att driva ut demoner och hela sjuka. Vi kan inte läsa att någon av dem accepterade tillbedjan av andra.

Faktorer som talar emot katolsk Mariatillbedjan:

Maria lever inte längre – kommunikation med döda kan riskera avvikelse från det viktigaste budet

Till skillnad från de kristna systrar och bröder som vi ber om förbön så lever inte längre Maria. Bibeln uppmuntrar inte idén att döda människor ska be för oss, utan tvärt om talar Bibeln emot kontakt med döda (se denna artikel om att be för döda). Det är Gud vi ska be om råd och tillbe.

Jesaja 8:19 När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?”

5 Mos. 18:10 Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, 11 ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och INGEN SOM SÖKER RÅD HOS DE DÖDA. 12 Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig.

Varför ska vi då ta initativet att vända oss till den döda Maria? Riskerar inte en sådan aktivitet att bli en grund även för tillbedjan av henne? Är inte detta också vad som sker bland katoliker i flera länder? Med tanke på att det mest centrala budet i Bibeln är “Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, vore det då inte lämpligt att undvika nya och onödiga traditioner som kan tänkas konkurrera med detta väldigt viktiga bud? Vad är nyttan med denna nya tradition att tillbe en avliden människa, där man dessutom lägger till faktorer som att Maria inte fick fler barn än Jesus, att hon var syndfri samt en slags medlare mellan oss och Gud? Är inte detta att ytterligare förstärka bilden av henne som ett gudaväsen? Varför är det inte tillräckligt att vända sig till Jesus Kristus (Gud i kött) med våra böner, samt att be om förböner bland människor som fortfarande lever?

Avbilder/avgudar förbjudet för Israel av goda skäl

2 Mos 20:3-6 förbjuder avbilder/avgudar, och gör kopplingen med tillbedjan. Det är alltså lätt att förstå varför Gud gett Israel detta bud. Han kände förmodligen till att en vördnad av människor som avlidit riskerar att övergå i tillbedjan – speciellt om de avlidna människorna stått oss nära och/eller ansetts vara storheter/hjältar eller avundsvärda på andra sätt. Att därför förbjuda avbilder helt och hållet skulle kunna få detta problem ur världen. (Vi vet ju hur det gick med guldkalven.)

Om katoliker känner att de har en lite annorlunda innebörd av ordet “tillbe” så kanske de skulle bli mindre missförstådda om de började använda ordet på samma sätt som andra kristna, samtidigt som de börjar använda andra ord – såsom vörda, respektera – om de menar att dessa begrepp bättre speglar deras bild av hur de kommunicerar med Maria. Exempel på hur vördnad kan övergå till direkt tillbedjan:

Jes. 44:15 Detta har människorna till bränsle. Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd. Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna. Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.—17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: “Rädda mig, för du är min gud.”

Jes. 46:6 Man skakar ut guld ur börsen och väger upp silver på vågen. Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud, som man faller ner för och tillber.

 

Jer. 25:6 Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er.”

Apg. 7:43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

I vilka proportioner borde vi be till olika helgon?

Om man utser Maria som en slags mellanled mellan oss och Gud, samt någon som vi vill ska be för oss, så finns en risk att det blir en slags konkurrens mellan Jesus, Maria samt olika helgon, liksom en osäkerhet i vilka proportioner vi borde rikta våra böner till dem. Låter inte detta väldigt likt hinduismen med alla dess gudar, och som ibland har individuella specialkrafter? Katolicismen riskerar att göra Maria och helgon till långt mer än människor, där katoliker kan tänkas be till dessa om helande, framgång eller vilket behov man än har. Vore det inte en god idé att försöka lägga om kursen så att inte fler personer tillbes än just den levande Guden?

“Blessed virgin Mary” riskerar att bli en fras liknande den som muslimer använder för sin profet, när de ofta i både tal och skrift gör tillägget “peace be upon him”, så fort de nämner Muhammeds namn.

Paulus och Petrus ville inte tillbes

jungfru maria 2.jpgI Apg 14:8-18 kan vi läsa om hur Paulus och Barnabas river sönder sina kläder i förtvivlan när folk ämnade offra till dom som om de vore gudar. Paulus och Barnabas motiverade sitt starka ställningstagande med att “Vi är människor som ni”, samtidigt som de uppmanade dem att upphöra med att tillbe avgudar och i stället omvända sig till den levande Guden (skaparen). Borde inte även vi lyda deras uppmaning och omvända oss till den levande Guden? Då kan det väl aldrig gå fel? Om Paulus och Barnabas reagerade starkt på att upphöjas för att de endast är människor, så kan det mycket väl vara så att Maria själv skulle dela deras uppfattning.

Även aposteln Petrus reagerade negativt när Kornelius föll ner inför honom och tillbad honom (Apg 10:25), och Petrus sade genast “Stig upp! Också jag är en människa”. Alltså samma reaktion som när Paulus råkade ut för en liknande händelse. Aposteln Petrus anses av den katolska kyrkan vara den första människan som ärvt kyrkoämbetet (direkt från Jesus), och var Jesu nära vän och lärljunge. Han var dessutom inte död utan högst levande när han samtalade med Kornelius. Ändå var hans omedelbara reaktionen när Kornelius föll ner och tillbad honom, att han skulle stiga upp från sin tillbedjanposition av skälet att Petrus “är en människa”. Men vi ska alltså tro att Maria, tvärt emot Petrus, skulle ha godtagit en liknande tillbedjan? Skulle hon verkligen ha acceptera att människor flyttar en del fokus bort från Jesus Guds son till henne själv? Är det inte troligare att hon skulle säga “Stig upp! För jag är bara en Herrens tjänarinna och en människa precis som ni”?

En är medlaren

Bibelns anspråk att EN är medlaren mellan Gud och människor är fullt möjligt att tolka som att en är medlare mellan Gud och människor.

1 Tim. 2:5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus

Matt. 4:10 Då sade Jesus till honom: “Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”

Hebr. 1:6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Joh. 24:24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.“

Iver att hitta stöd för katolicism bland kyrkofäder och utombibliska skrifter

Utombibliska skrifter kan absolut innehålla sanning, men det finns en iver inom den katolska kyrkan att anamma utombibliska texter som verkar stödja katolicismen, förmodligen eftersom det saknas i Bibeln (om man inte vill omtolka och spekulera). Om det är tänkt att vi bör ha ett fokus på Maria och Mariaböner, så kan man tycka att en sådan stor sak borde stå omnämnt i Bibeln. Likaså finns det risker med tankegången att det hela tiden kommer nya gudomliga uppenbarelser och nytt ljus, som föder nya dogmer och traditioner. Vi kan förstås läsa om olika faser i Bibeln (t. ex. utvecklingen att gå från judendom till kristendom), men dessa processer finns som sagt med i Bibeln som är Guds ord. Vi kan alltså helt lita på historiebeskrivningen.

jungfru maria 3.jpgOckhams rakkniv

Bibeln går att förstå som den är och utan att komplicera saker och ting. Det är inte helt fel att applicera Ockhams rakkniv på Bibeln, vilket är en princip som innebär att man inte ska anta fler saker än som är nödvändigt för att förklara de observationer man gör. Det går att acceptera den absolut enklaste och logiska förklaringen om det finns olika alternativ att välja mellan. Det finns alltså inga orsaker att krångla till saker och ting i onödan. Principen är uppkallad efter den engelska franciskanmunken och filosofen William Ockham (ca 1285–1347). Om vi därför som kristna har valet mellan att kommunicera med döda eller inte kommunicera med döda, så borde det sistnämnda ha företräde.

Alla tolkar vi Bibeln, och en del väljer dessutom ut några människor som får tolka åt dem – framför allt i fall där det finns osäkerhet eller tvister. Detta gäller framför allt inom katolicismen som ju ser påven som en auktoritet och den som förväntas tolka skriften rätt. Det kanske känns tryggt för katoliker att ytterst låta en auktoritet få det sista ordet när flera personer kommer till olika tolkningsresultat, men de kommer inte undan det jättestora beslutet att avgöra i vems händer de borde lägga ett sådant tolkningsföreträde. Vem bestämmer att det borde vara just påven, den katolska kyrkans överhuvud, som ska ha tolkningsföreträde och inte en annan kyrkas överhuvud? Bibeln lär oss att vi har ett eget ansvar:

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(”ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (”för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).

Läs i denna artikel om katolska kyrkans ursprung.

Men Bibeln visar väl att det finns en successionsordning – från församlingsledare till församlingsledare? Ja, och Paulus ger också noga instruktioner för vem som kvalificerar sig för detta och att de som redan är församlingsledare inte borde vara för snabba med att “lägga händerna” på någon (utse någon till ett sådant ämbete) i det fall personen inte är helt lämplig. Paulus varnar också för att det snabbt skulle gå utför vad gäller församlingsledare (se verser nedan). Exempel på nya traditioner, som Paulus aldrig lärt ut, är att en församlingsledare måste leva i celibat, klä sig i vissa skrudar, fungera som ensam församlingsledare med högst auktoritet över alla församlingar, etc. Om man läser Paulus instruktioner för församlingsledare, samt hur en församling borde fungera (med profetior, tungotal, etc) så ser man ganska stora skillnader med den katolska kyrkan.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)—28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.  

Några vanliga argument för att be till Maria

  • Jesus samtalade med de ej levande Mose och Elisa på ett berg i Matt. 17:3, och även med den döde Lasaros. Det betyder väl att vi får be till Maria?

Svar: Jesus är Gud! Visserligen var han här även människa och underordnade sig sin Fader i himlen, men det ändrar inte på att han även var Gud. Det vore ofantligt olyckligt att rättfärdiga sitt agerande med att hänvisa till att “Gud gjorde så, och därför så får jag också göra det”.  Gud har samtalat med både goda och onda änglar, och även Satan själv. Han har t o m besökt dödsriket och kommunicerat med dem där. Det betyder inte att vi också får göra samma sak. Ett av buden är “Du skall icke döda” (eller inte mörda enligt en del). Betyder det att det även är fel av Gud att döda, eftersom han förbjudit oss att göra det? Nej, absolut inte! Gud har skapat oss och får därför släcka liv. Faktiskt så ska vi ALLA dö.

  • I Uppenbarelseboken 5 och 8 står det om de avlidnas själar som ber för människor. Det betyder väl att vi får be till Maria?

Nej, det står inte att några döda ber för levande. De heligas böner (alltså böner från levande människor på jorden) liknas ibland vid rökelse – eller att bönerna blandas med väldoftande rökelse – och betyder alltså inte att döda kan be för levande. I Upp. handlar det dessutom om de levandes böner.

Upp. 8:3 Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen.4. Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud.

Upp. 5:7 Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

  • Det finns psalmer som talar om prisa Gud och hans änglar!

Det är livsfarligt att plocka ut poetiska uttryck och bygga nya doktriner på dem. Det är bättre att läsa poesi genom klarare bibelverser. Dessutom uttrycker även psalmer vikten av att tillbe GUD allena. För att vara på den säkra sidan skulle vi kunna nöja oss med att tillbe och dyrka Gud allena.

Ps. 81:10 Hos dig får inte finnas någon annan gud, du skall inte tillbe någon främmande gud.

Ps. 97:7 På skam skall alla de komma som dyrkar avgudabilder och skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar skall tillbe honom.

Jesus också flykting? Bibeln lär att vi ska ta hand om våra närmaste i första hand.

Oct10

1-tim-5

“Men om någon inte tar hand om SINA NÄRMASTE, SÄRSKILT då sin egen familj, så har han förnekat tron och ÄR VÄRRE ÄN DEN SOM INTE TROR” (1 Tim. 5:8)

Att ge bort så stora portioner av sin inkomst till andra att man knappt har råd att ta hand om sina närmaste – i första hand den egna familjen men även andra närstående – det verkar enligt Bibeln vara en värre synd än att inte ha någon tro överhuvudtaget. Det låter onekligen som det är en skymf att tvingas berätta för nära släktingar: “Jag vet att du är i stor nöd, men jag har valt att i stället ge bort stora delar av mina pengar till främlingar som jag inte känner vilket resulterar i att jag tyvärr inte kan jag hjälpa dig särskilt mycket alls”. Om alla i denna värld skulle se till att prioritera sin familj, sina släktingar, närmaste grannar i första hand, så skulle världen se bra mycket bättre ut. Om vi därefter har möjlighet så kan vi gärna hjälpa människor utanför dessa kretsar. Helst av egen fri vilja beroende på ens möjligheter, snarare än kollektivt tvång.

Men finns det inte stora delar av världen där man inte har ekonomisk förmåga att hjälpa vare sig sig själv eller sina närmaste? Vem ska då hjälpa? Jovisst lever stora delar av människorna på jorden i mer eller mindre fattigdom (siffran 1 miljard förekommer ibland, därav ca 50-60 miljoner som befinner sig på flykt) men prioriteringsordningen måste ändå vara att vi i första hand hjälper de som vi har direkt ANSVAR för, t ex barn som vi själv valt att sätta till världen, föräldrar, medlemmar i vårt eget hushåll och sedan nära släktingar (som kanske även är grannar). Först i sista hand bör vi hör och häpna tänka på “främlingens” försörjning som vi faktiskt inte har direkt ansvar för. Det betyder inte att jag bör dränka min familj med lyx så att jag sedan inte har mycket kvar att ge till främlingen, men jag vill bara nämna prioriteringsordningen baserat på vårt eget ansvar. Jag själv kanske inte har orsakat så att stora mängder av människor lever i fattigdom i andra delar av världen, men om jag själv skaffar barn så har jag kravet på mig att försörja dem i första hand. Ingen fattigdom i världen fritar mig från mitt ansvar att sörja för mina egna barn och mina närmaste. Jag har inte rätt att rycka maten ur händerna på mina barn och låta dem gå småhungriga med ursäkten att det finns en miljard fattiga människor som jag också måste bidra med försörjning till. Det går inte att slippa sitt ansvar för familjemedlemmar genom ursäkten att man föredrar att inkludera stora folkmassor i den penningsumma som man kan avvara varje månad.

Visst verkar det logiskt att hjälpa så många som möjligt? Om detta vore allas rättesnöre så borde vi rösta på Sverigedemokraterna som just satsar på ett sådant system. I stället prioriterar vi i Sverige på ett helt galet sätt när vi föredrar att hjälpa 1 asylsökande ung man (kallad flyktingbarn i media) till ett liv i Sverige trots avsaknad av asylbehov, framför att för samma kostnad kanske hälpa 100 enormt behövande barn att överleva i sina närområden. Alla har inte råd att betala smugglare för att resa genom flera länder till Sverige som lockar med guld och gröna skogar. Många kristna inom sjuklövern tror felaktigt att det handlar om frågan att hjälpa eller inte hjälpa, när det snarare handlar om HUR vi bäst kan hjälpa så många som möjligt för samma kostnad. Helst på ett sådant sätt att vårt land inte går under – för när även vi blir ett överbelånat och utarmat u-land så kan vi inte hjälpa någon. Genom SD:s politik så kan för samma kostnad flest människor få hjälp och de allra mest behövande får hjälpen. Det är ett ganska viktigt förfarande eftersom det också räddar vårt eget land från att bli bankrutt och sakta men säkert gå under. Vi bör inte göra skillnad på människor genom att låsa asylsökande och “ensamkommande barn” få förtur till arbeten, bostäder, friskolor, läkarvård, tandvård, etc, och ändå ser vi gång på gång hur svenska skattebetalare måste stå tillbaka för att nykomlingar måste prioriteras:

Jak. 2: 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Älska din nästa som dig själv – vem är vår nästa?2-cor-9

Bibeln går inte in i detalj hur vi hjälper vår nästa på bästa sätt, men vi har i alla fall en del information som är fullt tillräcklig.

“Nästa” är i exempelvis Matt. 5:43 översatt från det grekiska adverbet plēsion (Strong’s 4139). “Nästa” kan betyda en vän eller granne, och enligt judarna så kunde det betyda vilken jude som helst inom eller utanför Israels land. Det grekiska ordet pélas, som är kopplat till ordet, handlar om en slags närhet så grundbetydelsen skulle alltså kunna handla om en nära god vän, släkting, granne eller medtroende. I Lukas 10 får vi en bra bild på vad Jesus menar med vår “nästa” eftersom han berättar liknelsen om den barmhärtige samariten som hjälpte en främmande person i akut nöd som han råkat träffa på. Enligt Jesus kan plēsion alltså betyda vem som helst, oavsett nationalitet och religion som vi antingen lever nära eller någon som vi råkar stöta på. Jag tycker inte vi får bilden genom Jesus liknelse att det handlar om ett automatiskt tvång att försörja främlingar som i stora grupper kliver över gränsen till vårt land, och som sedan kallar även på sina anhöriga som också förväntar sig att bli försörjda livet ut på vår bekostnad – även om vi måste ta stora lån för att klara den självpåtagna uppgiften. Jag anser inte att Jesus uppmuntrar oss att ge av tvång, eller att lova mer hjälp till andra än vi kan klara av. Att behöva ta lån (som är fallet med Sverige idag) är ett tecken på att man lever över sina tillgångar, liksom att höja skatter till en nivå som inte är bra för företagande/ekonomi, eller när man måste dra ner på välfärden från godtagbara nivåer av försvar, sjukvård, äldrevård, skola, infrastruktur, etc. Om vi är oansvariga med våra pengar och vad vi lovar så kan man likna det med att kasta sig utför stupet och förvänta sig att Gud ska rädda oss från det trassel som vi själva orsakat.

Vi bör i första hand se till att försörja våra egna äldre, ge våra egna hemlösa tak över huvudet, ge våra egna barn en trygg skolgång, stödja våra egna funktionshindrade, ge våra egna medborgare bra sjukvård, etc. Vi har trots allt valt att betala skatt i Sverige för att ge trygghet åt alla som är medborgare i Sverige. Verkligheten säger att våra inbetalda skatter inte räcker att försörja alla behövande i hela världen. När vi går till arbetet borde tanken vara att få in pengar så att vi kan försörja vår egen familj. Vi bör inte tänka att vår familj bara är några personer i mängden som vi borde försörja, och att familjemedlemmar bör ta sin kölapp, för att få ekonomisk hjälp av oss, på samma sätt som andra människor för att “alla har lika mycket värde” och ingen är förmer än den andra. Inkomsten för vårt arbete bör gå till den egna familjen, kommunalskatten bör täcka behov för kommuninvånarna och det vi betalar till staten borde gå till medborgare i Sveriges land. Vi själva får bestämma på vilka grunder främlingar kan bli medborgare, och det är här det gått snett – eftersom vi varit alldeles för naivt givmilda och spridit lånade pengar på andra samtidigt som vi utlovar permanent flöde av pengar även i framtiden.

Det ÄR synd om fattiga och vi bör absolut inte utgå ifrån att de får “skylla sig själva”, men vi måste inse vår begränsning och acceptera att vi omöjligt kan utlova hjälp till alla som räknas som fattiga och behöver hjälp. Det är fel att undanhålla normalt finansiellt stöd och trygghet till sina närmaste, för att i stället dela ut pengar till andra.

Paulus säger om församlingarna i Makedonien att de gett efter sin förmåga, ja t o m över sin förmåga på sina håll men dock helt frivilligt. Denna frivillighet verkar Paulus noga med att vilja intyga:

2 Kor. 3:8 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga.

Paulus säger vidare:

2 Kor. 9:7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

Varför då göra tvärt emot och tvinga medborgare att ge till ändamål som de kanske inte vill, med hjälp av lån, höga skatter och raserande av vår välfärd (välfärd är inte extralyx, utan sjukvård, äldrevård, skola, försvar, polis, etc)? Personligen tycker jag det är tragiskt att behöva ge av mina skattepengar till Fatah i Palestina, eller till unga afghanska män som pga ekonomiska skäl önskar leva i Sverige. Eller för den delen pengalån till Ukraina, miljöprojekt i Karibien eller sanitära toaletter till 60 miljoner människor. Inte för att andra människor inte är värda finansiellt stöd, utan för att vi inte har råd.

Jesus som flykting?flykting

Jesus var under en period flykting tillsammans med sina föräldrar Josef och Maria när de flydde till grannlandet Egypten – alltså till något som skulle kunna betraktas som närområdet. Där stannade de tills faran var över och återvände sedan tillbaka till sitt eget land så fort den omedelbara faran var över. Jesus och hans familj valde alltså inte ut det land som erbjöd flest sociala rättigheter och pengar, och inte heller reste de genom 8-10 länder för att nå till ett sådant land. Nej, de flydde bara över gränsen med målet att återvända till hemlandet så fort saker och ting lugnat ner sig i landet. Egyptens ledare erbjöd ingen som helst finansiell hjälp till flyktingar som kom till landet, vare sig kortsiktigt eller långsiktigt. Inte heller kan vi läsa i Bibeln att Jesus uppmuntrar andra människor som är fattiga eller hotade, att sälja sina tillhörigheter och börja en resa genom flera länder – kanske genom att betala människosmugglare med erfarenhet av sådana resor – för att nå det land som erbjuder de flesta förmånerna för sig själva och sina anhöriga som sedan kan resa efter.

Uppmaning att ta hand om våra familjer och de som bor i vårt hus, i första hand

En del kristna människor i Sverige idag får det att låta som om det fanns bibelverser som uppmanar oss västerlänningar till att utlova livslång försörjning för alla som korsar våra landsgränser och vill bosätta sig ibland oss. Finns bibelverser där Gud uppmanar Israel att försörja främlingar resten av deras liv, om främlingarna dyker upp i landet och ville stanna där för att bli försörjda av de som redan bor där? Kan vi läsa att Israels folk måste jobba längre dagspass för att klara den extra arbetsbördan, och kan vi läsa hur de förväntas ta lån för att klara försörjningsuppdragen som aldrig tar slut eftersom fler och fler anhöriga dyker upp? Förväntades Israel leva över sina tillgångar, och förväntades de placera sina egna familjemedlemmar på osäker ekonomisk grund pga det viktiga uppdraget att dela sina tillgångar med alla som har låg levnadsstandard och som dyker upp, vilket är många (i takt med ryktena om en sådan generositet)?

Bibeln lär oss snarare att vi har ett ansvar för vår egna familj och de som bor under vårt tak. Förr i tiden var det förstås vanligt att både barn och föräldrar bodde i samma hushåll, så alltså borde ansvaret täcka även väldigt nära släktingar. Det är av naturliga skäl framför allt seniorer som kan tänkas behöva hjälp av andra eftersom unga människor lättare kan arbeta och försörja sig själva. Jesus själv verkade praktisera idén att ta hand om sina närmaste.

Jak. 2:15 Om en BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Joh. 19:25 Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg SIN MOR och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: “Kvinna, se din son.” 27 Sedan sade han till lärjungen: “Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen HENNE hem till sig.

Det fanns gott om fattiga människor även under Jesu tid, och han bad inte sin lärljunge Johannes att välja ut en fattig människa på måfå för att låta denne bo hos Johannes. Jesus ansåg inte att hans mamma skulle vara en av mängden av människor som måste konkurrera om en trygg plats, och han syndade inte genom att välja ut just henne som hjälpmottagare bland andra fattiga. Vi måste hjälpa våra egna i första hand!

Hjälp enligt Nya Testamentet

Innan man vänder sig till församlingen för att få hjälp (eller någon annan utomstående) så har man ansvar för att göra vad man kan för att ta hand om nära släktingar och medlemmar i sitt eget hushåll, för att inte betunga andras pengakassor som skulle kunna användas till annat. Paulus går så långt att han menar att vi förnekat vår tro om vi inte tar hand om den närmaste familjen. Änkor skulle kunna räknas som personer som har få möjligheter att försörja sig själva om de inte har vuxna och friska barn, eller om barnen bor långt borta eller helt enkelt inte har möjlighet att hjälpa.

2 Thess. 3: 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er,8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag FÖR ATT INTE LIGGA NÅGON AV ER TILL LAST. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att DEN SOM INTE VILL ARBETA INTE HELLER SKALL ÄTA. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta SITT EGET bröd.

Paulus hade t o m krav på hur en församlingsänka (en ensam kvinna som tar emot ekonomisk hjälp från en kristen församling) skulle leva för att kvalificera sig som en församlingsänka som får ta emot det givmilda kristna människor samlat in. Att Paulus ställde krav beror förstås på att det finns begränsat med pengar som inte räcker till alla som vill ha, och då borde de kvinnor som allra mest förtjänar det få bli en mottagare för ekonomisk hjälp. ”Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Paulus gav exempel på vilken sorts frukt som den kristna församlingen bör titta efter. Men om man hade änkor i sitt eget hushåll så hade man alltså ansvar att ta hand om dem: 

1 Tim. 5: 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—8 MEN OM NÅGON INTE TAR HAND OM SINA NÄRMASTE, SÄRSKILT DÅ SIN EGEN FAMILJ, SÅ HAR HAN FÖRNEKAT TRON och är värre än den som inte tror.9 Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.— 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och INTE BETUNGA FÖRSAMLINGEN, så att den kan sörja för dem som VERKLIGEN ÄR ÄNKOR.

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och FRAMFÖR ALLT MOT DEM SOM DELAR VÅR TRO. 

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Jesus ansåg att man var en hycklare om man exempelvis inte såg till att föräldrar (och förmodligen även andra äldre familjemedlemmar och ens egna barn) inte fick den ekonomiska hjälp som de borde ha fått av en arbetande son. Det går inte an att skänka pengar till offergåvor och/eller till andra människor och ändamål, om man inte först prioriterar sin egen släkt:

Matt. 15:4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. 7 Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Markus 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

Paulus och insamlandet till De Heliga – andra kristna med samma mål

Inom den kristna församlingen så delade man frivilligt med sig till varandra. Återigen kan vi alltså se att vi har störst ansvar att hjälpa medlemmar i sin egen grupp, och först därefter se efter vad man kunde avvara till andra människor utanför gruppen. Vi kan inte begära att andra grupper ska ta sig an medlemmar i vår grupp, för de har nog med att hjälpa sina egna gruppmedlemmar. Alla kan inte hjälpa alla, men om vi delar in oss i grupper och ser till att vi ansvarar för vårt eget hushåll i första hand, och vår tillhörighetsgrupp i andra hand, och övriga människor i tredje hand, så skapar vi både ett trygghetssystem och ett ansvar för en fungerande ekonomi. Dessutom vore det orättvist om en grupp med medlemmar som jobbar, sliter, sparar, hjälper varandra och bygger upp ett trygghetskapital, ska behöva dela med sig av detta till en annan grupp människor som inte jobbar särskilt mycket, inte sparar, men som däremot skaffar flera barn utan att ta hand om dem, och kanske t o m är skurkar. Om man ska tvingas hjälpa människor som man vet är slarviga, otacksamma och slösaktiga, så brister kedjan och förtroendet för systemet. Notera här nedan att det gemensamma ägandet var frivilligt och endast handlade om den kristna gemenskapen som delade samma livssyn:

Apg. 2:45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde

Apg. 4:32 Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.

Apg. 11:29 Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 16:1 När det gäller insamlingen till DE HELIGA, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva.

2 Kor. 8:3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt DE HELIGA.

2 Kor. 9:1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till DE HELIGA. —5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. 

Jak. 2:15 Om EN BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

2 pet. 3Hjälp i det Gamla Testamentet

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av DIN BRODER, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

5 Mos. 15:7 Om det finns någon fattig hos dig, EN AV DINA BRÖDER, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

3 Mos. 25:35 Om DIN BRODER blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta DIN BRODER leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. —.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av HANS BRÖDER kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet.54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Nehemja var upprörd över att israeliska bröder och systrar inte togs om hand, och blev av med åkrar, vingårdar och hus pga att deras eget folk begärde det utav dem då de inte kunde betala igen:

Nehemja 5:6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: ”Det är ocker ni bedriver mot era BRÖDER!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. 8 Jag sade till dem: ”Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord. 9 Jag sade: ”Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

3 Mos. 19:9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.—13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.—16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Rut 2:5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: ”Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. 7 Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet.”—15 När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: ”Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa. 16 Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”17 Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.

5 Mos. 23:24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

5 Mos. 24:14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina BRÖDER eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land.15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

3 Mos. 25:1 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden,4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, ALLA SOM BOR HOS DIG. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Jesaja 58:6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige  skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan FÖR DEN SOM ÄR DITT KÖTT OCH BLOD.—10 om du delar med dig åt den hungrige AV DET DU HAR och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

Läs gärna en liknande artikel om hur vi bör hjälpa främlingen enligt Bibeln.

Att hjälpa en kristen broder att omvända sig, eller att normalisera synd – Tommy Dahlman

Jan18

sinner

När en broder syndar så blir han inte hjälpt av fagert tal om att det är fullständigt normalt för kristna att synda – och suspekt om man inte gör det

 

Det är nu ingen hemlighet att en omtyckt kristen broder (Tommy Dahlman) åtalats i tingsrätten pga grovt rattfylleri vilket inträffat den 30/12 2015 (drygt 1 promille blodalkoholhalt), och att han förekommer sedan tidigare 14 gånger i belastningsregistret för fortkörningar samt för en grov olovlig körning som resulterade i 20.000 kr i dagsböter. Jag är (fortfarande) ett stort fan av Tommy som verkar ha sunda åsikter, tar goda initiativ för att sprida Kristi budskap, bloggar bra, rakryggat vägrar att ansluta sig till den hetsjakt mot allt som stavas Sverigedemokrater, etc, så det är klart att den här historien är tragisk att höra.

Han är säkert tilltufsad tillräckligt som det är och behöver inte attacker mot sin person i sociala medier, MEN jag skulle vilja säga några saker om ÄMNET. Inte om fylleri eller kristna som dricker alkohol utan kristna människors reaktioner när en broder/syster syndat. Hur uttrycker vi oss egentligen? Är vi till hjälp eller stjälp?

Jag har läst lite bland kommentatorsfälten på sociala medier och jag har nästan bara sett stor uppmuntran och välsignelser. Jag tror heller inte Tommy behöver information från hundratals FB-vänner om att han syndat, för jag tror han begriper det redan. Inte heller skulle han bli hjälpt av att sågas vid fotknölarna inför allmänheten på Facebook. Det finns andra sätt, men frågan är om inte många av de “mest vänliga” kommentarerna faktiskt är värre än kritik eftersom de är så lömska till sin karaktär? De är störande på det sättet att de faktiskt UPPMUNTRAR en kristen broder att FORTSÄTTA med sin synd eftersom synd är så fruktansvärt NORMALT och VARDAGLIGT även bland kristna. “Det är ju därför Jesus dog för oss – för att vi inte kan sluta synda”, menar en del. Möjligen så förväntas man tycka det är trist med den här envetna synden och man ska bekänna den, men synden är starkt sammanflätad med våra liv i alla fall. Så går i alla fall visan när man bläddrar ner för kommentatorsfälten. “Ingen är utan synd” och “Vem vill kasta den första stenen?” repeteras om och om igen. Men man löser inte problemet genom att leta efter förmildrande omständigheter och komma med glada tillrop om att “alla gör vi fel ibland”, utan man klargör att det handlar om haveri. Samt även att man kan bli totalt renad och få hjälp med att lämna den gamla människan bakom sig.

sin 4AXPLOCK från kommentarer i sociala medier

Det vanligaste heja-ropet som jag noterade i sociala meder var helt klart att man inte ska döma. Det är en otroligt vanlig kommentar när man vill “trösta” syndare och tysta ner eventuella personer som vill uttrycka att det som hänt handlar om en synd. Bibeln säger dock inte att vi aldrig får döma. Ja, den stora Domen på Domens dag är förstås Guds sak att utverka, men även vi människor kan “döma” i betydelsen av att bedöma baserat på det vi absolut vet säkert beroende på vad vi exempelvis sett eller hört med våra egna ögon/öron. Däremot lär inte Bibeln att vi ska gå runt och FÖRDÖMA människor till höger och vänster inför allmänheten även om vi har alldeles rätt i våra åsikter. Det finns olika sätt att “döma/bedöma”, och ett bra sätt är att en nära vän tar upp den känsliga saken med syndaren – i kärlek och mellan fyra ögon. Behandligen beror ju alldeles på omständigheter, situation och person. Skulle det handla om en person som vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till pedofili så kanske man dömer på ett bra mycket hårdare sätt än om man gjort sig skyldig till ett rattfylleri. En församlingsledare/pastor döms vidare på ett annat sätt pga ansvaret, etc.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!

Matt. 7:5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA UT FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA. 

1 Kor. 5:12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? ÄR DET INTE DEM SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Här nedan är ett axplock ur kommentarerna gällande just den här händelsen om broderns rattfylla, och något som är ofta förekommande bland kommentarerna är uttryck om att personen “drabbats” eller “råkat ut för” rattfylla, som om händelsen plötsligt ramlat ner över honom från en klar himmel. Ser du något bekymmer gällande nedanstående kommentarer till en person som syndat? Får han med hjälp genom dessa ord från sina kristna medmänniskor att vända sig bort från synd? Är inte risken större att han minns dessa “du-kan-vara-frälst-i- din- synd” kommentarer i tider av frestelser?

  • “Döm inte, så ska ni inte bli dömda.”
  • “Den som är utan synd, kastar första stenen.”
  • “Alla hamnar vi i våra svackor.”
  • “Alla kan vi göra misstag, ingen är felfri”
  • “Att falla och misslyckas kan alla göra. Det har jag gjort också, förstås.”
  • “Sitt inte på era självgoda höga hästar här.”
  • “Döm inte andra bara för att de syndar på ett annat sätt än du själv…”
  • “Ingen blev ju skadad. Det är definitivt något att tacka Gud för.”
  • “Alla kristna är också syndare. Det är liksom därför vi behöver Jesus.”
  • “Vi är alla människor, beroende av Guds nåd, för våra synder. Det finns endast en som klarade av livet med dess prövningar, och det är Jesus Kristus.”
  • “Att döma andra är också synd”
  • “Alla kan göra felsteg”
  • Herrens nåd är var morgon ny
  • “Det är väldigt lätt att förhastat kasta fördömande text över en broder eller syster som råkat ut för t.ex. Rattfylla—“
  • “Som om nått larv som fortkörning skulle vara något att tjafsa om. Väldigt lätt gjort.”
  • “Är du själv syndfri, felfri och fullkomlig i ALLA avseenden?”
  • “Alla faller vi för olika sätt att hantera vårt mående! Herren ser och förlåter. ALLT tog han med sig på korset, enl. skriften.”
  • VI får inte döma och peka finger. VI vet inte något om vad Tommy drack.
  • “Vad vi kan göra i vår tid är att samlas i kollektiv bön för den stackare som drabbats av dessa plågor.”

Om människor med “göra felsteg”, “falla” eller “misslyckas” egentligen menar “syndar” så är det bäst att de säger just det. Om de förklarar “det var inte så jag menade” så är det bättre att de säger vad de menar. Mest tragiskt blir det om pastorer klämkäckt minimerar synden på ovan sätt. Exempel:“Jag predikar också om synd och förlåtelse, ständigt medveten om mina egna synder och att också jag ständigt är i behov av Guds nåd.” Men en sådan predikant ser inte hur han normaliserar synd i en kristens liv och hur han triviliserar den och gör den rumsren. Lösningen blir då inte sann omvändelse och att börja leva ett nytt rent liv utan synd. Nej, lösningen blir då att ducka och gömma sig bakom Jesus så att Gud Fader inte ser vår synd utan endast Jesu blod. Men Guds nåd är inget man kan dra över sig när det passar så att den kan bli en hjälp när man fortsätter att leva ett liv som man kombinerar med synd, eller en hjälp så att man kan fortsätta tjäna två herrar. Guds nåd handlar i stället om en hjälp att sluta synda här och nu (Titus 2:11-12), och Jesus dog inte för oss så att vi sedan lugnt skulle kunna fortsätta att synda utan risk för straff. Att bara tomt “erkänna” sin synd samtidigt som man fortsätter att varva helighet och synd är inte en sann omvändelse. Är vi kristna verkligen inte bättre än agnostiker och ateister i vårt levnadssätt? Kan aldrig den helige Ande vara en fullkomlig segrare i våra liv? Vi borde sluta dunka varandra i ryggen och lova varandra att allting är frid och fröjd, samt att Gud älskar oss precis som de syndare vi är och alltid kommer att vara.

Vi serveras också enstaka verser som lästa i ett vacuum kanske låter som om vi kan fortsätta att varva synd med frälsning bara vi bekänner vår synd. Men vad blir då skillnaden mot agnostiker/ateister som kanske också bekänner sin synd/omoral?:

“Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all Synd i dörrorättfärdighet.” (1 Joh 1:9)

Läser vi dock hela sammanhangen förstår vi att Johannes menar att vi lever i en lögn om vi tror att vi kan fortsätta att synda utan att riskera andlig död. Ja, vi får förlåtelse om vi bekänner våra synder, men det handlar om i det fall vi OMVÄNDER oss och börjar VANDRA I LJUSET. Fortsätter vi att vandra i mörkret så gäller inte löftet.

1 Joh. 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

En av skribenterna insåg ändå en del av problemet:

“Problemet för förkunnare som blir påkomna med synd är att det blir nog svårt i fortsättningen att predika om exempelvis helgelse med någon större trovärdighet. Folk kommer nog automatiskt att associera till predikantens egen svaghet för det han predikar för eller mot. För varje synd man blir påkommen med så begränsar man nog sin egen trovärdighet och användbarhet. Detta är en djävulens fälla för att minska vår trovärdighet och användbarhet.”

Andra viktiga verser som gäller synd

En del av nedan verser kan låta allvarliga, men synd är allvarlig om den hela tiden har ett fäste. Andra verser är uppmuntrande eftersom de pekar på en väg bort från synden. Det glädjande är förstås att sann omvändelse leder till en komplett rening och upprättelse oavsett omfattningen på synden. Det går alltså att komma undan de allvarliga påföljderna som verserna talar om. Och våra böner hjälper, så jag är glad för alla som ber och fortsätter att be. Loppet är inte kört!

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Luk. 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

1 Joh 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Om äldste och församlingsledare:

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. 7 Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. (samt Titus 1:7-14)

Jimmie Åkesson och att Gud mycket riktigt är “normer och värderingar”

Nov6
sd 11

“Gud är normer och värderingar” – ett horribelt påstående?

Att anse att grunden för människors etik och moral kommer från Bibeln borde vara något gott? Liksom åsikten att hela samhället borde vara baserat på de normer och värderingar som vi hittar i Bibeln? Men i delar av den upp-och-nervända kristna världen så blir sådana åsikter hemska om det är Jimmie Åkesson, SD som uttrycker dem –  med tanke på de reaktioner som följde efter intervjun 2014 då Jimmie fick en fråga om vad Gud är för honom.

Visserligen hade en kristen person kanske svarat annorlunda på frågan och kanske tryckt på “relationen” med Gud, men om man har en god relation med Gud så borde man visa det i handlingar, vilket borde leda till att man har Bibelns normer och värderingar som rättesnöre i sitt liv. Det kan exempelvis handla om att behandla sin nästa som sig själv, vilket skulle kunna leda till att man undviker lögn, förtal, fusk, själviskhet, aggressivitet, etc. Eftersom Jimmie inte är uttalat kristen (men heller inte ateist) skulle det vara falskt att prata om relationen med Gud, men uppenbarligen är kristna värderingar och kyrkan ändå väldigt viktig för Jimmie. Jag har inte hört någn av de andra partiledare tala sig så varm om kristendomen (tvärt om).

Men det är viktigare att se till ett partis politik snarare än att förlita sig på vilken tro partiledaren har. En uttryckt tro på kristendom från partiledarens sida kan givetvis vara en fingervisning om den politik som han/hon för, men inte nödvändigtvis om partiledaren i fråga inte kopplar sin tro med kristna normer och värderingar. Den amerikanske presidenten Jimmy Carter är ett bra exempel på det. Han uttryckte en tydlig tro som pånyttfödd evangelikansk kristen, men större Israelhatare får man leta efter.

Vad hjälper det att man uttrycker sin tro på rätt sätt, som omgivningen förväntar sig, men står för en politik som inte är därefter? Handlingar är bättre än bara vackra ord. Vad har partiet för inställning till kristendom i skolan, Israel, aborter, samkönade äktenskap, vårdnadsbidrag, etc? Det är så vi borde döma. Det känns också som en del kristna människor ställer högre krav på Jimmie jämfört med övriga partiledare som inte heller uttryckt en kristen tro. Går man till KD:s hemsida och studerar vad de säger om kristna värderingar, så får vi motstridiga och luddiga svar. Det går definitivt att utläsa att kristen etik och moral inte är nödvändiga för att bygga samhället på, eftersom många andra kulturer kan ha minst lika bra värderingar. M a o behöver inte rättesnöret komma just från kristendomen/Bibeln utan det går bra med andra alternativ. Kristendomen är en i mängden av andra religioner och livsåskådningar för KD, och har ingen särställning.

KD: ”Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar” (hemsidan 2015)

SD: ”Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral.— Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.” (hemsidan 2015)

Intervjun 2014

Sommaren 2014 fick Jimmie Åkesson en fråga ställd av en Dagenreporter som löd “Vem är Gud för dig“? Enligt information från reportern kom frågan ursprungligen från pingstledaren Pelle Hörnmark – som förresten är en av dem som skrivit under en artikel där det framkommer att undertecknarna inte anser att man kan vara frälst och sverigedemokrat samtidigt. (Såvida man inte kan vara frälst samtidigt som man är främlingsfientlig – som bottnar i hat och är en synd – har en människosyn som är allt annat än kristen samt står oerhört långt ifrån Jesu ord.)

Det är kanske inte lätt att plötsligt behöva svara på en sådan stor fråga utan förberedelse, framför allt om man är en agnostiker. Eftersom frågan handlar om vad Gud ÄR för Jimmie, så måste han givetvis uttrycka sitt svar genom att precisera vad Gud ÄR (för att slippa kritik över att inte ha svarat på frågan).

“Vem är Gud för dig?”

“Oj, det beror nog lite på vilket humör jag är på. Gud för mig kan förenklat uttryckt vara en en uppsättning normer och värderingar i nån mening som kommer till uttryck i t ex bibeln, och också i kanske svenska lagtexter och i svenska samhället i övrigt. –Och i någon mening är det väl det som är Gud då då.

På frågan om man inte kan ha en personlig relation med Gud så svarade han jakande, och erkände t o m att han själv sökt mening i tillvaron även om han inte anser sig ha en traditionell Gudstro. Han säger alltså inte att han förnekar att Gud kanske finns. Eftersom frågan ställdes huruvida “man” kan ha en personlig relation med Gud, så svarade Jimmie på om “man” kan det:

“Det kan man säkert ha, och jag tror att väldigt många människor  – om de erkänner det eller ej, det vet jag inte – men på något sätt brukar prata med Gud om man har det jobbigt på olika sätt, eller eller om man känner att man behöver det. Så att det är… men det måste ju inte kanske egentligen betyda att man har en traditionell Gudstro utan snarare att man söker någonting som man inte riktigt kan förstå”.

På frågan “Gör du det?”, svarade Jimmie “Ja, absolut det händer”.

“Varför ska kristendomen ha en särställning i Sverige?”

“Därför att väldigt stora delar av vårt samhälle, för att inte säga nästan säga hela vårt samhälle, är byggt kring kristendom och kristna värderingar sedan tusen år tillbaka, och det skulle bli väldigt svårt tror jag att på något sätt plocka ut kristendomen ur det svenska samhället. Det är som att plocka äggen ur sockerkakan. Det går helt enkelt inte. Utan… det finns säkert dem som skulle tycka att det var en jättebra idé att försöka göra det svenska samhället helt fritt från kristendomen men, lycka till säger jag för det kommer inte att fungera.”

“Vad innebär det i praktiken att kristendomen har en särställning?”

“Det innebär egentligen inte så mycket i praktiken annat än att det är viktigt att slå vakt om det svenska samhället som vi har, som har byggts under generationer, och som… ett samhälle som har en koppling också till tidigare generationer svenskar och där kristendomen hade en stor betydelse kanske på ett annat sätt än vad kristendomen har för typ av betydelse idag. Men att kristendomens betydelse på det sättet som var förr inte längre finns betyder ju inte att kristendomen idag inte är betydelsefull. Därför det räcker ju med att läsa lagboken, eller på olika sätt titta på flaggan eller vilken tradition som helst, så har den en koppling till kristendomen. “

“Men det här är mest symbolik då eller? Kan du som lagstiftare ändra någonting?”

“Jag tror att det är så förankrat i det svenska samhället att det är någonting som berör alla människor utan att man egentligen reflekterar över det. Men när man börjar titta på det, och ställer sig frågan “skulle det gå att ta bort kristendomen från det svenska samhället?” så skulle det inte fungera helt enkelt.”

Sen kommer de vanliga rasistfrågorna innan det blir mer frågor om kristendom:

“Ska svenska kyrkan bli statskyrka igen?”

“Jag tycker att svenska kyrkan rimligen ska ha en särställning i Sverige. Det är det största trossamfundet vi har idag och jag tycker det är viktigt att så många svenskar som möjligt ska vara medlemmar i svenska kyrkan. Därför att den vårdar många traditioner vi har, vårdar fantastiska tillgångar rent materiellt, eller naturtillgångar eller så, som är viktiga att bevara, och även kulturbyggnader och annat, och därför är det viktigt att många är med och påverkar hur det ska ske och påverkar kyrkans ekonomiska- och andra prioriteringar. “

“Men alla andra kyrkor? Ska de också ha en särställning, eller hur funkar det?”

“Det är ju svårt att ha många som har en särställning, utan svenska kyrkan är så förknippad med det svenska samhället så jag tycker den är viktig att framhålla tycker jag i just det, därför att stora delar av vårt kulturarv finns hos svenska kyrkan idag och upprätthålls genom svenska kyrkans verksamhet – och därför blir den verksamheten särskilt viktig. “

“Vi har intervjuat kyrkoledare, bland annat svenska kyrkans ärkebiskop – Anders Wejeryd. Han säger såhär: Ett kristet engagemang stryker under internationalism och gör skäl för människors lika värde även för den som inte råkar vara född i Sverige. Håller du med? Är det kristna engagemanget internationallt och jämlikt?”

“Det är det säkert, och jag håller också med om att vi har samma människovärde oavsett var vi är födda. Men det är inte samma sak som att vi ska ha massinvandring till Sverige eller att vi ska fullständigt slita isär det svenska samhället genom en för stor invandring genom att vi ska förneka vårt eget kulturarv eller på olika sätt förminska det. Utan jag ser liksom ingen motsättning här vilket tyvärr då – inte minst personer som Anders Wejryd och andra kyrkliga ledare – ofta gör, och det tycker jag är problematiskt.”

Finns även en summering i tidningen Dagen, där vi även kan se exempelvis nedan vanliga fråga från svältAlliansmissionens ledare Kjell Larsson:

”Hur kan ni hävda att ni står för kristendom och samtidigt ha en så ovärdig människosyn?”

“Frågan blir meningslös om han inte specificerar vad han menar”. 

“Men ni som står på kristen grund, är det inte problematiskt att ni inte backas upp av kyrkoledare?”

“Det är inte problematiskt för oss. De har ändå inte det inflytande i samhället som de skulle vilja ha. Sedan är det alltid trevligare när folk inte säger så där, men det är ett tecken på ren okunskap.”

Slutligen det som Jimmie skrev på sin Facebook 29/10 2015, som kristna människor av någon anledning förgrymmades över. Vilken partiledare har varit i närheten av att uttrycka sig så? Det är i USA, där kristenheten har en mer accepterad ställning i samhället, som man brukar höra politiker säga “Let us pray…” och “God bless you….”, men det är verkligen inte PK i Sverige. (Texten endast i mycket förkortad form för att ta med det han säger om att be):

”Det är något som hänt vårt kära fosterland. Jag tänker be för Sverige, be med mig.” Så sjunger Simon Ådahl i låten Be för Sverige, som jag lyssnat mycket på den senaste veckan. Även om jag, till skillnad från Ådahl, inte betraktar mig som troende i någon traditionell mening går texten som en projektil rakt in i hjärtat. Nu känns den mer aktuell än någonsin, trots att den har ett tiotal år på nacken. Jag brottas med tankar på om det ändå inte bara är bön som återstår i allt elände.—Nu stundar allhelgonahelgen. För de yngre innebär det numera i hög grad lek och bus, men traditionellt är det ett tillfälle att minnas och uppmärksamma nära och kära som lämnat det här livet. Ett tillfälle för stillhet och reflektion – och bön. Vi har laddat med godis till alla barn som kommer och knackar. Säkert äter jag själv en hel del av det, men jag tänker också ta tillfället att minnas, tända ljus, reflektera – och be. Jag tänker att bön kanske är lönlöst, vad vet jag? Men det kan knappast skada, och det kostar mig inget. Det är något som hänt vårt kära fosterland. Jag tänker be för Sverige. Be med mig.”

Hillsongs Brian Houston uttrycker att vi alltid är syndare hela tiden

Sep4

Brian Houston, Hillsong är inte ensam om att uttrycka idén att alla människor alltid är syndare – som han gör i videon nedan. Dessvärre finns det även andra kyrkoledare som gör likadant, och med den bakgrunden är det lättare att förstå deras eventuella acceptans även för öppen homosexualitet mitt i församlingen. För om vi alla alltid är syndare, vem är då vi att mana andra människor att sluta synda? Då skulle ju den homosexuella kunna säga “Sluta synda själv! Du är väl inte bättre än jag?”.

Dessutom har Brian Houston svårt att vara tydlig om sin syn angående homosexualitet, och det verkar som svaren beror på vem som frågar. Brian sade vid ett tillfälle att det var en överraskning för honom att två personer i Hillsong, New York (en körledare och en församlingsmedlem) levde i ett homosexuellt förhållande, och att han inte kände till detta förrän han såg en artikel som informerade om detta i Januari 2015. Ändå kan man se i nedan video från 2014 hur han tydligt förklarar att det är högt till tak i Hillsong och nämner även sin kännedom om dessa två homosexuella personer i Hillsongkören i New York. Uppenbarligen så kände han till deras homosexualitet trots allt. När han fick frågan i videon om han skulle önska att eventuellt homosexuellt par i hans kyrka skulle ändra sig, så svarar han att vi ALLA borde ändra oss. Menar han alltså att vi alla är syndiga och att ett par som lever i utlevd homosexualitet därför inte sticker ut på något sätt utan lever ett normalt kristet liv? Hur är det då om man lever i otrohet, eller om man är en tjuv och mördare? Är kontentan av det han säger att vi alla är syndare men att vi syndar olika, och därför befinner oss i precis samma syndiga skara som homosexuella? Magnus Persson i Församlingen United i Malmö uttrycker något i den stilen (om synd i allmänhet):

”Inom mig bor det både en präktig och religiös farisé såväl som en svag, skandalös och skamfylld publikan.—Som farisé tycker jag att Gud är skyldig mig lite extra uppmärksamhet, eftersom jag gärna jämför mig dem som syndar annorlunda än jag gör.”

Det låter som ett liknande resonemang som Brian Houstons. Det skulle innebära att vi alla är syndare, men att vi däremot inte nödvändigtvis bär på exakt samma sorts synder. Uttrycker man något annat är man en farisé, och vem vill vara en farisé? Kanske därför ansluta sig till skaran som menar att vi aldrig kan sluta synda och att lösningen på problemet inte är omvändelse utan att vår synd alltid täcks av Guds nåd?

Brian menar vidare att det är Gud som ska döma, och att vår roll är att älska. Det är en god idé att älska vår nästa, men lärde inte Jesus också att vi ska gå ut i hela världen, sprida evangelium och be folk att OMVÄNDA sig? Att omvända sig betyder att lägga bort synden (ja hela den gamla människan), samt inte längre ställa våra lemmar i syndens tjänst (Rom. 6:13, 19). Vi kan lita på Paulus att vi kan leva i fullkomlig seger över synden, och att vi inte behöver vänta tills vi dör med att vara Jesus trogna. Det kan vi vara här och nu även om vi alla har syndat. Lösningen är inte att åka rygg på Jesus in i himlen, utan lösningen är omvändelse. För varje person som omvänder sig är det glädje i himlen, och inte undra på det eftersom det handlar om en person som gått från andlig död till andligt liv! Här är verser som visar vad Jesus önskar att vi ska lära ut i vår missionsbefallning:

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och LÄR DEM ATT HÅLLA ALLT VAD JAG HAR BEFALLT ER. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Mark. 6:7 Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. —11 Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem.” 12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13 och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Lukas 5:32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.”

 

Lukas 24:46 Och han sade till dem: “Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är själva vittnen om detta.

Matt. 24:12 Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. 13 Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

Laglöshet handlar om att Guds lagar/bud helt eller delvis inte längre hålls. Det kanske delvis kan bero på att vi tidigt får lära oss att vi helt enkelt inte kan sluta synda, och/eller att det inte får särskilt stora konsekvenser eftersom vi alla är syndare hur som helst? Dessutom kanske vi får lära oss att nåden skymmer vår synd från Guds ögon så att han inte ser den utan endast Jesu blod?

Lukas 13:3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Matt. 18:3 och sade: “Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

Petrus och Paulus:

2 Pet. 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Apg. 26:15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Omvändelse är alltså centralt eftersom synd leder till döden. Det är som bekant Satan som säger det omvända:

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “Ni skall visst inte dö!

Jag vill också säga att det bara är Brian Houstons åsikt om just ämnet homosexualitet som jag tar upp här, och jag vet självfallet att inte alla medlemmar automatiskt delar hans åsikt – vare sig i Australian, USA eller Sverige. Dessutom vill jag inte förringa det som Houston gjort för Guds rike (Hillsong är ett stort fenomen i flera länder som dragit till sig många till Kristus), men ännu bättre hade det förstås varit om han helt och fullt var positionerad på Guds ord och varnade för synden som fortsatt orsakar död. Apostlen Paulus varnar för att lite surdeg syrar hela degen. Om det finns körledare och officiella kyrkomedlemmar som lever i oomvänd synd med pastorns goda minne, så kan det förstås tolkas som en slags acceptans/förståelse för synden. Hur är det då med risken att sådan acceptans sprider sig även till andra medlemmar?

Även bibliska berömda personer var förlorade innan de OMVÄNDE sig

Aug24

omvändelse 3Ty syndens lön är döden (Rom. 6:23)

Jag lyssnade en gång på en gudstjänstspodcast när jag var ute och sprang och den var extra beklämmande. Det var en kvinna, i en Stockholmsförsamling, som återgav historien här till vänster och som felaktigt kom fram till budskapet att vi kristna kan vara frälsta mitt i våra synder. Ja, det var visserligen inte så hon uttryckte det ordagrant, men allting i hennes predikan pekade i den riktningen. Hon uttryckte inte med ett enda ord att dessa personer OMVÄNDE SIG och därmed återfick livet, utan det hela gick ut på att de var både syndare och frälsta på samma gång – vilket alltså gäller oss också. Trots att det enligt bilden handlar om mord, lögner, dryckenskap och prostitution!

Hur kunde hon få stå oemotsagd trots att en välbekant bibellärare var den som introducerade henne och även gjorde en slutsummering? Kvinnan avslutade sin predikan med en uppmaning till en gemensam bön, där bönedeltagarna fick repetera hennes ord. Det enda molnet på hennes himmel verkade ingalunda vara synden, utan att vi människor fått för oss att synden skulle separera oss från Gud och att vi därmed känner oss fördömda helt i onödan. Så för hennes del var lösningen på syndaproblemet inte omvändelse som Jesus lär ut (omvändelse nämndes inte en enda gång under hennes predikan), utan det faktum att vi alla hela tiden kan gömma oss bakom Jesus som tagit all vår synd på sig. Verkligen fiffigt för den som inte är beredd att ge upp all sin synd. Hon menade snarare att det är Satan som får oss att tro att vi är fördömda genom vår synd, när synd inte alls separerar oss från Gud.  Ursäkta mig, men är det inte snarare den helige Andes jobb att påminna oss om vilken väg vi borde ta och mana oss att inte välja syndens väg? OM vi ändå väljer att synda så borde detta leda till ett mycket dåligt samvete eftersom vi är väl medvetna om att vi stått emot Guds vilja. En del människor skapar sig själva rymliga samveten genom att ofta välja syndens väg. Skulle synd alltså inte leda till döden? Vem var det som lärde ut detta nu igen?

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “Ni skall visst inte dö!

Ett stort problem är att vi människor fått för oss att saker och ting är synder som i själva verket inte är några synder, vilket kan få oss att känna oss smutsiga helt i onödan. Vi syndar inte om vi inte tänker på Jesus varje minut dygnet runt, eller om vi känner oss arga, irriterade, eller anser att vissa människor är egoistiska, elaka och snåla. Men å andra sidan så kan vi absolut hålla oss ifrån att hata, ljuga och förtala – som är sanna synder.

Hur som helst – Bilden ovan dyker upp då och då upp i Facebooksammanhang, och nu när jag såg denna bild återigen i Nyhetsflödet så skrev jag ett kort inlägg under bilden: “Vad dessa personer har gemensamt är att de omvände sig från sina synder och återfick livet”. Jag citerade även 3 stycken versammanhang om omvändelse. Mitt inlägg togs genast bort, men jag blev inte struken som Facebookvän i alla fall, och det är i alla fall något. Personen som skrev inlägget på Facebook är själv predikant, och det är detta som är så sorgligt – att budskapet om att människor har råd att synda sprids till allt fler i kyrkosammanhang. Jag säger inte att människor som får höra detta budskap nödvändigtvis lägger in en högre syndaväxel, men det låter troligt att risken åtminstone ökar för svaga människor som frestas att hålla kvar vid några av sina synder – om de får höra att de faktiskt har råd med detta utan att förlora sin frälsning. Det kanske t o m pastorn sagt? I Facebookinlägget läste jag exempelvis:

“JESUS dog på korset för oss…för att fullkomligt betala vår skuld….HAN gjorde oss fullkomligt rättfärdiga genom korset…inget kan läggas till eller dras ifrån..”Den handskrift som kunde anklaga oss ,naglade HAN fast på korset i sin kropp..

Det är bättre att säga“Jesus dog för oss på korset som ett syndoffer, och han betalade ett mycket högt pris för att frälsa oss”, snarare än “Jesus betalade hela vår skuld, och alla våra synder tog han på sig”. Det senare uttrycket kan tolkas som att vi är förklarade förlåtna och rättfärdiga redan innan vi utför några synder. Ja, egentligen borde vi vara födda rättfärdiga och förlåtna för alla framtida synder, för Jesus har ju redan betalt för synderna och inte betalar man väl samma faktura två gånger? Betalt är väl betalt? Om Jesus betalt alla våra synder, då är de väl förlåtna redan innan vi utför dem eller handlar det om någon falsk betalning? Då kan väl inga synder i världen ånyo göra skulden obetald, vare sig vi omvänder oss eller ej? Jesus betalade onekligen ett mycket högt pris eftersom han gav sitt eget liv, men det är olyckligt att uttrycka det med att han “betalt för våra synder” just eftersom det kan misstolkas. Den som uttrycker detta kan ju förstås MENA rätt, men lyssnare/läsare kan missförstå. Framför allt ger det icke-troende vatten på sina kvarnar när vi hjälper dem att säga “Bra att Jesus betalat för mina synder! Då kan jag ju fortsätta att synda i lugn och ro utan att riskera helvetet”.

“-Såsom JAG är..så är ni i denna världen…Vi är DEN HELIGE ANDES tempel…”

Ja, vi är den helige Andes tempel och därför varnar Paulus oss om nedsvärtning av templet. 19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?”. Strax innan kommer Paulus med denna allvarliga varning:

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana VAR en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Apropå det så avslutas kapitlet med den vers som man närmast brukar använda när det handlar om en regelrätt betalning: “20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!”, men detta kan bättre översättas men en mer ord för ord översättning: ”ni har blivit köpta med ett pris, förhärliga då Gud i er kropp—”, och någon BETALNING är alltså inte nämnd här. KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten. KJV har översatt ordet agorazó med ”buy” vid 28 tillfällen och ”redeem” vid 3 tillfällen. Det stämmer förstås att vi är återköpta med ett pris och det priset är Jesu offerdöd, men det är VI människor som är köpta och inte våra synder.  Man kan även säga att soldater i krig betalar ett högt pris för sitt land. Läs mer om betalning i denna artikel.

“JESUS säger…förbli i MIG ..så förblir JAG i er… -Den som håller sig till HERREN han är en Ande med HONOM.. Släpp blicken på dig själv..annars blir du bara modfälld…känner dig fördömd..självupptagen..egenrättfärdig…religiös..nej…fäst den på JESUS…bli inspirerad…upprättad..ja , följ HONOM…”

Alldeles riktigt. Om vi förblir i Jesus så förblir han i oss, så villkoret är att vi förblir i honom. Sammanhanget är vinstocken (Jesus), och Jesus varningar till oss att bära frukt – för annars huggs vi av vinstocken och kastas i elden.

“Are you flawed? Good. God can use you”

Wow! Detta är alltså slutvinjetten i bildtexten överst på sidan. “Flawed” tolkar läsaren givetvis som “syndig” eftersom personerna som just listats kopplas ihop just med deras synder vilket är hela poängen. Det är vanligt att man använder andra namn än “syndig” då man vill förminska synden. Ofta säger man “snubbla” på svenska, eller “fela”. Skulle man därför uttrycka“jag snubblar/felar ibland” så låter det onekligen inte så allvarligt utan bara rent mänskligt, men om man med detta menar SYNDAR så borde man också använda sig av ordet “synda” för att inte misstolkas. Bibeln lär att vi kan stå över synden, och vi har den helige Ande till hjälp. Vi kan gå segrande ur varje kamp, men då måste vi hålla oss nära Jesus. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig (vänder bort från sin tidigare synd) eftersom det handlar om en person som gått från död till LIV.

Apostlagärningarna 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade  —22 Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. 23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. —26 För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna ergenom att vända var och en bort från sina onda gärningar.”

Apostlagärningarna 5:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som LYDER honom.”

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

syndareÄven bilden till höger förekommer på social media, och budskapet är detsamma. Även om man fuskar, dödar, vänsterprasslar, dricker sig fulla, skvallrar eller flyr bort från Gud, så är man ändå frälst. Ingen omvändelse behövs utan bara Guds nåd som täcker alla synder även om du är mitt uppe i dem.

Vill ej vara med medlem i din KYRKA om du finns med på denna lista gällande SD

Jun3

splittringPastorer och andra som delar upp kristna i “vi och de” beroende på vad man röstar på

Om du finns med på nedanstående lista så vill jag inte besöka din kyrka eftersom du skrivit en varningstext om mig och inte anser att jag är kristen pga det parti jag röstar på. Du har nämligen skrivit under en artikel (December 2014) författad av Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman, som är publicerad i bl. a tidningen Dagen och som jag besvarat här och här. Jag har även skrivit här varför jag anser att SD faktiskt har en mer kristdemokratisk politik (vad gäller de gamla kristna kärnfrågorna) än KD själva.

Om du tycker att det är en bra idé att sprida en varningstext om människor som röstar på Sverigedemokraterna, så känner jag mig självklart inte välkommen i din kyrka utan snarare undanskuffad. Jag vill inte riskera att församlingsmedlemmar tar stora cirklar omkring mig när de inser att jag är en av de stygga sverigedemokrater som deras pastor varnat för i en artikel som spridits i tidningar över hela Sverige. Varnar du för sådana som mig så måste jag förstås tolka det som om du är tacksam om jag håller mig borta från din kristna gemenskap så slipper församlingsmedlemmar påverkas av hemska mig. Om du bestämt dig för att jag är främlingsfientlig så förstår jag förstås om du vill att jag håller mig undan.

I artikeln framkommer det att undertecknarna anser att :

  1. Sverigedemokraterna är främlingsfientliga
  2. “Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen”
  3. Den människosyn som sverigedemokraterna förmedlar ”står oerhört långt från Jesu ord”.

Anser undertecknarna att man kan vara kristen samtidigt som man är främlingsfientlig (som bottnar i hat och är en synd), har en människosyn som är allt annat än kristen samt står oerhört långt ifrån Jesu ord? Jag hoppas verkligen att pastorer inte anser att man kan leva mitt uppe i grova synder och samtidigt vara frälst? M a o så anser nedanstående personer att man inte kan vara kristen och sverigedemokrat på samma gång, vilket är den enda rimliga tolkningen av det som de undertecknat i artikeln. Om detta inte är deras åsikter, varför skriver de då under ett dokument som de inte håller med om?

Eller har jag totalt missförstått budskapet? Märkligt i så fall, för artikeln ter sig tämligen glasklar. Det är också ironiskt om ni menar att jag feltolkat er, när just SD gärna feltolkas trots att rasism och främlingsfientlighet lyser med sin frånvaro i deras partiprogram. Trots detta vantolkas partiprogrammet av andra som gärna lägger till uppfattningar som SD inte står. Detta visar att kristna inte är några undantag vad gäller svartmålning och ryktesspridning. Vad säger Gud om lögn och förtal? Är denna svartmålning exempel på hur man älskar sin nästa som sig själv?

Jobbar du inom kyrkan? Om jag lever i synd, har du då inget intresse av att förklara vad min synd är och vad det är jag ska omvända mig ifrån? Eller räcker det med att döma ut en viss grupp människor genom att tillskriva dem åsikter de inte har?

Jag har valt att gå ur den pingstförsamling i Stockholm som jag tillhörde eftersom tre av pastorerna finns med på listan, och dessutom kan jag inte utesluta att förstepastorn delar deras åsikter. Det kändes därför bäst att gå ur kyrkan nu när det finns så många pastorer som hyser sådan aversion mot mig att de känt sig manade att skriva under en sådan artikel. Om en människa förlorar sin frälsning genom en röst på SD så borde pastorerna lägga lite tid på att redogöra exakt vad det är som gör den personen “ofrälst” (förutom att SD har en annan migrationspolitik än övriga partier och önskar hjälpa människor i nöd på ett annat sätt). I stället väljer de att orsaka en splittring i Kyrkan där man delar in människor i “vi och dem” – kristna och inte kristna. Sjuklövern (där man kan vara kristen) vs SD där man är förlorade.

Det har varit en debatt om det krävs vuxendop för att bli medlem i pingstkyrkan, men skulle en företrädare för Pingst anse att det är ok att man tas upp som medlem om man inte ens anses vara kristen (i egenskap av sverigedemokrat)? Vad säger exempelvis Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan, som skrivit under artikeln och markerat att man inte kan vara kristen samtidigt som man anammar en sverigedemokratisk politik?

Om du känner till en kyrka i norra stor-Stockholm där man tror på treenigheten och att Andens gåvor gäller än idag, samt där föreståndarna inte delar undertecknarnas syn utan snarare anser att man KAN vara en helhjärtat sverigedemokrat samtidigt som man är frälst, så hör gärna av dig med tips.

Nedanstående personers kyrkor/församlingar håller jag mig gärna borta ifrån, men jag önskar ändå en Guds välsignelse över er. Även om ni dömer ut mig så dömer inte jag ut er. Jag tänker hellre “Gud förlåt dem. De vet inte vad de gör”. 

Pingströrelsen:
Allan Ekstedt, Eskilstuna
Anders Ahlenius, Värnamo
Anders Ekstedt, Linköping
Anders Jansson, Näsviken
Andreas Nielsen, Stockholm
Andreas Wessman, Malmö
Bernt Broberg, Motala
Chatrine Carlson, Jönköping
Christian Kastö, Borås
Daniel Alm, Västerås
David Johansson, Sandviken
David Sundström, Luleå
David Vindlycke, Mariestad
Elias Berg, Älvängen
Emil Gillsberg, Mora
GertOve Liw, Hudiksvall
Görgen Hellman, Vetlanda
Hans-Erik Bylund, Botkyrka
Henrik Demetriades, Norrköping
Håkan Nordlund, Bollnäs
Ingrid Andersson, Österfärnebo
Joakim Appelgren, Gävle
Johannes Magnusson, Göteborg
Jörgen Fahlstedt, Lycksele
Kjell Eriksson, Delsbo
Krister Hultberg, Lund
Kurt Enström, Ljusdal
Magnus Edforss, Mariestad
Malin B Murphy, Gävle
Manuel Henriquez, Solna
Marcus Sönnerbrandt, Linköping
Marica Reid, Sollentuna
Mattias Edlund, Växjö
Mattias Sennehed, Malmö
Mia Lindgren, Edsbyn
Niclas Forsberg, Östersund
Niclas Nilsson, Mörlunda
Niclas Wiktorell, Nässjö
Ola Olofsson, Varberg
Patrick Larsson, Avesta
Paul Orlenius, Stockholm
Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan
Per Hammarström, Härnösand
Peter Lewin,
Pumba Johansson, Mölndal
Pär Haglund, Alfta
Robert Bergström, Malmköping
Rolf Gard, Tranås
Samuel Hector, Stockholm
Samuel Jonsson, Tyresö
Samuel Rönnbrink, Ärla
Samuel Wennstig, Bollnäs
Sebastian Tarkiainen, Överhörnäs
Stanley Karlman, Karlshamn
Stefan Beimark, Örnsköldsvik
Stefan Claar, Norrköping
Stefan Rizell, Lerum
Stig Bomberhult, Växjö
Sven Bengtsson, Skövde
Sören Eskilsson, Stockholm
Sören Perder, Örebro
Thomas Henning, Falköping
Tigleth Malkey, Södertälje
Tomas Höglund, Borlänge
Tomas Jonsson, Falköping
Tommy Sandqvist, Sundsvall
Ulf Sundkvist, Karlskrona

Evangeliska frikyrkan:
Alexander Bervebrink, Malmbäck
Alfred Nygren, Vargön
Andreas Tofters, Sala
Anna Enberg, Ljungsbro
Annika Karlsson, Tingsryd
Anton Fagerstedt, Östra ryd
Anton Johnsson, Finnerödja
Bengt Freed, Borensberg Godegård
Bengt Sjöberg, Filipstad-Hällefors
Boris Nilsson, Ljungby
Carl Lindahl, Örnsköldsvik
Carl-Johan Hultman, Rumskulla
Charlotta Aginger, Skärholmen
Christer Roshamn, Motala
Claes Rangsjö, Skara
Conny Thordsson, Tingsryd
Daniel Klemetz, Tuve
Daniel Lindqvist, Uppsala
Daniel Norburg, Missionsdirektor Evangeliska frikyrkan
David Axelsson, Huskvarna
David Svensson, Skärholmen
Eleonore Gustafsson, Linköping
Eric Lacabanne, Huskvarna
Erik Bryskhe, Götene
Fredrik Lignell, Linköping
Fredrik Wenell, Örebro missionsskola
Hans Jansson, Huskvarna
Henrik Steen, Istanbul
Håkan Karlsson, Råslätt
Inga-Märtha Isacson, Norrköping
Ingegerd Allansson, Nässjö
Ingemar Fhager, Göteborg
Ingemar Forss, Östersund
Ingrid Thordsson, Tingsryd
Ivan Lundberg, Älvsbyn
Jan Gustafson, Kisa
Jan-Gunnar Wahlén, Örebro
Joachim Elsander, Borlänge
Johan Mörlid, Klädesholmen
Josefin Lennartsson, Örebro
Karl-Oskar Fredriksson, Djursdala
Kenneth Hermansson, Östersund
Kevin David, Gävle
Kiell Thofters, Heby
Kjell Söderblom, Stockholm
Kjell Waern, Stockholm
Krister Petersson, Götabro
Lars Mörling, Husbykyrkan
Lars-Inge Larsson, Asker
Lennarth Hambre, Linköping
Linalie Karlsson, Linköping
Magnus Lilja, Östervåla
Maria Furusand, Stockholm
Maritha Vilhelmsson, böne­ko­ordinator Evangeliska frikyrkan
Martin Davén, Sundsvall
Martin Wärnelid, Stockholm
Mats Nordén, Västerås
Mattias Gustafsson, Malmbäck
Mattias Lindsmyr, Rimforsa
Micael Nilsson, Borås
Mikael Boman, Mullhyttan
Mikael Hallenius, Örebro
Mikael Tellbe, Örebro missionsskola
Patricia Ask, Västerort
Per Alexanderson, Örebro
Peter Johansson, Filipstad
Peter Samuelsson, Umeå
Richard Cruz, Helsingborg
Richard Hultmar, Luleå
Rikard Edefors, Örebro
Robert Bavington, Göteborg
Robert Åkerlund, Örnsköldsvik
Samantha Junggren, Korsberga
Sofia Bengtsson, Linköping
Sune Nordin, Uppsala
Thomas Arvidsson, Aneby
Tomas Olsson, Lindesberg
Tomas Wallengren, Hillerstorp
Tord Johansson, Mockfjärd
Urban Gustavsson, Borås
Waldemar Sjögren, Mariestad
Öyvind Tholvsen, Församlings­programmet Evangeliska frikyrkan

Equmeniakyrkan
Albin Andreasson, Horla-Siene
Alf Englund, Västerås
Anders Svensson, Mölndal
André Bertilsson, Luleå
Andreas Löwkvist, Västerås
Andreas Möller, Uppsala
Andreas Sköldmark, Kaxholmen
Angela Collin, Örebro
Ann Westblom, Bromma
Anna Bendes, Stockholm
AnnaCarin Abrahamsson, Donsö
Anna-Karin Holmberg, Hudiksvall
Ann-Louise Holmlind, Örebro
Anton Ahlmark, Värnamo
Arne Josefsson, Mariestad
Bertil Svensson, Internationell koordinator, Equmeniakyrkan
Carin Hemmati, Hallunda
Carina Jarlsbonde, Kumla
Carl Johan Berglund, Uppsala
Carl Sundberg, Halmstad
Carola Störbäck, Lund
Cecilie B.S. Larsen, Dals-Ed
Charlotte Thaarup, Equmenia­kyrkan, Region Syd
Christer Hambre, Equmeniakyrkan Region Svea
Claes-Göran Ydrefors, Stockholm
Daniel Sander, Bankeryd
Daniel Strömner, Vännäs
Daniel Åkerblad, Falkenberg
David Lomas, Ekenässjön
David Lund, Pastorskandidat
David Norén, Floda
David Sirviö, Malmö
Derek Walles, Sösala
Elin Alm, Göteborg
Emanuel Georgson, Trollhättan
Emma Rudäng, Bohus-Björkö
Erik Lund, Pastorskandidat
Erling Andersson, Nässjö
Frida Blomberg, Linköping
Gabriel Blad, Eskilstuna
Gunnar Pettersson, Växjö
Gustaf Björkman, Fiskebäck
Gustaf Danielsson, Horla-Siene
Göran Bondesson, Upplands Väsby
Göran Zettergren, Göteborg
Hanna Bogren, Kaxholmen
Hanna Enbom, Bromma
HannaSara Leonos, Hässelby, pastorskandidat
Helen Friberg, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Henrik Wernvik, Lindome
Ida-Maria Brengesjö, Equmenia Region Öst
Ingrid Svensson, Kållered
Jakob Olofsgård, Jönköping
Jakob Svensson, Åkerbygden
Jan-Eric Larsson, Eksjö
Jenny Dobers, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Jens Marklund, Falun
Jessica Elnefred, Borlänge
Joakim Stenmo, Equmenia Region Syd
Johan Arenius, Bromma
Johan Einarsson, Jönköping
Johanna Lantz, Mysingsö
John Ahlström, Jönköping
John Eidering, Equmenia Väst
Johnny Lithell, Göteborg
Jonas Eveborn, Linköping
Jonas lund, Värne
Jonas Lundkvist, Örebro
Jonathan Lennartson, Pastorskandidat
Josefine Arenius, Bromma
Josue Leones, Pastorskandidat
Jovita Häggmyr, Karlstad
Julia Everstrand, Jönköping
Kalle Spetz, Skillinge
Karolina Rönn, Uppsala
Klas Eriksson, Bromma
Lars Gunther, Guntorp
Lars-Anders Kjellberg, Jönköping
Lasse Andersson, Vrigstad
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmenia­kyrkan
Lasse Vallmoss, Uppsala
Lena Huld, Styrsö
Lena Olsson, Torpa
Lennart Karlsson, Säffle
Lennart Okkonen Johansson, Värmlandsnäs
Lennart Thorsell, Gävle
Linda Näkne, Jönköping
Linus Brengesjö, Stockholm
Lotta Geisler, Bromma Folkhögskola
Magnus Kronberg, Sundbyberg
Maria Schönning, Fellingsbro
Maria Öst, Stockholm
Martin Linde, Örebro
Mattias Martinson, Öckerö
Niklas Björklund, Gävle
Olle Alkholm, biträdande kyrko­ledare Equmeniakyrkan
Oskar Johansson, Örbyhus
Patric Forsling, Generalsekreterare Equmenia
Paul Enlund, Örebro
Pea Karlsson, Lidköping
Pehr Hellberg, Enskede
Pelle Widman, Gävle
Per Knutsson, Rättvik
Per Marklund, Östadkullebygden
Per-Henrik Bark, Linkoping
Peter Baric, Fiskebäck
Peter Lindroos, Alingsås
Peter Svanberg, samordnare församlingsgrundande Equmeniakyrkan
P-O Sveder Renklint, Arvika
Pär Månsson, Askersund
Rebecca Simonsson, Trollhättan
Robert Eriksson, Sävedalen
Roger Henningsson, Equmenia­kyrkan, Region Mitt
Rune W Dahlén, Equmeniakyrkan
Rut Rydberg, Åsbro
Samuel Östersjö, Lidköping
Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
Stefan Albinsson, Stockholm
Sten Högberg, Furulund/Malmö
Terése Svensson, Mullsjö
Thomas Mark, Rydsnäs
Thomas Sandin, Hackvad
Tobias Wahlström, Tranås
Tomas Boström, Visby
Torbjörn Härlin, Åsbro
Ulf Eriksson, Jönköping
Ulla Marie Gunner, Stockholm
Ulla Svensson, Södertälje
Urban Elenäs, Örbyhus
Urban Gustafsson, Eksjö

Frälsningsarmén:
Christer Eklöv, Umeå
Christina Vauhkola, Skebobruk
Elisabeth Mattila, Nässjö
Henrik Bååth, Stockholm
Johanna Fryk, Visby
Karin Larsson, redaktör Stridsropet
Lennart Lundberg, officersskolan
Marcus ”Mackan” Andersson, Umeå
Marie Willermark, samfundsledare Frälsningsarmén
Maud Fennvik, Haparanda
Per-Uno Åslund, Stockholm
Ragnhild Granholm, Skövde
Rolf Karlsson, Alingsås
Turid Bååth, Stockholm

Trosrörelsen:
Calle Lilja, Uppsala
Carl-Gustaf Severin, Uppsala
Christian Åkerhielm, Uppsala
Conny Thimberg, Vikarbyn
David Nyrén, Sävsjö
Eddie Stigson, Jönköping
Elia Källner, Göteborg
Emil Anderås, Uppsala
Håkan Gniste, Uddevalla
Ingmar Aronson, Malmö
Ingrid Lilja, Uppsala
Jan Blom, Uppsala
Jan Rosman, Norrköping
Jimmy Patring, Västerås
Joakim Lundqvist, Uppsala
Leif Johansson, Uppsala
Mats Holmgren, Umeå
Mattias Nordström, Uppsala
Niklas Strindell, Uppsala
Paul John, Falun
Peder Teglund, Borås
Peo Svensson, Sävsjö
Per-Olof Eurell, Uppsala
Robert Johansson, Uppsala
Sebastian Asklund, Uppsala
Simon Ahlstrand, Uppsala
Svante Rumar, Uppsala
Sören Johansson, Bollnäs
Thomas Lahti, Uppsala
Thomas Nordberg, Örnsköldsvik
Thomas Wallin, Helsingborg
Tom Stigson, Sarpsborg
Tormod Flatebö, Sundsvall
Micael Lundin, Örebro

Svenska allians­missionen:
Carl-Johan R Freed, Skarpnäck
Erling Wennerlund, Rydaholm
Eva Albertsson, Bodafors
Johan Ström, Älta
Jonas Melin, pionjärkonsulent Allians­missionen
Kennet Heinevik, Lekeryd
Kjell Larsson, missions­­före­ståndare Alliansmissionen
Lars-Gunnar Jonsson, missionssekreterare Alliansmissionen
Tomas Lundqvist, Bankeryd
Ulf Häggqvist, församlings­konsulent Alliansmissionen

Övriga
Anders Gerdmar, Uppsala, rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola
Andreas Grumsén, Hässleholm, teologistudent, ALT
Andreaz Hedén, Stockholm Vineyard
Carolina Nilsson, Jönköping, teologistudent, ALT
Christoffer Abrahamsson, Stockholm, EFS
Daniel Karlsson, Stenungsund, Kristet Center Väst
David Axelsson, Hällestad friförsamling
David Nyström, Uppsala, teolog och kyrkohistoriker
David Åhlén, Stockholm, artist
Gunnar Axelsson, Malmö Vineyard
Göran Andreasson, arméledare, Svenska Frälsningsarmén
Henrik Lindmark, Norrköping Vineyard
Håkan Englund, Döderhult, Svenska kyrkan
Jacob Orlenius, Göteborg, föreståndare Linneahuset
Joel Halldorf, Linköping, teolog och kyrkohistoriker
Johan Danz, Hyssna församling, Svenska kyrkan
Johan Skog, Skellefteå Vineyard
Josefin Skog, Skellefteå Vineyard
Jörn Hjort, Ledare Vineyard Sverige
Katarina Halldorf, Bönerörelsen Göteborg
Lasse Andersson, Nävekvarn, församlingen Nyckeln
Lennart Åkerlund, Kungälv, Svenska kyrkan
Marianne Andréas, general­sekreterare Sveriges frikyrkosamråd
Mats Joelsson, Jönköping Vineyard
Maud Cajdert, Gävle, sjukhuspastor
Micael Grenholm, Uppsala, Mosaik
Patrik Sandberg, Sverigebönen
Paul John, Falun, Församlingen Fristaden
Per-Magnus Börefelt, Nyköping Vineyard
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Ted Jeans, Stockholm Vineyard
Tobias Elof Hadin, Hammarkullen, EFS/Svenska kyrkan
Torbjörn Aronson, Uppsala, teol dr, Skandinavisk teologisk högskola
Torbjörn Freij, Stockholm Vineyard
Ulf Dagerbrant, Umeå Vineyard

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

May31

omvändelseAtt som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt “inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna “alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska “älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom “Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

“…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som “drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar “stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden “Du skall icke döma….“, och “Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igenomvändelse 2

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt “Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”. 

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. “Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med “Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver “Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis “drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.

Jonny Springe, ordf. i kyrkorådet i Sveg, socialdemokrat, och begränsar yttrandefrihet?

Sep1

jonny springeDet är en synd att tillskriva människor uppfattningar de inte har, för att sedan mobba och förnedra dem för just den uppfattningen (som de alltså inte har). Se händelsen mellan Jonny Springe, S, och Björn Söder, SD, beskriven i tidningen Dagen samt här, och läs även här.

Sedan när är man emot mångfald för att man har kritik mot den oansvariga massinvandring som sker i Sverige idag? SD förespråkar inga stängda gränser. Inte heller är man väl rasist för att man anser att invandringspolitiken i våra grannländer är bättre än den vi har i Sverige? Tål denna fråga verkligen inte att ens att diskuteras på ett moget sätt mellan vuxna människor, och måste det till kyrkklockor och oväsen för att tysta ner människor med politiska åsikter som avviker från ens egna? För inte var det väl en slump att deras manifestation för mångfald och kärlek (konstigt sätt att visa kärlek på) startade samma klockslag som Björn Söder, SD, skulle tala, och att manifestationen hölls ett stycke därifrån? Har man frågat församlingsmedlemmarna om de röstade FÖR idén att förnedra medmänniskan Björn Söder genom att tysta ner honom? Har man frågat Svegborna (däribland en del sverigedemokrater) om de ville lyssna på kyrkklockor i en timme för att tysta ner det tredje största politiska partiet i Sverige, samtidigt som man inte behandlar övriga partier likadant?

Jonny Springe, samt kyrkoherden (ej ordinarie kyrkoherde), samt en del politiker i kommunstyrelsen i Sveg verkar inte hålla med om SD:s invandringspolitik, och tar sig därför rätten att tysta ner dessa idéer så att ingen annan heller kan höra. Är det yttrandefrihet?! Är det så vi själva skulle vilja bli behandlade om vi åkte runt i landet för att valtala?

Ska vi verkligen lära våra barn att vi INTE ska samtala med varandra om våra politiska åsikter, utan vi ska snarare föra oväsen och tysta ner människor som har andra åsikter än oss? Alltså inte föra en dialog MED varandra utan tala OM varandra, samt TYSTA NER varandra så att vi inte får höra andras argument och hur man resonerar?

Hur blir det med de människor som inte har tillgång till kyrkklockor som de kan starta när just deras politiska motståndare ska börja tala? Alla har tyvärr inte samma makt att tysta ner oliktänkande, så det gäller alltså att se till att ha tillgång till kyrkklockor eller annat som för oväsen, som man kan överrösta sina politiska motståndare med.

Är budskapet att vi ska ordna manifestationer och väsnas när våra politiska motståndare ska hålla tal, och att det kan vara en rejäl fördel att ha tillgång till kyrkklockor eftersom kyrkklockstillgång ger makt? Kanske Sveriges minareter också kan användas i liknande syfte? Är detta verkligen att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad, som Bibeln lär oss?

Det är en ynkedom att även övriga partier i kommunen gick med på denna mobbing. De trodde förmodligen att de gjorde det för en god saks skull, men i stället deltog de i något som var ont mot sina medmänniskor. Så som de behandlade Björn Söder skulle de själva inte vilja bli behandlade.

Jag förstår dem som sagt att de vill gå ur kyrkan, pga detta hyckleri och att använda olika måttstockar. på varandra.

Läs gärna min artikel om kristna som förtalar Sveriges tredje största parti, i relation till vad Bibeln säger.

Spurgeon och hans tro på kalvinismen och “predestinationsläran”

Aug26

calvinism 9Tidningen Dagen har en intressant artikel om den brittiska evangelisten Charles Spurgeon (1834-1892) som du kan läsa om här, men det jag saknar är lite mer information till läsarna om vilken kyrkogren som han var anhängare utav och hur hans läror såg ut. Artikeln informerar visserligen att han först började att predika i baptistförsamlingen New Park Street i London, men senare så var den kyrka han förestod frikopplad från samfundssamhörighet.

Han blev anhängare av den reformerta 1689 års baptistbekännelsen som skrevs av kalvinistiska baptister, så det var alltså kalvinism som Spurgeon förespråkade. Även om kalvinister kan ha lite olika teologiska åsikter vad gäller detaljer så bygger de sin lära på det som vi kallar för TULIP, och som du kan läsa mer om här. De olikheter som kalvinister visar sinsimellan beror på till vilken grad de vill vara konsekventa med sin egen lära. Det finns ingen kalvinist som ens kan vara helt trogen sin egen lära eftersom TULIP säger emot sig självt och dessutom leder till teologiska grymheter och absurditeter som få kalvinister vill skriva under på – och detta gäller även Spurgeon som ofta predikade som om han INTE var en kalvinist och som om han menade att alla hade en chans till frälsning (som kalvinismen inte lär).

Som en sann kalvinist så uttryckte Charles Spurgeon att Jesus inte dog för alla människor utan bara några få som kallas utvalda (elect). Han ansåg att hans Gud inte ens ville att alla människor skulle bli frälsta, för då hade han ju bara kunnat utvälja fler av kategorin frälsta. Kalvinister tror ju att vi är frälsta pga GUDS VAL av oss snarare än vår egen personliga tro. Spurgeons kommentarer visar också vilken skada försonighetsläran (penalty substitution teorin eller satisfaction/substitution teorin) eftersom han startar sin teologi med det antagandet och bygger sedan resten av resonemanget på den grunden.

Predestinationsläran, som Spurgeon förespråkar, innebär läran att det är Gud som utväljer vem som ska vara frälst och inte frälst (himmel eller helvete) oberoende av någonting hos oss själva. Denna predestination är tänkt att ha gjorts redan vid jordens begynnelse, och långt innan vi var födda. Alltså långt innan vi ens kunde synda.

Kan en människa vara frälst trots att hon lever i de mest monstruösa, fruktansvärda, och motbjudande SYNDER som man kan tänka sig, och långt värre än vad sataniska gudar ens skulle kunna tänka sig att utöva? Detta är vad Spurgeon kallar dem som tror att Jesus dog för alla människor!:
 

Once again, if it was Christ’s intention to save all men, how deplorably has He been disappointed, for we have His own testimony that there is a lake which burneth with fire and brimstone, and into that pit of woe have been cast some of the very persons who, according to the theory of universal redemption, were bought with His blood. That seems to me a conception a thousand times more repulsive than any of those consequences which are said to be associated with the Calvinistic and Christian doctrine of special and particular redemption. To think that my Saviour died for men who were or are in hell, seems a supposition too horrible for me to entertain. To imagine for a moment that He was the Substitute for all the sons of men, and that God, having first punished the Substitute, afterwards punished the sinners themselves, seems to conflict with all my ideas of Divine justice. That Christ should offer an atonement and satisfaction for the sins of all men, and that afterwards some of those very men should be punished for the sins for which Christ had already atoned, appears to me to be the most monstrous iniquity that could ever have been imputed to Saturn, to Janus, to the goddess of the Thugs, or to the most diabolical heathen deities. / Charles H. Spurgeon

Kan en människa vara frälst om han/hon vägrar att tro det sanna evangeliet och i stället vänder sig till irrläror? Detta är hur Spurgeon refererar till de människor som vägrar att vara kalvinister:

And what is the heresy of Arminianism but the addition of something to the work of the Redeemer? Every heresy, if brought to the touchstone, will discover itself here. I have my own private opinion that there is no such thing as preaching Christ and Him crucified,unless we preach what nowadays is called Calvinism. It is a nickname to call it Calvinism; Calvinism is THE GOSPEL, and nothing else / The Autobiography of Charles H. Spurgeon, Curts and Jennings, Cincinnati – Chicago – St. Louis, 1898, Vol. I., Page 172.

Spurgeon har som sagt uttryckt sig på helt andra sätt i andra sammanhang, så det är bara att hoppas på att människor för det mesta väljer att citera sådant som inte låter så hårt och kalvinistiskt bland hans anföranden.

Det är glädjande att människor kom och lyssnade på Spurgeon och blev frälsta, men jag tror också att kalvinistiska irrläror fortsatte att få fotfäste pga Spurgeon. Oavsett vilka lära en pastor har så är det bra att människor blir intresserade av Guds ord och Guds kraft, och även katoliker och mormoner kan få människor att börja läsa Bibeln och hitta Gud (ibland “trots” deras läror än “pga”). Men visst är det ännu bättre om församlingsledaren har en sund biblisk grund. Hur många som blir frälsta pga en lärare och hur många som går under pga fel läror är förstås omöjligt att veta, och till syvende och sist är det ändå Gud som dömer. Jag är personligen ett större fan av Charles Finney (1792-1875), och människor som blev frälsta under hans väckelser verkar ha bibehållt sin tro till en hög grad.