Etikettarkiv | farao

Levde Israel som slavar i Egyptens land i 430 år? Eller snarare ca 100 år?

gen. 12

Säger verkligen Bibeln att Israel var slavar i Egyptens land i just 430 år?

Israels slaveriperiod i Egypten skulle kunna ha varit mellan 80 och 150 år (i stället för 430) vilket alltså är ungefär en generation. Om man räknar på Abrahams ålder med hjälp av Bibeln och Den redliges bok (”the book of Jasher” – som inte gör anspråk på att vara skriven genom inspiration av Gud), så kommer man fram till att första gången Guds löften gavs till Abraham om framtida välsignelser inträffade när han var ca 53 år ca 1947 BC, och löftena upprepas några gånger senare i Abrahams liv med fler detaljer. Enligt Bibeln, 1 Mos. 12:1-7, var Abraham 75 år när han lämnade Haran för Kanaan, där han fick ett detaljerat löfte från Gud om Kanaans land som hemland för sina efterkommande, och han byggde därpå ett altare till Gud som bekräftelse för löftet. (Abraham reste inte bara till Kanaan en gång utan minst två gånger, för att däremellan resa tillbaka till Haran där han besökte sin familj.) Det finns mycket mer information om Abraham i Jasher’s book, men jag tar med endast ett kort avsnitt.

Jasher 13:22 In those days the Lord appeared to Abram in Haran, and he said to him, Behold, I spoke unto thee these twenty years back saying, 23″Go forth from thy land, from thy birth-place and from thy father’s house, to the land which I have shown thee to give it to thee and to thy children, for there in that land will I bless thee, and make thee a great nation, and make thy name great, and in thee shall the families of the earth be blessed. 24 Now therefore arise, go forth from this place, thou, thy wife, and all belonging to thee, also every one born in thy house and all the souls thou hast made in Haran, and bring them out with thee from here, and rise to return to the land of Canaan.”

1 Mos 12:1 Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det Gen. 12 7land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”4 Abram begav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Haran.5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet. Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom.

Notera vad Paulus säger i Galaterbrevet om tiden mellan Abrahams löfte och Mose lag:

Gal. 3:16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: ”och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.

Från att löftena gavs åt Abraham till att lagen gavs (till Mose), så passerade 430 år. När gavs löftena åt Abraham och hans avkomma? Se återigen i 1 Mos. 12:1-7. Det är helt uppenbart att israelerna INTE befann sig i Egyptens land hela denna period mellan Abrahams avtal med Gud och Mose lag. Josef såldes som slav till Egypten först ca 200 år efter att Abraham och Gud etablerade sitt löftesavtal. Ett antal år efter Josefs vistelse i Egypten anlände även hans bröder och deras far Jakob. Därefter levde Jakobs barn och ättlingar ett bekvämt liv i Egypten i ett antal år tills en Farao dök upp på scenen som inte kände Israel och som satte dem i slaveri. Detta slaveri kan vi läsa om i 2 Mos. 1, och först då inleds alltså Israels slaveri i Egyptens land. När Jakob, Josef och hans bröder dör så är vi redan långt förbi mittfasen av de 430 åren som Paulus nämner i Galaterbrevet.

2 Mos. 1:8 Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef.9 Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss. 10 Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.” 11 Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao.

(Skiss från Rob Skiba, Babylonrising)

400 years

Nedan vers används ibland för idén att Israel var i Egypten i över 400 år, men dels så står det inte att det handlar om Egypten och inte heller finns ”430 år” angivet. Avsnittet verkar i stället handla om Kanaans land (och Haran) där Abrahams efterlevande levt som främlingar i flera generationer. V. 14 förklarar att folket som orsakat att Abrahams efterkommande levt som slavar ska dra ut med stora ägodelar. När det gäller Exodus så var det i stället fokus på att slavarna (Israel) drog ut med stora ägodelar, varav en del som de fått från sina Egyptiska grannar. En del av grannarna anslöt sig också till Israel under uttåget. Amoréerna som omnämns i V. 16 är inte kopplade till Egypten utan till Kanaans land.

1 Mos. 15: 13 Och Herren sade till Abram: ”Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. 14 Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall DE dra ut med stora ägodelar.15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått.”

1 Mos. 15:18 På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas,21 amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.”

Jämför med vad Stefanus hade att berätta när han skulle stenas. Han nämner också de fyrahundra åren, och att leva som främlingar i ett land som inte är Israels. Han kopplar det inte till Egypten. Stefanus omnämner även omskärelsens förbund i samma andetag, och detta är starkt kopplat till Guds löfte om Kanaans land.

Apg. 7:1 Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, 3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. 4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och sedan hans far hade dött, lät Gud honom flytta därifrån till det land där ni nu bor. 5 Han gav honom ingen mark i landet, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han och hans efterkommande skulle få landet som egendom trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande skall bo som FRÄMLINGAR I ETT LAND SOM INTE ÄR DERAS, och man skall göra dem till SLAVAR och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk som de kommer att vara slavar under, skall jag döma, sade Gud, och sedan skall de draga ut och tjäna mig på denna plats8 Och han gav honom omskärelsens förbund. Så födde Abraham Isak som han omskar på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolv stamfäderna.

EFTER att Stefanus redogjort för denna historiska händelse så fortsatte han med att berätta om Josef och hur han hamnade i Egypten. Det är högst troligt att Stefanus berättar historien i en kronologisk tidsföljd och inte hoppar mellan händelserna. Stefanus kopplar ihop 1 Mos 15 med Abraham och löftet att han och hans efterkommande skulle få bo i ett land som inte var deras, och där de skulle bo som främlingar och förtryckta slavar. Notera också att ordet ”slavar” ofta är i betydelse av tjänare, såsom att vara tjänare till en Herre i ett hushåll eller att leva som tjänare till en härskare i ett land. Tjänare kan behandlas av sina överherrar på varierande sätt och uppenbarligen levde Abrahams efterkommande som förtryckta invånare i ett främmande land under landets ledare. Vi vet att Abraham lämnade Ur och levde i både Haran och Kanaan, och det var Kanaan som var det framtida förlovade landet.

Nimrod – härskare över stora områden!

Jag nämner Nimrod för att visa att man kan koppla honom till Egypten, samt ge en bakgrund till en viss vers som jag återkommer till nedan.

1 Mos. 10:25 5 Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

Under Pelegs tid så var Nimrod en härskare och det är en man med många namn på olika språk. Under hans tid byggdes Babels torn (i nuvarande Irak) och med den följde en språkförbistring. Pga de många nya språken så kan det mycket väl vara så att människor kallade Nimrod med helt nya namn beroende på sina nya språk. På Nimrods tid så hade personnamn en innebörd så namnen innehöll även en betydelse förutom att vara tilltalsnamn. Om det är innebörden man vill åt så blir namnet helt olika på olika språk även om innebörden är densamma. Förutom ett tilltals namn kunde Nimrod dessutom benämnas med en titel eftersom han var en härskare/kung. ”Cowboy” är ett engelskt ord som kan översättas till ”kopojke” om man vill vara exakt, eller också kan man behålla ursprungsordet Cowboy även i andra språk. Cowboy och kopojke betyder exakt samma sak men skiljer sig markant om man ser bara till bokstäverna. Hur som helst är poängen att Nimrod förmodligen är densamma som Osiris/Oswiris (och Apollos, Sargon, Amraphel, etc), och om Osiris vet vi att han flyttade från Babylon och började regera från Egypten över hela sitt rike. Oswiris ovan skulle alltså kunna vara Nimrod, som bytt sin regentplats till landet Egypten och där han härskade över ett stort rike som lydde under Egypten. (Det får bli en annan bloggartikel om Nimrod…)

Jasher 14:30 And they made Rikayon Pharaoh prefect under Oswiris king of Egypt, and Rikayon Pharaoh governed over Egypt, daily administering justice to the whole city, but Oswiris the king would judge the people of the land one day in the year, when he went out to make his appearance.

I nedan vers kan vi visserligen läsa att att Israels barn hade bott i Egypten i 430 år, men det står inte att de levt som slavar i Egypten under hela denna tid. Frågan är också om det är själva landet Egypten som avses eller om det handlar om angränsande områden som lyder under Egypten? Härskaren av Egypten var även härskare för ett större område än Egyptens land, precis som Romarriket bestod av större områden än Rom och det som vi idag känner som Italien. (Ändå kanske man kallade sig för Romare trots att man aldrig varit i närheten av Rom eller Italien.) Kan det vara storområdet Egypten som författaren Mose vill koppla till för att sätta fokus på den profetiska siffran 430 år, eftersom han är ute efter att tydliggöra en parallell till att det var en speciell dag som Israels barn drog ut ur Egyptens land? Hade verkligen Israel bott i Egyptens kärna (landet Egypten) i 430 år eller kan det vara så att Egyptens underlydande närområden inräknas i den siffran – där även Kanaan ingår? Det senare alternativet skulle onekligen rädda oss från att behöva se Paulus och Stefanus kommentarer som förbryllande, och alla verser skulle då vara i harmoni.

2 Mos. 12:40 Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. 41 Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land.

Om man bor i en förort till Stockholm (45 min. från Stockholms innerstad), kan man då säga att man bor i Stockholm eftersom det handlar om ”Storstockholm”? Man bor ju dessutom i Stockholms LÄN, även om man inte satt sin fot i huvudstaden Stockholm.

Tiden från att Abraham mottog löftet (om Kanaan) av Gud, till att Israel drog ut ur Egyptens land, kan onekligen vara precis 430 år precis som Paulus och Stefanus verkar förmedla. Kanske författaren Mose i versen ovan också ville koppla ihop händelsen till en profetisk information om personen EBER som levde långt tidigare och som gett sitt namn åt hebréerna (israelerna). Intressant nog så står angivet om Selas son EBER att han levde 430 år. Jämför 1 Mos. 11:10-26:

1 Mos. 11:17 Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.

Annonser

Mose skulle vara SOM en Gud för Aron och Mose – 2 Mos. 4:16 + 7:1

swanKallas man GUD är man antingen den högste Skaparen eller en avgud – så vilket passar in på Jesus Kristus?

Om man inte tror på treenigheten och är ute efter att försöka puffa ner Jesus från sin position som den allra högste skaparGuden, så brukar man göra en stor sak utav 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1, där man gärna tolkar texten som att Mose skulle vara en GUD för Aron och Farao, trots att texten översätts med ”SOM EN GUD”. Man brukar visserligen inte vara ute för att försöka bevisa polyteism, men snarare att Moses kan kallas Gud (vilket han dock inte gör i verserna) och har man lyckats med detta så menar man alltså att det inte är en big deal att Jesus på några ställen kallas Gud (Hebr. 1:8, Joh. 20:28, etc) för då har man lyckats göra en inflation av ordet ”Gud” vilket skulle resultera i att allehanda människor mycket väl kan kallas Gud utan att egentligen vara Gud. Syftet är alltså att försöka hitta argument för att människor och änglar till höger och vänster kan vara Gud, och på så sätt kunna parerara de många verser som benämner Jesus som Gud – och därmed reducera hans position som JagÄr och A och O.

Bibeln lär dock att det bara finns två olika kategorier som kallas Gud. För det mesta handlar det förstås om Gud själv (skaparGuden), men även falska gudar eller avgudar kan kallas för Gud – dock kallas de aldrig för ”Jahve”. Avgudar är egentligen inga gudar alls eftersom det bara handlar om skapade saker eller demoner som människorna själv betraktar som gudar. Det enda undantaget verkar vara Joh. 10:34-35, där det talas om domare som kallas gudar i ett citat från den poetiska psalmen 82:6 som du kan läsa om här. Dessa domare är utsatta för att utföra uppdrag i Guds namn så det är Guds dom som de förmedlar och inte en människas dom (i alla fall borde vara). En psalm kan spegla verkligheten poetiskt, så vi ska akta oss för att ta denna psalm för att bygga en doktrin av den. Bara för att en psalmsång benämner Domare som Elohiym betyder inte att människor under Kung Davids tid kallade domare för Gud. De knallade inte upp till en sådan domare och uttryckte sig med:  ”Jo, du Gud, jag och min familj har kommit i dispyt med ett annat hushåll, så nu skulle vi vilja lägga fram detta ärende till dig, Gud för att du ska kunna medla och med hjälp av din Gud i himlen fatta ett rättvist beslut som vi kan rätta oss efter. Har du tid med det, Gud?” Aldrig i livet att någon annan än Gud skulle adresseras med GUD av en from jude! Judarna myntade t o m ordet ”adonai” (Herre) just för att undvika att uttrycka sig med Guds namn ”JHVH” (Jahve/Jehova) och därmed använda hans heliga namn i  onödan.

Judarna som ville stena Jesus visste mycket väl att denna psalm inte gav någon en tillåtelse att kalla någon annan Gud än just GUD, och de förstod också vilken poäng som Jesus hade genom att citera psalmen. Det hade varit ett bra läge för Jesus att en gång för alla dementera att han var Gud, men aldrig någonsin gjorde han det. Inte heller korrigerade han de människor som tillbad honom. Judarna ville stena Jesus för att han som var människa gjorde sig själv till Gud.

Detta innebär, att om man kallas för Gud (och som dessutom Gud Fader säger ska tillbes som i Hebr. 1 trots att det endast är GUD vi ska tillbe) så ÄR man Gud, om man nu inte vill insistera att det handlar om en avgud.

Mose ska vara SOM en Gud för Aron och Farao

Både 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1 använder sig av ordet Elohiym för Gud. De flesta översättningar har valt att översätta texten med ”som Gud”, och andra har valt ”i stället för Gud”. Att ordet ”som” eller ”i stället för” inte finns med i Hebreiskan betyder inte att prepositioner, pronomen och andra mellanord ska strykas ur översättningar bara för att de inte finns med i originalspråket, för då skulle översättningar se ganska konstiga ut och ibland grammatiskt felaktiga på det nya språket. Det går helt enkelt inte alltid att översätta ord för ord, och ibland rymmer ord flera tänkbara betydelser. Vi kan lita på att världens experter på hebreiska vet bäst hur man översätter. Eller har vi anledning att betvivla deras kunskap av den enda anledningen att vi ogillar resultatet?

Notera att Mose aldrig någonsin var tänkt att KALLAS Gud enligt nedan verser, utan det var tänkt att han skulle var SOM en Gud för Aron (och Farao), på så sätt att Mose skulle vara den som var deras andliga ledare och medlare mellan Gud och folket. Jämför det med Hebr. 1:8 och Joh. 10:28 där Jesus verkligen kallas Gud. Där översättarna har valt att uttrycka sig med ”i stället för Gud”, så menar de självfallet inte att Aron och/eller Farao skulle upphöra att tro på skaparGuden (Jahve) och i stället se Mose som sin riktiga och ende Gud, utan de vill uttrycka att människorna skulle lyda Mose som om han vore deras Gud.

1) 2 Mos. 4: 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra.  Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara SOM en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. (SFB)

2 Mos. 4:16 Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud. (1917)

Ex. 4:16 Moreover, he shall speak for you to the people; and he will be as a mouth for you and you will be as God to him. (NASB)

Ex. 4:16 And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and thou shalt be to him instead of God. (KJV)

Ex. 4:16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and you shall be to him as God. (NKJV)

16 Han skal tale på dine Vegne til Folket; han skal være din Mund, og du skal være som Gud for ham. (Dette er Bibeln på Dansk)

16 Y él hablará por ti al pueblo; él te será a ti en lugar de boca, y tú serás para él en lugar de Dios. (Reina -Valera, 1960)

16 Il sera ton porte-parole devant le peuple, il te servira de bouche, et tu seras pour lui comme le dieu qui parle à son prophète. (La Bible du Semeur)

16 Und er soll für dich zum Volk reden und soll dein Mund sein, und du sollst für ihn an Gottes Statt sein. (Schlachter, 1951)

2) 2 Mos. 7:1 Men Herren sade till Mose: ”Se, jag har satt dig att vara SOM GUD för farao och din bror Aron skall vara din profet. Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land (SFB)

2 Mos. 7:1 Men HERREN sade till Mose: »Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet. (1917) 

Ex. 7: 1 Then the Lord said to Moses, “See, I make you as God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (NASB)

Ex. 7:1  And the Lord said to Moses, “See, I have made you like God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (ESV)

Ex. 7:1 But Adonai said to Moshe, “I have put you in the place of God to Pharaoh, and Aharon your brother will be your prophet. (Complete Jewish Bible)

Ex. 7:1 And the Lord said unto Moses, See, I have made thee a god to Pharaoh: and Aaron thy brother shall be thy prophet (KJV)

Ex. 7:1 So the Lord said to Moses: “See, I have made you as God to Pharaoh, and Aaron your brother shall be your prophet. (NKJV)

Elohiym (Strong’s 430) Kan betyda, Gud, gud, gudinna, gudlik, etc.

KJV översätter ordet : God (2,346x), god (244x),judge (5x), GOD (1x), goddess (2x), great (2x), mighty (2x), angels (1x), exceeding (1x), God-ward (with H4136) (1x), godly (1x). 

Översättningarna ovan är relaterat till GUD (den sanna Guden eller avgudar) och gudomlig/majestätisk, förutom kategorierna änglar och domare – så läs mer nedan om de två undantagen.

Kan Elohiym vara Ängel?

Vid 1 tillfälle har KJV översatt ordet med ”ängel”, men många andra översättningar har konsekvent ordet ”Gud” här också eftersom ordet är Elohiym. Jesus var som bekant en kort tid lägre än änglarna som människa på jorde, och är man lägre än änglarna så är man också lägre än Gud Fader i rang under denna tid. 1 Mos. 8:12 och 1 Mos. 32:1 översätter ”Guds änglar” med ”Malak Elohiym” (änglar av Gud), så det känns mer konsekvent att översätta Elohiym i Ps. 8:5/6 här nedan som ”Gud”, så att texter med ”Guds änglar” inte på något sätt blir ”Guds gudar”. Däremot så kallas Herrens Ängel ibland för Jahve (se mitt inlägg om Herrens Ängel), vilket måste betyda att det verkligen handlar om Gud. Förmodligen en form av Jesus Kristus, som även var med israeliterna under Exodus.

Psalm 8:2 Herre, vår Herre,  hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen.—4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat,5 vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?6 En liten tid lät du honom vara ringare än GUDmed ära och härlighet krönte du honom. 7 Du satte honom till Herre över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter (SFB)

Psalm 8:4 What is man that You take thought of him,And the son of man that You care for him?5 Yet You have made him a little lower than GodAnd You crown him with glory and majesty!6 You make him to rule over the works of Your hands; You have put all things under his feet (NASB)

Psalm 8:4 Quand je contemple le ciel que tes doigts ont façonné, les étoiles et la lune que tes mains ont disposées, 5 je me dis: Qu’est-ce que l’homme, pour que tu en prennes soin, et qu’est-ce qu’un être humain pour qu’à lui tu t’intéresses? 6 Pourtant, tu l’as fait de peu inférieur à Dieu, tu l’as couronné d’honneur et de gloire. (La Bible du Semeur)

Kan Elohiym vara Domare?domare

Sen kommer vi till 3 ställen där KJV modigt översatt Elohiym till ”Domare”, till skillnad mot de flesta andra versioner som även på dessa ställen konsekvent valt att översätta Elohiym till Gud. KJV är ofta en bra översättning, men det är mer konsekvent att fortsätta att översätta Elohiym som Gud, precis som det är gjort över 2.346 andra gånger i Bibeln! KJV-översättare syftar kanske på att det fanns Domare på jorden som såg till att Mose lag åtföljdes (för Gud själv stiger inte ner till jorden för att reda ut tvister och/eller utföra straff) och därmed skulle de kunna betraktas som gudalika i form av Guds förmedlare. MEN dels så kallas dessa Domare inte Gud av någon enda människa och dels så står det Elohiym i texterna, vilket borde översättas med Gud här precis som på de flesta andra ställen. Det är ju skaparGuden som åsyftas.

1) 2 Mos. 21:Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför GUD, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav. (SFB)

2 Mos. 21:då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen. (1917)

Ex. 21:then his master shall bring him to God, then he shall bring him to the door or the doorpost. And his master shall pierce his ear with an awl; and he shall serve him permanently. (NASB)

Ex. 21: 6 then his master is to bring him before God; and there at the door or doorpost, his master is to pierce his ear with an awl; and the man will be his slave for life. (Contemporary Jewish Bible)

2) 2 Mos. 22:Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför GUD, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom.Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför GUD. Den som GUD då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. (SFB)

2 Mos. 22:Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för GUD, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp — det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats — och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt. (1917)

Ex. 22:If the thief is not found, the owner of the house shall come near to GOD to show whether or not he has put his hand to his neighbor’s property. For every breach of trust, whether it is for an ox, for a donkey, for a sheep, for a cloak, or for any kind of lost thing, of which one says, ‘This is it,’ the case of both parties shall come before GOD. The one whom GOD condemns shall pay double to his neighbor. (ESV)

Ex. 22:(8) But if the thief is not found, then the trustee must state before GOD that he did not take the person’s goods himself. (9) In every case of dispute over ownership, whether of an ox, a donkey, a sheep, clothing, or any missing property, where one person says, ‘This is mine,’ both parties are to come before GOD; and the one whom GOD condemns must pay the other one double. (Contemporary Jewish Bible)

3) 1 Sam. 2:25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan GUD medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem. (SFB)

1 Sam. 2:25 Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan då göra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville döda dem. (1917)

1 Sam. 2:25 If one man sins against another, God will judge him. But if a man sins against the Lord, who will intercede for him?” Nevertheless they did not heed the voice of their father, because the Lord desired to kill them. (NKJV)

1 Sam. 2:25 25 If one man sins against another, God will mediate for him; but if a man sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for the Lord desired to put them to death. (NASB)

1 Sam. 2:25 If someone sins against a man, God will mediate for him, but if someone sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for it was the will of the Lordto put them to death. (ESV)

Guds namn är också JAGÄR

Joh. 8:24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAGÄR[c] skall ni dö i era synder.” 25 De frågade: ”Vem är du då?” Jesus svarade: ”Begynnelsen, något som jag också har sagt er. 26 Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.” 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28 Då sade Jesus till dem: ”När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” 30 När han sade detta, kom många till tro på honom

Förklaringen på Bible Gateway under c)

c) Jag Är Uttrycket anspelar på 2 Mos 3:14, där utsagan avser Gud själv. Den anknyter till innebörden i det högsta gudomliga namnet, JHVH, som vid skriftläsningen av vördnad aldrig uttalades utan ersattes med uttalet ”Adonai”, som betyder Herren.

Farao förhärdade sitt hjärta – emot Guds vilja

Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden (Rom. 9:17)

 (Even for this same purpose have I raised thee up – KJV)

Guds poäng är att han inte ÄN  har eliminerat Farao, just för att kunna visa sin makt för människorna på jorden. Gud förskonade Faraos liv ett tag och även landet Egypten. Rom. 9:17-18 är en referens till 2 Mosebok:

2 Mosebok 9:15 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;16 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.17 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,18 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu

Notera att Farao lade hinder i vägen för Guds folk och vägrade låta dem gå. Det var Faraos egen idé och inte Guds idé.

”Förhärda” i 2 Mosebok översätts från tre olika hebreiska ord för att förklara Faraos hjärtas tillstånd – Kabed, Qasah och Hazaq. Plågorna som drabbade Farao och egyptierna kallades för ”straffdomar” (2 Mosebok 7:4). Det fanns skäl till detta eftersom Gud ville straffa dem för att de inte agerat enligt Guds vilja.  Om Egypten hade agerat som Assyrierna (se Jonas bok) så skulle katastroferna kunna ha undvikits.

2 Thess. 2:Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. 

Allt som allt var det tio stycken plågor och huvudsyftet med dem var att få Farao att släppa israelerna fria. Gissningsvis så utfördes de olika plågorna under en tidsperiod av 6 månader. Spåmännen erkände till slut Guds inverkan:

2 Mosebok 8:18 Spåmännen ville då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 Då sade spåmännen till farao: ”Detta är Guds finger.” 

Även Farao (och tjänarna) erkände Guds tecken, men glömde snart det erkännandet.

2 Mosebok 9:27 Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: ”Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt28 Be till Herren, för hans dunder och hagel har varat länge nog. Så skall jag släppa er och ni skall inte behöva bli kvar längre.”

2 Mosebok 10:16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: ”Jag har syndat mot Herren, er Gud, och mot er. 17 Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till Herren, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig.”

2 Mosebok 9:20 Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen, 21 men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.

Många egyptier (12.38) anslöt sig till israelerna och räddades undand dödsängelns angrepp, och filistéerna i Kanaans land ärade Israels Gud och kände till vad som hände med Farao:

1 Sam. 4:Ve oss! Vem kan rädda oss från denne mäktige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen. 

Farao förhärdade sitt hjärta ett flertal gånger innan Gud sägs ha gjort det. OM Farao INTE förhärdade sitt hjärta innan Gud gjorde det skulle det betyda att hans hjärta INTE var hårt/förhärdat dessförinnan. Det är vanligtvis inte vad reformerta troende anser, eftersom de menar att de som inte är utvalda har HELT förhärdade hjärtan som Gud inte ska behöva förhärda ytterligare.

Hebr. 3:7 Därför säger den helige Ande:I dag, om ni hör hans röst,8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.Där frestade de mig och satte mig på prov,fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.—15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.

Detta betyder att det är vårt ansvar att ändra våra hjärtans inställning och att se till att vi inte förhärdar våra hjärtan. Om du skulle gå ut och evangelisera för några personer och uppmuntra dem att ge sina liv till Gud, så kanske någon av dem verkligen skulle känna sig manad att göra just detta. Han kanske känt sig dragen till Gud sedan tidigare. Men vad skulle då kompisarna säga, och skulle det inte betyda att all synd måste upphöra? Pga tvekan och rädsla för vad omgivningen skulle säga så kanske personen ifråga väljer att göra sitt hjärta hårt och tacka nej till erbjudandet, samtidigt som han t o m förnekar Gud. Vem orsakade då att personen förhärdade sitt hjärta? Ja, på sätt och vis kan man säga att det var du som evangelist! Hade det inte varit för dig så hade personen inte behövt förhärda sitt hjärta den dagen. Å andra sidan kan man säga att det var personen själv, eftersom det var hans eget beslut att tacka nej till Guds kallelse trots att han kände att mötet var gudomligt. Det kan hända att du stöter på den här personen vid andra tillfällen och påminner honom om det nödvändiga beslutet att ge sitt liv till Gud, och vid varje tillfälle som han tackar nej emot sitt samvete, så kan man säga att han förhärdar sitt hjärta (eller DU gjorde).  Evangelister är ständigt orsak till att människor ”förhärdar sina hjärtan”, när de vägrar att ta emot evangeliet trots bättre vetande. På liknande sätt kan man säga att Farao kunde förhärda sitt hjärta samtidigt som det var Gud som manade fram förhärdningen. Vägrar vi att lyda och samarbeta med Gud så förhärdar vi våra hjärtan. Innan Farao stötte på israelernas Gud så kan man säga att hans hjärta inte var ”förhärdat” eftersom han tidigare inte behövde ta ställning till några val från Gud. (Jag säger inte att han därför var frälst, eftersom han ändå kunde levt emot sitt eget samvete.) Jag kan tillägga att det inte heter ”en gång förhärdad, alltid förhärdad”, men en människa måste se upp om hon väljer att göra sitt hjärta hårt om och om igen. Hjärtat riskerar att bli helt igenom genomhårt och samvetet blir mer och mer rymligt. Chanserna till omvändelse kan försvinna och en dag kan det vara helt för sent.

Farao sägs ha förhärdat sitt eget hjärta i nedanstående verser:

  • 2 Mosebok 8:15 Men när farao såg att han fått lindring,stängde han till sitt hjärta och hörde inte på dem
  • 2 Mosebok 8:32 Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket
  • 2 Mosebok 9:34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare. (Här kan vi läsa att Farao framhärdade i sin SYND. Vad slags synd? Att vägra släppa israelerna, eller hur? Om det är GUD som tvingade på Farao ett förhärdat hjärta som gör att han syndar, så är det egentligen GUD som syndar. Alltså fungerar inte en sådan tolkning.)
  • 1 Samuelsboken 6:6 Varför förhärdar ni era hjärtan, som farao och egyptierna gjorde? När han använde sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?

Verser i 2 Mosebok som inte ger någon information om VEM som förhärdade Faraos hjärta:

  • 7:13 Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem
  • 7:14  Faraos hjärta är tillslutet, han vägrar att släppa folket
  • 7:22 Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem
  • 8:19  Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem
  • 9:7 Men faraos hjärta förblev tillslutet och han släppte inte folket.
  • 9:35 Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn

Gud sägs ha förhärdat Faraos hjärta vid nedanstående tillfällen i 2 Mosebok: 

  • 4:21 Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket.
  • 7:3 Jag skall förhärda faraos hjärta 
  • 9:12 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem
  • 10:1  ty jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem
  • 10:20 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 10:27 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 11:10 men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 14:4 Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren.
  • 14:8 Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt
  • 14:17 jag skall förhärda egyptiernas hjärtan

Exempel på förhärdade hjärtan

Hebreerbrevet 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

Hesekiel 3:7 Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. 

Psaltaren 95:7—I dag, om ni hör hans röst,så förhärda inte era hjärtan som i Meriba, som på Massas dag i öknen

Psaltaren 17:10 Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord.

Ordspråksboken 28:14 Salig är den människa som alltid fruktar Gud, den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.

Isaiah 63: Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull. (Man kan alltså vara medveten om hjärtats hårdhet och be att Gud griper in. Att Gud gör hjärtan hårda beror på deras egna synder. )

5 Mosebok 10: 16 Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade17 Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

5 Mosebok 15:Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig.

5 Mosebok 30:1 När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren, din Gud, fördriver dig, 2 och du vänder om till Herren, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ3DÅ skall Herren, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.—6 Herren, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då ska du få leva. (Notera villkoret för att Gud ska omskära hjärtan.)

1 Kung. 8:57 Må då Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss,58 utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han har givit våra fäder. 59 Må dessa mina ord med vilka jag bönfallit inför Herren, vara nära Herren, vår Gud, dag och natt, så att han skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel dag efter dag, 60 för att alla folk på jorden skall veta att Herren är Gud och ingen annan. 61 Låt era hjärtan vara hängivna Herren, vår Gud, så att ni alltid lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni nu gör.

1 Krön. 29:18 Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig19 Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till.” (Vi kan påverka med våra böner.)

Krön. 36:13 Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till HERREN, Israels Gud.

Jer. 4:4 Omskär er för Herren,  avlägsna ert hjärtas förhud, ni Juda män och ni Jerusalems invånare. Annars skall min vrede bryta fram som en eld för era onda gärningars skull,  och den skall brinna så att ingen kan släcka den.

Josua 11:20 Ty från HERREN kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som HERREN hade befallt Mose.

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias.  Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker  exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans ”sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över.  Men tack och lov är ett ”begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israeloch inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är ”löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom  genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.11-12 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK.  God utvalde Jakob till att frambringa Messias.  Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är ”Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som ”Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan –  och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling.  Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet  mot de som gjorde uppror mot honom.

17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller ”vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att ” med stort tålamod” ha ”fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha ”fördrag” och ”med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg.  Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen.  Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro.  Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus.  Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud. 

Romans 10:12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.