Etikettarkiv | rom. 9

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias.  Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker  exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans ”sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över.  Men tack och lov är ett ”begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israeloch inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är ”löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom  genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.11-12 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK.  God utvalde Jakob till att frambringa Messias.  Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är ”Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som ”Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan –  och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling.  Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet  mot de som gjorde uppror mot honom.

17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller ”vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att ” med stort tålamod” ha ”fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha ”fördrag” och ”med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg.  Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen.  Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro.  Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus.  Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud. 

Romans 10:12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Annonser

Also Romans 9 shows man’s free will

Romans 9 – the calvinists´favorite

Let’s go through the whole chapter.

1I say the truth in Christ, I lie not, my conscience also bearing me witness in the Holy Ghost, 2That I have great heaviness and continual sorrow in my heart. 3For I could wish that myself were accursed from Christ for my brethren, my kinsmen according to the flesh:4Who are Israelites; to whom pertaineth the adoption, and the glory, and the covenants, and the giving of the law, and the service of God, and the promises;  5Whose are the fathers, and of whom as concerning the flesh Christ came, who is over all, God blessed for ever. Amen. 

Paul apparently doesn’t believe that God has predestined some for heaven and some for hell, because he says he wish he were accursed for the sake of his kinsmen (the jews) even though not all of them have faith in Jesus as the Messiah. If God the Father didn’t intend for Jesus to die for ALL people but only SOME (the lucky elect) then why would Paul desire to die for people who are not christians? It wouldn’t make sense for Paul to be willing to die for people who Jesus would not be willing to die for. Paul also seems  to be unaware of that (if he were a calvinist) that things turn out exactly as God has planned from before the creation of the world, so to have ”heaviness” and ”continual sorrow” would be puzzling emotions. Why feeling sorry for people who will end up (heaven or hell) exactly where God wants them to end up? Paul has no business feeling sorry for people who God doesn’t feel sorry for.  Then again, limited atonement is not Biblical!

 6Not as though the word of God hath taken none effect. For they are not all Israel, which are of Israel: 7Neither, because they are the seed of Abraham, are they all children: but, In Isaac shall thy seed be called. 8That is, They which are the children of the flesh, these are not the children of God: but the children of the promise are counted for the seed 9For this is the word of promise, At this time will I come, and Sarah shall have a son.

Not all jews are the children of Abraham even though they are related to him through his blood. Only those who are of the ”promise” are counted for the seed, and they are of FAITH. Abraham himself showed his faith through his deeds, and he was considered righteous for this reason. The promised Messiah came through his bloodline and through Sarah who was the free woman (and not through Hagar who was a servant and not free).

Gal. 3:7 Know ye therefore thatthey which are of FAITH, the same are the children of Abraham. And the scripture, foreseeing that God would justify the heathen through faith, preached before the gospel unto Abraham, saying, In thee shall all nations be blessed.So then they which be of FAITH are blessed with faithful Abraham.

10And not only this; but when Rebecca also had conceived by one, even by our father Isaac; 11(For the children being not yet born, neither having done any good or evil, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him that calleth;)

The fact that children who are still in the womb have not done any good or evil, implies that the sinful nature is not true since babies are viewed as neutral. We can read about ”election” here, but note that it’s not about electing individuals TO BELIEVE. The children in question are Jacob and Esau and they are not only individuals but also NATIONS and PEOPLE. God chose the seed of Jacob to bring forth the Messiah. Esau rejected his birthright (which is usually given to the first born) but still expected to maintain it when it was time to get the blessing from his Father, whereas Jacob took actions to lay hold of the birthright. A parallel can be made with the jews who expected to inherit the Kingdom just because they were born as jews and ”God’s chosen people”. Paul tells them that salvation doesn’t work that way, but that we are rather saved by FAITH (proven by deeds) and this promise is also for the gentiles.

12It was said unto her, The elder shall serve the younger. 13As it is written, Jacob have I loved, but Esau have I hated.

Did the person Esau ever serve the younger person Jacob? No, not at any point in his life did he serve him. However, the PEOPLE who came forth from Esau did serve the people who came forth from Jacob. God had good reasons to hate Esau, both as an individual and as a people. Read more about Jacob and Esau here.

14What shall we say then? Is there unrighteousness with God? God forbid. 15For he saith to Moses, I will have mercy on whom I will have mercy, and I will have compassion on whom I will have compassion. 16So then it is not of him that willeth, nor of him that runneth, but of God that sheweth mercy.

The point here is that it’s God’s prerogative to arrange his salvation plan in any way he wants, and he certainly doesn’t need to ask man for permission to do it. The jews might feel that they should have an advantage since they are the chosen ones who the Law was given to and since they are of the seed of Abraham and Jacob, but Paul explains that this is not so. The salvation offer is also given to the gentiles, and we are not saved by being born a jew or by obeying the jewish ceremonial Law, but by faith in Jesus Christ who died for the world. Notice also that it doesn’t say that God doesn’t want to show mercy on all. What it does say is that GOD decides on whom he will show mercy. Does God have the right to show mercy based on CONDITIONS? Yes absolutely,  and the text doesn’t say that he provides mercy on individuals UNCONDITIONALLY. We know from elsewhere in Romans and in the rest of the Bible that we are saved upon conditions, and those conditions are faith and repentance. If God wants to show mercy and compassion on those who have repentant hearts –  and not on those with unrepentant hearts – then he may do so, and he would not be unrighteous for doing so. We can read that God uttered those words (about mercy) to Moses, and we know that God had conditions on the Israelites and chose to not show mercy on those who rebelled against him.

17For the scripture saith unto Pharaoh, Even for this same purpose have I raised thee up, that I might shew my power in thee, and that my name might be declared throughout all the earth. 18Therefore hath he mercy on whom he will have mercy, and whom he will he hardeneth.

Pharao hardened his heart several times before God did. God has the right to harden hearts that are unwilling to conform to him (harden even more). See my blog post about Pharao here.

19Thou wilt say then unto me, Why doth he yet find fault? For who hath resisted his will? 20Nay but, O man, who art thou that repliest against God? Shall the thing formed say to him that formed it, Why hast thou made me thus?

”Who are thou that repliest against God?” we are asked. This means we should NOT reply against God and argue with him, right? Has it ever happened in history that people still HAVE replied against him? YES! There are numerous examples of this in the Bible, and not only that – but there are angels and human beings who have even REBELLED against him! Does God want people to rebel against him? Of course not! Each time people reply against God and rebel against him it’s AGAINST his will. We are being disobedient to God by rebelling against him. So this text is not what people cannot do, but what they SHOULD NOT do. And let’s not forget that the context is still that GOD alone has the right to bring about his salvation plan in any way he wants. The text doesn’t say that God always directs our steps and forces us (predestines us) to walk his way.

Isa 45:9 Woe unto him that striveth with his Maker! Let the potsherd strive with the potsherds of the earth. Shall the clay say to him that fashioneth it, What makest thou? or thy work, He hath no hands?

Yes, woe unto him because he acts against the will of God by striving with his maker which he is not supposed to do.

21Hath not the potter power over the clay, of the same lump to make one vessel unto honour, and another unto dishonour? 22What if God, willing to shew his wrath, and to make his power known, endured with much longsuffering the vessels of wrath fitted to destruction: 23And that he might make known the riches of his glory on the vessels of mercy, which he had afore prepared unto glory, 24Even us, whom he hath called, not of the Jews only, but also of the Gentiles?

The context is still that the salvation offer is also given to the gentiles. We can read that God could have chosen to ”endure with much longsuffering” the vessels of wrath fitted to destruction. Why would we read terms such as ”endure” and ”longsuffering” as though the vessels had a will of their own and put up a resistance against God? If God predestines all things that come to pass, then surely he is able to bring them to pass without struggle, and with no need to ”endure” with ”much longsuffering”? We can also read below that we are expected to purge ourselves, and if we choose to do so then we will be a vessel unto HONOR! If we struggle against God and make it hard for him to conform us to what he wants, then we are fitted for destruction (we have fitted ourselves for destruction) and our right place is on the scrap heap, BUT for our sake he might choose to endure with much long-suffering. Which vessels are the ones made unto honor? Could it be those who have repentant hearts and who are willing to conform? Which  vessels are the ones unto dishonor? Could it be those with rebellious hearts and who are unwilling to conform? The vessels who choose to conform are the same as the vessels of mercy, and they are the ones which are prepared beforehand to enter the Kingdom of God. Now, it’s up to us to purge ourselves so that we can become vessels of mercy, and the wonderful promises will then apply to us.

2 Tim 2:20 But in a great house there are not only vessels of gold and of silver, but also of wood and of earth; and some to honour, and some to dishonour. 21 If a man therefore PURGES HIMSELF from these, he shall be a vessel unto HONOUR,sanctified, and meet for the master’s use, and prepared unto every good work

Jer 18:3Then I went down to the potter’s house, and, behold, he wrought a work on the wheels. 4And the vessel that he made of clay WAS MARRED in the hand of the potter: so he made it again ANOTHER VESSEL, as seemed good to the potter to make it.

Read my blog post about the potter and the clay here.

25As he saith also in Osee, I will call them my people, which were not my people; and her beloved, which was not beloved. 26And it shall come to pass, that in the place where it was said unto them, Ye are not my people; there shall they be called the children of the living God. 27Esaias also crieth concerning Israel, Though the number of the children of Israel be as the sand of the sea, a remnant shall be saved: 28For he will finish the work, and cut it short in righteousness: because a short work will the Lord make upon the earth. 29And as Esaias said before, Except the Lord of Sabaoth had left us a seed, we had been as Sodoma, and been made like unto Gomorrha. 30What shall we say then? That the Gentiles, which followed not after righteousness, have attained to righteousness, even the righteousness which is of faith. 31But Israel, which followed after the law of righteousness, hath not attained to the law of righteousness. 32Wherefore? Because they sought it not by faith, but as it were by the works of the law. For they stumbled at that stumblingstone; 33As it is written, Behold, I lay in Sion a stumblingstone and rock of offence: and whosoever believeth on him shall not be ashamed.

Here we can see the crux of the problem spelled out. The stumblingstone which the jews stumbled upon and which can separate them from God is JESUS CHRIST. The jews were at risk to miss God’s salvation plan by continuing to reject the Messiah and that’s what Paul is so grieved about.  The condition for salvation is faith in Jesus and that might very well, to the jews’ surprise, exclude the jews and include the gentiles. The Jews assumed they were God’s chosen people and that salvation was limited to them. Above we can see that faith must precede in salvation and it’s the condition for salvation.  The Jews, who were God’s elect,  sought to reach salvation through keeping the law rather than by faith.  Nothing is said here about God’s choice in salvation but ONLY about ”men” having faith – NOT God giving faith to individuals. It doesn’t matter if you’re a Jew or Gentile, because God has sovereignly chosen to save all those who trust in Jesus for salvation.  

Romans 10:12-13 For there is no difference between the Jew and the Greek: for the same Lord over all is rich unto all that call upon him. For whosoever shall call upon the name of the Lord shall be saved.  

Romans 11:32 For God hath concluded them all in unbelief, that He might have mercy upon all.

Origen: “Therefore has He mercy on whom He will have mercy, and whom He will He hardens.” And certain of those who hold different opinions misuse these passages, themselves also almost destroying free-will by introducing ruined natures incapable of salvation, and others saved which it is impossible can be lost”