Tag Archive | rättfärdighet

Inte heller jag dömer dig, säger Jesus till kvinnan, men detta gäller endast STENINGEN

Nov19

Förmodligen så uppmärksammar de flesta kristna att Jesus inte bara sa “Inte heller jag dömer dig” till kvinnan som ertappats med otrohet i Joh. 8:11, utan han sade även “synda inte härefter”. På svenska är tyvärr ordet “härefter” inte särskilt heltäckande eftersom det inte särskilt starkt visar att kvinnan faktiskt syndat. På grekiska blir effekten tydligare eftersom det grekiska ordet “méketi” snarare betyder “inte längre” och i King James Bible är det översatt med “sin no more”. Kvinnan var helt klart en syndare. När Jesus säger “Inte heller jag dömer dig” så uppfattar en del det som att Jesus förlåter henne oavsett om hon omvänt sig eller ej, men det skulle ju betyda att Jesus ger stöd till att vi kan tjäna Gud och Mammon och ändå vara frälsta.

Men Bibeln har ju lärt oss att vi inte kan tjäna två herrar och att vi är slavar under den vi lyder, så hur skulle en kvinna som lever i oomvänd otrohet kunna vara frälst? (Och det har ingenting med GT eller NT att göra för även gamla testamentet lär att orättfärdighet separerar oss från Gud.) När Jesus säger att inte heller han dömer kvinnan så syftar han endast på idén med STENINGEN. Fariséernas fråga gällde ju om inte Mose lag skulle följas i detta fall, men pga Jesus lysande svar (och Jesus står över lagen) så väljer fariséerna att lämna platsen och visar genom detta att de inte dömer kvinnan till stening trots allt. Inte heller Jesus gör det. Men Jesus INTE “Inte heller jag anklagar dig vad gäller den synd du gjort dig skyldig till i ditt liv för jag anser att du kan vara frälst samtidigt som du lever i synd”. Självklart säger inte Jesus något liknande. Jesus dömer henne inte enligt MOSE LAG, i 3 Mos. 20:10 och 5 Mos. 22:22, till straffet “stening”, MEN han säger inte att hon inte är skyldig inför Gud för den synd hon faktiskt är skyldig till. Det är bara själva “steningen” som Jesus säger nej till. Kvinnan måste stå inför Guds domstol som alla andra en dag.

Inte heller säger Jesus “döm aldrig någonsin” eller “alla människor syndar ständigt (ja, förutom han själv förstås) så det finns ingen skillnad mellan den här kvinnan och andra”. Bibeln säger på ett annat håll att när vi dömer så ska vi döma rättvist, så visst för vi döma. Om vi aldrig fick döma skulle vi heller aldrig kunna tillrättavisa någon. Vad gäller synden så måste vi inte synda, och det finns alltid ett alternativ att inte göra det.

Jesus svar till fariséerna var väl uttänkt, eftersom han i princip inte kunde säga vare sig ja eller nej utan att hamna i knipa hos fariséerna och allmänheten. Skulle han säga “nej” till att lyda Mose lag så anklagar förstås fariséerna honom för att bryta den gudomliga lagen och ser bevis för att han INTE kan vara Messias, och skulle han säga “ja” till att lyda Mose lag så går han emot den romerska överheten som har ensamrätt på att bevilja dödsstraff, och han kan då ses som politisk rebell.

Jag vill gärna tro att kvinnan gladde sig åt mötet med Jesus och att hon insåg att han verkligen hade auktoritet från Fadern, likaså att hon syndat och att hon då beslöt sig för att omvända sig och börja leva i ljuset. Detta beslut kan ha inträffat efter mötet, och Gud är alltid trofast. Ber vi om förlåtelse för våra synder och omvänder oss från hjärtat, oavsett hur djup vår synd är, så förlåter Gud. Men detta är alltjämt villkoret! Omvändelse först och sedan förlåtelse genom Guds barmhärtighet och nåd. Inte tvärt om! Gud skulle aldrig tänka tanken att förklara oss RENADE om vi inte i sanning var renade och vi kan inte bli renade såvida inte synden är helt försvunnnen från våra liv. Den kan inte försvinna såvida vi inte först ber om förlåtelse och omvänder oss. Först då kan vi bli renade i Jesu blod. Och detta är inte “att frälsa sig själv” eller “frälst pga gärningar”.

Vi vill ibland gärna tänka oss Jesus som den som gör vägen till sitt rike VÄLDIGT bred, och att han ser mellan fingrarna vad gäller synden, men Jesus kompromissade aldrig vad gäller synden. Han sa:

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

John 14:21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Matteus 5:30
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matteus 18:8
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

Sammanhanget i Johannes 8

1. Jesus gick till Oljeberget. 2. Tidigt på morgonen kom han åter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.3. Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och när de hade fört fram henne, 4. sade de till honom: Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit ertappad med hor.5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana skall stenas. Men vad säger du? 6. Detta sade de för att fresta honom, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ner och skrev med fingret på jorden. 7. När de nu stod fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. 8. Och han böjde sig åter ner och skrev på jorden. 9. När de hörde detta kände de sig överbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där. 10. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var är dina åklagare? Har ingen dömt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter (sin no more, KJV).12. Åter talade Jesus till dem, och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan skall ha livets ljus. 

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Nov15

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är “rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med “den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är “tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Hur dömer Gud dem som inte haft chansen att höra talas om Jesus och Bibeln?

Nov11

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Det finns ett förhållande när en människa AV NATUREN gör det lagen säger, och lagen kan vara skriven i människors hjärtan. Även om man är född i djungeln bortom all civilisation så kan en männska agera utifrån sitt samvete och det normala är att samvetet säger att det är fel att mörda, stjäla, ljuga eller behandla andra illa på andra sätt. Tyvärr så kan en människa även härda sitt hjärta så att hon till slut får ett väldigt rymligt samvete.

Rom 2:12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. 13Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.4Ty då hedningarna, som icke hava lag, AV NATUREN GÖRA VAD LAGEN INNEHÅLLER, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag, 15då de ju sålunda visa att LAGENS VERK ÄRO SKRIVNA I DERAS HJÄRTAN. Därom utgöra också DERAS EGNA SAMVETEN ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, DERAS TANKAR, NÄR DESSA ANKLAGA ELLER OCK FÖRSVARA DEM.16Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Romarbrevet är skrivet av Paulus till de kristna i Rom, så det han skriver om Guds ord och om varningar syftar inte endast på icke-kristna människor som en del påstår, utan det gäller alla människor. Vi vet att Guds domar kommer att vara fullständigt rättvisa och Gud dömer oss efter vad vi vet, vad vi inte vet och vad vi gör för att få mer kunskap och komma nära vår skapare. Vi har fått olika mängder pund att förvalta och Gud är väl medveten om vår bakgrund och vilka möjligheter vi har att finna honom och den plan han har för våra liv. I Romarbrevet framkommer att det inte finns någon ursäkt för att vända skaparen ryggen eftersom sanningen finns runtomkring oss – exempelvis genom allt som Gud skapat som inte kan ha dykt upp av sig självt. Finns en skapare är det också troligt att den skaparen har synpunkter på hur vi lever våra liv, och vårt SAMVETE har getts till oss för att kunna lyda lagen i våra hjärtan. Här syftas förstås på de som är vuxna nog att vara medvetna om lagen, naturen, jaget, andra männskor, etc.

Rom.1: 18Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKA SANNINGEN.19Vad man kan känna om Gud är nämligen UPPENBART bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.20Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit SYNLIGA, i det att de kunna förstås genom hans verk. SÅ ÄRO DE DÅ UTAN URSÄKT.21Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.22När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar23och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.24Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.25De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. 26Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;27sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.28Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.29Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;30de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,31oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.32Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså. 

Ta först bort bjälken ur ditt eget öga för att SE KLART och kunna DÖMA rättfärdigt

Oct19

Kristna får visst döma, om de dömer rättfärdigt

Det finns ett missförstånd bland kristna att vi absolut aldrig får döma någon under några omständigheter, men det förbjuder inte Bibeln. Däremot är det viktigt att vi inte är hycklare (dömer andra för deras synd medan vi syndar själva) eller att vi dömer i fel sammanhang och/eller på felaktigt sätt. Det finns en risk att man i sin välvilja är så rädd för att döma någon att man inte ens påtalar och korrigerar uppenbara synder hos sina systrar och bröder, vilket är förargligt.

Om det är uppenbart att medkristna lever i synd så vore det ganska själviskt att aldrig någonsin “döma” dem (bedöma dem) genom att försöka få dem att ändra sina liv. Älskar vi människor vill vi gärna göra vad vi kan för att få dem på rätt väg igen. Synd leder ju till döden, så inte kan vi sitta och göra ingenting medan de går mot avgrunden. Men samtidigt måste detta göras på rätt sätt.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan FÄLL EN RÄTT DOM

Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och DÖM RÄTTFÄRDIGT, skaffa den betryckte och fattige rätt.

Ordspråksboken 24:23 Dessa ord är också av visa män. Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.

Andra verser kanske till synes verkar lära oss att INTE döma, men om vi ser till sammanhanget så ser vi att det handlar om att vi inte ska döma OM vi inte klart kan se hela bilden, och framför allt inte om vi är hycklare och handlar på precis samma sätt som det vi kritiserar. Gud har hela bilden klar för sig, så det är därför som skriften menar att vi kan lämna den (slutgiltiga) domen till honom. Men vi kan läsa att det faktiskt ÄR möjligt att döma träd på deras frukt, och det betyder att om det är uppenbart att en person lever i synd så står det klart att personen inte är frälst, oavsett vad personen själv säger. Om en person däremot inte visar dålig frukt så måste vi vara försiktigare med vår analys eftersom personen antingen inte visar dålig frukt just för att han/hon är en omvänd kristen ELLER så kan det vara så att den dåliga frukten inte kunnat ses av dig – kanske för att du inte känner personen särskilt väl och haft begränsade möjligheter. Sen är det inget som säger att vi högt måste deklarare för alla att en person är en uppenbar syndare bara för att vi fått detta bekräftat. För det mesta är ett privat samtal i kärlek den bästa medicinen om vi ser att en syster/broder begår upprepade synder, och gärna att det görs av en person som står den andra personen nära. (Läs gärna mitt inlägg om “När ska man tillrättavisa eller inte”.)

Matteus 7 tolkas ofta som om vi kristna ständigt går omkring med flisor och bjälkar i ögonen som vi aldrig någonsin kan bli befriade ifrån. I själva verket är vi tillsagda att TA UT BJÄLKEN ur vårt eget öga, och när vi gör det SÅ KAN VI SE KLART NOG FÖR ATT TA UT FLISAN UR VÅR BRODERS ÖGA. Men då måste vi som sagt se till att det inte finns rester av någon bjälke kvar i vårt öga, för då blir vi genast hycklare. Om vi menar att vi ständigt har en bjälke i ögat så är detta detsamma som att säga att vi ständigt går omkring med synd, syndare kommer inte in i Guds rike.

Matteus 7:1 Döm inte, så blir ni inte dömda. 2 Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.3 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4 Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? 5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA.

ÄR DET INTE DE SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA?

Paulus verkställde sin dom över en syndande man i 1 Kor. 5, innan han ens träffat honom. Han litade förmodligen på de vittnesbörd som han fått höra från säkra källor, och det kan hända att den relation som det var fråga om var bekräftad av släktingar och/eller av honom själv. För Paulus var det viktigt att inte låta lite surdeg syra hela degen, och därför måste människor som är oomvända syndare helt enkelt separeras från den kristna församlingen för att inte normalisera synd och riskera andras frälsning. Fast inte så att den personen aldrig mer skulle få en chans att återvända. Om Gud förlåter oss så måste även vi förlåta medsyskons överträdelser, om de verkligen omvänder sig.

1 Kor. 15:2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.3 JAG som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn FÄLLT DOMEN över den som handlat så.—6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?—8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås MED NÅGON SOM KALLAS BRODER, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? ÄR DET INTE DEM SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Andra verser om domar’

Nedan verser visar dels på allvaret vad gäller synd, men även att det finns en väg tillbaka.  Ett liv där man varvar synd och omvändelse innebär ingen sann omvändelse.

Luk. 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

1 Joh 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Om äldste och församlingsledare:

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter,förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. 7 Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. (samt Titus 1:7-14)

Andra verser om domar:

Romarbrevet 1:32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda DÖDEN. 

Romarbrevet 2:1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. —3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?

Romarbrevet 14:4 Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

Romarbrevet 14:10 Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. 11 Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. 12 Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.13 Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.— 21 Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. 22 Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. 23 Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

Jakobsbrevet 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Den slutgiltiga Domen

Ibland kan vi kanske tycka att Bibeln talar motstridigt om vem det är som ska döma; Fadern, sonen, bådadera eller ingendera? Men det gäller att läsa verserna i sitt sammanhang. Fadern ger rätten till sonen, och sonen utför det som Fadern skulle göra. Detta handlar alltså om slutgiltiga domar som handlar om våra innersta tankar, och som människor inte kan döma. Det är inte människan som ska ge domar och straff utan Gud som har all kunskap.

1 Samuelsboken 2:10 De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN dömer jordens ändar. Men han giver makt åt sin konung, han upphöjer sin smordes horn.

Johannes 5:22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,

Johannes 8:15 (Jesus:) I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

Johannes 8:50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

Romarbrevet 2:16 Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Vill Gud ha betalt ännu en gång för en redan BETALD skuld?

Oct19

Om jag hamnar i ett dilemma och OMÖJLIGT kan betala en viss avbetalning för mitt hus inom rätt tid, och en vän griper in och betalar det jag är skyldig i stället för mig, då har låneinstitutet inte längre några krav på mig vad gäller den avbetalningen och de borde vara nöjda eftersom summan som krävdes blev korrekt inbetalad. Jag fixade ju avbetalningen i tid genom min vän. Jag behöver på inga sätt prisa och lova låneinstitutet för att de varit så snälla att inte ge mig några avgifter eller andra pålagor som ”straff” för något jag gjort mig skyldig till eftersom jag ju inte gjort mig skyldig för någonting olagligt. Summan jag var skyldig kom ju in i tid och då kan låneinstitutet inte begära samma summa (eller delar av summan) IGEN. Ett rättvist låneinstitut begär inte in dubbla summor.

Vi har fått lära oss att Jesus “betalade” för våra synder, men det är inte vad Bibeln säger utan snarare att Jesus dog som ett SYNDOFFER för våra synder och att han tar bort våra synder på villkor att vi bekänner dem, omvänder oss och tror på Jesus. Jesus betalade helt klart “ett högt pris” för oss, men det är inte samma sak som att “betala för våra synder”.

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade

Lukas 13:3 + 53 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Vad skulle du säga om…

Du är i en stor mataffär där det säljs olika produkter och eftersom du är hungrig och inte har några pengar med dig, i kombination med att du blir väldigt frestad och tänker tankar såsom “några bullar och chokladkakor mer eller mindre kan ju inte göra någon skillnad för den här stora matkedjan”, så stjäl du helt enkelt några maffiga wienerbröd och chokladpraliner som du hastigt äter upp. Men du blir påkommen och ägaren till affären blir väldigt arg och begär betalt för det som du stulit. Du har ju inga pengar med dig och vet inte vad du ska göra, men då kommer i stället en snäll man till undsättning som har hört hela konversationen. Han betalar hela din skuld utan att pruta och betalar till och med mycket mer än vad du stulit för, och ber även ägaren att skriva ut ett kvitto som verkligen visar att SKULDEN ÄR BETALD. Kvittot ges sedan till dig som bevis och du bevittnar sedan att ägaren nöjt tar i hand med den snälla mannen samtidigt som han säger “Skulden är onekligen till 100% betald”.

Den snälla mannen ger sig iväg och han hinner inte mer än försvinna förrän ägaren illmarigt vänder sig till dig och begär att få betalt för de wienerbröd och chokladpraliner som du stulit. Förvånat säger du att ju skulden redan är betald! “Ja ok, men ge mig åtminstone hälften av det belopp du stulit för“, svarar ägaren. “Men lyssna”, säger du, “Skulden är ju redan betalt och du kan inte längre ha några krav på mig! Titta själv på kvittot! Det står ju att skulden är BETALD. Då kan du inte kräva en enda krona av mig!”. Ägaren svarar “Det spelar ingen roll. Om jag inte får minst 25% av det som du stulit för så kallar jag på polis, och de kommer att bura in dig eftersom du ju stulit från mig!”.

Skulle du inte anse att ägarens beteende vore helt orimligt, lögnaktigt och elakt? Gud Fader skulle på ett liknande sätt vara lögnaktig om hans son “betalade” för våra synder och ändå kräver oss på hela eller delar av samma skuld vid ett senare tillfälle. Hade Jesus betalat för våra synder så hade vi varit frälsta för 2000 år sedan på korset, och alltså fötts som redan frälsta. Men så är inte fallet eftersom vi inte är frälsta förrän vi blir födda på nytt, och det sker efter vår omvändelse. Det är skillnad att betala en skuld och ta bort en skuld.

Hebr. 9:26. I så fall hade han varit tvungen att lida döden många gånger, alltifrån världens begynnelse. Men nu vid tidernas slut har han en enda gång blivit uppenbarad för att TA BORT synden genom sitt OFFER.—28. så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att ta bort (anaphero) mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom. 

Människan är skapad med FRI VILJA och kan ofta agera mot Guds vilja

Oct17

Människans fria vilja är till och med ännu mer uppenbar i Bibeln än själva treenigheten, och treenigheten är ju en Biblisk sanning som är svår att förneka utan att göra revideringar i skriften. Människans fria vilja återspeglas från det första kapitlet till det sista, med start i berättelsen om Satan som emot Guds vilja gjorde uppror mot Honom vilket medförde enorma konsekvenser för både änglar, människor och djur. Självfallet ville inte Gud att Satan skulle upphäva sig mot Honom och anse sig själv – en skapad ängel – vara som Gud själv. Bibeln säger:

1 Kor. 15:26Sist bland hans FIENDER bliver ock DÖDEN berövad all sin makt;

Döden är alltså en FIENDE. Självfallet skulle Gud aldrig göra så att en FIENDE skulle finnas i hans “mycket goda” skapelse och skapa oreda. Däremot förstår vi sammanhanget om människan syndade emot Guds vilja och döden då blev ett nödvändigt ont eftersom syndens lön är döden. I Adam och Evas fall handlade det om både fysisk död och andlig död när de syndade. Vi andra dör fysiskt pga deras handlande (vi kan framför allt inte nå Livets träd pga dem) och vi dör andligt när vi själva syndar. Syndens lön är döden eftersom ingen skulle vilja leva i evighet i en fallen värld full med synd, så döden är då ett bättre alternativ för att vi sedan ska få en bättre tillvaro efter döden. Vi kan då få nya odödliga kroppar och leva i evighet i Guds nya Jerusalem, på villkor att vi omvänder oss och lever i tro på Gud som skapat jorden.

Det enda alternativet till att skapa människan med fri vilja är att göra oss till fjärrstyrda robotar som aldrig någonsin syndade, men det är uppenbart att vi inte är skapta på det sättet. Uppenbarligen ville Gud skapa oss på så sätt att vi ska vara Hans avbild och att vi kan göra våra egna val. Har vi valet att älska och lyda Honom måste det alltså finnas alternativ att INTE älska Honom och lyda Honom. På samma sätt vill vi själva inte gifta oss med någon person som är programmerad till att säga “Jag älskar dig” och likt en “Stepford wife” alltid agera som programmeraren bestämt. Det skulle i så fall bli en tråkig film som programmeraren redan sett och vare sig han eller det skapta skulle ha någon glädje av detta. Gud har sina orsaker till att skapa oss med en fri vilja. Varför fanns Kunskapens Träd i Eden? Bara för att få Adam och Eva på fall? Nej inte alls, men Gud hade kanske en önskan att påminna människan om att de mår bäst av att ha en relation med sin skapare och Hjälpare, och med ETT träd och EN regel så kan Gud lätt åstadkomma så att Adam och Eva varje gång de passerar bestämma sig för “NEJ, inte heller idag vill jag vara olydig mot min skapare som vill mig väl”.

Kan en allsmäktig Gud skapa en människa med fri vilja? Självklart, eftersom Gud kan skapa människan precis hur Han vill. Här nedan finns en del exempel på människans fria vilja, och hur människan helt emot Guds vilja valt att inte lyssna och inte lyda. Vi kan också se att det många gånger är människans gensträvighet som får Gud att orsaka motgångar och straff.

GAMLA TESTAMENTET

2 Mosebok 16:20
Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.

2 Mosebok 13:15
ty då Farao i sin hårdnackenhet icke ville släppa oss, dräpte HERREN allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såväl ibland människor som ibland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstfött bland mina söner löser jag.’

3 Mos. 26:3OM I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 4så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.—14Men OM I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,15om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,16då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

4 Mosebok 27:14
detta därför att I, i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig, voren gensträviga mot min befallning och icke villen hålla mig helig genom att skaffa fram vatten inför deras ögon.» Detta gällde Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin.

5 Mosebok 1:26
Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot HERRENS, eder Guds, befallning.

5 Mosebok 1:43
Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod upp mot bergsbygden.

5 Mosebok 8:2
Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN, din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

5 Mosebok 8:20
På samma sätt som hedningarna som HERREN förgör för eder skolen också I då förgås, därför att I icke hörden HERRENS, eder Guds röst.

5 Mosebok 9:23
Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: »Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder», då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst.

5 Mosebok 28:62
Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS. din Guds, röst.

Domarboken 2:17
Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad för HERRENS bud, och gjorde icke såsom de.

Domarboken 6:10
Och jag sade till eder: Jag är HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I bon. Men I villen icke höra min röst.

1 Samuelsboken 2:12
Men Elis söner voro onda män, de ville icke veta av HERREN.

1 Samuelsboken 2:25
Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan då göra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville döda dem.

2 Kungaboken 18:12
detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.

2 Kungaboken 24:4
jämväl för det oskyldiga blod som han utgöt, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke förlåta.

Krönikeboken 24:19
Och profeter sändes ibland dem för att omvända dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke därtill.

Nehemja 9:17
De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.

Nehemja 9:29
Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.

Psaltaren 78:10
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

Psaltaren 81:12
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Psaltaren 95:8
O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Ordspråksboken 1:24
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

Ordspråksboken 1:25
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

Jesaja 5:1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor. 3Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. 4Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.6Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. 7Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. —

Jesaja 24:5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, DE hava förvandlat rätten, BRUTIT DET EVIGA FÖRBUNDET. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Jesaja 30:15
15Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: »Om i vänden om och ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och förtröstan varden I starka.» Men i viljen icke.

Jesaja 38:4Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade: 5»Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år.

Jesaja 42:24
Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?

Jesaja 57:11
För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

Jeremia 2:8
Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?» De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.

Jeremia 2:31
Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig»?

Jeremia 5:3
HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.

Jeremia 7:24
Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet, och veko tillbaka i stället för att gå framåt.

Jeremia 7:26
Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder

Jeremia 11:8
men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.—11:10 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.

Jeremia 13:11
Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.

Jeremia 17:23
fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.

Jeremia 18:10
men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

Jeremia 25:7
I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.

Jeremia 25:8
Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina ord, 9därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid.

Jeremia 29:19
detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, när jag titt och ofta sände till dem mina tjänare profeterna. Ty I villen ju icke höra, säger HERREN.

Jeremia 32:23

Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att göra. Därför lät du all denna olycka vederfaras dem.

Jeremia 32:33
De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de titt och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.

Jeremia 32:35och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ENS TÄNKT mig något sådant; och så förledde de Juda till synd.

Jeremia 34:14
»När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edra fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.

Jeremia 43:7
och begåvo sig till Egyptens land, ty de ville icke höra HERRENS röst. Och de kommo så fram till Tapanhes.

Jeremia 44:5
Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt andra gudar.

Jeremia 44:23
Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbörd,därför har denna olycka träffat eder, såsom vi nu se».

Jona 1:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.» 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.— Jona 3:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»— 4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.» 5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.— 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Hesekiel 13:22
Eftersom I genom lögnaktigt tal haven gjort den rättfärdige försagd i hjärtat, honom som jag ingalunda ville plåga, men däremot haven styrkt den ogudaktiges mod, så att han icke vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv,

Hesekiel 20:8
Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem mitt i Egyptens land.

Hosea 4:6Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.7Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam. 8Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begär. 9Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

Hosea 9:17
Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.

Amos 1:13
Så säger HERREN: Eftersom Ammons barn hava trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead, när de ville utvidga sitt område.

Sakaria 1:4
Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: »Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra onda vägar och edra onda gärningar»; men de ville icke höra och aktade icke på mig säger HERREN.

Sakarja 7:10Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»11Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.12ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.13Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa—

Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.

Krönikeboken 25:20
Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.

GT Gåvor och tjänster ges beroende på MÄNNISKANS fria vilja

3 Mosebok 22:18
Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som DE vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;

Krönikeboken 29:5
till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»

Esra 1:4
Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med gods och boskap, detta jämte vad som FRIVILLIGT gives till Guds hus i Jerusalem.»

Krönikeboken 35:8
Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt folket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.

Krönikeboken 17:16
därnäst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tjänst, och med honom två hundra tusen tappra stridsmän.

Malaki 1:10
Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna, så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare! Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till offergåvor av eder hand har jag icke lust.

Nya Testamentet

Matteus 17:12
men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»

Matteus 22:3
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

Matteus 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig, hur ofta har jag inte velat församla dina barn, såsom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. (Lukas 13:34)

Markus 7:24
Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus’ område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,

Lukas 11:52
Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

Lukas 12:49
Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke att den redan brunne!

Lukas 13:6. Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det också få suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, låt det stå också i detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. 9. Kanske det då skall bära frukt. Om inte, skall du därefter hugga bort det.

Lukas 19:27
Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

Hebr. 5:12. Ty ni som för länge sedan BORDE vara lärare har åter behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. ni behöver mjölk och inte fast föda.

Johannes 1:10
I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

Johannes 21:18
Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart DU ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du ICKE vill.»

1 Petrusbrevet 5:2
Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.

Filemonbrevet 1:14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.

Apostagärningarna 27:21
Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka.

Apostagärningarna 7:39
Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten

Apostagärningarna 19:30
Paulus ville då gå in bland folket men lärjungarna tillstadde honom det icke.

1 Korinthierbrevet 12:16
Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

Romarbrevet 2:8
Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.

Jakob 5:16. Bekänn era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans bön i verksamhet förmår uträtta mycket.

Det saliga bytet är falskt – Jesus tog inte vår synd på sig och vi fick inte hans rättfärdighet

Oct15

Den nya idén om ett saligt byte – som ingen av de gamla kyrkofäderna lärde ut innan Augustinus

Läran om “Det saliga bytet” – att Jesus tog vår synd på sig och att vi fick hans rättfärdighet – må vara populärt men det är inte vad Bibeln lär ut. Vi kan inte vara rättfärdiga på samma gång som vi lever i synd – inte ens om vi är pånyttfödda kristna – eftersom vi inte kan tjäna två herrar samtidigt. Jesu blod täcker inte synder såvida vi inte omvänt oss ifrån dem, och vi ska definitivt inte tro att vi kan lura Gud för han ser våra hjärtan och också våra synder.

Jesus var en gång tvungen att dö pga av våra synder så varför skulle synd i människornas liv helt plötsligt inte längre ha någon negativ effekt på våra själar? Inget oheligt ska komma in i himmelriket, säger Bibeln, och synd gör oss oheliga. Jesus lydde inte Fadern åt oss så att VI skulle slippa lyda, och ingen ska kunna stå framför Gud en dag och säga “Din sons rättfärdighet är tillräknad mig så du kan inte längre se mina synder utan bara Jesus rättfärdighet”. Gud kommer inte acceptera några ursäkter på domedagen och han förväntar sig att vi ska sluta synda. Johannes varnar oss om att vi kan bli lurade angående detta, och handlar om samma gamla lömska lögn som den som Satan hittade på i Edens lustgår. Han fick Eva att tro att synd inte leder till döden, men sanningen är den omvända.

 “Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR rätt är rättfärdig, LIKSOM han är rättfärdig. (1 John 3:7)

Gud ser helt klart de troendes dåliga gärningar i Uppenbarelseboken (Upp 2:2, 2:9; 2:13; 2:19; 3:1; 3:8; 3:15) och han håller inte med om att “Jesus rättfärdighet blivit tillräknad de troende”. Rättfärdighet är visserligen en gåva som kommer från Gud genom hans nåd, eftersom vi själva inte har auktoritet att förlåta och rena oss själva, men gåvor måste tas emot och det kan finnas villkor för gåvor. Om jag skickar en gåva till dig och du får en avi om att den kan hämtas på posten, så kan gåvan fortfarande vara både gratis och oförtjänad. Slarvar du sedan bort gåvan eller kastar bort den, så är gåvan ändå gratis och oförtjänad. Kristus är vår rättfärdighet (Jer. 23:6; 1 Cor. 1:30) på så sätt att det bara genom hans prickfria liv som han kunnat åstadkomma rening för världens synder genom sin död på korset. Att bli tillräknad rättfärdighet betyder att vi blivit förlåtna, renade och därför rättfärdiga tack vare Jesu renande blod. Våra tidigare gjorda synder stryks alltså från vårt syndakonto men självklart inte de eventuella framtida synderna! Denna reningsprocess skulle aldrig bli verklighet såvida vi inte först OMVÄNDE OSS och lämnade våra gamla och syndiga liv.

Vi kan aldrig vara positionellt rättfärdiga samtidigt som vi fortfarande lever orättfärdigt

Idén att vi kan vara rättfärdiga i position samtidigt som vi är orättfärdiga i handling är helt emot vad skriften säger (1 Jn. 3:7; 3:10) och ignorerar villkoren för att få förlåtelse. Det saliga bytet är en villolära (2 Pet. 2:1; Jude 1:4-5) som tyvärr har spridit sig i de flesta kyrkor pga Luther och Kalvin, förmodligen för att det är vad folk så gärna vill höra.

Jesus är upphovet till evig frälsning till alla som LYDER honom (Heb. 5:9). Det goda budskapet måste lydas (Rom. 2:8; 6:17; 10:16; Gal. 3:1; 5:7; 2 Tess. 1:8; 1 Pet. 4:17) och kristen är den som håller Guds bud (1 Jn. 2:3; 3:22; 5:2-3). Endast de som håller Guds bud kommer att ärva kungariket (Matt. 7:21; 19:17; 25:21, 23, 46; Lk. 10:28; Heb. 12:14; Upp. 22:14), medan alla syndare kommer att gnissla tänder utanför den heliga staden (Matt. 7:23; Lk. 13:27). En del intalar sig själva att de aldrig kan sluta synda, att de måste synda ända tills de dör och att de under tiden kan gömma sig bakom Jesus rättfärdighet. De tror med andra ord att DÖDEN är deras räddare från synden och inte Jesus död på korset och den heliga Anden. En sådan idé är ingenting annat än en “License to sin”. Men kommer det bli någon ändring för en orättfärdig människan när Döden till slut anländer? Bibeln säger:

Upp 22:11. Den som gör orätt han FORTSÄTTER att göra orätt, och den som är oren han FORTSÄTTER att orena sig. Och den som är rättfärdig han fortsätter att vara rättfärdig och den som är helig han fortsätter att vara helig.

Den s.k. “försoningsläran” är ett modernt påfundtillbedjan 4

Jesus dog som ett SYNDOFFER för oss, men om han bokstavligt talat hade tagit våra synder på sig själv så hade han själv blivit syndig och detta är en obiblisk tanke. Många misstolkar följande vers:

2 Kor 5:21.”Ty den som inte visste av någon synd har han FÖR (hyper) oss gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom. (1917)

I den här versen och i många andra verser så kan det grekiska ordet ”hamartian” översättas med ”SYNDOFFER” snarare än “synd”. Detta kan vi se med hjälp av Septuagintas GT där det hebreiska ordet för synd översätts just till syndoffer. I andra Mosebok är det hebreiska ordet för synd översatt till syndoffer över 50 gånger!

Hebr. 10:8 är ett bra exempel på när samma grekiska ord är översatt till syndoffer och inte ”synd” (Även Hebr. 10:6 vilket är ett citat från Psalm 40:6) :

Hebr. 10:8 Först sade han: Offer (thysias) och gåvor (prosphoras), brännoffer och SYNDOFFER (hamartias) ville du inte ha, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen

Vi kan i stället läsa i Matteusbrevet 8:16-17, att när Jesus helade sjuka så betydde detta att profetian i Jesaja 53:4 blivit uppfylld – den att Jesus tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar. Att bära våra sjukdomar är alltså i betydelse att Jesus helade oss från sjukdomar och demoner. Allt enligt Mattheus. Vi måste leva rättfärdigt efter att vi blivit renade i Jesu blod Bibeln lär inte ut “en gång rättfärdig alltid rättfärdig”. 

Jesus uppfyllde och fullbordade lagen åt oss, så nu kan vi luta oss tillbaka och vara frälsta mitt i vår synd?

Låt dig inte luras av människor som påstår direkt eller indirekt att du har råd att synda eftersom Jesus fullbordade och fixade allt åt dig. Bibeln varnar för sådana falska läror. Läs gärna vad “fullborda” betyder här. Det faktum att Jesus valde att dö på korset åt oss reducerar inte kravet på oss att omvända oss och leva rättfärdigt i lydnad till Gud.

En del menar att Jesus tog det straffet som vi skulle ha, så nu är vi för evigt förskonade från både straff och Guds vrede. Men vilket straff förtjänar vi egentligen? Är inte straffet en evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig? NEJ, eller hur? Inte heller var det väl på korset som vi var ämnade att dö? Däremot så dog Jesus som ett syndoffer för att vi skulle slippa dö – på villkor att vi omvänder oss. Om vi skulle slippa Guds vrede trots synd så borde det inte finnas några verser där vi kan läsa det omvända, men så är inte fallet. Syndar vi så drabbas vi fortsatt av Guds vrede.

Om du utsätts för läror som känns igen i Satans lögn i Eden – att vi slipper dö trots pågående synd – så vet du också att du bör springa åt ett annat håll. En sann trosförkunnare skulle aldrig predika ett budskap där det finns utrymme att tjäna två herrar, och att dina synder är förlåtna redan innan du utför dem.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. Evigt liv åt dem som med tålamod i goda gärningar söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och inte vill lyda sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och vrede. 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens. 10. Men härlighet och ära och frid åt var och en som gör det som är gott, juden först, men också greken. 

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR (obey KJV) LAGEN, de skall blirättfärdiggjorda.

Rom. 6:16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är nitjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till DÖD, eller lydnaden till rättfärdighet? 17. Men Gud vare tack, att ni, som har varit syndens tjänare, nu har blivit av hjärtat lydiga den lära, som ni överlämnats åt, 18.och att ni nu, då ni är friade från synden, har blivit rättfärdighetens tjänare.

1 Joh. 2:28. Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbaras och inte behöver stå där med skam inför honom vid hans tillkommelse.29. Om ni vet att han är rättfärdig, så vet ni att var och en som GÖR rättfärdighet, är född av honom.

1 Joh. 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder. 

Apg 10:34 Utan i alla folkslag är den som fruktar honom och GÖR rättfärdighet välbehaglig för honom. 

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren? 

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? Låt inte lura er. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. ller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Missförstådda verser om rättfärdighet

Slutligen ett exempel på olika översättningar vad gäller rättfärdigheten. Den engelska KJV kommer ofta mycket närmare grundtexten, liksom Reformationsbibeln.

Gal. 2:17 Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej (SFB)

Gal. 2:17. Men om vi, när vi sökte efter att bli rättfärdiggjorda genom Kristus, själva blir funna som syndare, skulle Kristus då vara tjänare åt synden? Nej, inte alls! (Reformationsbibeln)

Gal 2:17 But if, while we seek to be justified BY Christ, we ourselves also are found sinners, is therefore Christ the minister of sin? God forbid. (KJV)

Vi kan bara bli rättfärdiga genom Kristus och hans förlåtelse och reningserbjudande, men vi måste glömma idén att vi kan ha både vår synd och får frälsning samtidigt.

Matteus 6:33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Det står alltså inte att vi kan få ta del av Jesus rättfärdiga liv men självfallet ska vi söka Gud och omvända oss så att vi tack vare Jesu blod kan bli renade och rättfärdiggjorda. Sefanja säger att vi måste vara ödmjuka och göra vad Gud befaller.

Sefanja 2:3 Sök HERREN, alla ni ödmjuka i landet, ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet, kanske blir ni beskyddade på HERRENS vredes dag

En liknelse om Kalvinismen (reformert tänkande)

Oct11

En man och hans hustru beslöt sig för att skaffa en familj och ha många barn. De bestämde (predestination) redan innan de skaffade sina barn att barnen skulle få en hemsk sjukdom (syndfull natur) av ingen anledning alls, och att den sjukdomen skulle få dem att göra hemska saker gentemot deras bröder, systrar och andra människor. En sjukdom som de inte skulle kunna få bukt med på egen hand (total depravity/fördärv).

Så av förbarmande (läran om grace/nåd) så handplockar de (election) några få av barnen för att bli botade (frälsta) från denna sjukdom som de fått vid födseln. Dessa utvalda barn (the elect/de utvalda) blir då räddade vare sig de vill eller ej, och det finns ingenting de kan göra för att ändra på saken. De är inte inblandade i detta beslut på minsta vis. De fördärvade barnen däremot (non-elect/ej utvalda) kan inte gör något för att bli räddade från sitt öde och går förlorade vare sig de vill eller ej. Deras föräldrar ville faktiskt aldrig att de skulle bli botade från första början.

Jag kan tillägga att de utvalda barnen som blev “botade” från sjukdomen fortsatte att utföra onda gärningar men vanligtvis i en mindre omfattning. Men poängen är att de ändå skulle bli räddade trots inverkan av sjukdomen eftersom föräldrarna gjort dem immuna mot alla negativa konsekvenser (straff) som sjukdomen annars skulle kräva.

De lyckligt utvalda barnen låter de leva i stor fröjd och de blir del av den stora familjen för evigt. De andra barnen får ingen tillåtelse att vara en del av familjen, och föräldrarna bestämmer att de ska torteras en mycket lång tid (för evigt) och döda dem för att de har denna sjukdom och inte är immuna från något straff.

Om en man och en kvinna skulle agera enligt ovan med sina barn så skulle alla vara överens om att de inte kan vara något annat än helt igenom onda och sadistiska. Ändå så beter sig kalvinismens gud på precis samma sätt gentemot miljontals människor i världen, men då kallas han nådefull och suverän.

Summering: Spring långt bort ifrån kalvinismen (reformert tänkande) eftersom det inte handlar om Bibelns Gud. Bibelns Gud vill inte att någon ska gå förlorad och Fadern lät sin son dö för ALLA människor så att ALLA har en chans att bli frälsta och inte bara några lyckligt uvalda. Böner och evangelisation har ingen påverkan på människor om Kalvinismen är sann eftersom människors destination är bestämd redan innan jorden ens skapades. För att vara konsekvent har vi heller ingen anledning att beklaga förlorade själar eftersom gud ju VILL att de ska gå förlorade. Vi har ingen rätt att beklaga någonting överhuvudtaget som inträffat (dråp, aborter, våldtäkter, människorov, otrohet, etc) eftersom läran säger att ingenting i världen sker emot Guds vilja.

Nu säger jag inte att reformerta kristna inte ber och evangeliserar, men det finns inga logiska skäl att göra detta eftersom allt är skrivet i sten innan jorden skapades. Det vore som att utföra en valkampanj EFTER valdagen! Jag säger inte heller att reformerta kristna är onda människor (snarare lurade), utan de kan vara lika gudfruktiga som andra och göra massor med goda gärningar, MEN läran är farlig eftersom att den inte inkluderar alla, för att den riskerar att skrämma bort människor från en sådan typ av gud som läran framställer och för att den uppmuntrar till synd. (En gång utvalt alltid utvald och ingen synd i världen kan ändra på detta…)

Är Gud allvetande och/eller är allt förutbestämt?

Oct4

Om Gud vet varje detalj om framtiden eller bara vissa detaljer (det som går att veta) känns för mig som en ytterst oväsentlig fråga. På vad sätt ändrar vi våra liv om det skulle visa sig att Gud inte vet allt utan bara har en delvis kunskap om framtiden? Inte på minsta sätt. Frälsningen hänger absolut inte på en sådan trivial sak utan på vår tro på Jesus och vår vandring med honom. Själv vet jag bara att Gud åtminstone inte har förutbestämt allt som ska ske, och det räcker för mig. Gud vet helt klart allt som går att veta, men hur är det med saker och ting som inte går att veta och som inte inträffat än?

“Allvetande” finns inte i Bibeln och inte “suverän” ( “sovereign” i KJV). Självklart finns det massor med exempel på profetiska budskap från Gud som också slagit in i framtiden, men dessa händelser skulle också kunna inträffat för att Gud arrangerat dem. Om Gud till exempel bestämt att Jesus ska bli född av en jungfru i Betlehem, och att en man ska bli en förlöpare till hans födelse så kommer detta att ske. Detta är hur kalvinisterna ser på 100% av alla händelser som någonsin inträffat i alla tider, men det verkar som om planerade händelser inte tillhör vanligheterna och vi vet med bestämdhet att Gud aldrig skulle göra så att människor syndar på hans uppmaning. Gud frestar ingen och än mindre tvingar han människor att synda. Även om vi inte skulle tro på Guds absoluta förkunskap om allting så betyder det inte att Gud inte skulle ha all tillgänglig kunskap gällande allt som finns. Bibeln lär att Gud har totalkunskap om allting som existerar och vet allt (1 Joh. 3:20)  åtminstone vad som handlar om våra hjärtan, MEN frågan är om framtiden inbegrips i “allt” eftersom den ju inte existerar än? Även människor kan ju profetera och drömma sanndrömmar om vad som ska hända, och även Jesus visste en hel del om framtiden, men frågan är som sagt om Gud vet precis ALLT om FRAMTIDEN.

1 Mos.2:19Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen FÖR ATT SE huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

I den här versen verkar det som att Gud förde fram djuren till Adam för att se vad Adam tänkte kalla dem.  Om inte Gud på förhand kände till vilka djurnamn som Adam skulle välja hade kanske ett bättre ordval varit lämpligt, men detta är förstås inget bevis för någonting. Det bevisar dock att Gud inte förutbestämt allting som reformerta tror

1 Mos. 18:21därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

Här kan vi läsa att Gud vill gå ned för att ta reda på någonting. Om Gud kände till saken innan han gick ned så är detta beskrivet på ett väldigt motsägande sätt, för hade han haft kännedom om saken hade han inte haft något skäl att nedstiga.

1 Mos. 22:12Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty NU VET JAG att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.»

Detta handlar alltså om Guds ord till Abraham (och inte en ängels åsikter eftersom det var Gud som Abraham inte undanhöll sin son för). Gud testade Abraham för att se hur han skulle agera. Man kan tycka, att om Gud från början visste att Abraham skulle ha den karaktären att inte undanhålla sin son så behövde han inte utföra ett test. Hade testet varit så att även andra människor skulle kunna veta att Abraham var stark i sin tro så hade kanske texten borde ha ändrats till “nu vet även andra att du fruktar Gud”. Men nu var det inte heller särskilt många vittnen till händelsen. Förmodligen inte ens Abrahams tjänare.

2 Mos. 4:8Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro (MAY believe, KJV) det andra tecknet. 9Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas till blod på torra landet.»

Vi kan läsa om några OM här. Varför ger Gud Moses dessa olika alternativ? Om Gud visste exakt vad som ska ske så är dessa instruktioner inte till någon nytta. Detta låter som en plan A, B och C, beroende på hur egyptierna agerar. Det ser inte ut som Gud visste exakt hur egyptierna skulle agera i detalj.

2 Mos.13:17När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten;

Här kan vi läsa att skälet till att Gud inte ledde dem direkt till det heliga landet var att de KUNDE ångra sig och återvända till Egypten. Gud känner alltså till människors sätt att resonera (Gud har ju skapat människorna) och de förmodade slutresultaten till våra tankar men han verkar inte känna till alla framtida beslut som människorna gör.

2 Mos. 16:4 Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.

Gud testar oss inte för att vi ska lära oss någonting eftersom ett test/prov är en kontroll för hur mycket vi redan vet.  Här kan vi återigen läsa att Gud testar för att ta reda på någonting.

3 Mos.14:11Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?12Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta.»

Det verkar som Gud är förbluffad över att hans folk inte vill tro och lyda honom. Han verkar själv tycka att de tecken han visat borde vara tillräckligt men ändå är utfallet något annat än det Gud förväntar sig. Gud säger också att han SKALL slå dem med pest och förgöra dem och göra Moses ättlingar större och mäktigare. Men Gud gör inte det han säger att han ska göra! Folket omvänder sig och efter samtal med Mose så ändrar Gud sig och utför inte de handlingar han säger att han ska göra. Gud kan ju inte ljuga, så det kan bara betyda att Gud verkligen ämnade göra någonting som han sedan ångrade och ändrade planerna.

4 Mos.14:30Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Hesekiel 20: 6På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder.—15Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder —

Här läser vi om att Gud bryter ett löfte. Gud är som sagt ingen lögnare och han bryter inga kontrakt såvida inte andra bryter kontraktet först, men OM Gud hade vetat att hans folk skulle vara olydiga och bryta kontraktet med honom, varför gav han då ett sådant starkt löfte, till och med med en upplyft hand? Hade det inte varit rakare att säga “Jag skulle kunna gett allt mitt folk det heliga landet men pga deras rebelliskhet så kommer det inte blir så”? Kan det vara så att Gud inte kände till att denna olydnad skulle bli ett faktum?

5 Mos. 8:2Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN, din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

5 Mos. 13:3så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.

En fyrtio år lång test är ganska mycket om Gud visste hela framtiden från början. Kände inte Gud till vad som fanns i deras hjärtan eftersom han var tvungen att pröva detta?

Domarboken 2:22ty jag skall med dem sätta Israel på prov, (and see whether, KJV) om de vilja hålla HERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den, eller om de icke vilja det.»

Domarboken 2:4Med dessa ville HERREN sätta Israel på prov, för att förnimma om de ville hörsamma de bud som han hade givit deras fäder.

Skälen till dessa prov verkar vara att förbereda israelerna på strid (v.2) och att SE om de skulle lyda Guds bud.

1 Sam. 23: 10 Och David sade: »HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och fördärva staden för min skull. 11 Skola Kegilas borgare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma hitned, såsom din tjänare har hört? HERRE, Israels Gud, förkunna det för din tjänare.» HERREN svarade: »Han skall komma hitned.»12 David frågade ytterligare: »Skola Kegilas borgare då utlämna mig och mina man åt Saul?» HERREN svarade: »De skola utlämna eder.»13Då bröt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När det då blev berättat för Saul att David hade flytt undan från Kegila avstod han från att draga ut.

Gud meddelar David vad som kommer att hända inom kort med Saul, staden Kegila och David själv men det som Gud säger SKA ske SKER INTE! Det kan bara bero på att David kände sig förvarnad över de framtidsutsikterna och valde en annan väg för att undvika det som Gud säger ska inträffa. Saul drog inte ens till den staden som Gud sagt att han skulle förstöra. Hur kan Gud meddela framtida händelser som faktiskt inte sker? Detta är åtminstone ett solklart bevis för att framtiden inte alltid är utstakad av Gud och att han låter vår fria vilja avgöra många slutresultat.

1 Kung. 20:42Och han sade till konungen: »Så säger HERREN: Därför att du har släppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det gå dig såsom det skulle hava gått honom, och ditt folk såsom det har gått hans folk.»

Gud säger här vad som SKULLE ha hänt mannen OM Kungen agerat på ett annat sätt. Kungen lydde däremot inte Guds uppmaning och detta ledde till ett helt annat resultat än det Gud hade i åtankarna.

 2 Krön. 32: 31Jämväl när från Babels furstar de sändebud kommo, som voro skickade till honom för att fråga efter det under som hade skett i landet, övergav Gud honom allenast för att pröva honom, på det att han skulle förnimma allt vad som var i hans hjärta.

Jeremia 3:7Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.

Jeremia 3:—Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»20Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.

Jeremia 7:31Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.

Jeremiah 19:5och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens tänkt mig något sådant,

Jeremia 32:35och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens TÄNKT mig något sådant; och så förledde de Juda till SYND

Gud säger att han inte ens tänkt tanken att människorna skulle falla så lågt så att de offrar sing egna barn till avgudar, och självklart var detta helt emot Guds vilja eftersom Gud aldrig leder en människa till SYND vilket det är frågan om här.

Jeremia 26:2Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån. 3Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ÅNGRA det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull.

“Kanhända”? Om Gud vet slutresultatet så borde det bara finnas just det alternativet och inget annat. Gud borde väl veta om om människorna omvänder sig eller ej om han är allvetande?

Hesekiel 22:30Jag söker bland dem efter någon som skulle kunna uppföra en mur och träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på det att jag icke må fördärva det;men jag finner ingen.

Svårt att veta varför Gud skulle söka efter en viss sorts människor om han från början visste att de inte skulle finnas.

Hesekiel 33: 13Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det orätta som han gör skall han dö.

Varför säga tilll någon att han SKALL få leva om man vet om att han ska falla till orättfärdighet och INTE få leva?

Mer verser där Gud ångrar sig

1 Mosebok 6:6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

2 Mosebok 32:14 Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

1 Samuelsboken 15:35 Och Samuel ville icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.

2 Samuelsbokem 24:16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att fördärva det, ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln, folkets fördärvare: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.

Krönikeboken 21:15 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats.

Jona 3:10 Då nu Gud  SÅG vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Jeremia 26:19 Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?»

Jeremia 18: 7Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och förgöra det; 8men OM då det folket omvänder sig från det onda väsende mot vilket jag vände mitt hot, så ÅNGRAR jag det onda som jag hade tänkt att göra dem. 9En annan gång LOVAR jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det; 10 men OM det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ÅNGRAR jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.11Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda väg, och bättren edert leverne och edert väsende.12Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa våra egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.

Amos 7:3 Då ångrade HERREN detta. »Det skall icke ske», sade HERREN.–-6Då ångrade HERREN detta. »Icke heller detta skall ske», sade Herren, HERREN.

Guds vilja sker inte alltid och han kan ändra sina beslut

Hebr. 5:12. Ty ni som för länge sedan BORDE vara lärare har åter behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. ni behöver mjölk och inte fast föda.

Jesaja 24:5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, DE hava förvandlat rätten, BRUTIT DET EVIGA FÖRBUNDET. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Hosea 4:6Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.7Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam. 8Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begär. 9Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

Jesaja 5:1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, MEN DEN BAR VILDDRUVOR. 3Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. 4Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.6Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. 7Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. —

Matt. 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig, hur ofta har jag inte velat församla dina barn, såsom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.

3 Mos. 26:3 OM I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 4så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.—14Men OM I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,15om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,16då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

Sakarja 7:10Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»11Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.12ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.13Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa—

Jona 1:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.» 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.— Jona 3:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»— 4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.» 5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.— 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Lukas 13:6. Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det också få suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, låt det stå också i detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. 9. Kanske det då skall bära frukt. Om inte, skall du därefter hugga bort det.

Apg 13:6. Sedan de hade färdats över ön ända till Pafos, träffade de där en trollkarl som var en falsk profet, en jude som hette Barjesus. 7. Han var hos landshövdingen Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.8. Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder –stod dem emot och sökte vända bort landshövdingen från tron. 9. Men Saulus, som också hette Paulus, fylld av den Helige Ande spände ögonen i honom 10. och sade: O du djävulens barn, full av all slags list och bedrägeri och fiende till all rättfärdighet! Skall du inte upphöra att förvränga Herrens rätta vägar?

Augustinus introducerade irrläror till kyrkan, såsom läran om den syndfulla naturen

Sep8

Augustinus levde mellan 354-430 e.Kr och var en f.d. gnostiker. Han introducerade många falska läror till Kyrkan som ingen bland de gamla kyrkofäderna före honom lärde ut.

1. Predestinationsläran (Gud bestämmer vem som ska bli frälst/förlorad) 

2. Omöjligheten att avfalla från sin frälsning (en gång frälst, alltid frälst) 

3. Människan har ingen fri vilja (monergism) 

4. Man kan inte veta om man är frälst (eftersom även de som lever i köttet kan vara frälsta) 

5. Människan är född med en syndfull natur som får henne att synda

6. Den katolska kyrkans övergripande makt 

7. Skärselden 

8. Böner för döda 

9. Evig förbannelse för odöpta barn och vuxna 

10. Sex är syndigt även inom äktenskap eftersom det köttsliga fördärvet är ärftligt (därav munksystemet) 

11. Maria syndade aldrig, och han tillbad henne 

12. Han var även den första att påstå att Andens gåvor såsom helande, profetior, och tungotal har upphört

13. Menade att Skriften inkluderar apokryferna

14. Bokstavlig närvaro av Jesu kött i Nattvarden (Herrens måltid)

15. Nattvarden är nödvändig för frälsning

16. Salighetsförklaringar

Augustinus, som till skillnad mot Pelagius into kunde grekiska, förföljde även teologiskt oliktänkande i Katolska kyrkan. Historikern Neander sade att Augustinus lära “innehåller grogrunden för hela systemet av despotism, intolerans och förföljelse, t o m Inkvisition.” Han är känd för att ha förföljt Bibeltroende Donatister som strävade efter att behålla renläriga kyrkor efter en apostolisk anda. Augustinus var en av fäderna till “a-millennialism”, tolkade Bibelprofetior allegoriskt; lärde att den katolska kyrkan är Guds rike. Han var en av grundarna till läran om barndop, menade att odöpta barn är fördömda, och kallade de som var emot läran för “otrogna” och “förbannade”. Han upphöjde kyrkotradition före Bibeln. Han var en av de första som lärde ut att “nephilim” inte var avkomma mellan änglar och människor som 1 Mosebok säger, utan var ättlingar till Kain.

Kalvinister påstår att läran om människans oförmåga att välja eller rata Gud är en historisk åsikt, men det stämmer inte alls. Historien visar att läran om Fri vilja var den universella åsikten i urkyrkan utan undantag de första 300-400 åren. Urkyrkan vederlade gnostikerna som trodde på totalt fördärv, predestinationslära och fatalism.

Gnostikerna, som ansåg att de var sanna kristna, hade en fatalistisk mentalitet och de trodde att människans natur var så fördärvad att hon inte hade ett fritt val mellan gott och ont, till skillnad mot vad urkyrkan trodde. Det finns troende idag som anser att människans totala fördärv är en så fundamental lära att de fördömer de som vågar sätta sig emot den, men urkyrkan ansåg att den var en irrlära. Urkyrkan menade att endast gnostiker förnekar människans fria vilja, men idag säger många olika kyrkor att endast irrlärare tror på den. Beausobre sade, “those ancient writers, in general, say that Manichaeans denied free-will. The reason is, that the Fathers believed, and maintained, against the Manichaeans, that whatever state man is in he has the command over his own actions, and has equally power to do good or evil.”

Det fanns många andra gnostiska grupper vid tiden för urkyrkan som också förnekade människans fria vilja, såsom Marcionism som startades av Marcion. Men en av de största hoten till urkyrkan var Manichaeans som startades av Manes, en perisk filosof, som också kallades Mani. Urkyrkan debatterade grundaren för denna gnostiska grupp i Acta Archela,som också är känd för “The Disputation with Manes”. Biskopen Archelaus representerade urkyrkan genom dess lära att Gud inte skapades oss med en fördärvad natur utan att Gud gett oss en fri vilja. Mani tog den gnostiska positionen att människan till sin natur är totalt oförmögen och fördärvad och att människan inte har fri vilja. Domarna för debatten dömde Archelaeus som vinnare och emot Mani. Urkyrkans position är beskriven på det här sättet “All the creatures that God made, He made very good. And He gave to every individual the sense of free will, by which standard He also instituted the law of judgment” our will is constituted to choose either to sin or not to sin? And certainly whoever will, may keep the commandments. Whoever despises them and turns aside to what is contrary to them, shall yet without doubt have to face this law of judgment? There can be no doubt that every individual, in using his own proper power of will, may shape his course in whatever direction he pleases.”

Urkyrkans ledare var oroade över att de gnostiska idéerna skulle infiltrera Kyrkan. Gnostikerna lärde till exempel att köttet var syndigt i sig själv. Eftersom gnostikerna såg köttet som syndigt i sitt ämne så nekade de till att Jesus är kommen i kött, och detta är skälet att skrifterna kallar dem “antikrist” (1 Joh. 4:3, 2 Jn. 1:7). Gnostisism lär att synd är kroppens ämne, och ärvs vid befruktningen, så att människan är född syndig eller med an syndfull natur. Urkyrkan å andra sidan lärde att synd är ett fritt val av människans vilja, vilket har ursprung hos människan själv. Gnostikerna lärde att människan är syndfull i sin natur, medan urkyrkan lärde att människan är syndfull av eget val. Det var om dessa gnostiska grupper som Johannes sade: “Från oss har de gått ut, men de var inte av oss. Ty om de hade varit av oss, då hade de ju blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart, att inte alla är av oss.” (1 John 2:19)