Etikettarkiv | hycklare

Fariséerna var hycklare och lydde inte den viktigaste delen av lagen

fariséFariséernas problem var inte att de lydde lagen för mycket utan för LITET. Ja, den moraliska delen av lagen vill säga, för de var ganska duktiga på att lyda de ceremoniella lagarna som handlar om klädsel, hygien, kost, etc, men där hade de å andra sidan problemet att de ibland lade till sina egna människolagar och gjorde lagarna mycket svårare än de var. Fariséerna är kända för att de var HYCKLARE, och det är vad Jesus själv kallade dem. Att vara hycklare på den tiden har samma innebörd som idag, och det innebär att de levde inte som de lärde och de kunde sila mygg och svälja kameler.

Den första gången vi kommer i kontakt med fariséer är när några av dem söker upp Johannes Döparen för att döpa sig av honom. Det står i och för sig i Lukas 7:30 att de inte lät döpa sig, men det kanske kan bero på att de inte var villiga att gå med på de villkor som Johannes menade att Gud ställde på dem inför ett dop. (Eller också handlar det om olika grupper av fariséer.) Johannes var inte villig att döpa personer som inte visade sann omvändelse genom att upphöra med mygel och ondska, och han gav exempel på vad det innebär att visa god frukt. Det handlar bland annat om att dela med sig av sina ägodelar till behövande, och om man inte är villig att gå med på dessa grundkrav (undvika synd och att visa goda gärningar) så finns det ingen grund för att vara med om ett dop. Ett dop är ju ett yttre tecken på att man beslutat sig för att omvända sig, så om man inte omvänder sig innebär ett dop ingenting annat än att man blir blöt.

Matteus 3:7 Men när han såg att många fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: ”Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?

Lukas 3:Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ”Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.10 Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” 11 Han svarade dem: ”Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” 12 Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad skall vi GÖRA?” 13 Han svarade dem: ”Kräv inte mer än vad som är fastställt.” 14 Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi GÖRA?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”

Lukas 7:29 Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. 30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

Gud hade enligt ovan en plan för fariséerna men den planen förkastade de. Gud vill att alla människor ska omvända sig och BEFALLER t o m alla människor att göra det. Det är dock ganska uppenbart att alla människor inte omvänder sig (t ex fariséerna) och det är ett tecken på att Guds vilja inte alltid sker:

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Johannes dop var alltså en omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, och detta gäller framför allt judarna så att de skulle kunna ändra sitt sinnelag, omvända sig och vara mentalt förberedda på den Messias som snart skulle komma. Genom att försänkas i vatten av Johannes Döparen skulle de kunna markera att de godkänner honom som den som profeterna talade om. Notera att människorna frågade honom vad de måste GÖRA för att bli döpta av honom och för att bära en sådan frukt som Johannes talade om. Johannes sa då inte ”Ni kan inte göra någonting för frälsningen är av Gud allena och ni kan därför inte tillföra någonting till er frälsning” eller ”Att GÖRA något är ju gärningslära så det måste ni akta er för”. Nej, han gav dem exempel på vad de faktiskt måste GÖRA. Han gav passande exempel till var och en eftersom han visste vad deras synd generellt brukar gå ut på. För att undgå att bli ett träd som avhuggs med roten måste vi helt enkelt upphöra med vår synd och i stället visa god frukt.

Publikaner och andra syndare höll sig nära Jesus för att lära sig mer, men det gjorde inte fariséerna. Det innebar att det var publikaner och syndare som hade större chans att förstå evangeliet och inse behovet av omvändelse, medan fariséerna uppfattade det som att de inte hade något behov av omvändelse och framför allt inte att de behövde lyssna på Jesus. Jesus berättade då flera liknelser om just OMVÄNDELSE:

Lukas 15:1 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom.2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: ”Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.” Då berättade han denna liknelse för dem:  Då berättade han denna liknelse för dem: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?—

Matt. 9:11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: ”Varför äter er mästare med publikaner och syndare?” 12 Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer.

Jesus menade att fariséerna bröt mot Guds lag pga deras egna stadgar, och för honom är de bud som ingår i de äldstes stadgar människors bud. Fariséerna kanske trodde att de lydde Guds lag men i själv verket förvrängde de vissa lagar till deras egna fördelar och faktiskt emot det som Gud förmedlade till Mose. Om man säger till sina behövande föräldrar att man inte ger dem pengar som man faktiskt skulle kunna avvara (på den här tiden fanns ingen samhällshjälp) för att man i stället vill offra summan till templet, så har man gjort sig skyldig till överträdelse av Guds lag. Det är förstås ingen synd att göra tempeloffer, men att göra det på bekostnad av att inte hjälpa sina behövande föräldrar är att brista i kärlek och att prioritera fel. Jesaja profeterade en gång om fariséerna och menade att de var exempel på ett blint folk som har hjärtan som är långt borta från Gud och som har läror baserade på människobud. De dyrkar alltså sin skapare förgäves:hypocrite

Matt. 15:1 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: ”Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter.” Han svarade dem: ”Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skullGud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.  Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån migFörgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.”10 Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: ”Lyssna och förstå!11 Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.” 12 Lärjungarna gick då fram till honom och sade: ”Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?” 13 Jesus svarade: ”Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. 14 Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen.”

Joh. 9:39 Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda.” 40 Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: ”Inte är väl också vi blinda?” 41 Jesus sade: ”Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar

Här nedan hänvisar Jesus till skriften när han påminde fariséerna om uttrycket ”Jag vill se barmhärtighet och inte offer”. Jesus gick aldrig emot skriften men han hade ibland mer detaljerade tolkningar som inte fariséerna tänkt på, och inte var de intresserade av att revidera sina uppfattningar heller. När Jesus visade sig vara mycket kunnig vad gäller skriften, och när han visade god frukt och helade människor från deras sjukdomar så borde fariséerna lyssna på Jesus för att undersöka om han möjligen inte var den han utgav sig för att vara, men i stället försökte de hitta orsaker för att döda honom:

Matt. 12:12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. När fariseerna såg det, sade de till honom: ”Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.—Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offerså skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.—13 Sedan sade han till mannen: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. 14 Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom.

Det är ett vanligt missförstånd att tro att fariséernas problem var att de ”toklydde” hela lagen alldeles för mycket, men det gäller endast de ceremoniella delarna av lagen. När det gäller den viktigaste biten – om kärlek till våra medmänniskor som tio Guds bud handlar om – så kom de till korta och Jesus menar att vår egen rättfärdighet måste gå långt utöver fariséernas rättfärdighet som alltså inte nådde en särskilt hög nivå. Det är en allvarlig varning från Jesus sida som det alltså är mycket viktigt att vi hörsammar eftersom det handlar om våra själar:

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Det var fariséerna som riskerade att drabbas av synden som inte kan förlåtas, genom att häda Anden:

Matt. 12:22 Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg. 23 Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: ”Kanske är han Davids son?” 24 När fariseerna hörde det, sade de: ”Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.” 25 Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: ”Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. 26 Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. 29 Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus. 30 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.31 Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas32 Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande

Jesus fortsatte att tala om fariséerna och menade att de var onda huggormsyngel och visade dålig frukt:

33 Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.34 Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. .38 Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: ”Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” 39 Han svarade dem: ”Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.

Jesus varnade ofta sina lärljungar för fariséernas surdeg och med det menade han fariséernas lära och för att de hycklade. Han påminde dem att ingenting är dolt som inte ska uppenbaras, vilket indikerar att fariséerna dolde överträdelser och sina sanna motiv bakom stängda dörrar. Problemet var alltså villoläror, synd och hyckleri, och inte att de lydde lagen för mycket: hypocrite2

Matt. 16:När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. Jesus sade till dem: ”Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!”—11 Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg.”12 Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.

Lukas 12:1 Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: ”Ta er i akt för fariseernas surdeg, hyckleriet! Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt.Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken.

Liknelsen om vingårdsarbetarna handlar om fariséerna och liknelsen handlar om onda människor som vill döda människosonen. Fariséerna och översteprästerna vägrade att ta till sig att Jesus är människosonen som liknelsen handlar om och den sanna Messias:

Matt. 21:38 Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” 41 De sade till honom: ”Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid.” 42 Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? 43 Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.”45 Översteprästerna och fariseernahörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade46 De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Lukas 19:37 Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: 38 ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” 39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!” 40 Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.”

Fariséerna försökte vid flera tillfällen hitta sätt att fälla Jesus och han märkte deras ondska:

Matt. .19:3 Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: ”Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?”—De sade till honom: ”Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?”Han svarade: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.

Matt. 22:15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. 16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: ”Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. 17 Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?” 18 Jesus märkte deras ondska och frågade: ”Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?

Lukas 13:31 Just då kom några fariseer fram och sade till honom: ”Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig.” 32 Jesus svarade dem: ”Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort.

Jesus hade däremot ingenting emot att äta middag hemma hos en farisé. Jesus tar alla chanser att sprida sitt budskap och att gå på en middag där det finns gäster som förmodligen skulle vilja ställa frågor till honom och höra honom utveckla sina svar, är ju en bra bakgrund för en predikan och för att resonera kring skriften.

Lukas. 7:36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. 39 Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ”Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.” 44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Här handlar det om en annan middag som beskrivs i flera av evangelierna:helgon 2

Lukas 11:37 När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords38 Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. 39 Men Herren sade till honom: ”Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska40 Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? 41 Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.42 Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.43 Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. 44 Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det.”45 En av de laglärda sade då till honom: ”Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss.” 46 Han svarade: ”Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.47 Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. 48 Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. —52 Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat.53 När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. 54 De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.

Jesus förklarar för sina lärljungar att de INTE bör handla efter fariséernas agerande eftersom fariséerna ju är hycklare. Det är en sak att lärljungarna och fariséerna har det gemensamt att de alla tror på Mose skrift och alltså citerar skriften flitigt, men det är en helt annan sak hur skriften everlevs:

Matt. 23:1  Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: ”På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseernaAllt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla.Ty de talar men handlar inte.4 De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på demOch alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.— 

Jesus fortsätter att förklara att fariséerna är hycklare och att de inte kommer in i himmelriket. De räddar dem inte ens när de reser runt över land och hav för att berätta om Gud och göra människor till lärljungar eftersom läran de sprider innehåller mycket som inte stämmer med skriften, vilket innebär att deras lärljungar faktiskt riskerar att bli djävulens barn. Det Jesus har att säga om fariséerna är förödande:

Matt.23:13 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.15 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.16 Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. — 23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. 24 Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. 26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.27 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet28 Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.29 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar 30 och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.31 Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 Fyll då också ni era fäders mått!33 Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?

Ännu en middag:

Luk. 14:1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. Jesus frågade de laglärda och fariseerna: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?” Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå.

Fariséerna älskade pengar:

Lukas 16:13 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”14 Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom.15 Då sade han: ”Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.

Här är den berömda liknelsen om farisén och publikanen. Skillnaden mellan dem två var att publikanen bekände sina synder och omvände sig till skillnad mot farisén som inte ansåg att han hade något att be om ursäkt för – trots sin synd. Att förakta andra människor är en synd.

Lukas 18:För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 ”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Här är det berömda mötet mellan Jesus och Nikodemus som faktiskt tror att Jesus är från Gud. Han menar att det finns en grupp med fariséer som insett detta. Jesus förväntade sig att han skulle förstå när han samtalade med honom om pånyttfödelsen.

Joh. 3:1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”—Nikodemus frågade: ”Hur kan det ske?” 10 Jesus svarade: ”Du är Israels lärare och vet inte det.—12 Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?—

Joh. 7:45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför har ni inte fört hit honom?” 46 De svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han.” 47 Då sade fariseerna till dem: ”Har ni också blivit vilseledda? 48 Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? 49 Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad.” 50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” 52 De svarade: ”Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Gamaliel gav ett bra råd och stängde inte möjligheten att Jesus kunde komma från Gud. Det var känsligt det här med att tro på Jesus eftersom fariséerna kunde utesluta troende från synagogan och det skulle få dem att förlora anseende hos folk.

Apg.5:33 När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.34 Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen—38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden.39 Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud.”

Joh. 12:42 Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

Matt. 27: 62 Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus

Några fariséer kom till tro, men de hade ibland svårt att släppa det här med Mose lag och de 613 buden. Traditionen gällande omskärelsen satt djup och var svårt att helt släppa för några av dem.

Apostlagärningarna 15:5 Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.

Paulus började sin bana som farisé och tänkte som en farisé:farisé3

Apg.23:Eftersom Paulus visste att en del av dem var sadduceer och en annan del fariseer, ropade han i Rådet: ”Bröder, jag är farisé och son till fariseer. Och när jag nu står inför rätta, är det på grund av hoppet om de dödas uppståndelse.” Då han sade det, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna, och de församlade delade sig i två läger.– Sadduceerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna bekänner sig till allt detta. – Det blev ett väldigt skrikande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: ”Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat med honom.”  

Apg. 26:De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan.—Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn10 och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. 11 Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.

Fil. 3:jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.

Annonser

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:11

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14.  Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa ”Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt  KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.11Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.13Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas  i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petrosGal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också ”petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på ”apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för ”apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet ”särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

”And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns  kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: 9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde ”Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen ”Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

”De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare.  Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: ”Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: ”Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: ”Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: ”Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: ”Ja.” 28 Befälhavaren sade: ”Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: ”Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den ”utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15.  Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med ”du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn,  tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

”10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. 12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är ”rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med ”den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är ”tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Legalism är inte det stora hotet i kyrkan, men däremot idén att vi aldrig kan sluta synda

Det är inte livsfarligt att tro att Gud kräver fullständig lydnad och att vi lyder Gud i ”onödan”. Lydnad ÄR ett krav och vi ska inte tro att vi är befriade från den moraliska delen av lagen bara för att vi lever i det nya testamentet. Det är den ceremoniella judiska delen som vi är befriade från. Bara för att vi är frälsta av nåd betyder inte att det är fritt fram att fortsätta synda i tro att nåden alltid täcker upp för vår synd. En dag riskerar vi att stå framför Jesus som kanske säger ”Jag känner er inte”, och detta säger Jesus inte till legalister utan till dem som INTE gör Faderns vilja. Se Matt. 7:21-23. Gud Fader säger själv också från sin tron:

Upp. 21:8 Men de fega, otrogna (unbelieving KJV) och avskyvärda, och mördare, otuktiga, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, de skall få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel, som är den andra döden.

Vi är inte frälsta av att lyda lagen (eftersom vi då måste lyda den felfritt) men att bryta lagen innebär ändå helvetet för oss. Problemet med fariséerna var inte att de lydde lagen för mycket utan för att de lydde lagen för lite och var hycklare. De lydde inte den moraliska delen av lagen. Jesus säger:

Matt 5:20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Han säger alltså inte att vi ska lugna ner oss och inte vara så fokuserade på att följa lagen (med Lagen avses ibland alla delar av Lagen eller vissa delar – den ceremoniella och/eller den moraliska) utan att vi ska höja oss över fariséernas relation till lagen. Till skillnad mot deras hycklande och falskhet så måste vi faktiskt lyda lagen även i handling – de tio Guds bud.  Fariséerna missade ju också det viktigaste budet av alla, nämligen den om kärlek. 

Jag tror att kristna felaktigt får för sig att det inte längre är lika viktigt att följa den moraliska lagen sedan Jesus dog för oss. Men det är precis lika viktigt som i det gamla testamentet att lyda tio Guds bud! Synd är vad som separerar oss från Gud och det gäller i alla tider. Men täcker inte Jesu blod vår synd numera? Ja OM vi omvänder oss. Och omvändelse betyder att hissa vit flagg och göra ett radikalt beslut att aldrig mer synda. Det kan hända att vi återigen syndar efter en omvändelse och då är det tillbaka till botbänken igen som gäller. Gud ser våra hjärtan och om vi verkligen menar vår omvändelse eller ej. Vi säger ofta att ”Jesus älskar oss som vi är” men det stämmer inte om vi lever i synd. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Ovan kan vi läsa att vi inte är under lagen om vi leds av anden, men detta betyder inte att det är fritt fram att bryta lagen. Paulus listar ju direkt efter olika synder som leder till helvetet, så att bryta lagen innebär själslig DÖD. Leds vi av anden så betyder det att vi vandrar i ljuset och inte syndar. Om vi väljer att inte låta oss ledas av anden så leds vi alltså av köttet och det leder till synd och död. Läs hur farligt det är för själen att synda. Notera att evigt liv ges åt den som gör goda GÄRNINGAR, tro det eller ej:

Rom 2:4. Eller föraktar du hans godhets, fördragsamhets och tålamods rikedom utan att förstå, att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 5. Genom din hårdhet och ditt obotfärdiga hjärta samlar du vrede över dig själv på vredens dag, när Guds rättvisa dom blir uppenbar. 6. Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i goda GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och inte vill lyda sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och vrede, 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens.

Det finns inget mer förädligt än att uppmuntra varandra med att säga ”allt är väl med din själ” när det inte är det. Ingenting oheligt ska komma in i himmelriket. Om du menar att du inte är befriad från synden utan endast undan STRAFFET från synden då har du lurat dig själv. Gud kräver att vi lever heligt och rättfärdigt. Matt 1:21 säger att Jesus ska frälsa folket FRÅN deras synder. Inte frälsa dem I sina synder. De som menar sig älska Jesus men ändå anser att de måste fortsätta synda är inte under nåd utan faktiskt under lagen…Om vi kan avhålla oss från att synda i 10 minuter, kan vi då avhålla oss från att synda i 1 dag? 2 dagar? 1 vecka? 1 månad? Varför då inte flera år? Enligt Titus 2 innebär nåden att vi kan avhålla oss från synd. Inte att vi kan ha kvar vår synd och att nåden täcker upp för den.