Etikettarkiv | minst

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är ”rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med ”den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är ”tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Annonser

Vem kommer att kallas DEN MINSTE i himmelriket? Och den störste? Matt. 5:19

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud OCH LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall kallas den MINSTE i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas STOR i himmelriket.

Gud ser inte med blida ögon på människor som förminskar synden och/eller påverkar andra att synda. Självfallet säger få människor helt öppet ”Gå och synda, för Gud bryr sig ändå inte om det!” men de kanske smyger in med sådana läror, och de kanske blanda in både sanningar och ludd för att dölja det farliga budskapet som är att ”synd drabbar inte själen utan som värst endast reducerade gåvor i himlen”. Dessa människor kanske själva blivit förda bakom ljuset, men det ändrar inte på att deras budskap är farligt. Så fort läror dyker upp som kan orsaka förlorade själar så måste vi reagera.

Mal 2:17 Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: ”På vilket sätt har vi tröttat ut honom?” Jo, ni säger: ”Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem”, eller: ”Var är Gud som dömer?”

Vem kommer att kallas den minste i himmelriket? Den som LÄR människor att upphäva Guds bud! Det kan göras på olika sätt, men det går för det mesta ut på att underminera synden och Guds bud. Ursäkterna brukar vara:

– En gång frälst alltid frälst. Vi kan aldrig förlora vår frälsning.

– Buden är så svåra att hålla, och vi syndar ständigt i tanke ord och gärning. Vi kan aldrig sluta synda!

– Vi har fått Jesus rättfärdighet tillräknad oss. Det betyder att vi i princip kan ha både vår synd och vår frälsning samtidigt – bara vi tror på Jesus. Vi kan vara positionellt rättfärdiga samtidigt som vi i praktiken syndar, för vår synd göms alltid bakom Jesu blod och Gud kan inte se dem.

– Vi är frälsta av tro allena! Att påstå att vi även måste GÖRA något för att bli frälst är legalism och gärningslära!

– Vi är födda med en arvsynd och vi syndar för att vi är syndare. Vi kan helt enkelt inte hjälpa att vi syndar! Men Gud älskar oss ändå!

Men den som kommer att kallas stor i himmelriket är den som håller Guds bud OCH som LÄR andra människor att göra sammalunda.

Matt 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså att VI måste se till att vår rättfärdighet övergår fariseernas grad av rättfärdighet. Det handlar alltså om att GÖRA något och inte bara att tro på ett färdigt paket. Fariseernas problem var inte att de var alltför laglydiga utan att de INTE alltid lydde Gud i moraliska frågor och i stället var hycklare. De var inte rena på insidan, utan endast utsidan Vi måste alltså se till att inte bara vara rena på utsidan utan även på insidan och att leva som vi lär. Synd innebär långt mer än att förlora några gåvor i himlen eftersom frågan är om vi alls kommer dit in.

Men säger inte Jesus också att vi åtminstone kommer in i himlen även om vi bryter mot Guds bud och lär människorna att de omöjligt kan lyda Gud, för han säger ju att de ska bli de ”minste” i himmelriket? Nej, han säger inte att syndare kommer in i Guds rike (ingenting oheligt kommer in i hans rike) men även syndare kan ju omvända sig, och då har de ju tillträde trots att de tidigare levt fel. Sen kan det också finnas kristna som visserligen lär ut att vi aldrig kan sluta synda, men som ändå lever gudfruktigt och undviker synd. Att de ändå lär ut att vi aldrig kan sluta synda kan bero på att de fått för sig att saker och ting är synd som egentligen inte är synd alls. Exempelvis kanske de tror att det är en synd att bli arg, att tycka att människor är elaka, att inte tänka på Gud dygnet runt, etc, men detta är ju inte synd. Jag har själv träffat på människor som ”ärvt” irrläror från tidigare generationer och sin omgivningen (det gjorde även jag vad gäller arvsynden) och som tyvärr menar att vi inte kan sluta synda, men som ändå drivs av den helige Ande och därför lever gudfruktigt och tillbringar sina dagar med att tjäna Gud genom att vinna själar.

Vidare kanske det finns kristna som bryter mot bud genom att tillfälligtvis t ex förtala andra, tillskriva andra åsikter de inte har, etc, samtidigt som de kanske inte riktigt är medvetna om detta är synd inför Gud, och de kanske samtidigt lär ut till andra att de aldrig kan sluta synda. Ändå kan de i övrigt leva gudfruktigt och kämpa för att vinna själar för Gud. Jag tror att Rom. 2 12-16 måste appliceras här, där det står att Gud dömer våra samveten. Predikanter/evangelister som mellan raderna uppmuntrar människor att synda (genom att exempelvis säga att buden är för svåra att hålla), kommer att dömas hårdare och riskerar att antingen bli de minsta i himmelriket, eller att i värsta fall inte komma in alls (beroende på hur de lever sina liv).

Det är populärt att predika om Guds ovillkorliga kärlek, och visst har ingen annan visat en större kärlek än vår Fader som lät sin enda son dö på korset för oss, men det är minst lika viktigt att lära ut vikten av att omvända sig och att vi faktiskt bör FRUKTA Gud för våra själars skull.

Ordspråksboken 9:10: ”Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.”

Phil 2:12. Därför, mina älskade, så som ni alltid har varit lydiga så skall ni med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu i min frånvaro.

1 Petr. 18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Det är alltså ganska sunt att leva med lite helig fruktan, för Gud älskar och accepterar oss inte ovillkorligt. Om vi förnekar Jesus så förnekar han oss. Om vi vägrar att förlåta en annan människa så förlåter Gud inte oss. Vi måste vara vaksamma när det gäller lärare som menar att Gud älskar oss och accepterar oss oavsett hur vi lever. Det är förmodligen populärt tal i människors öron eftersom de intalar sig själva att de kan vara slavar under både synd och rättfärdighet och att de ändå inte förlorar sin frälsning, men synd leder oss rakt in i fördärvet. Jesus var säkert inte populär när han menade att det är bättre för en människa att hugga av sig kroppsdelar än att ha hela kroppen i behåll och kastas i helvetet. Älskar vi varandra så berättar vi om syndens faror och inte att bara att Gud älskar oss och accepterar oss precis som vi är – med synd och allt. Det är sant att vi inte kan rena oss själva, men när vi blivit renade hänger det på oss att undvika synd och att lyda Gud. Vem ges evigt liv till? Den som tror på Gud? Endast om tro åtföljs av renhet och lydnad:

Hebr 5:9 Och när han fullkomnats blev han, för alla dem som LYDER honom, upphovet till evig frälsning

Vi har ett starkt budskap när vi vittnar för andra människor. Oavsett en människas synd så kan hon bli helt renad om hon ber om förlåtelse för sina synder och omvänder sig. Hon får då den heliga ande som gåva och som kan hjälpa henne att hålla sig på rätt väg, men hon måste själv se till att hålla sig i vinträdet. Jag rekommenderar bibelläsning och BÖN.

Matt 10:22. Och ni skall bli hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som står fast intill ÄNDEN skall bli frälst.

Om någon ändå tror att Jesus välkomnar syndare in i hans rike genom att bara göra dem ”mindre” i riket, kan reflektera över dessa verser från samma kapitel

Matt. 5:13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 

Matt. 5:25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.

Matt. 5:29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.

Matt. 5:30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.