Etikettarkiv | matteus

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är ”rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med ”den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är ”tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Annonser

Jesus sade ”Jag kände er aldrig” till syndare och inte till legalister Matt. 7:20

Matt. 7:20 Därför skall ni känna dem av deras frukt. 21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen. 22. På den dagen skall många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort många kraftgärningar? 23. Men då skall jag bekänna för dem: Jag kände er aldrig. Gå bort ifrån mig, ni laglösa.

Några kanske läser denna passage som att Jesus säger ”Jag kände er aldrig” till människor som lyder Guds bud, och kanske till och med på ett legalistiskt sätt, men som ändå aldrig blivit kända av Jesus och att det därför inte är så viktigt att lyda Gud eftersom själen aldrig är i fara. De vill göra gällande att gärningar inte har något med vår frälsning att göra och att det är ”tro allena” som gäller. De noterar att människorna vi läser om gjorde en hel rad med gärningar (profeterade, kastade ut demoner och annat) och att de var trots detta fortfarande inte frälsta vilket skulle konfirmera deras ståndpunkt om gärningar. Men Gud är aldrig arg på någon troende som lyder honom ”för mycket”. Gud kommer aldrig att säga ”Jag kände er aldrig” till en ärlig kristen som har en sann önskan att lyda Hans bud och som också verkställer det i handling.

Det var inte de goda gärningarna som hindrade dem från att vara kända av Jesus, och inte heller attityden att gärningar är enormt viktiga för frälsningen, utan för att de var LAGLÖSA – alltså SYNDARE. Hela passagen inleds med att Jesus säger att vi kan känna en person av frukten OCH att Gud faktiskt kräver gärningar och lydnad från oss. Inte så att vi kan förtjäna frälsning av något som vi gör men som VILLKOR för vår frälsning.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som GÖR min Faders vilja, som är i himlen.

Vem kommer att komma till himlen enligt Jesus? De som GÖR Faderns vilja. GÖR! (Ett frukantsvärt ord för många kristna.) Att endast TRO på att Jesus dött på korset räcker inte för att bli frälst. Inte ens om du kombinerar det med att ha bekänt dina synder med din mun och går till kyrkan varje söndag. Du måste också se till att du är fortsatt renad från dina synder genom att vandra i ljuset med Jesus och genom att GÖRA Faderns vilja. Jesus hade aldrig någon negativ inställning till människorna i Matt 7 för att de lagt gärningar till deras tro, utan för att de var syndare och synd separerar oss från Gud. Vi kan inte ha vår synd och vår frälsning också. Dessa människor som vi kan läsa om i verserna kan mycket väl ha varit syndare från första början, och därför aldrig varit kända av Jesus. De var alltså ingen ”falska kristna” eller ”sant kristna” utan inga kristna överhuvudtaget. Jämför också med liknelsen i Matt. 25:

10. När de gick och skulle köpa, kom brudgummen, och de som var redo gick in med honom till bröllopet, och dörren stängdes. 11. Efteråt kom även de andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, öppna för oss. 12. Men han svarade och sade: Sannerligen säger jag er: JAG KÄNNER ER INTE.

Detta är en indikation på att brudgummen kände jungfrurna vid något tillfälle (som när de hade olja i sina lampor) men inte vid detta speciella tillfälle när när det var dags att gå till bröllopsfesten, eftersom de var utan olja. Även i Lukas 13 kan vi läsa:

25. Om husets herre har stått upp och stängt dörren, och ni står utanför och börjar klappa på dörren och säger: Herre, Herre, öppna för oss, så skall han svara och säga till er: Jag vet inte varifrån ni är. 26. Då skall ni börja säga: Vi har ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator. 27. Men han skall säga: Jag säger er, jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän.

Jesus säger aldrig ”Jag kände er aldrig” här heller utan ”Jag vet inte varifrån ni är”, och även här kan vi se att det sannolikt beror på att de var ogärningsmän och alltså SYNDARE. Det är alltså aldrig de som ”lyder Gud för mycket” som är i fara utan de som inte är lydiga Gud.