Tag Archive | samvete

Gör först insidan av bägaren REN så blir också utsidan REN – Matt. 23:26

Jesus kritiserade fariseerna för att de inte var RENA på insidan

Fariseerna var däremot duktiga på att lyda de ceremoniella lagarna inom Mose lag/toran (och ibland så gjorde de dessutom dessa lagar ännu svårare att lyda än vad som behövdes). Det var dock värre ställt med de allra viktigaste lagarna som handlar om det dubbla kärleksbudet, och det innebär att fariseerna var hycklare eftersom de inte levde som de lärde, och eftersom de var oomvända syndare. De lydde inte lagen för mycket – som några missletts att tro – utan för litet. Jesus uppmanade dem att göra insidan av bägaren ren, och han hävdade inte att han själv (Jesus) hade för avsikt att göra detta åt dem, eller att han kommer att betrakta dem som rena trots att de inte var det. Om inte vår rättfärdighet övergår fariseernas, så kommer vi inte in i himmelriket.

Matt. 5: 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Att vi inte är andligt rena är ju ett problem som separerar oss från Gud, och lösningen är att omvända sig och därmed bli renad i Jesu blod, samt börja leva ett heligt och rättfärdigt liv. Fariseerna som Jesus samtalade med levde förstås under det gamla testamentets tid, men man kunde bli andligt renad även under den tiden. Då gällde fortfarande djuroffersystemet, och man räknades som ren om man omvände sig från sina synder och offrade ett djur vars blod symboliskt renade personen från de begångna synderna. Då liksom nu så gäller det att leva rättfärdigt för att räknas som rättfärdig, för Gud skulle aldrig betrakta smuts som rent.

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Hosea 8:5 Din kalv, Samaria, stinker. Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?

1 Kor. 6:18 Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. 19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?

Ordet “ren” här nedan i Matt. 23:26 är en översättning från det grekiska ordet katharos (Strong’s 2513), som förutom ren kan betyda renad, syndfri, oskyldig, oklanderlig, skuldfri, etc.

Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.—25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet.26 Du blinde farisé, GÖR FÖRST INSIDAN AV BÄGAREN REN (Strong’s 2511), så blir också utsidan ren (Strong’s 2513).

Andra verser med samma ord:

Matt 5:8 Saliga är de RENhjärtade, de skall se Gud.

Apg. 18:5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: “Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.”

Titus 1:15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. 16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.

Notera här nedan att Jesus menar att hans lärljungar var rena (faktiskt innan han var klar med att tvätta deras fötter), med undantag för Judas som ju pga sin synd inte var ren.

Joh. 13:10 Jesus svarade: “Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla.” 11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför han att de inte alla var rena.12 När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er?

Lärljungarna som Jesus samtalade med (här var inte Judas med) var rena – pga sin omvändelse och för att de var trogna Jesus – men trots detta riskerade de att bli avhuggna från Jesus pga brist på gärningar. Grenar i en vinstock kan huggas av pga brist på frukt.

Joh. 15:2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Vi kan ha både ett rent hjärta och ett rent samvete

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 3:8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

2 Tim. 2:22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.

Ska lärare få en strängare dom enligt Bibeln? Jak. 3:1

Jan7

Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom Jak. 3:1

Kan man säga att en person inte är FRÄLST så fort vi hör honom/henne säga något som avviker från Guds ord?

Det beror alldeles på vad som menas, och vad vi lägger i ordet “irrlära”. Det kan ju handla om ENORMA avvikelser från skriften och som är avgörande för frälsningen, eller en liten obetydlig detalj som vi fått om bakfoten. Bibeln kanske exempelvis säger att Jesus helade Petrus svärmor innan han gick till Kapernaum, och är man då en farlig och satanisk irrlärare om man lär ut omvänd ordning?

Apollos historia kan lära oss mycket

Apg. 17:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Apollos levde efter Jesu död och uppståndelse, och var den första generationen av troende under det Nya Testamentet. Han hade stor lärdom om Herrens Väg, som är en beteckning för den kristna församlingens lära och liv, och han var mycket kunnig i skriften. Trots detta hade han inte alla detaljer klara för sig, och det berodde inte på någon slags trångsynthet från hans sida, eller ovilja att rätta sig efter skriften, utan han hade helt enkelt inte tillgång till all information. Det Nya Testamentet som vi känner det var inte utgivet i bokform under hans tid – så han kunde inte använda det som stöd – men han skulle själv i framtiden hamna på en plats i vårt Nya Testamente. Apollos studerade dock den skrift han hade, och han konsulterade de kristna som han hade runtomkring sig vilket ledde till att han bara hade kännedom om Johannes dop som var ett dop kopplat till omvändelse. Det var i och för sig Jesus dop också, men efter Jesu död så var dopet också en bild på Jesu död och uppståndelse, och ett yttre tecken för kristna som beslutat att lämna sitt gamla liv bakom sig och följa Jesus (gå från död till liv). Trots att Apollos inte hade alla detaljer rätt så var han ändå till stor nytta där han predikade inför människor, men så småningom fick han hjälp att styras mer rätt utav Priskilla och Akvila.

Om däremot Apollos skulle haft inställningen att han inte behövde lyssna på några synpunkter från utomstående – och stängde sina öron – så skulle han ha en större skuld för sin okunskap. Om han dessutom skulle vägra att ändra riktning trots att skriften tydligt visar en annan väg, så skulle han bli än mer skyldigare, och ännu ett snäpp värre om han sedan skulle sprida ut felaktigheter även till andra. Jag tror helt enkelt Gud dömer oss efter vad vi rimligtvis kan tänkas veta, och vad vi gör för att ha känselspröten ute för att alltid vara beredda att ändra på oss om någon visar med hjälp av skriften att vi har fel. Lever vi i förnekelse eller är vi bara okunniga? Vi ska inte ha inställningen “Kom inte hit och besvär oss med fakta”. Å andra sidan är det inte heller rätt att döma oss om vi upplever att vi faktiskt har gjort vår läxa och verkligen studerat ett argument.

Apollo var alltså inte komplett i skriften från Dag 1 (och vem kan vara det, speciellt utan lärare?), men han lät inte det hindra honom utan spred den sanning som han trodde på – och hans samvete var förmodligen intakt hela tiden. Problemet idag är att folk inte vill rätta sig efter bibelkorrigeringar även om verser serveras som stöd. De kan ibland inte hantera verserna som talar emot dem, men ändå vill de väldigt gärna ha kvar sina irrläror och vill INTE ändra på sig ens om de hamnat i rejäla bibelmotsättningar.

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Är vi villiga att justera missförstånd och felaktigheter?

Jag har ju själv tidigare trott på felaktiga bibeläror, och jag anser inte att jag var ofrälst under den tiden – men jag säger inte att det är en principiell sanning oavsett lära och oavsett hur vi lever våra liv. Jag trodde som de flesta andra kristna på arvsynden (se här varför den inte stämmer med Bibeln), och jag hade inga anledningar att ana att Bibeln inte lär ut detta som “alla” verkade tro på. Jag visste att det främsta stödet ansågs vara Rom. 5, och när jag läste kapitlet så trodde jag också att Paulus bekräftade den arvsynd som jag förväntade mig att se, trots att det kanske inte stod uppgivet särskilt tydligt. Inte heller ansåg jag att arvsynden var särskilt logisk, men ingen kristen utmanade mig om arvsynden och jag hörde heller aldrig någon alternativ tolkning.

På den här tiden fanns det heller inte något internet att tillgå, och jag hade helt enkelt inga anledning att tro att jag hade fel. Det handlade dock inte om att jag var rebellisk och stängde mina öron, för tvärt om så var jag idel öra gentemot förslag som skulle kunna lösa dilemmat med arvsynden (hur man kan anses vara skyldig för något som en förfäder gjort, och trots att det är helt utanför ens egen kontroll). När internet äntligen kom så råkade jag se en artikel om arvsynden från ett helt annat perspektiv, och jag insåg direkt att jag tidigare haft fel. Med hjälp av internet träffade jag se på ännu fler kristna som redan insett detta, och jag insåg att jag läst in saker och ting i Rom. 5 som faktiskt inte står – och till på köpet så förvandlades ju en ologisk och orättvis Gud till en rättfärdig Gud som är lätt att förstå.

En annan falsk lära som jag länge trott på var den att man aldrig kan sluta synda, och jag trodde som många andra att man skulle definiera sig som “en syndare frälst av nåd” – alltså syndare i nutid och inte dåtid. Liksom många andra så trodde jag att Jesus skulle ha dött för oss i onödan om vi någonsin kunde sluta synda, och ihop med arvsynden så trodde jag att vi syndar för att vi är syndare (alltså syndare av ren nödvändighet). Första gången någon försökte intyga mig om att vi faktiskt inte måste synda och att vi kan avhålla oss från synd, så trodde jag absolut inte på det. Min vän gav mig visserligen några verser som gav stöd för det han sa, och även om jag måste erkänna att det faktisk var svårt att komma runt de verserna så var jag ändå inte beredd på att så snabbt ändra ståndpunkt eftersom jag var övertygad om att ännu fler verser gav motsatt lära. Mitt motiv var att vara lydig mot Bibeln, och jag stängde ändå inga dörrar. Senar när jag studerade ämnet lite mer ingående så förstod jag kontexten av de verser som vanligtvis används som stöd för att man aldrig kan sluta synda, och jag insåg att jag misstolkat dem medan jag glömt andra viktiga verser. Det är viktigt att lyssna och undersöka, och att inte vara enveten och ha som mål att försvara sin tes oavsett vilka övertygande argument som presenteras emot den, utan snarare fundera “Kan det vara möjligt att jag haft fel?”.

Om man hamnar i en situation som leder till bibelmotsägningar och/eller en Gud som är orättvis och grym, och om man dessutom får höra bra argument som löser dessa problem, då är man långt mer skyldig om man stänger dörren för det alternativet än om man av misstag råkat få något om bakfoten som man aldrig ens haft anledning att misstro!

Så när det gäller mina tidigare felaktiga ståndpunkter så är ju sanningen att jag inte visste bättre, och det vet också Gud. Han vet ju att det inte berodde på att jag var ovillig att rätta mig efter hans ord, och han kunde också se hur pass beredd jag var att ändra mig då jag väl utmanades. Så jag tror inte att man kategoriskt kan säga att felaktiga läror automatiskt gör en människan till ofrälst, men däremot så dömer ju Gud oss om vi syndar och inte omvänder oss eftersom samvetet och den helige Ande dömer oss. Det kan fortfarande finnas människor (speciellt de som inte har tillgång till internet) som fortfarande av misstag tror på arvsynd och att vi inte kan sluta synda MEN som ändå inte syndar. De kan ha missförstått vad synd är, och tror kanske att man syndar om man inte tänker på Gud dygnet runt, och om man blir arg, tycker illa om någon, etc. Då blir ju också deras budskap att vi aldrig kan sluta synda. Men sen finns det andra som menar att vi är frälsta även om vi bryter mot Guds bud (detaljer i tio Guds bud), och det är mycket allvarligt.

Jag tror inte att vi alltid tjänar något på att kategoriskt deklarera vem som är frälst och inte, eftersom det är starkt kopplat till vad människor vet, och hur mycket de är beredda att lära och rätta sig efter Guds ord. Men det finns tyvärr många som inte vill lyssna, som har rebelliska hjärtan och som försöker hitta bibliskt stöd för att få fortsätta att synda och ändå räknas som rättfärdiga och frälsta. Dessutom sprider de dessa läror även till andra. Vad säger Jesus om ett sådant förfarande?

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. —19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Notera att Jesus inte lovar något himmelrike för de som syndar och lär andra att synda, eftersom han direkt efteråt säger att vår rättfärdighet måste övergå fariseéernas om vi ens ska komma in. v. 19 syftar förmodligen på en annan kategori av människor, som döms pga deras motiv, samveten och mått av kunskap.

Men visst talar Jesus och apostlarna ofta om att synder separerar oss från Gud och att vi inte kommer in i Guds rike om vi syndar! Så det är inte fel att citera dem, och med hjälp av dessa verser så kan det leda till en situation som heter “If the shoe fits, wear it” (eller “if the cap fits wear it“), vilket betyder att om du känner igen dig själv i beskrivningen så handlar det om dig. Här kommer exempelvis ett löfte från Paulus om att vi kan glömma att ärva Guds rike om vi lever på ett speciellt sätt, och ett ord från Johannes:

Gal. 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

1 Johannes 3:8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar

Människor kan bli illa berörda av sådana verser, men om vi lever som vi ska så finns det ingen anledning till oro. Anden kan ju leda oss rätt, säger Paulus. Vi kan tålmodigt förklara varför saker och ting är synd, vad straffet för synd är, att vi kan sluta synda, etc. Såvida vi inte märker att vi kastar pärlor för svin förstås, för då måste vi fundera på att gå till någon annan och predika.

Paulus på Areopagen

Vi ska vara listiga som Paulus på Arepoagen (Mars Hill på engelska) Han började inte sin utläggning med att skrika till sina ofrälsta åhörare:

“Lyssna på mig ni eländiga irrlärare! Ni är en samling ofrälsta heretics och Gudshatare, och ni kan GLÖMMA att komma till himlen om ni fortsätter att leva som ni gör! Ni är villolärare och inga syndare kommer till Guds rike! Ni är separerade från Gud och på väg till HELVETET!”

Nu kanske det är SANT att åhörarna inte var frälsta, men man måste inte säga allt som är sant högt inför andra människor, och framför allt inte på det sättet! I stället var Paulus väldigt smidig och ödmjuk när han pratade med dessa ofrälsta människor, för målsättningen var ju att få folk att STANNA, LYSSNA och helst TA TILL SIG BUDSKAPET. Han ville ju inte att de skulle börja med att bli arga på honom och stänga sin öron, utan han ville ju att budskapet skulle landa i deras hjärtan. Hur skulle han klara det om människorna började med att bua ut honom och t o m gå därifrån? Det hade ju lett till stängda dörrar direkt. Ibland så är lite tuffare tag nödvändigt, men inte förrän vi hamnar i en sådan situation och då det verkligen är motiverat, Det kan t ex handla om människor som kallar sig kristna (som åhörarna på Areopagen INTE var), och som är farliga och energiska irrlärare som för folk vilse och bort från Gud.

Notera hur motiverad Paulus var att samtala/diskutera/argumentera med människor (detta behöver inte betyda otrevliga och hårda diskussioner), och hur han därmed ledde människor till Kristus. Notera också att det talas väl om Bereerna (judarna i Berea), då de jämförde det Paulus sa med skriften – för att kontrollera att det Paulus sa verkligen stämde. Detta kan lära oss att absolut inte tro på vad människor säger (ens om de är apostlar och kyrkofäder), utan tro på det som SKRIFTEN säger. Nu blev ju visserligen Paulus brev “skrift”, och vi tror ju att det vi hittar i vår Bibeln verkligen är inspirerat av Gud, men på Bereernas tid så fanns ju inte det nya testamentet med alla Paulus brev, utan endast GT. Alltså var det GT som Bereerna jämförde med, och det gjorde de klokt i. GT talar inte emot NT. I synagogorna samtalade Paulus med judar som fruktade Gud, och även de kanske behövde höra hela evangeliet om Jesus om de tidigare missat det. Människor med öppna och ödmjuka hjärtan kan alltså komma ännu närmare sanningen om de bara är villiga att lyssna. Andra har på förhand bestämt att stänga sina öron och kanske t o m försöker hitta argument mot den andres argument innan man ens lyssnat klart. Allt för att hålla sig fast vid den lära man håller så kär, trots att den kanske inte är Biblisk.

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4 Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus—10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12 Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.—16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: “Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.” 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.22 Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: “Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. 23 När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. 24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Nu är det inte troligt att detta är precis allt som Paulus yttrade till atenarna den dagen, men vi kan i alla fall se att han kom ganska långt i sitt resonemang utan att bli avbruten. Notera sedan utvecklingen här nedan, för när Paulus kommer fram till lite mer kontroversiella läror (i atenarnas tycke), så slutar många utav dem att lyssna – eftersom det som de hör inte passar in med deras eget paradigm som de mycket hellre föredrar. De som är lite mer ärliga och öppna vågar sig faktiskt på att lyssna, och tack vare detta kom de i detta fall ända fram till en TRO. Lägg även märke till att Paulus väljer att inte fortsätta att informera och diskutera när folk inte längre välkomnar det. Paulus fick i alla fall fram budskapet, och bärgade lite skörd som var mogen. Sen fanns det säkert andra människor som behöver höra evangeliet, så det finns ju ingen anledning att insistera på att vara kvar och predika för människor emot deras vilja.

— 30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”32 När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: “Vi vill höra dig tala om detta en annan gång.” 33 Därmed lämnade Paulus dem. 34 Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Lärare/predikanter har ett större ansvar och får en strängare dom om de lär ut galenskaper

Jakob säger inte här nedan att lärare som lär ut felaktigheter automatiskt förhindras att komma in i Guds rike, för det beror som sagt på kunskapsnivå och samvete. Låt oss alltid ha Apollos här ovan i våra tankar. Lärare och predikanter är ju inte mer än människor, och kan ha fått saker och ting om bakfoten, samt kanske uttrycker sig lite tokigt ibland. Apollos kunde ju vara till nytta redan innan han fått alla detaljer rätt, och jag tror INTE att man måste ha gått en bibelskola innan man blir en bra astor (tvärtom så är många Bibelskolor tyvärr grunden för irrläror) och innan man går ut och gör folk till lärljungar. Man kan lära sig mer och mer under arbetet (och ärligt svara “jag vet inte” om vi inte kan svara på frågor), men visst är den absolut bästa kombinationen att vi både har sund bibelkunskap och en iver att göra folk till lärljungar. Det ökar ju chansen att de som vi predikar för också får en sund bibelkunskap och förhoppningsvis blir kvar i tron. Jakob ger också exempel på hur vi helst ska relatera till människor.

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.— 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.—4 Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna—13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön.

Goda råd till den unge Timotheus att ge akt på sin undervisning, för det kan åstadkomma frälsning för andra.

1 Tim. 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

1 Kor. 4:4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.

Samvetet som vi ska dömas efter

Jag vill alltså komma till att vi ska vara listiga när vi samtalar med andra, och även om vi absolut anar att en person inte är kristen pga dålig frukt (såsom lögner, förtal, tillskrivning av åsikter på människor som det inte har, mobbing, arrogans och som ständigt startar bråk, etc), så kanske det inte alltid är förnuftigt att uttrycka det öppet – framför allt inte om andra lyssnar. Det kanske är listigare att citera en vers och fråga den andre hur han tolkar den, för då kanske personen själv inser att han lever mot Guds bud. “If the shoe fits…!” Det kan bli en väldigt otrevlig stämning om vi ska peka finger och namnge vilka personer som är frälsta eller inte, för det är inte vårt jobb utan Guds. Det är Gud och inte vi som ska göra den slutgiltiga domen av människor så det behöver inte vi göra, men däremot måste vi förstås göra som Jesus och hans apostlar – predika både kärlek och omvändelse samt varna människor för att synd orsakar separation från Gud, OCH vi måste INTE undvika verser som faktiskt säger att synd separerar oss från Gud! För det vore ju ännu värre om vi hamnade i det andra diket och predikar en bredare väg till himlen än den Gud medger. Vi kan heller aldrig tvärsäkert påstå att “Vi kan aldrig veta vem som är frälst eller inte“, för om en person öppet erkänner att han stjäl och ljuger och inte skäms för det (eller andra förbrytelser mot Guds bud), så vet vi nog inombords att personen ifråga absolut inte kan vara frälst. Så ibland är det väldigt uppenbart, men frågan är dock hur vi ska uttrycka varningen på bästa sätt. Våra uttryckssätt beror på om vi talar med ofrälsta eller frälsta, och om vi talar med ödmjuka människor eller rebelliska bråkstakare.

Slutligen om vårt samvete som vi ska dömas efter:

Rom. 2: 6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

SAMVETET och den helige Andes ledning

Sep14

Ordet “samvete” i Nya Testamentet kommer från det grekiska ordet suneidésis (Strong’s 4893)

Paulus fullkomligt rena samvete

Paulus sade om sig själv och Silvanus och Timoteus:

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. (1917)

Paulus ansåg vidare att han hade “ett FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL IDAG”. Om man som kristen syndar så har man inget rent samvete utan ett dåligt samvete där den helige Ande påminner om hjärtats hemligheter, och därför står det ganska klart att Paulus inte såg sig själv som syndare efter sin pånyttfödelse – just för att han levde rättfärdigt. Man kan helt enkelt inte vara helig, rättfärdig, ostrafflig och med ett fullkomligt rent samvete, samtidigt som man lever i synd. Läs gärna mer om Paulus och hans påstådda synder i denna bloggartikel.

Apostlagärningarna 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: “Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

Apostlagärningarna 24:16 Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.

2 Korinthierbrevet 1:12 Vi kan med GOTT SAMVETE berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, HAR UPPTRÄTT I HELIGHET OCH RENHET INFÖR GUD och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

2 Korinthierbrevet 4:2 Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete.

Romarbrevet 9:1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande,

2 Timotheosbrevet 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

Hebreerbrevet 13:18 Be för oss. Vi VET att vi har ett gott samvete, och vill på allt sätt handla riktigt.

Övriga verser om samvetet

Vi ska se till att vi lever med rent samvete, och även tänka på våra bröders och systrars samveten.

Rom. 13:⁴Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

1 Kor. 8:⁷Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete.⁸Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. ⁹Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga. ¹⁰Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete ‘uppbyggd‘,så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? ¹¹Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. ¹²När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ¹³Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

1 Kor.10:²³Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. ²⁴Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres. ²⁵Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga.— ²⁷Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er, utan att för samvetets skull ställa någon fråga. ²⁸Men om någon skulle säga till er: “Det här är kött från avgudaoffer”, så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull. ²⁹Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete? ³⁰Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för? ³¹Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. ³²Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. ³³Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.

2 Korinthierbrevet 5:11Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.

1 Tim. 1: ⁵Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.⁶Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat.—¹²Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, ¹³fastän jag FÖRUT var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.—¹⁶Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv.—¹⁸Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, ¹⁹i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. ²⁰Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

1 Tim. 3:⁸Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. ⁹De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.

1 Tim. 4:1 Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. ²De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten³och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.

Titusbrevet 1:15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade.

Hebr. 9:⁸Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består.⁹Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. ¹⁰Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.—¹³Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, ¹⁴hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Hebr. 10::2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete.—22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.

1 Pet. .3:¹⁵Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. ¹⁶Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.—¹⁹I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, ²⁰för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. ²¹Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse,

1 Pet 2:¹⁹Om någon som VET att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud.

Detta är förmodligen den bästa bibelpassagen om samvetet:

Romarbrevet 2:⁶Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. ⁹Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, ¹⁰men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ¹¹ty Gud är inte partisk.¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Alla människor är födda med en kapacitet att välja mellan rätt och fel

Det började redan i Eden när Adam och Eva fick budet att lyda Gud genom att INTE äta av den förbjudna frukten, och de insåg vad som skulle hända om de ändå skulle välja den vägen. De hade aldrig upplevt ondska och död innan, men de visste ändå vad begreppet död innebar. Om vi inte hade haft en förmåga att välja mellan att lyda och inte lyda (gott och ont), så hade heller inte Gud haft någon rätt att döma oss för något som han vet står utanför vår egen möjlighet att påverka. Det är just för att vi har en möjlighet att lyda och vara goda individer som vi är skyldiga, eftersom vi självmant valt att gå en annan väg. Vi är inte skapta som förprogrammerade robotar utan vi är skapta till Guds avbild och ansvariga för våra egna handlingar, vilket leder till att vi inte skylla på vår programvara om vi syndar, eftersom det är vi själva som måste se till att vi lever enligt Guds vilja.

Joh. 1:⁷Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. —⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Rom. 1:¹⁸Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.²⁰Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.²¹Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. — ²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.—²⁸Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen.— ³²Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Apostlagärningarna 7:51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder.

Jak 4: ¹⁵I stället borde ni säga: “Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det.” ¹⁶Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. ¹⁷Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.

1 Kor. 14:²³Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller INTE TROR kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?²⁴Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. ²⁵Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: “Gud är verkligen i er!”

Hur dömer Gud dem som inte haft chansen att höra talas om Jesus och Bibeln?

Nov11

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Det finns ett förhållande när en människa AV NATUREN gör det lagen säger, och lagen kan vara skriven i människors hjärtan. Även om man är född i djungeln bortom all civilisation så kan en männska agera utifrån sitt samvete och det normala är att samvetet säger att det är fel att mörda, stjäla, ljuga eller behandla andra illa på andra sätt. Tyvärr så kan en människa även härda sitt hjärta så att hon till slut får ett väldigt rymligt samvete.

Rom 2:12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. 13Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.4Ty då hedningarna, som icke hava lag, AV NATUREN GÖRA VAD LAGEN INNEHÅLLER, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag, 15då de ju sålunda visa att LAGENS VERK ÄRO SKRIVNA I DERAS HJÄRTAN. Därom utgöra också DERAS EGNA SAMVETEN ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, DERAS TANKAR, NÄR DESSA ANKLAGA ELLER OCK FÖRSVARA DEM.16Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Romarbrevet är skrivet av Paulus till de kristna i Rom, så det han skriver om Guds ord och om varningar syftar inte endast på icke-kristna människor som en del påstår, utan det gäller alla människor. Vi vet att Guds domar kommer att vara fullständigt rättvisa och Gud dömer oss efter vad vi vet, vad vi inte vet och vad vi gör för att få mer kunskap och komma nära vår skapare. Vi har fått olika mängder pund att förvalta och Gud är väl medveten om vår bakgrund och vilka möjligheter vi har att finna honom och den plan han har för våra liv. I Romarbrevet framkommer att det inte finns någon ursäkt för att vända skaparen ryggen eftersom sanningen finns runtomkring oss – exempelvis genom allt som Gud skapat som inte kan ha dykt upp av sig självt. Finns en skapare är det också troligt att den skaparen har synpunkter på hur vi lever våra liv, och vårt SAMVETE har getts till oss för att kunna lyda lagen i våra hjärtan. Här syftas förstås på de som är vuxna nog att vara medvetna om lagen, naturen, jaget, andra männskor, etc.

Rom.1: ¹⁸Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKA SANNINGEN.¹⁹Vad man kan känna om Gud är nämligen UPPENBART bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.²⁰Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit SYNLIGA, i det att de kunna förstås genom hans verk. SÅ ÄRO DE DÅ UTAN URSÄKT.²¹Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.²²När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar²³och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.²⁴Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.²⁵De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. ²⁶Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;²⁷sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.²⁸Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.²⁹Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;³⁰de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,³¹oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.³²Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.