Archives

Bergsjöbloggen och kalvinismen

Detta skrevs som svar på en bloggartikel från BERGSJÖBLOGGEN. 
Min bloggartikel har kraftigt justerats idag 2020-07-31 eftersom Bergsjöbloggen tagits ner av skaparen som inte längre hyser reformerta/kalvinistiska åsikter.

******************

Jag kan börja med att poängtera att jag ingalunda fokuserade enbart på John Kalvins lära i min bloggartikel om TULIP utan fokuserade på just TULIP. 

Läs nedan hur Kalvin menar att ALLT sker enligt Guds vilja, inklusive Adam och Evas fall. T o m DJÄVULEN agerar precis så som Gud planerat enligt Kalvin:

CITAT FRÅN KALVIN 

“God NOT ONLY foresaw the FALL of the first man, and in him the RUIN of his posterity; but also at his own pleasure ARRANGED it” .(John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 3, XXIII)

“The first man fell because the Lord deemed it meet that he should.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 8)

“Creatures are so governed by the secret counsel of God, that nothing happens but what he has knowingly and willingly DECREED” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 3)

“We hold that God is the disposer and ruler of all things, –that from the remotest eternity, according to his own wisdom, He decreed what he was to do, and now by his power executes what he decreed. Hence we maintain, that by His providence, not heaven and earth and inanimate creatures only, but also THE COUNSELS AND WILLS OF MEN are so governed as to move exactly in the course which he has destined.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 8)

“thieves and murderers, and other evildoers, are instruments of divine providence, being employed by the Lord himself to execute judgments which HE has resolved to inflict.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 5)

“The devil, and the whole train of the ungodly, are in all directions, held in by the hand of God as with a bridle, so that they can neither conceive any mischief, nor plan what they have conceived, nor how muchsoever they may have planned, move a single finger to perpetrate, unless in so far as he permits, nay unless in so far as HE COMMANDS, that they are not only bound by his fetters but are even forced to do him service” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 11)

“But since he foresees future events only by reason of the fact that he decreed that they take place, they vainly raise a quarrel over foreknowledge, then it is clear that all things take place rather by his determination and bidding.“ (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 6)

Läs mer citat från Kalvin i min tidigare bloggartikel här 

Kalvin trodde att t o m syndafallet var förutbestämt av Gud. Sen kan det naturligtvis vara så att Kalvin precis som alla kalvinister ibland uttryckte sig som om han INTE trodde detta trots allt, men då talar han i så fall emot sin egen lära. Läran är i grunden att INGENTING sker emot Guds vilja och att ALLT sker precis som Gud vill ha det, för annars är inte Gud allsmäktig. 

Poängen med TULIP är att INGENTING sker enligt Guds vilja och detta innebär att människans NATUR (viljan att göra det onda) OCKSÅ är förutbestämd av Gud. Det är precis detta dilemma jag inleder min bloggartikel med, och jag nämnde också att ingen kalvinist kan lösa detta problem utan att slå knut på sig själv. Kalvinister vill på något sätt äta kakan och ha kakan kvar när man försöker skuldbelägga MÄNNISKAN trots den egna lära som säger att det är GUD som orsakat så att människan inte vill komma till ljuset. 

Nu har jag som sagt  inte fokuserat på vad John Kalvin trodde i min artikel utan vad TULIP lär och vad KALVINISTER tror (och det är inte säkert att kalvinister anammar alla John Kalvins läror), MEN som man kan se i citaten ovan så trodde faktiskt Kalvin att t o m syndafallet var förutbestämd av Gud. Reformerta tror inte på fri vilja som andra människor ser på fri vilja. För att människan “av fri vilja” ska komma till ljuset måste Gud först manipulera hennes vilja så att den blir “fri” att kunna söka och finna honom. Låter det som fri vilja? För att vara konsekventa med sin egen lära (TULIP) så måste reformerta tro att det var GUD som såg till att människan föddes ond, och att de inte vill komma till ljuset. Människan har då ingenting med saken att göra och är endast en nickedocka i Guds hand. Vill människan vara kvar i mörkret och göra ont så är detta ENBART för att Gud VILL att hon ska bete sig så, och Gud FÖRUTBESTÄMDE detta (enligt kalvinismen)

Jag har genom åren diskuterat med hur många kalvinister som helst och noterat att de är experter på att dra verser ur sitt sammanhang för att tvinga dessa verser att konformeras med deras egna åsikter. Det första misstaget kalvinisten ofta gör är att anta att frivilja-troende är arminians. Detta avslöjar kalvinistens brist på studier av sina motståndares åsikter. Friviljaren måste då börja med att berätta om sina åsikter eftersom kalvinisten bevisligen missat detta.

Gud skulle aldrig på måfå förhärda att neutralt hjärta och göra det ont, men Gud har vid några tillfällen använt sig av onda människors planer för att åstadkomma någonting gott. Vi kan som bekant läsa att Farao förhärdade sitt hjärta ett flertal gånger innan Gud gjorde det. Ett hårt hjärta kan göras hårdare, och vi kan även läsa om detta i Rom. 1. Ett hårt/förhärdat hjärta är ALLTID emot Guds vilja eftersom Gud mycket hellre hade önskat ett ljust hjärta som är öppet för kunskapen om Gud.

Bibelns Gud skickar inga oskyldiga människor till helvetet, men kalvinismens Gud gör det GARANTERAT. Kalvinismens Gud såg till att människor föddes onda och chanslösa. Deras Gud VILLE att dessa människor skulle välja ondska och mörker och såg endast till att några få uppväcktes från dvalan. De övriga var alltså fördömda från start, och notera att Gud förutbestämde innan världens begynnelse att dessa människor skulle hamna i helvetet! Således bestämdes det och orkestrerades att dessa människor skulle hamna i den eviga elden utan någon som helst anledning, och utan att SYND har någonting med saken att göra. De var ju inte ens födda när beslutet om evig förtappelse gjordes!

Kalvinister verkar ha väldigt lågt intresse för att läsa icke-reformerta böcker, men självklart inte alla.

Om vi är födda med en syndig natur så betyder detta att vi är födda i synd. Människan bad inte själv om att få bli född med en syndig natur. Så om denna idé är sann så har människan utmärkta ursäkter för sin synd på domedagen när Gud frågar henne varför hon syndat. “För att vi är födda med en syndfull natur förstås” kan vi svara. Bebisar som är en månad gamla kan inte ljuga eller synda på något sätt! Framför allt inte ofödda bebisar. Bebisar har ingen syndfull natur och de är oförmögna att synda.

Inte heller lär Westminster Confession of Faith ut att alla människor har möjlighet att vända om till Gud. Nej, återigen är läran att INGENTING sker emot Guds vilja, och att ALLTING är förutbestämt av Gud. Således kan människan aldrig i livet välja en väg som inte Gud vill att hon ska välja. Den kalvinistiska läran är alltså inte att människan frivilligt föll i synd eftersom hon ju inte hade något val! Gud FÖRUTBESTÄMDE ju att vissa skulle födas ej utvalda, och att andra skulle födas utvalda. Jesus dog inte ens för de ej utvalda! Varför skulle han göra det när Gud ju förutbestämt att de ska hamna i helvetet? 

Ett vanligt bedrövligt kalvinistiskt argument är att Gud (trots att han tvingade på människan en syndig natur) är så ödmjukt god att han ändå valde några som skulle bli frälsta trots att han inte behövde det. Gud KAN allså möjliggöra så att ALLA blir frälsta, men väljer i stället att tvinga de flesta människor att vara icke-utvalda, och orsakade därmed att de lever i mörker och oförmögna att söka och finna honom. Tack och lov så är denna monstergud inte Bibelns Gud.

En brottsling har valet att INTE utföra brott. Enligt TULIP så har däremot människor inte detta val. De MÅSTE vandra i mörkret och synda eftersom Gud förutbestämt det och eftersom INGENTING sker emot Guds vilja.

barn3Först förutbestämmer kalvinismens Gud människan att synda, sen blir han förgrymmad över att de syndar och kastar dem i helvetet. Där har du kalvinismen i ett nötskal. Kan en människa i helvetet ångra någonting om kalvinismen är sann? Kan de tänka “Jag borde verkligen ha sökt Gud och levt rätt för då hade jag inte hamnat här”? Nej, de kan inte tänka så eftersom det var GUD som ville att de skulle bli födda som icke-utvalda och helt utan chans att bli frälsta. Gud predestinerade dem till helvetet innan jorden ens fanns! De har absolut ingenting att ångra, utan de har all rätt att förbanna en sådan monstergud som orsakat deras plåga. Återigen; tack och lov är detta inte Bibelns kärleksfulla Gud! Bibelns Gud sänder människor till helvetet för att de SYNDAT av fri vilja trots att de hade valet att INTE synda.

Har människan denna onda natur ENLIGT Guds vilja eller EMOT Guds vilja? Båda svaren utgör problem för kalvinismen. Om man säger att den onda naturen är ENLIGT Guds vilja så är alltså Gud orsaken till vår synd och vi kan klandra honom för allt ont. Säger man att vi har den onda naturen EMOT Guds vilja måste man överge TULIP och kalvinismen eftersom läran är att INGENTING sker emot Guds vilja.

BIBELN säger att vi kan veta om vi är frälsta, men enligt kalvinismen så kan man aldrig veta det förrän på dödsbädden (eftersom man under sitt liv kan ändra kurs och därmed visa att man inte var frälst från första början). Även Kalvin lät väldigt osäker i slutet av sitt liv, och det kan man förstå eftersom han var en mördare, och vi har hittills inte hittat stöd för att han någonsin ångrade detta. Däremot så vet vi att Kalvin skrev sin Institutes när han var en oomvänd mördare. Enligt kalvinismen så kan en människa leva helt rätt och gudfruktigt hela sitt liv, men om han sedan väljer att leva i synd så heter det “han var inte frälst från första början för då skulle han fortsatt på den vägen”. Om samma person omvänder sig så heter det “ja, ett tydligt bevis för att han är en av de utvalda frälsta eftersom han ju omvände sig till slut vilket var väntat”. Man kan alltså aldrig veta.

Människan får inte välja, enligt kalvinismen. Hon är född i mörker endast för att Gud vill det, och hon stannar i mörker endast för att Gud vill det.

Lyssna inte på predikanter som lär ut att Jesus inte dog för alla människor utan endast vissa utvalda, att Gud förutbestämmer att vi ska synda, och att mord, våldsamheter, stöld, lögn, aborter, våldtäkt, små barn som blir lemlästade inträffar endast eftersom Gud vill det. 

Frågan du ska ställa dig är “Är människan fallen ENLIGT Guds vilja eller EMOT Guds vilja?” Kalvinismen lär oss glasklart att INGENTING sker emot Guds vilja , och detta betyder att Kalvinismens Gud är regissör av SYNDEN. Vi kan alltså klandra Gud för att vi syndar. Återigen, goda skäl att fly allting som luktar reformert. Det handlar endast om gnosticism i en ny förpackning. INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde någonting som liknade kalvinism de första 300 åren e Kr. Endast gnostikerna.

Vad är TULIP och varför sprids KALVINISM och gnosticism?

Kalvinister tror mer eller mindre öppet på TULIP

Om en person säger sig tro på TULIP, så kan man förstå hans/hennes tro genom att helt enkelt studera vad bokstäverna i TULIP står för. Läs mer om punkterna längre ner. Man skulle kortfattat kunna förklara kalvinism med läran att människan inte har någon egen fri vilja, att Gud förutbestämmer ALLT och att INGENTING sker emot hans vilja. Detta gäller förstås bara om man vill vara konsekvent med TULIP, och det existerar heller ingen kalvinist som kan/vill vara helt konsekvent med sin egen lära. Lyckligtvis!

En del kalvinister skulle protestera direkt och säga “Jo, vi har visst fri vilja men  vi har endast viljan att agera inom vår egen natur!”. Men då måste man fråga sig 1) Vem gav oss denna natur?, och 2) Har vi denna onda natur enligt Guds vilja eller emot Guds vilja? Dessa frågor kan inga kalvinister svara på utan att slå knut på sig själva, men många jag samspråkat med säger öppet att Gud predestinerat även vår synd eftersom de menar att han predestinerat allt, och att han inte vore allsmäktig om minsta lilla inträffade emot hans vilja.

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” ― R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

John Kalvin (1509-1564) startade inte begreppet TULIP som ju kom till ca 50 år efter hans död, men TULIP har ändå sitt ursprung i hans resonemang och teologi. Kalvin var i sin tur tagit många av sina idéer från Augustinus som var en före detta gnostiker. Ingen har fört in så många falska läror till kyrkan som Augustinus, och vi tror än idag på många obibliska läror som härrör från hans tid. Läs mer om Augustinus många nya läror här. Förutom att tro på TULIP säger en del kalvinister att de också tror på lärosatsen i Westminster Confession of Faith från 1647. Även den lärosatsen innehåller en rad motstridigheter gömda bakom mycket ludd och fina ord, såsom att Gud förutbestämt allt, dock inte synd. Jaha, så synd sker alltså emot Guds vilja? Nej, det kan få kalvinister erkänna för då vore han ju inte allsmäktig. Så då borde vi slå fast att Westminster Confession of Faith inte kan vara ett bra rättesnöre? Hur kan Gud förutbestämma allt som sker samtidigt som människan har ansvar för sina handlingar – som ju är förutbestämda av Gud?

“God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass: yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.” (WCF)

Pga internets inflytande så har dessvärre kalvinismen spridit sig alltmer även i Sverige. Alla kalvinister är anhängare av lärorna som finns inbyggda i systemet under benämningen TULIP (se nedan) även om inte alla använder sig utav dessa bokstäver. Kalvinister tror också till högre eller mindre grad på Kalvins läror även om det inte alls är säkert att de köper Kalvins läror rakt av. Om en person säger sig tro på TULIP är det inte fel att “döma honom” som en TULIP-anhängare. Det är förmodligen vad han/hon själv föredrar eftersom det finns ett erkännande om att tro på TULIP. En del vill inte kalla sig kalvinister, men däremot TULIP-anhängare, och det måste man förstås respektera.

1) Bokstäverna och innehållet i TULIP står och faller tillsammans. Det går visserligen att vara endast “P-troende” men då är man å andra sidan ingen kalvinist. Tror man på någon av de andra punkterna måste man tro på alla fem för att vara konsekvent. Detta är solklart när man läser vad de fem punkterna står för. Det finns många som menar sig bara tro på 2, 3 eller 4 men det är inte konsekvent.

2) Det existerar noll kalvinister som är konsekventa med sin egen lära. Det beror på att läran är motstridig i sig själv och resulterar i en Gud som är orsaken till synd och därmed värre än djävulen som ju bara lydigt måste agera såsom Gud tvingat honom till. Inte ens “hyper-kalvinister”  är helt konsekventa med sin lära. Alla kalvinister uttrycker sig i olika grad som om de inte vore kalvinister utan i stället trodde på människans fri vilja och att vi alla (utvalda eller ej) har möjlighet att agera emot Guds vilja. Många gånger kan vi bli förbluffade över att någon välkänd predikant faktiskt är kalvinist eftersom han uttryckt sig på ett motsatt sätt i sina predikningar.

3) De flesta kalvinister menar att de är missförstådda och att andra inte förstått deras läror. I stället är det de som inte förstått vad Guds suveränitet och människans fria vilja egentligen innebär. De får för sig att Gud inte kan vara “allsmäktig” såvida han inte förutbestämt ALLT. De har fått för sig att en allsmäktig/suverän Gud inte kan eller vill skapa människan med fri vilja och utesluter det alternativet som ens möjligt.

4) Kalvinister är experter på att anamma paradoxer, hitta på nya fina telogiska termer, förvränga ord och att ta verser ur sitt sammanhang. Tack vare sofistikerade begrepp och mycket fluff mellan raderna har de lyckats få många anhängare som tycker att systemet låter trovärdigt. Kalvinister besvarar ofta absurda teologiska resultat med “Guds tankar är högre än våra tankar”. Vilka absurda motstridigheter som helst kan lösas med det citatet…

5) I diskussioner med kalvinister får man ofta (inte alltid) kallas man ofta arminianer (arminians) och/eller pelagians om vi inte håller med dem om kalvinismen. Läs mer om detta här och här

6) Kalvinismen har fått en del anhängare för att det låter vackert och prestigelöst att upphöja Guds suveränitet (med den kalvinistiska tolkningen) och exklamera att “Gud är i centrum och inte människan”. Det fokuserar mycket på att det inte ska finnas någon anledning till stolthet eller skrytsamhet, så därför tror de att om vi har minsta finger med i spelet så skulle det svärta ner Guds suveränitet och hans ära – även om det bara handlar om att tacka ja till frälsningen. Om inte Gud gör precis ALLT åt oss (inklusive att tacka ja/nej åt oss, och att omvända oss åt oss, att undvika synd åt oss, etc) så menar de att han inte är allsmäktig. I själva verket är det kalvinismens lära som får vissa människor att vara stolta eftersom de ju tror att de är Guds utvalda – och alla kalvinister anser sig förstås vara utvalda.

7) Det finns en del före-detta kalvinister så det ÄR inte omöjligt att omvända dem, men det är mycket svårt eftersom det finns någon tilldragande i kalvinism som håller människor kvar. Många kalvinister är helt ointresserade av att läsa artiklar och böcker från icke-reformerta, utan i stället söker de bara mer och mer lektyr från kalvinister. De matar sig därmed regelbundet med kalvinism och lär sig detta resonemang, och blir till slut inte ens medvetna att de använder obibliska termer som de ger kalvinistiska tolkningar. Det finns många bra websidor som enkelt löser de problem som kalvinisterna trasslat in sig i.

8) INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut någonting som ens liknar kalvinism de första 300 åren e.Kr. Samtliga utan undantag lärde ut att människan har en fri vilja och inte alls är född syndig och oförmögen att göra gott. Hade verkligen alla fel så fort den sista aposteln gick ur tiden? De enda som lärde ut något som liknar kalvinism var gnostikerna.

T U L I P

T – Total depravity (eller Total Inability) innebär att alla är födda i synd och att ingen har en grundinställning (pga sin medfödda onda natur) som skulle kunna möjliggöra att de strävar efter att lära känna Gud. INGEN har alltså i grunden en möjlighet att finna Gud eftersom deras natur gör dem ovilliga till detta. Med andra ord är det GUD som måste “uppväcka” människor så att de kan söka honom, finna honom, omvända sig, och tro. Grejen är att han endast uppväcker vissa! Nämligen de som han vill ska räddas, och de som han uppväcker KOMMER att bli frälsta vare sig de vill eller ej. Gud gör dem  villiga och Gud är också den som ger tro – men alltså endast till vissa speciellt utvalda. Dessa utvalda får en säker plats i himlen och de övriga lämnar han ryggen, vilket innebär att de inte har en chans att bli frälsta eftersom de är kvar i sin ouppväckta onda natur som påtvingats dem. De  är därmed förlorade redan vid födseln, och faktiskt redan innan världen skapades eftersom det var då som Gud bestämde alla människors destination.

Kalvinister anser att människan i sin grund är “död” och med detta menar de att vi är helt oförmögna att utföra goda moraliska handlingar såvida inte Gud utvalt oss och uppväckt oss. Trots att “depraved” och “depravity” inte finns med som ord i Bibeln (KJV) är idén med T själva grunden till TULIP trots att Bibeln inte alls lär ut att alla människor är “döda” eller att “död” ens skulle ha en sådan betydelse som kalvinisterna vill ge det ordet. Det hjälper inte att berätta för kalvinister att den förlorade sonen ju var DÖD och FÖRLORAD och ÄNDÅ gjorde ett mycket gott moraliskt val (helt själv) när han ångrade sin synd och återvände till sin Far.

U – Unconditional election innebär att Gud valt vem som ska bli frälst och han baserar inte det på något som vi gör eller tror. Han handplockar människor helt utan motkrav eller villkor från vår sida och man skulle kunna säga att han kastar tärning för att slumpmässigt välja vem som ska hamna i himmel eller helvete. Detta val gjorde han INNAN jordens skapelse och följdaktligen långt innan vi fanns till. De som Gud utväljer KOMMER att bli frälsta så redan när människor föds är deras framtida destination redan förutbestämd och garanterad. De som han inte utväljer till frälsning ratas alltså inte pga någon synd, eftersom de utvaldes till ett liv i evigt helvete innan de ens fanns till och långt innan de kunde synda. Människor är alltså frälsta pga av Guds val, snarare än av tro (även om de som han valt förstås garanterat kommer att tro).

L – Limited atonemement betyder att Jesus inte dog för alla människor utan endast för några få. Det är alltså en begränsad skara som kan bli frälsta men de kommer å andra sidan tveklöst att bli frälsta. Endast de synder som de utvalda gjort sig skyldiga till är täckta genom Jesus död på korset, men inte övrigas synder. För de utvalda har därmed Jesus död stort värde men för de övriga spelar hans död ingen som helst roll eftersom detta syndoffer aldrig var ämnat för dem.

I – Irresistable grace betyder “oemotståndlig nåd” vilket innebär att Guds nåd har en sådan kraft att den drar de utvalda till honom och de kommer att svara JA när han drar och kallar. Den som Gud har bestämt till frälsning kommer garanterat att bli frälst. Den heliga ande kan inte bli motarbetad av de utvalda, och den heliga ande kommer snarare att se till att de utvalda samarbetar och tror. Deras natur manipuleras så att de “frivilligt” kommer till Gud.

P – Perseverance of the saints är samma sak  som “unconditional eternal security” (även om kalvinister protesterar) och betyder att de Gud kallar KOMMER att fortsätta att tro på honom till slutet. Det betyder att om någon tappar sin tro så var han aldrig en utvald från första början. Eller också kommer personen att återvända till sin tro senare om han är utvald. Man kan alltså aldrig veta eller känna sig säker på sin frälsning eftersom man kan leva ett långt liv till synes som en sann kristen, men ändå förlora sin tro i slutet av sina dagar – vilket skulle bevisa att man egentligen aldrig varit utvald och frälst en enda gång.

Varför är inte alla frälsta?

Vanliga kristna icke-kalvinister tror att människor hamnar i helvetet helt rättfärdigt eftersom de är syndare, vägrar att söka Gud vägrar att komma när han kallar, inte ger honom den respekt och tacksamhet han förtjänar, och för att de inte accepterat Jesus offer på korset som kan få deras synder förlåtna. Det är också det som Bibeln lär ut. Kalvinister däremot kan inte stämma in i detta eftersom de ju tvingas tro att människor inte hamnar i helvetet pga någon synd (eftersom de är utvalda till helvetet innan de ens föds) och eftersom de ej uvalda INTE var ämnade att bli frälsta från första början. Men de ej uvalda har ingen som helst anledning att visa respekt och tacksamhet för Gud eftersom han ju skapat dem för att bli framtida invånare i helvetet, och han tvingade på dem en syndfull natur som de inte hade något annat val än att följa. Om de själva hade fått välja så hade de förstås inte valt att få en sådan natur som leder till ett evigt liv i helvetet. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle frivilligt välja en evighet i en brasa? Man kan fråga sig vad vi ska med djävulen till när Gud gör allt jobbet åt honom?

Här nedan följer en liten lista över kalvinistiska (“reformerta”) teologer/predikanter som kanske är kända hos oss svenskar. Det är ingen hemlighet att dessa personer är reformerta och stödjer TULIP och det här är heller ingen “hatlista” av något slag. Jag vill bara att läsare och lyssnare ska vara uppmärksamma på vad predikanter och författare egentligen står för så att de är beredda att avslöja falska läror när de kommer. Om man redan från början vet att en predikant tror på Kalvins läror och/eller TULIP så vet man också vad predikanten utgår ifrån och vilken grundinställning han/hon har. Jag kan säga AMEN till massor av påståenden som nedanstående predikanter gjort, men jag kan även säga AMEN till påståenden från katoliker och framgångsteologer. Jag kan t o m säga AMEN till en rad påståenden från Jehovas vittnen, kristadelfianer och mormoner. Allt de säger är inte goja. Men SE UPP eftersom ju mer sanning en predikant producerar, desto mer slappnar vi av och riskerar att släppa in även villoläror i våra hjärtan.

En varg tillåts sällan predika, men en varg i fårakläder kanske släpps in och därmed kanske också villoläror slinker in och får fäste. Om en predikant medger att han är mormon kanske han inte ens släpps in i en kristen kyrka, men om en person bara säger att han är “kristen och Bibeltroende” kanske han tillåts predika, och framkommer det då att personen ifråga är reformert och TULIP-troende så är det förstås stor risk att han påverkar åhörarna med sina TULIP-doktriner även om han skulle predika 95% sanning och 5% villoläror. Många reformerta är heller inte helt öppna med sina TULIP-åsikter eftersom de vet att det kan stöta på patrull att medge att Jesus inte dött för alla och att Gud är den som förutbestämmer och orsakar att människor syndar. De föredrar att uttrycka sig mycket mer diffust och med mycket ludd för att framstå som mer diplomatiska. Nu kan det förstås vara så att kalvinister är vilseledda själva, men det ändrar inte på sakens natur – att de riskerar att vilseleda andra. Här kommer hur som helst listan…

  • Jonathan Edwards
  • Paul Washer
  • Mark Driscoll
  • John Bunyan
  • R C Sproul
  • Arthur Pink
  • John Piper
  • John MacArthur
  • Alistair Begg
  • Albert Mohler
  • William Carey
  • John Gill
  • Charles Spurgeon
  • James White
  • Louis Berkhoff
  • Albert Mohler
  • J.I. Packer
  • John Owen
  • George Whitefield
  • Cornelius Plantinga
  • Cornelius Van Til
  • Greg Bahnsen
  • B.B. Warfield
  • Louie Giglio
  • Francis Chan
  • Francis Schaeffer

Att vara kalvinist är inte detsamma som att inte vara frälst – Gud dömercalvinism 38

Jag är övertygad om att personerna ovan har lyckats få människor frälsta, men så är fallet även bland andra irrlärare. Vi kan aldrig veta hur mycket nytta och hur mycket skada de orsakat, men det viktiga är att vi är tydliga med var de har FEL i sin lära så att vi kan begränsa eventuell skada. Är det då så farligt med att kalvinismen sprids i Sverige? Ja, så fort det handlar om att själar kan förloras så är det farligt. Jag säger inte att kalvinister aldrig i livet kan vara frälsta (Gud vet, men inte jag), men en lära som smutskastar Gud kan skrämma bort människor från honom – som idén att Gud inte älskar alla människor tillräckligt för att dö för dem, och idén att Gud är den som orsakar att människor mördar, lemlästar, våldtar, stjäl, ljuger och aborterar bort foster. Det finns kalvinister (såsom James White) som på fullt allvar anser att även små barn som våldtas är förutbestämda till detta av Gud. Många kalvinister lär också att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar och att vi ändå är frälsta, vilket förstås riskerar att hålla människor kvar i sin synd och in i en falsk trygghet trots att de är på väg till helvetet.

Eftersom allting är förutbestämt och redan avgjort så tvingas kalvinister att tro att evangelisation och böner inte påverkar någonting ett endaste dyft, men trots det evangeliserar och ber de  i alla fall (för att Gud av någon anledning bett dem att göra det). Det är hur som helst ingen bra inställning att tro att vi aldrig kan påverka någon utgång med bön eller evangelisation, och att aldrig kunna säga till en medmänniska att Gud älskar henne och vill att hon ska ge sitt liv till honom – eftersom det troliga (enligt kalvinismen) är att Gud inte vill att hon ska bli frälst.

Många kalvinister protesterar säkert vilt när de läser detta eftersom de inte känner igen sig och kanske inte hört sina reformerta favoritpredikanter nämna sådana läror, men tror de på TULIP så är detta vad de faktiskt måste tro för att vara konsekventa.Om man tar bort all “fluff” mellan raderna är det lättare att se vad slutresultatet faktiskt blir. Paul Washer kan vi ibland höra predika om hur viktigt det är att omvända sig (och han är därmed inte konsekvent med sin egen lära eftersom människan inte själv kan välja att omvända sig) men samtidigt säger han också att det inte kan gå ens minuter innan vi måste synda eftersom människan i grunden är så omöjlig. Så vad är det då för vits med omvändelse om vi ständigt syndar?

2 Timotheosbrevet 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen

Läs gärna mitt inlägg till Bergsjöbloggen här, för att se exempel på hur svårt det är för en kalvinist att vara trogen sin egen lära om TULIP.

Farao förhärdade sitt hjärta – emot Guds vilja

Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden (Rom. 9:17)

 (Even for this same purpose have I raised thee up – KJV)

Guds poäng är att han inte ÄN  har eliminerat Farao, just för att kunna visa sin makt för människorna på jorden. Gud förskonade Faraos liv ett tag och även landet Egypten. Rom. 9:17-18 är en referens till 2 Mosebok:

2 Mosebok 9:15 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;16 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.17 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,18 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu

Notera att Farao lade hinder i vägen för Guds folk och vägrade låta dem gå. Det var Faraos egen idé och inte Guds idé.

“Förhärda” i 2 Mosebok översätts från tre olika hebreiska ord för att förklara Faraos hjärtas tillstånd – Kabed, Qasah och Hazaq. Plågorna som drabbade Farao och egyptierna kallades för “straffdomar” (2 Mosebok 7:4). Det fanns skäl till detta eftersom Gud ville straffa dem för att de inte agerat enligt Guds vilja.  Om Egypten hade agerat som Assyrierna (se Jonas bok) så skulle katastroferna kunna ha undvikits.

2 Thess. 2:Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten. 

Allt som allt var det tio stycken plågor och huvudsyftet med dem var att få Farao att släppa israelerna fria. Gissningsvis så utfördes de olika plågorna under en tidsperiod av 6 månader. Spåmännen erkände till slut Guds inverkan:

2 Mosebok 8:18 Spåmännen ville då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 Då sade spåmännen till farao: “Detta är Guds finger.” 

Även Farao (och tjänarna) erkände Guds tecken, men glömde snart det erkännandet.

2 Mosebok 9:27 Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: “Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt28 Be till Herren, för hans dunder och hagel har varat länge nog. Så skall jag släppa er och ni skall inte behöva bli kvar längre.”

2 Mosebok 10:16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: “Jag har syndat mot Herren, er Gud, och mot er. 17 Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till Herren, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig.”

2 Mosebok 9:20 Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen, 21 men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.

Många egyptier (12.38) anslöt sig till israelerna och räddades undand dödsängelns angrepp, och filistéerna i Kanaans land ärade Israels Gud och kände till vad som hände med Farao:

1 Sam. 4:Ve oss! Vem kan rädda oss från denne mäktige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen. 

Farao förhärdade sitt hjärta ett flertal gånger innan Gud sägs ha gjort det. OM Farao INTE förhärdade sitt hjärta innan Gud gjorde det skulle det betyda att hans hjärta INTE var hårt/förhärdat dessförinnan. Det är vanligtvis inte vad reformerta troende anser, eftersom de menar att de som inte är utvalda har HELT förhärdade hjärtan som Gud inte ska behöva förhärda ytterligare.

Hebr. 3:7 Därför säger den helige Ande:I dag, om ni hör hans röst,8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.Där frestade de mig och satte mig på prov,fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade: Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.—15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.

Detta betyder att det är vårt ansvar att ändra våra hjärtans inställning och att se till att vi inte förhärdar våra hjärtan. Om du skulle gå ut och evangelisera för några personer och uppmuntra dem att ge sina liv till Gud, så kanske någon av dem verkligen skulle känna sig manad att göra just detta. Han kanske känt sig dragen till Gud sedan tidigare. Men vad skulle då kompisarna säga, och skulle det inte betyda att all synd måste upphöra? Pga tvekan och rädsla för vad omgivningen skulle säga så kanske personen ifråga väljer att göra sitt hjärta hårt och tacka nej till erbjudandet, samtidigt som han t o m förnekar Gud. Vem orsakade då att personen förhärdade sitt hjärta? Ja, på sätt och vis kan man säga att det var du som evangelist! Hade det inte varit för dig så hade personen inte behövt förhärda sitt hjärta den dagen. Å andra sidan kan man säga att det var personen själv, eftersom det var hans eget beslut att tacka nej till Guds kallelse trots att han kände att mötet var gudomligt. Det kan hända att du stöter på den här personen vid andra tillfällen och påminner honom om det nödvändiga beslutet att ge sitt liv till Gud, och vid varje tillfälle som han tackar nej emot sitt samvete, så kan man säga att han förhärdar sitt hjärta (eller DU gjorde).  Evangelister är ständigt orsak till att människor “förhärdar sina hjärtan”, när de vägrar att ta emot evangeliet trots bättre vetande. På liknande sätt kan man säga att Farao kunde förhärda sitt hjärta samtidigt som det var Gud som manade fram förhärdningen. Vägrar vi att lyda och samarbeta med Gud så förhärdar vi våra hjärtan. Innan Farao stötte på israelernas Gud så kan man säga att hans hjärta inte var “förhärdat” eftersom han tidigare inte behövde ta ställning till några val från Gud. (Jag säger inte att han därför var frälst, eftersom han ändå kunde levt emot sitt eget samvete.) Jag kan tillägga att det inte heter “en gång förhärdad, alltid förhärdad”, men en människa måste se upp om hon väljer att göra sitt hjärta hårt om och om igen. Hjärtat riskerar att bli helt igenom genomhårt och samvetet blir mer och mer rymligt. Chanserna till omvändelse kan försvinna och en dag kan det vara helt för sent.

Farao sägs ha förhärdat sitt eget hjärta i nedanstående verser:

  • 2 Mosebok 8:15 Men när farao såg att han fått lindring,stängde han till sitt hjärta och hörde inte på dem
  • 2 Mosebok 8:32 Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket
  • 2 Mosebok 9:34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare. (Här kan vi läsa att Farao framhärdade i sin SYND. Vad slags synd? Att vägra släppa israelerna, eller hur? Om det är GUD som tvingade på Farao ett förhärdat hjärta som gör att han syndar, så är det egentligen GUD som syndar. Alltså fungerar inte en sådan tolkning.)
  • 1 Samuelsboken 6:6 Varför förhärdar ni era hjärtan, som farao och egyptierna gjorde? När han använde sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?

Verser i 2 Mosebok som inte ger någon information om VEM som förhärdade Faraos hjärta:

  • 7:13 Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem
  • 7:14  Faraos hjärta är tillslutet, han vägrar att släppa folket
  • 7:22 Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem
  • 8:19  Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem
  • 9:7 Men faraos hjärta förblev tillslutet och han släppte inte folket.
  • 9:35 Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn

Gud sägs ha förhärdat Faraos hjärta vid nedanstående tillfällen i 2 Mosebok: 

  • 4:21 Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket.
  • 7:3 Jag skall förhärda faraos hjärta 
  • 9:12 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem
  • 10:1  ty jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem
  • 10:20 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 10:27 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 11:10 men Herren gjorde faraos hjärta hårt
  • 14:4 Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren.
  • 14:8 Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt
  • 14:17 jag skall förhärda egyptiernas hjärtan

Exempel på förhärdade hjärtan

Hebreerbrevet 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

Hesekiel 3:7 Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan. 8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. 

Psaltaren 95:7—I dag, om ni hör hans röst,så förhärda inte era hjärtan som i Meriba, som på Massas dag i öknen

Psaltaren 17:10 Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord.

Ordspråksboken 28:14 Salig är den människa som alltid fruktar Gud, den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.

Isaiah 63: Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull. (Man kan alltså vara medveten om hjärtats hårdhet och be att Gud griper in. Att Gud gör hjärtan hårda beror på deras egna synder. )

5 Mosebok 10: 16 Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade17 Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

5 Mosebok 15:Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: “Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig.

5 Mosebok 30:1 När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren, din Gud, fördriver dig, 2 och du vänder om till Herren, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ3DÅ skall Herren, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.—6 Herren, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då ska du få leva. (Notera villkoret för att Gud ska omskära hjärtan.)

1 Kung. 8:57 Må då Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss,58 utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han har givit våra fäder. 59 Må dessa mina ord med vilka jag bönfallit inför Herren, vara nära Herren, vår Gud, dag och natt, så att han skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel dag efter dag, 60 för att alla folk på jorden skall veta att Herren är Gud och ingen annan. 61 Låt era hjärtan vara hängivna Herren, vår Gud, så att ni alltid lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni nu gör.

1 Krön. 29:18 Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig19 Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till.” (Vi kan påverka med våra böner.)

Krön. 36:13 Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till HERREN, Israels Gud.

Jer. 4:4 Omskär er för Herren,  avlägsna ert hjärtas förhud, ni Juda män och ni Jerusalems invånare. Annars skall min vrede bryta fram som en eld för era onda gärningars skull,  och den skall brinna så att ingen kan släcka den.

Josua 11:20 Ty från HERREN kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som HERREN hade befallt Mose.

Kalvinism – en gnostisk och ologisk lära som skapar en tyrannisk gud

Vad skulle du kalla en brandman som kastar sig in i ett brinnande hus och räddar ett gäng människor innan huset till slut rasar? En hjälte, eller hur? Han räddade visserligen inte alla människor men hann med att rädda NÅGRA från lågorna. Fantastiskt!

Men vad skulle du säga om den här brandmannen var den som STARTADE BRANDEN innan han kastade sig in i huset för att rädda människor? Då skulle du förmodligen inte se upp till honom längre, utan AVSKY honom! Vad skulle du sedan säga om du får veta att den här brandmannen bestämde sig för VILKA han skulle rädda redan INNAN han kastade sig in i huset och började rädda folk? Om han stötte på människor i det brinnande huset som inte fanns med på hans redan “räddningslista” så ratade han dem helt enkelt och sökte vidare tills han träffade på dem som han bestämt sig för skulle räddas.

Ingen vettig människa skulle vilja ha någonting att göra med en sådan elak och vedervärdig brandman utan hjärta och empati, men SÅ HÄR FUNGERAR KALVINISMEN!

Många kalvinister skulle förstås protestera och säga att jag “missförstått” kalvinismen, men det är bara att läsa innantill vad Westminster Confession of Faith lär ut och/eller studera vad TULIP står för. Kalvinister tror inte att Jesus dött för ALLA människor utan bara vissa speciellt utvalda. Jag har träffat på en stor mängd kalvinister och 0% av dem är konsekventa med sin egen lära. Detta för att den är så fullständigt absurd och motstridig. Grunden är i princip att Gud förutbestämt ALLT.

Se denna video om du behärskar engelska och vänta framför allt tills du kommer till själva liknelsen med brandmannen.

En PÅNYTTFÖDD kan förlora sin frälsning

“En gång frälst alltid frälst” stämmer inte alltid

Evigt liv får vi visserligen inte förrän vi verkligen stiger in i Guds rike, och Jesus varnade sina egna troende lärljungar att de måste hålla ut till änden för att bli frälsta, men vi kan ändå säga att vi gått från död till liv när vi blivit födda på nytt. Vi har ju blivit förlåtna och därför renade från våra synder och då blivit rättfärdiga och nya levande människor. (Vi är sedan rättfärdiga om vi lever rättfärdigt.) Att en sann kristen kan förlora sin plats i “vinträdet” är glasklart i Bibeln enligt Joh. 15. Om till och med Kung David – en man av Guds eget hjärta – kunde välja att leva i otrohet och mord i ca ett år (och självfallet var han inte frälst under det året) så ska vi inte tro att kristna som lever idag är helt befriade från risken att ge efter för frestelser och därmed synda. Djävulen är efter oss som ett rytande lejon för att hitta någon att förföra, men vi har ett löfte att vi kan stå emot OM vi håller oss till Jesus.

Joh 15:1Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var och en gren i mig, som inte bär frukt den tar han bort, och var och en, som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3. Redan nu är ni rena på grund av det ord som jag har talat till er. 4. Förbli i mig, och jag i er. Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, OM ni inte förblir i mig. 5. Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär mycket frukt. Ty utan mig kan ni ingenting göra. 6. Den (IF anyone KJV) som inte förblir i mig kastas ut såsom en gren och förtorkas, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden, och de brinner. 7. OM ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så kan ni be om vad ni vill, och ni skall få det. 8. Min Fader blir förhärligad genom att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar. 9. Såsom Fadern har älskat mig, så har jag också älskat er. Förbli i min kärlek. 10. OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. 

Jesus talar till sina frälsta lärljungar och det han säger gäller även oss  liksom det mesta i NT). Jesus säger “redan nu är ni rena” till lärljungarna. Jesus uppmanar dem att FÖRBLI i honom för de kan inte bära frukt om de inte gör det. Jesus varnar de utvalda apostlarna att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern och de kastas ut och förtorkas, vilket visar att de hade liv tidigare. De kastas sedan i elden där de brinner. Jesus säger “OM ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek” vilket är ett tydligt VILLKOR. Risken finns att kristna inte håller buden och därmed mister sin plats i Livets Bok.

Hebr 10:28. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål.29. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande? 

Upp 22:19. Och om någon tar bort något från jorden i denna profetias bok, så skall Gud ta bort hans del från livets bok och från den heliga staden och från det som är skrivet i denna bok. 

Upp 3:5. Den som vinner seger skall bli klädd i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall bekänna hans namn inför min Fader och inför hans änglar. 

2 Mos 32:33 Men HERREN svarade Mose: »Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. Jeremia 15:6Du själv försköt mig, säger HERREN; du gick din väg bort. Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig; jag hade tröttnat att förbarma mig. 7Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk, då de ej ville vända om från sina vägar. 

Psaltaren 51:13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. 

Matt 11:5. Blinda ser, halta går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp, och för de fattiga blir evangelium predikat, 6. och salig är den som inte tar anstöt (fall away on account of me KJV) av mig. 

1 Tim 4:1Men Anden säger uttryckligen att i de sista tiderna skall somliga avfalla från tron och hålla sig till villoandar och onda andars läror 

Rev 2:5 Tänk därför på varifrån du har fallit och omvänd* dig och gör de första gärningarna, annars skall jag snart komma till dig och flytta din ljusstake från dess plats, OM du inte omvänder dig. (sagt till en kristen kyrka)

Matt 24:12. Och därför att ondskan* tilltar, skall kärleken kallna hos många.13. Men den som står fast intill änden, han skall bli frälst. 

Hebr. 3:12. Se till bröder, att inte någon av er har ett ont otroshjärta, så att han AVFALLER från den levande Guden, 13. utan förmana varandra alla dagar så länge det heter i dag, för att ingen av er skall bli förhärdad genom syndens bedrägeri. 

1 Kor 15:1 Bröder, jag påminner er om det evangelium, som jag har förkunnat för er, vilket ni också har tagit emot och i vilket ni också står fast vid. 2. Genom vilket ni blir frälsta, om ni håller fast vid det ord som jag förkunnade för er, såvida ni inte har trott förgäves. 

2 Pet 2:15. De har övergivit den rätta vägen och gått vilse och följt efter Balaams, Bosors sons väg, som älskade orättfärdighetens lön,—18. De talar stora men tomma ord och lockar i lösaktighet med köttets begär tillbaka dem, som verkligen kommit undan deras villfarelser. 19. Och de lovar dem frihet, fast de själva är slavar under fördärvet. Ty det man besegrats av är man slav under. 20. För om de genom Herrens och Frälsarens Jesu Kristi kunskap har kommit undan världens orenheter, men sedanåter har låtit sig snärjas och besegras av dem, så har för dem det sista blivit värre än det första. 21. Ty det hade varit bättre för dem att inte ha lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga bud, som har blivit överlämnat åt dem. 22. Det har gått dem som ordspråket så sant säger: En hund vänder åter till sina spyor, och ett tvättat svin vältrar sig åter i smutsen. 

Lukas 8:13. Och det som såddes på stengrunden, det är de som när de hör tar emot ordet med glädje, men de har ingen rot, de tror till en tid, men då frestelsen kommer avfaller de.

Matteus 10:22. Och ni skall bli hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som står fast intill änden skall bli frälst. 

Jakob 5:19. Bröder, om någon bland er går vilse, bort från sanningen och någon omvänder honom, 20. så skall han veta, att den som omvänder en syndare från hans villoväg, frälser en själ från döden och skyler över mängd av synder. 

Psa. 125:5 5 Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel! 

Upp 3:15. Jag vet om dina gärningar. Du är varken kall eller varm. O, att du vore kall eller varm.16. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun. 

2 John 1:9. Var och en som överträder och inte förblir i Kristi lära, han har inte Gud. Den som förblir i Kristi lära har både Fadern och Sonen. 

Judas 5. Men jag vill påminna er, fastän ni redan en gång fått veta, att då Herren hade fört ut folket ur Egypten, förgjorde han sedan dem som inte trodde. 

Hosea 9:15 All deras ondska är samlad i Gilgal; ja, där fick jag hat till dem. För deras onda väsendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke längre bevisa dem kärlek; alla deras styresmän äro ju upprorsmän. —17Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna. 

Matt 10:28. Och frukta inte för dem, som dödar kroppen, men inte har makt att döda själen, utan frukta mer honom som kan fördärva både själ och kropp i helvetet. (Jesus frälsta lärljungar var adresserade.) 

Matt 10:32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader,som är i himlen. 33. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader, som är i himlen. 

Upp 3:11. Se, jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 

2 Tim 2:12. Om vi uthärdar, så skall vi också regera med honom. Men förnekar vi honom, så skall även han förneka oss. 

Luther lade till ordet “allena” så att det blev frälst av “tro allena”

Martin Luther (1483-1546)

Det finns många artiklar om Luther där han prisas, så det känns inte som det behövs ännu en sådan artikel. Den här bloggartikeln handlar därför om Luthers mindre bra sidor.

Frälst av tro allena? Luther lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav är Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias. Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar, skrev Luther. Enligt Luther var tron en gåva från Gud. “Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss … Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under “

Problemet är bara att BIBELN inte lär ut “tro allena”.  Luther skräddarsydde sin översättning av Bibeln 1522 enligt sin egen lära. När han fick kritik för att han lade till ordet “allena” efter “tro” i Romarbrevet 3:28, svarade han: “Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.”Resultatet blev en evangelikal Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan. Luther hade bekymmer gällande Jakobsbrevet som talar alltför mycket om kravet på gärningar ihop med tron. Om tron är en gåva så kan det inte stämma det som Bibeln säger att tron kommer av att höra Guds ord. Att vår rättfärdighet egentligen är Jesus egen läggning (rättfärdighet) inympad i oss är HELT FEL och inte vad Bibeln ger stöd för.  Jesus är vår rättfärdighet på så sätt att han levt ett prickfritt liv för vår skull, och att vi genom hans död kan få förlåtelse för våra begångna synder via omvändelse. INTE att det skett någon form av transfusion av hans rättfärdighet till oss.

I “Vederläggning av Latomus argument” argumenterade Luther för att varenda god gärning som utförs i syfte att vinna Guds gunst är synd!  Alla människor är syndare av naturen, förklarade han, och endast Guds nåd, som inte kan förtjänas, kan göra dem rättfärdiga. Den 1 augusti 1521 skrev Luther till Melanchthon på samma tema: “Var en syndare, och låt dina synder vara starka, men låt din tro på Kristus vara starkare, och gläds i Kristus, som besegrar synden, döden och världen. Vi kommer att begå synder medan vi är här, för i detta liv bor ingen rättvisa.” Det stämmer dock inte alls att människan är syndare av naturen, och självfallet har Gud inga problem med att vi strävar efter att göra goda gärningar. Bibeln lär att tro utan gärningar är DÖD och att grenar kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, så självfallet vill vi leva lydiga Gud eftersom våra SJÄLAR hänger på det. Vi är inte frälsta av tro allena och inte heller av gärningar allena. Att Luther menar att vi är syndare av naturen och kommer att synda ända tills vi dör, är helt emot det Bibeln lär, och detta är ingenting annat än en gnostisk lära. I Bibeln är det Satan som lär att synd inte leder till en själslig död. I Luthers ögon är synd alltså helt normalt i en kristens liv. Men inte heller Luther var konsekvent med sin egen lära. Ibland gick inte Luthers  reformer upp mot hans tidigare proklamationer. Till exempel underströk skriften Unterricht der Visitatoren an die Pfarrherren in Sachsen 1528, författad av Melanchthon med Luthers godkännande, botgöringens roll i syndernas förlåtelse, trots Luthers ståndpunkt att tron allena garanterar rättfärdighet. Vi har även sett ibland att dopet också har en central roll i frälsningen, enligt Luther. Reformatorn Johannes Agricola från Eislebenprotesterade mot denna kompromiss, och Luther fördömde honom för att han lärde att tron är åtskild från gärningarna. Unterricht är ett problematiskt dokument för dem som söker en konsekvent evolution i Luthers tankar och prakt.

Nattvarden. Luther hävdade att Jesus verkligen var närvarande, i kött och blod, i nattvarden som han kallade det förenande sakramentet, medan hans motståndare ansåg att Gud endast var symboliskt eller andligen närvarande

Filip den ädelmodige, lantgreve av Hessen-Kassel, ville gifta sig med en av sin hustrus hovdamer, och bad om Luthers, Melanchtons ochBucers godkännande i december 1539. Han hänvisade till patriarkernas polygami. Teologerna var inte beredda att ta ett generellt beslut, utan rådde motvilligt honom att gifta sig i hemlighet och hålla tyst om saken.[162] Den 4 mars 1540 gifte han med Margareta von der Saale, med Melanchthon och Bucer bland vittnena. Filip lyckades dock inte hålla äktenskapet hemligt och han hotade med att offentliggöra Luthers råd. Luther rådde honom att berätta en “stark lögn” (stark zu lugen) och fullständigt förneka äktenskapet, vilket Filip gjorde under den följande tvisten. Kyrkohistorikern Martin Brecht menar att ge Filip dessa råd var ett av de värsta misstag Luther gjort, och historien håller Luther ansvarig för detta, förutom lantgreven själv som var direkt ansvarig.[164] Brecht menar att Luthers misstag var inte att ge privata råd som präst, utan att han missbedömde de politiska konsekvenserna.Händelserna skadade bestående Luthers rykte.

Luther och hans antisemitism. I skrifter om de judiska folken framför Luther att judars hem ska förstöras, deras synagogor brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternaspropaganda mellan åren 1933 och 1945. Som ett resultat av detta och av hans revolutionära teologiska synpunkter är Luther ännu kontroversiell. År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i skriften Att Jesus Kristus föddes som jude, men endast i syfte att försöka omvända dem till kristendomen. När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han alltmer bitter gentemot dem.

Luthers andra större verk om judarna var hans 60 000 ord långa avhandling Von den Juden und ihren Lügen (Om judarna och deras lögner), och Vom Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi, som båda publicerades 1543, tre år före hans död. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan “djävulens folk”: han hänvisade till dem med ett våldsamt och vidrigt språk. Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa “giftiga maskar” skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott. Enligt Robert Michaels tolkning, innebar Luthers ord “Vi begår fel genom att inte slakta dem” att Luther sanktionerade mord.

Luther propagerade mot judarna i Sachsen, Brandenburg och Schlesien. Josel av Rosheim, den judiske talesmannen, som försökte hjälpa judarna i Sachsen år 1537, gav senare skulden för deras svårigheter på “den där prästen vars namn är Martin Luther — må hans kropp och själ bli bunden i helvetet!som skrev och gav ut många kätterska böcker där han påstod att vem som helst som gav judarna hjälp var dömd till undergång”. Josel bad staden Strasbourg att förbjuda försäljning av Luthers anti-judiska arbeten: staden vägrade inledningsvis att utfärda ett förbud, men gav efter då en luthersk präst i Hochfelden använde högmässan för att uppvigla sina församlingsmedlemmar att mörda judar. Luthers inflytande kvarstod efter hans död. Genom 1580-talet ledde upplopp till att judar fördrevs från flera tyska lutheranska delstater. Luther var sin generations mest läste författare, och han uppnådde en profets status i Tyskland. Enligt den förhärskande åsikten bland historiker bidrog hans anti-judiska retorik starkt till antisemitismens utveckling i Tyskland, och gav på 1930- och 1940-talen ett “idealiskt stöd” åt nationalsocialisternas angrepp mot judar.

Reinhold Lewin skriver att “vem som helst som skrev emot judarna, av vilka skäl som helst, ansåg sig ha rätt att rättfärdiga sig själv genom att jublande hänvisa till Luther.” Enligt Michael innehöll mer eller mindre varenda antijudisk bok som trycktes i Tredje riket referenser till och citat från Luther. Heinrich Himmler skrev 1940 med beundran om hans skrifter och predikningar om judarna. Staden Nürnberg skänkte en förstaupplaga av Om judarna och deras lögner till Julius Streicher, redaktör på den nazistiska tidningen Der Stürmer, på hans födelsedag 1937; tidningen beskrev det som den mest radikalt antisemitiska skrift som någonsin publicerats. Den 17 december 1941, sju regionala protestantiska kyrkors samfällighet gav gemensamt ut en policy där de anslöt sig till förslaget om att alla judar skulle tvingas bära den gula stjärnan, judestjärnan, “då Luther efter sina bittra erfarenheter redan hade föreslagit förebyggande åtgärder mot judarna och för fördrivandet av dem från tyskt territorium.”

Luther skrev inte lika engagerat om islam som han gjort om judendomen, och han ställde aldrig några krav på att muslimer skulle omvändas. Även om Luther betraktade islam som ett djävulens verktyg, förhöll han sig likgiltig till dess utövande: Låt turken tro på vad han vill, precis som man låter påvedömet och andra falska former av kristendom fortleva. Luther motsatte sig även att Koranen skulle förbjudas, då han menade att det var bättre att genom publikation utsätta den för granskning och kritik.

Luthers död. Hans svaga fysiska hälsa ledde till ett hetare temperament och ännu skarpare uttryck i sina skrifter och kommentarer. Hans fru Katharina hördes en gång säga: “Käre make, du är för elak” och han svarade: “De lär mig att vara elak.”Sin sista predikan höll han i Eisleben, hans födelseplats, den 15 februari 1546, tre dagar före sin död. Den var “genomgående ägnad mot de förhärdade judarna, som var ett akut problem att undanröja från allt tyskt territorium,” med hänvisning till Léon Poliakov. James Mackinnon skriver att den avslutades med en “glödande uppmaning att driva judarna med pick och pack från deras tillhåll mitt ibland oss, om de inte avsa sig sitt förtal och sitt ocker och blev kristna.” Luther sa, “vi skall praktisera kristen kärlek mot dem och be för att de ska konvertera,” men också för att de är “våra allmänna fiender … och om de kan döda oss alla, så skulle de gladeligen göra det. Och så gör de ofta.”

Luther var inte konsekvent med att vilja döda judarna samtidigt som han gick emot våld i andra sammanhang. “Vet ni vad djävulen tänker när han ser människor använda våld för att propagera för evangeliet? Han sitter med korsade armar bakom helvetets eldar och säger med ondskefull min och ett skrämmande flin: “Åh, så klokt dessa galningar spelar mitt spel! Låt dem fortsätta; jag ska skörda frukterna. Jag glädjer mig åt det.” Men när han ser Ordet fara och kämpa ensamt på slagfältet, darrar han av skräck. 

Men i Wider die räuberischen und mörderischen Rotten der Bauern förklarade han evangeliernas syn på rikedom och förbannade våldet som djävulens verk och manade adeln att avliva rebellerna som galna hundar. Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell —Våra bönder vill dock att andras egendomar ska bli gemensamma, men behålla sina egna själva. Vilka fina kristna! Jag tror inte att det finns en enda djävul kvar i helvetet; de har alla farit i bönderna. Deras galenskap går bortom alla gränser.

CITAT från LUTHER 

“Whoever rejects infant baptism shall be punished with death, As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)

“If you are a preacher of mercy, do not preach an imaginary but the true mercy. If the mercy is true, you must therefore bear the true, not an imaginary sin. God does not save those who are only imaginary sinners. Be a sinner, and let your sins be strong, but let your trust in Christ be stronger, and rejoice in Christ who is the victor over sin, death, and the world. We will commit sins while we are here, for this life is not a place where justice resides. We, however, says Peter (2. Peter 3:13) are looking forward to a new heaven and a new earth where justice will reign. It suffices that through God’s glory we have recognized the Lamb who takes away the sin of the world. No sin can separate us from Him, even if we were to kill or commit adultery thousands of times each day. Do you think such an exalted Lamb paid merely a small price with a meager sacrifice for our sins? Pray hard for you are quite a sinner.” (A Letter From Luther to Melanchthon, Letter 99, 1 August 1521).

“With regard to God, and all that bears on salvation or damnation, man has no ‘free-will’, but is a captive, prisoner and bond slave, either to the will of God, or to the will of Satan.” (‘Bondage of the Will,’ ‘Martin Luther: Selections From His Writings’, ed. by Dillenberger: Anchor Books, 1962, p. 190.)

“Therefore, necessity, not free will, is the controlling principle of our conduct. God is the author of what is evil as well as well as what is good, and, as He bestows happiness on those who merit it not, so also does He damn others who deserve not their fate.” (‘De Servo Abitrio’, 7, 113 seq., quoted by O’Hare in ‘The Facts About Luther’: TAN Books, 1987, pp. 266-267.)

“Christ committed adultery first of all with the women at the well about whom St. John tell’s us. Was not everybody about Him saying: ‘Whatever has he been doing with her?’ Secondly, with Mary Magdalen, and thirdly with the women taken in adultery whom He dismissed so lightly. Thus even, Christ who was so righteous, must have been guilty of fornication before He died.” (Trishreden, Weimer Edition, Vol. 2, Pg. 107.)

“to my mind it (the book of Apocalypse) bears upon it no marks of an apostolic or prophetic character… Everyone may form his own judgment of this book; as for myself, I feel an aversion to it, and to me this is sufficient reasoning to REJECT IT it.” (Sammtliche Werke, 63, p.169-170, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 203.)

“For I testify unto every man that heareth the words of the prophecy of this book, If any man shall add unto these things, God shall add unto him the plagues that are written in this book” (Rev. 22.18). “And if any man shall take away from the words of the book of this prophecy, God shall take away his part out of the book of life, and out of the holy city, and [from] the things which are written in this book” (Rev. 22.19).

“Be a sinner and sin boldly, but believe and rejoice in Christ even more boldly for he is victorious over sin, death, and the world. As long as we are here in this world we have to sin. This life is not a dwelling place of righteousness. No sin will separate us from the lamb, even though we commit fornication and murder a thousand times a day. Whenever the devil harasses you, seek the company of men or drink more, or joke and talk nonsense, or do some other merry thing. Sometimes we must drink more, sport, recreate ourselves, and even sin a little to spite the devil, so that we leave him no place for troubling our consciences with trifles. We are conquered if we try too conscientiously not to sin at all. So when the devil says to you: do not drink, answer him: I will drink, and right freely, just because you tell me not to. The imputation of righteousness we need very much, because we are far from perfect. As long as we have this body, sin will dwell in our flesh. Then, too, we sometimes drive away the holy spirit; we fall into sin, like Peter, David, and other holy men. Nevertheless we may always take recourse to this fact, that our sins are covered, and that God will not lay them to our charge. Sin is not held against us for Christ’s sake, your sin cannot cast you into hell. No sin can harm me.” (Martin Luther’s Saemmtliche Schriften, Letter #99, 1 aug. 1531)

“This is the highest degree of faith – to believe that He [“god”] is merciful, who saves so few and damns so many; to believe Him just, who according to His own will, makes us necessarily damnable, that He may seem, as Erasmus says, ‘to delight in the torments of the miserable, and to be an object of hatred rather than of love.'” (Bondage of the Will”. p. 30)

Martin Luther lade också till ordet “allena”  i Rom. 3.28 så att det blir “tro allena”, men det står inte så i originaltexten. Se också Jak. 2:24 som säger motsatsen.  (Amic. discussion, 1, 127, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 201.)

We should throw the epistle of James out of this school [Wittenberg], for it doesn’t amount to much. It contains no syllable about Christ. Not once does it mention Christ, except at the beginning. I maintain that some Jew wrote it who probably heard about Christian people but never encountered any (Luther’s Works, 54, 424-425).*)

*) See more info in the end of this document.

Luthers skrift On Jews and their Lies’ Part Two” 

I shall give you my sincere advice: First, to set fire to their synagogues or schools and to bury and cover with dirt whatever will not burn, so that no man will ever again see a stone or cinder of them. This is to be done in honor of our Lord and of Christendom, so that God might see that we are Christians, and do not condone or knowingly tolerate such public lying, cursing, and blaspheming of his Son and of his Christians. For whatever we tolerated in the past unknowingly_and I myself was unaware of it_will be pardoned by God. But if we, now that we are informed, were to protect and shield such a house for the Jews, existing right before our very nose, in which they lie about, blaspheme, curse, vilify, and defame Christ and us (as was heard above), it would be the same as if we were doing all this and even worse ourselves, as we very well know.

In Deuteronomy 13:12 Moses writes that any city that is given to idolatry shall be totally destroyed by fire, and nothing of it shall be preserved. If he were alive today, he would be the first to set fire to the synagogues and houses of the Jews. For in Deuteronomy 4:2 and 12:32 he commanded very explicitly that nothing is to be added to or subtracted from his law. And Samuel says in I Samuel 15:23 that disobedience to God is idolatry. Now the Jews’ doctrine at present is nothing but the additions of the rabbis and the idolatry of disobedience, so that Moses has become entirely unknown among them (as we said before), just as the Bible became unknown under the papacy in our day. So also, for Moses’ sake, their schools cannot be tolerated; they defame him just as much as they do us. It is not necessary that they have their own free churches for such idolatry.

Second, I advise that their houses also be razed and destroyed. For they pursue in them the same aims as in their synagogues. Instead they might be lodged under a roof or in a barn, like the gypsies. This will bring home to them the fact that they are not masters in our country, as they boast, but that they are living in exile and in captivity, as they incessantly wail and lament about us before God.

Third, I advise that all their prayer books and Talmudic writings, in which such idolatry, lies, cursing, and blasphemy are taught, be taken from them.

Fourth, I advise that their rabbis be forbidden to teach henceforth on pain of loss of life and limb. For they have justly forfeited the right to such an office by holding the poor Jews captive with the saying of Moses (Deuteronomy 17:10) in which he commands them to obey their teachers on penalty of death, although Moses clearly adds: “what they teach you in accord with the law of the Lord.” Those villains ignore that. They wantonly employ the poor people’s obedience contrary to the law of the Lord and infuse them with this poison, cursing, and blasphemy. In the same way the pope also held us captive with the declaration in Matthew 16:18, “You are Peter,” etc., inducing us to believe all the lies and deceptions that issued from his devilish mind. He did not teach in accord with the word of God, and therefore he forfeited the right to teach.

Fifth, I advise that safe-conduct on the highways be abolished completely for the Jews. For they have no business in the countryside, since they are not lords, officials, tradesmen, or the like. Let them stay at home. I have heard it said that a rich Jew is now traveling across the country with twelve horses his ambition is to become a Kokhba devouring princes, lords, lands, and people with his usury, so that the great lords view it with jealous eyes. If you great lords and princes will not forbid such usurers the highway legally, some day a troop may gather against them, having learned from this booklet the true nature of the Jews and how one should deal with them and not protect their activities. For you, too, must not and cannot protect them unless you wish to become participants in an their abominations in the sight of God. Consider carefully what good could come from this, and prevent it.

Sixth, I advise that usury be prohibited to them, and that all cash and treasure of silver and gold be taken from them and put aside for safekeeping. The reason for such a measure is that, as said above, they have no other means of earning a livelihood than usury, and by it they have stolen and robbed from us an they possess. Such money should now be used in no other way than the following: Whenever a Jew is sincerely converted, he should be handed one hundred, two hundred, or three hundred florins, as personal circumstances may suggest. With this he could set himself up in some occupation for the support of his poor wife and children, and the maintenance of the old or feeble. For such evil gains are cursed if they are not put to use with God’s blessing in a good and worthy cause.

Seventh, I recommend putting a flail, an ax, a hoe, a spade, a distaff, or a spindle into the hands of young, strong Jews and Jewesses and letting them earn their bread in the sweat of their brow, as was imposed on the children of Adam (Gen. 3 [:19]). For it is not fitting that they should let us accursed Goyim toil in the sweat of our faces while they, the holy people, idle away their time behind the stove, feasting and farting., and on top of all, boasting blasphemously of their lordship over the Christians by means of our sweat. No, one should toss out these lazy rogues by the seat of their pants.

But if we are afraid that they might harm us or our wives, children, servants, cattle, etc., if they had to serve and work for us — for it is reasonable to assume that such noble lords of the world and venomous, bitter worms are not accustomed to working and would be very reluctant to humble themselves so deeply before the accursed Goyim — then let us emulate the common sense of other nations such as France, Spain, Bohemia, etc., compute with them how much their usury has extorted from us, divide, divide this amicably, but then eject them forever from the country. For, as we have heard, God’s anger with them is so intense that gentle mercy will only tend to make them worse and worse, while sharp mercy will reform them but little. Therefore, in any case, away with them!

In brief, dear princes and lords, those of you who have Jews under your rule: if my counsel does not please you, find better advice, so that you and we all can be rid of the unbearable, devilish burden of the Jews … Do not grant them protection, safe-conduct, or communion with us … so it is not necessary to burden ourselves also with these alien, shameful vices of the Jews …

And you, my dear gentlemen and friends who are pastors and preachers, I wish to remind very faithfully of your official duty, so that you too may warn your parishioners concerning their eternal harm, as you know how to do, namely, that they be on their guard against the Jews and avoid them so far as possible. When you lay eyes on or think of a Jew you must say to your self: Alas, that mouth which I there behold has cursed and execrated and maligned every Saturday my dear Lord Jesus Christ, who has redeemed me with his precious blood; in addition, it prayed and pleaded before God that I, my wife and children, and all Christians might be stabbed to death and perish miserably. And he himself would gladly do this if he were able, in order to appropriate our goods … If I were to eat, drink or talk with such a devilish mouth, I would eat or drink myself full of devils by the dish or cupful just as I surely make myself a cohort of all the devils that dwell in the Jews and that deride the precious blood of Christ. May God preserve me from this!

Nor dare we make ourselves partners in their devilish ranting and raving by shielding and protecting them, by giving them food, drink, and shelter, or by other neighborly acts, especially since they boast so proudly and despicably when we do help and serve them that God has ordained them as lords and us as servants. For instance, when a Christian kindles their fire for them on a Sabbath, or cooks for them in an inn whatever they want, they curse and defame and revile us for it, supposing this to be something praiseworthy, and yet they live on our wealth, which they have stolen from us. Such a desperate, thoroughly evil poisonous, and devilish lot are these Jews, who for these fourteen hundred years have been and still are our plague, our pestilence, and our misfortune.

Especially you pastors who have Jews living in your midst, persist in reminding your lords and rulers to be mindful of their office and of their obligation before God to force the Jews to work, to forbid usury, and to check their blasphemy and cursing. For if they punish thievery, robbery, murder, blasphemy, and other vices among us Christians, why should the devilish Jews be scot-free to commit their crimes among us and against us? We suffer more from them than the Italians do from the Spaniards, who plunder the host’s kitchen, cellar, chest, and purse, and, in addition, curse him and threaten him with death. Thus the Jews, our guests, also treat us; for we are their hosts. They rob and fleece us and hang about our necks, these lazy weaklings and indolent bellies; they swill and feast, enjoy good times in our homes …

But if the authorities are reluctant to use force and restrain the Jews’ devilish wantonness, the latter should, as we said, be expelled from the country … much more leave our Lord the Messiah, our faith, and our church undefiled and uncontaminated with their devilish tyranny and malice. Any privileges that they may plead shall not help them; for no one can grant privileges for practicing such abominations. These cancel and abrogate all privileges.

If you pastors and preachers have followed my example and have faithfully issued such warnings, but neither prince nor subject will do anything about it, let us follow the advice of Christ (Matthew 10:14) and shake the dust from our shoes, and say, “We are innocent of your blood.” For I observe and have often experienced how indulgent the perverted world is when it should be strict, and, conversely, how harsh it is when it should be merciful. Such was the case with King Ahab, as we find recorded in I Kings 20. That is the way the prince of this world reigns. I suppose that the princes will now wish to show mercy to the Jews, the bloodthirsty foes of our Christian and human name, in order to earn heaven thereby. But that the Jews enmesh us, harass us, torment and distress us poor Christians in every way with the above mentioned devilish and detestable deeds, this they want us to tolerate, and this is a good Christian deed, especially if there is any money involved (which they have filched and stolen from us).

What are we poor preachers to do meanwhile? In the first place, we will believe that our Lord Jesus Christ is truthful when he declares of the Jews who did not accept but crucified him, “You are a brood of vipers and children of the devil [cf. Matt. 12:34]. This is a judgment in which his forerunner John the Baptist concurred, although these people were his kin. Now our authorities and all such merciful saints as wish the Jews well will at least have to let us believe our Lord Jesus Christ, who, I am sure, has a more intimate knowledge of all hearts than do those compassionate saints. He knows that these Jews are a brood of vipers and children of the devil, that is, people who will accord us the same benefits as does their father, the devil, and by now we Christians should have learned from Scripture as well as experience just how much he wishes us well.

I have read and heard many stories about the Jews which agree with this judgment of Christ, namely, how they have poisoned wells, made assassinations, kidnaped children, as related before … However, it all coincides with the judgment of Christ which declares that they are venomous, bitter, vindictive, tricky serpents, assassins, and children of the devil who sting and work harm stealthily wherever they cannot do it openly … That is what I had in mind when I said earlier that, next to the devil, a Christian has no more bitter and galling foe than a Jew. There is no other to whom we accord as many benefactions and from whom we suffer as much as we do from these base children of the devil, this brood of vipers.

Now let me commend these Jews sincerely to whoever feels the desire to shelter and feed them, to honor them, to be fleeced, robbed, plundered, defamed, vilified, and cursed by them, and to suffer every evil at their hands — these venomous serpents and devil’s children, who are the most vehement enemies of Christ our Lord and of us all. And if that is not enough, let him stuff them into his mouth, or crawl into their behind and worship this holy object. Then let him boast of his mercy, then let him boast that he has strengthened the devil and his brood for further blaspheming our dear Lord and the precious blood with which we Christians are redeemed. Then he will be a perfect Christian, filled with works of mercy for which Christ will reward him on the day of judgment, together with the Jews in the eternal fire of hell!

On Jews and their Lies’ Part Three

But what will happen even if we do burn down the Jews’ synagogues and forbid them publicly to praise God, to pray, to teach, to utter God’s name? They will still keep doing it in secret … They must be driven from our country … Indeed, if they had the power to do to us what we are able to do to them, not one of us would live for an hour. But since they lack the power to do this publicly, they remain our daily murderers and bloodthirsty foes in their hearts. Their prayers and curses furnish evidence of that, as do the many stories which relate their torturing of children and all sorts of crimes for which they have often been burned at the stake or banished … everyone would gladly be rid of them … For Christ does not lie or deceive us when he adjudges them to be serpents and children of the devil

(En del av informationen från wikipedia)

*) Luther’s controversial writing concerning the Epistle of James and the Revelation can be found in Volume 35 of Luther’s Works, American Edition, pages 395-397 and 399-400.
An excerpt from his “Preface to the Epistles of St. James and St. Jude” — “…I praise [the Epistle of James] and consider it a good book, because it sets up no doctrines of men but vigorously promulgates the law of God…. However, …I do not regard it as the writing of an apostle, and my reasons follow.
“In the first place it is flatly against St. Paul and all the rest of Scripture in ascribing justification to works [2:24]….
“In the second place its purpose is to teach Christians, but in all this long teaching it does not once mention the Passion, the resurrection, or the Spirit of Christ….
“In a word, he wanted to guard against those who relied on faith without works, but was unequal to the task. He tries to accomplish by harping on the law what the apostles accomplish by stimulating people to love. Therefore I cannot include him among the chief books, though I would not thereby prevent anyone from including or extolling him as he pleases, for there are otherwise many good sayings in him,”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of this epistle.
An excerpt from Luther’s earlier preface to Revelation: “About this book of the Revelation of St. John, I leave everyone free to hold his own opinions. I would not have anyone bound to my opinion or judgment. I say what I feel. I miss more than one thing in this book, and it makes me consider it to be neither apostolic nor prophetic.
“First and foremost, the apostles do not deal with visions, but prophesy in clear and plain words, as do Peter and Paul, and Christ in the gospel…. I can in no way detect that the Holy Spirit produced it….”
In 1530, Luther revised the Preface, but had not really changed his view regarding Revelation:
“…Some of the ancient fathers held that it was not the work of St. John, the Apostle…. For our part, we still share this doubt. By that, however, no one should be prevented from reading this as the work of St. John the apostle, or of whomever else he chooses….”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of the book of Revelation.
When Luther wrestled with the question of whether these books belong in the canon of scripture, he was not questioning the inspiration or the authority of god’s word. The question for him was what is properly part of God’s Word. As with other questions of faith and doctrine, Luther is never the final authority.

Augustinus och kyrkofädernas åsikter om Fri Vilja

De första ca 300 åren efter Jesu död

Den tidigaste kristna menade att det INTE var så att människor valde att göra det onda för att deras natur var ond/syndig, medan andra människor väljer det goda för att deras natur är god, för alla människor är av samma natur. Alla har fri vilja och kan välja mellan gott och ont. Gnostikerna satte sig emot detta och skrev till och med sina egna skrifter kända som De gnostiska skrifterna, där de använde kända namn som Maria, Thomas etc för att försöka ge stöd åt sina läror. Många av gnostikernas läror lyckades inte få fotfäste men vad gäller människans natur, fri vilja och syndens natur har falska läror tyvärr blivit accepterade och fortsätter att läras ut i våra kyrkor.

Gällande “Fri vilja” erkände John Kalvin om kyrkofädernas lära “As to the Fathers, (if their authority weighs with us,) they have the term constantly in their mouths”. Han sade “The Greek fathers above others have taught the power of the human will” och “they have not been ashamed to make use of a much more arrogant expression calling man ‘free agent’ or ‘self-manager’ just as if man had a power to govern himself”. Han sade också “The Latin fathers have always retained the word ‘free will’ as if man stood yet upright”.

Om urkyrkan var så enad i flera hundra år gällande den här läran, när skedde splittringen och vem orsakade den? Svaret är ganska uppenbart när vi ser till historien. Det var inte förrän på 400-talet som gnostiska och manikeiska influenser började infiltrera kyrkan och förgiftade den med sina läror. Augustinus anslöt sig till Kyrkan och blev biskop. Han började sedan att motarbeta det som Kyrkan alltid lärt ut om fri vilja och människans natur, och lärde ut den gnostiska synen.

John Gibb och William Montgomery sade “For nearly nine years Augustine was a Manichaean Auditor. At first he was a zealous partisan who contended publicly for his new faith, and did not hesitate to ridicule the doctrines of the Church and especially the Old Testament Scriptures”.

Märkligt nog så lärde Augustinus ut Fri vilja när han först anslöt sig till Kyrkan och debatterade mot manikeerna. Han sade “We [Christians] assert the liberty of the will, whereby our actions are rendered either moral or immoral, and keep it free from every bond of necessity, on account of the righteous judgment of God”. Samt: “The religious mind confesses and maintains that we do by our free will whatsoever we know and feel to be done by us only because we will it”. Och han sade “we sin voluntarily and not by necessity”. Men när han sedan började debattera med pelagianer så gick Augustinus tyvärr tillbaka till läran om totalt fördärv som manikéerna lärde. Beausobre märkte också denna förändring och att Augustinus försvarade Fri vilja “so long as he had to do with the Manichaeans. But when he came to dispute with the Pelagians, he changed his system. Then he denied that kind of freedom which before he had defended; and, so far as I am able to judge, his sentiments no longer differed from theirs [the Manichaeans] concerning the servitude of the will. He ascribed the servitude to the corruption which original sin brought into our nature; whereas the Manichaeans ascribed it to an evil quality, eternally inherit in matter.”

Synd var nu inte längre ett etiskt problem där människan själv hanterar sina val, utan ett metafysiskt problem där människan syndar av ren nödvändighet. De som kritiserade Augustinus för att lära ut Manekeism i stället för den sunda läran blev snart förföljda och fördömda som irrlärare när Augustinianism ernått Kyrklig auktoritet. De biskopar inom kyrkan som fortsatte att lära ut vad urkyrkan alltid lärt ut om Fri vilja och synd av val i stället för nödvändighet blev då bortdragna från sina talarstolar, fick sina ägodelar konfiskerade, och blev exkommunicerade av både kyrka och stat. Liksom Kalvinismen som kom efteråt, så använde Augustinianism politiska och statliga makter för att tysta alla former av opposition så att de nya lärorna kunde spridas som en farsot utan motstånd.

Det finns stora likheter men också några skillnader mellan Augustinianism och Gnostisism. Medan gnostikerna menade att människan natur var syndfull och fördärvad och att hon inte hade fri vilja eftersom hon var skapad av en underlägsen gud, så höll Augustinus med om att människans natur var syndfull och fördärvad och att hon inte hade fri vilja men han menade att det var Gud som gjorde det så pga Adams synd. Medan gnostikerna menade att köttet var syndfullt och att Jesus därför inte var kommen i köttet så trodde Augustinus att köttets lust var syndigt och att denna synd var ärftlig eller överförd från förälder till barn genom fysisk intimitet, och att Jesus undvek denna ärftliga åkomma genom att bli född av en jungfru. Därför höll Augustinus med gnostikerna i princip. Så Augustinianism är modifierad Manikeism eller semi-gnostisim.

De stora grundarna till den moderna kristna teologin har varit Augustinus, Luther och Kalvin. Augustinus var influerad av Manikeism och Luther och Kalvin var influerade av Augustinianskt tankesätt. Därför är det inget konstigt att Augustinus nekade till Fri vilja som Manikéerna gjorde, och Luther och Kalvin nekade till Fri vilja som Augustinus gjorde. Luther var t o m en Augustiniansk munk, och systemet med munkar och nunnor är influerat av idén att fysisk intimitet är syndigt. Luther refererade till Augustinus tretton gånger i sin bok “The Bondage of the Will” och 24 gånger i “Works of Martin Luther”. John Kalvin refererade till Augustinus tvåhundrasextiofem gånger i “Institutes on Christian Religion”Luther försvarade sin position mot Fri vilja genom att säga “Augustinus är helt och hållet på min sida”. Kalvin sade “Let us now hear Augustine in his own words, lest Calvin be charged with being opposed to all antiquity”. Men Kalvin var förstås avvikande mot alla de äldre kyrkofäderna före Augustinus.

John Kalvin sade “all ancient theologians, with the exception of Augustine, are so confused, vacillating, and contradictory on this subject, that no certainty can be obtained from their writings”. Kalvin trodde att män som Klement av Rom, Ignatius, som personligen kände apostlarna inte förstod apostlarnas epistlar medan Augustinus, som inte kände apostlarna, uppenbarligen gjorde det. Kalvin erkände: “It may, perhaps, seem that I have greatly prejudiced my own view by confessing that all of the ecclesiastical writers, with the exception of Augustine, have spoken too ambiguously or inconsistently on this subject, that no certainty is attainable from their writings”.

Reformatorerna ämnade styra tillbaka Kyrkan till den tidiga kristendomen, men kom inte längre tillbaka än till Augustinus som ju lärde irrläror. De borde ha gått tillbaka mycket längre i tiden. Encyclopedia of Religion and Ethics säger “it is Augustine who gave us the Reformation. For the Reformation, inwardly considered, was just the ultimate triumph of Augustine’s doctrine the Reformation came, seeing that it was, on its theological side, a revival of Augustinianism”.

Gnostisism, Augustinianism, Lutheranism och Kalvinism har mycket gemensamt som vi kunnat läsa här. Det är på sätt och vis samma gamla gnostisism i nytt format. Andra läror bygger på dessa gnostiska tänkesätt, såsom “easy believism”, predestinationsläran, nödvändighet av andligt uppväckande, ovillkorlig försäkran om evigt liv, etc. Men ingen gnostisk idé har fått en sådan spridning och acceptans bland kyrkor världen över såsom idén att människan är född med en syndfull natur.

Augustinus: “As nothing else is done for children in baptism but their being incorporated into the church, that is, connected with the body and members of Christ, it follows, that when this is not done for them, they belong to perdition.” 

Det finns en uppsjö av citat från de gamla kyrkofäderna vad gäller stöd till att människan har en fri vilja

De exempel som finns här borde räcka för att visa att Fri vilja – och inte att människan syndar av nödvändighet pga sin natur – var den universella synen i den tidigaste kristenheten.

KLEMENT

Vi kan läsa i Fil 4:3 att Paulus refererar till “mina medarbetare” i att sprida evangelium, och han namnger Klement vars namn “är skriven i Livets Bok”. Historieböckerna namnger denna man såsom Klement av Rom.

“It is therefore in the power of every one, since man has been made possessed of free-will, whether he shall hear us to life, or the demons to destruction.”

 Klement sade att Fri vilja gavs för att “he who is good by his own choice is really good; but he who is made good by another under necessity is not really good, because he is not what he is by his own choice“. Klement menade också att skälet till att syndare är orsaken till Guds straff för deras olydnad är att en syndare har en möjlighet att lyda Gud. Han sade “For no other reason does God punish the sinner either in the present or in the future world, except because He knows that the sinner was able to conquer but neglected to gain the victory”.

Skälet för att en syndare är straffbar för sin synd är alltså för att en syndare har en möjlighet att INTE synda. Han säger att en syndare är straffad, inte pga brist på kapacitet utan för oaktsamhet.

IGNATIUS 

Ignatius var en lärljunge till aposteln Johannes och dog martyrdöden i Colosseum i Rom genom att bli uppäten av lejon. Han lärde att människan är syndare av val och inte av naturen.

“If anyone is truly religious, he is a man of God; but if he is irreligious, he is a man of the devil, made such, not by nature, but by his own choice.”  (The Epistle of Ignatius to the Magnesians chap 5 (Long Version)

“There is set before us life upon our observance [of God’s precepts], but death as the result of disobedience, and every one, according to the choice he makes, shall go to his own place, let us flee from death, and make choice of life.” (The Epistle of Ignatius to the Magnesians chap 5, Long Version)

IRENAEUS 

Aposteln Johannes hade även en apostel som heter Polycarpos. Polycarpos var biskop i Smyrna när Uppenbarelseboken skrevs. Kyrkan i Smyrna var en av de kyrkor i Uppenbarelseboken som Jesus inte hade någon kritik till (Upp. 2:8-11). Polycarpos var en personlig vän med Ignatius och även han dog martyrdöden i Colosseum liksom Ignatius. Polycarpos hade en trogen lärljunge som heter Irenaeus. Han vederlade gnostikerna genom att säga:

“Men are possessed with free will, and endowed with the faculty of making a choice. It is not true, therefore, that some are by nature good, and others bad.” (Against Heresies, Book IV, Chapter XXXVII)

“Man is endowed with the faculty of distinguishing good and evil; so that, without compulsion, he has the power, by his own will and choice, to perform God’s commandments.” (Against Heresies, Book IV, Chapter XXXIX)

“Man is possessed of free will from the beginning, and God is possessed of free will (in whom likeness man was created)”. Irenaeus (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 287, Published by Hendrickson Publishers)

“This expression, ‘How often would I have gathered thy children together, and thou wouldst not,’ set forth the ancient law of human liberty, because God made man a free agent from the beginning, possessing his own soul to obey the behests of God voluntarily, and not by compulsion of God.” (The Ante-Nicene Fathers, Volume One, Published by BRCCD, p. 1117)

“Forasmuch as all men are of the same nature, having power to hold and to do that which is good, and having power again to lose it, and not to do what is right; before men of sense, (and how much more before God!) some are justly accused, and receive condign punishment, because they refuse what is just and right”. Och “Those who do not do it [good] will receive the just judgment of God, because they had not worked good when they had it in their power to do so. But if some had been made by nature bad, and others good, these latter would not be deserving of praise for being good, for they were created that way, nor would the former be reprehensible, for that is how they were made. However, all men are of the same nature. They are all able to hold fast and to go what is good. On the other hand, they have the power to cast good from them and not to do it”.

 JUSTIN MARTYREN

Justin Martyren var en evangelist och arbetade intensivt för Herren tills han också dog martyrdöden i Rom.

“We have learned from the prophets, and we hold it to be true, that punishment, chastisement, and rewards are rendered according to the merit of each man’s actions. Otherwise, if all things happen by fate, then nothing is our own power. For if it is predestined that one man be good and another man evil, then the first is not deserving of praise and the other to be blamed. Unless humans have the power of avoiding evil and choosing good by free choice, they are not accountable for their actions ‘whatever they may be’ for neither would a man be worthy of praise if he did not himself choose the good, but was merely created for that end. Likewise, if a man were created evil, he would not deserve punishment, since he was not evil of himself, being unable to do anything else than what he was made for.” Justin Martyr (First Apology Chap. 43)

 TERTULLIANUS

Tertullianus var en annan kyrkoledare och apologist och är känd för sin textskrivarproduktivitet.

“No reward can be justly bestowed, no punishment can be justly inflicted, upon him who is good or bad by necessity, and not by his own choice.”  Tertullian (Doctrine of the Will by Asa Mahan, p. 61, Published by Truth in Heart)

METODIUS

Metodius var en kristen martyr som levde nära slutet av trehundratalet.

 “Those [pagans] who decide that man does not have free will, but say that he is governed by the unavoidable necessities of fate, are guilty of impiety toward God Himself, making Him out to be the cause and author of human evils.” Methodius (The Banquet of the Ten Virgins discourse 8, chap. 16)

“The Divine Being is not by nature implicated in evils. Therefore our birth is not the cause of these things”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 696)

“possessing free will, and not by nature evil” Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p 698)

“There is nothing evil by nature, but it is by use that evil things become such. So I say, says he, that man was made with free-will, not as if there were already evil in existence, which he had the power of choosing if he wished, but on account of his capacity of obeying or disobeying God. For this was the meaning of the gift of free will? and this alone is evil, namely, disobedience”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 746)

“God did not make evil, nor is He at all in any way the author of evil; but whatever failed to keep the law, which He in all justice ordained, after being made by Him with the faculty of free-will, for the purpose of guarding and keeping it, is called evil. Now it is the gravest fault to disobey God, by overstepping the bounds of that righteousness which is consistent with free-will”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 750)

EUSEBIUSIUS

Eusebiusius var en biskop och anses vara “Kyrkohistoriens Fader” pga sina många texter om densamma. Han skrev: “On the Life of Pamphilus”, “Chronicle of Universal History”, och “On the Martyrs”.

“The Creator of all things has impressed a natural law upon the soul of every man, as an assistant and ally in his conduct, pointing out to him the right way by this law; but, by the free liberty with which he is endowed, making the choice of what is best worthy of praise and acceptance, because he has acted rightly, not by force, but from his own free-will, when he had it in his power to act otherwise, As, again, making him who chooses what is worst, deserving of blame and punishment, as having by his own motion neglected the natural law, and becoming the origin and fountain of wickedness, and misusing himself, not from any extraneous necessity, but from free will and judgment. The fault is in him who chooses, not in God. For God is has not made nature or the substance of the soul bad; for he who is good can make nothing but what is good. Everything is good which is according to nature. Every rational soul has naturally a good free-will, formed for the choice of what is good. But when a man acts wrongly, nature is not to be blamed; for what is wrong, takes place not according to nature, but contrary to nature, it being the work of choice, and not of nature!” Eusebius (The Christian Examiner, Volume One, Published by James Miller, 1824 Edition, p. 66)

“The devil in his oracles hangs all things upon fate, and taking away that which is in our power, and arises from self-motion of free will? brings this also into bondage to necessity” Eusebius (The Cause of God and Truth by John Gill, 1838 Edition, p. 502)

Episcopius

“What is plainer than that the ancient divines, for three hundred years after Christ, those at least who flourished before St. Augustine, maintained the liberty of our will, or an indifference to two contrary things, free from all internal and external necessity!” Episcopius (An Equal Check to Pharisaism and Antinomianism by John Fletcher, Volume Two, p. 209, Published by Carlton & Porter)

Pelagius, som är historiskt känd för att ha lärt ut fri vilja under samma tid som Augustinus levde, var i harmoni med urkyrkan med sin åsikt.

“In all there is free-will equally by nature”. 

Origen

“The Scriptures emphasize the freedom of the will. They condemn those who sin, and approve those who do right. We are responsible for being bad and worthy of being cast outside. For it is not the nature in us that is the cause of the evil; rather, it is the voluntary choice that works evil”. Han sade också “the heretics introduce the doctrine of different natures”. Origen (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 289, Published by Hendrickson Publishers)

“the heretics introduce the doctrine of different natures.” Origen (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 291, Published by Hendrickson Publishers)

Augustinus bön till Maria:

“Blessed Virgin Mary, who can worthily repay you with praise and thanksgiving for having rescued a fallen world by your generous consent? What songs of praise can our weak human nature offer in your honor, since it was through you that it has found the way to salvation? Accept then such poor thanks as we have to offer, unequal though they be to your merits. Receive our gratitude and obtain by your prayers the pardon of our sins. Take our prayers into the sanctuary of heaven and enable them to bring about our peace with God. May the sins we penitently bring before Almighty God through you be pardoned. May what we beg with confidence be granted through you. Take our offerings and grant our request; obtain pardon for what we fear, for you are the only hope of sinners. We hope to obtain the forgiveness of our sins through you. Blessed Lady, in you is our hope of reward. Holy Mary, help the miserable, strengthen the discouraged, comfort the sorrowful, pray for your people, plead for the clergy, intercede for all women consecrated to God. May all who venerate you, feel now your help and protection. Be ready to help us when we pray, and bring back to us the answers to our prayers. Make it your continual care to pray for the People of God, for you were blessed by God and were made worthy to bear the Redeemer of the world, Who lives and reigns forever.” (Saint Augustine year 430 Dictionary of Mary Catholic Book Publishing Co.: New Jersey, 1997, 1985, p. 531.)

(Denna artikel är till vissa delar översatt från en artikel av Jesse Morell, från boken “The Natural Ability of Man: A Study On Free Will & Human Nature”. Där kan man läsa fotnoter till citaten jag nämnde ovan, och du kan även läsa artikeln och fotnoter i länken: http://openairoutreach.wordpress.com/2011/04/04/did-augustine-corrupt-the-church-with-gnostic-doctrine/)

ARVSYND, syndarv, fördärv, syndfull natur – vi är EJ födda i synd

ARVSYNDEN – sanningarnas sanning? Även om du kallar det arvsynd, syndarv, fördärv eller att vara född med en syndfull natur, så handlar det ändå om en gnostisk lära. 

Charles Finney sade om arvsynden“This doctrine is a stumbling-block both to the church and the world, infinitely dishonorable to God, and an abomination alike to God and the human intellect, and should be banished from every pulpit, and from every formula of doctrine, and from the world. It is a relic of heathen philosophy, and was foisted in among the doctrines of Christianity by Augustine, as everyone may know who will take the trouble to examine for himself.” (Lectures on Systematic Theology, 1851 Edition, Published by BRCCD, p. 340)

En del menar att vi är födda men en syndfull natur för “Varför skulle vi annars synda? Men varför syndade Adam och Eva? (Varför syndade 1/3 av änglarna?) Var DE födda med en syndfull natur? Nej, självfallet inte – de var skapade mycket goda – men ändå valde de att synda. Alltså krävs det inte någon syndfull natur för att vi ska välja att synda för det går precis lika bra den förutan.

Om vi är syndare av naturen, har då Gud någon rätt att döma oss för något som han vet är utanför vår egen kontroll? Om Gud skapade lagar som vi inte kan följa eller om han skapade oss som oförmögna att hålla dem så blir slutresultatet detsamma – vi är stackars offer för hur Gud valt att skapa oss (direkt eller indirekt). Men vi kan endast vara skyldiga till lagöverträdelse om vi haft möjlighet att hålla lagen, och ingen normal domstol skulle försöka processa mot en mentalt handikappad person eller en bebis eftersom dessa inte är medvetna om lagen och därmed inte kan anses vara skyldiga. Skulle då vår Gud handla annorlunda?

OM vi hade haft en fallen natur skulle vi då inte ha utmärkta ursäkter för vår synd på domedagen när vi blir tillfrågade av Gud varför vi syndat? “För att vi är födda med en syndfull natur naturligtvis” skulle vi kunna svara. “Eller har vi haft ett val att INTE bli födda med syndfullt kött?” Gud måste då medge att vi inte haft något sådant val och att vi alltså syndat av ren nödvändighet. Har han då någon rätt att döma oss, och vore det inte snarare så att det är SYND om oss som drabbats av en syndfull natur mot vår vilja? Vem skulle frivilligt vilja ha en syndfull natur som tvingar en till synd? Vidare tror ingen kristen att Jesus föddes i synd, men om arvsynden är sann så skulle det betyda att Jesus gavs fördelar över oss och att han lättare kunde hålla sig syndfri eftersom han ju inte var född med ett handikapp som vi andra. Idén om arvsynden förminskar vad Jesus gjorde för oss eftersom Jesus då skulle kommit lindrigare undan i livet jämfört med oss. Sanningen är dock att Jesus inte åkte någon gräddfil, utan han hade precis likdant kött som oss och blev precis som oss frestad i allt. Skillnaden mellan oss och Jesus är inte att vi hade en syndfull natur till skillnad mot honom, utan skillnaden är att Jesus valde att inte synda till skillnad mot oss. Så mycket älskade han oss!

Synd är överträdelse av lagen ( I Joh 3:4) och är ett val. Det är ingen synd att vara född med svart hår, blå ögon osv och det är ingen synd att överhuvudtaget bli född. En bebis är inte medveten om lagen och kan heller inte göra några överträdelser. Om synd går att ärva borde då inte syndare föda syndare, och heliga föda heliga? Hur kom det sig att Jesus inte föddes i synd? Maria var ju precis lika mycket släkt med Adam och Eva som alla andra – OCH hade manliga förfäder – så att vara född av en jungfru skulle inte ha hjälpt mot ett sådant “synd-DNA“. Varför skulle arvet hoppa över henne och inga andra kvinnor? Att Jesus var född av en jungfru var ämnat som ett TECKEN enligt Jesaja och det står ingenstans att det var för att Jesus skulle undgå någon arvsynd.

Jesaja 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

De första 300-400 åren e Kr så lärde ingen av de gamla kyrkofäderna att vi ärvt Adams synd, men däremot gjorde gnostikerna det och de betraktades som villolärare. Augustinus var en före detta gnostiker och det var därifrån han hämtade idén om den syndfulla naturen och introducerade den till kyrkan. Luther, Kalvin och andra fortsatte att sprida idén och vi har sedan i flera hundra år tagit denna lära som en självklarhet och “sanningarnas sanning” som vi helt enkelt inte FÅR ifrågasätta. Men varför ska vi försöka intala oss att ALLA de gamla kyrkofäderna hade fel de första 300 åren efter Jesu död, innan Augustinus äntligen äntrade scenen och gav oss ljus? Det finns ingen som orsakat fler villoläror i Kyrkan än Augustinus som kan ses här.

Nedanstående verser brukar vanligtvis användas för att ge support för idén om Arvsynden

1) Rom 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.

Vad vi kan läsa här är att DÖDEN kommit över alla människor (“all MEN” KJV) och inte  att SYNDEN kommit över alla människor. Och varför kom döden över alla människor? Jo, EFTERSOM ALLA HADE SYNDAT. Det betyder att VI som individer orsakat det tillståndet med vårt eget agerande och det står inte att vi är födda i synd eller fördömda från start. Syndens lön är döden och i Adam och Evas fall så handlade det om både fysisk och andlig död. Fysisk för att de inte längre kunde nå Livets Träd och fick träda ut i världen som var förbannad för deras skull, och andlig eftersom synden ju separerar oss från Gud som är helig.

En del hänger upp sig på att det står att “alla hade syndat” och menar att detta borde inbegripa bebisar. Det handlar om anthrōpous (“all men”  i KJV) vilket beroende på sammanhang kan betyda män, kvinnor OCH män eller hela mänskligheten. Vi vet redan att det finns åtminstone ett undantag till regeln eftersom Jesus aldrig syndade. “Alla” betyder alla av någonting, och i det här fallet ser det ut att vara alla som överhuvudtaget kan synda. Läs sist i dokumentet om vad synd är, och du kan se att barn inte kan inbegripas i beskrivningen eftersom de inte är medvetna om lagen.

Adam introducerade den allra första synden till världen och det orsakade väldiga konsekvenser för alla efterkommande. Det mest påtagliga är att vi måste dö FYSISKT pga honom (även om vi dör som oskyldiga bebisar) och detta beroende på att vi inte kan nå Livets Träd pga hans synd när han blev utkastad ur Eden. Vi har även blivit födda in i en fallen värld pga honom, och vi måste arbeta i vårt anletes svett och vi måste föda barn i plågor vilket är del av förbannelsen. Vi har även tistlar i naturen pga Adam, och vi skulle även kunna säga att jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott o dyl. kan härledas till förbannelsen som Adam orsakade eftersom Gud aldrig skulle acceptera eller orsaka sådana element gentemot oss utan orsak. Dessa saker är ju negativa och orsakar död och plåga, och Bibeln lär att Döden är en FIENDE. Vi vet att vi lever in en fallen värld men de goda nyheterna är förstås att Gud gjorde någonting åt saken. Fysisk död är enda utvägen efter det som Adam orsakade för ingen skulle vilja leva för evigt på en jord som är under en förbannelse.

Vi är inte ansvariga för Adams synd för synd tillräknas inte där det inte finns någon moralisk lag som blivit överskriden. Romarbrevet 5 talar inte om fysisk död för Paulus talar om fördömelse och rättfärdighet, och fördömelsen syftar till själslig död eftersom de som ju är rättfärdiggjorda fortfarande dör fysiskt. Väljer vi Adams väg så dör vi, men väljer vi Jesus väg så får vi liv. I Rom 6:23 står det “Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. För att förstå vad slags död som menas i början av versen behöver vi bara jämföra med motsatsen i slutet av versen. “Evigt liv“! Att få evigt liv betyder inte att den rättfärdiga personen inte kommer att dö fysiskt. Jesus säger i Joh. 11:25 “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör.” Om döden i Rom 6:23 betyder fysisk död så skulle det betyda att de rättfärdiga inte behöver dö fysiskt. Rom. 6:23 lär ut samma sak som Rom. 5:12 och 18-19 – att vi inte dör förrän vi syndar, och att vi inte lever förrän vi tror på Jesus.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre

Rom 5:13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns

2) Rom 5:18Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Om vi i Rom 5:18 ska se första halvan som att 100% av alla människor kategoriskt blir fördömda pga Adam, då måste vi se andra halvan på precis samma kategoriska sätt – att ALLA blir rättfärdiga genom Jesus. Men blir 100% av alla människor rättfärdiga i Jesus? Nej, vi vet att en universell frälsning inte är Biblisk så vi kan inte kategorisera på det sättet utan måste läsa verserna i sitt sammanhang. Vi får mer ljus bara vi går till nästa vers som är 5:19. Där står det att MÅNGA blivit syndare och att MÅNGA ska bli rättfärdiga. Vi vet att vi inte blir rättfärdiga i Jesus såvida vi inte accepterar honom som Frälsare och omvänder oss från våra synder. Likaså blir vi inte fördömda i Adam, såvida vi inte väljer att vara olydiga som han var. Nu har alla syndat (alla som är medvetna om lagen) och är därför i behov av en frälsare, men inte för att Adam syndat utan för att VI syndat. Sen kan det också vara så att vi är utsatta för ännu mer frestelse än vad Adam var och att Kunskapens Träd orsakat en ny dimension för oss att hantera, men ingenstans står det att vi är födda i synd, att vi ärvt Adams synd, att vi är födda med syndfullt kött, att bebisar kan synda, etc. I Adam så dör vi inte såvida vi inte väljer att vara olydiga, och i Kristus så lever vi inte såvida vi inte väljer att lyda.

Romans 5:14 Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse SÅDAN SOM Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

Sådan som” betyder “i likhet med” och är översatt från det grekiska ordet homoiōmati. Paul refererade till de som hade syndat innan lagen kom och som syndat mot sitt samvete. De hade visserligen inte fått ett direkt bud från Gud som Adam fick, men de var fortfarande syndare.

3) Psalm 58:4 De ogudaktiga är avfälliga ända från födelsen, de lögnaktiga far vilse alltifrån moderlivet

Ps. 58:4 ger intryck av att barn är syndiga från födelsen och Ps. 51:7 att barn när syndiga från befruktningen. Hur ska vi ha det? Vi ska inte bygga doktriner på psalmer som kan vara just psalmer och poesi, och det är bättre att läsa psalmer genom filtret av klarare texter utan poetiska inslag. Notera att det står “far vilse” vilket betyder att de inte var födda vilse från start. Notera också att den rättfärdiga i vers 11 INTE var vilse så “fara vilse” gäller alltså inte alla universellt. Psalmen gäller vuxna personer och inte barn för barn kan inte göra upp onda planer i sina hjärtan.

Ps. 58:3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet

Notera också att det står “lögnaktiga“. Vilka bebisar känner vi som kan tala lögner och prata direkt från födseln? Vilka bebisar kan använda sina händer för att bana väg för våld i landet? Självklart ingen!

Ps. 58:7 Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!

Hur många är födda med TÄNDER? Detta är ytterligare bevis för att psalmen inte handlar om straff gentemot bebisar utan gentemot ogudaktiga som gjort sig skyldiga till våld, blodutgjutelse och att ständigt bryta mot Guds lag.

Det låter onekligen som barn är neutrala och oskyldiga:

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Mark 10:15 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

Jesaja 7: 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

4) Jer. 17:9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?

Jeremia talar här om hjärtan som säger en sak men känner ett annat. Bibeln talar också om hjärtan som är rena, villiga, glada, perfekta, osv. Versen precis efter säger:

Jer. 17:10 Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.

Så det handlar om en persons gärningar och inte att alla är födda med hjärtan som är fördärvade. Vi kan absolut inte använda den här poetiskt uttryckta versen till stöd för att vi är födda i synd. När Gud utrannsakar en bebis hjärta (om han ens är gammal nog att ha ett) så ser han självfallet vilka gärningar den har och vilken kapacitet den har att lyda – och dömer därefter.

5) 1 Mos. 6:Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda

Detta handlar om tillvaron strax före floden och innebörden av orden visar att man åtminstone måste vara vuxen för att kunna ha sådana tankar. Noa var undantagen och han var en rättfärdig man. Det är troligt att “Guds söner” (det hebreiska begreppet betyder änglar de andra tre tillfällena som det används i GT) haft en stor orsak till den våldsamma och onda tillvaro som rådde just före floden. Vi kan läsa att de fick barn med kvinnor och att avkomman blev jättar. Gud accepterade Abels offer och inte Kains, och ansåg dessutom att även Kain hade förmåga att stå över synd. Inte kan vi väl säga att vi alla syndar ständigt och jämt än idag endast tänker onda tanker, för det gör inte ens ateisterna! Om den här versen säger att vi alla är födda i synd så måste man fundera på varför Gud dödade alla människor pga deras totalt syndfulla liv, bara för att se problemet fortsätta även efter floden. Då skulle han ha orsakat floden helt i onödan. Är vi födda i synd är det i stället Gud som ska klandras, för ingen av oss har bett om att få bli födda men en syndfull natur som får oss att synda.

6) Psalm 51:7 I synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv (SFBSe, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig (1917)

Denna vers handlar inte om alla människor i hela världen utan om David och hans mamma. Versen säger att David blivit avlad i synd och INTE att David är född syndig. Det kan mycket väl stämma att David blev avlad i synd om vi ser till omständigheterna till hans mamma.

David hade två halvsystrar Zeruiah and Abigail (1 Krön. 2:13-16). Pappan till dem var inte Jesse utan Nahash (2 Sam. 17:25). Davids mamma var förmodligen inte Jesses första fru, vilket kan förklara varför Davids halvbröder såg sig själva som bättre än David (1 Sam. 17:28-30) Det kan också förklara varför David inte kallades fram då profeten Samuel var på besök för att hitta en kung. (1 Sam. 16:11).

Det går att spekulera ytterligare om omständigheterna gällande David’s mamma och hur hon fick sina barn, men vi vet åtminstone ovan. Det går t ex att spekulera om otrohet, våld, skilsmässa osv vad gäller omständigheterna kring Nahash och Jesse. Davids mamma borde ha varit gift med Jesse när han föddes eftersom David inte var någon bastard (Deut 23:2).

David var precis som vi född in i en syndfull värld och man kan också bli född in i ett språk (Apg 2:8). Låt oss återigen inte glömma att psalmer ofta innehåller poetiskt tal, och i det här fallet så vet vi att ben inte kan prata, att Gud inte krossar ben när vi syndat, att isop kan få oss vitare än snö, osv:

Ps.51:9 Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö. 10 Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla.

Det låter inte logiskt att David ivrigt skulle be Gud om förlåtelse för att han (David) hade mage att bli avlad i synd. Det hade knappast varit Davids fel utan snarare Guds fel.

7) Job 15:14 (Elifas) Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

Job 25:4 (Bildad) Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?

Frågorna i 15:14 och 25:4 är adresserade till Job av hans vänner i respons till Jobs övertygelse om att han är oskyldig. Vännernas åsikter är inte Guds åsikter. Vi vet redan att det finns flera rättfärdiga personer beskrivna i GT och Job själv hör till dem. Hela mänskligheten som är född av kvinna har hamnat i frivillig demoralisering pga frestelser och själviskhet. Jesus var också född av kvinna men han var inte demoraliserad. Versen säger inte att varje kvinna har ärvt orenlighet och att varje man är född orättfärdig. Vi måste fråga oss själva om verserna absolut måste läsas bokstavligt? Läser du den här versen bokstavlig ifrån samma bok?:

Job 1:21 Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit.

8) Rom. 3:10 Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda 11 ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud

Läs ett mer utförligt svar i min bloggartikel här. 

Återigen kan vi se att bebisar inte kan åsyftas eftersom det handlar om onda människors val. Paulus ord kommer ifrån några psalmer och vi kan läsa att de ogudaktiga (däribland det inte finns någon rättfärdig) konstrasteras mot de rättfärdiga som tar sin tillflykt till Herren.:

Psalm 14: 1 DÅRARNA säger i sitt hjärta: ”Det finns ingen Gud.”Onda och avskyvärda är deras gärningar, det finns ingen som gör det goda.Herren blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud.Men alla har avfallit,  alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda,  inte en enda.Förstår de ingenting, alla dessa OGÄRNINGSMÄN, de som äterMITT FOLK som om de åt bröd och som inte åkallar HerrenDär gripsde av förfäran, ty Gud är hos de RÄTTFÄRDIGAS släkte.Den betrycktes råd hånar ni, ty Herren är hans tillflykt.O, att det från Sion kom frälsning för Israel!När Herren gör slut på SITT FOLKS fångenskap, då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.

Psalm 5:9 Herre, led mig genom din rättfärdighet för mina förföljaresskull.  Gör din väg jämn för mig.10 Ty vad deras mun talar kan ingen lita på, deras inre är fördärv,  en öppen grav är deras strupe och sin tunga gör de hal.11 Förklara dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli derasfall. Driv bort dem för deras många synders skull, ty de är upproriskamot dig.12 Men låt alla som flyr till dig få glädja sig. I evighet skall de jubla, ty du beskyddar dem. I dig skall de fröjdas  som älskar ditt namn.13 Ty du, Herre, välsignar den RÄTTFÄRDIGE, du omger honom med nåd som med en sköld.

Vi vet redan om en rad kända rättfärdiga människor i GT, såsom Abraham, Lot, Job, Noa, etc, och Paulus som yttrade orden i Rom 3:10 var också rättfärdig! Är vi inte rättfärdiga kommer vi inte in i Guds rike. Alltså kan vi inte låta Rom 3:10 motsäga detta utan vi måste läsa versen i sitt sammanhang och notera vad psalmerna säger som citeras.

9) Ef 2:Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner.

En del påstår felaktigt att det står att vi blivit FÖDDA i “överträdelser och synder” men det står inte så. Versen efter säger:

Ef. 2:Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Bebisar kan inte följa syndiga begär och vara olydiga. Man måste vara vuxen för att vara medveten om sitt kött och känna behag till begär så bebisar kan inte vara skyldiga till de överträdelser som Paulus talar om. Ingen måste av nödvändighet vara “olydnadens söner” eller “vredens barn“, liksom ingen måste vara alkoholist. Det är våra egna val som vi måste stå till svars för och vi är slavar under den vi lyder. “Av naturen” visar på personens karaktär som orsakas av inövad synd, och inte nödvändigtvis pga att vara född i synd. Bebisar som skriker efter mat, blöjbyte eller omtanke syndar inte! Vårt samvete är det som kan döma oss och bebisar har gott samvete.

Rom 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

10) 1 Kor.15:22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande

Sammanhanget handlar om de kristnas uppståndelse, och ingenstans står det att vi har ärvt Adams synd och/eller att vi måste dö andligen pga det som HAN gjorde. Sammanhanget är:

1 Kor. 15:20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

Adam orsakade som sagt fysisk död för ALLA människor eftersom vi inte kan nå Livet träd pga honom, och vi har också syndat LIKSOM honom, vilket får oss att förtjäna andlig död precis som honom. Det står inte att ALLA dör andligen i Adam och NÅGRA görs levande i Kristus. Nej, ALLA görs levande i Kristus. Om någon vill läsa att vi alla automatiskt dör andligen i Adam så tvingas vi tro att alla automatiskt görs andligt levande i Jesus., men alla blir inte frälsta. Jämför gärna dessa verser med Rom. 18-19 som säger samma sak. Läs mer i den här artikeln.

11)  Predikaren 7:21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar

Predikaren är en person som ibland låter lite bitter över hur människan beter sig, och uttrycker sig ibland som han vore en av dessa syndiga människorna som han suckar över. Han uttrycker sig kategoriskt om människan och säger att människornas hjärtan är fulla av ondska så länge de lever. Stämmer det in på alla? Enok, Abraham, Lot, Job, och de människor som levde senare, såsom Jesus lärljungar inklusive Paulus? Var deras hjärtan fulla av ondska dygnet runt och gjorde de aldrig något gott en enda minut? Självfallet gjorde de det. Predikarens texter måste läsas med hänsyn till hans klagan över människosläktet som sådant.

Predikaren 9:Detta är det onda i allt som händer under solen, att det går alla lika. Därför är också människornas hjärtan fulla av ondska, och oförnuft bor i dem så länge de lever, och sedan måste de ner bland de döda.Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med det du gör.  Njut livet med en hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.

Predikaren sade också i samma kapitel att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA och att de SEDAN tänkt ut många onda planer. Det kan dock inte stämma att 100% av alla människor tänkt ut onda planer, för en person som Enok togs till och med upp till himlen pga sin rättfärdighet:

Predikaren 7:30 (29) Se, endast detta har jag funnit  att Gud skapade människorna rättsinniga. Men sedan har de tänkt ut många onda planer.

12) Här följer några mycket olyckliga översättningar från Svenska Folkbibeln

a) Rom 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet

b) Rom 7:5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden

c) Gal. 5:13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek

d) Ef. 2:3:3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

e) Rom. 8:3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.

f) Rom. 8:8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

g) Kol. 2:11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur

h) Rom. 7:7 Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.

Samtliga ovan verser är från Svenska Folkbibeln som felaktigt lagt till ord som inte finns i grundtexten.  Där “ond natur” finns med är felaktiga översättningar eftersom ordet “onda” är taget från luften och inte har en parallell i originalspråket (grekiska).  1917 års översättning har lyckligtvis inte “ond natur” i någon av dessa verser och inte heller Reformationsbibeln. “Ond natur” är en översättning av grekiska “sarx” som betyder KÖTT och precis samma sorts kött som Jesus hade.  Att översätta ett och samma ord för “kött” när det är relaterat till Jesus, och till “ont kött/ond natur” när det är relaterat till människor är ohederligt och helt omotiverat. Att lägga till ordet “onda” är att göra tillägg till Bibeln och det är vad vi blivit varnade från att göra. Tilläggen har förmodligen kommit till genom en influens av vårt Lutherska arv, och Luther var som sagt mycket influerad av Augustinus.

Bättre översättningar är:

a) Rom. 8:12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot KÖTTET, så att vi skola leva efter KÖTTET. (1917)

b) Rom. 7:For when we were IN THE FLESH, the MOTIONS OF SINS, which were by the law, did work in our members to bring forth fruit unto death. (KJV)

c) Gal 5:13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att KÖTTET får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. (1917)

d) Ef. 2:3 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt KÖTTS begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra. (1917)

/d) Ef. 2:3 Among whom also we all had our conversation in times past in the lusts of our flesh, fulfilling the desires of the flesh and of the mind; and were by nature the children of wrath, even as others. (KJV)

e) Rom. 8:Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom KÖTTET, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. (1917)

f) Rom. 8:So then they that are in the FLESH cannot please God. (KJV)

g) Kol 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder KÖTTSLIGA KROPP; jag menar omskärelsen i Kristus. (1917)

h)  Rom. 7:What shall we say then? Is the law sin? God forbid. Nay, I had not known sin, but by the law: for I had not known lust, except the law had said, Thou shalt not COVET. (KJV)

Vad gäller Rom. 8:3 så är det faktiskt det enda stället i Bibeln där det står något om “syndigt kött/natur” och vi kan läsa att Jesus kom “i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet”. När han vara tillsammans med sin Fader i treenigheten så hade han inte kapacitet att synda eftersom Gud inte kan gå emot sin egen natur, men när han kom som människa till jorden så hade han kött liksom vi och hade plötsligt kapacitet att synda som alla andra människor. Därför är det en bra beskrivning att Jesus kom “i syndigt kötts gestalt”, för det är ju med köttet som en människa kan utföra synd, och det var just i syndigt kötts liknelse som han kom. Det går inte att använda denna vers som stöd att vi alla är födda i synd, eftersom versen handlar om Jesus val att komma till jorden i ett likadant kött som vi – och är man i KÖTT så har man också förmåga att synda. Jesus valde dock inte att synda, och därför är hans offer så makalöst.

13) 1 Mos. 8: 21 När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: “Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Det står “ända från ungdomen” och inte “ända från födelsen” eller “ända sedan de var bebisar/barn”. Så kan man uttrycka sig om man vill säga att något varat ända från början, eller mycket tidigt eller i urminnes tider. Är man ungdom så har man åtminstone uppnått en ålder när man är medveten om Guds bud och hur man relaterar i förhållande till det. Man är alltså medveten om att man syndar, och versen säger inte att vi är födda i synd.

14) Rom. 8:Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden (SFB)

1917 års översättning är bättre:

Rom. 8:Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. (1917)

Den enda versen i Bibeln där det faktiskt står något om “syndigt kött” är faktiskt i denna vers. Det står att sonen kom i “syndigt kötts gestalt”. Det är en bra beskrivning eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med och Jesus kom alltså i liknelse av ett sådant kött som vi andra hade. Ingen syndar dock av ren nödvändighet och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Om det var vårt kött som per automatik vore syndigt så borde det gälla ofödda barn också, men då måste man fråga sig på vilket sätt ett ofött barn kan ha “syndigt kött” och varför detta inte skulle vara Guds fel snarare än barnets. Då måste vi ändra de verser som säger att det är våra överträdelser som orsakar så att vi blir (andligt) döda när vi egentligen blir döda så fort vi avlas och får ett kött. Men Bibeln lär inte ut att det är en synd att ha ett kött, och varför skulle Gud vara vred på oss för att vi har ett kött? Nej, Gud är vred för att vi SYNDAR.

Vi orsakar vår egen fördömelse

1 Mos 6:12 Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.13 Då sade Gud till Noa: “Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden

2 Mos 32:Då sade Herren till Mose: “Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” Herren sade ytterligare till Mose: “Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk.) 

5 Mos :31:29 Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför skall olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont iHerrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar.”

5 Mos. 32:Du övergav Klippan som födde dig.Du glömde Gud som gav dig livet.19 Herren såg detta och förkastade dem,eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.20 Han sade: “Jag vill dölja mitt ansikte för dem,jag vill se vilket slut de får.  Ty de är ett förvänt släkte, barn utan trohet.

NÅGOT ATT FUNDERA PÅ

Risken med läran om Arvsynden är att den kan användas som en ursäkt för synd och att vi kan ha både vår synd (som stackars vi inte kan hjälpa) och vår frälsning också. Men vår frälsare kan ge oss en fullständig seger över synden. Jesus dog inte så att vi ska kunne fortsätta synda. Synd är något som inträffar vid någon tidpunkt efter att vi blivit födda, och synd är ingenting som finns i våra gener/DNA. Jehovas Vittnen lär att en människas läggning och synden finns i blodet.(“The poisons that produce the impulse to commit suicide, murder, or steal are in the blood.” (Watchtower 9/15/1961, page 564)

Hur kom det sig att Enok i 1 Mos. 4:26 levde så Gudfruktigt att han helt enkelt togs hem till Gud utan att behöva dö? Det verkar inte som han var född i synd. Man skulle också kunna tycka att om nu syndarvet är ett faktum så borde en sådan mycket viktig och avgörande lära kunna ses någonstans i Bibeln. Men vi har visat här att det faktiskt inte står att läsa någonstans. Det är förstås överraskande att inse att en tradition vuxit sig så stark att ingen egentligen ifrågasätter den. “Alla” tror ju på syndafallet i alla länder, så vi tar bara för givet att Bibeln lär det. Men historieböckerna med citat från de äldsta kyrkofäder ljuger inte. Bilden är solklar. Ingen förutom gnostikerna (och senare Augustinus) trodde på en arvsynd.

Något att tänka på är att när Gud ville straffa de som gjort ont i hans ögon under ökenvandringen, så valde han att straffa de som var tjugo år gamla och därutöver.

3 Mos 32:11′Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är TJUGO år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob — eftersom de icke i allt hava efterföljt mig 12 ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.’13Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att HELA DET SLÄKTE hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.

Under domstolen

Om en mentalt handikappad vuxen person, med förstånd som en 0-3-åring, skulle ertappas med något brott så skulle ett normalt fungerande rättsväsende aldrig leda till ett åklagande mot en sådan person. Han är ju inte tillräknerlig eller vid sina sinnes fulla bruk. Han själv kan per definition inte utföra något brott, men möjligen en vårdare/anhörig som borde ta ansvar för honom. Ingen skulle komma på tanken att kalla en gravt mentalt handikappad person till en rättegång för att sedan låta en Domare deklarera att “Ja, du skulle ju riskera minst ett års fängelse för det brott du begått men eftersom du är mentalt handikappad så är vi hyggliga här och låter dig  slippa det straff som du FÖRTJÄNAR”. Nej, personen i fråga skulle inte ens kallas till en rättegång, och inte heller FÖRTJÄNAR han något straff om han inte ens kan kontrollera sina kroppsrörelser eller ens mentalt förstå någonting om orsak och verkan. Om en sekulär rättsinstans agerar så humant, skulle då vår kärleksfulla Gud handla på ett mindre humant vis? Skulle han verkligen mena att små bebisar FÖRTJÄNAR ett straff och ser han sig själv som HYGGLIG när han inte utmäter straff på dem? Vad kan små bebisar rimligen ha gjort sin skyldiga till för slags brott?

Hur kommer synden in i människan och vad är synd?

Om alla är födda i synd betyder det att bebisar kan synda, men vad slags synder kan en en månaders bebis göra sig skyldig till? Även ofödda bebisar är i så fall också syndare eftersom en människa blir en person vid befruktningen. Men hur kan en bebis som fortfarande är i magen kunna synda? Om bebisar i magen kan synda så måste vi vara konsekventa och anse att en bebis som blev befruktad för en timme sedan också är en syndare och lagöverträdare – men på vilket sätt kan en cellsamling som får plats i ett nålsöga kunna synda utan hjärta, hjärna, hörsel, ögon, etc? Nedan kan vi läsa vad synd är och ingenstans passar bebisar in.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 1:14. Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den död.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Matt 15:18. Men det som går ut ur munnen, kommer från hjärtat, och det orenar människan. 19. Ty från hjärtat utgår onda tankar, mord, hor, otukt, stöld, falskt vittnesbörd, hädelse.

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda. 14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium. 

“I synd är jag född” säger Kung David, men menar inte att han är född syndig

Se, i synd är jag född, och i synd BLEV JAG TILL i min moders liv. (Ps. 51:7 SFB)

Se, i synd är jag född, och i synd har MIN MOR AVLAT MIG (Ps 51:7 1917)

Behold, I was SHAPEN in iniquity; and in sin did MY MOTHER CONCEIVE ME (Ps. 51:5 KJV)

Om David menar att han BLEV TILL i synd (pga att hans mamma syndade den dagen då han blev till) så kan man poetiskt uttrycka det med att man är avlad eller född i SYND. Man kan poetiskt säga att vi allihop är födda rakt in i en syndfull värld, men just denna vers handlar inte om alla människor i hela världen utan om David och hans mamma

Versen säger att Davids mamma avlat honom i synd och INTE att David blev avlad syndig. Inte på minsta vis står det att David och alla andra människor är födda syndiga, och det kan mycket väl stämma att David blev till genom synd om vi ser till omständigheterna till Davids mamma. David var precis som vi född in i en syndfull värld och man kan också bli född in i ett språk (Apg 2:8) och på samma sätt var inte David syndig från födelsen (eller befruktningen) men var född in i en syndig värld. Psalmer innehåller poetiskt tal så de kan tolkas poetiskt eller bokstavligt beroende på sammanhanget, och i det här fallet så vet vi redan att ben inte kan prata, att Gud inte krossar ben när vi syndat, att ben kan jubla eller att isop kan bokstavligen få oss vitare än snö. Det är inte meningen att vi ska använda oss utav poetiska psalmer eller ordspråk för att starta nya läror med hjälp av dem, och speciellt inte om dessa läror motsägs i resten av Bibeln.

Ps 51:9 Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö.10 Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få JUBLA.

Kan Davids mamma verkligen ha syndat just då David blev till?

David hade två halvsystrar Zeruiah and Abigail (1 Krön. 2:13-16). Pappan till dem var inte Jesse utan Nahash (2 Sam. 17:25). Davids mamma var förmodligen inte Jesses första fru, vilket kan förklara varför Davids halvbröder såg sig själva som bättre än David (1 Sam. 17:28-30). Det kan också förklara varför David inte kallades fram då profeten Samuel var på besök för att hitta en kung. (1 Sam. 16:11).

Det går att spekulera ytterligare om omständigheterna gällande Davids mamma och hur hon fick sina barn, men vi vet åtminstone ovan. Det går t ex att spekulera om otrohet, våld, skilsmässa osv vad gäller omständigheterna kring Nahash och Jesse. David’s mamma borde däremot ha varit gift med Jesse när han föddes eftersom David inte var någon bastard (Deut 23:2). Det kan ha varit så enkelt att Davids mamma inte var gift med Jesse när hon blev gravid.

Kapitlet börjar med:

Ps. 51:För sångmästaren, en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.

Sedan fortsätter David med att be om ursäkt för det som han själv gjort sig skyldig till gällande hela historien gällande sin otrohet med Bat-Seba. David säger till Gud att “det är mot DIG jag har syndat”, men det utesluter förstås inte att han även syndat gentemot Bat-Sebas make, för det var inte inför Bat-Sebas make som han bekände sina synder utan inför Gud.

Ps. 51: 3 Gud, var mig nådig enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. Två mig ren från min missgärning,rena mig från min synd.5 Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.6 Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar, du är ren när du dömer.

David fortsätter att tala om sig själv och även den första minuten i sitt liv som verkar ha startat på syndens väg genom att hans mamma syndade när hon avlade honom. Sedan säger han:

Ps 51:10 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar. 12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.13 Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig.13 Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. 

David var i riskzonen för att förlora den helige anden pga överträdelser. Det är inte så att David plötsligt kommer på att han är född i synd och kastar sig ner på sina knän för att be så mycket om ursäkt för en sådan överträdelse inför Gud. Det hade knappast varit Davids fel om han blev född i synd och det skulle snarare indirekt vara Guds fel, vilket innebär att Gud borde ha bett DAVID om ursäkt för att stackars David tvingades blir född i synd – som David aldrig bett om att få bli. En synd handlar om en överträdelse av Guds lag, men på vilket sätt kan vår egen befruktning vara emot Guds lag och göra honom besviken?

Denna psalm har tyvärr ofta använts som stöd för den gnostiska idén att vi är födda i synd (liksom Rom. 5) men arvsynden stöds inte av Bibeln. Ingen av de gamla kyrkofäderna lärde detta de första 300 åren e. Kr. Endast gnostikerna. Läs gärna mer om Arvsynden i denna bloggartikel.

Psalm 22:10 Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. 11 På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud.

I Ps. 51:7 vill en del tolka som att vi alla är syndare allt sedan BEFRUKTELSEN (avelsen), och i Ps. 58:4 står det att vi är syndare så fort vi FÖDS. Så hur ska vi ha det? Är vi syndare sedan befruktelsen eller så fort vi föds? Och kan verkligen nyfödda bebisar prata och ljuga direkt vid födseln? ELLER, ska vi kanske tolka psalmer som PSALMER?

Ps. 58:4 De ogudaktiga är avfälliga ända från FÖDELSEN, de lögnaktiga far vilse alltifrån moderlivet. (SFB)

Ps. 58:3 The wicked are estranged from the womb: they go astray as soon as they be BORN, speaking lies. (KJV)

Vi kan acceptera vad som står i detta kapitel, men vi behöver inte acceptera det som INTE står. Det står ingenstans att människor är födda i synd. Bebisar är neutrala och har inte kapacitet att synda. Om själva grunddefinitionen av synd är att bryta mot Guds bud, då kan ju inte en befruktelse/födelse vara en orsak till synd.

1 Joh. 3:Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

Människan är skapad med FRI VILJA och kan ofta agera mot Guds vilja

Människans fria vilja är till och med ännu mer uppenbar i Bibeln än själva treenigheten, och treenigheten är ju en Biblisk sanning som är svår att förneka utan att göra revideringar i skriften. Människans fria vilja återspeglas från det första kapitlet till det sista, med start i berättelsen om Satan som emot Guds vilja gjorde uppror mot Honom vilket medförde enorma konsekvenser för både änglar, människor och djur. Självfallet ville inte Gud att Satan skulle upphäva sig mot Honom och anse sig själv – en skapad ängel – vara som Gud själv. Bibeln säger:

1 Kor. 15:26Sist bland hans FIENDER bliver ock DÖDEN berövad all sin makt;

Döden är alltså en FIENDE. Självfallet skulle Gud aldrig göra så att en FIENDE skulle finnas i hans “mycket goda” skapelse och skapa oreda. Däremot förstår vi sammanhanget om människan syndade emot Guds vilja och döden då blev ett nödvändigt ont eftersom syndens lön är döden. I Adam och Evas fall handlade det om både fysisk död och andlig död när de syndade. Vi andra dör fysiskt pga deras handlande (vi kan framför allt inte nå Livets träd pga dem) och vi dör andligt när vi själva syndar. Syndens lön är döden eftersom ingen skulle vilja leva i evighet i en fallen värld full med synd, så döden är då ett bättre alternativ för att vi sedan ska få en bättre tillvaro efter döden. Vi kan då få nya odödliga kroppar och leva i evighet i Guds nya Jerusalem, på villkor att vi omvänder oss och lever i tro på Gud som skapat jorden.

Det enda alternativet till att skapa människan med fri vilja är att göra oss till fjärrstyrda robotar som aldrig någonsin syndade, men det är uppenbart att vi inte är skapta på det sättet. Uppenbarligen ville Gud skapa oss på så sätt att vi ska vara Hans avbild och att vi kan göra våra egna val. Har vi valet att älska och lyda Honom måste det alltså finnas alternativ att INTE älska Honom och lyda Honom. På samma sätt vill vi själva inte gifta oss med någon person som är programmerad till att säga “Jag älskar dig” och likt en “Stepford wife” alltid agera som programmeraren bestämt. Det skulle i så fall bli en tråkig film som programmeraren redan sett och vare sig han eller det skapta skulle ha någon glädje av detta. Gud har sina orsaker till att skapa oss med en fri vilja. Varför fanns Kunskapens Träd i Eden? Bara för att få Adam och Eva på fall? Nej inte alls, men Gud hade kanske en önskan att påminna människan om att de mår bäst av att ha en relation med sin skapare och Hjälpare, och med ETT träd och EN regel så kan Gud lätt åstadkomma så att Adam och Eva varje gång de passerar bestämma sig för “NEJ, inte heller idag vill jag vara olydig mot min skapare som vill mig väl”.

Kan en allsmäktig Gud skapa en människa med fri vilja? Självklart, eftersom Gud kan skapa människan precis hur Han vill. Här nedan finns en del exempel på människans fria vilja, och hur människan helt emot Guds vilja valt att inte lyssna och inte lyda. Vi kan också se att det många gånger är människans gensträvighet som får Gud att orsaka motgångar och straff.

GAMLA TESTAMENTET

2 Mosebok 16:20
Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.

2 Mosebok 13:15
ty då Farao i sin hårdnackenhet icke ville släppa oss, dräpte HERREN allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såväl ibland människor som ibland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstfött bland mina söner löser jag.’

3 Mos. 26:3OM I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, 4så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt.—14Men OM I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,15om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten mitt förbund,16då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.

4 Mosebok 27:14
detta därför att I, i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig, voren gensträviga mot min befallning och icke villen hålla mig helig genom att skaffa fram vatten inför deras ögon.» Detta gällde Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin.

5 Mosebok 1:26
Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot HERRENS, eder Guds, befallning.

5 Mosebok 1:43
Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod upp mot bergsbygden.

5 Mosebok 8:2
Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN, din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.

5 Mosebok 8:20
På samma sätt som hedningarna som HERREN förgör för eder skolen också I då förgås, därför att I icke hörden HERRENS, eder Guds röst.

5 Mosebok 9:23
Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: »Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder», då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst.

5 Mosebok 28:62
Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS. din Guds, röst.

Domarboken 2:17
Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolös avfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hast av ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad för HERRENS bud, och gjorde icke såsom de.

Domarboken 6:10
Och jag sade till eder: Jag är HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I bon. Men I villen icke höra min röst.

1 Samuelsboken 2:12
Men Elis söner voro onda män, de ville icke veta av HERREN.

1 Samuelsboken 2:25
Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan då göra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville döda dem.

2 Kungaboken 18:12
detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.

2 Kungaboken 24:4
jämväl för det oskyldiga blod som han utgöt, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke förlåta.

Krönikeboken 24:19
Och profeter sändes ibland dem för att omvända dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke därtill.

Nehemja 9:17
De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke.

Nehemja 9:29
Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra.30 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand.

Psaltaren 78:10
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

Psaltaren 81:12
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

Psaltaren 95:8
O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Ordspråksboken 1:24
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

Ordspråksboken 1:25
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

Jesaja 5:1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor. 3Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. 4Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.6Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. 7Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. —

Jesaja 24:5Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, DE hava förvandlat rätten, BRUTIT DET EVIGA FÖRBUNDET. 6Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Jesaja 30:15
15Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: »Om i vänden om och ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och förtröstan varden I starka.» Men i viljen icke.

Jesaja 38:4Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade: 5»Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år.

Jesaja 42:24
Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?

Jesaja 57:11
För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

Jeremia 2:8
Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?» De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.

Jeremia 2:31
Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig»?

Jeremia 5:3
HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.

Jeremia 7:24
Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet, och veko tillbaka i stället för att gå framåt.

Jeremia 7:26
Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder

Jeremia 11:8
men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.—11:10 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.

Jeremia 13:11
Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.

Jeremia 17:23
fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.

Jeremia 18:10
men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst, så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

Jeremia 25:7
I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.

Jeremia 25:8
Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina ord9därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar, säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras land bliva ödemarker för evärdlig tid.

Jeremia 29:19
detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, när jag titt och ofta sände till dem mina tjänare profeterna. Ty I villen ju icke höra, säger HERREN.

Jeremia 32:23

Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att göra. Därför lät du all denna olycka vederfaras dem.

Jeremia 32:33
De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de titt och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.

Jeremia 32:35och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ENS TÄNKT mig något sådant; och så förledde de Juda till synd.

Jeremia 34:14
»När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edra fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.

Jeremia 43:7
och begåvo sig till Egyptens land, ty de ville icke höra HERRENS röst. Och de kommo så fram till Tapanhes.

Jeremia 44:5
Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt andra gudar.

Jeremia 44:23
Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesbörd,därför har denna olycka träffat eder, såsom vi nu se».

Jona 1:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.» 3Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord därpå för att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.— Jona 3:2»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»— 4Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.» 5Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.— 8Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. 9Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.» 10Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.

Hesekiel 13:22
Eftersom I genom lögnaktigt tal haven gjort den rättfärdige försagd i hjärtat, honom som jag ingalunda ville plåga, men däremot haven styrkt den ogudaktiges mod, så att han icke vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv,

Hesekiel 20:8
Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem mitt i Egyptens land.

Hosea 4:6Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.7Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam. 8Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begär. 9Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

Hosea 9:17
Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.

Amos 1:13
Så säger HERREN: Eftersom Ammons barn hava trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead, när de ville utvidga sitt område.

Sakaria 1:4
Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: »Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra onda vägar och edra onda gärningar»; men de ville icke höra och aktade icke på mig säger HERREN.

Sakarja 7:10Förtrycken icke änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänken icke i edra hjärtan ut ont mot varandra.»11Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.12ja, de gjorde sina hjärtan hårda såsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt, förmedelst forna tiders profeter. Därför utgick stor vrede från HERREN Sebaot.13Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, när han ropade, så sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, när de ropa—

Men de ville icke akta därpå, utan spjärnade emot i gensträvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.

Krönikeboken 25:20
Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.

GT Gåvor och tjänster ges beroende på MÄNNISKANS fria vilja

3 Mosebok 22:18
Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som DE vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;

Krönikeboken 29:5
till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»

Esra 1:4
Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med gods och boskap, detta jämte vad som FRIVILLIGT gives till Guds hus i Jerusalem.»

Krönikeboken 35:8
Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt folket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.

Krönikeboken 17:16
därnäst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tjänst, och med honom två hundra tusen tappra stridsmän.

Malaki 1:10
Ack att bland eder funnes någon som ville stänga tempeldörrarna, så att I icke längre förgäves upptänden eder eld på mitt altare! Jag har icke behag till eder, säger HERREN Sebaot, och till offergåvor av eder hand har jag icke lust.

Nya Testamentet

Matteus 17:12
men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»

Matteus 22:3
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

Matteus 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig, hur ofta har jag inte velat församla dina barn, såsom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. (Lukas 13:34)

Markus 7:24
Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus’ område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,

Lukas 11:52
Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma dit haven I lagt hinder.»

Lukas 12:49
Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna ville jag icke att den redan brunne!

Lukas 13:6. Och han framställde denna liknelse: En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård och han kom och sökte frukt på det, men fann ingen. 7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, men jag finner ingen. Hugg bort det. Varför skall det också få suga ut jorden? 8. Han svarade och sade till honom: Herre, låt det stå också i detta år, för att jag må gräva omkring det och göda det. 9. Kanske det då skall bära frukt. Om inte, skall du därefter hugga bort det.

Lukas 19:27
Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

Hebr. 5:12. Ty ni som för länge sedan BORDE vara lärare har åter behov av att man lär er de första grunderna av Guds ord. ni behöver mjölk och inte fast föda.

Johannes 1:10
I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

Johannes 21:18
Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart DU ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du ICKE vill

1 Petrusbrevet 5:2
Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.

Filemonbrevet 1:14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.

Apostagärningarna 27:21
Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: »I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka.

Apostagärningarna 7:39
Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten

Apostagärningarna 19:30
Paulus ville då gå in bland folket men lärjungarna tillstadde honom det icke.

1 Korinthierbrevet 12:16
Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

Romarbrevet 2:8
Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.

Jakob 5:16. Bekänn era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans bön i verksamhet förmår uträtta mycket.