Tag Archive | rättfärdig

Hur blev man frälst i Gamla Testamentet utan Jesus?

Feb23

proverbsI Gamla Testamentet kände man förstås inte till människan Jesus, och man hade således inga möjligheter eller krav på sig att tro på honom, men visst fanns det gott om profetior om den framtida Messias, och eftersom man trodde på GUD så trodde man ju indirekt på Jesus Kristus som ju delar treenighet med sin Fader.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. —6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.  

Många tänker på Mose lag (tora) när man säger “Gamla Testamentet”, även om det inte riktigt täcker upp all tid mellan Adam och Jesus. Mose lag har ju inte alltid funnits, och exempelvis så levde Abraham långt innan Mose lag ens fanns. Självfallet finns det inga krav att lyda Mose lag innan den ens trätt i kraft, men däremot fanns det ändå BUD/LAGAR att följa, och de bud som gällde INNAN Mose lag är samma bud som gällt allt sedan Adams dagar och som fortfarande gäller än idag. Det är alltid fel att mörda, ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott, fuska, eller behandla människor illa på andra sätt, och framför allt är det en synd att inte tro på Skaparen (även om inte alla har chansen att få honom exakt definierad).

Gud sa i början (innan Mose lag var i bruk):

1 Mos. 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Både i GT och nu i NT finns det människor som haft begränsade eller inga möjligheter att lära känna Adams Gud, men om man är vuxen med normal begåvning så inser man också att man bor mitt i en skapelse som måste härledas till en Skapare som har auktoritet över ens liv, och dessutom har man ett samvete som talar för eller emot ens sätt att leva sitt liv. Vi kommer alltså att bedömas på grund av det som vi tror och gör. Fortfarande så gäller det faktum att vi inte kan förtjäna vår frälsning – eftersom vi just inte förtjänat den med hur vi valt att leva våra liv. Vi har ju syndat mot Gud och måste därför erkänna oss själva som skyldiga överträdare. Endast Guds nåd kan frälsa oss, och Guds nåd handlar både om hans barmhärtighet och en hjälp att leva rättfärdigt (Titus 2:11-12). Gud ställer villkor på oss.

Rom 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Rom. 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det. 

Joh. 1:9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Profeten Hesekiel erbjuder en alldeles lysande summering om hur man blev frälst under Gamla Testamentet, och det räcker egentligen med hans ord för att förstå vem som egentligen är rättfärdig. Man kan alltså gå från att vara rättfärdig till att vara orättfärdig, om man börjar leva på fel sätt. 

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat ochskaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

I Gamla Testamentet fanns också djuroffersystemblod 3

Detta system var ett temporärt system i väntan på det bättre offret i form av Jesu Kristus korsfästelse och slutgiltiga offer. Man kunde offra djur både i form av tacksägelse och som ett symboliskt “täckande” offer (för sina synder), och man kunde göra det årligen under vissa högtider liksom vid separata tillfällen. Då gällde förstås att omvända sig från de synder som man bekände i samband med offrandet, för annars skulle ju offrandet inte betyda någonting alls. Det är ju inte det faktum att djur dör som kan få en människa att bli rättfärdig, utan att man omvänder sig i hjärtat och visar det i handling. Lydnad är alltid bättre än offer. Om det alltid skulle finnas lydnad så skulle man aldrig behöva offra djur annat än genom tacksägelseoffer.

Försona kommer från det hebreiska kaphar, som betyder att täcka över med asfalt/tjära, och som självfallet inte ska läsas bokstavligt eftersom det har en betydelse av att eliminiera eller ta bort något och inte täcka någon bokstavligen med tjära. Läs gärna 3 Mos. 1:2-5.

3 Mos. 17: 11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.

3 Mos. 16:9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren skall Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden. 

1 Sam. 15:22 Då sade Samuel: “Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.

Hebr. 9:15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.—18 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.19 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket 20 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»21 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. (1917)

Apg 3:19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 

Även Nya Testamentet predikar om samma behov av att leva rättfärdigt för frälsningens skull

Mose lag i det Gamla Testamentet gällde ända fram till Jesu tid och hans död på korset. Efter Jesu död fick vi den helige Ande som vår inre guide och som kan leda oss rätt – och behovet av att leva rätt har alltså gällt allt sedan Adams dagar och gäller än idag.

Rom 6: 16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? DEN BLEV TILLAGD FÖR ÖVERTRÄDELSERNAS SKULL för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var BEVAKADE AV LAGEN, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare FRAM TILL Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men SEDAN TRON HAR KOMMIT, står vi inte längre under någon övervakare.

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. —18 Men OM ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Kor. 7.19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD. 

1 Kor 6:9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. VARKEN otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare SKALL ÄRVA GUDS RIKE.

Hebr 10:26. För om vi syndar med vett och vilja sedan vi har fått kunskap om sanningen, återstår för oss inte mer något offer för synderna, 27. utan en förskräcklig väntan på domen, och hetta av en eld som skall förtära motståndarna. 28. Den som bryter Mose lag måste dö utan barmhärtighet, efter två eller tre vittnesmål. 29. Hur mycket hårdare straff tror ni då inte att den förtjänar som förtrampar Guds Son och håller för orent förbundets blod, genom vilket han är helgad, och som smädar nådens Ande?

Exempel på fullkomliga, perfekta och rättfärdiga personer i Bibeln

Feb4

rättfärdig 3Visst kan vi människor vara fullkomliga, perfekta och rättfärdiga – här och nu. 

Men dessa uttryck betyder inte “att aldrig någonsin ha gjort sig skyldig till synd”. Alla syndare har dock förmåga att omvända sig och bli fullkomliga, perfekta, rena och därför rättfärdiga, för när Jesus gör oss rena så blir vi fullkomligt rena och våra gamla synder är borttagna. Vi behöver inte vänta tills vi dör innan vi kan leva rättfärdigt/fullkomligt och ära Gud med våra liv (Titus 2:11-12). Däremot kan vi inte alltid förvänta oss perfekta och fullkomliga fysiska kroppar, och det kunde inte heller Jesus. 

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA (Strong’s 3477). Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Det hebreiska ordet tsaddiq (Strong’s 6662) betyder fullkomlig, perfekt, rättfärdig, ostrafflig, oklanderlig.

Det grekiska ordet dikaios (Strong’s 1342) betyder ungefär samma sak 

Det grekiska ordet teleios (Strong’s 5046) betyder också ungefär samma sak

Några exempel på människor i Bibeln som levde upp till det begreppet

Jag har använt mig av färgerna ovan för att illustrera respektive ord i grundtexten. Svart text betyder helt enkelt att personernas rättfärdighet är beskriven, utan att något av ovan ord används. Bibeln har gott om exempel på rättfärdiga människor som levde heliga och fullkomliga liv. Alla har dock syndat minst en gång, men det handlar om synder som de omvänt sig från. Om dessa människor varvat synd och rättfärdighet så hade de inte betraktats som rättfärdiga inför Gud. Rättfärdig är den som lever rättfärdigt, men först krävs rening i blodet – genom syndabekännelse och omvändelse.

Noa

1 Mosebok 6:9 Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.

1 Mos. 7:7 Herren sade till Noa: “Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.

Abraham

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Lot

1 Mos. 18:23 Och Abraham gick närmare och sade: “Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?

1 Mos. 19:15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: “Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.”

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. – 9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, 10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter,

Job

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from (Strong’s 8535) och rättsinnig (Strong’s 3477), ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” 

Job. 32:1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.—Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.”

Kung David

Ps. 7:11 Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.12 Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.13 Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.

Psaltaren 18:24 Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.

2 Samuelsboken 22:22 Herren gjorde väl med mig efter MIN rättfärdighet,efter MINA händers renhet lönade han mig.22 Ty JAG höll mig på Herrens vägar, JAG avföll ej från min Gud i ogudaktighet.23 Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät JAG inte vika ifrån MIG.24 JAG var fullkomlig (Strong’s 8549) inför honom och tog MIG till vara för synd.25 Därför har Herren lönat mig efter MIN rättfärdighet, efter MIN renhet inför hans ögon.26 Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige (Strong’s 8549) visar du dig fullkomlig.27 Mot den rene visar du dig ren,  men mot den falske visar du dig vrång.

1 Kung. 14:8 Jag har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. HAN HÖLL MINA BUD OCH FÖLJLDE MIG AV HELA SITT HJÄRTA, så att han endast gjorde det som var RÄTT i mina ögon.

1 Kung. 15: 5 Detta skedde därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort ifrån något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria.

2 Kung. 14:3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort,

Apg. 13: 22 Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt.

Kung Asa

1 Kung. 15:11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort. —14 Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet (perfect with KJV, Strong’s 8003) Herren, så länge han levde.

2 Krön. 14:2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna. 4 Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden.

Kung Hiskia

2 Kung. 18:1 I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. —3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.5 Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan HÖLL DE BUD SOM HERREN HADE GIVIT MOSE. 

Kung Josia

2 Kung. 22:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

2 Kung. 23:25 Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.

2 Krön. 34:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

Enok

Hebr. 11:5. Genom tron togs Enok bort, så att han inte skulle se döden, och man fann honom inte mer därför att Gud hade tagit bort honom. Ty förrän han togs bort, hade han fått vittnesbördet att han behagade Gud. (Reformationsbibeln) 

Mose och hela Israel uppmanades att vara fullkomliga

5 Mosebok 18:13 Du skall vara fullkomlig (Strong’s 8549) inför Herren, din Gud.

Satan

 Hesekiel 28:15 (om Satan) Du var fullkomlig (Strong’s 8549) på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

Abel och Sakarias

Matt. 23:35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. 

Hebr. 11:4 Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, EFTERSOM Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. 

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men HANS BRORS var rättfärdiga.

Josef, Marias man

Matt. 1: 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne.

Josef, rådsherren

Luk. 23:50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike.

Kornelius

Apg. 10:1 I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen.2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. —22 De svarade: “Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.

Johannes Döparen

Mark. 6:20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.

Luk. 1: 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”

Simon

Luk. 2: 25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 

Aposteln Paulus

1 Thess. 2:10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.

Apg. 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: “Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent  samvete ända till i dag.”

Sakarias och Elisabeth

Lukas 1:5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och LEVDE OFÖRVITLIGT EFTER ALLA HERRENS BUD OCH FÖRESKRIFTER.  

Diverse verser om rättfärdiga människorrättfärdig 2

Här nedan kan vi se hur de orättfärdigas liv står i stark kontrast till de rättfärdigas liv, och det handlar om att vara Gud trogen.

GT:

2 Sam. 4: (Is-Boset)11 Hur mycket mer skall jag inte nu, när ogudaktiga män har dödat en rättfärdig man i hans eget hus på hans säng, utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!”

1 Kung. 8:31 Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,32 må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter HANS rättfärdighet. (2 Krön. 6:23)

Ps. 1:1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare2 utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt. —5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling. 6 Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

Ord. 3:32 Ty Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga. 33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han. 34 Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.

Ord. 10:11 Den rättfärdiges mun är en källa till liv, våld täcker de ogudaktigas mun.—16 Den rättfärdiges arbete leder till liv,den ogudaktiges vinning leder till synd.—20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, de ogudaktigas hjärtan har ringa värde.21 Den rättfärdiges läppar föder många, oförnuftiga dör av brist på förstånd.—24 Den ogudaktige drabbas av det han fruktar, vad de rättfärdiga begär blir dem givet.25 När stormen kommer är det ute med den ogudaktige, den rättfärdige har en evig grundval.—28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, de ogudaktigas hopp blir till intet. 29 Herrens väg är den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmän.30 Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga får inte bo i landet.31 Ur den rättfärdiges mun flödar vishet, men en vilseledande tunga skall huggas av. 32 Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.

Ord. 11:3 De redbaras ostrafflighet leder dem, de trolösa fördärvas genom sin falskhet.4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, den ogudaktige faller genom sin ogudaktighet. 6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.7 När en ogudaktig dör, blir hans hopp om intet, det de onda väntar på går förlorat. 8 Den rättfärdige räddas ur nöden, den ogudaktige drabbas i hans ställe.9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.—18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, den som sår rättfärdighet får en säker lön.19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv,den som far efter ont drar över sig död.20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.—23 Vad de rättfärdiga önskar är idel gott, vad de ogudaktiga kan hoppas på är vrede.—27 Den som ivrigt söker det goda strävar efter nåd, den som far efter det onda drabbas själv av det.—30  Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis. 31 Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!

Ord. 12:1 Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning. 2 Den som är god vinner Herrens behag, den som smider ränker blir fördömd.3 Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot skall inte rubbas.-–5 De rättfärdigas tankar är rätta, de ogudaktigas råd bedrar.6 De ogudaktigas ord lurar efter blod, de rättsinnigas tal räddar dem. 7 De ogudaktiga omstörtas och finns ej mer, men de rättfärdigas hus består. 8 Efter sitt förstånd blir en man prisad, den som har ett förvänt hjärta blir föraktad.—10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det,de ogudaktigas hjärtelag är grymt. —.13 Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden.14 Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.15 Dårens väg är rätt i hans egna ögon, den är vis som lyssnar till råd.—20 De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.—.22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom—26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.—.28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.

Ord. 13:1 En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse.—3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.—5 Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.6 Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.—9 De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.—13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning. 14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.—18 Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.  

Ord. 14:32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. 33 I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. 34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.

Ord. 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.—26 För Herren är ondskans planer avskyvärda, men milda ord är rena. 27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj, den som hatar mutor får leva. 28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke, de ogudaktigas mun flödar över av onda ting. 29 Herren är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han. 30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap ger märg åt benen.31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning får bo bland de visa. 32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.

Ord. 18:10 Herrens namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.

Ord. 20:7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.

Ord. 21:3 Att handla rätt och rättfärdigt är mer värt för Herren än offer.—6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.7 De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva, eftersom de vägrar göra det rätta. 8 Krokig väg går syndfull man, den rene går rakt fram.—10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda, hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.—16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.—21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: “Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

NT:rättfärdig

Matt. 10:41 He that receiveth a prophet in the name of a prophet shall receive a prophet’s reward; and he that receiveth a righteous man in the name of a righteous man shall receive a righteous man’s reward.

Matt. 13:17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det

Matt. 25:23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! —37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?—40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. 41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Matt. 13:49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

1 Pet 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.

1 Pet. 4:17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? 19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

1 Joh. 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom

Rom. 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 

Titus 1:7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.

Hebr. 10:38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

1 Kor. 2:6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.

Fil. 3:15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er.

Jak. 1: 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 

Vad är en människa att hon skulle vara ren? – Job 15:14

Jan14

job

Job 15:14 (Elifas säger…) Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

Job 4:17 (Elifas säger…) Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?  

(Job 4:17 Shall mortal man be more just than God? shall a man be more pure than his maker? – KJV)

Job 25:4 (Bildad säger…) Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna vara ren?

Elifas från Teman, och Bildad från Sua och Sofar från Naama hade inte alltid goda råd att erbjuda Job. Tvärt om så kritiserade Gud dem för deras dåraktighet och för att inte beskriva honom på ett korrekt sätt. Gud vänder sig framför allt till Elifas med sin kritik, men alla tre får sig en släng av sleven. Gud ansåg däremot att Job talade de rätta sakerna inför honom (Gud), och tack vare Jobs ödmjuka böner för sina vänner så visade Gud nåd mot dem trots deras överträdelser. (Det är viktigt att be för våra medmänniskor eftersom böner påverkar!). Tack och lov tog de chansen att få bli renade, och de lydde Gud och samlade ihop djur för att offra som brännoffer för att få föråtelse för sina synder. Där det finns omvändelse finns det chans till förlåtelse.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty NI HAR INTE TALAT OM MIG VAD SOM RÄTT ÄR, SÅ SOM MIN TJÄNARE JOB HAR GJORT.” 9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde 10 Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft.

Job 1: 1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.—8 Då sade Herren till Åklagaren: “Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

När man läser Bibeln är det av yttersta vikt att man noterar vem det är som säger vad till vem, när då, varför då, och i vilket sammanhang. Frågorna i de tre verserna i inledningen är adresserade till Job av hans vänner i respons till Jobs övertygelse om att han inte var skyldig till några överträdelser av Guds bud. Jobs vänners åsikter finns alltså att läsa i vår Bibel, men det är förstås inte detsamma som Guds åsikter. Även kommentarer från Satan finns ju med i Bibeln. Vi vet redan att det finns flera rättfärdiga personer beskrivna i GT och Job själv hör till dem.

Jobs vänners stora problem (som vi kan se i verserna ovan) verkar ha varit samma problem som finns hos många kristna idag, nämligen övertygelsen att vi aldrig kan leva rättfärdigt och undvika synd. Nedan kan vi se att Job klädde sig själv i rättfärdighet genom att hjälpa fattiga, faderlösa, döende och änkor. Han var rättvis, ögon åt blinda, fötter åt halta, en fader för nödställda och han redde t o m ut problem för folk han inte kände. Job var alltså rättfärdig för att han visade sin tro med gärningar och därför hade han rättfärdigheten som klädnad – i och med att han alltid var beredd att hjälpa alla nödställda. Det var alltså ingen annan som var rättfärdig åt Job, utan det var han själv som levde rättfärdigt och tillräknades den rättfärdigheten. Nuförtiden menar en del kristna att vi kan endast vara rättfärdiga genom att ikläda oss Jesus rättfärdighet, men det är inte vad Bibeln säger. Gud skulle aldrig se oss som rättfärdiga såvida vi inte också levde rättfärdigt.

Job. 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. 13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde JAG mig, den var MIN klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad. 15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut. 

Job själv hade visserligen alltid rätt i sina funderingar om livsfrågorna (och han omvände sig när han upplevde att han gått för hårt fram), men det är ingen synd att ställa frågor till Gud och inte heller att vara deprimerad, brydd, fundersam och bekänna inför Gud att saker och ting verkar vara orättvisa – i alla fall ur ens egen synvinkel. Däremot vore det en synd att klandra Gud för synder och orättvisor som sker på jorden, och anklaga honom för att ansvarig för att det finns orättfärdiga människor. Om man har problem med att förstå hur saker och ting hänger ihop och tycker att livet går emot en, så är det inte fel att uttrycka den hopplöshet man känner inför Gud. Inte heller är det fel att fråga honom varför livet är som det är, samt att be om både råd och om nåd. Det är inte fel att bekänna hur det känns, bara man ser upp för att anklaga Gud för något som han är oskyldig till. Ibland kan det vara nyttigt att gå igenom motgångar eftersom vi lär oss söka en djupare kontakt med Gud, och det finns en del sanning i ordet “den Gud älskar agar han”.

Visserligen säger Gud vid ett tillfälle “du som anklagar Gud”, men även om han samtalar med Job så är det inte säkert job2att han menar att det är just Job som anklagar honom, utan snarare “du där ute som anklagar Gud”. Gud listar ju upp massor av korrigeringar på felaktiga resonemang hos människan, genom hela Jobs bok, och det måste inte betyda att det är just Job som är den som hela tiden korrigeras. Däremot kan Job lära sig något av Guds förklaringar, och det är också det som är syftet. Job visar en stor ödmjukhet inför Gud, och förstår mer och mer alla utmärkta svar som Gud ger på Jobs rop av förtvivlan över livets motgångar. Gud älskar en person som visar ödmjuk omvändelse.

Job 39:35 (Gud säger…) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.—37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.38 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer

(Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further. – KJV)

Job 42:1 Job svarade Herren och sade; 2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod. 4 Lyssna nu, så vill jag tala. Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap. 5 Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. 6 Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Om man ska försöka styra orden från Jobs vänner på ett litet bättre sätt, så skulle man hellre säga att även om människor kan välja att leva rättfärdigt (som vännerna alltså inte verkar tro), så kan man poetiskt säga att hela mänskligheten som är född av kvinna har hamnat i frivillig demoralisering pga frestelser och själviskhet. Jesus var också född av kvinna men han var inte demoraliserad, och verserna säger inte att varje kvinna har ärvt orenlighet och att varje man är född orättfärdig.

Om det är viktigt att läsa Jobs bok bokstavligt trots mängder av poetiska inslag, läser du den här versen bokstavligt ifrån samma bok?

Job 1:21 Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit.

Läs gärna denna artikel om Rom. 3:10 och rättfärdige Paulus citat från några psalmer att det inte finns några rättfärdiga.

Gör först insidan av bägaren REN så blir också utsidan REN – Matt. 23:26

Jan11

cleanJesus kritiserade fariseerna för att de inte var RENA på insidan

Fariseerna var däremot duktiga på att lyda de ceremoniella lagarna inom Mose lag/toran (och ibland så gjorde de dessutom dessa lagar ännu svårare att lyda än vad som behövdes). Det var dock värre ställt med de allra viktigaste lagarna som handlar om det dubbla kärleksbudet, och det innebär att fariseerna var hycklare eftersom de inte levde som de lärde, och eftersom de var oomvända syndare. De lydde inte lagen för mycket – som några missletts att tro – utan för litet. Jesus uppmanade dem att göra insidan av bägaren ren, och han hävdade inte att han själv (Jesus) hade för avsikt att göra detta åt dem, eller att han kommer att betrakta dem som rena trots att de inte var det. Om inte vår rättfärdighet övergår fariseernas, så kommer vi inte in i himmelriket.

Matt. 5: 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Att vi inte är andligt rena är ju ett problem som separerar oss från Gud, och lösningen är att omvända sig och därmed bli renad i Jesu blod, samt börja leva ett heligt och rättfärdigt liv. Fariseerna som Jesus samtalade med levde förstås under det gamla testamentets tid, men man kunde bli andligt renad även under den tiden.  Då gällde fortfarande djuroffersystemet, och man räknades som ren om man omvände sig från sina synder och offrade ett djur vars blod symboliskt renade personen från de begångna synderna. Då liksom nu så gäller det att leva rättfärdigt för att räknas som rättfärdig, för Gud skulle aldrig betrakta smuts som rent.

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Hosea 8:5 Din kalv, Samaria, stinker. Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?

1 Kor. 6:18 Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. 19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? 

Ordet “ren” här nedan i Matt. 23:26 är en översättning från det grekiska ordet katharos (Strong’s 2513), som förutom ren kan betyda renad, syndfri, oskyldig, oklanderlig, skuldfri, etc.

Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.—25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet.26 Du blinde farisé, GÖR FÖRST INSIDAN AV BÄGAREN REN (Strong’s 2511), så blir också utsidan ren (Strong’s 2513).

Andra verser med samma ord:

Matt 5:8 Saliga är de RENhjärtade, de skall se Gud.

Apg. 18:5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: “Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.”

Titus 1:15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. 16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.

Notera här nedan att Jesus menar att hans lärljungar var rena (faktiskt innan han var klar med att tvätta deras fötter), med undantag för Judas som ju pga sin synd inte var ren.

Joh. 13:10 Jesus svarade: “Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla.” 11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför han att de inte alla var rena.12 När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: “Förstår ni vad jag har gjort med er?

Lärljungarna som Jesus samtalade med (här var inte Judas med) var rena – pga sin omvändelse och för att de var trogna Jesus – men trots detta riskerade de att bli avhuggna från Jesus pga brist på gärningar. Grenar i en vinstock kan huggas av pga brist på frukt.

Joh. 15:2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Vi kan ha både ett rent hjärta och ett rent samvete

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.

1 Tim. 3:8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.

2 Tim. 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

2 Tim. 2:22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta.

Säger Paulus att han inte nått MÅLET att undvika synd i Fil. 3:12?

Dec23

goalFil. 3:12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.  

Eftersom det finns en del som hävdar att Paulus i ovan text påstår att han inte nått målet vad gäller sin egen personliga rening och syndfrihet, så vill jag gärna påminna om hela sammanhanget. Kontexten gäller UPPSTÅNDELSEN och den nya glorifierade kroppen som ju är slutmålet för Paulus. Paulus talar inte om moralisk perfektion/fullkomlighet här på jorden, utan det fullkomliga tillståndet som han förväntar sig i Guds rike – och som är det målet som han har för ögonen. (Vad gäller Jesus bud till oss att vara fullkomliga kan du läsa mer om här.)

Fil. 3:2 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting, 

De omskurna är de som tjänar Guds Ande (till skillnad mot de som lyder köttet), och om man tjänar Guds Ande så är fokus alltid på Jesus Kristus. Endast de som är omskurna är de som är andligt levande och som en dag ska ärva Guds rike.

6 i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.7 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull.

Fariséernas problem var rent generellt att de inte var rättfärdiga på insidan utan endast på utsidan, och de var väldigt duktiga på att lyda de ceremoniella buden (som de ibland även gjorde ännu svårare). Alla fariséer kanske inte kan dras under samma kam, men vi vet i alla fall att Paulus räknade sig som en farisé och att han var ivrig att lyda Gud och hans lagar – på det sätt som han uppfattade dem. Även om Paulus var en lärd man och hade högt anseende, så menar han att det inte är värt ett dugg i jämförelse med det som han funnit i stället och som är långt mer dyrbarare – Jesus Kristus. Han säger förstås inte att det numera inte är lika viktigt att lyda Gud sedan han funnit Jesus, för Jesus frälste oss inte i våra synder utan från våra synder.

8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 

Paulus strävan handlar om att vinna segern som är i Jesus Kristus, och för att bli funnen i honom. Då handlar det inte längre om att följa Mose lag och de 613 buden, utan det handlar om att få det eviga livet som är av tro (som visar sig i lydnad till Gud från hjärtat) och inte för att man är född jude och därför fysiskt omskuren. Det är ju de som tjänar genom Guds Ande som är omskurna säger Paulus i Fil. 2:3. Rättfärdigheten i det nya testamentet kan erhållas genom att tro på Jesus, omvända sig, bli renad från sina synder och sedan fortsätta vandra heligt. Den varianten är inte av lagen, med alla dess ceremoniella bud, utan genom omvändelse och tro. (De ceremoniella buden gäller inte längre.) Paulus gör skillnad på laggärningar (hela Mose lag) och lydnad av Gud.

10 Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. 12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.15 Det är så vi bör tänka, ALLA VI FULLKOMLIGA. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.  

Här ovan är det direkta sammanhanget till vår vers. Det handlar om uppståndelsen från de döda, som är det hopp som Paulus talar om. Dit har han ju inte nått fram än – när han skriver detta. Paulus jagar mot målet för att vinna segerpriset, men han kallar sig ändå “fullkomlig” ihop med andra människor. Han är inte fullkomlig rent fysiskt, men moraliskt och andligt så kan han vara fullkomlig. Han ber oss också att hålla fast vid det som vi kommit fram till.

17 Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18 Vad jag ofta har sagt till er, det säger jag nu under tårar: många lever som fiender till Kristi kors. 19 De får sitt slut i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. 

Paulus – som också kallade sig helig, rättfärdig, oklanderlig och som haft “ett fullständigt rent samvete ända till idag” – menade att de övriga skulle ta honom till föredöme. Om han blandade rättfärdighet med orättfärdighet så vore han inget bra föredöme, utan han vore en stor hycklare eftersom han så ofta varnade sina lyssnare för att sluta synda eftersom synd leder till (andlig) död, samt att vi inte kan tjäna två herrar. Ändå så skulle han alltså själv leva efter köttet?

20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Här summerar Paulus återigen situationen med att komma till poängen att det som är hans mål (allas mål) är en förvandlad kropp i himlen. En glorifierad kropp som den kropp Jesus haft allt sedan sin egen uppståndelse. Han säger inte att det är först med en glorifierad kropp som han kan börja tänka på att avhålla sig från synd. Inte ens Jesus var fullkomlig/färdig vad gäller sin kropp, förrän han uppstod.

Lukas. 13:32 Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig.

Paulus om sig själv (läs mer här):

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. —12. och vittnade att ni skulle VANDRA VÄRDIGT Gud, som har kallat er till sitt rike och sin härlighet.

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett FULLKOMLIGT RENT  SAMVETE ända till i dag”

Rom. 6:- Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Vi TILLRÄKNAS inte JESUS rättfärdighet – utan vi är rättfärdiga via VÅR TRO som visas i gärningar

Nov2

hypocrite

Vi ombeds att vara rena LIKSOM JESUS ÄR REN

Löftet är inte: “Om ni bara tror på Jesus så lovar han att konfirmera er som positionellt rena och rättfärdiga oavsett om ni verkligen är det eller ej”.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. — 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT är rättfärdig, LIKSOM han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Omvändelse handlar inte bara om att säga förlåt för att man syndat, utan omvändelse är att vara såpass störd av synd att man väljer att göra allt i sin makt för att inte synda igen. Bibeln säger inte att de som lär ut att man kan och borde sluta synda är villolärare, utan i Bibeln kallas de för “rättfärdiga”, som dessutom ska bli störst i himmelriket – om de lever som de lär (Matt. 5).

Jesus kom inte för att befria oss från Guds straff. Han kom för att befria oss från SYND så att vi därmed slipper Guds straff – OM vi ser till att hålla ut till slutet i vår kamp mot synden. Guds fantastiska nåd hjälper oss! Inte så att vi kan använda nåden som ett slags skydd att dölja vår synd under, utan den hjälper oss att verkligen säga nej till synden:

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Tack och lov så har Jesus också sagt “Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:30), men om vi fortfarande inte vill spendera tid med Jesus och att inte vill oss ledas av Anden utan köttet, så gör vi saker och ting svårare för oss. Om vi fortfarande syndar är vi fortfarande under Guds vrede och riskerar fortfarande hans straff – och detta gäller både otroende och troende.

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Romarbrevet 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Romarbrevet 2:5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

Jesus rättfärdighet kan INTE transfereras/injiceras in i oss, och vi kan INTE anses som rättffärdiga SÅVIDA VI INTE LEVER RÄTTFÄRDIGT

Vår rättfärdighet beror inte på att en annan människas rättfärdighet injicerats i oss, utan vår rättfärdighet beror på hur vi väljer att leva våra liv!

Det svenska ordet som översatts till “tillräknas” här nedan i Rom. 4 kommer från det grekiska ordet logizomai (Strong’s 3049) och översätts helst med “anses”, “betraktas”, “tillskrivs” eller “tillräknas”.

På engelska är definitionen TO RECKON eller TO CONSIDER, men kan också betyda count, charge with; reason, decide, conclude; think, suppose.  Det grekiska ordet härrörs från det grekiska ordet “logos” – in the sense of an account or reckoning. Ordet förekommer 41 gånger i Nya Testamentet, och 4 av de gångerna har KJV översatt med “impute”. Tyvärr har den översättningen missförståtts och tolkats som en slags transferering av Jesus rättfärdighet in i oss, men så är inte fallet eftersom vi vet att ordet snarare betyder “anses som”.

Vi borde aldrig lura oss själva (eller andra) med idén att vi kan gömma oss bakom Jesus rättfärdighet och tro att Gud inte ser vår synd, eller att  Jesus rättfärdighet kan komma oss tillgodo på så sätt att det kan injiceras eller tillräknas oss så att vi kan vara positionellt rättfärdiga i Jesus samtidigt som vi rent praktiskt lever orättfärdigt. Det är VI som själva måste leva rättfärdigt, och vi kan aldrig rida rygg på en annan människa och tro att vi kan glida in i himmelriket tack vare en annan människas rättfärdighet. Däremot måste vi till att börja med förstås omvända oss och bli renade i Jesu rättfärdiga blod, men SEDAN är det tänkt att VI ska fortsätta att hålla oss rena genom att leva rättfärdigt.

Det är vanligt att Rom. 4 citeras vad gäller rättfärdighet, och där vi kan se logizomai översatt med “tillräknad”. Notera att det inte är JESUS RÄTTFÄRDIGHET som “tillräknas” oss!  Däremot kan vår TRO tillräknas oss som rättfärdighet, och vi vet också att om vi tror och älskar Jesus så vet vi också att vi lyder honom. Vidare är Jakob noga med att säga att tro utan gärningar är död. Paulus uttrycker det med att vi är slavar under den vi lyder – så lyder vi synd är vi slavar under synden och därmed döda.

När det kommer till Rom. 4:6, så är det inte så att en människa blir extra uppskattad och prisad om hon ser till att INTE ha några gärningar att komma med, utan endast blir rättfärdig av tro. Det skulle ju betyda att ju färre gärningar en människa har desto saligare är hon, och desto bättre är det. Nej, Paulus poäng är att få judarna att förstå att de inte är frälsta pga lydnad av TORAHN (613 bud), utan en människa är ju faktiskt salig om hon i stället omvänder sig från sina synder, tror på Jesus och bestämmer sig för att älska honom av hela sitt hjärta. För saliga är ju de vilkas överträdelser är FÖRLÅTNA, för det betyder ju frihet och frälsning. Den människan är ju lycklig eftersom synden inte längre tillräknas henne, eftersom de är strukna från syndakontot!  Gäller detta underbara löfte endast judarna? Nej, både de omskurna (judar som fått torahn) och hedningar (oomskurna och som inte fått torahn), har ju detta löfte! Det är ju TRON som frälser och inte om man är född jude och har lagen i sina händer!

Abraham ges som ett exempel, för han räknades ju som rättfärdig INNAN Mose lag ens kom. Inte alla som har Abraham som förfader är frälsta, utan de är andligt omskurna de som TROR såsom han gjorde – och han visade upp en makalös tro eftersom han inte ens undanhöll sin egen son. De människorna som VANDRAR (något som man GÖR) som Abraham vandrade (Abraham lydde Gud), är andligt omskurna och sanna Abrahams barn. Vi kan absolut inte FÖRTJÄNA vår frälsning genom något vi  gör (har vi syndat så är det loppet kört) så det enda andra alternativet är att vi är frälsta av NÅD genom TRO. Bara vi ser till att inte lägga till “och alltså spelar inte längre gärningar någon roll för vår frälsning”, för så står det inte. Det är bara det att vi inte kan bli frälsta av att plötsligt göra en massa goda gärningar (om det finns synd med i bilden), och/eller genom att vara födda judar och mena sig ha lagen.

Rom. 4:3 Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. 5 Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.6 Därför prisar också David den människa salig, som Gud TILLRÄKNAR rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda. 8 Salig är den man som Herren inte TILLRÄKNAR synd.9 Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron RÄKNADES Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den TILLRÄKNAD honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet TILLRÄKNAS dem.12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.—22 Därför “RÄKNADES det honom till rättfärdighet.”23 Men dessa ord “det RÄKNADES honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att TILLRÄKNAS oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 

Jämför med Jakob som säger att Abrahams tro visade sig i GÄRNINGAR, och utan dessa gärningar är man DÖD. Alltså kan vi inte bli och förbli frälsta utan gärningar, och därför säger Jakob att “en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro”. Om Jakob kan uttrycka sig så, så kan vi göra det också. 1917 års översättning är här bättre, och där läser vi “I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST”. Paulus talade om att man inte blir frälst av laggärningar (lydnad av de 613 buden i torahn, varav de flesta är ceremoniella lagar) eftersom det räcker med en enda synd för att den vägen är stängd, men däremot är vi frälsta av tro och lydnad av den helige Ande. Om vi leds av Anden (som leder oss bort från synd) så är vi INTE under lagen.

Jak. 2: 18 Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig GENOM GÄRNINGAR OCH INTE BARA GENOM TRO. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Paulus är inte besviken på galaterna för att de menar att det fortfarande är ett krav att lyda tio Guds budfaith alone 3

Paulus är i Galaterbrevet inte förgrymmad över att galaterna återvänt till gamla utgångna lagar såsom du skall icke döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, etc.  De buden har ju alltid gällt och kommer alltid att gälla. Han var besviken över att galaterna fortfarande ville hålla sig fast vid omskärelsens lag som ju är en ceremoniell lag i torahn. Även här jämför Paulus med Abraham som ju visade sin tro med sina handlingar. Så när Paulus använder sig av ordet “lagen” här nedan så menar han torahn, och han gör en skillnad på laggärningar och att lyda Anden som ju leder oss bort från synd. De ceremoniella lagarna i torahn gäller dock inte i dag, så det är inte synd att bryta emot dem. Paulus fokuserar på att det är TRO (som självfallet visar sig i en Abrahams-lydnad) som frälser, och inte att lyda omskärelsens lag eller andra torah-lagar. Rättfärdighet kan inte komma av lagen för att vi brutit den minst en gång. Torah var vår övervakare (hjälpte oss att hålla oss i schack) tills Jesus kom, och numera är det tänkt att vi ska låta oss ledas av Anden och ha de moraliska buden i våra hjärtan, och de ingår i tio Guds bud. Att älska Gud och vår nästa är ett bud som A L L T I D har gällt och alltid kommer att gälla, och det är ett grundbud som vi aldrig blir befriade från. Det är snarare SYND som vi kan bli befriade från, och det blir vi om vi omvänder oss, tror på Jesus Kristus och lyder kärleksbudet.

Gal. 3:5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.12 Men lagen säger inte “av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. — 9 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Att Paulus inte är av uppfattningen att synd (bryta mot Guds bud) inte längre separerar oss från Gud är väldigt uppenbart i samma kapitel eftersom han menar att synd fortfarande leder till döden. Alternativen för oss är att vandra i Anden (då lyder vi de moraliska buden), eller vandra efter köttet (synd och andlig död).

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Att Gud inte tillräknar oss våra överträdelser betyder att han – när vi omvänder oss – FÖRLÅTER OSS vilket innebär att vår synd försvinner och att vi betraktas SOM OM vi aldrig syndat, och vi räknas alltså som rättfärdiga. Inte för att vi fått Jesus rättfärdighet, utan för att VI blivit renade i hans rättfärdiga blod och eftersom VI sedan lever rättfärdigt och GÖR rättfärdighet (om vi nu leds av Anden). Gud behöver alltså inte fuska och se mellan fingrarna på vår synd, för synden är ju bokstavligen BORTA, och vi är verkligen 100% helt RENA. Men det innebär inte “en gång förlåten och renad, alltid förlåten och renad”, för smutsar vi ner oss igen så är vi ju tillbaka till samma utgångsläge.

2 Kor. 5:19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han TILLRÄKNADE inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. filthy pig

2 Pet. 2: 18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna RÄTTFÄRDIGHETENS VÄG än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Att vi inte är frälsta av tro allena (tro utan gärningar) och att vi inte är frälsta såvida vi inte visar vår tro med att GÖRA RÄTTFÄRDIGHET, kan du läsa om i den här artikeln. Du kan läsa mer om Abraham i den här artikeln.

Liknelsen med FÄNGELSET och frikännelsen pga NÅD – slav eller fri – 1 Joh. 3

Aug28

Att vara slav och INTE FRI

Om vi bryter mot Guds lag så är vi skyldiga lagöverträdare och vi förtjänar ett straff, men Gud gjorde något åt det så att vi kan slippa! Han betalade inte för det som vi är skyldiga, men han lät sin son DÖ för oss som ett syndoffer (vilket är ett högt PRIS som han betalade eftersom det handlar om ett människoliv). Våra synder kan alltså raderas, om vi bekänner våra synder och omvänder oss och lämnar våra gamla liv. Evigt liv i Guds paradis väntar oss om vi bara går den rätta vägen, vilket är genom Jesus Kristus! Den helige Ande hjälper oss i vår vardag så att vi kan leva i seger och vara fria!

Johannes 8:34 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

Romarbrevet 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till RÄTTFÄRDIGHET?17 Men Gud vare tack! Ni VAR syndens slavar men har NU av hjärtat blivit LYDIGA mot den lära som ni blivit överlämnade åt.

Vi är alltså frälsta av NÅD (eftersom vi inte förtjänat vår frälsning genom att ha lytt lagen till 100%), vilket betyder att vi kan bli frälsta tack vare att Gud är SNÄLL och visar BARMHÄRTIGHET emot oss i våra hopplösa situation som inte alls Gud orsakat. Att bli frälst av NÅD betyder att vi erbjuds något som vi inte förtjänar, och vi kan heller inte arbeta för att kunna betala för friheten genom pengar eller genom att samla i något sorts poängsystem. Se mer om betydelsen av nåd i denna bloggartikel. Vi kan inte bli frälsta på egen hand eftersom minsta lilla lagöverträdelse innebär att vi blir smutsiga och oheliga inför vår alltigenom helige Gud som är den som ska döma oss, och han kan inte acceptera oss som invånare i sitt heliga rike om vi är oheliga. Vi måste bli RENADE från vår synd vilket vi kan bli i Jesu blod, så därför heter det att vi är alltså frälsta av NÅD och inte genom LAGEN. Vi blir inte renade om vi lever kvar i synd och tror att Jesus rättfärdighet är tillräcklig för att göra oss rena, för Gud ser all vår synd.

Tron en gåva? Som erbjuds vissa men inte alla?

Det är inte så lyckat att formulera sig som att Gudstro skulle vara en gåva (t ex i relation till Ef. 2:8-9) eftersom vi vet att alla inte har tro, vilket då borde innebära att de inte blivit erbjudna någon gåva som ger dem möjlighet att tro. Frälsningserbjudandet är däremot en gåva, och gåvor väljer man att ta emot eller tacka nej till, och även att bevara. Gåvogivaren kan även ställa VILLKOR av mottagaren för att han ska erbjudas en gåva, och det gör inte gåvan mindre gratis. Men om gåva ges och den inte tas emot så hamnar gåvan inte i mottagarens ägo, och inte heller har mottagaren någon nytta av gåvan om han tar emot den men inte ens använder den utan endast låter den stå och samla damm i ett hörn – alternativt kastar bort den. Man skulle också kunna tänka sig att ett rimligt vilkor är att mottagaren av en gåva får hämta den om han/hon går till posten för att kvittera ut den. Det är fortfarande helt gratis, men om mottagaren väljer att inte masa sig iväg till postkontoret trots att det endast ligger alldeles runt hörnet, så kommer han inte att ha gåvan i sin ägo trots att den erbjuds helt gratis.

Ett normalt rättssystem fungerar på så sätt att en skyldig antingen sonar för sitt brott (betalar för sig) eller blir förlåten och frikänd

Låt oss säga att fången Niklas får höra talas om att han kommer att frikännas från fängelset eftersom en auktoritet i form av en guvernör accepterat Niklas motivering om varför han borde släppas fri, och därför bestämt sig för att visa medlidande och ge honom ett frikort. Guvernören tyckte det lät bra att Niklas bett sina brottsoffer om förlåtelse, och även att att han medgett att han handlat fel då han utövade våld mot ett antal personer för att komma åt deras ägodelar. Han verkade därför för att Niklas skulder gentemot samhället skulle raderas (notera att ingen betalade för dem i stället för Niklas, utan de raderades), och för att han skulle frisläppas och betraktas som om han aldrig gjort något brottsligt (syndat)! Fängelsedirektören låter Niklas förstå att han blir frikänd ENDAST tack vare guvernörens nåd och barmhärtighet. Hade det inte varit för guvernören så hade Niklas blivit kvar i fängelset hela sitt liv, för hans brott var mycket stort!

TÄNK om Niklas när han bev frisläppt skulle säga:

“Fantastiskt att jag blev frisläppt pga NÅD för nu är jag ju IMMUN mot ytterligare straff! OM jag skulle gå igenom ännu en period med brottslighet SÅ SLIPPER JAG FÄNGELSE! Har jag en gång blivit frigiven så är jag ALLTID frigiven! Varken enstaka brott eller vältrande i brott kan någonsin orsaka så att jag måste återvända till fängelset och ta ytterligare straff!”

Då skulle Niklas ha fel. Han riskerar absolut fängelsestraff om han lever som tidigare. Det var ju hans TIDIGARE skulder som blev raderade vid frisläppandet och inte hans eventuella framtida synd! Dessutom så krävs det inte en livsstil med  brott (synd) för att man ska vara förlorad, för ett mord per år är väl redan för mycket? Och en stöld per år, en otrohet (i och för sig inte straffbart i världslig mening) per år, osv? Det är omvändelse som är svaret, och det betyder att göra allt i sin makt för att inte synda igen. Om nu Niklas lagöverträdelse var problemet och orsaken till att han dömdes till straff, så kan ju inte lösningen vara att han blir frigiven och att han ges ett oändligt antal fribiljetter till ännu fler brottsöverträdelser! Inte ska väl Niklas ha hjälp att kunna begå fler brott utan några som helst konsekvenser? Hur skulle det motivera honom att undvika att begå fler brott?

Notera att Niklas val är att han antingen måste betala/genomlida sitt rättmätiga straff själv, ELLER att någon annan med auktoritet hoppar in och raderar straffet. Så antingen handlar det om en betalning eller en förlåtelse, men inte båda samtidigt. Om vi säger att vi är snälla och förlåter en person som haft sönder en av våra ägodelar, men samtidigt kräver att en exakt likadan ägodel FÖRST måste betalas och införskaffas av personen för att bli förlåten, så är det något som inte stämmer.

Även HAT är ju en synd, och hatar man har man inte evigt liv i sig säger Bibeln. Däremot är det inte per automatik synd att vara besviken, irriterad, arg eller stött. Det gäller att inte förminska synd, och heller inte förstora synd genom att lägga till saker som inte är synd, för det urvattnar bara synden.

1 Joh. 3:3 Och var och en som har detta hopp till honom RENAR SIG, liksom han är ren.4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5 Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. 6 Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.—15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. —17 Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?18 Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. 19 DÅ vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, 20 vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 Mina älskade, OM hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, 22 och vad vi än ber om, det får vi av honom, TY vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. 24 Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.

Kan ingen säga att de gör gott och inte syndar? 1 Kon. 8:46 Pred. 7:21 Ords. 20:9

Jul11

glory of godHär kommer 3 Bibelverser som brukar användas för att ge stöd åt idén att vi syndar ständigt och jämt i tanke, ord och gärningar.

1 Kon. 8:46 Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära

+ samma händelse i 2 Krön. 6:36 Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära

Det här är Salomos bön till Gud, och Salomo var en person som var mycket vis och gudfruktig i början av sitt liv, medan tyvärr sedan avföll från sin tro när han emot Guds vilja gifte sig med hedniska kvinnor som frestade honom att bl. a tillbe andra gudar. I den här bönen däremot uttrycker sig Salomon mycket klokt, och notera att han absolut anser att människor kan och bör vara Gud lydiga i ALLT. Salomo ber innerligt att Gud till och börja med ska se folkets omvändelse och höra deras böner, och han förväntar sig att folket faktiskt ska vara lyckosamma i sitt mål att för alltid hålla Guds stadgar och bud. Det här med att det inte finns någon människa som inte syndar verkar vara ett mer generellt uttryck om att människorna på jorden ofta syndar, vilket tyvärr är ett passande uttryck även idag. Hur som helst säger inte Salomo emot sig själv genom att å ena sidan säga att det inte finns en enda person som aldrig syndar (inte Enok, inte Noa, inte Abraham, inte Job – INGEN), medan han å andra sidan menar att israels folk redan NU håller Guds alla bud och stadgar och också kan fortsätta med det.

1 Kon. 8:44 Om ditt folk drar ut till strid mot sin fiende på den väg du sänder dem och de ber till Herren, vända i riktning mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, 45 må du då i himlen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.46 Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära,47 men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där man håller dem fångna och säger: Vi har syndat och gjort illa, vi har varit ogudaktiga; 48 om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land, dit man fört dem i fångenskap, och ber till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,49 må du då i himlen, där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt. 50 Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla de överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem.—54 När Salomo hade slutat att med dessa ord be och åkalla Herren, steg han upp från Herrens altare, där han hade legat på knä med händerna lyfta mot himlen.—57 Må då Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss,58 utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han har givit våra fäder.—61 Låt era hjärtan vara hängivna Herren, vår Gud, SÅ ATT NI ALLTID LEVER EFTER HANS STADGAR OCH HÅLLER HANS BUD, SÅ SOM NI NU GÖR.“

2 Krön. 6 säger bl. a

2 Krön 6:14 och sade:” Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta—23 må du då höra det från himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall straffa den skyldige och låta hans gärningar komma över hans huvud men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.—30 må du då höra det från himlen där du bor, och förlåta och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner människornas hjärtan. 31 Så skall de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.

och den direkta fortsättningen på versen

37 men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort illa och varit ogudaktiga, 38 om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, 39 må du då från himlen där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk, som har syndat mot dig. 

Salomo ber alltså om Israels folk, och han vet nog med sig om sitt folk att “det finns ingen människa som inte syndar” (“no man” i KJV). Det är en sanning man kan säga om många grupper av människor (t. ex svenskar), och det måste inte vara ett påstående att alla människor (även födda och ofödda barn) syndar, och framför allt inte “vare sig de vill eller inte”. För att kunna synda måste man först vara medveten om lagen, vilket barn inte är, och synd är att bryta mot Guds lag.

Pred. 7: 21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar

Predikaren är ju han med det berömda uttrycket “ät, drick och var glad”, och han låter lite uppgiven när han beskriver människans vandring på jorden. Vi måste förstå i vilken anda som han uttrycker sig, och även att han har rätt att uttrycka sig genom hyperboler, generella anmärkningar och poetiska inslag. Inte heller Predikaren talar emot sig själv när han skriver ner sina betraktelser, trots att det ibland låter så. För om det inte finns någon enda rättfärdig människa som inte syndar så kan man fråga sig varför han då pratar om rättfärdiga och gudfruktiga människor både innan och efter det uttrycket? Vidare verkar det som han å enda sidan talar emot för mycket vishet, medan han å andra sidan uppmuntrar till vishet och att kunna pröva hjärtat rätt.

Pred. 7:16 Allt har jag sett under mina förgängliga dagar: DEN RÄTTFÄRDIGE går under i sin rättfärdighet, den ogudaktige lever länge i sin ondska.17 Var inte alltför rättfärdig [Be not over much wicked be thou foolis, KJV]och var inte alltför vis. Varför skulle du förstöra dig själv?18 Var inte alltför ogudaktig och var inte dåraktig. Varför skulle du dö innan din tid kommer?19 Det är bäst att du håller fast vid det ena utan att ändå släppa det andra, ty DEN SOM FRUKTAR GUD FINNER ENVÄG UT UR ALLT DETTA. 20 Visheten gör den vise starkare än tio mäktiga i staden.21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar. 22 Fäst dig inte vid allt vad människor säger, så hör du inte att din tjänare förbannar dig.23 Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.24 Allt detta har jag prövat genom vishet. Jag sade: “Jag vill bli vis.” Men visheten var fjärran från mig.

Pred. 9: 2 Allt händer lika för alla, för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed på samma sätt som den som är rädd för att svära.

Ords. 20:9 Vem kan säga: “Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd”?

Ordspråk är just ordspråk som speglar verkligheten, men det behöver inte handla om att uttrycka verkligheten med exakthet helt utan inslag av poesi, liknelser, generella principer och hyperboler. Det är onekligen en bra fråga som ställs här, för VEM kan säga att han aldrig syndat? Poängen är att visa hur vanligt det är med synd. Bebisar har visserligen aldrig syndat, men de kan å andra sidan inte heller förstå frågan eller kunna svara på den. Om ingen någonsin under ett enda ögonblick under sitt liv kan säga att han/hon är fri från synd, så kan man heller inte undvika kiv och kunna leva i ostrafflighet som verserna innan och efter säger att det finns människor som gör.

Ords. 20:3 Heder åt den som avstår från kiv, den oförnuftige söker alltid strid.—7 DEN RÄTTFÄRDIGE LEVER I OSTRAFFLIGHET, lyckliga är hans barn efter honom. 8 Kungen som sitter på domarsätet 9 Vem kan säga: “Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd”? —11 Redan den unge röjer genom sina gärningar, om hans liv är rent och rätt.—15 Det finns guld och pärlor i mängd, men den dyrbaraste klenoden är läppar som talar förstånd.—19 Skvallraren avslöjar hemligheter, ge dig inte i lag med pratmakare.20 Den som förbannar sin far eller mor, hans lampa skall slockna i djupaste mörker.—22 Säg inte: “Jag skall vedergälla ont med ont”. Vänta på Herren, han skall hjälpa dig.23 Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.–28 Godhet och sanning skyddar kungen —30 Sår som svider renar från ondska, slag renar hjärtats inre.

Andra vanliga verser som brukar användas som stöd för synd är Rom. 3:10 och 1 Joh. 1:8 (klicka på verserna för att komma till blogginläggen).

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Jun7

abrahamAbraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han “också” tror att vi blir frälsta av “tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro “allena“, om vi med det menar en tro som  inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4  egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. “Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att  vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är “eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl  för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller “moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och  idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i “det dubbla kärleksbudet“, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:17 Då sade Herren: “Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? — 19 Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”20 Sedan sade Herren: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.21 Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.“22 Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. 23 Och Abraham gick närmare och sade: “Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?25 Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över.  Vi kan lära oss att:

  1. Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
  2. Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
  3. Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
  4. “Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
  5. Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
  6. Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
  7. Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:3 Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: “Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” 4 Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: “Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?5 Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” 6 Då sade Gud till honom i drömmen: “Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. 7 Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”8 Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. 9 Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: “Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

  1. Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
  2. Abimelek hade inga problem med att “tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
  3. Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
  4. Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
  5. Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
  6. Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” 2 Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. 5 Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.“—-11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.”12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 “Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.—19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev    förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

  1. Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
  2. Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
  3. Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i  allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara “tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av “tro allena“.

Paulus i Romarbrevet  romans

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—9 Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga “En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han “förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? 2 Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. 5 Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. 6 Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.8 Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.9 Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. 15 Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16 Därför heter det “av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —19 Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. 21 Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.22 Därför “räknades det honom till rättfärdighet.“23 Men dessa ord “det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:8 I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.9 I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—17 I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälstajames

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i  samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”39 De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR. 40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. 

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Romarbrevet 5 lär inte ut att vi ärvt Adams synd – Arvsynden

Mar18

bebis8Romarbrevet 5 används ofta som stöd för läran om arvsynden, men kapitlet lär inte ut av vi är födda med en syndfull natur. Läran om arvsynden lärdes inte ut av NÅGON av de gamla kyrkofäderna de första 300+ åren e Kr. , och det finns ingen känt undantag vilket är ganska anmärkningsvärt. De enda som trodde på Arvsynden var gnostikerna, och Augustinus var en före detta gnostiker som lyckades införa denna lära till Kyrkan och på så sätt lura massor av kristna människor att tro på den. Även idag är det vanligt att tro att vi har ärvt Adams synd, mycket tack var att både Kalvin och Luther anammade det Augustinus lärde ut och de hade båda många anhängare. Om vare sig Bibeln eller NÅGON av de gamla kyrkofäderna lärde ut arvsynden finns det stora chanser för att läran är FALSK. En del påstår att att vi är födda med en arvsynd “för varför skulle vi annars synda?” Jag ställer mig då frågan varför Adam och Eva syndade? Där är de flesta överens om att de INTE var skapta med ett syndfullt kött på minsta vis och att de snarare var “mycket goda” som Guds perfekta skapelser, men ändå valde de att synda. Likadant gjorde 1/3 av Guds “mycket goda” änglar, så det är uppenbarligen inte arvsynden som får oss att synda. (OM vi syndar pga en syndfull natur så har vi förstås utomordentliga ursäkter för vår synd, för den naturen har vi i så fall fått helt emot vår vilja.)

Jesus var till sin mänskliga natur av Davids släkt, och han hade samma sorts kött (sarks på Grekiska) som vi andra (som du kan läsa mer om i denna bloggartikel), och gavs inga som helst FÖRDELAR över oss genom något slags “superkött” som hindrade honom från att synda. Jesus blev frestad i allt liksom vi men valde att inte synda. Så stor är han, och så mycket älskade han oss! Inte heller slapp Jesus något mystiskt “synd-DNA” genom att ha Gud Fader som sin pappa, eftersom Maria ju var en människa liksom oss och som hade både manliga och kvinnliga förfäder som ju skulle kunnat “besmitta” henne med sådana gener och föra dem vidare till sin avkomma. Ingenstans kan vi läsa att Jesus föddes av Maria för att undgå några syndgener, utan Jesaja säger att han föddes av en jungfru som ett TECKEN. Synda är någonting som man GÖR och ingenting som man kan ärva. Kan du ens tänka dig att se på syndgener i ett mikroskop? Paulus skriver visserligen till de kristna i Rom, men självfallet angår brevet även oss idag. Är vi kristna är vi också heliga, rättfärdiga och har en lysande framtid framför oss eftersom vi är arvtagare till Guds rike.

Låt oss gå igenom hela kapitel 5:

1 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. 3 Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod,4 tålamodet fasthet och fastheten hopp. 5 Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

Vi förklaras rättfärdiga genom TRO säger Paulus, för vi förklaras ju INTE rättfärdiga genom att lyda lagen. För att kunna bli rättfärdiga genom att lyda lagen måste vi ju lyda den prickfritt till 100% och eftersom vi inte åstadkommit detta är denna väg stängd som frälsningens väg. Det betyder dock INTE att gärningar numera är “valfria” eller “bra att göra men ingenting som har med frälsningen att göra“. De har massor med frälsningen att göra eftersom tro utan gärningar är DÖD, och eftersom vi visar vår tro med våra gärningar. Evigt liv ges till dem som LYDER Jesus enl. Hebr. 5:9, och vi kan visa att vi tror och älskar Jesus genom att vi lyder hans bud. Vi står i en underbar NÅD och vi har den helige Ande i våra hjärtan, och det innebär en enorm kraft att kunna göra det rätta – Titus 2:11-12.

6 Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 

Jesus dog ju inte för oss medan vi var rena och rättfärdiga, utan när vi fortfarande var syndare. Hade vi varit rena och rättfärdiga hade ju inte Jesus behövt dö för oss, men att synda gör oss till skyldiga överträdare av lagen. Tyvärr så har Svenska Folkbibeln två gånger i detta stycke lagt till “i ogudaktigas ställe” och “i vårt ställe“. Detta är olyckliga översättningar eftersom vi då kan få för oss att VI slipper att dö (och undgå vredesdomen) eftersom Jesus ju dog i vårt ställe. Men Jesus dog inte “i vårt ställe” eftersom det aldrig var tänkt att VI skulle spikas upp på korset, och vi måste fortfarande en dag dö fysiskt i framtiden. Syndar vi och inte omvänder oss så dör vi även andligt. Om någon gör någonting för en annan I HANS STÄLLE så innebär det ju att den ordinarie personen SLIPPER den aktuella sysslan villkorslöst, men så är alltså inte fallet i det här avsnittet. Däremot dog Jesus FÖR (hyper på grekiska) oss i form av ett syndoffer, men det finns trots det villkor som hänger på oss för att vi ska kunna tillgodogöra oss detta – tro och omvändelse. Här är 1917 års översättning mycket bättre:

6 Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden FÖR oss ogudaktiga. 7 Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man — om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott —8 men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR oss, medan vi ännu voro syndare.

Vi läser vidare

9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. 10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. 11 Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Vi kan inte vara rättfärdiga utan Jesu blod eftersom det är blodet som renar oss, men det står inte “en gång rättfärdig alltid rättfärdig”. Efter att ha blivit renade i hans blod fortsätter vi att vara rena så länge som vi lever rättfärdigt, och vi vet att inga orättfärdiga ska ärva Guds rike. Paulus talar om VI vid åtta tillfällen i avsnittet, och det handlar inte om alla människor i hela världen eftersom alla inte kommer att gå fria från vredesdomen. De VI som det talas om inbegriper förstås Paulus själv och de som han skriver till, men det kan även inbegripa vem som helst som klarat de villkor som han nämner. För att kunna bli försonade måste vi ta emot försoningen, och då måste vi välja att komma till Jesus och tro på hans namn. Vi måste ha omvänt oss och det betyder att vi beslutar oss för att vandra i ljuset med Jesus. Ser vi till att vara i den positionen så är vi säkra i vår frälsning och vi går fria från den framtida vredesdomen, vilket är skäl till stor glädje här och nu! bebis6

12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, EFTERSOM alla hade syndat.

Här är den versen som människor vanligtvis använder för att hitta stöd för arvsynden. Vad vi kan läsa här är att DÖDEN kommit över alla människor (”all MEN” KJV) och inte  att SYNDEN kommit över alla människor. Och varför kom döden över alla människor? Jo, EFTERSOM ALLA HADE SYNDAT. Det betyder att VI som individer orsakat det tillståndet med vårt eget agerande och det står inte att vi är födda i synd eller fördömda från start. Syndens lön är döden och i Adam och Evas fall så handlade det om både fysisk och andlig död. Fysisk – för att de inte längre kunde nå Livets Träd och fick träda ut i världen på en mark som blivit förbannad för deras skull, och andlig – eftersom vår synd ju separerar oss från Gud som är helig.

En del hänger upp sig på att det står att ”alla” hade syndat och menar att detta borde inbegripa bebisar. Det handlar om anthrōpous (”all men”  i KJV) vilket beroende på sammanhang kan betyda 1) män, 2) män och kvinnor, eller 3) hela mänskligheten. Vi vet redan att det finns åtminstone ett undantag till regeln eftersom Jesus aldrig syndade. ”Alla” betyder alla av någonting, och i det här fallet ser det ut att vara alla som överhuvudtaget kan synda eftersom Paulus ju talar om att vi varit Guds fiender och fått försoning. (Jag har skrivit en annan bloggartikeln med många exempel på att “alla” absolut inte kan inkludera bebisar.) På vilket sätt kan bebisar vara Guds fiender? Synd är brott mot lagen och bebisar är inte medvetna om lagen. Bibeln har gott om exempel där vi kan läsa om grupper av människor och sedan att “alla” blir helade (exempelvis) eller någonting annat. Då kan vi inte låta “alla” betyda alla människor i hela världen utan vi måste se vilka individer som avsnittet handlar om.

“Genom en enda människa kom synden in i världen”. Ja, det fanns ju ingen synd före Adam, så Adam var den som introducerade den allra första synden till världen och det orsakade väldiga konsekvenser för alla efterkommande. Det mest påtagliga är att vi måste dö FYSISKT pga honom (även om vi dör som oskyldiga bebisar) beroende på att vi inte kan nå Livets Träd pga hans synd när han blev utkastad ur Eden. Vi har även blivit födda in i en fallen värld pga honom, och vi måste arbeta i vårt anletes svett och måste föda barn i plågor – vilket är del av förbannelsen. Vi har även tistlar i naturen pga Adam, och vi skulle även kunna säga att jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott o dyl. kan härledas till förbannelsen som Adam orsakade eftersom Gud aldrig skulle tillåta eller orsaka sådana element utan orsak. Sådana händelser är ju negativa och orsakar död och plåga, och Bibeln lär att Döden är en FIENDE. De goda nyheterna är förstås att Gud gjorde någonting åt saken, och fysisk död är den enda utvägen eftersom ingen skulle vilja leva för evigt på en jord som är under en förbannelse och där vi inte går fria från smärtor och orättvisor.

Romarbrevet 5 talar inte så mycket om fysisk död för Paulus talar om fördömelse och rättfärdighet, och fördömelsen syftar till andlig död eftersom de som ju är rättfärdiggjorda fortfarande dör fysiskt. Väljer vi Adams väg så dör vi, men väljer vi Jesus väg så får vi liv. I Rom 6:23 står det ”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. För att förstå vad slags död som menas i början av versen behöver vi bara jämföra med motsatsen i slutet av versen. ”Evigt liv”! Att få evigt liv betyder inte att den rättfärdiga personen inte kommer att dö fysiskt. Jesus säger i Joh. 11:25 ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör.” Om döden i Rom 6:23 betyder fysisk död så skulle det betyda att de rättfärdiga inte behöver dö fysiskt. Rom. 6:23 lär ut samma sak som Rom. 5:12 och 18-19 – att vi inte dör förrän vi syndar, och att vi inte lever förrän vi tror på Jesus.

Rom 5:13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns

Det fanns förstås synd INNAN Mose lag, för annars skulle Kain inte ha syndat när han mördade sin bror, och Sodomiterna skulle inte ha syndat genom sina omoraliska liv, men däremot fanns förstås inte alla de judiska ceremoniella lagarna om kost, hygien, omskärelse, etc. Om man inte är medveten om någon lag finns det ingen synd, och det passar bra in på bebisar. Jämför gärna med dessa verser tre kapitel innan:

Rom. 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Vi läser vidare

14 Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse SÅDAN SOM Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

”Sådan som” betyder ”i likhet med” och är översatt från det grekiska ordet homoiōmati. Paul refererar till de som syndat innan Mose lag kom och som syndat mot sitt samvete. De hade visserligen inte fått ett direkt bud från Gud såsom Adam fick, men de var fortfarande syndare genom överträdelse och genom att ha agerat mot sitt samvete.

15 Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.16 Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.

Om vi läser “de många” som att vi ALLA har dött andligt pga Adam, då MÅSTE vi för att vara kategoriska läsa resten av meningen som att ALLA får andligt liv genom Jesus. Men 100% av alla människor får inte evigt liv i Jesus eftersom de vänt honom ryggen. Det finns alltså villkor, och vi dör inte automatiskt i Adam, och inte heller får vi automatiskt liv i Jesus. Adam trasslade till det för oss på många sätt, och det kan hända att vi blev serverade en svår värld att leva i pga honom (som frestar oss att synda), men det finns seger att få i Jesus OM vi lever rättfärdigt. Vi dör inte andligt per automatik och vi får heller inte andligt liv i Jesus per automatik. Även 18 och 19 talar om samma sak:bebis7

18Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Om vi i Rom 5:18 ska se första halvan som att 100% av alla människor kategoriskt är fördömda pga Adam per automatik och vare sig de vill eller inte, ja då måste vi se andra halvan på precis samma kategoriska sätt – att ALLA är rättfärdiga genom Jesus per automatik och vare sig de vill eller inte. Men blir 100% av alla människor på jorden automatiskt rättfärdiga i Jesus och får evigt liv? Nej, vi vet att en universell frälsning inte är Biblisk så vi kan inte kategorisera på det sättet utan måste läsa verserna i sitt sammanhang. Vi får mer ljus bara vi går till vers 19. Där står det att MÅNGA blivit syndare och att MÅNGA ska bli rättfärdiga. Vi vet att vi inte blir rättfärdiga i Jesus såvida vi inte accepterar honom som Frälsare och omvänder oss från våra synder, och likaså blir vi inte fördömda i Adam, såvida vi inte väljer att vara olydiga som honom. Nu har alla syndat (alla som är medvetna om lagen) och är därför i behov av en frälsare, men inte för att Adam syndat utan för att VI syndat. Ingenstans står det att vi är födda i synd, att vi ärvt Adams synd, att vi är födda med syndfullt kött, att bebisar kan synda, etc. I Adam så dör vi inte såvida vi inte väljer att vara olydiga, och i Kristus så lever vi inte såvida vi inte väljer att lyda.

20 Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer,21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Lagen är till för att hålla oss i schack, och sen är det tänkt att vi ska låta den helige Ande verka i våra liv så att vi inte gör det köttet begär. Nåden lär oss att leva rättfärdigt här och nu (Titus 2:11-12) genom att gå segrande ur varje frestelses kamp.

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.—16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Läs mer om de verser som brukar användas för att hitta stöd för arvsynden i denna bloggartikel .