Tag Archive | impute

The IMPUTED righteousness of CHRIST – is not Biblical

And the scripture was fulfilled which saith, Abraham believed God, and it [believing God] was IMPUTED UNTO HIM FOR RIGHTEOUSNESS: and he was called the Friend of God. James. 2:23 

hypocriteThe word “imputed” comes from the Greek word “logizomai” (Strong’s 3049) which could be translated as “reckon, count, charge with; reason, decide, conclude; think or suppose”. Notice that it doesn’t mean “transfer”, but rather “reckoned” or “counted as“.

The word is found 41 times in the New Testament, and 4 of those times the word is translated as “impute” in the KJV.  Rom 4:6-11 and  22-24 have the same Greek word (logizomai) as in James 2:23, and it doesn’t mean “transfer” there either. These verses use the same word even if they are translated differently:

For what saith the scripture? Abraham believed God, and it [believing God] was counted unto him for righteousness. Rom. 4:3

Even as Abraham believed God, and it [believing God] was accounted to him for righteousness. Gal. 3:6

And therefore it [faith] was imputed to him for righteousness. Rom. 4:22

CountedRom 2:26, Rom 4:3, Rom 4:5, Rom 9:8, Reckoned = Luk 22:37, Rom 4:4, Rom 4:9-10 and Rom 6:11, Rom 8:18, Accounted = Rom 8:36, Gal 3:6

We are asked to be righteous just like Jesus is righteous  

This doesn’t mean that the only means to get saved is to have lived a life free of sins just like Jesus did, but neither is the promise“If you only believe in Jesus, he will confirm you as righteous even if you’re not”. First we must be cleansed in the blood of Jesus – upon repentance – and then the idea is to be led by the Spirit and not by the flesh, which no one else will do for us. We are not able to go piggybacking on Jesus.

1 John 3:4 Whosoever committeth sin transgresseth also the law: for sin is the transgression of the law.5 And ye know that he was manifested to take away our sins; and in him is no sin.6 Whosoever abideth in him sinneth not: whosoever sinneth hath not seen him, neither known him.7 Little children, let no man deceive you: HE THAT DOETH RIGHTEOUSNESS IS RIGHTEOUS, EVEN AS HE IS RIGHTEOUS.8 He that committeth sin is of the devil; for the devil sinneth from the beginning. For this purpose the Son of God was manifested, that he might destroy the works of the devil.9 Whosoever is born of God doth not commit sin; for his seed remaineth in him: and he cannot sin, because he is born of God.10 In this the children of God are manifest, and the children of the devil: whosoever doeth not righteousness is not of God, neither he that loveth not his brother.

God’s wrath is still upon us if we sin, and if we are under God’s wrath we are not saved.

John 3:36 He who believes in the Son has eternal life; but he who does not obey the Son will not see life, but the wrath of God abides on him.” (NASB)

Romans 1:18 For the wrath of God is revealed from heaven against all ungodliness and unrighteousness of men, who hold the truth in unrighteousness;

Romans 2:5 But after thy hardness and impenitent heart treasurest up unto thyself wrath against the day of wrath and revelation of the righteous judgment of God;

Jesus righteousness cannot be transferred/injected into us and we are not righteous unless we LIVE righteously

Our righteousness does not depend on being injected another person’s righteousness, but our righteousness depends on how we live our lives.  

Jesus lived a perfect life (always being obedient to God the Father) and died on the cross for us, and in THAT WAY he is our righteousness. Had Jesus not lived an obedient life for us, he could not have been our righteousness, because the atonement wouldn’t have been perfect. He is NOT our righteousness because he has transferred his righteousness into us (and neither did he literally take our sins on himself as in some kind of an exchange) to make us righteous in position despite that we still live in sin. It’s important to understand that Jesus did NOT obey our moral obligations for us and instead of us!  The Bible talks about imputed righteousness but NEVER the imputed righteousness “of Christ.  We can read about the righteousness of GOD throughout the Bible (and that Jesus is righteous), but the idea that God looks upon us and sees the righteousness of Christ in us (or the blood of Jesus) instead of our sin, will result in a license to sin. When God looked at the churches in Revelation, he DID notice their sins and asked them to repent.

We are not justified by the works of the law but by God’s grace, so to say that we need perfect obedience to the Torah to be credited to our account in order to be justified is justification by works instead of justification by grace/mercy. God cannot declare the guilty to be innocent – like in a forensic justification – as that would be a lie, but God can PARDON the guilty and he does so if the guilty person repents from his sins.

Abraham is given as an example when it comes to being righteous/justified through faith, because he was counted as righteous BEFORE the law of Moses started to apply. Not all who have Abraham as a forefather are the children of Abraham and saved, but only those who are spiritually circumcised (in their hearts) and BELIEVE the way he did – and he showed his faith with some amazing deeds (work). Those who WALK as he did and obey God as he did (which is something we DO) are circumcised in heart and the true children of Abraham. We do not deserve salvation by anything we do (or believe) but faith without deeds is dead.  We can read “blessed is the man to whom the Lord will not impute sin”, which shows that all people apparently don’t have sin – namely those whom the Lord do not impute sin. Who are they? They are the ones who have confessed their sins, repented and who walk with Jesus. So when we read “God imputeth righteousness without works”, it means the works of the law (the Torah and the 613 laws in it), and naturally God wouldn’t impute righteousness to Abraham if he only sat under a tree and “believed” without showing his faith by OBEDIENCE. Not obedience to the law of Moses (which didn’t exist at the time) but obedience to GOD.

When it comes to Rom. 4:6, it doesn’t say that a person is especially appreciated and blessed if he doesn’t have any works to show up at all and that he only has “faith alone”. If that were true, it would mean that the less works we have, the more blessed we are and the better it is. No, Paul’s point is to get the jews to understand that they are not saved due to being born Jews and/or for obeying the Torah (613 laws), but a person is blessed/saved if he repents from his sins, believes in Jesus and through this procedure becomes cleansed from his sins. Those are blessed whose trespasses are FORGIVEN, because then God will not impute sin to them. Does this wonderful promise only apply to the Jews? No, Paul wants them to understand that also the uncircumcised (the gentiles) have his promise which is by faith and not by law. Notice how many times we can read about “circumcision“, so this is what is in focus (the ceremonial law) because the Jews were so concerned about it.

Rom. 4:3 For what saith the scripture? Abraham believed God, and it was counted unto him for righteousness.4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt.5 But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness.6 Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works,7 Saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered.8 Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin.9 Cometh this blessedness then upon the circumcision only, or upon the uncircumcision also? for we say that faith was reckoned to Abraham for righteousness.10 How was it then reckoned? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision.11 And he received the sign of circumcision, a seal of the righteousness of the faith which he had yet being uncircumcised: that he might be the father of all them that believe, though they be not circumcised; that righteousness might be imputed unto them also:12 And the father of circumcision to them who are not of the circumcision only, but who also walk in the steps of that faith of our father Abraham, which he had being yet uncircumcised.—20 He staggered not at the promise of God through unbelief; but was strong in faith, giving glory to God;21 And being fully persuaded that, what he had promised, he was able also to perform.22 And therefore it was imputed to him for righteousness.23 Now it was not written for his sake alone, that it was imputed to him;24 But for us also, to whom it shall be imputed, if we believe on him that raised up Jesus our Lord from the dead;

James doesn’t contradict what Paul is saying. James says that Abraham was justified BY WORKS, and not faith alone. Are we perhaps teaching salvation by works if we choose to quote James?

James 2:18 Yea, a man may say, Thou hast faith, and I have works: shew me thy faith without thy works, and I will shew thee my faith by my works.19 Thou believest that there is one God; thou doest well: the devils also believe, and tremble.20 But wilt thou know, O vain man, that faith without works is dead?21 Was not Abraham our father justified by works, when he had offered Isaac his son upon the altar?22 Seest thou how faith wrought with his works, and by works was faith made perfect?23 And the scripture was fulfilled which saith, Abraham believed God, and it was imputed unto him for righteousness: and he was called the Friend of God.24 Ye see then how that by works a man is justified, and not by faith only.25 Likewise also was not Rahab the harlot justified by works, when she had received the messengers, and had sent them out another way?26 For as the body without the spirit is dead, so faith without works is dead also. 

Paul is not disappointed with the Galatians for their suggestion that it’s still necessary to obey the ten commandments faith alone 3

In the letter to the Galatians, the reason for Paul’s objection to Galatians’s attitude is NOT because they wanted to return to silly old laws such as the ten commandments – just like “Do not kill, steal, lie or commit adultery”. Why would he be disappointed or upset about that? Those commandments have been in use ever since the days of Adam, and they never cease to apply. No, Paul was disappointed with their teaching that circumcision – which is a ceremonial law in the Torah – was still necessary for salvation. The ceremonial laws are not necessary for salvation, but the law of love certainly is (and the ten commandments provide details of how the law of love works). Paul makes a different between the works of the law (Torah), and the obedience of the holy Spirit.  The Torah was our  schoolmaster to keep us in order  until the arrival of Jesus – after Jesus death the holy Spirit took over as our guide – and we’re supposed to have the law of love in our hearts. We will never be “free” from the requirement to love God and our neighbor as ourselves, and as long we are slaves to sin (obey sin) we are definitely not free.

Acts. 15:1 And certain men which came down from Judaea taught the brethren, and said, Except ye be circumcised after the manner of Moses, ye cannot be saved.2 When therefore Paul and Barnabas had no small dissension and disputation with them, they determined that Paul and Barnabas, and certain other of them, should go up to Jerusalem unto the apostles and elders about this question.

Gal. 3:5 He therefore that ministereth to you the Spirit, and worketh miracles among you, doeth he it by the works of the law, or by the hearing of faith?6 Even as Abraham believed God, and it was accounted to him for righteousness.7 Know ye therefore that they which are of faith, the same are the children of Abraham.8 And the scripture, foreseeing that God would justify the heathen through faith, preached before the gospel unto Abraham, saying, In thee shall all nations be blessed.9 So then they which be of faith are blessed with faithful Abraham.10 For as many as are of the works of the law are under the curse: for it is written, Cursed is every one that continueth not in all things which are written in the book of the law to do them.11 But that no man is justified by the law in the sight of God, it is evident: for, The just shall live by faith.12 And the law is not of faith: but, The man that doeth them shall live in them.— 19 Wherefore then serveth the law? It was added because of transgressions, till the seed should come to whom the promise was made; and it was ordained by angels in the hand of a mediator.—22 But the scripture hath concluded all under sin, that the promise by faith of Jesus Christ might be given to them that believe.23 But before faith came, we were kept under the law, shut up unto the faith which should afterwards be revealed.24 Wherefore the law was our schoolmaster to bring us unto Christ, that we might be justified by faith.25 But after that faith is come, we are no longer under a schoolmaster.

Paul makes it clear that sinning = spiritual death (also for christians).

Gal. 5:16 This I say then, Walk in the Spirit, and ye shall not fulfil the lust of the flesh.17 For the flesh lusteth against the Spirit, and the Spirit against the flesh: and these are contrary the one to the other: so that ye cannot do the things that ye would.18 But if ye be led of the Spirit, ye are not under the law.19 Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness,20 Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies,21 Envyings, murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God.

The significance of having our faith “imputed” as righteousness, is that God forgives us our transgressions and treats us as though we have never sinned. This means that our sins disappears (without taking a detour in the body of Jesus) and God doesn’t have to LIE to declare us not guilty.  We are 100% cleansed when we are forgiven and free from our sins, but it doesn’t say “once cleansed always cleansed”. If we become dirty once again, we’re back at square one.

2 Cor. 5:19 To wit, that God was in Christ, reconciling the world unto himself, not imputing their trespasses unto them; and hath committed unto us the word of reconciliation.filthy pig

2 Pet. 2: 18 For when they speak great swelling words of vanity, they allure through the lusts of the flesh, through much wantonness, those that were clean escaped from them who live in error.19 While they promise them liberty, they themselves are the servants of corruption: for of whom a man is overcome, of the same is he brought in bondage.20 For if after they have escaped the pollutions of the world through the knowledge of the Lord and Saviour Jesus Christ, they are again entangled therein, and overcome, the latter end is worse with them than the beginning.21 For it had been better for them not to have known the way of righteousness, than, after they have known it, to turn from the holy commandment delivered unto them.22 But it is happened unto them according to the true proverb, The dog is turned to his own vomit again; and the sow that was washed to her wallowing in the mire.

Vi TILLRÄKNAS inte JESUS rättfärdighet – utan vi är rättfärdiga via VÅR TRO som visas i gärningar


Vi ombeds att vara rena LIKSOM JESUS ÄR REN

Löftet är inte“Om ni bara tror på Jesus så lovar han att konfirmera er som positionellt rena och rättfärdiga oavsett om ni verkligen är det eller ej”.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. — 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT är rättfärdig, LIKSOM han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Omvändelse handlar inte bara om att säga förlåt för att man syndat, utan omvändelse är att vara såpass störd av synd att man väljer att göra allt i sin makt för att inte synda igen. Bibeln säger inte att de som lär ut att man kan och borde sluta synda är villolärare, utan i Bibeln kallas de för “rättfärdiga”, som dessutom ska bli störst i himmelriket – om de lever som de lär (Matt. 5).

Jesus kom inte för att befria oss från Guds straff. Han kom för att befria oss från SYND så att vi därmed slipper Guds straff – OM vi ser till att hålla ut till slutet i vår kamp mot synden. Guds fantastiska nåd hjälper oss! Inte så att vi kan använda nåden som ett slags skydd att dölja vår synd under, utan den hjälper oss att verkligen säga nej till synden:

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Tack och lov så har Jesus också sagt “Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:30), men om vi fortfarande inte vill spendera tid med Jesus och att inte vill oss ledas av Anden utan köttet, så gör vi saker och ting svårare för oss. Om vi fortfarande syndar är vi fortfarande under Guds vrede och riskerar fortfarande hans straff – och detta gäller både otroende och troende.

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Romarbrevet 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.

Romarbrevet 2:5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

Jesus rättfärdighet kan INTE transfereras/injiceras in i oss, och vi kan INTE anses som rättffärdiga SÅVIDA VI INTE LEVER RÄTTFÄRDIGT

Vår rättfärdighet beror inte på att en annan människas rättfärdighet injicerats i oss, utan vår rättfärdighet beror på hur vi väljer att leva våra liv!

Det svenska ordet som översatts till “tillräknas” här nedan i Rom. 4 kommer från det grekiska ordet logizomai (Strong’s 3049) och översätts helst med “anses”, “betraktas”, “tillskrivs” eller “tillräknas”.

På engelska är definitionen TO RECKON eller TO CONSIDER, men kan också betyda count, charge with; reason, decide, conclude; think, suppose.  Det grekiska ordet härrörs från det grekiska ordet “logos” in the sense of an account or reckoning. Ordet förekommer 41 gånger i Nya Testamentet, och 4 av de gångerna har KJV översatt med “impute”. Tyvärr har den översättningen missförståtts och tolkats som en slags transferering av Jesus rättfärdighet in i oss, men så är inte fallet eftersom vi vet att ordet snarare betyder “anses som”.

Vi borde aldrig lura oss själva (eller andra) med idén att vi kan gömma oss bakom Jesus rättfärdighet och tro att Gud inte ser vår synd, eller att  Jesus rättfärdighet kan komma oss tillgodo på så sätt att det kan injiceras eller tillräknas oss så att vi kan vara positionellt rättfärdiga i Jesus samtidigt som vi rent praktiskt lever orättfärdigt. Det är VI som själva måste leva rättfärdigt, och vi kan aldrig rida rygg på en annan människa och tro att vi kan glida in i himmelriket tack vare en annan människas rättfärdighet. Däremot måste vi till att börja med förstås omvända oss och bli renade i Jesu rättfärdiga blod, men SEDAN är det tänkt att VI ska fortsätta att hålla oss rena genom att leva rättfärdigt.

Det är vanligt att Rom. 4 citeras vad gäller rättfärdighet, och där vi kan se logizomai översatt med “tillräknad”. Notera att det inte är JESUS RÄTTFÄRDIGHET som “tillräknas” oss!  Däremot kan vår TRO tillräknas oss som rättfärdighet, och vi vet också att om vi tror och älskar Jesus så vet vi också att vi lyder honom. Vidare är Jakob noga med att säga att tro utan gärningar är död. Paulus uttrycker det med att vi är slavar under den vi lyder – så lyder vi synd är vi slavar under synden och därmed döda.

När det kommer till Rom. 4:6, så är det inte så att en människa blir extra uppskattad och prisad om hon ser till att INTE ha några gärningar att komma med, utan endast blir rättfärdig av tro. Det skulle ju betyda att ju färre gärningar en människa har desto saligare är hon, och desto bättre är det. Nej, Paulus poäng är att få judarna att förstå att de inte är frälsta pga lydnad av TORAHN (613 bud), utan en människa är ju faktiskt salig om hon i stället omvänder sig från sina synder, tror på Jesus och bestämmer sig för att älska honom av hela sitt hjärta. För saliga är ju de vilkas överträdelser är FÖRLÅTNA, för det betyder ju frihet och frälsning. Den människan är ju lycklig eftersom synden inte längre tillräknas henne, eftersom de är strukna från syndakontot!  Gäller detta underbara löfte endast judarna? Nej, både de omskurna (judar som fått torahn) och hedningar (oomskurna och som inte fått torahn), har ju detta löfte! Det är ju TRON som frälser och inte om man är född jude och har lagen i sina händer!

Abraham ges som ett exempel, för han räknades ju som rättfärdig INNAN Mose lag ens kom. Inte alla som har Abraham som förfader är frälsta, utan de är andligt omskurna de som TROR såsom han gjorde – och han visade upp en makalös tro eftersom han inte ens undanhöll sin egen son. De människorna som VANDRAR (något som man GÖR) som Abraham vandrade (Abraham lydde Gud), är andligt omskurna och sanna Abrahams barn. Vi kan absolut inte FÖRTJÄNA vår frälsning genom något vi  gör (har vi syndat så är det loppet kört) så det enda andra alternativet är att vi är frälsta av NÅD genom TRO. Bara vi ser till att inte lägga till “och alltså spelar inte längre gärningar någon roll för vår frälsning”, för så står det inte. Det är bara det att vi inte kan bli frälsta av att plötsligt göra en massa goda gärningar (om det finns synd med i bilden), och/eller genom att vara födda judar och mena sig ha lagen.

Rom. 4:Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.Därför prisar också David den människa salig, som Gud TILLRÄKNAR rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskyldaSalig är den man som Herren inte TILLRÄKNAR synd.Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron RÄKNADES Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den TILLRÄKNAD honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet TILLRÄKNAS dem.12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.—22 Därför “RÄKNADES det honom till rättfärdighet.”23 Men dessa ord “det RÄKNADES honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att TILLRÄKNAS oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 

Jämför med Jakob som säger att Abrahams tro visade sig i GÄRNINGAR, och utan dessa gärningar är man DÖD. Alltså kan vi inte bli och förbli frälsta utan gärningar, och därför säger Jakob att “en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro”. Om Jakob kan uttrycka sig så, så kan vi göra det också. 1917 års översättning är här bättre, och där läser vi “I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och ICKE AV TRO ALLENAST”. Paulus talade om att man inte blir frälst av laggärningar (lydnad av de 613 buden i torahn, varav de flesta är ceremoniella lagar) eftersom det räcker med en enda synd för att den vägen är stängd, men däremot är vi frälsta av tro och lydnad av den helige Ande. Om vi leds av Anden (som leder oss bort från synd) så är vi INTE under lagen.

Jak. 2: 18 Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig GENOM GÄRNINGAR OCH INTE BARA GENOM TRO25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Paulus är inte besviken på galaterna för att de menar att det fortfarande är ett krav att lyda tio Guds budfaith alone 3

Paulus är i Galaterbrevet inte förgrymmad över att galaterna återvänt till gamla utgångna lagar såsom du skall icke döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, etc.  De buden har ju alltid gällt och kommer alltid att gälla. Han var besviken över att galaterna fortfarande ville hålla sig fast vid omskärelsens lag som ju är en ceremoniell lag i torahn. Även här jämför Paulus med Abraham som ju visade sin tro med sina handlingar. Så när Paulus använder sig av ordet “lagen” här nedan så menar han torahn, och han gör en skillnad på laggärningar och att lyda Anden som ju leder oss bort från synd. De ceremoniella lagarna i torahn gäller dock inte i dag, så det är inte synd att bryta emot dem. Paulus fokuserar på att det är TRO (som självfallet visar sig i en Abrahams-lydnad) som frälser, och inte att lyda omskärelsens lag eller andra torah-lagar. Rättfärdighet kan inte komma av lagen för att vi brutit den minst en gång. Torah var vår övervakare (hjälpte oss att hålla oss i schack) tills Jesus kom, och numera är det tänkt att vi ska låta oss ledas av Anden och ha de moraliska buden i våra hjärtan, och de ingår i tio Guds bud. Att älska Gud och vår nästa är ett bud som A L L T I D har gällt och alltid kommer att gälla, och det är ett grundbud som vi aldrig blir befriade från. Det är snarare SYND som vi kan bli befriade från, och det blir vi om vi omvänder oss, tror på Jesus Kristus och lyder kärleksbudet.

Gal. 3:Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? Han trodde Gud, och det RÄKNADES honom till rättfärdighet.Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro.12 Men lagen säger inte “av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. — Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla TILLS avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Att Paulus inte är av uppfattningen att synd (bryta mot Guds bud) inte längre separerar oss från Gud är väldigt uppenbart i samma kapitel eftersom han menar att synd fortfarande leder till döden. Alternativen för oss är att vandra i Anden (då lyder vi de moraliska buden), eller vandra efter köttet (synd och andlig död).

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Att Gud inte tillräknar oss våra överträdelser betyder att han – när vi omvänder oss – FÖRLÅTER OSS vilket innebär att vår synd försvinner och att vi betraktas SOM OM vi aldrig syndat, och vi räknas alltså som rättfärdiga. Inte för att vi fått Jesus rättfärdighet, utan för att VI blivit renade i hans rättfärdiga blod och eftersom VI sedan lever rättfärdigt och GÖR rättfärdighet (om vi nu leds av Anden). Gud behöver alltså inte fuska och se mellan fingrarna på vår synd, för synden är ju bokstavligen BORTA, och vi är verkligen 100% helt RENA. Men det innebär inte “en gång förlåten och renad, alltid förlåten och renad”, för smutsar vi ner oss igen så är vi ju tillbaka till samma utgångsläge.

2 Kor. 5:19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han TILLRÄKNADE inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. filthy pig

2 Pet. 2: 18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna RÄTTFÄRDIGHETENS VÄG än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Att vi inte är frälsta av tro allena (tro utan gärningar) och att vi inte är frälsta såvida vi inte visar vår tro med att GÖRA RÄTTFÄRDIGHET, kan du läsa om i den här artikeln. Du kan läsa mer om Abraham i den här artikeln.

Abraham showed his faith by obedience and was therefore righteous

(An excerpt from Jesse Morell’s upcoming book, “The Vicarious Atonement of Christ.”

abrahamThere was a problem in Israel of thinking that righteousness consisted in external works of the law, which notion Paul needed to confront. There were Israelites who thought that they were righteous before God as long as they obeyed the Torah, even while sinning in their hearts. Jesus said our righteousness needed to exceed that of the Pharisees who obeyed the outward requirements of the Torah but were sinful inwardly. In context Jesus expounded upon the sins of the heart and not mere outward action, in regards to our righteousness exceeding that of the Pharisees.

Paul argued for a circumcision of the heart by faith in order to be righteous. Paul argued that Abraham was righteous and justified before the Torah was given through Moses, so that the external works of the law that the Torah demanded cannot possibly be what true righteousness consisted of. It could not be the means through which we are made righteous or justified in character. Paul argued that by faith in God Abraham was righteous and consequently justified, and so that is how Gentile believers are made righteous and are justified too.

In his heart Abraham trusted God so that in his life Abraham obeyed God. Faith of the heart was the seed to real obedience of life, so God imputed (reckoned or considered) Abraham’s faith as righteousness, as that was what it really was. A heart of faith is a righteous heart. Faith, which results in obedience, is what real righteousness is. Righteousness is not merely being circumcised or keeping the dietary requirements of the Torah. It is what comes out of the mouth that defiles a man, not what goes into it. It is not by obeying the external requirements of the Torah and having outward works, even with selfish motives to be praised by men, which makes a man righteous before God.Real righteousness is not a work of the law at all, but is faith in God.

However, there is a problem in the church today just like there was in Israel. That is a problem of thinking that righteousness consists in works of the law or obedience to the Torah. Like the Pharisees who thought that they were righteous on a technicality, by observing the outward requirements of the Torah while still sinning in their hearts, the Theologians of today are teaching that you can be righteous before God on the same technicality as well. They teach that Christ obeyed the Torah or the law for us on our behalf as our substitute, so that His works of the law are imputed to us. In light of Christ’s works of the Torah being imputed to our account, they say, we are made righteous in the eyes of God and are consequently justified even though we are still sinful in heart and character. This is identical to the problem Paul had to confront when he argued that we are not righteous or justified by the works of the law but by a faith in Christ that purifies the heart. Paul was confronting this Pharisaical notion of being technically righteous before God by outward obedience to the Torah while still sinning inwardly in your heart.

The Pharisees and reformed theologians are both wrong in assuming that righteousness does not consist in works of the law, either performed by the individual or performed by a substitute on their behalf and imputed to them. There is no righteousness by works while still sinning in heart. It is a faith in Christ, a trusting of the heart that results in obedience of life, that is real righteousness in the eyes of God. When a man is sinning in his heart, he is not trusting God in his heart. But when a man is trusting God in his heart, he will not be sinning in his heart or life, and so God will impute or consider his faith as righteousness. It is by faith that our heart is purified so it is by faith that we are made righteousness.

James 2 says that we are justified by WORKS and not by faith alone

Ye see then how that by works a man is justified, and not by faith only (James 2:24)

In order to avoid the implications of what this verse is saying – that we are not justified by faith alone – people suggest that we are justified by our works before PEOPLE, whereas we are justified by our faith (alone) before GOD. But does understanding hold up to scrutiny? Let’s see what James 2 is saying about Abraham:

James 2:21Was not Abraham our father justified by WORKS, when he had offered Isaac his son upon the altar22Seest thou how faith wrought with his works, and by works was faith made perfect? 23And the scripture was fulfilled which saith, Abraham believed God, and it was imputed unto him for righteousness: and he was called the Friend of God. 24Ye see then how that BY WORKS a man is justified, and NOT by faith only25Likewise also was not Rahab the harlot justified by works, when she had received the messengers, and had sent them out another way? 26For as the body without the spirit is dead, so FAITH WITHOUT WORKS IS DEAD ALSO.

Here is the incident where Abraham offered up his son Isaac:

Genesis 22:And Abraham rose up early in the morning, and saddled his ass, and took two of his young men with him, and Isaac his son, and clave the wood for the burnt offering, and rose up, and went unto the place of which God had told him.Then on the third day Abraham lifted up his eyes, and saw the place afar off.And Abraham said unto his young men, ABIDE YE HERE WITH THE ASS; and I AND THE LAD WILL GO YONDER and worship, and come again to you.And they came to the place which God had told him of; and Abraham built an altar there, and laid the wood in order, and bound Isaac his son, and laid him on the altar upon the wood.—11 And the angel of the Lord called unto him out of heaven, and said, Abraham, Abraham: and he said, Here am I.12 “Do not lay a hand on the boy“, he said. “Do not do anything to him. NOW I KNOW that you fear God, because you have not withheld from me your son, your only son.”—18 And in thy seed shall all the nations of the earth be blessed; BECAUSE thou hast obeyed my voice.19 So Abraham returned unto his young men, and they rose up and went together to Beersheba; and Abraham dwelt at Beersheba.

If James 2:21-24 is supposed to show that christians are justified by works before people, then James couldn’t have chosen a worse example since there were NO people around to see Abraham nearly sacrificing his son which James described as “Was not Abraham our father justified by works, when he had offered Isaac his son upon the altar?” Abraham was alone when he offered up his son, and not even his servants were around to see it (which is also confirmed by the secular history as per The Book of Jasher). We can read that God says “Now I know” when he beheld Abraham offering his son. Clearly Abraham’s famous work which labelled him “righteous” (the most famous example) was before GOD and not before people. We can get this established also here:

Romans 2:13 For not the hearers of the law are just BEFORE GOD, but the doers of the law shall be justified  

The passage earlier in James 2 says this:

James 2:14What doth it profit, my brethren, though a man say he hath faith, and have not works? can faith save him? 15If a brother or sister be naked, and destitute of daily food, 16And one of you say unto them, Depart in peace, be ye warmed and filled; notwithstanding ye give them not those things which are needful to the body; what doth it profit? 17Even so faith, if it hath not works, is dead, being alone. 18Yea, a man may say, Thou hast faith, and I have works: shew me thy faith without thy works, and I will shew thee my faith by my works. 19Thou believest that there is one God; thou doest well: the devils also believe, and tremble20But wilt thou know, O vain man, that faith without works is dead? 

The context is about WORKS (and not about the constitution of God or angels). James compares faith without works with the faith that demons have, and even though he confirms that demons also have faith they don’t have the right fruit to go with it. Faith without works is dead, and works without faith is dead as well. We can’t merit salvation with our works, but works is still a condition for salvation and therefore needed. If we don’t show good fruit, Jesus promises we will be cut off the vine so it’s something very essential for our salvation. We know that sinning doesn’t mean reduced rewards in heaven, but our SOULS are at stake:

Rom 6:21 What benefit did you reap at that time from the things you are now ashamed of? Those things result in DEATH!

Romans 6:16: Know ye not, that to whom ye yield yourselves servants to obey, his servants ye are to whom ye obey; whether of sin UNTO DEATH, or obedience unto righteousness.

1 Pet 2:11 Dear friends, I urge you, as aliens and strangers in the world, to abstain from sinful desires, which war against your SOUL.

Romans 8: 6For to be carnally minded is DEATH; but to be spiritually minded is life and peace. 7Because the carnal mind is enmity against God: for it is not subject to the law of God, neither indeed can be. 8So then they that are in the flesh cannot please God. —13For if ye live after the flesh, YE SHALL DIE: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, YE SHALL LIVE. 

John 3:36 He who believes in the Son has eternal life; but he who does not obey the Son WILL NOT SEE LIFE, but the wrath of God abides on him.

Mark 9:47.And if your eye causes you to sin, pluck it out. It is better for you to enter the kingdom of God with one eye than to have two eyes and be thrown into HELL

Matt. 7:21 Not everyone who says to me Lord, Lord, will enter the kingdom of heaven, but only he who DOES the will of my Father who is in heaven.

1 Peter 4:18 And if it is with difficulty that the righteous is saved, what will become of the godless man and sinner?

1 Cor. 9.“Know ye not that the unrighteous shall not inherit the kingdom of God? Be not deceived…”

Matt. 16:24 Whoever wants to be my disciple must deny themselves and take up theircross and follow me.

Ephesians 2:8-9 doesn’t promise us that we can serve two masters and still be saved

The oft mentioned verses in Eph. 2:8-9 doesn’t speak against the above. We are either saved by the law OR by grace through faith (one or the other), and we know it could not be the former since that option requires 100% obedience at all times which we have not achieved. Thankfully God offers the gift of salvation by faith, but this doesn’t mean that obeying the MORAL law (the ten commandments) is from now on just “optional” to obey, albeit “good” if we manage to obey them. No, we are supposed to have these laws in our hearts and we are not under the law IF we live by the spirit. The ten commandments are just as important to obey today as they have always been (ever since the time of Adam) since iniquities continue to separate us from God. We are free from ceremonial laws but certainly not from the ten commandments. Being cleansed in the blood of Jesus doesn’t mean that we are still saved if we continue to get filthy in the future. See also how Paul on one hand says we are NOT under the law, but on the other hand lists numerous examples of sins which separate us from God.

Gal.5:18 BUT IF YE BE LED OF THE SPIRIT, YE ARE NOT UNDER THE LAW. 19 Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness, 20 Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies, 21Envyings murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God. 

1 Corinthians 7:19 Circumcision is nothing, and uncircumcision is nothing, but the keeping of the commandments of God.

Rom.3:30Seeing it is one God, which shall justify the circumcision by faith, and uncircumcision through faith.31Do we then make void the law through faith? God forbid: yea, We ESTABLISH THE LAW.

Justified by the works of the law?

God cannot lie so he cannot justify the wicked (Ex. 23:7; Deut. 25:1; Prov. 17:15; Nah. 1:3). While the law condemns the guilty, God has the authority to forgive and pardon the sinner. Justification by grace is when those who are guilty and deserve punishment are pardoned and forgiven. Justification by works of the law is merited and deserved, while justification by grace is unmerited and undeserved. Jesus used the word justification synonymous with forgiveness (Lk. 18:10-14). God will not set aside the penalty of a sinner who still plans on sinning. God says that it is an “abomination” to “justifieth the wicked”. (Prov. 17:15). God said “I will not justify the wicked” (Ex. 23:7). God is “angry with the wicked every day” (Ps. 7:11).  We  must give up our wickedness if we want to escape the anger of God and the punishment of hell.  “Let the wicked forsake his way, and the unrighteous man his thoughts: and let him return unto the Lord, and he will have mercy upon him; and to our God, for he will abundantly pardon” (Isa. 55:6-7). Those who are described as being “justified” in the Scriptures are also described as being “sanctified” and “washed” (1 Cor. 6:11). Those who will inherit the kingdom of God are “them which are sanctified”. (Acts 20:32)  When a sinner repents he actually becomes a holy saint. Without this repentance or moral transformation, there is no forgiveness or eternal life.

Jesus righteousness is not imputed into us

Are we cleansed in the blood of Christ upon repentance (resulting in our purification), or do we cover up our filth with an injection of the righteous blood of Jesus? If we need to get Jesus righteous blood into our veins, then we are saved by WORKS – namely the works that Jesus did for us when he obeyed the law perfectly. Those who repent and believe are justified by God’s grace through the atonement. Our new clean status will last as long as we keep ourselves clean, because God will not pretend that we are righteous when we in reality mix holy living with unholy living.

We do not earn our salvation by anything we do or believe since we have sinned.Justification by works of the law is when you are pronounced innocent because your record is perfect in the sight of the law. Justification by grace is when you are pronounced forgiven even though you have been guilty of sin in your life. Christ died for us but He did not obey for us.  We are imputed righteous through Christ, but we do not receive the imputed righteousness of Christ. Biblical imputed righteousness is when you are forgiven and treated as if you had always been righteous even though you haven’t been.

Paul quoted Psalms 31:1-2 when he said.

“Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works, saying, blessed are they whoses iniquities are forgiven, and whose sins are covered. Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin” (Rom. 4:5-8).

To be imputed righteous is when your sins are forgiven and covered, and after that moment we need to continue living in obedient faith. There is no way that God would declare us righteous and forgiven while we continue to practice unrighteousness. Abraham OBEYED God and THEREFORE his faith was credited (imputed) to him as RIGHTEOUSNESS. God did not have to pretend that he was righteous because his heart was upright and obedient in faith. It was his FAITH that was imputed as righteousness (Rom. 4:5), and it doesn’t state that it was Christ’s righteousness that was being imputed.