Tag Archive | jungfru

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

Jeftas dotter begrät sin frivilliga jungfrudom – inte sin död

Bakgrundshistorien är att Jefta var son till Gilead och en prostituerad kvinna. Hans halvbröder förvägrade honom att dela farsarvet med dem själva just eftersom han var son till en främmande kvinna, och Jefta valde då att bosätta sig på ett annat ställe. Det verkade inte som han levde särskilt gudfruktigt vid den tidpunkten eftersom löst folk anslöt sig till honom för att utföra plundringståg. Men kanhända att han senare omvände sig, framför allt vid tidpunkten när de äldste i orten Gilead bad honom om hjälp i kampen mot ammoniterna. De äldste i Gilead bad stridsmannen Jefta att vara deras anförare och Jefta föreslog själv att han skulle ta på sig rollen som ledare och huvud om Gud gav honom (och Israel) segern mot ammoniterna. För hans del så handlade det alltså inte om att bara vara en temporär anförare i det förestående kriget, utan att ha en permanent roll som Israels huvud, ledare och domare.

Sedan kommer vi till det berömda löftet “vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer”. I KJV är formuleringen “I will offer it up for a burnt offering”. Det kan även läsas som “shall be offered by me as a burnt offering”.

Dom. 11:29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: “Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer.” 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand. 33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn.

fortsättning:

Dom. 11:34 När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: “O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord.”36 Hon svarade honom: “Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna.” 37 Hon sade vidare till sin far: “Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.” 38 Han svarade henne: “Du får gå.” Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. 39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Några fakta som vi kan få ut ifrån historien:

Jefta utgav ett heligt löfte till Gud.
Löftet var rimligtvis inte bara något positivt och eftersträvansvärt i Jeftas ögon (om än en uppoffring) utan även i Guds ögon. I versen precis innan löftet får vi veta att Guds ande var över Jefta när han inledde kampen mot ammoniterna, och när Jefta lovade Gud ett brännoffer (en person från Jeftas eget hus) på villkoret att Gud skulle hjälpa honom med en vinst, så blev resultatet att Gud faktiskt hjälpte honom med just detta. Med tanke på informationen att Guds Ande var över Jefta, och att Gud valde att ge ammoniterna i Jeftas hand, så tyder detta på att Gud såg med glädje på Jeftas löfte.
Jefta (och författaren) ansåg att löftet senare blev fullbordat.
Efter att Jeftas dotter förstått bakgrunden till löftet (det heliga löftet i sig samt att Gud hjälpt dem att eliminera hotet från ammoniterna som gisslat Israel en längre tid) så ansåg även hon att löftet måste infrias.
Vi får aldrig läsa om Jeftas dotters död, men däremot beskriver texten två gånger att hon gått iväg för att begråta sin jungfrudom innan löftet skulle fullbordas. Borde hon inte snarare begråta sin snara död där inte bara jungfruodomen stod på spel utan allt som har med ett framtida liv att göra? Precis efter att vi får veta att Jeftas löfte uppfyllts så nämner författare att dottern aldrig känt någon man. Denna information vore ytterst ologisk och förbryllande om den unga kvinnan faktiskt dog. Det är självklart att ung.
Jefta fortsatte som Domare i sex år även efter fullbordandet av löftet, och det verkar inte ha blivit några reaktioner i grannskapet om att han överträtt Guds lag eller betraktades som en mördare.
Mose lag beskriver människooffer som något avskyvärt, men i Hebr. 11 listas Jefta som en heroisk person som gick i tro, som skipade rätt, fick löften uppfyllda, etc.

Det är viktigt att ha i åtanke att människooffer var en styggelse för Gud. Den ende som får släcka liv på ett sådant sätt är Skaparen själv, som ju är den som orsakat allt liv på jorden:

Jer. 7:31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Hes. 16:20 Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? 21 Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. 22 Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

Ps. 106:36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.

Hellre lydnad än offer:

Mika 6:7 Gläds Herren åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse min livsfrukt till syndoffer för min själ?8 Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

Att offra den förstfödda

Förmodligen tänkte sig inte Jefta att ett djur skulle möta honom i dörrarna, för hur skulle han i så fall undvika att det inte var ett orent djur och därmed odugligt som offer? Man får därför anta att han inte syftade på ett djur utan snarare en människa och allra troligast att det skulle vara någon från hans eget hushåll eftersom det var hans eget hus.

Men var det verkligen så att Jefta emot allt sunt förnuft dödade en människa (från sitt eget hus) genom att offra denna som ett brännoffer? Nej, det är inte troligt med tanke på vad som står i Guds lagar, men kanske det i stället handlade om ett liknande offer som för Hanna vad gäller hennes efterlängtade son Samuel?:

1 Sam. 1:11 Hon gav ett löfte och sade: “Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

Pred. 5:4 Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.

Hannas offer handlade också om ett människooffer, men verkligen inte i form av ett fysiskt brännoffer. Däremot så “offrade” hon sin sons liv till Gud för att han för alltid skulle tjäna honom – vilket sonen Samuel själv växte upp med som en självklarhet och med en innerlig dedikation. Allra lättast att få ihop historien om Jefta (med tanke på att löftet anses vara uppfyllt och hans dotter verkade leva vidare) är om vi förstår hans ord endast som en hänsyftning till ett brännoffer – i en ren symbolisk mening – och med en tanke på Guds bud vad gäller offrandet av “det förstfödda”.

Vi förstår mer om vi läser om Guds lagar gällande offrandet av allt det förstfödda, inklusive alla förstfödda söner. Det var nämligen så att allt som öppnade moderlivet, som var av hankön, skulle offras till Gud. Detta benämndes som en gåva, och när det gäller leviterna så handlade det också om människors offergåvor som tillföll leviterna (som fått sin tjänstgöring direkt av Gud och som heller inte hade några inkomstkällor på samma sätt som de övriga av Jakobs söner). Men även om det inte står omnämnt på alla ställen där vi kan läsa om offrandet av det förstfödda, så gällde också budet att man skulle lösa ut varje förstfödd son. Guds tanke var självfallet aldrig att söner skulle offras som fysiska brännoffer men att de däremot skulle lösas ut efter ett visst mönster. Skälet till lagen om det förstfödda var att Israel alltid skulle ha i minnet vad som hände i Egypten, där Farao vägrade att släppa de slavande israelerna men att Gud på ett mäktigt sätt ingrep och räddade dem. Läs mer om det förstfödda för att förstå bättre varifrån Jefta fått sin inspiration till ett sådant löfte:

2 Mos. 22:29 Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.30 På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

2 Mos. 13:11 När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren. 13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.14 När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.16 Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.”

4 Mos. 3:8 Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9 Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn 10 Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas.”11 Herren sade till Mose: 12 “Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, 13 ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.” — 41 Och tag ut åt mig leviterna – ty jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.” — 44 Och Herren sade till Mose: 45 “Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren. 46 Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, 47 skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera.

4 Mos. 18:6 Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.— 15 Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. 16 När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera. 17 Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

Neh. 10:34 Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.35 Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. 36 Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap.

5 Mos. 12:17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.

5 Mos. 14:23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud.

Att de förstfödda sönerna skulle lösas ut (friköpas) är en viktig ledtråd vad gäller Jeftas agerande, för detta skulle kunna varit även hans plan från början till slut. Även det friköpta betraktades symboliskt som ett brännoffer, även om det ersattes med ett friköp. Nu var inte Jeftas förstfödda någon son, men hela hans löfte var ytterst unikt. Han kunde heller inte veta säkert att den som först skulle möta honom i dörrarna till sitt hus skulle vara “förstfött”, men däremot var ju hela löftet baserat på premissen att personen åtminstone skulle vara först ut genom husdörrarna: “vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus”. Alltså den första som kommer ut. Inte först ut genom moderlivet, men väl ut genom dörrarna.

Jeftas dotter – utvald att tjäna Gud

Även om Jefta rev sönder sina kläder i upprördhet över att få se sin dotter som den första genom dörrarna, så kan detta inte ha varit oväntat för honom. Det kan självfallet ha varit så att han hoppades att den första genom dörrarna skulle vara någon annan, men hans löfte innebar verkligen ett mycket stort uppoffrande med tanke på vad som stod på spel. Texten säger också att dottern var fast besluten att fullfölja och infria faderns löfte. Däremot får vi inte veta exakt hur hennes tjänstgöring för Gud såg ut, och hur hennes vardag blev.

Man kanske kan tycka att Jeftas dotter gick en mycket tragisk framtid till mötes genom att behöva dedikera hela sin framtid till att tjäna Gud i stället för att skaffa familj, men man bör även fundera på hur hennes, och hela Israels, framtid skulle sett ut om inte Jefta hade accepterat uppdraget att gå emot ammoniterna med hjälp av Gud, och om ammoniterna skulle blivit herrar över Israel? Då hade förmodligen framtiden sett ännu värre ut, och hon skulle med största säkerhet också ha förlorat sin far.

I livets uppförsbackar får vi försöka tänka på att livet på jorden är en kort parentes, och att det bästa ligger framför oss i Guds permanenta rike.

Det talas om en tradition som följde efter händelsen med Jeftas dotter: “Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år”. Denna sed pågick förmodligen så länge som Jeftas dotter levde, genom att hennes väninnor, och kanske andra människor, gjorde pilgrimsresor till henne varje år. Hennes beslut att gå med på faderns löfte mottogs alltså med stor tacksamhet och respekt. Man kan jämföra den årliga seden med 1 Sam. 1:3; 2:19, där Hanna gjorde årliga besök hos sin son Samuel så länge han levde.

Jefta utförde en heroisk insats:

Hebr. 11:31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.32 Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34 släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten.

1 Sam. 12:11 beskriver det som att det var Herren som sände Jefta att rädda folket från sina fiender.

1 Sam. 12:10 Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.

Historien om Jefta är en av flera berättelser om en person som inte är mycket värd i andra ögon (t. ex hans bröders), men som slutar med att han blir en person av stor betydelse. Även om hans egen släkt på jorden slutade med hans dotter, som ju inte fick några barn.

Arvsynden, och jungfrufödseln som argument för att Jesus undkom Adams blodslinje

Oct10

Den gnostiska tanken om arvsynden

Det var Augustinus som introducerade läran om arvsynden (syndarvet) till Kyrkan, och både Kalvin och Luther accepterade denna nya lära och spred den vidare. Ingen av de gamla kyrkofäderna de första 200 åren efter Jesu död lärde ut arvsynden (men kämpade emot gnostikerna som hade sådana tankar), och Bibeln lär definitivt inte ut någon arvsynd vare sig i några psalmer eller i Rom. 5. Läs mer här.

Bibeln säger rätt och slätt att den unika jungfrufödseln var ämnat som ett tecken, och inte en manöver för att undkomma syndigt blod. Blod är något fysiskt, skapat av Gud och kan inte innehålla grader av syndighet. Synd är överträdelse av Guds bud, vilket innebär en aktivitet (ett verb, såsom något man gör). Det går således inte att ärva en handling från en förfader, och det går definivit inte att hitta synder i blodet ens om man använder mikroskop.

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

För att ge stöd åt tanken om arvsynden så är det vanligt att använda sig av jungfrufödseln som argument, där man menar att Jesus undkommit Adams syndiga blod genom att ha Gud Fader som “pappa” i stället för en mänsklig pappa (såsom Josef). En del spinner vidare på temat och menar att det är på faderns sida som man baserar sitt släktskap (där fadern representerar sitt hushåll), och att Jesus skulle undgått Marias syndiga blod tack vare fosterhinnan som fungerar som ett hinder mellan mammans blod och barnets blod.

Detta stämmer dock inte med hur en graviditet fungerar. Barnet får näring genom moderkakan och mammans blod.

Graviditet, där barnet har moderkakan gemensam med sin mamma

Barnet lever inte bara inuti mamman utan utav mammans kropp. Moderkakan bildas av material från två individer. Den består av två delar där den ena är genetiskt en del av fostret och den andra av modern. Den bildas genom att embryot tränger igenom moderns tunna blodkärl och bildar små blodpölar som det kan få syre genom då embryot fångar upp syremolekyler ur moderns blod. En blodplatta, moderkakan, har alltså bildats, som innehåller byggstenar både från embryot och från modern. Den är inbäddad i livmoderväggen, där den tar emot näringsämnen och syre från moderns blod, och överför det till fostret, samt tar emot avfallsprodukter från fostret som moderns kropp kan göra sig av med. Mellan moderkakan och fostret löper navelsträngen som består av blodkärl och bindväv och är en rik källa på blodbildande stamceller. Den leder fostrets blod till och från moderkakan.

Jungfru Marias ägg var mänskliga och härrörde sig från Adam och Eva. Även Marias graviditet gick till så att celldelningen tog fart i äggledaren där barnets anlag bildas – som förstås också härrör sig från Adam och Eva. Det befruktade ägget utvecklas sedan vidare i livmodern. Ett befruktat ägg är självförsörjande tack vare gulesäcken, men gulesäcken produceras med hjälp av cellerna från mammans kropp. I v. 5 anläggs moderkakan och därmed kommer barnet i en närmare kontakt med mamman genom den. I v. 6 börjar blodomloppet att fungera, och fosterhinnorna (inre och yttre) bildas. I v. 7 har barnet hunnit bilda sitt eget blod. I v. 10 har moderkakan börjar ta över mer och mer och genom navelsträngen tillförs näring och syre (och avfallsprodukter lämnas av).

RH negativ

Blodgrupper är nedärvda egenskaper hos röda blodkroppar. Jag som skriver detta är RH negativ, eftersom jag har 0 som blodgrupp och RH-faktor – (negativ) vilket a 7% av världens invånare har (mycket ovanligare i Asien).

Under graviditeten och vid förlossningen (och även vid missfall) övergår mindre mängder fosterblod till moderns blodomlopp. Om fostrets och moderns blodgrupp är oförenliga (om modern har Rh-negativt blod och fostret har Rh-positivt blod) kommer modern att bilda antikroppar mot fostrets röda kroppar eftersom moderns immunsystem uppfattar fostrets röda blodkroppar som främmande. Dessa antikroppar kan i sin tur gå över till fostret genom moderkakan och angripa dess röda kroppar vilket kan leda till blodbrist (anemi) hos fostret. I vissa fall krävs behandling under pågående graviditet genom blodtransfusion till fostret.

För att du ska bilda antikroppar måste fostrets blod passera genom moderkakan in i ditt blod, men det är ovanligt att så stora mängder blod förs över så att allvarlig immunisering (bildning av antikroppar) uppstår. Det kallas för att du blir RH-immuniserad om bloden blandas och du bildar antikroppar. Dina antikroppar kan sedan föras genom moderkakan in i fostrets blod, och dessa kan då förstöra fostrets röda blodkroppar och fostret får blodbrist. Det spelar ingen roll för det nyfödda barnet om blodet blandas i samband med förlossningen, men om du blir gravid igen kan nästa barn angripas av antikropparna och bli allvarligt sjukt. Ett läkemedel (anti-D) kan sättas in vid behov under graviditet (v. 28) eller spruta efter förlossning.

Bebisar (födda eller ofödda) kan inte synda. Synd handlar om olydnad av Guds bud, så för att synda måste du först ha en förmåga att kunna känna till Guds bud och ha ett samvete som talar om vad som är rätt och fel.

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Jesaja 7: ¹⁶Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Hes. 18:²⁰Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

Källor:

Tillbedjan – Att be till jungfru Maria ungefär som när man ber om förbön av en syster eller broder?

May4

jungfru maria “Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee; blessed art thou among women, and blessed is the fruit of thy womb, Jesus. Holy Mary, Mother of God, pray for us sinners, now and at the hour of our death. Amen.” (del av rosary)

“Pray for us sinners?” Det låter onekligen som den som författat denna AveMariabön (just denna fras är ett senare tillägg) anser att Maria själv inte skulle ha vara en syndare i behov av en frälsare? Vidare dubbelfel när författaren ber en död människa att be för andra. Ändå är denna bön väldigt populär bland många katoliker.

En del katoliker kanske hävdar att de inte ber till Maria (och andra helgon) på samma sätt som när vi ber till Gud, utan att de snarare ber till Maria på liknande sätt som när vi ber en annan kristen om förbön för oss. Det finns dock flera skillnader och faktorer som inte överensstämmer med Bibeln. Se nedan.

Andra katoliker kanske menar att vi ber tillsammans MED Maria snarare än till henne. Men när kristna människor ber tillsammans med andra i exempelvis en bönegrupp eller i kyrkan så placerar de inte någon, vare sig fysiskt eller andligt, på ett högre plan utan alla ber som likvärdiga (levande) människor underställda Gud. I en kristen gemenskap, där rättfärdighet råder, anser man inte att vissa personers böner är mer kraftfulla än andras men däremot att inte alla nödvändigtvis har samma nådegåvor (t ex helandegåvan) och man utser därmed inte någon eller några personer till en slags överbedjare framför andra. Det närmaste man kan komma det tankesättet skulle kunna vara inställningen till de första apostlarna medan de ännu levde. Samtliga fick ta emot andens gåvor direkt av Jesus, inklusive gåvorna att driva ut demoner och hela sjuka. Vi kan inte läsa att någon av dem accepterade tillbedjan av andra.

Faktorer som talar emot katolsk Mariatillbedjan:

Maria lever inte längre – kommunikation med döda kan riskera avvikelse från det viktigaste budet

Till skillnad från de kristna systrar och bröder som vi ber om förbön så lever inte längre Maria. Bibeln uppmuntrar inte idén att döda människor ska be för oss, utan tvärt om talar Bibeln emot kontakt med döda (se denna artikel om att be för döda). Det är Gud vi ska be om råd och tillbe.

Jesaja 8:¹⁹När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?”

5 Mos. 18:¹⁰Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ¹¹ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och INGEN SOM SÖKER RÅD HOS DE DÖDA. ¹²Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig.

Varför ska vi då ta initativet att vända oss till den döda Maria? Riskerar inte en sådan aktivitet att bli en grund även för tillbedjan av henne? Är inte detta också vad som sker bland katoliker i flera länder? Med tanke på att det mest centrala budet i Bibeln är “Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, vore det då inte lämpligt att undvika nya och onödiga traditioner som kan tänkas konkurrera med detta väldigt viktiga bud? Vad är nyttan med denna nya tradition att tillbe en avliden människa, där man dessutom lägger till faktorer som att Maria inte fick fler barn än Jesus, att hon var syndfri samt en slags medlare mellan oss och Gud? Är inte detta att ytterligare förstärka bilden av henne som ett gudaväsen? Varför är det inte tillräckligt att vända sig till Jesus Kristus (Gud i kött) med våra böner, samt att be om förböner bland människor som fortfarande lever?

Avbilder/avgudar förbjudet för Israel av goda skäl

2 Mos 20:3-6 förbjuder avbilder/avgudar, och gör kopplingen med tillbedjan. Det är alltså lätt att förstå varför Gud gett Israel detta bud. Han kände förmodligen till att en vördnad av människor som avlidit riskerar att övergå i tillbedjan – speciellt om de avlidna människorna stått oss nära och/eller ansetts vara storheter/hjältar eller avundsvärda på andra sätt. Att därför förbjuda avbilder helt och hållet skulle kunna få detta problem ur världen. (Vi vet ju hur det gick med guldkalven.)

Om katoliker känner att de har en lite annorlunda innebörd av ordet “tillbe” så kanske de skulle bli mindre missförstådda om de började använda ordet på samma sätt som andra kristna, samtidigt som de börjar använda andra ord – såsom vörda, respektera – om de menar att dessa begrepp bättre speglar deras bild av hur de kommunicerar med Maria. Exempel på hur vördnad kan övergå till direkt tillbedjan:

Jes. 44:15 Detta har människorna till bränsle. Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd. Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna. Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.—17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: “Rädda mig, för du är min gud.”

Jes. 46:6 Man skakar ut guld ur börsen och väger upp silver på vågen. Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud, som man faller ner för och tillber.

Jer. 25:6 Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er.”

Apg. 7:43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

I vilka proportioner borde vi be till olika helgon?

Om man utser Maria som en slags mellanled mellan oss och Gud, samt någon som vi vill ska be för oss, så finns en risk att det blir en slags konkurrens mellan Jesus, Maria samt olika helgon, liksom en osäkerhet i vilka proportioner vi borde rikta våra böner till dem. Låter inte detta väldigt likt hinduismen med alla dess gudar, och som ibland har individuella specialkrafter? Katolicismen riskerar att göra Maria och helgon till långt mer än människor, där katoliker kan tänkas be till dessa om helande, framgång eller vilket behov man än har. Vore det inte en god idé att försöka lägga om kursen så att inte fler personer tillbes än just den levande Guden?

“Blessed virgin Mary” riskerar att bli en fras liknande den som muslimer använder för sin profet, när de ofta i både tal och skrift gör tillägget “peace be upon him”, så fort de nämner Muhammeds namn.

Paulus och Petrus ville inte tillbes

jungfru maria 2.jpg I Apg 14:8-18 kan vi läsa om hur Paulus och Barnabas river sönder sina kläder i förtvivlan när folk ämnade offra till dom som om de vore gudar. Paulus och Barnabas motiverade sitt starka ställningstagande med att “Vi är människor som ni”, samtidigt som de uppmanade dem att upphöra med att tillbe avgudar och i stället omvända sig till den levande Guden (skaparen). Borde inte även vi lyda deras uppmaning och omvända oss till den levande Guden? Då kan det väl aldrig gå fel? Om Paulus och Barnabas reagerade starkt på att upphöjas för att de endast är människor, så kan det mycket väl vara så att Maria själv skulle dela deras uppfattning.

Även aposteln Petrus reagerade negativt när Kornelius föll ner inför honom och tillbad honom (Apg 10:25), och Petrus sade genast “Stig upp! Också jag är en människa”. Alltså samma reaktion som när Paulus råkade ut för en liknande händelse. Aposteln Petrus anses av den katolska kyrkan vara den första människan som ärvt kyrkoämbetet (direkt från Jesus), och var Jesu nära vän och lärljunge. Han var dessutom inte död utan högst levande när han samtalade med Kornelius. Ändå var hans omedelbara reaktionen när Kornelius föll ner och tillbad honom, att han skulle stiga upp från sin tillbedjanposition av skälet att Petrus “är en människa”. Men vi ska alltså tro att Maria, tvärt emot Petrus, skulle ha godtagit en liknande tillbedjan? Skulle hon verkligen ha acceptera att människor flyttar en del fokus bort från Jesus Guds son till henne själv? Är det inte troligare att hon skulle säga “Stig upp! För jag är bara en Herrens tjänarinna och en människa precis som ni”?

En är medlaren

Bibelns anspråk att EN är medlaren mellan Gud och människor är fullt möjligt att tolka som att en är medlare mellan Gud och människor.

1 Tim. 2:5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus

Matt. 4:10 Då sade Jesus till honom: “Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”

Hebr. 1:6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Joh. 24:24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.“

Iver att hitta stöd för katolicism bland kyrkofäder och utombibliska skrifter

Utombibliska skrifter kan absolut innehålla sanning, men det finns en iver inom den katolska kyrkan att anamma utombibliska texter som verkar stödja katolicismen, förmodligen eftersom det saknas i Bibeln (om man inte vill omtolka och spekulera). Om det är tänkt att vi bör ha ett fokus på Maria och Mariaböner, så kan man tycka att en sådan stor sak borde stå omnämnt i Bibeln. Likaså finns det risker med tankegången att det hela tiden kommer nya gudomliga uppenbarelser och nytt ljus, som föder nya dogmer och traditioner. Vi kan förstås läsa om olika faser i Bibeln (t. ex. utvecklingen att gå från judendom till kristendom), men dessa processer finns som sagt med i Bibeln som är Guds ord. Vi kan alltså helt lita på historiebeskrivningen.

jungfru maria 3.jpg Ockhams rakkniv

Bibeln går att förstå som den är och utan att komplicera saker och ting. Det är inte helt fel att applicera Ockhams rakkniv på Bibeln, vilket är en princip som innebär att man inte ska anta fler saker än som är nödvändigt för att förklara de observationer man gör. Det går att acceptera den absolut enklaste och logiska förklaringen om det finns olika alternativ att välja mellan. Det finns alltså inga orsaker att krångla till saker och ting i onödan. Principen är uppkallad efter den engelska franciskanmunken och filosofen William Ockham (ca 1285–1347). Om vi därför som kristna har valet mellan att kommunicera med döda eller inte kommunicera med döda, så borde det sistnämnda ha företräde.

Alla tolkar vi Bibeln, och en del väljer dessutom ut några människor som får tolka åt dem – framför allt i fall där det finns osäkerhet eller tvister. Detta gäller framför allt inom katolicismen som ju ser påven som en auktoritet och den som förväntas tolka skriften rätt. Det kanske känns tryggt för katoliker att ytterst låta en auktoritet få det sista ordet när flera personer kommer till olika tolkningsresultat, men de kommer inte undan det jättestora beslutet att avgöra i vems händer de borde lägga ett sådant tolkningsföreträde. Vem bestämmer att det borde vara just påven, den katolska kyrkans överhuvud, som ska ha tolkningsföreträde och inte en annan kyrkas överhuvud? Bibeln lär oss att vi har ett eget ansvar:

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(”ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (”för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).

Läs i denna artikel om katolska kyrkans ursprung.

Men Bibeln visar väl att det finns en successionsordning – från församlingsledare till församlingsledare? Ja, och Paulus ger också noga instruktioner för vem som kvalificerar sig för detta och att de som redan är församlingsledare inte borde vara för snabba med att “lägga händerna” på någon (utse någon till ett sådant ämbete) i det fall personen inte är helt lämplig. Paulus varnar också för att det snabbt skulle gå utför vad gäller församlingsledare (se verser nedan). Exempel på nya traditioner, som Paulus aldrig lärt ut, är att en församlingsledare måste leva i celibat, klä sig i vissa skrudar, fungera som ensam församlingsledare med högst auktoritet över alla församlingar, etc. Om man läser Paulus instruktioner för församlingsledare, samt hur en församling borde fungera (med profetior, tungotal, etc) så ser man ganska stora skillnader med den katolska kyrkan.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)—28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

Några vanliga argument för att be till Maria

Jesus samtalade med de ej levande Mose och Elisa på ett berg i Matt. 17:3, och även med den döde Lasaros. Det betyder väl att vi får be till Maria?

Svar: Jesus är Gud! Visserligen var han här även människa och underordnade sig sin Fader i himlen, men det ändrar inte på att han även var Gud. Det vore ofantligt olyckligt att rättfärdiga sitt agerande med att hänvisa till att “Gud gjorde så, och därför så får jag också göra det”. Gud har samtalat med både goda och onda änglar, och även Satan själv. Han har t o m besökt dödsriket och kommunicerat med dem där. Det betyder inte att vi också får göra samma sak. Ett av buden är “Du skall icke döda” (eller inte mörda enligt en del). Betyder det att det även är fel av Gud att döda, eftersom han förbjudit oss att göra det? Nej, absolut inte! Gud har skapat oss och får därför släcka liv. Faktiskt så ska vi ALLA dö.

I Uppenbarelseboken 5 och 8 står det om de avlidnas själar som ber för människor. Det betyder väl att vi får be till Maria?

Nej, det står inte att några döda ber för levande. De heligas böner (alltså böner från levande människor på jorden) liknas ibland vid rökelse – eller att bönerna blandas med väldoftande rökelse – och betyder alltså inte att döda kan be för levande. I Upp. handlar det dessutom om de levandes böner.

Upp. 8:3 Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen.4. Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud.

Upp. 5:7 Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. 8 Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.

Det finns psalmer som talar om prisa Gud och hans änglar!

Det är livsfarligt att plocka ut poetiska uttryck och bygga nya doktriner på dem. Det är bättre att läsa poesi genom klarare bibelverser. Dessutom uttrycker även psalmer vikten av att tillbe GUD allena. För att vara på den säkra sidan skulle vi kunna nöja oss med att tillbe och dyrka Gud allena.

Ps. 81:10 Hos dig får inte finnas någon annan gud, du skall inte tillbe någon främmande gud.

Ps. 97:7 På skam skall alla de komma som dyrkar avgudabilder och skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar skall tillbe honom.

En JUNGFRU eller ung kvinna – almah – födde Jesus som ett TECKEN – Jes 7:14

May26

Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, JUNGFRUN skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet IMMANUEL (Jes. 7:14)

Det är inte helt ovanligt att just unga kvinnor föder barn (!), så för att den ovan beskrivna graviditeten och födelsen ska vara ett slags “tecken” (ett slags bevis) så räcker det inte med vardagsfödslar. Om vi däremot accepterar att det handlar om en JUNGFRUFÖDSEL, så kan vi verkligen förstå att det är ett oslagbart tecken eftersom en sådan födelse är gudomlig. Det står vidare “jungfrun” i bestämd form, som om det handlar om en specifik jungfru.

Ordet jungfru är översatt från det hebreiska ordet “almah” (5959 Strong’s) som förutom jungfru kan ha innebörden ung kvinna, ung ogift kvinna, tös, flicka eller ungmö. På engelska är maiden och damsel passande översättningar förutom virgin. Det är givetvis ingen motsättning att unga ogifta kvinnor också kan vara är jungfrur. Om man vill uttrycka “en ung orörd kvinna” (jungfru), så är alltså “almah” ett passande ordval. Inom äldre hebreisk kultur så var i princip alla ogifta kvinnor också orörda jungfrur. Ordet används aldrig för en gift person och faktiskt inte heller för en äldre vuxen kvinna.

Ordet förekommer sju gånger i Gamla Testamentet. Förutom Jes. 7:14:

1 Mos. 24:43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka

2 Mos. 2:5 Och faraos dotter kom ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. — 7 Men hans syster frågade faraos dotter: “Vill du att jag skall gå efter en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?”8 Faraos dotter svarade henne: “Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade barnets mor.

Ps. 68:25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.26 Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor.

Ord. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå: 19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Höga Visan 1:3 Ljuv är doften av dina salvor, en utgjuten salva är ditt namn, därför har de unga kvinnorna dig kär.4 Tag mig med dig! Låt oss skynda oss! Konungen har fört mig in i sina kammare.

Höga Visan 6:6 Din kind är lik ett brustet granatäpple, där den skymtar genom din slöja.7 Sextio är drottningarna och åttio bihustrurna och de unga kvinnorna en oräknelig skara.⁸En enda är hon, min duva, min fullkomliga, en enda är hon för sin mor, älskad är hon av henne som fött henne. Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig, drottningar och bihustrur lovprisar henne.

Kontexten i Jesaja 7:14 – TECKNET och IMMANUEL

Jes. 7:3 Och Herren sade till Jesaja: “Gå nu med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, 4 och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.—7 Men så säger Herren Herren: Det skall inte inträffa, det skall inte ske.8 Ty Damaskus är Arams huvud,och Resin är Damaskus huvud. Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk.9 Och Samaria är Efraims huvud,och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte är fasta i tron,har ni inget fäste.¹⁰Herren talade åter till Ahas och sade: ¹¹“Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”—¹²Men Ahas svarade: “Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren.”¹³Då sade Jesaja: “Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? ¹⁴Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel

Profetian säger inte att kungarna Resin och Peka personligen skulle komma att gå under men däremot att de (och deras mannar) inte skulle kunna besegra Juda. Gud uppmanar kung Ahas (kung i Juda) i v. 10-11 att be om ett tecken som skulle kunna konfirmera att Jesajas profetia i v. 4-9 skulle komma att infrias. Det handlar om en profetia som utlovar att de två kungarna inte skulle förmå erövra Jerusalem i Juda. Ahas avstår erbjudandet förmodligen för att han lärt sig att inte fresta Gud genom att be om tecken, men nu var det Gud själv som genom profeten Jesaja uppmanade Ahas att be om ett tecken vilket visar att det var ett helt legitimt förslag. Då Ahas avböjer så bestämmer sig Gud för att själv erbjuda Ahas ett tecken, och det är storslaget! En jungfru ska föda en son och kalla honom Emmanuel som betyder “Gud med oss”! Det låter inte troligt att det mirakulösa tecken som Gud ansåg skulle övertyga Ahas (och andra) endast skulle röra sig om något så ordinärt som en ung kvinnas graviditet med påföljande ordinära födelse!

Profetian i v. 7:7-9 avslutas med “Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste”, vilket skulle kunna tolkas som villkor för delar av löftena i profetian.

Eftersom tecknet erbjöds Ahas så kanske man kan förvänta sig att detta utlovade tecken skulle komma att visa sig under hans livstid, men i v. 13 kan vi läsa att det inte endast är Ahas som utlovades tecknet utan Davids hus. Profetiorna handlar även om ett straff gentemot Juda, och den sträcker sig delvis för tider nära inpå, men även längre in i framtiden. Jerusalem, Judeen och Davids hus blev utlovade ett bevarande (trots en hel del attacker och svårigheter) tills den dagen kommer då en jungfru föder en son. Då detta inträffar förväntas alltså Davids hus att upphöra (även om det inte utlovas ske över en natt) och inte längre ha några aktiva kopplingar till vare sig Jerusalem eller Judeen (förutom historien). Det betyder att antingen har profetian uppfyllts, eller också har Davids hus fortsatt att bestå även efter denna tidpunkt. Men vi vet att Davids hus är borta och idag kan vi inte ens finna judar som med säkerhet är släkt med David. Ser vi tillbaka i historien så ser vi att Davids hus faktiskt började sitt fall ungefär för 2000 år sedan.

Jesaja 7.¹⁵Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. ¹⁶Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. ¹⁷Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.(SFB)

1917 = “den unga kvinnan”

Gräddmjölk och honung symboliserar produkter som endast går att uppnå i ett land som genomsyras av fred i stället för krig. Framför allt går det inte att påträffa dessa saker i ett övergivet land. När profetian yttrades däremot så var det tider där både gräddmjölk och honung förekom.

Israel och Syrien skulle alltså komma att bli övergivna innan “pojken” nått en ålder då det kan skilja mellan ont och gott. Vem är barnet? Pojken som nämns i v. 3 är Jesajas son Sear-Jasub (som enligt Bible Gateway betyder “En kvarleva skall vända om”) och den profetia som är förknippad med honom sträcker sig t o m v. 9. Med start från v. 10 får vi höra talas om en annan pojke – Immanuel – som är förknippad med löften för framtiden. Denna pojke blir “Gud med oss”, och passar endast in på Jesus Kristus.

Mika fortsätter att spinna vidare på Jesajas profetia:

Mika 1:2 Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.3 Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött. Då skall resten av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.4 Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.5 Och han skall vara vår frid. När Assur stormar in i vårt land och tränger in i våra palats, då kan vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstar ur folket.

Vem annars skulle profeterna Jesaja och Mika tala om förutom Messias Jesus Kristus dom alltså kallas MÄKTIG GUD?

I nästa kapitel kan vi läsa om ett annat gossebarn än de två tidigare

Ahas kanske var en hygglig prick i grunden, men det verkar som han drog på sig en del olycka vilket kanske i sin tur gjorde en del av de villkorade gudomliga löften i den ursprungliga profetian justerades till hans nackdel, med tanke på att han gjorde ett avtal med kungen av Assyrien i stället för att sätta sin tillit till Gud och hans löften och erbjudanden. Damaskus och Samarien skulle falla i Assyriens händer, men Ahas lade hela sin förtröstan på Assyrien (se 2 Kung 16:7) vilket var olyckligt eftersom Assyrien sedan attackerade Juda. Men de som fortfarande förtröstar på Gud blir tröstade av honom och de blir utlovade Immanuel (Jes. 8:10).

Jes. 8:1 Herren sade till mig: “Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas.” 2 Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: “Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4 Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien.”

18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.

Ovan kan vi se att genom Jesaja så blev en profetissa havande och sonen gavs namnet Maher-salal Has-bas (som enligt Bible Gateway betyder “Plundra snabbt, bytet hastar”). Vi kan läsa om en snarlik profetia om denna son jämfört med sonen Immanuel i det föregående kapitlet, och de utgör en intressant parallell eftersom båda födslarna på olika sätt kan kopplas till Jesajas profetior. Resin och Pekas attacker skulle bli stoppade innan dessa småpojkar utvecklat vissa detaljerade förmågor.

Det går inte att dra slutsatsen att profetissans son uppfyller profetian om en jungfru i kap. 7!

Jesajas fru var för gammal för att vara en jungfru och hade redan fött Shear-Jashub (Jes. 7:3). Sönerna bar olika namn med olika betydelser, mödrarna är inte samma person (ena är en okänd jungfru, den andra är Jesajas fru), profetians uppfyllelse kopplad till sönernas framtida förmågor handlar om olika saker (Jes. 7:16 jmf Jes. 8:4) då det ena fallet handlar om kapaciteten att välja det goda i stället för det onda och det andra fallet handlar om möjligheten att säga “far och mor”, Immanuel beskrivs vara av Davids hus medan Maher beskrivs vara en ättling till Jesaja, Immanuel är kopplad till krossandet av ett land medan Maher är kopplat endast till Damaskus och Samarien, det finns inga skäl varför Jesaja vagt skulle kalla sin egen fru för jungfru/ung kvinna men goda skäl att lyfta upp egenskapen att hon är en profetissa. Shear-jashub och Maher-shalal-hash-baz nämns som Jesajas frus barn men aldrig “Immanuel”. Mahers liv verkar vara ganska obetydligt – i alla fall om man jämför med Immanuel som beskrivs med mäktiga titlar och som skulle komma att påverka både människor och länder.

Precis som i 7:17-25 så säger Jesaja att Assyrien skulle komma att besegra Juda.

Jes. 8:5 Herren talade åter till mig. Han sade: 6 “Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son,7 se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder.8 Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.“9 Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran. Rusta er, ni skall ändå krossas. Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.10 Gör upp planer, de går ändå om intet. Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas. Ty Gud är med oss.

Jes. 8:18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.

Det är värt att notera att det land som ska intas av assyrierna är kopplat till Immanuel som en ägare av landet.

Jesaja 9 – ett barn bli oss fött som ska kallas MÄKTIG GUD och FRIDSFURSTE!

Efter att vi kunnat läsa om denne mäktige Immanuel i Jes. 7-8 så kommer vi vidare till 9, och där fortsätter de Messianska löftena! Immanuel är endast ett av Jesu många namn och titlar. I 2 Sam. 12.25 kan vi se att Salomo får ett annat namn än sitt officiella (Jedidja), och i Jer. 20:3-4 kan vi se hur prästen Pashur får namnet Magor-Missabib av profeten Jeremia. Att Petrus fick namnet Kefas är också bekant.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret SKALL SE ETT STORT LJUS; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ETT LJUS SKINA KLART.3 Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess GLÄDJE stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.4 Ty du skall BRYTA SÖNDER DERAS BÖRDORS OK och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.6 TY ETT BARN VARDER OSS FÖTT, EN SON BLIVER OSS GIVEN, och på hans skuldror skall HERRADÖMET vila; och hans namn skall vara: UNDERBAR i råd, VÄLDIG GUD, EVIG FADER, FRIDSFURSTE.7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över DAVIDS TRON och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till EVIG TID. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.8 Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel (1917)

Människornas ljus är Jesus Kristus:

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas LJUS. 5 Och LJUSET lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om LJUSET, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte LJUSET, men han kom för att vittna om LJUSET.9 DET SANNA LJUSET, SOM GER LJUS ÅT ALLA MÄNNISKOR, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

Luk 1:76 Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom77 och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna78 för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,79 för att LJUS SKALL SKINA ÖVER DEM som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.”

Om det underbara namnet som tillhör Jesus:

Ords. 30:4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? VAD HETER HAN, OCH VAD HETER HANS SON – du vet det ju?

Upp. 3:¹²Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget NYA NAMN.

Dom. 13:⁶Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. HAN SÅG UT SOM EN GUDS ÄNGEL, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och HAN LÄT MIG INTE VETA SITT NAMN.—¹⁶Men HERRENS ÄNGEL svarade Manoa: ”Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren.” Manoa förstod nämligen inte att det var HERRENS ÄNGEL.¹⁷Manoa sade till HERRENS ÄNGEL: ”VAD ÄR DITT NAMN? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse.” ¹⁸HERRENS ÄNGEL sade till honom: ”VARFÖR FRÅGAR DU EFTER MITT NAMN? Mitt namn är UNDERBAR.”

Matteus 21:42 Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och UNDERBAR är den i våra ögon?

Läs mer om Herrens Ängel (oskapad) som en manifestation av Jesus här.

Hänvisningar i det Nya Testamentet

Det är troligt att även Matt. 2.23 är kopplat till Jesaja 11, då barnet Immanuel kan vara den säd/avkomma som vi kan läsa om redan i 1 Mos.

1 Mos. 3:15 Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (SFB)

1917 års översättning: “säd” (avkomma)

Man brukar inte påstå att kvinnor har någon “säd”, men om vi tänker på jungfru Maria så blir det lättare att hänga med eftersom hon som enda kvinna blev gravid pga en annan sorts säd av den helige Ande. Det är Jesus Kristus som krossar Satans huvud i och med korset, uppståndelsen och segern. Pronomet för säd är “han”, så de kommande härskaren förväntas vara en han och inte ett “det”.

Mattheus verkar koppla ihop Jesaja 7:14 med Jesaja 9:1-2 eftersom han nämner båda som att de fått en uppfyllelse i Jesus Kristus. Det senare med hänvisning till hans förkunnelse i Galliléen (Matt. 3:12-16).

Matt. 1:20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: “Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet IMMANUEL det betyder Gud med oss.

De vise männen (magoi) verkade inse att att det skulle ske en födsel av en fridsfruste, kanske pga stjärnkonstellationen “jungfrun” placerad på ett speciellt sätt på himlen. De hade hört löftena om Messias (4 Mos 24:17) och väntade på Israels Frälsare.

Matt. 2:1 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem 2 och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att TILLBE honom.” 3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: “I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en FURSTE, som skall vara en herde för mitt folk Israel.” (från Mika 5:2, 2 Sam 5:2, och 1 Krön 11:2, jmf. Joh 7:42.)

Här nedan ser vi att “han som blev uppenbarad i köttet” är Jesus.

1 Tim. 3:15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 16 Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten.

Bible Gateway förklarar : “Det är här fråga om en skillnad mellan två grekiska ord som vid det förkortade skrivsätt som användes var mycket lika varandra: “OS” (“Han som”) och “O~S” (“theos”, Gud). I båda dessa varianter förkunnar texten att Jesu gudom är den uppenbarade hemligheten.”

Ordet blev kött och bodde bland oss. Det handlar alltså om GUD MED OSS (Immanuel):

Joh. 1:I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. —14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: “Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.”

Många vägrar att tro att Jesus är ordet, Gud som kommit i köttet:

2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Jes. 7:11 “Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”

Jesus, född av kvinna och av Davids släkt:

Gal. 4:4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

Rom. 1:3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt 4 och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.

Bethulah kan också översättas med “jungfru”

Ordet “betulah” (Strong’s 1330) kan också betyda “jungfru” men är mestadels översatt som “maiden” i NJPSV (judisk översättning av GT) samt i the Stone edition. Här nedan kan vi även se en vers där författaren känner sig manad att förklara att de betulah-flickor som det handlar om inte hade legat med någon man (trots att en sådan extraförklaring inte borde behövas).

Dom. 21:12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor, som var jungfrur och som inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Silo i Kanaans land.

Juda kallas ofta “jungfru”:

Klag. 1:15 Alla de hjältar som fanns hos mig har Herren förkastat. Han kallade samman ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun, dottern Juda.

Här nedan ser vi att “betulah” (översatt till brud) handlar om en änka:

Joel 1:8 Klaga likt en brud som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.

Att “betulah” kan översättas till jungfru motsäger förstås inte att det tecken som det är frågan om ovan handlar om en jungfrufödsel. Det grekiska ordet “parthenos” används i Septuaginta i Jes. 7:14, och det har också helt klart innebörden av jungfru. När Mattheus citerar Jes. 7:14 så används almah i stället för parthenos såsom en synonym (Matt. 1:23).

Arvsynden som inte finns

Till sist vill jag också påpeka att jungfrufödelsen förklaras vara just ett tecken i kombination med att frälsaren av fri vilja valde att födas till jorden i samma kött som oss och för att dö på korset för världens frälsning. Ingenstans i Bibeln kan vi läsa att Jesus föddes av en jungfru för att undgå någon slags smittsam DNA besudlad med “synd”. Maria var lika mycket släkt med Adam som sin man Josef, så OM vi hade ärvt synd av Adam så hade Maria likväl inte kunnat undgå det. Men synd är ingenting man kan ärva utan någon man kan välja att “göra”. Läs gärna min artikel om Rom. 5.

Om en man tar sig en hustru och får motvilja mot henne? 5 Mos. 22

Sep20

Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får MOTVILJA mot henne och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, FANN JAG INGA BEVIS PÅ ATT HON VAR JUNGFRU”, 5 Mos. 22:^13-14

Man kan säga att Guds lagar i Gamla Testamentet finns där för att 1) straffa överträdare och göra dem ansvariga för sina handlingar, 2) försvara rättigheterna för de svaga och 3) hålla männskorna i schack och avskräcka dem från att begå brott – som ju får andra att lida. Att på den här tiden påstå att en nybliven hustru inte är oskuld vore förödande för henne själv, hennes familj och faktiskt även för maken och hans familj. En israelisk man som levde under den här tiden skulle därför inte ens komma på tanken att göra ett sådant allvarligt påstående såvida han inte verkligen hade fog för det – eftersom han själv skulle vara en av de största förlorarna och tvingas gå igenom en stor smälek och ett bittert nederlag. Notera också att det inte är ett krav för mannen att dra i nödspaken ens om han inser att kvinnan inte är oskuld, men lagen ger honom en sådan rättighet om han verkligen har skäl för det och väljer den vägen. Den unga kvinnan kan ha fått sin mödomshinna sprucken pga en tidigare olycka, och det vore självfallet något som hon (och förmodligen hennes föräldrar) noga skulle ha påpekat för den tillblivande mannen, och det kan rent hypotetiskt vara så att hon kan erkänna ett tidigare sexuellt umgänge men att mannen ändå väljer att gifta sig med henne. Det senare alternativet var förmodligen ovanligt, och rent generellt var det förmodligen ovanligt att överhuvudtaget behöva åberopa lagen i 5 Mos. 22 eftersom den var väldigt allvarligt formulerad och resulterade i att äktenskapsmoral inpräntades hos israels folk så länge som lagarna beaktades och straffen delades ut. Därför var avvikelse från regeln att bevara sig själv ren ända till äktenskapet något unikt, för få ville dra skam över sig själva och andra familjemedlemmar.

5 Mos. 22:¹³Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne ¹⁴och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru”, ¹⁵då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. ¹⁶Och flickans far skall säga till de äldste: “Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. ¹⁷Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. ¹⁸Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. ¹⁹De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.²⁰Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, ²¹då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

Det var vanligt med arrangerade äktenskap under den här tiden, men det betyder inte att föräldrar helt utesluter söners och döttrars egna viljor när de gäller att hitta lämpliga giftermålskandidater. Som en kärleksfull förälder så vill man gärna att barnen ska vara lyckliga i sina äktenskap och barnen kunde givetvis tipsa föräldrarna om någon lämplig tillkommande som de kanske förälskat sig i, varpå kontakt kunde tas med den personens föräldrar. I övrigt kunde givetvis tid ges för att ungdomarna skulle kunna lära känna varandra för att se om de kunde tänka sig att dela livet tillsammans. Det är givetvis inte så att alla arrangerade äktenskap är lyckade på vår jord ens om det handlar om judiska/kristna föräldrar, men det kan man inte beskylla Bibeln för utan i många fall föräldrarna som inte tagit hänsyn till sina barn – eller som baserat sina val på fel grunder.

Om en ung man går igenom proceduren att lära känna en ung kvinna och hennes familj och bestämmer sig för att gifta sig, så vore det ologiskt att han sedan plötsligt får motvilja mot henne, men det kan förstås inträffa OM han misstänker att kvinnan inte är att lita på eftersom hon inte verkar vara oskuld och heller ingenting sagt om detta. Nu är inte blödningar helt tillförlitliga tecken på att en kvinna är oskuld vilket även Talmud indikerar, men det är det vanligaste tecknet och ett av flera möjliga tecken/bevis. Tecken på oskuld skulle kunna vara:

Kvinnan hävdar själv att hon är oskuld/orörd
Kvinnan blöder, eller får åtminstone flytningar
Mannen känner någon form av fysiskt motstånd under själva ögonblicket
Kvinnan får ONT!

Om mannen saknar en eller flera av ovan tecken och har en allmän känsla att kvinnan far med osanning, då kan han ta det enormt stora steget att dra i nödbromsen och påkalla uppmärksamhet angående detta till de berörda familjerna. Det ska återigen mycket till för att mannen drar på sig en sådan skam, och han skulle inte göra det såvida han verkligen inte var säker på sin sak. Det är dessutom kvinnans LIV som står på spel, och varför gå igenom proceduren att gifta sig om man vill skicka bruden till döden och dra smälek över sig och två familjer? Eftersom blödningar inte är helt tillförlitliga så säger judiska skrifter att en tillförlitlig kvinna (typ barnmorska) skulle kunna assistera för att kontrollera sanningshalten i mannens påstående. Om mannen skulle ha fel i sitt påstående (osäkert om detta någonsin inträffat i Israels historia), så måste han dels betala en stor summa pengar till kvinnans far, och dels måste han gifta sig med henne och ansvara ekonomiskt för henne så länge hon lever. Kvinnan har egentligen valet mellan pest och kolera, men att få en ekonomisk trygghet under resten av sitt liv måste ändå betraktas som ett bättre alternativ än att förbli ogift i sin fars hushåll (hon skulle inte kunna förvänta sig någon ny friare) och tära på hans ekonomi, för att sedan sluta livet som en fattig änka utan någon som tog hand om henne. Kvinnan skulle alltså göra ett bättre val att fortsätta vara gift med den person som falskt anklagade henne för att inte vara oskuld, och förhoppningsvis kunde hon ändå glädja sig åt barn, släkt, vänner och grannar – och kanske t o m en hoplappad relation till mannan? Alternativet finns faktiskt att mannan ber kvinnan och hennes familj om förlåtelse för sin falska anklagelse. (Om nu detta hypotetiska fall ens inträffat.)

Det går inte att jämföra trygghetssystemet för 4000 år sedan med dagens system där en ung arbetslös kvinna kan förvänta sig hjälp av samället vad gäller socialbidrag, bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning. Jag har hört många klaga på Mose lag vad gäller det här med fortsatt giftermål trots en falsk anklagelse om kvinnans oskuld, men jag har inte hört en enda person komma med ett bättre och tryggare alternativ för kvinnan. Ofta handlar deras förslag om att ANDRA ska hjälpa till ekonomiskt, men då handlar det endast om TEMPORÄR och SPORADISK ekonomisk hjälp där kvinnan är helt i händerna på att någon ska ge henne lite allmosor om hon har tur. Men visst är väl kvinnan som råkat så illa ut värd PERMANENT ekonomisk trygghet, och hur ska hon få det om hon inte ingår i något hushåll? Hennes far kanske har det knapert som det är, och han kanske har flera döttrar som han ska gifta bort med brudgåvor. Dessutom så lever han ju inte i evighet och kanske är till åren kommen redan när hans dotter gifte sig med mannan som falskt anklagade henne. Är det bättre alternativet att hon måste arbeta som tjänstekvinna i något hushåll, eller tycker någon att en by ska gå ihop och turas om att betala för henne enligt ett rullande schema? Hur skulle kvinnan uppleva ett sådant förnedrande system där hon känner sig som hela byns evighetsbörda? Hon skulle nog önska att hon slapp vakna upp varje morgon för att slippa vara allas paria. Nej, hur man än vrider och vänder på problemet så verkar Gud ha träffat alldeles rätt med sin lag i 5 Mos. 22. Tack vare den lagen så har förmodligen många unga kvinnors liv räddats, eftersom en man skulle tänka sig för två gånger innan han kom med någon ful anklagelse och OM han ändå skulle ta ett sådant steg så träder ändå en permenent trygghet in för kvinnans del. Det är helt rätt att en mannen som faktiskt svärtade ner kvinnans namn i onödan också ska vara den som betalar priset för en sådan allvarlig anklagelse. Det ska ingen annan behöva göra.

Men hur är det om det handlar om en kvinna som inte är förlovad/trolovad/gift och som förlorar sin oskuld t ex genom sexuellt umgänge med sin pojkvän eller annan manlig person? Då finns fortfarande lagen om att kvinnan har rätt att bli gift med den mannen, för mannen ses som ytterst ansvarig. Däremot så är det inget tvång att så ska ske, och framför allt kan man förstå att kvinnans far inte skulle gå med på att tvinga sin dotter att gifta sig med en man som t o m skulle kunna vara hennes våldtäktsman. Som kärleksfull förälder är det vanligt att man vill se sin dotter så lycklig som det bara går i ett äktenskap, och att då tvinga en dotter att gifta sig med en våldtäktsman som tagit hennes oskuld emot sin vilja, det är det få fäder som skulle välja:

5 Mos. 22:²⁸Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, ²⁹då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

2 Mos. 22:¹⁶Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. ¹⁷OM HENNES FAR VÄGRAR ATT GE HENNE ÅT HONOM, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

5 Mos. 22 fortsätter med att säga att utomäktenskaplig förbindelse är en stor styggelse och båda skyldiga ska dö. Det gäller även en jungfru som är förlovad/trolovad, fast inte om hon blir våldtagen förstås. Hon kan ju ropa på hjälp, och hänsyn tas också till kvinnan om händelsen skulle inträffa på ett ställe där ingen skulle kunna höra ett rop på hjälp.

5 Mos. 22:²²Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.²³Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, ²⁴skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.²⁵Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. ²⁶Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. ²⁷Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.²⁸Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, ²⁹då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Det är en fiffig idé av Gud att skapa kvinnan med en mödomshinna (hymen), som utgör ett hinder och som kan användas som ett tecken på oskuld. Det eliminerar att kvinnan blir rörd i onödan, och därmed eliminerar det risken för att oönskade barn kommer till (för att inte tala om könssjukdomar). Tack och lov för alla Guds lagar som är väl uttänkta och som genom historien beskyddat den svage. Gud kan inte förbjuda människor att behandla andra väl, och han programmerar oss inte att alltid lyda hans lagar, men vad gäller Israel så såg han till att skapa allvarliga lagar med tydliga konsekvenser om man överträdde dem, och han såg till att den svage beskyddades OM någon mot förmodan skulle bryta lagarna. Det var viktigt att Israel levde moraliskt rätt och som ett gott föredöme för andra, eftersom hela världen var tänkt att frälsas genom dem. Om det därför skulle visa sig att Israel levde precis som alla andra, genom otukt och trolldom, så skulle både Israel och Israels Gud hånas och ses ner på. Lagarna var till för människornas bästa.

En del kanske menar att det är bättre att skilja sig idag än på 1950-talet – eller för 4000 år sedan – eftersom det är så vanligt med skilsmässor nuförtiden vilket innebär att det inte är så dramatiskt. Men kan man verkligen säga att saker och ting är bättre bara för att man har fler olycksbröder och olyckssystrar? Otrohet och skilsmässor innebär sorger för både vuxna och barn, så vore det inte trevligare om skilsmässor vore extremt ovanliga? Om skilsmässor vore ovanliga så borde det innebära att färre vore olyckliga pga skilsmässor. Enormt överviktiga människor kanske känner sig udda och förfördelade för att de upplever att de tar upp mer än sin egen plats i ett färdmedel som buss, bil, tåg eller flygplan, och att de alltid känner sig klumpiga och har svårt att hitta kläder i rätt storlek. Men blir deras problem verkligen mindre om det finns ännu fler överviktiga som delar deras negativa upplevelser? Är verkligen vår egen plåga mindre bara för att vi ser att vi ser fler människor som går igenom samma jämmer? I stället borde vi glädja oss åt att så få människor som möjligt går igenom svårigheter.

5 Mos. 24:24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, ²och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, ³och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, ⁴då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

En kvinna som blivit rörd blir också ett våldsoffer och det går inte göra något som hänt ogjort. Ett ännu värre slag för en kvinna under den här tiden vore om hon därefter lämnades ensam och att mannen skulle vägra att gifta sig med henne – vilket denna historia om Amnon och hans halvsyster Tamar visar.

2 Sam. 13:1 Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne. ²Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne.—¹¹Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sade: “Kom och ligg med mig, min syster.” ¹²Men hon svarade honom: “Nej, min bror, kränk mig inte. Sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap! ¹³Vart skulle jag då ta vägen med min skam? Och du skulle hållas för en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att få mig.” ¹⁴Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.¹⁵Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kände mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: “Stig upp och gå din väg!” ¹⁶Då sade hon till honom: “Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne–²⁰Då sade hennes bror Absalom till henne: “Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ENSAM OCH ÖVERGIVEN.

En präst får inte ta en sköka eller vanärad kvinna till hustru. Prästen är helgad åt Gud.

3 Mos. 21:⁷Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty PRÄSTEN är helgad åt sin Gud.

JUNGFRU MARIAs son Jesus hade BRÖDER och SYSTRAR

Jul5

Maria hade flera barn, och varför skulle hon inte kunna ha det?

Bibeln säger att Jesus hade minst fyra bröder och två systrar, och brödernas namn är Jakob, Josef (eller Joses), Simon och Judas, medan en systers namn är Salome.

Framför allt under Jesu tid så var det som en förbannelse för en kvinna att inte kunna få barn, så varför skulle barnlöshet drabba just den välsignade Maria av alla människor – som då inte heller kunde få några barnbarn? Att inte kunna få fler barn än Jesus, och dessutom tvingas bli helt barnlös när Jesus sedan dog, skulle innebära att Maria i så fall var långt ifrån välsignad utan snarare förbannad pga den hårda lott hon fått här i livet. Lyckligtvis står det ingenstans i skriften att Maria inte fick några fler barn, och inte heller att fler barn på något sätt skulle rubba hennes “gloria”. Vanligtvis så delar ett gift par säng, så varför ska vi tro att Josef och Maria var ett undantag från den regeln? Då får man väl anta att de inte ens delade rum för att undvika frestelser, och vem manade dem i så fall att leva sina liv på detta konstiga sätt? I stället för att börja med ett svar (“Maria fick inga fler barn, och därmed basta”), så är det bättre att rätta oss efter Bibeln och inte lägga till konstigheter som inte står och som definitivt inte krävs.

De absolut vanligaste definitionenerna av det grekiska ordet adelphos (Strong’s 80) är utan tvekan 1) vanliga blodsbröder (med en eller två gemensamma föräldrar), eller 2) andliga bröder. Ordet kan också betyda kusiner, men det är ovanligt och därför borde författaren i så fall ha preciserat att det handlar om just kusiner för att undvika missförstånd. Vi får inte själva ta oss friheten att välja vilket alternativ som är bäst efter vad som det passar oss personligen, och utan att läsa kontexten! Om vi BÖRJAR med att bestämma oss för att ordet aldrig i livet kan betyda vanliga fysiska blodsbröder – trots att det absolut kan förhålla sig precis så – då är vi inte ärliga Bibeltolkare, och OM Jesus faktiskt hade bröder och systrar, HUR skulle detta kunna beskrivas på ett ännu bättre sätt? Eller utesluter vi det alternativet rakt av? Hur övertydlig måste man vara för att förmedla att Jesus hade bröder och systrar? Om fallet är att det står “adelphos” så borde vi utgå ifrån att det antingen betyder vanliga fysiska blodsbröder eller andliga bröder, eftersom dessa är de vanligaste betydelserna. Notera att dessa grekiska ord inte valdes vad gäller Jesus bröder:

Anepsios (Strong’s 431) = kusin (eller syskonbarn), såsom i Kol. 4:10 (KJV)

Sygenes/syngeneis (Strong’s 4773) = släkting (t ex kusin), såsom Luk. 1:36, Luk. 1:58 (KJV)

Johannes Döparen var Jesus syssling eftersom Maria var kusin med Johannes mamma Elisabeth. (Second cousin, på engelska.)

Gifta par brukar dela säng, och vilja skapa familj

Det vore högst onormalt för Josef och Maria att inte dela säng trots att de var gifta, och det vore åtminstone annorlunda (och tragiskt) för ett friskt ungt par att inte få fler barn. Marias mödomshinna var intakt så länge som hon vara havande med Jesus, men när hon sedan födde honom så måste mödomshinnan ha spruckit åtminstone vid det tillfället, och då är man tekniskt sett ingen jungfru längre. Paulus anser att det är bra att leva som singel om vi kan, men om inte så rekommenderar han att vi gifter oss. Att gifta sig och förvägra varandra intimitet är däremot inget alternativ.

1 Kor 7:²Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. ³Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. — ⁵Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

1 Cor. 7:5 Defraud ye not one the other—(defraud or deprive)

Gud skapade man och kvinna – Adam och Eva – och bad dem att vara fruktsamma och föröka sig. Varför skulle Josef och Maria ha valt att vägra att lyda Gud vad gäller detta? Inte är det väl syndfullt för ett gift par att dela säng?

1 Mos. 1:²⁸Gud välsignade dem och sade till dem: “Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!

Här nedan ser vi klart att Josef faktiskt rörde Maria (var sexuellt intim med henne), men att han väntade med detta tills Jesus var född. På det sättet så födde Maria sitt första barn som en jungfru, och profetian om jungfrufödseln i Jesaja besannades. Om någon protesterar och menar att “röra” inte betyder sexuellt umgänge så blir det svårt att förklara Lukas 1:34 där vi kan läsa Marias förundran att hon ska föda en son trots att ingen man RÖRT henne (samma grekiska ord). Detta går inte att misstolka. Vidare vore det förstås ologiskt om Josef menar att han inte ville känna Maria närmare på det andliga planet förrän Jesus fötts. Vilken gudfruktig man skulle välja att vänta med att lära känna sin fru förrän deras barn blivit fött, och vad skulle själva syftet med detta vara?

Matt. 1:²³Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss. ²⁴När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig.²⁵Men HAN RÖRDE HENNE INTE, FÖRRÄN HON HADE FÖTT EN SON. Och honom gav han namnet Jesus. (SFB)

Lukas 1:³⁰Då sade ängeln till henne: “Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. ³¹Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.— ³⁴Maria sade till ängeln: “Hur skall detta kunna ske? INGEN MAN HAR RÖRT MIG”. ³⁵Ängeln svarade henne: “Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.

Det svenska ordet för “rörde” i Matt. 1:25 kommer från det grekiska ordet ginṓskō (Strong’s 1097) – som kan betyda att känna till närmare, veta något genom personlig erfarenhet, eller vara intim med någon såsom genom sexuell kontakt. Det svenska ordet “förrän” är översatt från heós (Strong’s 2193) och betyder förrän, fram till, till (på engelska: until, as far as, up until). Det är också vad hela världens översättare och språkkunnare valt att översätta ordet till.

²⁵Och han kände henne icke, FÖRRÄN hon hade fött en son; och honom gav han namnet Jesus. (1917)

25 Och han rörde henne inte, FÖRRÄN hon hade fött sin förste son, och han gav honom namnet Jesus. (Ref.bibeln)

²⁵And knew her not TILL she had brought forth her firstborn son: and he called his name Jesus. (KJV)

²⁵Pero no la conoció HASTA que dio a luz a su hijo primogénito; y le puso por nombre JESÚS. (Reina-Valera 1960)

²⁵Mais il n’eut pas de relations conjugales avec elle AVANT qu’elle ait mis au monde un fils, auquel il donna le nom de Jésus. (La Bible du Semeur)

Marias söner heter bland annat Jakob och Josef – som är Jesu bröder

Vi kan läsa att Maria var moder till Jesus bröder, och att Jesus var broder till Marias barn. Hur tydligt kan det vara? Om vi inte kan tro på att “hans bröder” betyder “Jesus blodsbröder“, då kanske inte “hans moder” kan betyda “Jesu moder”? Mattheus 27:56 står det att Maria faktiskt var moder till Jakob och Josef – som vi kan läsa är två av Jesu bröder!

Mattheus 13: ⁵⁴Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: “Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? ⁵⁵Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? ⁵⁶Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?” ⁵⁷Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: “En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj.”

Markus 6:²När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: “Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer? ³Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Och de tog anstöt av honom. ⁴Men Jesus sade till dem: “En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.“

Mattheus 27:⁵⁵Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. ⁵⁶Bland dem var Maria från Magdala och MARIA, SOM VAR JAKOBS OCH JOSEFS MOR, och modern till Sebedeus söner.

Markus 15:⁴⁰På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome.

Markus 16:1 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom.

Markus 3:³¹Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. ³²Folkhopen som satt omkring honom sade: “Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” ³³Han svarade: “Vem är min mor och vilka är mina bröder?” ³⁴Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: “Här ser ni min mor och mina bröder!³⁵Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”

Här nedan ser vi att lärljungarna som tillhör den andliga familjen separeras från Bröder och Moder (blodslig familj). Det handlar här om 1) hans moder, 2) hans bröder och 3) hans lärljungar. Även lärljungar listas vid namn, och “bröder” är en grupp som kommer vid sidan om dem. Jesus andliga bröder är förstås de som gör Guds vilja.

Joh. 2:¹¹Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.¹²Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar.

Apg 1:¹³Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig – Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son. ¹⁴Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.

Gal. 1:¹⁸Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, och jag stannade hos honom i femton dagar. ¹⁹Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

Matt. 12:⁴⁶Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. ⁴⁷Någon sade då till honom: “Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig.” ⁴⁸Han svarade: “Vem är min mor och vilka är mina bröder?” ⁴⁹Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: “Här är min mor och mina bröder. ⁵⁰Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor.”

Vi kan läsa att inte ens Jesus bröder trodde på honom från början. Det låter inte lika dramatiskt att säga “inte ens Jesus kusiner trodde på honom”, för många kan ha kusiner som de knappt träffat.

Joh. 7:³Hans bröder sade då till honom: “Bege dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se de gärningar som du gör. ⁴Ingen som vill bli känd gör något i hemlighet. Om du gör sådana gärningar, träd då öppet fram för världen!” ⁵Inte ens hans bröder trodde på honom. ⁶Jesus sade till dem: “Den rätta tiden för mig har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid.

Maria var välsignad och full av nåd, men det betyder inte att hon levt utan en enda synd

Maria gavs ingen gräddfil till himlen, och Gud har inga gullegrisar som han hjälper lite extra att undvika synd. Maria var VÄLSIGNAD eftersom hon utvalts till att föda Jesus som är världens frälsare, och det är ju en stor ynnest och en enorm ÄRA att få göra det. Tänk att vara den kvinna som Jesaja profeterade om för länge sedan, och tänk att föda fram världens frälsare i köttslig form till jorden! Här nedan finns de ställen där Marias välsignelse och nåd står att läsa om, och ingenstans kan vi läsa att det betyder att hon levt ett helt syndfritt liv. Hon var förmodligen en mycket ärbar ung kvinna eftersom Gud valde ut henne, men förmodligen syndade hon minst en gång eftersom hon kallade Gud “min frälsare”.

Lukas 1:48 3106. makarizó bless, pronounce blessed or happy.

Lukas 1:42 2127. eulogeó (lit: I speak well of) I bless; pass: I am blessed.

Lukas 1:28 5487. charitoó favor, bestow freely on.

Lukas 11:27 3107. makarios happy, blessed, to be envied.

Lukas 1:⁴⁵Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse.”46 Då sade Maria: “Min själ prisar Herren,⁴⁷och min ande gläder sig i Gud, MIN FRÄLSARE.

Lukas 11:27 Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” 28 Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

Det är en synd att tillbe och tjäna någon annan än GUD, och det finns endast EN medlare mellan Gud och människor – Jesus som ensam var syndfri

Lukas 4:⁸Jesus svarade: “Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och ENDAST honom skall du tjäna.”

1 Tim. 2:⁵Ty Gud är en, och EN är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus

Rom. 3:²³Alla har syndat och saknar härligheten från Gud

Matt. 19:¹⁷Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? EN ÄR DEN GODE, och vill du gå in i livet, så håll buden.”

1 Petrus 2:²¹Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. ²²Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.

Hebr. 4:¹⁵Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Hebr. 7:²⁶En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. ²⁷Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Hebr. 9:¹⁴hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Johannes 8:46 Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?

1 Johannes 3:⁹Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud

2 Kor. 5:²¹Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd [syndoffer], på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud. (1917)

Rom. 1:²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

Johannes 14:13 Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen.14 Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det

Johannes 16:23 Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er.

Johannes 15:16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

Jesaja 42:8 Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

2 Mosebok 20:³Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.⁴Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. ⁵Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig

Mattheus 23:⁹Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.

1 Tim. 4:1 Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. ²De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten³och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.

Mattheus 6:⁷Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.

JESUS är klippan som vi ska bygga på och inte Petrus, vilket du kan läsa om här, och du kan läsa om den katolska kyrkans ursprung här.

Romarbrevet 5 lär inte ut att vi ärvt Adams synd – Arvsynden

Mar18

Romarbrevet 5 används ofta som stöd för läran om arvsynden, men kapitlet lär inte ut av vi är födda med en syndfull natur. Läran om arvsynden lärdes inte ut av NÅGON av de gamla kyrkofäderna de första 300+ åren e Kr. , och det finns ingen känt undantag vilket är ganska anmärkningsvärt. De enda som trodde på Arvsynden var gnostikerna, och Augustinus var en före detta gnostiker som lyckades införa denna lära till Kyrkan och på så sätt lura massor av kristna människor att tro på den. Även idag är det vanligt att tro att vi har ärvt Adams synd, mycket tack var att både Kalvin och Luther anammade det Augustinus lärde ut och de hade båda många anhängare. Om vare sig Bibeln eller NÅGON av de gamla kyrkofäderna lärde ut arvsynden finns det stora chanser för att läran är FALSK. En del påstår att att vi är födda med en arvsynd “för varför skulle vi annars synda?” Jag ställer mig då frågan varför Adam och Eva syndade? Där är de flesta överens om att de INTE var skapta med ett syndfullt kött på minsta vis och att de snarare var “mycket goda” som Guds perfekta skapelser, men ändå valde de att synda. Likadant gjorde 1/3 av Guds “mycket goda” änglar, så det är uppenbarligen inte arvsynden som får oss att synda. (OM vi syndar pga en syndfull natur så har vi förstås utomordentliga ursäkter för vår synd, för den naturen har vi i så fall fått helt emot vår vilja.)

Jesus var till sin mänskliga natur av Davids släkt, och han hade samma sorts kött (sarks på Grekiska) som vi andra (som du kan läsa mer om i denna bloggartikel), och gavs inga som helst FÖRDELAR över oss genom något slags “superkött” som hindrade honom från att synda. Jesus blev frestad i allt liksom vi men valde att inte synda. Så stor är han, och så mycket älskade han oss! Inte heller slapp Jesus något mystiskt “synd-DNA” genom att ha Gud Fader som sin pappa, eftersom Maria ju var en människa liksom oss och som hade både manliga och kvinnliga förfäder som ju skulle kunnat “besmitta” henne med sådana gener och föra dem vidare till sin avkomma. Ingenstans kan vi läsa att Jesus föddes av Maria för att undgå några syndgener, utan Jesaja säger att han föddes av en jungfru som ett TECKEN. Synda är någonting som man GÖR och ingenting som man kan ärva. Kan du ens tänka dig att se på syndgener i ett mikroskop? Paulus skriver visserligen till de kristna i Rom, men självfallet angår brevet även oss idag. Är vi kristna är vi också heliga, rättfärdiga och har en lysande framtid framför oss eftersom vi är arvtagare till Guds rike.

Låt oss gå igenom hela kapitel 5:

1 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ²Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. ³Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod,⁴tålamodet fasthet och fastheten hopp. ⁵Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

Vi förklaras rättfärdiga genom TRO säger Paulus, för vi förklaras ju INTE rättfärdiga genom att lyda lagen. För att kunna bli rättfärdiga genom att lyda lagen måste vi ju lyda den prickfritt till 100% och eftersom vi inte åstadkommit detta är denna väg stängd som frälsningens väg. Det betyder dock INTE att gärningar numera är “valfria” eller “bra att göra men ingenting som har med frälsningen att göra“. De har massor med frälsningen att göra eftersom tro utan gärningar är DÖD, och eftersom vi visar vår tro med våra gärningar. Evigt liv ges till dem som LYDER Jesus enl. Hebr. 5:9, och vi kan visa att vi tror och älskar Jesus genom att vi lyder hans bud. Vi står i en underbar NÅD och vi har den helige Ande i våra hjärtan, och det innebär en enorm kraft att kunna göra det rätta – Titus 2:11-12.

⁶Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. ⁷Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. ⁸Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Jesus dog ju inte för oss medan vi var rena och rättfärdiga, utan när vi fortfarande var syndare. Hade vi varit rena och rättfärdiga hade ju inte Jesus behövt dö för oss, men att synda gör oss till skyldiga överträdare av lagen. Tyvärr så har Svenska Folkbibeln två gånger i detta stycke lagt till “i ogudaktigas ställe” och “i vårt ställe“. Detta är olyckliga översättningar eftersom vi då kan få för oss att VI slipper att dö (och undgå vredesdomen) eftersom Jesus ju dog i vårt ställe. Men Jesus dog inte “i vårt ställe” eftersom det aldrig var tänkt att VI skulle spikas upp på korset, och vi måste fortfarande en dag dö fysiskt i framtiden. Syndar vi och inte omvänder oss så dör vi även andligt. Om någon gör någonting för en annan I HANS STÄLLE så innebär det ju att den ordinarie personen SLIPPER den aktuella sysslan villkorslöst, men så är alltså inte fallet i det här avsnittet. Däremot dog Jesus FÖR (hyper på grekiska) oss i form av ett syndoffer, men det finns trots det villkor som hänger på oss för att vi ska kunna tillgodogöra oss detta – tro och omvändelse. Här är 1917 års översättning mycket bättre:

⁶Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden FÖR oss ogudaktiga. ⁷Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man — om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott —⁸men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR oss, medan vi ännu voro syndare.

Vi läser vidare

⁹När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. ¹⁰Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. ¹¹Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Vi kan inte vara rättfärdiga utan Jesu blod eftersom det är blodet som renar oss, men det står inte “en gång rättfärdig alltid rättfärdig”. Efter att ha blivit renade i hans blod fortsätter vi att vara rena så länge som vi lever rättfärdigt, och vi vet att inga orättfärdiga ska ärva Guds rike. Paulus talar om VI vid åtta tillfällen i avsnittet, och det handlar inte om alla människor i hela världen eftersom alla inte kommer att gå fria från vredesdomen. De VI som det talas om inbegriper förstås Paulus själv och de som han skriver till, men det kan även inbegripa vem som helst som klarat de villkor som han nämner. För att kunna bli försonade måste vi ta emot försoningen, och då måste vi välja att komma till Jesus och tro på hans namn. Vi måste ha omvänt oss och det betyder att vi beslutar oss för att vandra i ljuset med Jesus. Ser vi till att vara i den positionen så är vi säkra i vår frälsning och vi går fria från den framtida vredesdomen, vilket är skäl till stor glädje här och nu!

12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, EFTERSOM alla hade syndat.

Här är den versen som människor vanligtvis använder för att hitta stöd för arvsynden. Vad vi kan läsa här är att DÖDEN kommit över alla människor (”all MEN” KJV) och inte att SYNDEN kommit över alla människor. Och varför kom döden över alla människor? Jo, EFTERSOM ALLA HADE SYNDAT. Det betyder att VI som individer orsakat det tillståndet med vårt eget agerande och det står inte att vi är födda i synd eller fördömda från start. Syndens lön är döden och i Adam och Evas fall så handlade det om både fysisk och andlig död. Fysisk – för att de inte längre kunde nå Livets Träd och fick träda ut i världen på en mark som blivit förbannad för deras skull, och andlig – eftersom vår synd ju separerar oss från Gud som är helig.

En del hänger upp sig på att det står att ”alla” hade syndat och menar att detta borde inbegripa bebisar. Det handlar om anthrōpous (”all men” i KJV) vilket beroende på sammanhang kan betyda 1) män, 2) män och kvinnor, eller 3) hela mänskligheten. Vi vet redan att det finns åtminstone ett undantag till regeln eftersom Jesus aldrig syndade. ”Alla” betyder alla av någonting, och i det här fallet ser det ut att vara alla som överhuvudtaget kan synda eftersom Paulus ju talar om att vi varit Guds fiender och fått försoning. (Jag har skrivit en annan bloggartikeln med många exempel på att “alla” absolut inte kan inkludera bebisar.) På vilket sätt kan bebisar vara Guds fiender? Synd är brott mot lagen och bebisar är inte medvetna om lagen. Bibeln har gott om exempel där vi kan läsa om grupper av människor och sedan att “alla” blir helade (exempelvis) eller någonting annat. Då kan vi inte låta “alla” betyda alla människor i hela världen utan vi måste se vilka individer som avsnittet handlar om.

“Genom en enda människa kom synden in i världen”. Ja, det fanns ju ingen synd före Adam, så Adam var den som introducerade den allra första synden till världen och det orsakade väldiga konsekvenser för alla efterkommande. Det mest påtagliga är att vi måste dö FYSISKT pga honom (även om vi dör som oskyldiga bebisar) beroende på att vi inte kan nå Livets Träd pga hans synd när han blev utkastad ur Eden. Vi har även blivit födda in i en fallen värld pga honom, och vi måste arbeta i vårt anletes svett och måste föda barn i plågor – vilket är del av förbannelsen. Vi har även tistlar i naturen pga Adam, och vi skulle även kunna säga att jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott o dyl. kan härledas till förbannelsen som Adam orsakade eftersom Gud aldrig skulle tillåta eller orsaka sådana element utan orsak. Sådana händelser är ju negativa och orsakar död och plåga, och Bibeln lär att Döden är en FIENDE. De goda nyheterna är förstås att Gud gjorde någonting åt saken, och fysisk död är den enda utvägen eftersom ingen skulle vilja leva för evigt på en jord som är under en förbannelse och där vi inte går fria från smärtor och orättvisor.

Romarbrevet 5 talar inte så mycket om fysisk död för Paulus talar om fördömelse och rättfärdighet, och fördömelsen syftar till andlig död eftersom de som ju är rättfärdiggjorda fortfarande dör fysiskt. Väljer vi Adams väg så dör vi, men väljer vi Jesus väg så får vi liv. I Rom 6:23 står det ”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. För att förstå vad slags död som menas i början av versen behöver vi bara jämföra med motsatsen i slutet av versen. ”Evigt liv”! Att få evigt liv betyder inte att den rättfärdiga personen inte kommer att dö fysiskt. Jesus säger i Joh. 11:25 ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör.” Om döden i Rom 6:23 betyder fysisk död så skulle det betyda att de rättfärdiga inte behöver dö fysiskt. Rom. 6:23 lär ut samma sak som Rom. 5:12 och 18-19 – att vi inte dör förrän vi syndar, och att vi inte lever förrän vi tror på Jesus.

Rom 5:¹³Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns

Det fanns förstås synd INNAN Mose lag, för annars skulle Kain inte ha syndat när han mördade sin bror, och Sodomiterna skulle inte ha syndat genom sina omoraliska liv, men däremot fanns förstås inte alla de judiska ceremoniella lagarna om kost, hygien, omskärelse, etc. Om man inte är medveten om någon lag finns det ingen synd, och det passar bra in på bebisar. Jämför gärna med dessa verser tre kapitel innan:

Rom. 2:¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Vi läser vidare

¹⁴Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse SÅDAN SOM Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

”Sådan som” betyder ”i likhet med” och är översatt från det grekiska ordet homoiōmati. Paul refererar till de som syndat innan Mose lag kom och som syndat mot sitt samvete. De hade visserligen inte fått ett direkt bud från Gud såsom Adam fick, men de var fortfarande syndare genom överträdelse och genom att ha agerat mot sitt samvete.

¹⁵Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.¹⁶Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. ¹⁷Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.

Om vi läser “de många” som att vi ALLA har dött andligt pga Adam, då MÅSTE vi för att vara kategoriska läsa resten av meningen som att ALLA får andligt liv genom Jesus. Men 100% av alla människor får inte evigt liv i Jesus eftersom de vänt honom ryggen. Det finns alltså villkor, och vi dör inte automatiskt i Adam, och inte heller får vi automatiskt liv i Jesus. Adam trasslade till det för oss på många sätt, och det kan hända att vi blev serverade en svår värld att leva i pga honom (som frestar oss att synda), men det finns seger att få i Jesus OM vi lever rättfärdigt. Vi dör inte andligt per automatik och vi får heller inte andligt liv i Jesus per automatik. Även 18 och 19 talar om samma sak:

¹⁸Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. ¹⁹Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Om vi i Rom 5:18 ska se första halvan som att 100% av alla människor kategoriskt är fördömda pga Adam per automatik och vare sig de vill eller inte, ja då måste vi se andra halvan på precis samma kategoriska sätt – att ALLA är rättfärdiga genom Jesus per automatik och vare sig de vill eller inte. Men blir 100% av alla människor på jorden automatiskt rättfärdiga i Jesus och får evigt liv? Nej, vi vet att en universell frälsning inte är Biblisk så vi kan inte kategorisera på det sättet utan måste läsa verserna i sitt sammanhang. Vi får mer ljus bara vi går till vers 19. Där står det att MÅNGA blivit syndare och att MÅNGA ska bli rättfärdiga. Vi vet att vi inte blir rättfärdiga i Jesus såvida vi inte accepterar honom som Frälsare och omvänder oss från våra synder, och likaså blir vi inte fördömda i Adam, såvida vi inte väljer att vara olydiga som honom. Nu har alla syndat (alla som är medvetna om lagen) och är därför i behov av en frälsare, men inte för att Adam syndat utan för att VI syndat. Ingenstans står det att vi är födda i synd, att vi ärvt Adams synd, att vi är födda med syndfullt kött, att bebisar kan synda, etc. I Adam så dör vi inte såvida vi inte väljer att vara olydiga, och i Kristus så lever vi inte såvida vi inte väljer att lyda.

²⁰Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer,²¹för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Lagen är till för att hålla oss i schack, och sen är det tänkt att vi ska låta den helige Ande verka i våra liv så att vi inte gör det köttet begär. Nåden lär oss att leva rättfärdigt här och nu (Titus 2:11-12) genom att gå segrande ur varje frestelses kamp.

Gal. 3:¹⁹Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.— ²³Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro.

Gal. 5:¹⁴Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.—¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Läs mer om de verser som brukar användas för att hitta stöd för arvsynden i denna bloggartikel .

Både Fadern och Sonen kallar sig A och O och JAG ÄR

Dec27

Gud Fader kallar sig den förste och den siste, a och o, vilket är början och slutet, och Jesus kallar sig också dessa namn. Att göra sig likvärdig Gud och att kalla sig vid hans namn är den yttersta formen av HÄDELSE, så en trogen jude eller kristen skulle aldrig komma att tänka på att göra sig skyldig till något sådant. Jesus Kristus hade inga som helst problem med att kalla sig vid Faderns namn, eller att människor tillbad honom – trots att Jesus själv säger att endast GUD ska tillbes. Detta kan bara betyda att Jesus ÄR Gud, för annars skulle han vara den värsta sortens lögnare och hädare. Fariséerna på Jesus tid insåg förstås att Jesus vid upprepade tillfällen gjorde sig likvärdig Gud genom att förlåta synder, stå över sabbaten, påstå sig själv vara Messias, etc, och det var av den anledningen som de ville döda honom. Fadern och sonen är båda A och O:

Isa 44:6 Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.

Isa 48:12.Hör på mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag är det; jag är den förste, jag är ock den siste.

Upp 1:5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.7 Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen. 8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.-–12 Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. —16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.17 När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: “Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste 18 och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.

Upp 21:5Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.» 6Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O, BEGYNNELSEN och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.

Upp 22:12Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.13Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 14Saliga äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar.15Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måste alla stanna därutanför.» 16Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.

Fadern säger att han är JAG ÄR, vilket Jesus också säger om sig själv

Jag är = Jahvé (JHVH). Jahvéh är Gamla testamentets Kristus som åtföljde Israels barn i moln- och eldstoden.”De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var Kristus”. (2 Mos. 3:1-14, 1 Kor 10:4) Ingen annan än Gud skaparen har kallat sig Jahvé i Bibeln.

2 Mosebok 3:14 Gud sade till Mose: »Jag är den jag är.» Och han sade vidare: »Så skall du säga till Israels barn: ‘Jag är’ har sänt mig till eder. 15Och Gud sade ytterligare till Mose: »Så skall du säga till Israels barn: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och så skall man nämna mig från släkte till släkte.

Jesus kommer med en rad påståenden i Johannes 8 (och på många andra ställen i Bibeln) som vore skrytsamma hädelser såvida Jesus inte är Gud:

Joh 8:12 Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.»

Joh 8:19 Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.»

Joh. 8:23 Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna världen.

Joh 8:51Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.»

Jesus hävdar alltså att HAN är världens ljus, och att det är HANS ord som ska följas och som leder till liv. Det vanliga för en troende jude är att säga att det är GUDS ord (Faderns ord) som ska följas. Jesus anser sig alltså vara Gud, och det är något som åhörarna inte missuppfattar. Jesus säger modigt att vi skulle känna Fadern om vi känner Jesus och att han (till skillnad mot andra) inte är av denna världen men kommer ovanifrån.

Joh. 8:24Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.» 25Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som jag redan från begynnelsen har uttalat för eder.

Jesus säger att om vi inte tror om honom att “jag är den jag är” så kommer vi att dö i våra synder. Det är alltså enormt viktigt att vi rätt kan identifiera Jesus och respektera att han är den han säger sig vara. Våra själar kan hänga på detta! Och vem är då Jesus och vad är det vi måste tro om honom? Jesus säger att han är den som han alltid sagt sig vara från början. Isaiah var först ut bland profeterna att ge sonen namn:

Jes 9:6Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig GUD, Evig fader, Fridsfurste.

Jes 10:20 På den dagen skall kvarlevan av Israel och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig vid honom som slog dem. I trohet skall de stödja sig på Herren, Israels Helige. ²¹En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige. (Samma namn som i 9:6)

Jes 14:7 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

Vidare vet vi att Jesus är världens ljus, kommer ovanifrån, är början och slutet och att allting är skapat till, av och genom honom. Han är rätt och slätt GUD, vilket namnet Immanuel (“Gud med oss”) också visar. Eftersom det är viktigt för oss att acceptera Jesus för den han är så är det lätt att förstå varför Satan försöker sprida den helt motsatta läran – genom att göra olika religiösa grupperingar populära som lär just att Jesus endast är en vanlig människa och/eller en ängel. Satans mål är ju att människor ska gå förlorade så att förvilla människor och få dem att tro att Jesus inte är Gud är det bästa sättet (förutom att få människor att synda) att få människor att vara på väg till helvetet. Det som de flesta sekter har gemensamt är att de vägrar att acceptera att Jesus är GUD. Satan har stor makt inom Jehovas Vittnen som vägrar att låta sig korrigeras av Bibeln om Jesus gudomlighet, och de föredrar att sprida ut människoläror genom traditioner och tidskrifter.

Jesus påstår att han är sänd av Fadern, och att en del av åhörarna kommer till tro på honom. Vad är det då som de börjar tro, som de inte tidigare trodde? De visste sedan tidigare att Josef och Maria var hans föräldrar, att han kom från Nasaret och att han predikade för människor och kanske även att han utförde mirakel. Men plötsligt så “kommer de till tro” på honom, och det kan bara betyda att de nu tror att han är den som han säger sig vara:

Joh. 8:29Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.» 30När han talade detta, kommo många till tro på honom.31Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar

Jesus säger att om vi syndar är vi syndens träl och INTE fria, och han säger också att det är SONEN som kan göra oss fria. Alltså JESUS själv som är Guds son. Eftersom det är sonen som ska dö för världens synder så är det genom hans blod som vi kan bli fria. Då blir vi i sanning renade, men Jesus sanning gäller även efter vår rening – nämligen att vi inte är fria om vi syndar. Det är lika sanna ord före en omvändelse som efter en omvändelse. Synd=död för både kristna som icke-kristna. Den heliga anden kan hjälpa oss att avhålla oss från synd och då är vi fria.

Joh. 8:34Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.35Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.36Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.

Vi kan läsa vidare:

Joh 8:52Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: ‘Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.’53Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?»54Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud.55Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord.56Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.»

Jesus hävdar alltså att Abraham fröjdade sig över att få se Jesus dag, och att han verkligen fick se den! Om nu Jesus inte existerade förrän han föddes av Maria, hur kommer det sig då att Abraham – som levde hundratals år innan Jesus födelse – kunde få se “Jesus dag”? Om Jesus är Gud så löser sig detta mysterium. (Man skulle också kunna säga att Abraham träffade Jesus i Melkisedeks skepnad.) Jesus kallade sig själv JAG ÄR:

Joh 8:57Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!»58Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.»59Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

Mark. 14:61-64 “Översteprästen frågade honom vidare: ‘Är du Messias, den Välsignades son?‘ Jesus svarade: ‘Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.’ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ‘Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?’ Alla fann de honom skyldig till döden.”

Joh. 18:4-6″‘Vem söker ni?’ De svarade: ‘Jesus från Nasaret.’ Han sade till dem: ‘JagÄr.‘ Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken.”

Nej, det råder ingen tvekan. Jesus använder Guds namn på sig själv, och åhörarna tar inte miste på detta. Anledningen till att de vill stena och döda Jesus är att de menar att han hädar.

Johannes 10:33 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»

Människan är innovativ när det gäller att komma runt Bibelns självklara budskap att Jesus är Gud i mänsklig gestalt. Se vidare i mina artiklar om treenigheten och att Jesus är alltings skapare.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | jungfru

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

Arvsynden, och jungfrufödseln som argument för att Jesus undkom Adams blodslinje

Tillbedjan – Att be till jungfru Maria ungefär som när man ber om förbön av en syster eller broder?

En JUNGFRU eller ung kvinna – almah – födde Jesus som ett TECKEN – Jes 7:14

Om en man tar sig en hustru och får motvilja mot henne? 5 Mos. 22

JUNGFRU MARIAs son Jesus hade BRÖDER och SYSTRAR

Romarbrevet 5 lär inte ut att vi ärvt Adams synd – Arvsynden

Både Fadern och Sonen kallar sig A och O och JAG ÄR

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this: