Tag Archive | ingen

Ingen som frestas skall anklaga Gud för han frestar inte någon – och Westminster Confession of Faith

Gud frestar ingen, än mindre orsakar synd

Om Gud inte frestar en enda människa så kan man heller inte anklaga honom för att orsaka så att människor syndar. Detta är kalvinisternas dilemma, eftersom de så starkt tror att ingenting sker emot Guds vilja (eftersom han då inte skulle lyckas vara allsmäktig) vilket då leder till att även synd sker helt enligt hans önskemål. Nej, alla kalvinister skriver inte under på detta (fast häpnadsväckande många), men då är de heller inte konsekventa med sin egen lära som baseras på TULIP. Jag tror många kalvinister inte är medvetna om vad deras egen lära kräver av dem. En del är förstås mer trogna sin lära än andra, men vad alla kalvinister har gemensamt är att ingen av dem lyckas vara helt konsekventa med sina doktriner.

Jak. 1:12. Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.

1 Joh. 1:5 — Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Man kan tycka att ovan verser alltid borde användas som ett filter när man läser Bibeln, men kalvinister vill gärna komma runt innebörden av verserna. I deras Westminster Confession of Faith, sektion 3, kan man läsa:

I. God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass; yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.

Att i ett dokument hävda att Gud förutbestämt/orsakat ALLT som sker, så kan man inte använda den motsägande brasklappen att synd är undantaget. Det skulle då handla om en motsägelse, såsom “Jag bryter mot budorden, men inte på så sätt att jag syndar”, eller “I vår kyrka tror vi på den klassiska treenigheten, men vi tror förstås inte att Jesus är Gud”. Man undviker inte motsägelser bara för att man skriver sig fri från dem med vackra ord i ett dokument. Inte ens om man börjar använda ett komplext ord såsom “kompatibilitet” (compatibility), i tro att detta skulle kunna städa undan paradoxer. Om ingenting sker emot Guds vilja, så leder det förstås till att även synd sker enligt hans vilja.

Kalvinister har orsak att skruva oroligt på sig när de tvingas svara på frågan “Sker synd enligt Guds vilja, eller emot hans vilja? Hur de än besvarar frågan så tvingas de presentera en motsägelse. Att påstå att synd sker enligt hans vilja gör förstås Gud själv till en hycklande syndare, och att påstå att synd sker mot hans vilja skulle göra att de tvingas erkänna att Gud inte förutbestämt precis allt trots allt samt att saker och ting inte sker som han hellre önskat. Det sistnämnda alternativet är vad icke-kalvinister anser, men kalvinister kan inte hålla med eftersom de inbillar sig att Guds allsmäktighet då får sig en rejäl törn.

II. Although God knows whatsoever may or can come to pass upon all supposed conditions; yet has He not decreed anything because He foresaw it as future, or as that which would come to pass upon such conditions.III. By the decree of God, for the manifestation of His glory, some men and angels are predestinated unto everlasting life; and others foreordained to everlasting death.V. Those of mankind that are predestinated unto life, God, before the foundation of the world was laid, according to His eternal and immutable purpose, and the secret counsel and good pleasure of His will, has chosen, in Christ, unto everlasting glory, out of His mere free grace and love, without any foresight of faith, or good works, or perseverance in either of them, or any other thing in the creature, as conditions, or causes moving Him thereunto; and all to the praise of His glorious grace.

Här ovan kan vi läsa att Gud förutbestämt och valt ut en skara människor som han ämnar frälsa (vare sig de vill eller inte), och att han tog detta beslut redan INNAN de ens var födda och t o m innan världen ens fanns. Det står uttryckligen att han gjorde detta val utan någon tanke på deras tro, gärningar (och alltså inte heller omvändelse), eftersom detta är egenskaper och ageranden som han själv ansvarar för att placera hos de lyckligt utvalda personerna som han lovar att frälsa och bevara. Detta leder förstås till det orimliga faktum att SYND inte har någonting med människors fördömelse att göra, eftersom Gud utvalt människor till evig fördömelse INNAN de ens fanns, och alltså innan de hunnit synda. Alltså går det inte att säga att de förtjänar helvetet pga synd, utan snarare därför att Gud utvalt dem till att vara helvetesinvånare redan innan jorden fanns.

Ändå hävdar WCF att människor anklagas för sin synd redan innan de ens hunnit få kroppar att kunna synda med – ja tusentals år innan de ens fanns. De som Gud valt att fördöma (som alltså inte har något som helst med deras tro/otro eller ageranden att göra) är alltså fördömda redan vid födseln, och dessutom lär kalvinister ut att Jesus inte ens dog för dessa förlorade människor som skapades utan minsta chans till frälsning.

VI. As God has appointed the elect unto glory, so has He, by the eternal and most free purpose of His will, foreordained all the means thereunto.Wherefore, they who are elected, being fallen in Adam, are redeemed by Christ, are effectually called unto faith in Christ by His Spirit working in due season, are justified, adopted, sanctified, and kept by His power, through faith, unto salvation. Neither are any other redeemed by Christ, effectually called, justified, adopted, sanctified, and saved, but the elect only.VII. The rest of mankind God was pleased, according to the unsearchable counsel of His own will, whereby He extends or withholds mercy, as He pleases, for the glory of His sovereign power over His creatures, to pass by; and to ordain them to dishonor and wrath for their sin, to the praise of His glorious justice.

Motsägelserna fortsätter. Vi kan läsa att Gud skulle utse människor till evig förtappelse pga sina synder, men hur hänger det ihop när Gud gjorde valet innan jordens skapelse, långt innan de hunnit synda? När de väl är födda har de inget annat val än att bli just de syndiga och vresiga människor som Gud förutbestämt att de ska vara. Eller har de en chans att få vara med bland de utvalda? Inte? Ja, då är det inte deras fel att de vänder ryggen till Gud eftersom Gud utvalt dem till detta, samt förvägrar dem en chans att kunna tro på honom. Det som är mest anmärkningsvärt är att Gud sägs “hoppa över” en del människor (vägrar att ge dem kapacitet att tro) för sin egen personliga ÄRAS skull. Guds ära förhöjs alltså på något mystiskt sätt utav att han tvingar de flesta människor att födas fördömda och utan chans att bli frälsta. Många skulle kalla en sådan beskrivning av Bibelns Gud för hädelse. WCF lär ut att Gud faktiskt glädjer sig åt varje förlorad människa eftersom deras olycka på något sätt förhöjer hans egen gudomliga ära.

Många kalvinister protesterar då och säger “Nej, nej! Han tvingar dem inte att vara otroende! De vill själva vara otroende syndare!” Men hur hänger det ihop med att Gud förutbestämt allt? Samt att ingenting sker emot hans vilja? Jesus dog väl heller inte för dessa människor enligt kalvinismen och L i TULIP? Om Jesus inte dött för dem, då har de väl ingen chans att bli frälsta? Kalvinismen lär vidare ut att människorna inte själva väljer sin “natur”, utan det är Gud som gör detta val åt människorna samt ser till att de inte kan bli lösta från en destruktiv natur såvida han själv inte gör något åt det. Därmed borde man inte kunna anklaga de förlorade för sin mörka sida eftersom den påtvingats dem. Ändå vill kalvinismen göra människor ansvariga för något de inte kan påverka.

VIII. The doctrine of this high mystery of predestination is to be handled with special prudence and care, that men, attending the will of God revealed in His Word, and yielding obedience thereunto, may, from the certainty of their effectual vocation, be assured of their eternal election. So shall this doctrine afford matter of praise, reverence, and admiration of God; and of humility, diligence, and abundant consolation to all that sincerely obey the Gospel. (Westminster Confession of faith, Ch. 3)

WCF lär vidare ut att denna mystiska lära på något sätt förväntas förhöja vår beundran inför denna Gud som beter sig på det här sättet. På något sätt borde vi alltså göra som Gud, glädjas precis lika mycket åt de förlorade som åt de frälsta, eftersom alla människor till slut hamnar på de platser (himmel eller helvete) som Gud önskat och predestinerat redan innan jordens skapelse.

“En gång frälst alltid frälst” är förstås en lära som är central inom kalvinismen, vilket innebär att man egentligen inte vet om man är frälst eller inte (som man annars skulle kunna vara). Om en kristen i slutet av sitt liv börjar leva i lögn och otrohet, så måste man använda argumentet “han/hon var inte frälst från första början, för då hade personen förblivit frälst”. Alternativt att personen fortfarande är frälst trots sin synd eftersom ingen utvald människa någonsin kan gå förlorad. Bibeln å andra sidan talar om att man kan dö om man återvänder till sin synd (Satan lärde ut det motsatta med sin “Ni skall visst inte dö” i 1 Mos. 3:4).

Kalvinismen är ett virrvarr av ständiga motsägelser, och tyvärr hamnar man främst på kalvinistiska sidor när man gör sökningar på google. Då kanske man hamnar hos carm, aomin, gotquestion eller desiringgod, och riskerar då att bli matade med kalvinism utan att vara medveten om det.

Vad är synd?

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.

Gal. 5: 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.

Vad är löftet om synden? Gud frestar ingen, men han hjälper oss med utvägar när frestelser kommer. Notera alltså att det inte är en synd att frestas. Gud begär inte det omöjliga utav oss utan de möjliga.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Se gärna debatten mellan “friviljaren” Jesse Morell och carms Matt Slick här. Läs gärna om Herrens bön/Fader vår här.

Gud skall inte tillåta att ni FRESTAS över er förmåga – 1 Kor. 10:13

Dec26

Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i FRESTELSE. Anden är villig, men köttet är svagt Matt. 26:41

Frestelse i versen här ovan är översatt från det grekiska ordet peirasmos (Strong’s 3986), som kommer från peirázō (Strong’s 3985) och förekommer 21 gånger i Nya Testamentet. Förutom frestelse kan det betyda prövning/test eller på engelska temptation, trial, probation, testing, calamity eller affliction.

En prövning kan vara både negativ och positiv, och kommer det från Gud så vet vi att det handlar om ett positivt test som är uppbyggande för oss. Gud gav Abraham ett mycket berömt och unikt test när han prövade Abrahams lydnad genom att mana honom att offra sin egen son – ett test som han klarade, vilket förmodligen Gud redan anade att han skulle göra (och givetvis så ämnade inte Gud låta honom fullborda offrandet). Ett sådant test serverar inte Gud vem som helst och hur som helst, men han gav Abraham detta test kanske för att Abraham redan visat sig vara en oerhört rättfärdig och lydig man, och eftersom han hade mycket viktiga göromål att ta itu med i framtiden eftersom han skulle bli en Fader för ett stort och talkrikt folk och hade det stora ansvaret att vara ett föredöme för både samtida medmänniskor liksom för sin avkomma och deras avkomma – till jordens ände och i all framtid.

Jesus ger oss ett bra exempel på en bön som vi kan be (Herrens Bön) – framför allt om vi är noviser vad gäller att be och om det är allra första gången. (Det var Jesus lärljungar som frågade honom hur de skulle be, och Jesus svarade.) Vi kan läsa i Bönen “för oss inte in i frestelse”, så hur går det ihop med versen “Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon”? Gud vill verkligen inte se oss på fall, men ibland kan vi se i Bibeln (exempelvis i Job) att Gud prövar vår tro för att se om den håller. Han lägger alltså inte ut snaror åt oss för att försöka få oss på fall, utan han prövar det vi redan har i våra hjärtan. Hans test kan se ut väldigt olika från person till person, och i fallet med Job så var prövningarna väldigt markanta. Det var djävulen som initierade Jobs prövningar, och Gud gav honom det utrymmet. Det är många gånger så att människor som fått utstå prövningar söker Gud i sina motgångar, men människor som sällan råkat ut för motgångar heller inte upplever att de borde söka Gud. Hur Gud hanterar oss och våra eventuella prövningar kan bero på våra egna hjärtan, och han uppmuntrar även oss att pröva oss själva och vår tro. Gud frestar oss däremot inte på ett sådant sätt han utsätter oss för lockande och syndiga erbjudanden som vi kan tänkas falla för. Han kan testa vår TRO och vår LYDNAD, men han frestar oss inte ATT SYNDA. Det finns inget mörker i Gud, och att fresta någon att synda innebär stort mörker. Genom Herrens Bön kan vi även BE att Gud hjälper oss att bli starka och hjälper oss att inte hamna i frestande situationer i vår vardag.

Matteus 6:13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.

Jak. 1:2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. 6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. —12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som frestas (3985) skall säga: “Det är Gud som frestar (3985) mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar (3985) inte heller någon. 14 Var och en som frestas (3985) dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

1 Pet. 1:5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.6 Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. 7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.

1 Pet. 4:12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.[a] 16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?

1 Mos. 22:12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”

5 Mos. 8:Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.—16och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till, detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.

Jesus säger att att vi kan BE så att vi inte kommer i frestelse, och det betyder att våra böner hjälper oss att bli starka, så att vi kan slippa ifrån snaror som vi riskerar att falla för. En del kristna kanske säger att de ständigt ger in för de frestelser som de utsätts för (eller utsätter sig själva för) och även att de inte VILL synda, men samtidigt vill de heller inte anstränga sig genom att BE att de ska bli starka nog för att inte söka upp frestande situationer. De kanske i stället hoppas på att Gud ska använda sitt trollspö och helt enkelt göra dem immuna mot frestelser, så att de inte ska behöva ödsla sin tid på böner, lovsång, Bibelläsning, evangelisation, etc. Men vi ombeds ju i Ef. 6 att ta på oss Guds hela vapenrustning! Problemet är ofta att vi INTE vill ta på oss vapenrustningen för att vi tycker att den är för besvärlig och tung, men vi vill ändå beskyddas från Satans pilar – utan vapenrustningen som vi tycker är för jobbig.

Lukas 22:39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 “Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse.46 Då sade han till dem: “Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.“

Markus 14:38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” (Lukas. 22)

Ef. 6:10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. 19 Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 20 För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.

Även Jesus frestades i allt liksom vi.

Lukas 4:13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Lukas 22:27 Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig:

Löftet är att Gud INTE ska tillåta att vi frestas över vår förmåga, och att han alltid kommer att bereda en utväg ur dem så att vi kan härda ut. Han lovar oss alltså inte att vi ska bli befriade från begär och frestelser (frestelser kommer av våra begär), och han lovar heller inte att vi aldrig ska behöva gå igenom motgångar, vedermödor och plågor, men han lovar en väg ut or varje frestelse så att vi inte ska behöva ge in för frestelserna och synda. Vi klarar förstås av den kampen bättre om vi BER – som Jesus säger sagt att vi ska göra. Att knappt ha någon kontakt alls med Gud, och ändå tro att vi är starka nog för att klara av frestelser, är lättare sagt än gjort.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

2 Pet. 2:Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,

Rev. 3:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär. 10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. 11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn.

Paulus gick igenom prövningar, och det verkar som han gått igenom tider av sjukdomar där han kanske skulle ha upplevts som en börda för galaterna första gången som han hälsade på dem för att predika, men lyckligtvis så såg de inte ner på honom pga hans fysiska tillkortakommanden utan de respekterade honom.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste. 18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: “Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, 19 hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. 20 Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

Gal. 4:14 Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.

Vi riskerar att komma på fall om vi inte ber och förbereder oss på motgångar och medgångar. Ofta kan medgångar och allmänt flyt vara mer störande för vår andliga tillväxt än motgångar.

Lukas 8:13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

1 Tim. 6:9 de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.

Hebr. 3:8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.

Ett annat närbesläktat ord för frestelse är peirazo (Strong’s 3985). Det kommer liksom ovan ord från 3984/peíra, som förutom fresta kan betyda “pröva, testa, snärja”. Formen peirazo förekommer 39 gånger i Nya Testamentet.

Många runt Jesus frestade honom och ville snärja honom, men Jesus stod emot.

Matt. 4:1 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: “Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” (Mark. 1:13, Lukas 4:2)

Matt. 16:1 Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. (Mark. 8:11, Lukas 1)

Matt. 19:3 3 Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: “Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?” (Markus. 10:2)

Mark. 12:13 Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.14 De kom till honom och sade: “Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?” 15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: “Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det.” (Matt. 22:17)

Matt. 22: 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 “Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

Joh. 8:5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.

Jesus kan som sagt pröva vår tro och lydnad.

Joh. 6:5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: “Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?” 6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra.

Vi kan tyvärr fresta Herrens Ande/Gud genom det sätt vi lever.

Apg. 5:8 Petrus frågade henne: “Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?” Hon svarade: “Ja, för så mycket.” 9 Petrus sade till henne: “Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig.”

Apg. 15:8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?

1 Kor. 10:9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. 12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse (3986) drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen (3986)kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Att pröva/försöka göra något kan också inkluderas i det grekiska ordet.

Apg. 9:26 När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge.

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.

Apg. 24:5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt. 6 Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.

Se till att ni inte frestas och PRÖVA er tro, är rådet.

1 Kor. 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning.

2 Kor. 13:3 ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet.

1 Thess. 3:2 och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, 3 så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. 4 Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. 5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Gal. 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Kan ingen säga att de gör gott och inte syndar? 1 Kon. 8:46 Pred. 7:21 Ords. 20:9

Jul11

Här kommer 3 Bibelverser som brukar användas för att ge stöd åt idén att vi syndar ständigt och jämt i tanke, ord och gärningar.

1 Kon. 8:⁴⁶Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära

+ samma händelse i 2 Krön. 6:36 Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära

Det här är Salomos bön till Gud, och Salomo var en person som var mycket vis och gudfruktig i början av sitt liv, medan tyvärr sedan avföll från sin tro när han emot Guds vilja gifte sig med hedniska kvinnor som frestade honom att bl. a tillbe andra gudar. I den här bönen däremot uttrycker sig Salomon mycket klokt, och notera att han absolut anser att människor kan och bör vara Gud lydiga i ALLT. Salomo ber innerligt att Gud till och börja med ska se folkets omvändelse och höra deras böner, och han förväntar sig att folket faktiskt ska vara lyckosamma i sitt mål att för alltid hålla Guds stadgar och bud. Det här med att det inte finns någon människa som inte syndar verkar vara ett mer generellt uttryck om att människorna på jorden ofta syndar, vilket tyvärr är ett passande uttryck även idag. Hur som helst säger inte Salomo emot sig själv genom att å ena sidan säga att det inte finns en enda person som aldrig syndar (inte Enok, inte Noa, inte Abraham, inte Job – INGEN), medan han å andra sidan menar att israels folk redan NU håller Guds alla bud och stadgar och också kan fortsätta med det.

1 Kon. 8:⁴⁴Om ditt folk drar ut till strid mot sin fiende på den väg du sänder dem och de ber till Herren, vända i riktning mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, ⁴⁵må du då i himlen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.⁴⁶Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld och man tar dem till fångar och för bort dem till fiendens land, långt bort eller nära,⁴⁷men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i det land där man håller dem fångna och säger: Vi har syndat och gjort illa, vi har varit ogudaktiga; ⁴⁸om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i sina fienders land, dit man fört dem i fångenskap, och ber till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,⁴⁹må du då i himlen, där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt. ⁵⁰Förlåt ditt folk vad de har syndat mot dig, och förlåt alla de överträdelser som de har begått mot dig, och låt dem finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att dessa förbarmar sig över dem.—⁵⁴När Salomo hade slutat att med dessa ord be och åkalla Herren, steg han upp från Herrens altare, där han hade legat på knä med händerna lyfta mot himlen.—⁵⁷Må då Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder. Må han inte överge oss eller lämna oss,⁵⁸utan vända våra hjärtan till sig, så att vi alltid går på hans vägar och håller fast vid de bud och stadgar och föreskrifter som han har givit våra fäder.—⁶¹Låt era hjärtan vara hängivna Herren, vår Gud, SÅ ATT NI ALLTID LEVER EFTER HANS STADGAR OCH HÅLLER HANS BUD, SÅ SOM NI NU GÖR.“

2 Krön. 6 säger bl. a

2 Krön 6:14 och sade:” Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta—23 må du då höra det från himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall straffa den skyldige och låta hans gärningar komma över hans huvud men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.—30 må du då höra det från himlen där du bor, och förlåta och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner människornas hjärtan. 31 Så skall de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.

och den direkta fortsättningen på versen

37 men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort illa och varit ogudaktiga, 38 om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, 39 må du då från himlen där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk, som har syndat mot dig.

Salomo ber alltså om Israels folk, och han vet nog med sig om sitt folk att “det finns ingen människa som inte syndar” (“no man” i KJV). Det är en sanning man kan säga om många grupper av människor (t. ex svenskar), och det måste inte vara ett påstående att alla människor (även födda och ofödda barn) syndar, och framför allt inte “vare sig de vill eller inte”. För att kunna synda måste man först vara medveten om lagen, vilket barn inte är, och synd är att bryta mot Guds lag.

Pred. 7: 21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar

Predikaren är ju han med det berömda uttrycket “ät, drick och var glad”, och han låter lite uppgiven när han beskriver människans vandring på jorden. Vi måste förstå i vilken anda som han uttrycker sig, och även att han har rätt att uttrycka sig genom hyperboler, generella anmärkningar och poetiska inslag. Inte heller Predikaren talar emot sig själv när han skriver ner sina betraktelser, trots att det ibland låter så. För om det inte finns någon enda rättfärdig människa som inte syndar så kan man fråga sig varför han då pratar om rättfärdiga och gudfruktiga människor både innan och efter det uttrycket? Vidare verkar det som han å enda sidan talar emot för mycket vishet, medan han å andra sidan uppmuntrar till vishet och att kunna pröva hjärtat rätt.

Pred. 7:16 Allt har jag sett under mina förgängliga dagar: DEN RÄTTFÄRDIGE går under i sin rättfärdighet, den ogudaktige lever länge i sin ondska.¹⁷Var inte alltför rättfärdig [Be not over much wicked be thou foolis, KJV]och var inte alltför vis. Varför skulle du förstöra dig själv?¹⁸Var inte alltför ogudaktig och var inte dåraktig. Varför skulle du dö innan din tid kommer?¹⁹Det är bäst att du håller fast vid det ena utan att ändå släppa det andra, ty DEN SOM FRUKTAR GUD FINNER ENVÄG UT UR ALLT DETTA. ²⁰Visheten gör den vise starkare än tio mäktiga i staden.²¹Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar. ²²Fäst dig inte vid allt vad människor säger, så hör du inte att din tjänare förbannar dig.²³Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.²⁴Allt detta har jag prövat genom vishet. Jag sade: “Jag vill bli vis.” Men visheten var fjärran från mig.

Pred. 9: ²Allt händer lika för alla, för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed på samma sätt som den som är rädd för att svära.

Ords. 20:⁹Vem kan säga: “Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd”?

Ordspråk är just ordspråk som speglar verkligheten, men det behöver inte handla om att uttrycka verkligheten med exakthet helt utan inslag av poesi, liknelser, generella principer och hyperboler. Det är onekligen en bra fråga som ställs här, för VEM kan säga att han aldrig syndat? Poängen är att visa hur vanligt det är med synd. Bebisar har visserligen aldrig syndat, men de kan å andra sidan inte heller förstå frågan eller kunna svara på den. Om ingen någonsin under ett enda ögonblick under sitt liv kan säga att han/hon är fri från synd, så kan man heller inte undvika kiv och kunna leva i ostrafflighet som verserna innan och efter säger att det finns människor som gör.

Ords. 20:3 Heder åt den som avstår från kiv, den oförnuftige söker alltid strid.—7 DEN RÄTTFÄRDIGE LEVER I OSTRAFFLIGHET, lyckliga är hans barn efter honom. ⁸Kungen som sitter på domarsätet ⁹Vem kan säga: “Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd”? —¹¹Redan den unge röjer genom sina gärningar, om hans liv är rent och rätt.—15 Det finns guld och pärlor i mängd, men den dyrbaraste klenoden är läppar som talar förstånd.—19 Skvallraren avslöjar hemligheter, ge dig inte i lag med pratmakare.²⁰Den som förbannar sin far eller mor, hans lampa skall slockna i djupaste mörker.—22 Säg inte: “Jag skall vedergälla ont med ont”. Vänta på Herren, han skall hjälpa dig.²³Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.–28 Godhet och sanning skyddar kungen —³⁰Sår som svider renar från ondska, slag renar hjärtats inre.

Andra vanliga verser som brukar användas som stöd för synd är Rom. 3:10 och 1 Joh. 1:8 (klicka på verserna för att komma till blogginläggen).

Ingen är GOD utom en och det är Gud? Är alla andra onda?

Feb27

Endast Gud är God? Eller inte ens Jesus?

Matt. 19:¹⁶En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” ¹⁷Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.”

Markus 10:¹⁷När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”¹⁸Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

Lukas 18:¹⁹Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

Först så kan jag bara kortfattat säga att Jesus på inga sätt argumenterade emot att han själv (Jesus) inte skulle var Gud. Den unge mannens kommentar “gode mästare” var träffsäker eftersom Jesus ju är Gud som kommit i köttet, så det var alltså Gud själv som den unge mannen frågade om råd vad gäller det eviga livet. Om Jesus förnekade att han själv skulle vara god (eller Gud) skulle förstås saken hamna i ett annat läge, och vi skulle ha en lång rad Bibelmotsättningar eftersom Jesus på många ställen beskrivs som Gud (se andra bloggartiklar i ämnet).

Men nu till poängen om godhet. Finns det verkligen endast EN som är god (Gud) och ingen annan? Betyder inte det att alla andra är onda? Människor? Änglar? Kanske t o m djur?

Ingen kan förstås mäta sin godhet med Gud själv, och det kanske är det som Jesus syftade på när han ställde en motfråga till mannen om han verkligen förstod innebörden av sin egen fråga. Visserligen kanske vi inte lever i total perfektion från födelsen till döden, men det betyder inte att vi inte kan vara “goda”. Om vi omvänt oss från våra synder och blivit helt renade och pånyttfödda så har vi ju 0 (noll) synder kvar och borde därför vara goda så länge som vi fortsätter att leva rättfärdigt. Bebisar borde betraktas som “neutrala” (vare sig goda eller onda), men man skulle kunna säga att de är “goda” också eftersom de som sagt inte gjort något som kan kallas ont.

Jesaja 7:¹⁶Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Rom. 9: Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig GOTT eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre.

Vidare ansåg Jesus att hans lärljungar (som ju redan syndat) och vi andra kan vara fullkomliga som Gud Fader är fullkomlig:

Matteus 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Han kan självfallet inte mena att “fullkomlig” betyder “att ha levt ett fläckfritt liv utan en enda synd”, eftersom han samtalade med sina lärljungar som inte gärna kunde göra sina synder ogjorda. Ändå kan vi alltså vara fullkomliga som Fadern enligt Jesus. Det har alltså med hjärtats inställning att göra.

Jesus erkänner själv att det finns andra goda människor i Bibeln

“God” är i Matt. 19:17, Mark. 10:18 och Lukas 18:19 (där det står att ingen är god utom Gud) översatt från det grekiska adjektivet ἀγαθός (agathos Strong’s 18) som betyder ungefär god, generös eller vänlig. Det finns andra ord som kan beskriva goda och rättfärdiga människor, men om vi ska koncentrera oss på detta ord så finns exempel på där andra människor beskrivs som goda. Josef och Barnabas är två exempel:

Lukas 23:⁵⁰Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en GOD och rättfärdig man

Apg. 11:²⁴Barnabas var en GOD man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren.

Bibeln beskriver i liknelser och analogier att människor kan vara goda:

Matt. 25:²¹Hans herre sade till honom: Bra, du GODE och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!—+ ²³

Lukas 19:¹⁶Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. ¹⁷Då sade kungen: Bra, du GODE tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer.

Matt. 22:⁹Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.¹⁰Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och GODA, och bröllopssalen fylldes med gäster.

Matt. 7: ¹⁷Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸Ett GOTT träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. ¹⁹Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. ²⁰Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.

Matt. 12:³⁵En GOD människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.

Matt. 5: ⁴⁵Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och GODA och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Det finns t o m goda slavägare på den här tiden:

1 Peter ¹⁸Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de GODA och milda utan även de hårda.

Gud DRAR oss och väljer vi att komma kan vi också uppstå med honom (Joh. 6:44)

Sep17

Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.(Joh. 6:44)

Det är svårt att alltid fylla varenda mening/vers i Bibeln med varje detalj som har med frälsningen att göra. En del verser innehåller VILLKOR för frälsningen och andra inte. Betyder det att vi kan stryka de verserna där villkoren står listade för att i stället fokusera på verserna UTAN villkor?

Ingen kan komma till min fest såvida inte jag (eller min pappa om ni så vill) skickar en inbjudan och välkomnar folk att komma (och jag välkomnar ALLA i mitt kvarter). Kommer de ska jag låta dem ta del av god mat, dryck och underhållning. Om någon inte väljer att komma går han förstås miste om festen, och likaså om någon kommer till mitt hus och vänder på klacken trots att jag öppnar dörren och hälsar välkommen. Om någon kommer och är klädd helt fel och i en stinkande kostym så kastar jag ut honom eftersom villkoret i inbjudan är att vara propert klädd.

Versen ovan i Joh. 6:44 säger att de som kommer till Jesus kommer han att låta uppstå och alltså inte de som INTE kommer till honom. De som dras KAN (dynamai) komma men det är inte säkert att de accepterar inbjudan och faktiskt kommer. Om man läser denna vers i ett vacuum utan andra verser kanske man får ett helt annat intryck av den, men SAMMA KAPITEL upplyser oss om att det finns villkor som VI måste uppnå för att bli Guds barn. Vi vet att ALLA människor fått tillräckligt med ljus för att komma till Gud och i Joh. 6 kan vi läsa att vi måste TRO, LYSSNA, KOMMA, ÄTA av hans bröd, osv för att bli frälsta. Dessutom kan vi läsa att Jesus drar ALLA människor till sig efter sin död på korset. Det står inte att han drar ett fåtal människor från olika samhällsgrupper till sig, utan ALLA människor. I stället för att ignorera vissa verser för att rädda en viss lära så är det bättre att acceptera ALLA verser men att förstå dem rätt så att de inte motsäger varandra. Samma Johannes som skrev det sjätte kapitlet skrev också detta:

Joh. 12:³²Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra ALLA till mig

Joh. 1:⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. —¹¹Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹²Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 3: ¹⁹Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.

Låt oss gå igenom Johannes 6

Joh. 6:²⁷Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.” ²⁸De frågade honom: “Vad skall VI GÖRA för att utföra Guds gärningar?” ²⁹Jesus svarade: “Detta är Guds gärning, att ni TROR på den som han har sänt.”

Texten säger INTE att Gud är den som gör arbetet med att få människor att tro. Jesus ber ju sina lärljungar att ARBETA för den mat som ger evigt liv, och arbeta är något som VI gör. Gud gör det inte åt oss för då hade Jesus informerat sina lärljungar att Gud arbetar åt eller i stället för DEM och att de kan ta det lugnt och syssla med annat. Sammanhanget är att Jesus ber sina lärljungar att inte arbeta för mat som försvinner utan för mat som varar för evigt. Lärljungarna är de som frågar vad de måste GÖRA för att utföra Guds gärningar och Jesus svarar INTE “Ni kan inte göra någonting eftersom det är Gud som gör sitt arbete i er” utan han säger vad de faktiskt måste GÖRA och det är “att ni TROR på den som han har sänt”. Den grekiska texten gör det klart att “Guds gärningar” är att TRO som svar på vad som måste GÖRAS av dem.

Vi kan också läsa att Jesus är Livets Bröd som gett sitt liv för VÄRLDEN och inte bara några lyckligt utvalda. Villkoren för att aldrig behöva vara hungrig/törstig är att vi måste KOMMA och TRO , och detta är skrivet i presensform:

John 6:³³Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” — ³⁵Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som KOMMER till mig skall aldrig hungra, och den som TROR på mig skall aldrig någonsin törsta. — ³⁷Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som KOMMER till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.

Jesus lovar att han aldrig ska kasta ut den som kommer till honom. Frågan är förstås om vi väljer att komma och om vi väljer att stanna. Jag tror att Gud Fader på förhand vet att en grupp människor kommer att hålla ut till slutet, och dessa är förmodligen de som han “ger” till Jesus. Jesus måste ha vetat att hans död faktiskt skulle bli till välsignelse för alla de som väljer att acceptera hans offer och tro på honom, och håller de ut till slutet så kommer de att finnas med i den slutgiltiga utgåvan av Livets Bok. Jesus visste på förhand vilka som skulle komma till honom:

Joh. 6:⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “DÄRFÖR har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.”

Joh. 6:39 här under är vanligtvis mer citerat än versen som kommer precis efter vilken är Joh. 6:40. Förmodligen beror det på de obekväma VILLKOREN som står listade i den senare versen:

Joh. 6:³⁹Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.

Samma sak men med detaljer om villkoren:

Joh. 6:⁴⁰Ty detta är min Faders vilja, att var och en som SER SONEN och TROR på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

“this is the will of Him who sent me, that every one who IS BEHOLDING the Son, and IS BELIEVING in him, may have life age-during, and I will raise him up in the last day.” (Young’s Literal Translation).

Så VILLKOREN för frälsning är att vi SER sonen och TROR på honom, och detta är en bra bild på de israeler som under Exodus blev ombedda att stiga fram till en upphängd gyllene orm och SE på den för att bli renade från sina ormbett. De släpades inte fram dit av någon och tvingades inte att titta på den, utan DE SJÄLVA var tvungna att göra detta. Det är också Faderns vilja att ingen gör förlorad enl. 2 Peter. 3:9. Går folk förlorade? JA, så Guds vilja sker inte alltid.

Det grekiska ordet för “inte förlora någon” är apolesw. “Subjunctive mood” används vanligtvis för att förmedla en viss grad av osäkerhet, som att något för förmodat men inte säkert. Likaså är “och jag ska LÅTA dem uppstå” uttryck för en intention och ett visst mål. Faderns vilja är att Jesus ska låta dem uppstå som tror på honom och kommer till honom. Ingenting säger att det är en garanti att människor kommer och ens stannar. Ett annat exempel kan ses i Joh. 1:6-7

⁶En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

Sammanhanget visar att Gud sände ut Johannes Döparen för att “alla skulle komma ttill tro genom honom”. Men alla trodde inte utan faktiskt endast en minoritet. Och “alla” här kan inte läsas som endast de utvalda eftersom vi också kan läsa

8–han kom för att vittna om ljuset ⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt ALLA människor, skulle nu komma till världen.

Precis efter v. 44 can vi läsa att de som kommer är också de som LÄRT av Fadern. Det är upp till oss att lyssna noga till Guds budskap och söka kunskap. Två personer kan lyssna på samma budskap, och ändå kan en välja att stänga sina öron (eller att låta det gå in i ett öra och ut i det andra) medan den andre kanske väljer att ta till sig det han hör och lagra det i sitt hjärta:

Joh. 6:⁴⁵Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har LYSSNAT till Fadern och LÄRT av honom kommer till mig.— ⁴⁷Amen, amen säger jag er: Den som TROR har evigt liv. — ⁵⁰Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som ÄTER av det inte skall dö. ⁵¹Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att VÄRLDEN skall leva.“

Lyssna, lära, äta, dricka, tro, se och komma är saker vi måste GÖRA. Gud tänker inte göra dessa saker åt oss, men han har lovat att inte kasta ut oss om vi lyssnar och kommer till honom. Vi kan läsa att “den som äter” skall leva i evighet, och det är en universell inbjudan. Vi vet redan att Jesus dog för hela VÄRLDEN, och självklart är vi även fria att lämna om vi är fria att komma. Alla blir undervisade om evangeliet men det är endast de som också lyssnar och tar till sig budskapet som kommer och låter sig dras.

Joh. 6:⁵³Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Om ni inte ÄTER Människosonens kött och DRICKER hans blod, har ni inte liv i er. ⁵⁴Den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. — ⁵⁶Den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod FÖRBLIR i mig och jag i honom. ⁵⁷Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. ⁵⁸Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”

Notera villkoren igen om du missat dem “den som ÄTER mitt kött och DRICKER mitt blod FÖRBLIR i mig och jag i honom”. Detta står i presens och är en pågående form. Det är något vi måste fortsätt att göra, och det står inte att det räcker med en tugga bröd och en klunk vatten och att vi sedan är för evigt Guds barn och aldrig mer behöver äta hans kött och dricka hans blod.

Jesus hade lärljungar som valde att inte längre följa honom:

Joh. 6:⁶⁶Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. ⁶⁷Jesus sade därför till de tolv: “Inte vill väl också ni gå bort?”

Här nedan kan vi läsa att “utvalda” inte nödvändigtvis likställs med att vara frälst. Människor kan vara utvalda för en viss tjänst och de kan även välja att inte samarbeta. Israel var också en gång i tiden “utvald” men alla israeler är inte frälsta.

Joh. 6:⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Gal 1:⁶Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium

Jämför vad vi läst ovan med liknelsen om Kungen som förberedde en bröllopsfest för sin son i Matt. 22

Människor som fanns med på gästlistan valde trots detta att inte komma, medan andra tackade ja till inbjudan. Det verkar som alla kom förberedda och hade bröllopskläder på sig förutom en person som därför blev utkastad. De som kom (förberedda) till festen kallades UTVALDA eftersom de tackade ja till inbjudan, kom till festen och var propert klädda. Några försöker göra denna liknelse till en fråga om judar och hedningar men vi blir inte frälsta i grupper utan som individer.

Matt 22:³Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. ⁴Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! ⁵Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. —⁸Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. ⁹Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. ¹⁰Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.¹¹När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. ¹²Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. ¹³Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.¹⁴Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Här är några exempel på att Guds vilja inte alltid sker

1 Thess. 4:³Detta är Guds VILJA: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, ⁴och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt. —⁶så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. ⁷Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸Därför, den som nu avvisar detta, AVVISAR inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

1 Tim. 2:³Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare,⁴som VILL att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. ⁵Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, ⁶som gav sig själv till lösen i ALLAS ställe.

2 Petrus 3:⁹Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han INTE VILL att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de ALLA och överallt skall omvända sig.

Markus 3:35 Den som gör GUDS VILJA är min bror och min syster och min mor

Efesierbrevet 6:6 Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör GUDS VILJA.

Hebreerbrevet 10:36 Ni behöver uthållighet för att göra GUDS VILJA och få vad han har lovat.

1 Petrus 4:1 Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, ²så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter GUDS VILJA. ³Det är nog med att ni förr levde på hedningarnas vis – i utsvävningar och begär, i fylleri och supkalas, i vilda fester och förbjudna avgudakulter.

1 Johannesbrevet 2:17 Och världen och dess begär förgår, men DEN SOM GÖR GUDS VILJA förblir i evighet.

1 Petrus 5:²var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av FRI VILJA, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.

1 Petrusbrevet 2:15 Ty det är GUDS VILJA att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.

En Guds dragning som kan motstås stämmer överens med vad vi kan läsa i Johannes 3

Joh. 3: ¹⁴Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd ¹⁵för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. ¹⁶Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Vi måste inte se ordet helko (dra) i betydelse att det inte går att motstå dragningen. Fadern släpar inte människor till sig i någon andlig mening. Joh. 6 säger inte att dragningen garanterar att vi kommer men att vi inte kan komma såvida han inte drar. Vi förstår också att om någon kommer så är det ett resultat av dragningen och han tillåts uppstå den yttersta dagen. Ingenstans står det att alla som dras också kommer, men den som tillåts uppstå är den som både dras och kommer.