Tag Archive | straff

En evighet i brinnande helvete är inte vad Bibeln lär ut

Betydelsen av det grekiska ordet aion

Guds gåva till de rättfärdiga är EVIGT LIV. Syndens lön däremot är EVIG DÖD, som är de orättfärdigas lön. Alternativen handlar alltså om evigt liv vs evig död. Inte om evigt liv vs evig bestraffning i en flammande eld.

När en person dör, som inte velat ha något med Gud att göra och som levt i synd och mörker, så hamnar den personen inte direkt i ett brinnande helvete. Den personen inväntar i stället den yttersta dagen (Jesu återkomst) då han/hon kommer att vakna upp ur graven och få sin helt korrekta dom. Sedan kommer bestraffningen, men Bibeln säger inte att den varar utan slut.

I liknelsen om fåren och getterna i Matt. 25 här nedan så får vi inte bara veta att gärningar är vad som skiljer dessa åt (både fåren och getterna hade nämligen en tro på Gud) och att det vi gör spelar roll för vår frälsning (jämför också Jak. 2:24 som säger att vi är rättfärdiga av gärningar och inte av tro allena), men även att “den eviga elden” är beredd åt djävulen och hans änglar. Det innebär också en risk att de som följer djävulen också följer honom in i elden, men frågan är vad det grekiska ordet för “evig” betyder. Om de som levt rättfärdigt förtjänar att leva för evigt, så borde det betyda att de övriga (de orättfärdiga) förtjänar att INTE leva för evigt utan snarare att dö. Syndens lön är som bekant DÖDEN. Alla ska vi en gång dö, men de som är Guds barn ska en dag ärva Guds rike och få evigt liv.

Matt. 25:41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har GJORT för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

“Evig” ovan är översatt från det grekiska adjektivet αἰώνιος (aiónios, Strong’s 166), och kommer från substantivet aiṓn (Strong’s 165). Det kan betyda en lång tid utan slut men det är inte en nödvändigt översättning. Framför allt måste man tänka på att det är skillnad på att bestraffas i en eld för evigt jämfört med att det snarare är straffet (död och separation från Gud) som är evigt utan slut. Bestraffningen/plågan varar inte nödvändigtvis i evighet men däremot straffet.

Liddell and Scott’s Greek lexikon om aion: “1. A space or period of time, especially a lifetime, life. — Also one’s time of life, age: the age of man. — 2. A long space of time, eternity. —3. A space of time clearly defined and marked out, an era, age — this present life, this world.”

Om syndens lön är döden så innebär det att en slutgiltig dödsdom på domedagen (då alla chanser till förbättring är uttömda) innebär ett evigt/oåterkalleligt straff – på så sätt att det handlar om ett slutgiltigt beslut och en tillvaro (nämligen döden) som varar för evigt. Fåren i liknelsen ovan kan se fram emot motsatsen – evigt liv till skillnad från evig död. Att de ogudaktiga hamnar i elden står alltså klart, men det är inte klart att individerna i den fortsätter att leva i evighet utan slut för att de av någon anledning inte brinner upp. Men om fallet skulle vara att de inte brinner upp så har de ju också evigt liv liksom fåren, vilket ju inte var de ogudaktigas straff. Det var ju den slutgiltiga döden som var deras straff, och det handlar om utsläckande av liv. Straffet gäller för evigt eftersom det är oåterkalleligt, men straffandet varar inte för evigt. (På svenska har vi det vanliga korsordsordet “eon”, som handlar om en mycket lång tid.)

Ska människor plågas dag och natt i evigheternas evigheter – utan slut?

Om djävulen, vilddjuret och den falske profeten kan vi läsa att de ska plågas “forever and ever” (KJV), eller:

Upp. 20:10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

Dessa “eoners eoner” skulle givetvis kunna handla om tider av plåga som aldrig tar slut, men inte heller detta är säkert trots att vi kan läsa om aion två gånger i rad. Framför allt handlar versen endast om de omnämnda personerna som åstadkommit obeskrivlig plåga för människorna på jorden. Eftersom vi även kan läsa att de ska plågas “dag och natt” kan vi åtminstone vara säkra på att det inte handlar om att kastas i elden och sedan dö inom sekunder/minuter enligt normala omständigheter, utan Gud kommer att se till att plågan för dessa individer i stället sträcker sig ofantligt mycket längre. Det handlar om dagar och nätter under eoners eoner. Svårt att säga hur lång tid detta kan vara, och kanske det heller inte spelar så stor roll för hur vi lever våra liv? Däremot vore det olyckligt att tillskriva den rättfärdige Guden negativa egenskaper och tillvägagångssätt som han inte skulle befatta sig med, om sanningen egentligen är en helt annan.

Enligt Enoks bok så handlar stjärnornas/änglarnas straff om tiotusen år. De stjärnor som åsyftas är här sju specifika stjärnor, och det skulle kunna handla om de stjärnor som Bibeln beskriver som “irrande” stjärnor (till skillnad från de fasta stjärnorna) – som idag kallas “planeter”. Det finns dock en ännu värre framtid för en del andra änglar (förmodligen de som fick barn med kvinnor på jorden), och deras straff sägs vara för evigt (vilket mycket väl bokstavligen skulle kunna vara för evigt utan slut):

1 Enoch 21:1. And I proceeded to where things were chaotic. 2. And I saw there something horrible: I saw neither a heaven above nor a firmly founded earth, but a place chaotic and horrible. 3. And there I saw seven stars of the heaven bound together in it, like great mountains and burning with fire. 4. Then I said: ‘For what sin are they bound, and on what account have they been cast in hither?’ 5. Then said Uriel, one of the holy angels, who was with me, and was chief over them, and said: ‘Enoch, why dost thou ask, and why art thou eager for the truth? 6. These are of the number of the stars of heaven, which have transgressed the commandment of the Lord, and are bound here till ten thousand years, the time entailed by their sins, are consummated.’ 7. And from thence I went to another place, which was still more horrible than the former, and I saw a horrible thing: a great fire there which burnt and blazed, and the place was cleft as far as the abyss, being full of great descending columns of fire: neither its extent or magnitude could I see, nor could I conjecture. 8. Then I said: ‘How fearful is the place and how terrible to look upon!’ 9. Then Uriel answered me, one of the holy angels who was with me, and said unto me: ‘Enoch, why hast thou such fear and affright?’ And I answered: ‘Because of this fearful place, and because of the spectacle of the pain.’ 10. And he said unto me: ‘This place is the prison of the angels, and here they will be imprisoned for ever.’

I nedanstående liknelse kan vi se att ordet aión omöjligt kan betyda en tid utan slut. Här kan vi tvärt om läsa att skördetiden är tidsålderns (aiōnos) slut, vilket i sig betyder att den tidsåldern inte varar för evigt. Efter den tidsåldern tar en annan sorts tidsålder vid då skörden är inbärgad. Då blir det sedan vila från arbetet och de rättfärdiga ska lysa som solen. De ondes barn (djävulens barn) kastas i elden och plågas åtminstone så pass länge att de hinner gråta och skära tänder i eldens hetta.

Matt. 13:30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”—36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: “Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han svarade: “Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns (αἰῶνός), slut och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Sodom och Gomorra sägs i Juda brev ha fått ett straff i EVIG (aiónios) eld. Evig eld? Brinner Sodom och Gomorra fortfarande? Nej, självfallet inte, och Petrus intygar att städerna förvandlats till aska (de finns inte mer) och utgör ett exempel på vad som ska hända de ogudaktiga! Tänk över detta noga! Oomvända syndare (de orättfärdiga) ska alltså förvänta sig ett likadant öde som Sodom och Gomorra om de inte omvänder sig innan frälsningsdörren stängs. Eftersom Sodom och Gomorra förvandlats till aska (de har upphört att existera), så vet vi att de ogudaktiga kan förvänta sig samma öde. Om du hävdar att stycket nedan handlar om de ogudaktigas fysiska kroppar (som blir till aska) och inte deras själar (som skulle plågas i evighet), så blir det Petrus säger obegripligt eftersom han endast ringar in ödet för de ogudaktiga. Han hävdar inte att BÅDE de ogudaktiga och de rättfärdiga ska råka ut för Sodom och Gomorras exempel.

Juda 1:5 Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 6 Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i EVIG eld.

2 Pet. 2:6 Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen. — 6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.

Här finns ytterligare stöd för att en eon inte alltid betyder en ålder utan slut, eftersom vi kan läsa om denna innevarande tidsålder samt en kommande tidsålder:

Ef. 1:20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande.

Paulus skriver till Filemon angåendet det eventuella återvändandet av hans tjänare Onesimus. Han frågar sig om de två kanske varit separerade en tid för att Filemon sedan skulle få honom tillbaka “för alltid” ( aión) som en älskad broder. Givetvis behåller ingen en tjänare både i denna tid och i nästa tidsålder (i det nya Jerusalem), vilket innebär att aión här ändå inkluderar ett slut:

Filemon 1:14 Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. 15 Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, 16 inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.

Paulus talar om “den här världen” ( aión), med hänvisning till den nuvarande värld som är förgänglig:

2 Tim. 4:10 Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien.

Att vara präst “för evigt” ( aión) nedan innebär innevarande tidsålder som har ett slut. Kristus roll som överstepräst jämförs med Melkisedeks ämbete som inte varade för evigt. Kristus roll som överstepräst upphör när den här tidsåldern med synd upphör, då en annan tidsålder tar vid. I det nya Jerusalem finns inget behov av överstepräster:

Hebr. 5:6 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.7 Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Om en hemlighet varit dold i “oändliga tider”, och sedan avslöjats och uppenbarats, så hade dessa oändliga tider ändå ett slut trots allt:

Rom. 16:25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad

Den oomvända syndaren går miste om evigt liv – han DÖR

Mördare kommer inte att få evigt liv (vare sig bekvämt eller obekvämt). De har inget evigt liv i sig:

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

Själva idén med att Jesus dog för världen är för att ge människorna evigt liv, dock inte utan krav. Vi måste tro på honom (och älskar vi honom så lyder vi honom). Övriga är därmed inte utlovade evigt liv utan lever kvar i förbannelsen som säger att syndens lön är döden. För att inte förbli förlorade måste de komma ur knipan genom tro och omvändelse, och det är onekligen stor glädje i himlen över var och en som omvänder sig.

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.

Att tro på Jesus och vara Guds barn innebär att man har evigt liv och inte kommer under domen. Gravar ska öppnas och folk ska gå ut ur dem. De som gjort gott skall uppstå till LIV, i kontrast till de som gjort ont som skall uppstå till DOM. Liv är alltså i motsatsförhållande till dom, som innebär en säker själslig död. Det innebär även plåga, men dock inte för evigt utan slut:

Joh 5:24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt GÖR det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och DOM åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.

Hebr. 6:2 med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.

Vi kan visserligen inte frälsa oss själva, men eftersom Gud möjliggjort frälsning för alla så har vi också möjlighet att arbeta för att klara kraven. Det är på den yttersta dagen som vi utlovas att kunna uppstå för att få evigt liv och bli odödliga. Återigen så utlovas inte de förlorade att få evigt liv på ett sämre ställe:

Joh. 6:27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.”—- ⁴⁰Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”— ⁵⁴Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen

Det handlar om att vinna evigt liv, eller att förlora sitt liv. Det står inte mellan evigt liv i himlen och evigt liv i helvetet:

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Det står mellan antingen fördömelse och död, eller frikännande och liv:

Rom. 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. —21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Slutet på ett liv där man tjänat synden (utan att omvända sig) är döden. Det står inte att slutet på ett sådant liv är en evighet i brinnande eld. Syndens lön är döden (inte en evighet i en eld), men Guds gåva är evigt liv. Återigen: a) evigt liv, eller b) evig död (vilket handlar om upphörande av liv):

Rom. 6:20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Synd leder till undergång (död), och rättfärdighet leder till liv. Återigen liv eller död. Inte liv eller evigt lidande:

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Att få en fällande dom innebär helt klart lidande, men det står inte att det handlar om ett evigt lidande utan slut. Även om inte plågan är evig så är fördärvet evigt och oåterkalleligt. Själslig död handlar om evigt fördärv, vilket innebär en evig separation från Herrens ansikte och slutet på all form av liv. Straffet är slutgiltig död, och inte evig plåga utan slut:

2 Thess. 1:6 Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er 7 och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt

Old Testament – olam

Hebreiska ordet olam överensstämmer med det grekiska ordet aion, och även här kan vi se att “eviga” tider inte säkert handlar om tider utan slut. Exempelvis så ersattes den “eviga” stadgan om påsken med Jesus offer på korset (Hebr. 9:24-26):

2 Mos. 12:21 Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: “Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! —24 Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt.

Aron och hans söner var tänkta att uppbära prästskapet för evigt (1 Krön. 23:13, 2 Mos. 40:15), men detta tog också slut vid Kristi kors (Hebr. 7:11-14).

En tjänare som önskade stanna hos sin Herre skulle stanna för evigt (2 Mos. 21-1-6), vilket förstås inte kan fortsätta in i nästa liv.

De ogudaktiga skall inte brinna i evighet utan slut. De skall snarare brinna upp och inte lämna vare sig rot eller kvist. De skall vara som stoft under de rättfärdigas fötter.

Mal. 4:1 Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.2 Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.3 Ni skall trampa ner de ogudaktiga, ty de skall vara som stoft under era fötter på den dag då jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot.

Ps. 68:2 Gud står upp, hans fiender skingras,de som hatar honom flyr för hans ansikte.3 Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.

Ps. 68:21 Gud är för oss en Gud som frälsar, hos Herren Herren finns räddning från döden.

Jämför:

Joh. 15:6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Matt. 3:12 12 Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.”

Till slut så kan man tycka att det också verkar helt logiskt att en kärleksfull Gud inte skulle bestraffa någon genom att låta honom brinna varje sekund, dag och natt, månad efter månad, år efter år i all oändlighet. Det skulle vara svårt att se syftet för ett sådant beslut, men framför allt så lär inte Bibeln att de gudlösa har en sådan bestraffning att vänta.

Exakt hur bestraffningen och belöningen går till vet vi förstås inte, men det vore onödigt att skrämma upp folk om evig plåga i elden om Bibeln inte lär något sådant. Det kan snarare riskera att skrämma dem bort från en Gud som de inte förstår sig på, och/eller få dem att känna sig olyckliga över nära och kära som kanske inte bekänt sig till Jesus.

Se också min artikel om helvetet, såsom informationen att Hades (helvetet eller graven) en dag ska kastas i Gehenna som är den brinnande sjön.

Blev Jesus en FÖRBANNELSE i vårt ställe? Gal. 3:13

Apr23

Gal. 3:13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.

Det grekiska ordet för “förbannelse” är κατάρα (katara, Strong’s 3671), och används även i Gal. 3:10 (och vid ytterligare fyra tillfällen i Nya Testamentet). I Jakobsbrevet 3:10 kontrasteras “förbannelse” helt enkelt med “välsignelse”, som alltså är dess motsats.

Gal. 3:10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

5 Mos. 27:26 Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: “Amen.”

En förklarande mellanvers är “v. 12 Men lagen säger inte “av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem.” Jmf. 3 Mos 18:5. Det är alltså stor skillnad mellan Mose lag och den nya lagen som Jesus införde som är byggd på tro med vägledning av den helige Ande. En tro som självfallet visar sig i goda gärningar, precis som fallet var med Abraham. Mose lag kräver fullständig lydnad avseende alla delar av de 613 olika detaljerade lagarna, för annars är man en lagöverträdare. Det finns förstås en väg ut ur dilemmat genom att omvända sig – och under Mose lag kombinera det med djuroffer (det finns ingen förlåtelse utan blod). Guds lagar är till för människornas bästa och vad gäller Mose lag så handlar det till stor del om instruktioner hur man bäst beter sig mot sin nästa. Att bryta mot Guds lag är ofta detsamma som att behandla sin nästa på ett negativt sätt, och där man sätter sig själv i första rum på bekostnad av andra.

Jesus blev en förbannelse i vårt ställe (eller tydligare översatt från grekiska: FÖR OSS), vilket inte är detsamma som att han blev syndig. Att vara skyldig till synd innebär en personlig överträdelse av Guds lag, och denna skyldighet kan inte tas över av någon annan. Framför allt inte det felfria lammet Jesus Kristus.

I Gal. 3:10-13 refererar Paulus till 5 Mos. 21-22-23.

5 Mos. 21:22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Där handlar det om instruktioner för Israels folk gällande allvarliga synder som förtjänar döden (alltså inte alla synder) och att den skyldige ska upphängas på trä. Lagen krävde då att kroppen inte skulle hänga kvar över natten, utan begravas samma dag. Skälet till den snabba begravningen sägs vara att en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Detta betyder att personen var föremål för gudomligt missnöje, såsom tyngd under en Guds förbannelse (pga en synd värdig döden). Under den här tiden var varken Jesus eller korsfästelser kända, men den här lagen passar onekligen in som en bra bild på Jesus Kristus som frivilligt tog på sig största tänkbara straff på träkorset pga våra synder som förtjänar döden. Som om han vore den störste av alla syndare. I stället för att människorna måste dö pga den förbannelse som lagöverträdelser leder till, så tog Jesus denna förbannelse på sig själv – på så sätt att han dog som ett syndoffer på korset för våra synder (endast på det sättet är hans död ställföreträdande). Men inte på så sätt att vår synd drabbade honom, eller att han i stället för oss tog det straffet som vi skulle ha. Det var aldrig tänkt att vårt straff skulle vara korsfästelse, men snarare evig död i helvetet.

För att vi skulle slippa att vara föremål för en förbannelse och ett välförtjänt straff så tog Jesus bort skulderna genom att dö för oss. Att Jesus dog på samma sätt som den värsta förbrytaren betyder alltså inte att han var kriminell (eller blev kriminell under straff), utan att straffet var detsamma som för en förbrytare.

Sonens död var helt enligt Faderns vilja, så det fanns alltså inga skäl för Fadern att separera sig själv från sonen på minsta vis eller låta sin vrede drabba honom. Guds vrede uttöms endast över lagöverträdare, och det har Jesus aldrig varit. Jesus offer var verkligen väldoftande inför Gud Fader.

“The passage should never be so interpreted as to leave the impression that he was in any conceivable sense the object of the divine displeasure. —-Jesus was not guilty in any proper sense of the word. —His sufferings were in the place of the penalty, not the penalty itself. They were a substitution for the penalty, and were, therefore, strictly and properly vicarious, and were not the identical sufferings which the sinner would himself have endured.”

“Jesus was not sinful, or a sinner, in any sense. He did not so take human guilt upon him, that the words sinful and sinner could with any propriety be applied to him. They are not applied to him any way in the Bible; but there the language is undeviating. It is that in all senses he was holy and undefiled. And yet language is often used on this subject which is horrible and only a little short of blasphemy, as if he was guilty, and as if he was even the greatest sinner in the universe.”

/Albert Barnes

“Redeem” eller “friköpa” (satt fri)

Gal. 3:13 innehåller ordet “friköpte” och det förekommer även i Gal. 4:5, Ef. 5:16 och Kol. 4:5. På engelska, såsom i KJV, används ordet “redeemed”. Det här med att köpa, friköpa och betala kan vara luriga begrepp när man använder dem teologiskt eftersom man kan associera till fel saker, men det går förstås också att förstå orden rätt i sitt sammanhang. “Redeem” (friköpa) kommer här från det grekiska ἐξαγοράζω (exagorazó, Strong’s 1805) med betydelsen av att lösa ut eller köpa ut såsom med betydelsen av att rädda från att gå förlorad. I KJV är just redeem eller ransom vanliga översättningar, och fördelen med de orden är att man inte måste associera till pengar, skuldbetalningar eller köp av varor (som är starkt kopplade till s.k. “försoningsläran” som myntades av Anselm av Canterbury). En uppförsbacke när man diskuterar Jesu korsfästelse är att vi kanske tolkar begrepp på olika sätt (såsom “försoningsläran”, eller “ställföreträdande död”), så ett förtydligande resonemang hur man menar kan onekligen hjälpa. Dessutom så kan översättningar till eller från engelska trassla till det ytterligare då samma begrepp uppfattas på ett annat sätt på det andra språket.

Man skulle kunna säga att Jesu död handlar om att han befriade oss från bördan av att behöva fortsätta att befinna oss under Mose lag – på bekostnad av hans död. Det pris som Jesus Kristus betalade för att ge oss möjlighet till evigt liv var sin egen smärtsamma död på Golgata. Att offra sitt eget liv är onekligen ett högt pris att betala. Notera noga att detta inte innebär att Jesus betalade en skuld, utan snarare TOG BORT en skuld. Man skulle kunna jämföra det pris som Jesus betalade med soldater som betalar ett högt pris för sitt land när de försvarar det under krig och kanske skadas eller t o m dör i sin kamp. Inga pengatransaktioner krävs för att “betala ett högt pris” på detta sätt. Det är snarare OFFRET som åsyftas.

Om någon har förstört eller haft bort en annan persons ägodel så känns de naturliga alternativen som att den drabbade antingen kräver betalning/ersättning för den skadade ägodelen, eller att han/hon förlåter + stryker skulden. Att både kräva full betalning samtidigt som man menar att man generöst stryker skulden är motsägelsefullt. Det är helt bakvänt att lova “när du betalat värdet till fullo så förlåter jag dig och stryker skulden”. Det är antingen eller. Läs gärna liknelsen i Matt. 18:23-35, där en Kung först RADERADE en tjänares skulder (det var alltså ingen annan som betalade dem) men där tjänaren åter fick skulderna tillbaka pga att han vägrade att förlåta en annan persons skulder. Notera att i liknelsen är förlåta detsamma som att stryka skulder. Det kan handla om skulder i pengar, men även överträdelser/handlingar som någon gjort mot en annan.

Det är viktigt att befria sig från tankarna att det skulle handla om att betala en skuld eller att associera till banktransaktioner, för om vi måste tänka i banorna av en skuldbetalning så tvingas vi även att erkänna att en betald skuld är just en 100% betald skuld. Betalt är betalt! Om jag har en skuld och någon träder in och betalar denna skuld åt mig så måste den betraktas som betald. Om våra synder blev betalda för 2000 år sedan när Jesus dog på korset, så leder det till att våra synder är betalda redan innan vi utför dem, samt att vi har en “license to sin”. Då hamnar farligt nära Satans lögn “Ingalunda skall ni dö”. Läs gärna mer i denna artikel och denna.

Att FÖRLÅTA handlar om att man hoppar över att utkräva straff eller betalning/ersättning för en skuld – Man UTRADERAR/STRYKER den helt enkelt!

Jesus Kristus offrade sitt liv för oss så att straffet för våra synder skulle kunna bli strukna (friköpta) OM vi omvänder oss och tror. Våra synder tar inte en extrasväng in i Jesu kropp innan de tas bort. Han behöver inte bokstavligt få dem på sig eller i sig. Synda är något man gör och ingenting som kan överflyttas till någon annans kropp. Jesus dog för att våra synder skulle raderas – vilket kan ske om vi omvänder oss och tror. Antingen så förlåter och stryker Gud våra tidigare skulder (definitivt inte våra framtida), eller också utkräver han straff och/eller full betalning för våra skulder.

Joh. 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: “Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Straffet för våra synder anses vara evig separation från Gud och helvete. Tog Jesus det straffet på sig och i stället för oss? Nej, eftersom vi fortfarande riskerar Guds vrede och helvetet för våra synder. Att predika “Jesus tog straffet för våra synder, och han betalade vår skuld”, skulle kunna missförstås och missbrukas. En ateist skulle kunna håna begreppen och säga “Så bra att Jesus tog straffet för mina synder! Då är jag ju fria att synda! Har han betalt för mina skulder så är de väl helt betalda för alltid? Betalt är betalt! Ingen betalar en faktura två gånger!”.

Jesus “bar” våra synder symboliskt på sina axlar då han dog en ställföreträdande död. Gud föredrar lydnad snarare än offer (1 Sam. 15:22; Ps. 51:16-17) Matt. 9:13; 12:7), och ett offer som inte är kombinerat med ett omvänt hjärta frälser inte. Jesus tog heller inte Guds vrede i stället för oss (som om Gud skulle ha behov att utspy vrede över folk för att kunna förlåta). Guds vrede fortsätter att drabba den som syndar, och kristna är inte undantagna (Lukas 21:23; Jn. 3:36; Rom. 1:18). Gud vänder inte bort från sin vrede förrän syndaren vänder bort från sin synd. Jesus dog för att vi ska kunna slippa den välförtjänta vreden, men på villkor av omvändelse. Guds vrede kan “passera oss” (hoppa över oss) på vissa villkor, eftersom Jesus är vårt Passover-lamm (1 Kor. 5:7).

Kanske missförstånd angående betydelsen av Jesu död delvis kommer från Luther, som uttryckt sig väldigt olyckligt:

Martin Luther:

“And this, no doubt, all the prophets did foresee in spirit, than Christ should become the greatest transgressor, murderer, adulterer, thief, rebel, and blasphemer, that ever was OR could be in the world. For he being made a sacrifice for the sins of the whole world is not now an innocent person and without sins; is not now the Son of God, born of the Virgin Mary; but a sinner which hath and carrieth the sin of Paul, who was a blasphemer, an oppressor, and a persecutor; of Peter, which denied Christ; of David, which was an adulterer, a murderer, and caused the Gentiles to blaspheme the name of the Lord; and, briefly, which hath and beareth all the sins of all people in his body: not that he himself committed them, but for that he received them, being committed or done of us, and laid them upon his own body, that he might make satisfaction for them with his own blood./ Luther on the Galatians, Galatians 3:13. (pp. 213-215. London edition, 1838).

Skapar Gud mörker, ONDSKA och OLYCKA? – Jes. 45:7

May20

Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta. (Jes. 45:7)

Gud kan orsaka fysisk olycka/plåga som förstås kan göra “ont”, och detta drabbade exempelvis Israel flera gånger pga deras bångstyrighet. Mörker finns förstås nattetid och behöver inte vara något ont i sig.

Det svenska ordet olycka är här översatt från det hebreiska ordet ra (Strong’s 7451) och är i KJV översatt till: evil, wickedness, wicked, mischief, hurt, bad, trouble, sore, affliction, ill, adversity, favoured, harm, naught, noisome, grievous, sad och ytterligare några tolkningar.

Gud skulle aldrig orsaka (predestinera) människor att utföra gärningar som Gud hatar (synd), för det hade givetvis gjort honom själv som den enda boven i sammanhanget. Vidare är det är en stor skillnad mellan att tillåta synd och att orsaka synd. Det sistnämnda leder till att Gud är den skyldiga men inte den förstnämnda varianten. Gud frestar ingen och det finns inget mörker i honom.

Jakob 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

1 Joh. 1:5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Habakkuk 1:13 Dina ögon är för rena för att se på det onda. Du som inte står ut med att se någon orätt, hur kan du då se på de trolösa och tiga när den ogudaktige slukar den som är mer rättfärdig än han?

Jesaja 5:20 Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

Psalm 5:5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig.6 De övermodiga består inte inför dina ögon,dd du hatar alla ogärningsmän.

Hebr. 1:9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder. (om sonen som också kallas GUD)

Om ett rättfärdigt liv ärar Gud (1 Kor. 6:20), hur skulle då onda gärningar ära Gud? Den kända kalvinisten John Piper menar att Gud orsakar en del människors ondska eftersom det ”can make the glory of Christ shine more brightly”, vilket är en häpnadsväckande dålig tolkning. Sanningen är ju att det är människors heliga och rättfärdiga liv som ärar Gud (Mik 6:8; Rom. 2:7, 10), medan synd och ondska vanärar Gud (John 8:49 och Rom. 2:8-9, 23). En rättfärdig Gud skulle aldrig straffa människor för deras ondska/synd om det är han själv som orsakat denna ondska.

Vi kan läsa, exempelvis i Neh. 13:18, Jer. 21:10, 25:29, Amos 3:6, etc att Gud orsakar olycka i städer som straff för deras synder. Det görs här ingen kontrast mellan ondska och rättfärdighet utan mellan olycka och fred, vilket visar på att människor drabbas av fysisk plåga snarare än moralisk ondska. Däremot kan som sagt deras moraliska ondska leda till Guds straff i form av fysisk plåga:

Amos 3:2 Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter, därför skall jag också straffa er för alla era missgärningar. —6 Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?—10 De förstår inte att göra det rätta, säger Herren, de som samlar våld och fördärv i sina palats.11 Därför säger Herren, Herren: En fiende skall omringa landet, riva ner ditt starka fäste och plundra dina palats. —¹⁴Den dag då jag straffar Israel för dess överträdelser, skall jag låta straffet komma över Betels altaren, så att altarhornen huggs av och faller till marken.¹⁵Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus. Elfenbenshusen skall bli förstörda och många hus skall sopas bort, säger Herren.

Att människor här inte förstår att göra det rätta innebär att de inte har något intresse av att göra det rätta. Detta kan hända när människor är så uppslukade av sin ondska i sina förhärdade hjärtan att de inte längre har någon vilja att vända om och börja leva rättfärdigt. Gud har all rätt att bestraffa människor fysiskt redan här på jorden, och detta sker ofta pga ett hopp att de ska komma till ny insikt och att de ska förmås omvända sig. Gud tvingar inte fiender att utföra plundring av Israel, men han kan välja att ta bort sin skyddande hand från sitt utvalda folk Israel och låta fienderna göra det som de själva tänkt ut i sina hjärtan. De “tillåts” alltså att orsaka förstörelse och detta kan beskrivas som att det är “Gud” som straffar Israel genom deras fienders händer, trots att det inte är Gud som orsakat vare sig Israels synd eller deras fienders erövringståg.

En del andra verser i Jesaja 45 – kontext

Jes. 45:1 Så säger Herren till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda:2 Själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder.3 Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren, som kallar dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.

Gud talar med Koresh (genom ett flertal poetiska uttryck) och beskriver framtida händelser. Koresh kommer att lyckas med mycket, men inte nödvändigtvis för att han är en hygglig kille (även om han har chansen att omvända sig vid åsynen av Guds mirakel) utan för att Gud kan tänka sig att använda honom i sina planer att bestraffa Israel (förmodligen med hopp om att Israel ska vända om från sina onda vägar). Gud kan alltså använda sig av människors onda (eller neutrala) planer för att åstadkomma något bland sina egna planer, och detta kan exempelvis möjliggöras genom att han tar bort sin skyddande hand över Israel och/eller hindrar andra från att kunna bjuda på motstånd. Gud skulle även kunna underlätta erövring genom naturen – Gud är ju Herre även över solsken och regn. Observera dock att Gud endast vid några få tillfällen agerat på det sättet, och inte heller är det Gud som sått tanken i någon enda människa att begå synder/ondska! Det är ett kalvinistiskt resonemang att Gud är orsaken till människornas synder.

4 För min tjänare Jakobs skull, för Israels skull, min utvalde, kallade jag dig vid namn. Jag gav dig ett ärenamn, fastän du inte kände mig.

Israel var Guds utvalda folk och tanken var att de alltid skulle vara ett gott mönster för andra folk. Israel (Jakob) var även utvalt att vara den säd som skulle frambringa Messias i sitt släktled. Det handlar alltså inte om att vara utvald till frälsning.

6. — Jag är Herren och det finns ingen annan.7 Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.8 Låt det drypa från ovan, ni himlar, må rättfärdighet strömma ner från skyarna. Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt, ja, må den låta rättfärdighet växa upp. Jag, Herren, skapar detta.

Det är uppenbart att det handlar om Guds makt här ovan, och att vi inte har något att sätta emot hans skapelsekraft och suveränitet. Förhoppningen sägs här vara att rättfärdighet ska växa upp, vilket talar för att Gud inte skulle orsaka det motsatta – orättfärdighet hos människorna.

9 Ve den som tvistar med sin Skapare, – du, en lerskärva bland jordens lerskärvor! Säger leret till den som formar det:”Vad gör du?”Säger ditt verk: “Han har inga händer”? 10 Ve den som säger till en far:“Vad avlar du?” och till en kvinna: “Vad föder du fram?”

Ve den som tvistar med sin Skapare – men har det hänt att människor gjort det? JA! Ideligen tvistar människor med skaparen och en del lever i total rebelliskhet. Denna vers talar därför inte om vad människor inte kan göra, utan vad de inte bör göra. Det handlar om att Gud har rätt att göra vad han finner bäst och att människor inte kan mästra Gud och mena att han ibland gör fel. Verserna motsäger inte att Gud kan välja att handla beroende på människors agerande. Vi kan se i verserna i denna bloggartikel att Gud ibland väljer att utmäta fysiska straff just pga människors ageranden.

12 Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.13 Det är jag som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria, men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

Här fortsätter vi på samma tema – att Gud är den ende skaparen och därför är det heller ingen idé att klaga eller argumentera eftersom vi kan lita på att han vet bäst. Gud lovar att göra vägar jämna, men det står inte att det sker helt kravlöst och utan människornas samarbete.

16 De kommer alla på skam och måste blygas, alla avgudamakarna måste skämmas.

Om avgudamakare måste skämmas så är det helt klart inte Gud som förmått dessa människor att bygga sig avgudar. De har i stället gjort det emot Guds vilja.

20 Samla er då och kom hit, träd fram ni som räddats från folken. De har inget förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber till en gud som inte kan frälsa.21 Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig.22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.

Vi kan läsa om kritik gentemot dem som ber till falska gudar, trots att Gud vid upprepade tillfällen förkunnat behovet av omvändelse. Uppmaning till omvändelse gäller jordens alla ändar, så frälsningen är ett universellt erbjudande.

Gud orsakar ibland olyckor som straff för att människor agerar emot hans vilja

1 Kung. 2:24 Kungen sade vidare till Simei: “Du känner själv till allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min fader David. Herren skall låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud.

1 Kung. 9:9 då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sin Gud, som hade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har Herren låtit allt detta onda komma över dem.”

1 Kung. 14:9 Du har gjort mer ont än alla som har varit före dig. Du har gjort andra gudar åt dig, ja, gjutna avgudabilder för att väcka min vrede, och du har kastat mig bakom din rygg. 10 Därför skall jag låta olycka komma över Jerobeams hus och utrota alla av mankön bland dem, både slavar och fria i Israel. Jag skall sopa bort Jerobeams hus, så som man sopar bort smuts, till dess allt är borta.

2 Kung. 21:11 “Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. 12 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda att det skall ljuda i båda öronen på var och en som får höra det.

2 Kung. 22:16 Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här skall jag låta olycka komma, alla de ord som står i den bok som Juda kung har läst. 17 De har övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och skall inte utsläckas.

2 Krön. 7:21 Hur storslaget detta hus än är, skall var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? 22 Då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda komma över dem.”

Jesaja 47:10 Du förtröstade på din ondska och tänkte:“Ingen ser mig.” Det var din vishet och din kunskap som förledde dig, och du sade i ditt hjärta: “Jag och ingen annan.”11 Därför skall olycka komma över dig, och du skall inte veta varifrån den kommer. Fördärv skall falla över dig, du skall inte kunna avvärja det.
Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.

Jeremia 11:7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll.”—10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder. 11 Därför sägerHerren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem. 12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan.

Jeremia 32:23 De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

Joshua 23:15 Men liksom allt det goda som Herren, er Gud, lovade er, har kommit er till del så skall Herren också låta allt det onda komma er till del till dess han har utrotat er ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. 16 Om ni överträder Herrens, er Guds, förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då skall Herrens vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er.”

Liknelsen med FÄNGELSET och frikännelsen pga NÅD – slav eller fri – 1 Joh. 3

Aug28

Att vara slav och INTE FRI

Om vi bryter mot Guds lag så är vi skyldiga lagöverträdare och vi förtjänar ett straff, men Gud gjorde något åt det så att vi kan slippa! Han betalade inte för det som vi är skyldiga, men han lät sin son DÖ för oss som ett syndoffer (vilket är ett högt PRIS som han betalade eftersom det handlar om ett människoliv). Våra synder kan alltså raderas, om vi bekänner våra synder och omvänder oss och lämnar våra gamla liv. Evigt liv i Guds paradis väntar oss om vi bara går den rätta vägen, vilket är genom Jesus Kristus! Den helige Ande hjälper oss i vår vardag så att vi kan leva i seger och vara fria!

Johannes 8:34 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

Romarbrevet 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till RÄTTFÄRDIGHET?17 Men Gud vare tack! Ni VAR syndens slavar men har NU av hjärtat blivit LYDIGA mot den lära som ni blivit överlämnade åt.

Vi är alltså frälsta av NÅD (eftersom vi inte förtjänat vår frälsning genom att ha lytt lagen till 100%), vilket betyder att vi kan bli frälsta tack vare att Gud är SNÄLL och visar BARMHÄRTIGHET emot oss i våra hopplösa situation som inte alls Gud orsakat. Att bli frälst av NÅD betyder att vi erbjuds något som vi inte förtjänar, och vi kan heller inte arbeta för att kunna betala för friheten genom pengar eller genom att samla i något sorts poängsystem. Se mer om betydelsen av nåd i denna bloggartikel. Vi kan inte bli frälsta på egen hand eftersom minsta lilla lagöverträdelse innebär att vi blir smutsiga och oheliga inför vår alltigenom helige Gud som är den som ska döma oss, och han kan inte acceptera oss som invånare i sitt heliga rike om vi är oheliga. Vi måste bli RENADE från vår synd vilket vi kan bli i Jesu blod, så därför heter det att vi är alltså frälsta av NÅD och inte genom LAGEN. Vi blir inte renade om vi lever kvar i synd och tror att Jesus rättfärdighet är tillräcklig för att göra oss rena, för Gud ser all vår synd.

Tron en gåva? Som erbjuds vissa men inte alla?

Det är inte så lyckat att formulera sig som att Gudstro skulle vara en gåva (t ex i relation till Ef. 2:8-9) eftersom vi vet att alla inte har tro, vilket då borde innebära att de inte blivit erbjudna någon gåva som ger dem möjlighet att tro. Frälsningserbjudandet är däremot en gåva, och gåvor väljer man att ta emot eller tacka nej till, och även att bevara. Gåvogivaren kan även ställa VILLKOR av mottagaren för att han ska erbjudas en gåva, och det gör inte gåvan mindre gratis. Men om gåva ges och den inte tas emot så hamnar gåvan inte i mottagarens ägo, och inte heller har mottagaren någon nytta av gåvan om han tar emot den men inte ens använder den utan endast låter den stå och samla damm i ett hörn – alternativt kastar bort den. Man skulle också kunna tänka sig att ett rimligt vilkor är att mottagaren av en gåva får hämta den om han/hon går till posten för att kvittera ut den. Det är fortfarande helt gratis, men om mottagaren väljer att inte masa sig iväg till postkontoret trots att det endast ligger alldeles runt hörnet, så kommer han inte att ha gåvan i sin ägo trots att den erbjuds helt gratis.

Ett normalt rättssystem fungerar på så sätt att en skyldig antingen sonar för sitt brott (betalar för sig) eller blir förlåten och frikänd

Låt oss säga att fången Niklas får höra talas om att han kommer att frikännas från fängelset eftersom en auktoritet i form av en guvernör accepterat Niklas motivering om varför han borde släppas fri, och därför bestämt sig för att visa medlidande och ge honom ett frikort. Guvernören tyckte det lät bra att Niklas bett sina brottsoffer om förlåtelse, och även att att han medgett att han handlat fel då han utövade våld mot ett antal personer för att komma åt deras ägodelar. Han verkade därför för att Niklas skulder gentemot samhället skulle raderas (notera att ingen betalade för dem i stället för Niklas, utan de raderades), och för att han skulle frisläppas och betraktas som om han aldrig gjort något brottsligt (syndat)! Fängelsedirektören låter Niklas förstå att han blir frikänd ENDAST tack vare guvernörens nåd och barmhärtighet. Hade det inte varit för guvernören så hade Niklas blivit kvar i fängelset hela sitt liv, för hans brott var mycket stort!

TÄNK om Niklas när han bev frisläppt skulle säga:

“Fantastiskt att jag blev frisläppt pga NÅD för nu är jag ju IMMUN mot ytterligare straff! OM jag skulle gå igenom ännu en period med brottslighet SÅ SLIPPER JAG FÄNGELSE! Har jag en gång blivit frigiven så är jag ALLTID frigiven! Varken enstaka brott eller vältrande i brott kan någonsin orsaka så att jag måste återvända till fängelset och ta ytterligare straff!”

Då skulle Niklas ha fel. Han riskerar absolut fängelsestraff om han lever som tidigare. Det var ju hans TIDIGARE skulder som blev raderade vid frisläppandet och inte hans eventuella framtida synd! Dessutom så krävs det inte en livsstil med brott (synd) för att man ska vara förlorad, för ett mord per år är väl redan för mycket? Och en stöld per år, en otrohet (i och för sig inte straffbart i världslig mening) per år, osv? Det är omvändelse som är svaret, och det betyder att göra allt i sin makt för att inte synda igen. Om nu Niklas lagöverträdelse var problemet och orsaken till att han dömdes till straff, så kan ju inte lösningen vara att han blir frigiven och att han ges ett oändligt antal fribiljetter till ännu fler brottsöverträdelser! Inte ska väl Niklas ha hjälp att kunna begå fler brott utan några som helst konsekvenser? Hur skulle det motivera honom att undvika att begå fler brott?

Notera att Niklas val är att han antingen måste betala/genomlida sitt rättmätiga straff själv, ELLER att någon annan med auktoritet hoppar in och raderar straffet. Så antingen handlar det om en betalning eller en förlåtelse, men inte båda samtidigt. Om vi säger att vi är snälla och förlåter en person som haft sönder en av våra ägodelar, men samtidigt kräver att en exakt likadan ägodel FÖRST måste betalas och införskaffas av personen för att bli förlåten, så är det något som inte stämmer.

Även HAT är ju en synd, och hatar man har man inte evigt liv i sig säger Bibeln. Däremot är det inte per automatik synd att vara besviken, irriterad, arg eller stött. Det gäller att inte förminska synd, och heller inte förstora synd genom att lägga till saker som inte är synd, för det urvattnar bara synden.

1 Joh. 3:³Och var och en som har detta hopp till honom RENAR SIG, liksom han är ren.⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. ⁵Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. ⁶Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.⁷Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. ⁸Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. ⁹Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. ¹⁰På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.—¹⁵Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. —¹⁷Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?¹⁸Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. ¹⁹DÅ vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, ²⁰vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. ²¹Mina älskade, OM hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, ²²och vad vi än ber om, det får vi av honom, TY vi håller hans bud och gör det som gläder honom. ²³Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. ²⁴Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.

Var Eva den första att synda och kunde man synda innan Mose lag?

Dec31

Om Eva var en syndare, varför kom synden in i världen genom Adam?

I Bibeln så står det att synden kom in i världen genom Adam så det fanns alltså ingen synd före honom. Första gången synden kom in i världen var när den första människan syndade, och det betyder alltså inte att synden kom över alla människor pga Adams synd utan bara att synden för första gången nu var en realitet i världen. (Den andliga döden kom över alla människor eftersom de syndat och inte för att de ärvt Adams synd.)

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat

Så betyder det att Eva – som åt av det förbjudna trädet före Adam – faktiskt inte syndade? Jo, Paulus är på det klara med att hon faktiskt gjorde det:

1 Tim. 2:¹⁴Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till ÖVERTRÄDELSE (3847 parabaseōs).

“Överträdelse” är samma ord som används i Rom. 5:14 där vi kan läsa att även ADAM syndade genom en överträdelse, men att det är en viss skillnad på Adams synd och vår synd eftersom Adam fick sina bud direkt från Gud. Paulus säger inte att ingen syndade före Mose, utan de som levde mellan Adam och Mose dog också (pga synd) även om de inte gjort sig skyldiga till en synd som den Adam gjorde sig skyldig till.

Rom. 5:¹³Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. ¹⁴Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse (3847 parabasei) sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

Adam var inte den som blev bedragen av ormen utan Eva, och när Eva lät sig bedras så blev hon därmed skyldig till ÖVERTRÄDELSE. Man kan inte överträda något om det inte finns någonting att överträda, så det krävs alltså någon form av LAG eller regel i grunden som kan tänkas negligeras. Adam var tydligen den allra första människan som fick höra om budet att inte äta av den förbjudna frukten, men Eva måste ha fått höra om samma förbud av Gud eller sin man eftersom hon summerar förbudet ganska hyfsat när Ormen frågar henne “Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?”

1 Mos. 3:²Kvinnan svarade ormen: “Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ³men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.”

Nu är det visserligen inte Gud som säger ovan utan Eva, men det finns inga indikationer på att Eva skulle ha fel i sin uppfattning att förbudet även gäller henne. Det skulle heller inte vara logiskt av Gud att ge förbudet till vissa (t ex bara Adam) men inte andra. Dör man av trädet så borde väl den faran gälla för alla, och varför skulle det bara vara en människa som tvingas avstå från ett grant träd medan det är fritt fram för andra? Om förbudet aldrig gällde Eva så måste man fråga sig varför inte Eva tog chansen att äta av frukten redan innan saken kom på tal av Ormen? Om inte Eva skulle ha syndat så vore det orätt av Gud att ge henne någon bestraffning, men Eva bestraffades rejält. En bestraffning som de båda råkade ut för är att de kastades ut ur Eden och nekades tillträde till Livets träd, och de kunde därmed inte nå den livgivande frukten. Det innebar en säker fysisk död, och varför skulle Eva drabbas av en sådan olycka om hon aldrig gjort något fel?

Det finns några orsaker till att man säger att synden kom in i världen via Adam och inte Eva trots att Eva tekniskt sett syndade först.

1) Eva var som sagt lurad när hon valde att överträda Guds lag och synda, medan Adam inte blev lurad utan faktiskt bara gjorde uppror och valde att gå samma väg som sin kvinna i stället för att lyda Gud. Deras överträdelser var därför olika trots att de båda var olydiga mot Gud och därför fick likartade straff.

2) Det är ofta mannen i ett hushåll som bär det yttersta ansvaret för äktenskapet/familjen och som för sitt namn vidare. Exempelvis finns ett par släktlinjer för båda Jesus föräldrar med i Bibeln (i Mattheus och Lukas) men när det gäller Marias linje så återfinns Josefs namn även där i stället för hennes namn. Det kan vara av denna anledning som vi kan läsa att synden kom in i världen via Adam som är av det manliga släktet.

3) Adam kan räknas som en person eller som hela mänskligheten förkroppsligad.

Kvinnan gav frukt åt mannen som var med henne, men det är osäkert om mannen OCKSÅ var med henne när samtalet förflöt med Ormen. Vi kan alltså inte veta säkert hur mycket av samtalet mellan Ormen och Eva som Adam kände till, och tidsaspekterna är osäkra. Gissningsvis handlar det inte om lång tid eftersom Eva säkert hade fokus inställt på att äta av den förbjudna frukten nu när hon såg en öppning för det. Bibeln indikerar att båda åt av trädet och båda fick sina ögon öppnade när de åt. Båda insåg att de var nakna och de kände båda skam och gömde sig från Gud.

1 Mos. 3: ⁶Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.⁷Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

Kunde man synda innan Mose Lag?

Mose lag fanns naturligtvis inte innan Mose levde, men det fanns andra Guds lagar att följa för de som levde innan honom. Det första kända budet är förstås förbudet att äta av Kunskapens träd, men alla enskilda bud står inte noterade. De fanns heller inte nerskrivna på stentavlor (ja, i alla fall inte som vi vet) utan de fanns nerskrivna i människornas hjärtan och samveten, och det är ett faktum som gällt i alla tider.

5 Mosebok 11:18 Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna.

Hebreerbrevet 8:10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

Psaltaren 40:9 Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.”

Predikaren 3:11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan.

Malaki 2:2 Om ni inte vill höra, om ni inte lägger på hjärtat att ge mitt namn ära, säger HERREN Sebaot, då skall jag sända förbannelse mot er. Jag skall förbanna era välsignelser, ja, jag har redan förbannat dem, eftersom ni inte lägger detta på hjärtat.

Framför allt är nedan avsnitt intressant eftersom det väldigt tydligt visar att hedningar som faktiskt SAKNAR lagen ändå av naturen kan göra vad lagen kräver, just för att den finns i deras hjärtan och som deras samveten också återspeglar. Det betyder att synd kan tillräknas dem trots att de faktiskt inte är judar som har lagen, just för att deras samveten och tankar visar att de är medvetna om lagen. Exempel på när synd inte tillräknas är när det handlar om bebisar, kraftigt mentalt handikappade, etc, för de är ju inte medvetna om någon lag. Skulle en kraftigt mentalt handikappad person slå till en annan människa så är det snarare vårdaren som brustit i uppmärksamhet, och den mentalt handikappade personen kan inte klandras.

Rom. 2:¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

1 Johannesbrevet 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen

Om man inte kunnat synda innan Mose så hade inte Kain gjort sig skyldig till synd när han mördade sin bror. Självklart så var han olydig mot Gud när han tog livet av Abel.

1 Mos. 4: ⁶Och Herren sade till Kain: “Varför är du vred och varför är din blick så mörk? ⁷Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”⁸Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.⁹Och Herren sade till Kain: “Var är din bror Abel?” Han svarade: “Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” ¹⁰Då sade han: “Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!¹¹Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. — ¹³Kain sade då till Herren: “Mitt brott är för stort för att förlåtas

Gud menar att det fanns risk för SYND även under Adams tid men Kain (och alla andra) hade kapacitet att råda över den och INTE synda. Var Kain lydig mot Gud när han dödade sin bror efter att ha fått höra detta GUDS BUD? Gud gav ju faktiskt Kain ett klart BUD (en lag) att råda över synden, men ändå går Kain ut och mördar sin bror. Kain gjorde alltså tvärt om vad Gud bad honom om och nog måste detta vara en synd att göra motsatsen till det Gud ber om? Just för att han dödade sin bror så förbannades Kain, och Kain insåg att han gjort sig skyldig till ett stort brott.

Exempel på syndare som syndat genom att begå synd innan Moses levde

1 Mosebok 13:13 Men männen i Sodom var onda och mycket syndiga inför HERREN.—1 Mosebok 18:20 Sedan sade HERREN: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.—1 Mosebok 19:15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: “Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.”

1 Mos. 20:⁴Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: “Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?⁵Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” ⁶Då sade Gud till honom i drömmen: “Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne.—1 Mosebok 20:9 Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: “Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

1 Mosebok 31:36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: “Vad har jag gjort för illa eller syndat, eftersom du förföljer mig så våldsamt?

1 Mos. 39:6 Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt. Josef var välväxt och såg bra ut.⁷Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: “Ligg med mig!” — ⁹Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?”

1 Mosebok 42:22 Ruben svarade dem: “Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod.”—1 Mosebok 50:17 Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Och Josef grät när han fick deras hälsning.

2 Mosebok 9:27 Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: “Den här gången har jag syndat. Det är HERREN som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt.—2 Mosebok 9:34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare.—2 Mosebok 10:16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: “Jag har syndat mot HERREN, er Gud, och mot er.17 Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till HERREN, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig.”