Tag Archive | job

JOB talade vad som var RÄTT inför Gud, men inte hans VÄNNER – Job 42:7

job 2

Job var en rättfärdig man eftersom han levde rättfärdigt

Till att börja med kan vi konstatera att Job var en rättfärdig man eftersom han levde ett heligt liv genom att frukta Gud och undvika det onda (och inte för att Gud av okänd anledning valde att sätta ett sådant epitet på honom utan anledning).  Gud menade att Job, till skillnad från Elifas och hans båda vänner (Bildad och Sofar) inte beskrivit Gud på ett korrekt sätt såsom Job gjort, och Gud benämnde Job flera gånger som sin tjänare. Framför allt kanske det var Elifas som gjort sig skyldig till den största synden eftersom det var honom som Gud vände sig till när han framförde sin kritik.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job.

Job 1:1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Hes. 14:12 Herrens ord kom till mig. Han sade: 13 ”Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur. 14 Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren. (+ Hes. 14:20)

Detta innebär inte att  Job aldrig någonsin gjort sig skyldig till någon enda tanke eller gärning som varit emot Guds vilja, men att han ändå räknades som exceptionellt rättfärdig eftersom Gud menade att han alltid undvek det onda – även om det kanske fanns något undantag med i bilden. Inte heller betyder Guds omdöme om Jobs vänner att de aldrig yttrat någonting vettigt till Job (de gjorde de absolut eftersom de ibland beskrev Guds majestät och styrka på ett korrekt sätt) men däremot var förmodligen själva stommen av deras resonemang inte alls enligt Guds vilja.

Även Job själv ansåg att han levde rättfärdigt och rent

Job själv ansåg själv att han faktiskt var en person som alltid undvek det onda och att han därför var en man som lyckats leva ett rättfärdigt liv. Han ansåg inte att han var komplett på det sättet att han alltid förstod hur Gud resonerade eller att han aldrig missförstod Gud eller andra människor, men uppenbarligen så ansåg han sig ha varit Gud trogen och att han följt alla hans bud. På grund av de svårigheter som Job var tvungen att gå igenom så suckade han ibland och klagade på sitt liv. Emellanåt verkar han vara förbryllad över Guds ageranden och ställer därför klagande frågor. Han misstänker att Gud kanske rentav testar hans tro. Här nedan uttrycker sig Job om sin egen rättfärdighet, sina frågeställningar inför Gud samt den kritik han framför till några av sina vänner som inte verkar tro på hans rättfärdighet:

Job 6:28 Men se nu på mig! Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.29 Vänd om, må ingen orätt ske, vänd om, min sak är rättfärdig!30 Bor orätt på min tunga, skulle min mun ej förstå ondska?

Job 23.11 Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av. 12 Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

Job 23:2 Också i dag är min klagan trotsig. Min hand vilar tungt över mitt suckande.3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning!4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis.5 Jag ville veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga till mig.6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?  Nej, han skulle höra på mig.En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Job 27:3 Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,4 skall mina läppar ej tala orättfärdighet eller min tunga tala svek5 Aldrig kommer jag att ge er rätt,till min död vidhåller jag min oskuld.Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.—Jag vill undervisa er om Guds hand, den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja. 12 Ni har ju själva alla sett det,varför kommer ni då med tomt prat?

Job 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade.13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda,och den okändes sak redde jag ut.

Job 31:5 Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek? 6 Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet.Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?—15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?17 Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det?18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. 19 Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?

Job menar alltså att han haft ett gott hjärta allt sedan ungdomen (vilket skulle kunna betyda för alltid), och alltid månat om de som är fattiga, svaga och ensamma. Han menar sig ha ett mycket gott samvete och nästan utmanar sina vänner att ge honom något exempel som skulle kunna tyda på att Job någonsin handlat på ett annat sätt.

Jobs vänner slutade till slut att svara Job eftersom han sade sig leva rättfärdigt

I slutet av Jobs bok (v. 32) kan vi läsa att hans vänner (Elifas, Bildad och Sofar) till slut upphör att svara Job EFTERSOM Job i sina egna ögon var rättfärdig. De verkar anse att detta är en ren omöjlighet och att människorna alltid mer eller mindre är syndare som aldrig kan leva rättfärdigt under en längre tid. De verkar emellanåt nästan påstå att Gud straffar Job därför att även han levt orättfärdigt och därför inte kommer undan.

Job 32: 1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.2 Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. 3 Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

Så här resonerade Elifas, Sofar och Bildad innan de gav upp (notera alltså att Gud ansåg att de INTE talade vad praysom var rätt, till skillnad från Job). De verkade normalisera synd:

Elifas Job 4:12 Ett ord smög sakta till mig, det nådde mitt öra som en viskning,13 när tankarna oroades av nattens syner, och sömnen föll tung över människorna.14 Förskräckelse och bävan kom över mig och fick alla mina ben att skaka.15 En ande strök förbi mitt ansikte, håren på min kropp reste sig.16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet på gestalten som jag såg. Det var tyst, sedan hörde jag en röst:17 ”Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?

Elifas Job 15:14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?15 Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,16 hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten! 

Elifas Job 22:2 Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en förståndig vara till gagn för honom? Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet,  eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?4 Är det för din gudsfruktan som han straffar dig och går till doms med dig? 5 Är inte din ondska stor, dina missgärningar utan ände?—24 om du kastar ditt guld i stoftet och Ofirs-guldet bland bäckens stenar, 25 då blir den Allsmäktige ditt guld, han blir ditt ädlaste silver. 26 Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige och lyfta upp ditt ansikte till Gud. 27 När du ber till honom skall han höra dig, och du skall infria dina löften. 28 Allt vad du beslutar skall gå dig väl, och ljus skall skina på dina vägar. 29 När de för nedåt skall du säga: ”Uppåt!”, så skall han frälsa den som slår ner sin blick. 30 Han skall rädda också den som ej är oskyldig, genom dina händers renhet skall han räddas.

Bildad. Job 25:4 Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?

Sofar Job 11:2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt? 3 Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas? Du säger: ”Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon”. Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,6 uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.

Sofar Job 20:2 Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd. Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.Vet du inte att det alltid varit så, alltsedan människan sattes på jorden,att de ogudaktigas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?—Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gudden lott Gud har bestämt.

Den fjärde vännen – Elihu

Sen har vi en fjärde vän som är yngre än de övriga, och som inte verkar inkluderas i den andra gruppen av tre vänner. Elihu säger själv ”jag ska svara dig och dina vänner”, som om han var separat från de övriga. Författaren redovisar inte om Elihu talade visa eller ovisa ord till Job, men om man läser det han säger så ser man att han ibland är ute och cyklar. Inte heller Elihu verkar tro på att Job verkligen levt rättfärdigt, och han verkar dessutom mena att Gud är alltför stor och mäktig för att ens bry sig om vare sig Jobs synder eller rättfärdighet. Elihu verkar också tillskriva Job saker som han inte sagt – åtminstone så ändrar han lite grand på Jobs kommentarer. Job säger exempelvis inte att hans (Jobs) rättfärdighet är större än Guds, men däremot så öppnar han sitt hjärta och uttrycker det han upplever samtidigt som han hoppas att Gud ska hjälpa honom att lösa sina bryderier om Guds ageranden som han inte begriper sig på. Job kan inte förstå att han råkat så illa ut nu när han verkligen levt ett rättfärdigt liv och alltid behagat Gud. Elihu kanske är av åsikten att om nu inte Jobs rättfärdighet spelar någon roll inför en allsmäktig Gud, så kan Job åtminstone glädja sig åt att inte heller synden berör Gud. Det resonemanget stämmer dock inte.

Elihu döms inte ihop med de övriga, och vi känner inte till vad slags behandling han fick av Gud – om han ens fick någon särskild behandling utöver den dom som sker på Domedagen.

Elihu Job 33:8 Men du sade inför mina öron, så ljöd de ord jag hörde: 9 ”Jag är ren och utan överträdelse, jag är oskyldig och utan missgärning.10 Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.11 Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar.”12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig, ty Gud är större än en människa.

Job 35:1 Elihu fortsatte. Han sade:2 Tror du det är rätt att säga:  ”Min rättfärdighet är större än Guds”,3 eftersom du säger: ”Vad gagnar den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?”4 Jag skall svara dig och dina vänner.5 Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.Om du syndar, vad tillfogar du då honom? Om dina överträdelser är många, vad skadar det honom?7 Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand? 8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.—Men nu, då han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal, utan insikt hopar han ord.

Job uttryckte det som var RÄTT enligt Gud, men Job ångrade ändå sina tuffa frågor

Även om Job ansåg sig vara rättfärdig eftersom han alltid varit en lydig tjänare till Gud, så kände han sig förmodligen skamsen över att han dristat sig att sucka, klaga och framföra sina frågor till Gud på det sättet han gjorde. Inte så att Job med sina frågor anklagade Gud för att ha handlat orättfärdigt eller felaktigt, men däremot så erkände Job öppet det faktum att han verkligen inte hängde med i svängarna eller alltid begrep hur Gud resonerade. Tvärtom så lade Job fram sitt eget resonemang och försöker argumentera för sin sak, samtidigt som han innerst inne visste att Gud ändå alltid har rätt i form av att vara skapare. Job insåg att han klagat över saker som han inte förstod, för Gud har hela tiden haft full kontroll och kan se saker och ting i ett bredare perspektiv. Det positiva med Jobs vedermödor är (förutom att han blev rikt välsignad) att han upplevt att han sett Gud med egna ögon, till skillnad mot tidigare då Gud kändes mer abstrakt.

Job 39:35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.36 Job svarade Herren och sade: 37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.8 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.

(KJV:s motsvarighet: Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.)

Job 42:3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.4 Lyssna nu, så vill jag tala.Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.5 Förut hade jag hört talas om dig,men nu har jag sett dig med egna ögon.Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Exempel på fullkomliga, perfekta och rättfärdiga personer i Bibeln

rättfärdig 3Visst kan vi människor vara fullkomliga, perfekta och rättfärdiga – här och nu. 

Men dessa uttryck betyder inte ”att aldrig någonsin ha gjort sig skyldig till synd”. Alla syndare har dock förmåga att omvända sig och bli fullkomliga, perfekta, rena och därför rättfärdiga, för när Jesus gör oss rena så blir vi fullkomligt rena och våra gamla synder är borttagna. Vi behöver inte vänta tills vi dör innan vi kan leva rättfärdigt/fullkomligt och ära Gud med våra liv (Titus 2:11-12). Däremot kan vi inte alltid förvänta oss perfekta och fullkomliga fysiska kroppar, och det kunde inte heller Jesus. 

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA (Strong’s 3477). Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Det hebreiska ordet tsaddiq (Strong’s 6662) betyder fullkomlig, perfekt, rättfärdig, ostrafflig, oklanderlig.

Det grekiska ordet dikaios (Strong’s 1342) betyder ungefär samma sak 

Det grekiska ordet teleios (Strong’s 5046) betyder också ungefär samma sak

Några exempel på människor i Bibeln som levde upp till det begreppet

Jag har använt mig av färgerna ovan för att illustrera respektive ord i grundtexten. Svart text betyder helt enkelt att personernas rättfärdighet är beskriven, utan att något av ovan ord används. Bibeln har gott om exempel på rättfärdiga människor som levde heliga och fullkomliga liv. Alla har dock syndat minst en gång, men det handlar om synder som de omvänt sig från. Om dessa människor varvat synd och rättfärdighet så hade de inte betraktats som rättfärdiga inför Gud. Rättfärdig är den som lever rättfärdigt, men först krävs rening i blodet – genom syndabekännelse och omvändelse.

Noa

1 Mosebok 6:9 Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.

1 Mos. 7:7 Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.

Abraham

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Lot

1 Mos. 18:23 Och Abraham gick närmare och sade: ”Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?

1 Mos. 19:15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. – 9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, 10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter,

Job

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from (Strong’s 8535) och rättsinnig (Strong’s 3477), ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” 

Job. 32:1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.—Job 42:Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: ”Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjortTag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.”

Kung David

Ps. 7:11 Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.12 Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.13 Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.

Psaltaren 18:24 Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.

2 Samuelsboken 22:22 Herren gjorde väl med mig efter MIN rättfärdighet,efter MINA händers renhet lönade han mig.22 Ty JAG höll mig på Herrens vägar, JAG avföll ej från min Gud i ogudaktighet.23 Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät JAG inte vika ifrån MIG.24 JAG var fullkomlig (Strong’s 8549) inför honom och tog MIG till vara för synd.25 Därför har Herren lönat mig efter MIN rättfärdighet, efter MIN renhet inför hans ögon.26 Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige (Strong’s 8549) visar du dig fullkomlig.27 Mot den rene visar du dig ren,  men mot den falske visar du dig vrång.

1 Kung. 14:8 Jag har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. HAN HÖLL MINA BUD OCH FÖLJLDE MIG AV HELA SITT HJÄRTA, så att han endast gjorde det som var RÄTT i mina ögon.

1 Kung. 15: 5 Detta skedde därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort ifrån något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria.

2 Kung. 14:3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort,

Apg. 13: 22 Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt.

Kung Asa

1 Kung. 15:11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort. —14 Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet (perfect with KJV, Strong’s 8003) Herren, så länge han levde.

2 Krön. 14:2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna. 4 Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden.

Kung Hiskia

2 Kung. 18:1 I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. —3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.5 Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan HÖLL DE BUD SOM HERREN HADE GIVIT MOSE. 

Kung Josia

2 Kung. 22:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

2 Kung. 23:25 Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.

2 Krön. 34:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

Enok

Hebr. 11:5. Genom tron togs Enok bort, så att han inte skulle se döden, och man fann honom inte mer därför att Gud hade tagit bort honom. Ty förrän han togs bort, hade han fått vittnesbördet att han behagade Gud. (Reformationsbibeln) 

Mose och hela Israel uppmanades att vara fullkomliga

5 Mosebok 18:13 Du skall vara fullkomlig (Strong’s 8549) inför Herren, din Gud.

Satan

 Hesekiel 28:15 (om Satan) Du var fullkomlig (Strong’s 8549) på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

Abel och Sakarias

Matt. 23:35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. 

Hebr. 11:4 Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, EFTERSOM Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. 

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men HANS BRORS var rättfärdiga.

Josef, Marias man

Matt. 1: 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne.

Josef, rådsherren

Luk. 23:50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike.

Kornelius

Apg. 10:1 I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen.2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. —22 De svarade: ”Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.

Johannes Döparen

Mark. 6:20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.

Luk. 1: 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”

Simon

Luk. 2: 25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 

Aposteln Paulus

1 Thess. 2:10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.

Apg. 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent  samvete ända till i dag.”

Sakarias och Elisabeth

Lukas 1:5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och LEVDE OFÖRVITLIGT EFTER ALLA HERRENS BUD OCH FÖRESKRIFTER.  

Diverse verser om rättfärdiga människorrättfärdig 2

Här nedan kan vi se hur de orättfärdigas liv står i stark kontrast till de rättfärdigas liv, och det handlar om att vara Gud trogen.

GT:

2 Sam. 4: (Is-Boset)11 Hur mycket mer skall jag inte nu, när ogudaktiga män har dödat en rättfärdig man i hans eget hus på hans säng, utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!”

1 Kung. 8:31 Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,32 må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter HANS rättfärdighet. (2 Krön. 6:23)

Ps. 1:1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottareutan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt. —Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling. Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

Ord. 3:32 Ty Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga. 33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han. 34 Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.

Ord. 10:11 Den rättfärdiges mun är en källa till liv, våld täcker de ogudaktigas mun.—16 Den rättfärdiges arbete leder till liv,den ogudaktiges vinning leder till synd.—20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, de ogudaktigas hjärtan har ringa värde.21 Den rättfärdiges läppar föder många, oförnuftiga dör av brist på förstånd.—24 Den ogudaktige drabbas av det han fruktar, vad de rättfärdiga begär blir dem givet.25 När stormen kommer är det ute med den ogudaktige, den rättfärdige har en evig grundval.—28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, de ogudaktigas hopp blir till intet. 29 Herrens väg är den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmän.30 Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga får inte bo i landet.31 Ur den rättfärdiges mun flödar vishet, men en vilseledande tunga skall huggas av. 32 Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.

Ord. 11:3 De redbaras ostrafflighet leder dem, de trolösa fördärvas genom sin falskhet.Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, den ogudaktige faller genom sin ogudaktighet. De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.När en ogudaktig dör, blir hans hopp om intet, det de onda väntar på går förlorat. Den rättfärdige räddas ur nöden, den ogudaktige drabbas i hans ställe.9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.—18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, den som sår rättfärdighet får en säker lön.19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv,den som far efter ont drar över sig död.20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.—23 Vad de rättfärdiga önskar är idel gott, vad de ogudaktiga kan hoppas på är vrede.—27 Den som ivrigt söker det goda strävar efter nåd, den som far efter det onda drabbas själv av det.—30  Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis. 31 Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!

Ord. 12:1 Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning. Den som är god vinner Herrens behag, den som smider ränker blir fördömd.Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot skall inte rubbas.-–5 De rättfärdigas tankar är rätta, de ogudaktigas råd bedrar.De ogudaktigas ord lurar efter blod, de rättsinnigas tal räddar demDe ogudaktiga omstörtas och finns ej mer, men de rättfärdigas hus består. Efter sitt förstånd blir en man prisad, den som har ett förvänt hjärta blir föraktad.—10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det,de ogudaktigas hjärtelag är grymt. —.13 Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden.14 Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.15 Dårens väg är rätt i hans egna ögon, den är vis som lyssnar till råd.—20 De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.—.22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.—.28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.

Ord. 13:1 En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse.—3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.—5 Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.—9 De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.—13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning. 14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.—18 Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.  

Ord. 14:32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. 33 I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. 34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.

Ord. 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.—26 För Herren är ondskans planer avskyvärda, men milda ord är rena. 27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj, den som hatar mutor får leva. 28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke, de ogudaktigas mun flödar över av onda ting. 29 Herren är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap ger märg åt benen.31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning får bo bland de visa. 32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.

Ord. 18:10 Herrens namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.

Ord. 20:7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.

Ord. 21:3 Att handla rätt och rättfärdigt är mer värt för Herren än offer.—6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva, eftersom de vägrar göra det rätta. Krokig väg går syndfull man, den rene går rakt fram.—10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda, hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.—16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.—21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

NT:rättfärdig

Matt. 10:41 He that receiveth a prophet in the name of a prophet shall receive a prophet’s reward; and he that receiveth a righteous man in the name of a righteous man shall receive a righteous man’s reward.

Matt. 13:17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det

Matt. 25:23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! —37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?—40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. 41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Matt. 13:49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

1 Pet 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.

1 Pet. 4:17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? 19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

1 Joh. 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom

Rom. 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 

Titus 1:7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.

Hebr. 10:38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

1 Kor. 2:6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.

Fil. 3:15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er.

Jak. 1: 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende

How can he be clean that is born of a woman?- Job 25:4 + Job 15:14

job

Job 25 (Bildad says…) 4 How then can man be justified with God? or how can he be clean that is born of a woman? 5 Behold even to the moon, and it shineth not; yea, the stars are not pure in his sight. 6 How much less man, that is a worm? and the son of man, which is a worm?

Job 15 (Eliphaz says…)14 What is man, that he should be CLEAN? and he which is born of a woman, that he should be righteous?15 Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.16 How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?

Eliphaz the Temanite, Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite did not always have good advice to give Job. On the contrary, God criticized them for their folly and for not having described him (God) in a correct way. God particularly turns to Eliphaz, but also his friends are included in the criticism. Job, however, is viewed by God as a perfect and upright man who speaks what is right about him, and thanks to Job’s prayers concerning his friends God shows them mercy despite their many trespasses. (It’s important to pray about people because our prayers have great impact!). Fortunately, Job’s friends took the chance to be cleansed and they obeyed God and collected some animals to offer up to him with the aim to be cleansed from their sins. Wherever there is true repentance, there is a chance to be forgiven.

Job 42:7 And it was so, that after the Lord had spoken these words unto Job, the Lord said to Eliphaz the Temanite, My wrath is kindled against thee, and against thy two friends: for ye have not spoken of me the thing that is right, as my servant Job hath.8 Therefore take unto you now seven bullocks and seven rams, and go to my servant Job, and offer up for yourselves a burnt offering; and my servant Job shall pray for you: for him will I accept: lest I deal with you after your folly, in that ye have not spoken of me the thing which is right, like my servant Job.9 So Eliphaz the Temanite and Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite went, and did according as the Lord commanded them: the Lord also accepted Job.10 And the Lord turned the captivity of Job, when he prayed for his friends: also the Lord gave Job twice as much as he had before.

Job 1:1 There was a man in the land of Uz, whose name was Job; and that man was perfect and upright, and one that feared God, and eschewed evil.—8 And the Lord said unto Satan, Hast thou considered my servant Job, that there is none like him in the earth, a perfect and an upright man, one that feareth God, and escheweth evil?

When we read the Bible, it’s important to pay attention to who says what to whom, why and in what circumstances. The questions in the beginning are addressed to Job by his friends, in response to Job’s conviction that he has not been guilty of any trespasses of God’s law. So we can read the views of Job’s friends in our Bible, but their views are of course not the same as God’s views . Also comments from Satan can be read in the Bible, so it’s risky to just take a verse out of context and assume it’s the view of God. We already know that there are several righteous people described in the Bible (Abraham, Lot, Enoch, Noah, Simon, Paul, etc), so Job is certainly not alone.

The great concern among Job’s friends seems to be to convince him of his guilt before God, and that man in general is naturally unrighteous. This is the same story as we often hear today – the claim that we can never be righteous before God, unless he looks at us through Jesus as a filter, and that we can never successfully avoid sins. Below we can read that Job clothed himself with righteousness by helping the poor, the fatherless, the helpless and the widows. He was eyes to the blind, feet to the lame and father to the poor, and he sorted out problems to people he didn’t even know. Job was perfect, upright and righteous because he showed his faith in God by doing good deeds and avoiding sin. He loved his neighbor as himself! No one else was righteous for Job or instead of him, but he himself acted in a righteous way. God would never consider us righteous unless we also lived holy and righteous lives.

Job. 29:12 Because I delivered the poor that cried, and the fatherless, and him that had none to help him.13 The blessing of him that was ready to perish came upon me: and I caused the widow’s heart to sing for joy.14 I put on righteousness, and it clothed me: my judgment was as a robe and a diadem.15 I was eyes to the blind, and feet was I to the lame.16 I was a father to the poor: and the cause which I knew not I searched out.

Job was perhaps not always right in his ponderings about the big questions in life (he repented when he realized that he had strayed in his thoughts and when it dawned on him how mighty God really is, and the magnitude of his wisdom), but it’s not a sin to ask God questions, nor to be sad, puzzled, bewildered and to honestly confess before God that things seem unfair – at least from our own perspective. However, it would be a sin to blame God for the evil things that happen in this world, and for wrongdoings and unrighteousness within man. If there are things we don’t understand and if we feel that we’re in despair, it’s not a sin to express our feelings before God, and neither is it wrong to ask him for advice why things are as they are. It’s good to ask for advice, as long as we don’t blame God for something he is innocent of. Sometimes it’s beneficial for us to face obstacles, because they can often make us seek God more deeply, and there is a lot of truth in the saying ”whom the Lord loveth he chasteneth”.

In the book of Job, God is mostly having a dialogue with Job himself, but God’s criticism concerns man in general. When God explains his magnificent creation, Job is learning and his questions are being answered. He can see things more clearly and he finally understands the big picture and God’s mighty ways. Job says ”I have heard of thee by the hearing of the ear but now mine eye seeth thee”. It started with much suffering and pain, but Job ended up having a much greater contact with his Lord. Job also received much blessings and continued to live multiple years on earth, but the most important goal in life is to live a life which is pleasing to God, love others as yourself and make sure your soul is saved.

Job 40:1 Moreover the Lord answered Job, and said,2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.

Job 42:1 Then Job answered the Lord, and said,2 I know that thou canst do every thing, and that no thought can be withholden from thee.3 Who is he that hideth counsel without knowledge? therefore have I uttered that I understood not; things too wonderful for me, which I knew not.4 Hear, I beseech thee, and I will speak: I will demand of thee, and declare thou unto me.5 I have heard of thee by the hearing of the ear: but now mine eye seeth thee.6 Wherefore I abhor myself, and repent in dust and ashes.

If none would be born ”clean”, that would apply also to Jesus since he too was born by a woman.

Job 14:4 ”Who can bring a clean thing out of an unclean? Not one.”

The whole sense of what Job is saying is that no one can bring other than frail and dying offspring from frail and dying parents. If this text teaches that a sinner invariably produces another sinner, then Mary, the mother of our Lord, was also born a sinner. So if Job 14:4 really does teach that a sinner must produce another sinner, there could be no way of escaping the blasphemous conclusion that Jesus also was born a sinner. Also note that not everything you read in Job can be taken literally, since many poetic expressions are used:

Job 1:21 Naked came I out of my mother’s womb, and naked shall I return thither

Do read also this article Rom. 3:10, concerning the righteous man Paul who quotes a few psalms which suggest there is no one righteous…

Är dinosaurier omnämnda i Bibeln, såsom i Jobs bok?

Om det inte är dinosaurier som omnämns i Jobs bok, vilka djur handlar det då om?

”Om dinosaurier levt tillsammans med människan så borde de väl stå omnämnda i Bibeln”, påstår en del. Långt ifrån alla djur är omnämnda i Bibeln (katter, tigrar, elefanter, noshörningar, älgar, etc), men vad gäller dinosaurierna så verkar det som Gud vikt två hela kapitel åt dem – kapitel 40 och 41 i Jobs bok – med en lång rad detaljer om hur de ser ut och upplevs av människor. Om kapitlen handlar om dinosarier (vad annars skulle det handla om för slags djur?) så skulle de vara de djur som är mest omnämnda i hela Bibeln! Ordet ”dinosaurie” är däremot ett ganska modern ord som myntades av paleontologen Sir Richard Owen kring  1841, med inspiration från ett grekiskt ord – deinos – som betyder monstruös, gigantisk eller enorm, samt sauros som betyder ödla eller reptil.

Behemot är en pluralterm för ett hebreiskt ord som betyder best, och termen finns endast med i Job. 40:10.  Behemot och Leviathan, som båda nämns vid namn, skulle kunna vara olika sorts djur i samma ”dinosaurie-familj” (i fråga om taxonomi) med både likheter och olikheter, och det skulle t o m kunna vara så att den ena dinosauriesorten – Leviatan – inte bara vistas på land utan även i vatten (liksom pingviner). Leviatan kommer från det hebreiska ordet Livyathan (Strong’s 3882). Leviatan/draken (läs verserna här nedan) kan vara symboliska benämningar för världsliga riken, profetiska händelser och onda makter som är fiender till Gud, precis som ormen ofta är en symbol för Satan. Lavah kan betyda ett slingrande djur, såsom en orm/sjöorm/sjömonster, och Leviathan kan också ha en symbolisk betydelse, såsom stjärnbilden Draken, eller som en symbol för sorg/sorgdräkt, eller ”mourning” som det heter i KJV. Nedan är de bibelverser där Leviathan står omnämnd, och ännu längre ner kan du läsa verserna i Job 40 och 41.

Job. 3:8 Må de som besvärjer dagar förbanna den, de som förmår mana fram Leviatan.

Job. 3:8 Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning. (KJV)

Ps. 74:12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung, du som utför frälsningsverk på jorden. 13 Det var du som delade havet genom din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet.14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

Ps. 104:25 Där är havet, det stora och vida, där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser, både stora och små. 26 Där går skeppen, där leker Leviatan som du har skapat.

Isaiah 27: 1 På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd, straffa Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda draken i havet. 2 Sjung på den dagen om den underbara vingården: 3 Jag, Herren, sköter om den, ständigt vattnar jag den. Både dag och natt vaktar jag den, så att ingen skall skada den.

Om nedan beskrivning inte handlar om de djur som vi idag kallar för dinosaurier, vilka djur skulle bättre passa in på beskrivningen?

Job 40:10 Se Behemotsom jag skapat liksom dig. Han lever av gräs som en oxe.11 Se kraften i hans länder och styrkan i hans buks muskler.12 Han bär sin svans så styv som en ceder, senorna i hans lår är väl sammanvävda.13 Hans benpipor är som rör av koppar, benen liknar järnstänger.14 Han är förstlingen av Guds verk, men hans skapare kan dra sitt svärd mot honom.15 Bergen bär fram mat åt honom, och alla de vilda djuren har där sin lek.16 Han lägger sig ner under lotusträd, i skydd av rör och vass.17 Lotusträd ger honom skugga, pilträdets grenar i floden omger honom.18 Om än floden är våldsam ängslas han ej, om än Jordan forsar mot hans gap är han trygg.19 Kan någon gripa tag i hans ögon eller borra snaror genom hans nos?20 Kan du dra upp Leviatan med krok eller få makt över hans tunga med rep?21 Kan du föra in ett sävstrå i hans näsa eller borra en hake genom hans käke?22 Kommer han att vädja mycket till dig om nåd eller tala mjuka ord till dig?23 Kommer han att sluta fördrag med dig, så att du kan ta honom till slav för alltid?24 Kan du leka med honom som med en fågel eller hålla honom i band åt dina tjänarinnor?25 Brukar fiskarlag köpslå om honom och dela honom mellan köpmän?26 Kan du fylla hans hud med harpuner och hans huvud med kastspjut?27 Bär hand på honom, och du skall komma ihåg den striden och aldrig mer göra om det!28 Se, den som hoppas på seger blir besviken, redan vid åsynen av honom är han slagen. 

Elefant och flodhäst nämns ibland som kandidater vad gäller Behemot-varianten, men de har löjligt små svansar och inte alls som Behemot som har en svans som är styv som en CEDER – som ju är ett stort och kraftigt TRÄD. Det här verkar handla om ett djur som man i princip inte rår på, och inte ens om Jordan skulle börja röra sig och forsa mot djuret så skulle det omkullkastas. ”Kan någon borra snaror genom hans nos?” Det låter inte som en beskrivning på en elefant, och medan Behemot verkar vara omöjlig att fånga, skada eller tämja, så finns det massor med exempel på hur människan tämjt elefanter och använt dem att rida på och nyttjat dem både som krigselefanter och som cirkusdjur, där elefanterna väldigt lydigt gått med på människans olika påhitt. För ett par år sedan såg jag ett roligt videoklipp där en elefant blev livrädd för en liten ekorre som oskyldigt sprang runt på samma område, och elefanten flydde bort från uteplatsen och in i sitt eget inomhusutrymme. Detta låter knappast som en beskrivning av Behemot,som inte verkar rädslas NÅGOT. Även om Bemehot beskrivs som ett gräsätande djur så var han inte desto mindre otämjbar och farlig för människan att komma nära – och framför allt var hans tänder inte något att leka med. Läs fortsättningen nedan, och notera framför allt denna beskrivning:

När han FNYSER strålar det av LJUS,Hans gap sprutar ut FLAMMOR, ELDSGNISTOR bryter fram. Hans NÄSBORRAR BOLMAR UT RÖK, som från en kokande gryta på ELDEN. Hans ANDEDRÄKT får kol att BRINNAUR HANS GAP FLAMMAR DET AV ELD.—I hans kölvatten strålar vägen av LJUS, djupet synes bära silverhår.”

Vilket slags djur kan det röra sig om? Är inte det första man kommer att tänka på en DRAKE – som den vi läser om i sagorna? Kan inte ursprunget till drakar vara just eldsprutande dinosaurier?

Job 41:1 Ingen är så dumdristig att han retar denne. Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?2 Vem har givit mig något som jag måste betala igen?Mitt är allt som finns under himlen.Jag vill inte tiga om hans lemmar, om hans styrka och sköna gestalt.4 Vem kan rycka av honom hans beklädnad?Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr? Omkring hans tänder bor skräck.Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade med hård försegling,7 den ena tätt intill den andra, ingen vindfläkt tränger in mellan dem,de är sammanfogade med varandra, de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.När han FNYSER strålar det av LJUS, hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.10 Hans gap sprutar ut FLAMMOR, ELDSGNISTOR bryter fram.11 Hans NÄSBORRAR BOLMAR UT RÖK, som från en kokande gryta på ELDEN.12 Hans ANDEDRÄKT får kol att BRINNA, UR HANS GAP FLAMMAR DET AV ELD.13 På hans nacke bor styrkan, och skräck dansar framför honom.14 Hudvecken på hans buk är fasta, de sitter hårt och orubbligt.15 Hans hjärta är hårt som sten, lik den understa kvarnstenen.16 När han reser sig bävar hjältar, i ångest förlorar de fattningen.17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd, inte heller spjut, pil eller lans.18 Han aktar järn som strå, koppar som murket trä.19 Han flyr ej för bågskott, för honom är slungstenar som agnar.20 Stridsklubbor aktar han som strå, han skrattar åt rasslet av lansar.21 Hans buk är som skarpa lerskivor, i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.22 Han gör djupet kokande som en gryta, han får havet att skumma som när man blandar salvor.23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.24 På jorden finns inte hans like, han skapades utan fruktan.25 Han ser på allt som är upphöjt, han är kung över allt som är stolt.

Drakar är just eldsprutande, som vi kan läsa är en av Leviathans förmågor, och drakar ser definitivt ut som dinosaurier. Vilka andra typer av djur kan spruta eld som Leviathan kan? Läs vidare om hur lansar, slungstenar och spjut inte bekommer honom det minsta, och är något som han skrattar åt. Spåren efter honom liknar en tröskas, och vattendjup kokar som en gryta där han går fram. ”Sköldarnas rader sitter —sammanfogade med hård försegling”…Låter definitivt som en dinosaurie. Han kan se på allt som är UPPHÖJT, etc.

Om dinosaurier levt samtidigt som människor så borde det finnas en del folkberättelser om dem, även om de kanske inte levde i samma habitat (människor lever heller inte i samma habitat som lejon, tigrar, krokodiler och  isbjörnar). Det finns mycket riktigt en hel del berättelser som beskriver drakar, och gamla målningar där dessa djur avbildats ihop med människor. En av de äldsta berättelserna är Gilgamesh, ca 2500 f. Kr., – som var en Babylonisk hjälte som dödade ett gigantiskt reptilliknande djur i en cederskog. Vi har även en berättelse där ett reptilliknande monster dödade Kung Morvidus av Wales, ca 336 f. Kr., och en annan kung, Kung Peredur, lyckades döda ett stort monster vid ett ställe som heter Llyn Llion i Wales. Andra välkända drakhistorier inkluderar Sigurd Fafnesbane (Siegfried) som slog ihjäl ett monster som heter Fafnir, historien om Tristan och Isolde, Kung Artur och Sir Lancelot, samt St Göran född ca 280 e Kr. (St George eller Riddar Örjan), som blev ett skyddshelgon i England. Eftersom dessa historier är väldigt gamla så är det förstås svårt att veta hur mycket som ändrats i historierna genom åren, men det intressanta är att någon forma av drakar funnits med i dessa historier, och att de mer eller mindre beskrivs i enlighet med djuren i Job 40-41 – och alltså låter som dinosaurier. Hur kan beskrivningen vara så träffande likt drakar/dinosaurier om de aldrig träffat på dessa djur, och innan de än uppdagats i fossilform?

Den anglosaxiska dikten om Beowulf berättar om hur Beowulf (495-583 e Kr) av Danmark dödar ett monster som heter Grendel och hans mamma. Beskrivningen av monstret är att han varit ökänd i 12 år, han använde två ben för att gå, han hade små framfötter (varav en som Beowulf slet av) och hans hud stod emot svärdshugg. Intressant nog så dödades den ”drake” genom ett spjut som borrades in i hans mage, som verkar vara det ända förhållandevis mjuka parti på en dinosaurie (som i övrigt är ganska pansar-beklätt). Men hur borrar man ett spjut i en eldsprutande drake utan att bli dödad? Hjälten i berättelsen gömde sig i marken i ett hål som han grävt ut , och som han sedan täckt med träribbor. Något slags kött placerades på träribborna och när dinosaurien sedan kom för att äta köttet så passade hjälten på att sticka upp spjutet i magen.

dragonMässingsinskriptioner som är daterade till slutet av 1400-talet har hittats i Carlislekatedralen (från 1133 e Kr. ) i England, och de visar varelser som klart liknar dinosaurier. Vad annars kan det tänkas vara för djur (se bild)? Även fisk, hund, gris, fågel, etc, är ingraverade i mässingen, och de är ju kända och verkliga djur (liksom dinosaurier). Hur kunde en person vid denna tid veta hur en dinosaurie såg ut när han levde ca 300 år innan dinosauriefossil ens hittats och klassificerats? Om vi INTE vill tolka djuren som dinosaurier kanske vi borde fråga oss själva varför? Finns det någon teori som vi gärna vill klamra oss fast vid, och som går i stöpet om vi accepterar att djur som ser ut som dinosaurier faktiskt är dinosaurier?

Det är inget tvång att tolka dinosaurierna genom att använda Bibeln som ett filter, men om Bibeln stämmer så borde dinosauriefossil dyka upp ganska plötsligt i fossillagren utan några tidiga mellanformer – vilket är precis det som kan observeras. Bibeln säger att Guds skapelse var mycket gott, och eftersom sjukdomar, död och lidande inte kan räknas som mycket gott – då Bibeln också säger att Döden är en FIENDE som ska besegras – så går det inte att placera dinosariedöd innan Adam syndade och orsakade den första döden. Noa ombads att ta med landdjur på Arken (enligt beräkningar krävdes ca 16.000 ”urdjur” för att åstadkomma den rika djurvariation som vi har idag, och Noa behövde självfallet inte välja de största djuren ur varje familj/art.

Om man inte vill använda sig av Bibeln som idé vad gäller dinosaurierna, trots att den skriften visat sig vara utomordentligt pålitlig vad gäller dess detaljer om kungar, riken, städer, mynt, profetior, etc, så ser det ändå ut som dinosaurierna levde för inte så länge sedan. Vi har ju redan förstått att människor talat om drakliknande djur och avbildat dem långt innan de hittats i fossillagret, och en del fossil är inte ens helt mineraliserade (förstenade). Man har hittat mjukdelar och även blodceller och hemoglobin i en del ben! Det talar emot teorin att dinosaurierna dog ut för ca 65 miljoner år sedan, för vetenskapligt sett kan inte blod bevaras under en så lång tid. Bara det här med att djur fossilerats är ju ett problem i sig, för idag så dör ju djur och försvinner från jordens yta inom några månader, så vad hände egentligen i vår historia som orsakade så mycket fossilerade djur? Bibeln tipsar ju om den globala floden som skulle kunna orsaka en perfekt miljö för att åstadkomma förstening av djur och växter, men Evolutionister har ingen bra teori för vad som orsakade fossilering, och framför allt inte i stora kvantiteter.

Dr Mary Schweitzer är en av de forskare som hittat dinosaurieblod och hon sa:

If you take a blood sample, and you stick it on a shelf, you have nothing recognizable in about a week. So why would there be anything left in dinosaurs?” 

Dr Schweitzer hade problem att få ut sina analyser i vetenskapstidningar pga det kontroversiella och oväntade resultatet som de visade. ”I had one reviewer tell me that he didn’t care what the data said, he knew that what I was finding wasn’t possible”, säger Schweitzer. ”I wrote back and said, ‘Well, what data would convince you?’ And he said, ‘None’.” Schweitzer beskriver hur hon bl a uppmärksammade att ett T-rex skelett från Hell Creek i Montana, hade en markant aslukt, och när hon nämnde detta för paleontologen Jack Horner så svarade han ”Oh yeah, all Hell Creek bones smell”. Om man inte låst fast sig vid Evolutionsteorin så kanske man skulle kunna vara öppen nog för att tolka frekvent förekommande aslukt som att djuren i fråga inte varit i jorden särskilt länge, men eftersom Evolutionsteorin stängt alla dörrar till ett sådant resonemang så väljer man i stället att tro på teorin i stället för sina egna sinnen, fakta och förnuft.

Vi har indoktrinerats så länge att tro att djur utvecklats under miljontals år, att vi ibland inte märker när vi avvisar vetenskap för att ge plats för en älskad teori, dogma och förutfattade meningar. Skapelsetroende är ofta mer objektiva eftersom även vi indoktrinerats att tro på Evolutionsteorin sedan barnsben, men ändå varit objektiva nog att studera vad vetenskapsmän från det andra lägret (kreationism) kommit fram till i sin forskning och vad de baserar sitt resonemang på. Ofta är skapelsetroende vetenskapsmän före detta evolutionister som övergett Evolutionsteorin av vetenskapliga skäl.

Läs gärna mer om fossilering, djuren på Arken, dinosaurieblod, etc, på www.creation.com. (Jag har även några artiklar om Skapelsetro på min Blogg i denna kategori.) Läs också på Mats Moléns sida om dinosaurier här.

Did God cause a lying spirit to entice Ahab? – 1 Kings 22 and 2 Chr. 18

sin

God does not tempt anyone, nor does he cause people to sin

Is God pleased to put humans into impossible predicaments which he himself decrees and in which there is no escape? Only to turn around and send those poor people to hell for doing his exact will (by sinning)? How does that line up with:

Psalm 5:4 For thou art not a God that hath pleasure in wickedness: neither shall evil dwell with thee.

Ezekiel 18:32 For I have no pleasure in the death of him that dieth, saith the Lord God: wherefore turn yourselves, and live ye.

Ezekiel 33:11 Say unto them, As I live, saith the Lord God, I have no pleasure in the death of the wicked; but that the wicked turn from his way and live: turn ye, turn ye from your evil ways; for why will ye die, O house of Israel?

1 John 1:5 This then is the message which we have heard of him, and declare unto you, that God is light, and in him is no darkness at all.6 If we say that we have fellowship with him, and walk in darkness, we lie, and do not the truth:

The Bible says that God doesn’t even TEMPT anyone, so how could anyone possibly suggest that God plays the role of Satan and causes people to sin, and even worse; pretend to be angry at the sin that he himself caused? Between Genesis and Revelations we cannot find one single case where God in any way causes/forces anyone to sin. IF 2 Chronicles 18 would tell us that God caused someone to sin (which it doesn’t) would this mean that God is the one who causes all people to sin at all times? Can every single sin under the sun be traced back to GOD? So every time we see people refusing to hearken to God and when they rebel against him, it’s really GOD who caused them to do this all along? So our Lord wants people to rebel against him? You must be joking…

James. 1:12 Blessed is the man that endureth temptation: for when he is tried, he shall receive the crown of life, which the Lord hath promised to them that love him.13 Let no man say when he is tempted, I am tempted of God: for God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man:14 But every man is tempted, when he is drawn away of his own lust, and enticed.15 Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death.16 Do not err, my beloved brethren.

Matthew 26:41 Watch and pray, that ye enter not into temptation: the spirit indeed is willing, but the flesh is weak.

Numbers 14:22 Because all those men which have seen my glory, and my miracles, which I did in Egypt and in the wilderness, and have tempted me now these ten times, and have NOT hearkened to my voice;

There are a few occasions where God allows a group of evil people to be victorious over his chosen people Israel, and we can see Israel’s enemy gain the Lord’s reluctant permission (2 Sam. 24 and 1 Chr. 21) to go through with their desire to cause calamity. Israel’s enemy was of course set on destroying Israel from the start, so it wasn’t a desire that God planted in them.

Saul and evil spirits

God can absolutely send ”evil spirits” (or rather allow Satan certain power) just like he did with Saul, but note that God doesn’t do this randomly to people for no reason at all. God chose Saul to be king but Saul ended up being selfish and wicked which resulted in that God repented of having chosen him. Due to Saul’s evil approach, God sent him an evil spirit – or rather allowed Satan to torture him through evil spirits, which boils down to the same thing. The reason for the presence of this evil spirit is therefore Saul’s, and not God’s.

1 Samuel 15:35 And Samuel came no more to see Saul until the day of his death: nevertheless Samuel mourned for Saul: and the Lord repented that he had made Saul king over Israel.

1 Sam. 16:1 And the Lord said unto Samuel, How long wilt thou mourn for Saul, seeing I have rejected him from reigning over Israel? fill thine horn with oil, and go, I will send thee to Jesse the Bethlehemite: for I have provided me a king among his sons.—14 But the Spirit of the Lord departed from Saul, and an evil spirit from the Lord troubled him.15 And Saul’s servants said unto him, Behold now, an evil spirit from God troubleth thee.16 Let our lord now command thy servants, which are before thee, to seek out a man, who is a cunning player on an harp: and it shall come to pass, when the evil spirit from God is upon thee, that he shall play with his hand, and thou shalt be well.—23 And it came to pass, when the evil spirit from God was upon Saul, that David took an harp, and played with his hand: so Saul was refreshed, and was well, and the evil spirit departed from him.

1 Samuel 18:10 And it came to pass on the morrow, that the evil spirit from God came upon Saul, and he prophesied in the midst of the house: and David played with his hand, as at other times: and there was a javelin in Saul’s hand.

1 Samuel 19:9 And the evil spirit from the Lord was upon Saul, as he sat in his house with his javelin in his hand: and David played with his hand.

There is a difference between God ruling over the activity of demons and God ruling the activity of demons. God is of course more powerful than Satan and his demons. God can (albeit oftentimes reluctantly) allow demons to afflict men for various reasons, which is not to be compared with the idea that God plays dice and commands demons to torture people for no reason at all – or just because he can.

2 Chron. 18 and 1 Kings. 22 – and God trying to persuade Ahab to accept his warningsspirit2

1 Kings 22 below shows that God simply allowed King Ahab to do what he already wanted and had set his mind to – i.e., to listen to his false prophets. King Ahab of Israel twice complained to King Jehoshaphat of Judah that the Lord’s prophet Micaiah never says anything good about him but only speaks calamity. Ahab was not thankful for God’s warning to him which he chose to reject, and he was resentful once Micaiah gave him the word of the Lord. God extended even more patience toward Ahab by having Micaiah tell the king exactly what evil spirits had been doing to plot his downfall, but Ahab rejected this further warning as well. If God’s intent was to command demons to lie and deceive Ahab, why would He bother warning Ahab about it? What would be the point with trying to warn Ahab against the very disaster to which he was trying to entice him?!

When we read only certain phrases in 1 Kings 22 it may sound as though God is the direct causal agent to what happened, but if we are honest and read the whole context we get another picture. Micaiah says to Ahab: “Now therefore behold, the Lord hath put a lying spirit in the mouth of all these thy prophets, and the Lord hath spoken evil concerning thee.” The word for ”evil” in Hebrew may also be translated as disaster or calamity, and it’s not uncommon at all to see God punishing Israel (for their rebellion against him) by causing calamity to happen. This can easily be done by taking away his protective hand over Israel and by doing so allow the enemy to be victorious in their desire to conquer Israel – which their hearts are set upon. God is described by Micaiah as someone who has put a lying spirit in the mouth of the false prophets, while the context shows that God is doing this by permission and not by a commandment, and he even warns Ahab in the process. It’s an idiomatic way of speaking which the entire context of 1 Kings 22 demonstrates. “The Lord hath sent a lying spirit” is a stronger way of including God’s overall power than merely stating “God has allowed a lying spirit”.  The lying spirit helps the false prophets to speak lies to Ahab about all that the king himself wants to believe about his future. God is not sending Ahab what He (God) wants but rather what Ahab wants! Certainly a bad choice by Ahab.

2 Chron. 18:18 Again he said, Therefore hear the word of the Lord; I saw the Lord sitting upon his throne, and all the host of heaven standing on his right hand and on his left.19 And the Lord said, Who shall entice Ahab king of Israel, that he may go up and fall at Ramothgilead? And one spake saying after this manner, and another saying after that manner.20 Then there came out a spirit, and stood before the Lord, and said, I will entice him. And the Lord said unto him, Wherewith?21 And he said, I will go out, and be a lying spirit in the mouth of all his prophets. And the Lord said, Thou shalt entice him, and thou shalt also prevail: go out, and do even so.22 Now therefore, behold, the Lord hath put a lying spirit in the mouth of these thy prophets, and the Lord hath spoken evil against thee.

Same story, but in Kings:

1 King. 22:19 And he said, Hear thou therefore the word of the Lord: I saw the Lord sitting on his throne, and all the host of heaven standing by him on his right hand and on his left.20 And the Lord said, Who shall persuade Ahab, that he may go up and fall at Ramothgilead? And one said on this manner, and another said on that manner.21 And there came forth a spirit, and stood before the Lord, and said, I will persuade him.22 And the Lord said unto him, Wherewith? And he said, I will go forth, and I will be a lying spirit in the mouth of all his prophets. And he said, Thou shalt persuade him, and prevail also: go forth, and do so.23 Now therefore, behold, the Lord hath put a lying spirit in the mouth of all these thy prophets, and the Lord hath spoken evil concerning thee.

Note that God is asking who shall entice Ahab?” and ”wherewith?” when a certain spirit volunteered to do it and explained how he intended to do it. God did not take the other route by selecting a spirit and telling him ”This is what I will cause you to do through predestination”, but instead he allowed/granted the spirit to do what he proposed to do which was what Ahab in fact asked for.

We can compare this with what happened to Job, and it’s clear from context of Job 2 that God merely allowed events to happen.

Job. 2:And the Lord said unto Satan, Hast thou considered my servant Job, that there is none like him in the earth, a perfect and an upright man, one that feareth God, and escheweth evil? and still he holdeth fast his integrity, although thou movedst me against him, to destroy him without cause.

God desired to allow Satan to have certain power, but it’s not certain that God wanted him to use the power the way he did.  When God says that he ruined Job he speaks idiomatically as though he were the causal agent, despite that the context shows he was not. There is a ”lost book” called ”The testimony of Job”, and even if it’s not a canonical book and therefore cannot be totally trusted, it still provides a reasonable answer to why Job was even selected to go through all this pain at all (he more or less opened up for it himself). We know that Job’s life started out being very blessed just as the end of his life. His painful time happened somewhere in the middle and it was a parentheses in his life time.

Are DINOSAURS mentioned in the BIBLE, like in the Book of Job?

If the BOOK OF JOB doesn’t describe dinosaurs, what animals are being referred to?

Not all animals are mentioned by name in the Bible (cats, tigers, elephants, etc), but if God created the dinosaurs on Day six of the creation week, it’s possible that hey might be mentioned somewhere in the Bible and I believe this is also the case. However, ”dinosaur” is a modern word invented by Sir Richard Owen in 1841 inspired by a Greek word meaning ”terrible lizard”, and the word Behemoth is literally a plural form of a Hebrew word meaning ”beast”. If the below is NOT a dinosaur, what is it?

Job 40:15Behold now behemoth, which I made with thee; he eateth grass as an ox. 16Lo now, his strength is in his loins, and his force is in  the navel of his belly. 17He moveth his tail like a cedar: the sinews of his stones are wrapped together18His bones are as strong pieces of brass; his bones are like bars of iron. 19He is the chief of the ways of God: he that made him can make his sword to approach unto him. 20Surely the mountains bring him forth food, where all the beasts of the field play. 21He lieth under the shady trees, in the covert of the reed, and fens. 22The shady trees cover him with their shadow; the willows of the brook compass him about. 23Behold, he drinketh up a river, and hasteth not: he trusteth that he can draw up Jordan into his mouth. 24He taketh it with his eyes: his nose pierceth through snares.

Elephant and hippopotamus are sometimes suggested as candidates for the Behemot, but they have ridiculously small tails, and far from having tails ”like a cedar”. They don’t move their tails like a cedar tree either. We can read that this creature is ”the chief” of the ways of God, so this would exclude at least the hippopotamus, which isn’t the greatest of all animals, but neither does the rest of the description sound like an elephant. Leviathan is another unknown creature, and it sounds a bit like a dragon considering that it’s large and a fire-breathing animal. Many of the dragons that we can read about in fairy tales are fire-breathing and they do look like certain dinosaurs. What other type of animal could cause smoke and fire coming out of his nose or mouth? In the below description we can read about an animal that seems to be totally impossible to catch and subdue. Filling his skin with barbed irons is impossible, likely due to the hard skin surface and his scales. You can’t use a spear against his head, and just the sight of him can make a person tremble. His teeth are terrible, and swords, spears and arrows cannot touch him. The sight of a spear just makes him laugh, and for him iron is as straw. He can look at all HIGH things, etc. Interestingly, the ”dinosaur” in the story of ”Beowulf” had to be killed by using a spear through the stomach – the only place on a dinosaur which is soft enough. But how do you thrust a spear into the stomach of a large dinosaur without getting killed? The hero hid himself in a large hole he had dug in the ground, which he covered with material heavy enough to hold the weight of this particular dinosaur – but still with the possibility to stick a spear through it and reach the stomach of the dinosaur. Meat was placed on top of the trap to lure the dinosaur to come.

Job 41 1Canst thou draw out leviathan with an hook? or his tongue with a cord which thou lettest down? 2Canst thou put an hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn? 3Will he make many supplications unto thee? will he speak soft words unto thee? 4Will he make a covenant with thee? wilt thou take him for a servant for ever? 5Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bind him for thy maidens? 6Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants? 7Canst thou fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears? 8Lay thine hand upon him, remember the battle, do no more9Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him? 10None is so fierce that dare stir him up: who then is able to stand before me? 11Who hath prevented me, that I should repay him? whatsoever is under the whole heaven is mine. 12I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion. 13Who can discover the face of his garment? or who can come to him with his double bridle? 14Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about15His scales are his pride, shut up together as with a close seal. 16One is so near to another, that no air can come between them. 17They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered. 18By his neesings a light doth shine, and his eyes are like the eyelids of the morning. 19Out of his mouth go burning lamps, and sparks of fire leap out. 20Out of his nostrils goeth smoke, as out of a seething pot or caldron. 21His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth. 22In his neck remaineth strength, and sorrow is turned into joy before him. 23The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved. 24His heart is as firm as a stone; yea, as hard as a piece of the nether millstone. 25When he raiseth up himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves. 26The sword of him that layeth at him cannot hold: the spear, the dart, nor the habergeon. 27He esteemeth iron as straw, and brass as rotten wood. 28The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble. 29Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear. 30Sharp stones are under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire. 31He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment32He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary. 33Upon earth there is not his like, who is made without fear. 34He beholdeth all high things: he is a king over all the children of pride.

If God created the land animals, including dinosaurs, on Day six, there should be stories of dinosaurs in the folklore of many nations because people after the Flood would have co-existed with them, and there are many such stories from all over the world. One of the oldest is of Gilgamesh – a hero of an ancient Babylonian epic who killed a huge reptile-like creature in a cedar forest. The early Britons tell us about reptilian monsters, one of which killed and devoured King Morvidus of Wales, c. 336BC. Another monarch, King Peredur, managed to slay his monster at a place called Llyn Llion, in Wales. The epic Anglo-Saxon poem Beowulf mentions how Beowulf (c. AD 495-583) of Denmark killed a monster named Grendel and its supposed mother. The description of the monster is that he had been known for 12 years, he was bipedal, and he had two small forelimbs – one of which Beowulf tore off. His skin was impervious to swordblows. Other well-known dragon stories include Siegfried of the ancient Teutons (possibly the same person as Sigurd of Old Norse who slew a monster named Fafnir),Tristan, King Arthur, and Sir Lancelot, of Britain, and St George (Örjan in Swedish) who became the patron saint of England.

Brass engravings dating from the 1400s at Carlisle Cathedral in Britain depict creatures that any 21st century child would instantly recognize as dinosaurs, along with depictions of various fish, a dog, apig, a bird and other familiar animals. How could the person engraving those depictions have known what dinosaurs looked like, given that he/she lived over three centuries before the fossil bones of such creatures were systematically dug up, described and named?

If the Bible is correct, dinosaur fossils would be expected to appear suddenly in the fossil record, i e, without ancestors and intermediate forms., and this is what is observed. We can also see in the fossil record that some dinosaurs have died from cancerous tumours, and others that were cannibalized. Did the dinosaurs die such a terrible death in a ”very good” world before Adam sinned? That couldn’t have been the case because there was no cancer in the pre-Fall world. Death is an enemy that must be conquered according to the Bible, and God would never have caused an enemy to roam around on earth for no reason at all. AFTER the fall on the other hand, death became a necessary outcome because the wages of sin is death. This means that dinosaurs must have been alive after the fall of Adam and he lived rather recently. Land animals were created on Day 6th just like man, and according to calculations of the genealogies, Adam was created about 6,000 years ago. Dinosaurs must have been onboard the Ark, but naturally Noah wouldn’t have to select large kinds of dinosaurs but juveniles. Since then, many creatures have gone extinct, not just dinosaurs,

Some dinosaur fossils are not completely mineralized. In fact, dinosaur bones with blood cells, hemoglobin and soft tissue such as blood vessels have been found! This is a problem for evolutionists, because how could such bones possibly be 65 million years old as they believe they are? Dr Mary Schweitzer is one of the researchers involved in the discovery of dinosaur blood cells, and she said: ”If you take a blood sample, and you stick it on a shelf, you have nothing recognizable in about a week. So why would there be anything left in dinosaurs?” But so entrenched is the evolutionary paradigm in the scientific community, that it soon became known that Dr Schweitzer was having a hard time trying to get her results published in scientific journals. ”I had one reviewer tell me that he didn’t care what the data said, he knew that what I was finding wasn’t possible” says Schweitzer. ”I wrote back and said, ‘Well, what data would convince you?’ And he said, ‘None’.” Schweitzer recounts how she noticed that a T. rex skeleton (from Hell Creek, Montana) had a distinctly cadaverous odour. When she mentioned this to long-time paleontologist Jack Horner), he said ”Oh yeah, all Hell Creek bones smell”. So ingrained is the notion among paleontologists that dinosaur bones must be millions of years old that the ”smell of death” didn’t even register with them, despite the evidence being right under their noses. We are indoctrinated from early age to believe that life on earth must be millions of years old, and it’s sometimes difficult to reconsider this view.

Read more on www.creation.com