Tag Archive | en

Vad är MODALISM, Oneness Pentecostal och Engudsläran?

Modalism, Oneness Pentecostal, Engudsläran, etc, är olika namn på i princip samma lära. Läs mer om dessa läror nedan.

BAKGRUND

Ordet “treenighet” finns inte i Bibeln, men det är lätt att förstå att uttrycket en gång myntades eftersom det är kortare att säga det ordet i stället för “Jag tror att Gud är EN enda GUD, som består utav Fadern, sonen Jesus Kristus och den helige Ande, och jag tror att Jesus alltid funnits tillsammans med sin Fader sedan urminnes tider, och att absolut ingenting fanns före honom eftersom allting skapades av och genom Jesus”. Bibeln säger att 1) Gud Fader är Gud, att 2) Jesus Kristus är Gud (såsom i Hebr. 1:8) och att 3) den helige Ande är Gud, och det är därför som vi kristna tror på treenigheten. Även de gamla kyrkofäderna de första århundradena e Kr trodde också på treenigheten, och även de inhämtar sin kunskap från skriften samt de ögonvittnen som skrev ner texterna. Jesus är inte samma person som sin Fader, för vi vet ju att Jesus tillbad sin Fader och kommunicerade med honom när han levde som människa på jorden. När Jesus dog på korset kommunicerade han med Gud Fader i himlen. Som människa hade inte Jesus samma kunskaper som sin Fader, vilket visar att de är separata personer även om de båda ingår i treenigheten. Jesus hade ju en helt annan tillvaro i Gudomen/treenigheten innan han valde att bli människa.

Matt. 24:36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Varför döpa människor i flera olika namn om det bara finns en enda Gud som inte har några andra personer eller dimensioner i sig själv? Det vore förbryllande. Om däremot de tre personerna finns i gudomen så förklarar det saken.

Matt. 28:¹⁹Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Bibeln benämner Gud på ett ställe som “godhead” i engelska KJV, vilket översätts till “gudom” på svenska, och vilket kommer från det grekiska ordet “theotés” och vilket alltså betyder gudom eller Gud. Det är Jesus som sägs ha hela gudomens fullhet boende i sig, och sägs vara huvudet över alla makter och väldigheter. Detta blir ett problem om man måste separera Jesus som en annan slags Gud än skaparGuden – eftersom man inte kan ha två huvuden över alla makter och väldigheter.

Kol. 2:⁹Ty i honom bor GUDOMENS (Strong’s 2320) hela fullhet i kroppslig gestalt, ¹⁰och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.

Det är förstås viktigt att man tillber den rätta Guden, men Gud begär heller inte det omöjliga och förväntar oss att vi ska förstå det här med treenigheten om vi inte ens haft tillgång till vare sig Biblar eller predikanter. Gud vet ju precis vad vi vet eller inte och dömer oss helt korrekt. Det är värre om man nu har tillgång till en Bibel och rebelliskt sluter sina sinnen inför Jesu gudomlighet, eftersom man från början bestämd att man inte kan tänka sig det alternativet.

Joh. 8:²³Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. ²⁴Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”

Vi kan läsa på flera ställen att det är Jesus som är “jagär” (Guds namn), och eftersom Jahve också är “jagär” så kan det bara betyda att det är en och samma Gud vi talar om. Det verkar också vara av yttersta vikt att ge Jesus den ära som han förtjänar som skaparGuden. Därför tror jag att man är mycket illa ute om man haft alla möjligheter i sin Bibel att se just detta, men ändå vänder ryggen till Jesus som skaparGud. Läs mer om Antikrists ande här.

Det är inte säkert att man förnekar Jesu gudom (att Jesus är Gud) bara för att man förnekar treenigheten, även om det vore en logisk slutsats. Att tro att Fadern är Gud och att Jesus är en annan slags gud är slående likt polyteism, men de som har denna tro förnekar förstås att det skulle handla om det. De som förnekar treenigheten men som tror att både Fadern och sonen är Gud kanske använder argumentet att Jesus är ett uppenbarelsesätt av den ende skapareGuden, och av den anledningen kallas Gud i alla sina olika uppenbarelseformer. Problemet med en sådan lära är att uppenbarelsebformer Jesus verkar be till sig själv ibland (när han i form av sonen ber till Gud Fader) och även diskuterar med sig själv såsom han gjorde i Getsemane:

Matt. 26:39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.“—42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: “Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.“

Ett annat argument är att Jesus endast är Gud på samma sätt som en del andra kan kallas Gud enligt. Joh. 10:34, men problemet är att de sällan går tillbaka till den psalm (och psalmer är poetiska) som åtsyftas och därför inte förstås Jesus poäng med sina ord till de judar som ville stena honom för att han gjorde sig själv till Gud. Läs mer om begreppet “gudar” i Joh. 10:34 här. Att orsaka inflation på benämningen Gud är förstås att förringa den riktiga Guden.

Eftersom vi kristna på många ställen i Bibeln kan se stöd för att Jesus är den högste skaparGuden och även inser att det är av högsta vikt att ge honom den ära som han förtjänar som Gud, så finns det en risk att vi tar för givet att folk delar vår tro så fort de säger att de tror att både Fadern och sonen är Gud och att sonen dessutom är Messias. I själva verket så kanske de inte alls accepterar Jesus sanna Gudom i form av skapare, och den han säger sig vara, om de bara ser honom som ett uttryckssätt av Fadern och ett skapat väsen som har en början. Om man är skapad så har man INTE all makt (och har aldrig haft det) utan man har någon enormt mycket högre i makt över sig. Att Jesus tillfälligtvis var lägre i rang än Fadern när Jesus vandrade på jorden (eller i drömmar, uppenbarelser, etc), är en helt annan sak eftersom ju Jesus då även var lägre i rang än änglarna.

Fysikern Isaac Newton förkastade treenighetsläran till förmån för arianismen (eller vad vi nu väljer att kalla läran).

De största hoten mot kristendomen var, enligt Ireneaus, Hippolytus och Tertullianus, etc, gnosticismen och och polyteismen (“hedendomen”). Augustinus var en berömd före detta gnostiker.

URSPRUNG

Modalism/Modalistisk Monarkianism – Betyder tron att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte ska uppfattas som tre olika personer/individer i treenigheten utan snarare som tre olika uppenbarelsesätt av den ende Guden. Uppenbarelseformer kallas “modi” och därav namnet. Enligt modalismen så är Jesus skapad av Gud (precis som arianisterna trodde) och har alltså en början – vilket innebär att det fanns en tid i vår historia där Jesus inte fanns vare sig i andlig eller köttslig form. När Jesus sedan föddes så var han en uttrycksform av den ende Guden, och den ende Guden har förstås alltid funnits. Modalisterna använder gärna verser såsom Joh. 14:28 och Joh. 17:20-26, där Jesus talar om att “alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”, som stöd för att visa att enheten handlar om tanke och vilja, och inte alls en fysisk treenighet. Men sanningen är förstås att dessa två ståndpunkter inte motsäger varandra. Eftersom Modalismen fokuserar på Guds absoluta enhet så menar de att Jesus inte kan vara någon annan än samma person som Fadern, och enda skillnaden är namnet på en och samma person. Konsekvensen blir då att Fadern (Gud i sin helhet) i Kristus blev människa och blev pinad och korsfäst (patripassianism), alternativt att Gud omvandlade sig till Jesus och nedsteg till jorden och korsfästes och blev sedan till fadern igen. Unitarianism skiljer sig från Modalism på det sättet att de förstnämnda anhängarna inte tror att Jesus är gudomlig. Både modalisterna och Oneness Pentecostal-anhängare kan uttrycka sig med att Gud tagit en köttslig skepnad i form av Jesus, men de menar ändå inte att Jesus är en egen personlighet och den ursprungliga skaparGuden, utan bara ett uppenbarelsesätt av Gud Fader.

Sabellianism – En lära som kan ha varit likartad som Modalismen och som är uppkallad efter prästen och teologen Sabellius, som levde i Rom under början av 200-talet. Han var förmodligen inte först med sin lära utan var influerad av Noetus and Praxeas. Vi ska inte bedöma en lära efter människors åsikter och majoritetsröster, men sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan vid ett kyrkomöte år 261, och förstås i Nicea 325 som agerade emot Arianismen. Sabellius levde för länge sedan och inte mycket finns sparat efter honom, och därför är det svårt att helt klargöra det exakta innehållet av läran. Det finns en risk att Tertullian och Hippolytus missförstod och/eller vinklade hans åsikter.

Arianism – Påverkad av nyplatonism. Den förmodligen mest kända historiska person som började ändra på Bibelns lära om treenigheten är Arius från Alexandria (260-336), och han trodde att Jesus var skapad, och är fallet att man är skapad så är man inte den ursprungliga skaparGuden. Eftersom Gud är EN så kan inte Jesus vara ännu en Gud utöver skaparGuden. Därför är inte Jesus Gud, såvida man inte ser Jesus som Gud i hans egenskap som Guds budbärare/profet/agent. Arianismen fördömdes av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325. Arianerna uteslöts inledningsvis ur den kyrkliga gemenskapen, men kejsar Konstantin upphävde fördömandet två år senare. Arius ansåg att ORDET var en kraft från Gud Fader, och eftersom han trodde att Jesus inte var evig (han hade ju en början som en skapad varelse) så var egentligen Jesus vare sig egentlig Gud eller egentlig man, eftersom han som man hade en mycket högre rang än alla andra människor – trots att han inte var skaparGuden. Arius ansåg att Jesus var underordnad och åtskild från Gud – eftersom han var skapad. Läs mer om Nicea här.

Adoptianism – Läran att Jesus från början var enbart människa men “adopterades” som Guds son genom dopet i Jordan. Läran har sitt ursprung i Spanien på 700-talet, men den har tidigare paralleller. Ebjoniterna, den grupp som antas ligga bakom den till 100-talet daterade apokryfiska skriften Ebjoniterevangeliet, hade t ex en sådan lära. I Spanien framställdes den först av ärkebiskop Elipandus i Toledo och biskop Felix i Urgellis, men kyrkomötena i Regensburg 792, Frankfurt am Main 794 samt Aachen 799 fördömde läran då den ansågs vara en upprepning av det nestorianska villoläran.

Patripassianism – Myntades av Tertullianus på 200-talet, och dess anhängare identifierade sonen med Fadern och hävdade att Fadern hade lidit döden på korset tillsammans med Sonen.

Monarkianism – En samlad beteckning för de teologiska uppfattningar som tar avstånd från den klassiska treenighetsläran som innehåller tre olika personer. ”Monarchiam tenemus” (vi håller fast vid Guds enhet)

MODERNARE TERMER

Unitarism eller unitarianism – En rörelse som uppstod på 1500-talet och som avvisade treenighetsläran. Anhängarna tror INTE att Jesus är gudomlig (Gud). Anhängarna accepterar i allmänhet religiös pluralism och kan finna värde i många andra läror, men lägger störst vikt vid Kristi lära. De första unitarierna ville förena monoteism med en kristen humanism, och därför förnekade de Jesu gudomlighet och framhöll honom i stället som en människa som Gud utsett till budbärare/profet. Det finns alltså vissa likheter med en del Messianskt troende judar. I kristen mening är Jesus inte kristen enligt unitaristerna. Jesu uppgift var att visa människorna att de kunde få evigt liv och detta gjorde han genom att dö som en människa och uppstå från de döda. Om Jesus hade varit Gud hade allt detta varit meningslöst – judarna och andra monoteister visste ju redan att Gud har evigt liv. I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion. I USA grundades i början av 1800-talet American Unitarian Association (AUA) som 1961 förenades med de besläktade universalisterna. Även i Sverige grundades på 1800-talet några unitariska samfund, och idag finns bland annat den unitariska kyrkan i Malmö.

Oneness-pentecostalism (Engudsläran) – En rörelse som förnekar treenighetsläran och döper endast i Jesu namn, som man menar är det sanna namnet på Fadern, Sonen och den Helige ande. Oneness-rörelsen är INTE unitaristisk eftersom anhängarna tror på både Jesu gudomliga och mänskliga natur. Det kan självfallet finnas undantag. Det finns många likheter med modalism, och vad gäller Branham så finns det mer likheter med arianism. Det är vanligt att tro att tungomålstal är ett krav för frälsning, och de tror att Gud är EN person, där Fadern (en ande) är förenad med Jesus (en man) som en Guds son. De tror inte att sonen funnits för evigt, utan de tror att Jesus blev “son” när han fick kött här på jorden. Innan dess var han Fadern. Därför benämner de Fadern som ande och sonen som kött, även om de tror att både Fadern och sonen är en och samma person fast i olika skepnader. Anhängarna tror alltså på en enda Gud som manifesteras på olika sätt – som Fader, son och helig Ande. Ibland kan anhängarna vilja benämnas som en “Jesus Name” församling. United Pentecostal church och United Apostolic churches är två vanliga Oneness-kyrkor, och i Sverige finns församlingen Klippan och Budskapsförsamlingen i Arvika (branhamiter).

Jesus-Only/Jesus Name doctrine – En rörelse som förnekar treenighetsläran, och döper endast i Jesu Kristi namn. Liksom treenighetstroende så tror de att Gud är EN, men de tror inte att denne Gud innehåller tre olika personer. De har en modalistisk tro på så sätt att de tror snarare att Gud kan uppenbara sig på olika sätt. De tror att Jesus är det rätta namnet på denne Gud. Oneness Pentecostals föredrar ibland att kallas “Jesus Name” och inte “Jesus-Only”.

Swedenborgianism – Uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772). Swedenborg betonade att treenigheten handlar om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är ett i Jesus Kristus, och att Gud därför är en. Han var en stark motståndare till tanken att Gud på samma gång är tre separata personer: Gud Fader, Guds Son och den Helige Ande. Istället lärde han att Fadern är själen, Sonen är kroppen och Anden är verksamheten. Jesus Kristus dyrkas i sin gudomliga människonatur som Gud, Frälsare och Livgivare av människans ande. I Sverige finns “Nya Kyrkan” i Stockholm och Jönköping, och Herrens Nya Kyrka finns i Stockholm. Dessa två kyrkor har olika inriktningar.

Den klassiska treenigheten avvisas av också av anabaptister, Jehovas vittnen, Kristadelfianer, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, delar av den messianska rörelsen samt Bahai.

Ireneaus:

Detta är vår tros huvudpunkter, byggnadens grundval och den trygga vägen: Gud, Fadern, oskapad, ofattbar, osynlig, en enda Gud, alltings skapare. Detta är den första huvudpunkten i vår tro. Den andra huvudpunkten är Guds Ord, Guds Son, Kristus Jesus, vår Herre, som uppenbarades för profeterna efter deras sätt att profetera och enligt ordningen i Faderns frälsningsplan. Genom honom har allting blivit till och vid tidens slut har han blivit människa bland människor, synlig och påtaglig för att sammanfatta allt, förinta döden, låta livet träda fram (1 Tim. 1:10) och skapa gemenskap mellan Gud och människa. Den tredje huvudpunkten är den Helige Ande genom vilken profeterna profeterade, fäderna undervisade om Gud och de rättfärdiga leddes på rättfärdighetens väg. Vid tidernas ände har han på ett nytt sätt blivit utgjuten över mänskligheten för att över hela jorden förnya människan inför Gud. / Bevis för den apostoliska förkunnelsen, sid 18, Artos förlag

Läs mer citat som visar på de äldre kyrkofädernas tro på treenigheten här.

Ingen är GOD utom en och det är Gud? Är alla andra onda?

Feb27

Endast Gud är God? Eller inte ens Jesus?

Matt. 19:¹⁶En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” ¹⁷Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.”

Markus 10:¹⁷När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”¹⁸Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

Lukas 18:¹⁹Jesus sade till honom: “Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.

Först så kan jag bara kortfattat säga att Jesus på inga sätt argumenterade emot att han själv (Jesus) inte skulle var Gud. Den unge mannens kommentar “gode mästare” var träffsäker eftersom Jesus ju är Gud som kommit i köttet, så det var alltså Gud själv som den unge mannen frågade om råd vad gäller det eviga livet. Om Jesus förnekade att han själv skulle vara god (eller Gud) skulle förstås saken hamna i ett annat läge, och vi skulle ha en lång rad Bibelmotsättningar eftersom Jesus på många ställen beskrivs som Gud (se andra bloggartiklar i ämnet).

Men nu till poängen om godhet. Finns det verkligen endast EN som är god (Gud) och ingen annan? Betyder inte det att alla andra är onda? Människor? Änglar? Kanske t o m djur?

Ingen kan förstås mäta sin godhet med Gud själv, och det kanske är det som Jesus syftade på när han ställde en motfråga till mannen om han verkligen förstod innebörden av sin egen fråga. Visserligen kanske vi inte lever i total perfektion från födelsen till döden, men det betyder inte att vi inte kan vara “goda”. Om vi omvänt oss från våra synder och blivit helt renade och pånyttfödda så har vi ju 0 (noll) synder kvar och borde därför vara goda så länge som vi fortsätter att leva rättfärdigt. Bebisar borde betraktas som “neutrala” (vare sig goda eller onda), men man skulle kunna säga att de är “goda” också eftersom de som sagt inte gjort något som kan kallas ont.

Jesaja 7:¹⁶Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Rom. 9: Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig GOTT eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre.

Vidare ansåg Jesus att hans lärljungar (som ju redan syndat) och vi andra kan vara fullkomliga som Gud Fader är fullkomlig:

Matteus 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Han kan självfallet inte mena att “fullkomlig” betyder “att ha levt ett fläckfritt liv utan en enda synd”, eftersom han samtalade med sina lärljungar som inte gärna kunde göra sina synder ogjorda. Ändå kan vi alltså vara fullkomliga som Fadern enligt Jesus. Det har alltså med hjärtats inställning att göra.

Jesus erkänner själv att det finns andra goda människor i Bibeln

“God” är i Matt. 19:17, Mark. 10:18 och Lukas 18:19 (där det står att ingen är god utom Gud) översatt från det grekiska adjektivet ἀγαθός (agathos Strong’s 18) som betyder ungefär god, generös eller vänlig. Det finns andra ord som kan beskriva goda och rättfärdiga människor, men om vi ska koncentrera oss på detta ord så finns exempel på där andra människor beskrivs som goda. Josef och Barnabas är två exempel:

Lukas 23:⁵⁰Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en GOD och rättfärdig man

Apg. 11:²⁴Barnabas var en GOD man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren.

Bibeln beskriver i liknelser och analogier att människor kan vara goda:

Matt. 25:²¹Hans herre sade till honom: Bra, du GODE och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!—+ ²³

Lukas 19:¹⁶Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. ¹⁷Då sade kungen: Bra, du GODE tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer.

Matt. 22:⁹Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.¹⁰Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och GODA, och bröllopssalen fylldes med gäster.

Matt. 7: ¹⁷Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸Ett GOTT träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. ¹⁹Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. ²⁰Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.

Matt. 12:³⁵En GOD människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.

Matt. 5: ⁴⁵Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och GODA och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Det finns t o m goda slavägare på den här tiden:

1 Peter ¹⁸Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de GODA och milda utan även de hårda.

Fadern och sonen är båda HERRARNAS HERRE och Kungarnas Kung

Oct25

Nehemja 9:6 Du ensam är HERREN. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig.

Jesaja 43: Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma.¹¹Jag, jag är Herren, FÖRUTOM MIG FINNS INGEN FRÄLSARE.

Jesaja 42: ⁸Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Jesaja 44: 6 Så säger Herren, Israels Konung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud. ⁷Vem är som jag? Låt honom ta till orda, ja, lägga fram för mig vad som har hänt alltsedan jag insatte det gamla folket, och vad som skall komma, ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.

Jesaja 45: 18 Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.

1 Kor. 8:⁵Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – ⁶så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och EN HERRE, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

Bara för att personligheterna (Fadern och sonen) listas separat med sina uppgifter så betyder det inte att Jesus inte är Gud. De har ibland olika funktioner, och det var Jesus Kristus (och inte hela treenigheten) som befann sig på jorden som både Herre och Mästare. Det var inte Fadern som dog på korset utan sonen. Vi kan läsa här att det endast finns EN HERRE, men “problemet” är att både Gud Fader i Gamla testamentet och Jesus Kristus i det Nya Testamentet kallas HERRE, och t o m Herrarnas Herre. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi bibelmotsättningar.

Ef. 4:⁴en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, ⁵en Herre, en tro, ett dop, ⁶en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

“Herre” är på grekiska “Kyriou“, och precis som på svenska kan detta ord användas på både Gud och människor beroende på sammanhang. I Bibeln är det förstås vanligast att se ordet kopplat till Gud eftersom Bibeln handlar om just Gud. Däremot handlar HERRARNAS HERRE (Kyrios ton kyrieuonton) endast om GUD och inga människor.

Gamla Testamentet där Fadern är Herrarnas Herre

5 Mosebok 10:17
Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och HERRARNAS HERRE, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

Psaltaren 136:3
Tacka HERRARNAS HERRE, ty hans nåd varar i evighet

Se även Daniel 2:47

Nya Testamentet där Jesus är Herrarnas Herre

1 Timotheosbrevet 6:14 bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och HERRARNAS HERRE,

Uppenbarelseboken 17:14
De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är HERRARNAS HERRE och konungarnas Konung.

Uppenbarelseboken 19:15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16
Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: “Konungarnas Konung och HERRARNAS HERRE”.

Både Fadern och sonen kallar sig alltså Herrarns Herre, Kungarnas Kung, klippan, JAGÄR, alfa och omega, början och slutet, frälsaren, ljuset, har skapat himmel och jord, kan förlåta synder, kan döma, etc. Låter verkligen som om Jesus är GUD! Det finns några som försöker att urvattna Jesus gudom genom att göra gällande att Ezekiel 26:7, Daniel 2:37 och Ezra 7:12 också talar om “herrarnas herre“, men det skulle ju endast betyda att inte ens Fadern är Herrarnas Herre. Poängen i nämnda verser är att Gud gett vissa ledare makten att erövra andra jordiska kungar. Gud har alltså gett dem en viss JORDISK makt, och inte en HIMMELSK makt. Om en Herre gett andra män makten att kunna vara “herrarnas herre” så visar det förstås att dessa män har minst en herre över sig själva! Det finns ingen högre makt att få än Herrarnas Herre.

EN Gud och/eller EN Herre

Det hebreiska ordet som översätts med “herre” i GT är “adon”. Det används ofta för att beskriva människor i ledarställning, och det kan betyda herre, mästare, ägare, ledare, etc, och handlar om en person med auktoritet och makt. Det indikerar en skillnad mellan auktoritet och de som står under auktoriteten. “Adonai” är puralformen av “adon” och markerar intensitet av ordet. Gud är inte bara Herre utan Herrarnas Herre.

KJV drar likhetstecken mellan det hebreiska namnet Yahve och det engelska ordet “LORD” (HERREN) skrivet med versaler. “Adonai” (som betyder herre eller mästare) översätts till “Lord” (versalt L), medan “Elohim” översätts till “God”. Exempelvis (5 Mos. 4:35) så är frasen “The LORD he is God” egentligen “Jehovah, he is Elohim“. I de fall där Adonai används ihop med Jehovah, så blir det sistnämnda namnet “GOD”. Så dubbelnamnet “Lord GOD” är översatt från “Adonai Jehovah”. Det är alltså skillnad på Lord och lord i KJV. Tidigt i historien började israelerna att använda ordet Adonai i stället för Guds namn Yahve.

Demoner och onda andar tror också att Jesus är helig och Guds son

Aug13

Vi får ofta höra att en tro på Gud räcker för att bli frälst, men det är endast i betydelsen en FRÄLSANDE tro. Och vad betyder detta? Jo, tror vi på Gud så förväntas vi ÄLSKA honom, och älskar vi honom så LYDER vi honom. DETTA är en frälsande tro, och detta är sättet att veta om vi är Guds barn eller ej.

Johannes 14:15 OM ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.—:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”—23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Även demoner och onda andar har en stark tro på Gud. De veta att Jesus är den Jesus som kommer från Nasaret (som även profetiorna berättar om), att han är Guds HELIGA, att han är GUDS SON, att han är EN GUD, att han är MESSIAS, och att han förmodligen kommit för att fördärva dem eftersom de är onda. De BÄVAR (darrar) t o m av fruktan på grund av denna vetskap! Så deras tro är det inget fel på men däremot bristen på goda gärningar och framför allt deras SYND.

Mark. 1:23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:24 “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.”

Jak. 2: 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Att demonerna saknar gärningar och därmed inte är frälsta är också Jakobs poäng i Jakobsbrevet 2. Ämnet är GÄRNINGAR och inte huruvida änglar/demoner kan bli frälsta eller ej (även om förstås Jesus inte offrade sig för änglar och demoner utan för MÄNNISKOR). Jakob drog till med de värsta individer/varelser han kunde tänka sig att göra en jämförelse med, och troende demoner verkar vara den värsta kombinationen han kom på. Den slutsats som Jakob vill komma till är att om t o m DEMONER kan ha en stark tro på att Jesus faktiskt är den som han utger sig för att vara, hur kan då VI få för oss att tro allena (utan gärningar) kan frälsa OSS? Demoner slutar inte att vara onda demoner bara för att de har en stark tro på att Jesus är Guds utlovade och helige son, och lika lite förvandlas VI per automatik till goda personligheter om vi tror samma sak som dem – SÅVIDA INTE vi har goda GÄRNINGAR att visa förstås! Man kan alltså ha en stark tro på att Jesus är den helige Guds son som kommit för att fördärva det onda, och vara medveten om sin ondska, men trots detta vara förlorad. Detta pga vägran att omvända sig och pga lathet när vi inte anstränger oss att åstadkomma god frukt och gärningar. Vi kan aldrig åberopa en rätt till frälsning av tro allena, och självfallet heller inte av gärningar allena. Bibeln säger klart och tydligt i Jak. 2:24 att vi INTE är frälsta av tro allena. Ingenting vi tror eller gör kan få oss att förtjäna en frälsning, men det finns däremot villkor.

Det är alltså inte så att vi endast riskerar att förlora vår frälsning om vi förlorar vår TRO, utan det är snarare så att vi mycket väl kan ha vår tro i behåll men att vi inte vill upphöra med all vår SYND. Människan vill så gärna tjäna två herrar och ändå vara frälst, men vi måste välja EN herre i våra liv.