Vi får ofta höra att en tro på Gud räcker för att bli frälst, men det är endast i betydelsen en FRÄLSANDE tro. Och vad betyder detta? Jo, tror vi på Gud så förväntas vi ÄLSKA honom, och älskar vi honom så LYDER vi honom. DETTA är en frälsande tro, och detta är sättet att veta om vi är Guds barn eller ej.

Johannes 14:15 OM ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.—:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”—23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Även demoner och onda andar har en stark tro på Gud. De veta att Jesus är den Jesus som kommer från Nasaret (som även profetiorna berättar om), att han är Guds HELIGA, att han är GUDS SON, att han är EN GUD, att han är MESSIAS, och att han förmodligen kommit för att fördärva dem eftersom de är onda. De BÄVAR (darrar) t o m av fruktan på grund av denna vetskap! Så deras tro är det inget fel på men däremot bristen på goda gärningar och framför allt deras SYND.

Mark. 1:23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:24 “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.”

Jak. 2: 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Att demonerna saknar gärningar och därmed inte är frälsta är också Jakobs poäng i Jakobsbrevet 2. Ämnet är GÄRNINGAR och inte huruvida änglar/demoner kan bli frälsta eller ej (även om förstås Jesus inte offrade sig för änglar och demoner utan för MÄNNISKOR). Jakob drog till med de värsta individer/varelser han kunde tänka sig att göra en jämförelse med, och troende demoner verkar vara den värsta kombinationen han kom på. Den slutsats som Jakob vill komma till är att om t o m DEMONER kan ha en stark tro på att Jesus faktiskt är den som han utger sig för att vara, hur kan då VI få för oss att tro allena (utan gärningar) kan frälsa OSS? Demoner slutar inte att vara onda demoner bara för att de har en stark tro på att Jesus är Guds utlovade och helige son, och lika lite förvandlas VI per automatik till goda personligheter om vi tror samma sak som dem – SÅVIDA INTE vi har goda GÄRNINGAR att visa förstås! Man kan alltså ha en stark tro på att Jesus är den helige Guds son som kommit för att fördärva det onda, och vara medveten om sin ondska, men trots detta vara förlorad. Detta pga vägran att omvända sig och pga lathet när vi inte anstränger oss att åstadkomma god frukt och gärningar. Vi kan aldrig åberopa en rätt till frälsning av tro allena, och självfallet heller inte av gärningar allena. Bibeln säger klart och tydligt i Jak. 2:24 att vi INTE är frälsta av tro allena. Ingenting vi tror eller gör kan få oss att förtjäna en frälsning, men det finns däremot villkor.

Det är alltså inte så att vi endast riskerar att förlora vår frälsning om vi förlorar vår TRO, utan det är snarare så att vi mycket väl kan ha vår tro i behåll men att vi inte vill upphöra med all vår SYND. Människan vill så gärna tjäna två herrar och ändå vara frälst, men vi måste välja EN herre i våra liv.