Etikettarkiv | son

Säger Bibeln att man får stena och döda olydiga barn / en uppstudsig son?

teenage drunk5 Mos. 21:20-21 är en lag i det Gamla Testamentet

Ok, så lagen ingår i Mose lag och de 613 Mosaiska lagarna gäller inte längre eftersom vi lever under den Nya Testamentet (Jesus har uppfyllt lagen men den moraliska lagen gäller fortsatt), men betyder inte det att en sådan lag ändå en gång i tiden gällde i vår historia med uppmuntran från Gud själv?

Javisst gällde lagen i vårt förflutna för Gamla Testamentets Israel och för alla som valde att ansluta sig till den judiska gemenskapen. Men lagen är inte så galen som en del kritiker vill göra gällande.

5 Mos. 21:18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. 20 Och de skall säga till de äldste i staden: ”Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

Till att börja med kan vi se att det inte handlar om små barn utan en individ som är gammal nog för att vara en frossare och drinkare. Att vara frossare och drinkare tyder på ett invant mönster och ett beteende som pågått under en längre tid. Det innebär att lagen inte ger föräldrar rätt att dra iväg en son till domare för en eller flera enstaka förseelser. Vidare kan vi se att det också krävs tuktan från föräldrarnas sida innan de får gå vidare i fallet, och även det innebär en process som pågått under en längre tid. Lagen ger alltså inte föräldrar rätt att gå vidare i fallet förrän ett stadium nåtts där sonen måste betraktas som en oåterkallelig frossare och drinkare, och där en längre tids tuktan och varningar inte hjälpt.

Lagen ger ingen tvärsäker bild om exakt när detta stadium uppnåtts, vilket förstås ger föräldrarna utrymme att fortsätta att varna och hoppas på att deras alkoholistson till slut ska omvända sig. På det sättet kräver inte lagen att föräldrarna måste agera ens vid upprepade förseelser (om det inte handlar om ett permanent mönster) och vi kan förmodligen vara överens om att det krävs ganska mycket för att föräldrar slutgiltigt ska ge upp sin kamp om sin son. Eftersom föräldrar vanligtvis älskar sina barn så kan man förmoda att de inte skulle åberopa denna lag i första hand, utan göra allt vad de kan för att förmå sonen att lämna frosseri och ondska bakom sig. Det var allså föräldrarna som avgjorde när de varnat sin son tillräckligt och när de ansåg att de måste ge upp sina försök och i stället anmäla sin onda son till de äldste för stening.

Även om det inte är vanligt så kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sin egen del och för andra i sin omgivning. Han själv kan komma till skada och andra kan komma till skada pga hans fylleri som ofta är kopplat till aggressivitet och våldsbenägenhet. För Israels del var det otrolig viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds utvalda folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk. Att se genom fingrarna vad gäller ondska och destruktivitet skulle därför leda andra på fall, och dessa lagar gällde under en speciellt tid i vår historia tid då det var en direkt teokratisk ledning. Det var alltså Gud själv som styrde, och ett sådant styre har vi inte idag. Med tanke på konsekvenserna så var det alltså bättre med allvarliga lagar än att tillåta allehanda ondska som skulle kunna orsaka förfall och förlorade själar. Om Israels folk skulle vara precis likadana syndare som alla andra, så skulle ingen heller söka sig till just Israels Gud. Av det skälet var det viktigt att ha tydliga restriktioner.

Vad gäller lagarna givna under Exodus så används de i stort också för att drunkbegränsa och/eller förhindra människors eventuella iver att döma och bestraffa alldeles för hårt! Genom att beskriva i lag vad som krävs innan straff kan bli aktuellt, så förhindras därmed människor från att straffa för hårt, eller att ta lagen i egna händer. Vidare hade israelerna ingen rätt att börja applicera sina lagar på människor som inte ens tillhörde deras folk.

Det är inte ens känt om några föräldrar under Mose lag ens åberopade denna lag, så kanske lagen i sig självt var tillräcklig för att förmå söner att undvika frosseri och för föräldrar att uppfostra sina söner så att de aldrig skulle komma in på den banan.

Gamla Testamentets ej längre aktuella lagar kan inte jämföras med Koranens alltjämt gällande våldsbejakande lagar

Slutligen kan vi se att ovan lag i 5 Mosebok inte kan jämföras med Islams lagar som fortfarande är precis lika aktuella idag som de alltid varit, och som alla muslimer förväntas lyda utan prut IDAG. Koranen uppmuntrar till våld mot alla otrogna och dessa tydliga suror går inte att komma runt. Av den anledningen är det tyvärr befogat att vara avvaktande vad gäller muslimer, för vi vet ju att deras egna religiösa skrift uppmuntrar till våld mot alla icke-muslimer. Lyckligtvis känner inte alla muslimer till lagarna, och även om de skulle göra det kanske majoriteten föredrar att omtolka dem och/eller helt enkelt vägra lyda dem. De kanske väljer att inte tänka på att Muhammed är ämnad att vara deras ideal och ett mönster att försöka efterlikna. Deras sanna inställning känner vi inte alltid till och därför kan det vara klokt att vara försiktiga. Vi kan bara vara tacksamma över att de flesta muslimer inte är trogna sin religiösa skrift.

”Bekämpa dem som inte tror på Allah eller den sista dagen, eller som inte respekterar det som är förbjudet enligt Allah och hans profet, eller som inte accepterar Sanningens religion ibland Bokens folk (judar och kristna), tills de under frivillig underkastelse betalar jizyah och erkänner sig besegrade” (S. 9:29). + ”Döda dem var du än finner dem”.

Muhammad: ”Jag har blivit beordrat av Allah att kämpa mot människorna ända till de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah och att Muhammad är Allahs budbärare, genomför bönerna med perfektionism och ger den obligatoriska allmosan. (Sahih Bukhari bok 9 1,24.)

Say: can you expect for us (and fate) other than one of two glorious things (martyrdom or victory)? But we can expect for you either that Allah will send his punishment (for not believing in Allah) from Himself, or by our hands. So wait (expectant); we too will wait with you 9:52

Senare suror ”abrogerar” (ersätter) tidigare suror om fred och fördrag med andras religioner. Kravet att begära pengar för beskydd enligt Jizyah (liknande maffia-beskydd) har varit mycket vanligt förekommande i de flesta muslimska länder. Vilket alltså är helt naturligt eftersom detta är vad Koranen påbjuder.

God the Father, the Son and the Holy Spirit raised JESUS up from the dead – quickening

trinity 4

Water, ice, steam, fog, dew – several forms of the same essence

The godhead (God) which is ONE contains three persons (God the Father, Jesus and the Holy Spirit), but Jesus Christ has expressed himself through two natures – a divine nature and a human nature. While Christ’s body was dead, he remained alive since God cannot die. The Bible does not say that God the Father alone raised Jesus from the dead, but rather that each one of God the Father, Jesus the son and the Holy Spirit rose Jesus up from the dead. Either God is a God of confusion, or the trinity is true.

God is able to be in a burning bush (or in the shape of a pillar of fire, or a pillar of cloud) at the same time as he remains in heaven and at the same time as he is elsewhere viewing and sometimes even participating in people’s actions. In such cases we would not be talking about several Yahwehs being all over the place, but we would rather suggest it’s the same Yahweh being in multiple places at the same time. Three piles of sand can easily become one pile of sand.

JESUS gave up his own life and raised himself up from the dead

John 2:19 Jesus answered and said unto them, Destroy this temple, and in three days I will raise it up.20 Then said the Jews, Forty and six years was this temple in building, and wilt thou rear it up in three days?21 But he spake of the temple of his body.22 When therefore he was risen from the dead, his disciples remembered that he had said this unto them; and they believed the scripture, and the word which Jesus had said.

John 10:14 I am the good shepherd, and know my sheep, and am known of mine.15 As the Father knoweth me, even so know I the Father: and I lay down my life for the sheep.16 And other sheep I have, which are not of this fold: them also I must bring, and they shall hear my voice; and there shall be one fold, and one shepherd.17 Therefore doth my Father love me, because I lay down my life, that I might take it again.18 No man taketh it from me, but I lay it down of myself. I have power to lay it down, and I have power to take it again. This commandment have I received of my Father.

The Holy Spirit raised Jesus up from the dead

Romans 8:11 But if the Spirit of him that raised up Jesus from the dead dwell in you, he that raised up Christ from the dead shall also quicken your mortal bodies by his Spirit that dwelleth in you.

Romans 1:4 And declared to be the Son of God with power, according to the spirit of holiness, by the resurrection from the dead:

God the Father raised Jesus up from the dead

Gal. 1:1 Paul, an apostle, (not of men, neither by man, but by Jesus Christ, and God the Father, who raised him from the dead;)

Eph. 1:17 That the God of our Lord Jesus Christ, the Father of glory, may give unto you the spirit of wisdom and revelation in the knowledge of him:18 The eyes of your understanding being enlightened; that ye may know what is the hope of his calling, and what the riches of the glory of his inheritance in the saints,19 And what is the exceeding greatness of his power to us-ward who believe, according to the working of his mighty power,20 Which he wrought in Christ, when he raised him from the dead, and set him at his own right hand in the heavenly places, 

1 Pet. 1:3 Blessed be the God and Father of our Lord Jesus Christ, which according to his abundant mercy hath begotten us again unto a lively hope by the resurrection of Jesus Christ from the dead,

God raised Jesus up from the dead

Acts 2:24 Whom God hath raised up, having loosed the pains of death: because it was not possible that he should be holden of it.—32 This Jesus hath God raised up, whereof we all are witnesses.

Acts 3:26 Unto you first God, having raised up his Son Jesus, sent him to bless you, in turning away every one of you from his iniquities.

1 Thessalonians 1:9 For they themselves shew of us what manner of entering in we had unto you, and how ye turned to God from idols to serve the living and true God;10 And to wait for his Son from heaven, whom he raised from the dead, even Jesus, which delivered us from the wrath to come.

+ Acts 3:15,26, 4:10; 5:30; 10:40; 13:30, 33, 34, 37, Rom. 4:24; 6:4, 10:9; 1 Cor. 6:14Col. 2:12, 1 Pet. 1:21

God quickens ALL THINGS, and yet we read that the son also quickensjohn 5

Do you honor God the Father as the supreme being, Mighty God, the Creator of the world, the Lord of Lords, the only one to worship, the beginning and the end, etc? You are requested to honor the son in the same way according to John 5:23. The Jews wanted to kill Jesus for a reason, and that reason is that he made himself equal to God.

John 5:17 But Jesus answered them, My Father worketh hitherto, and I work.18 Therefore the Jews sought the more to kill him, because he not only had broken the sabbath, but said also that God was his Father, MAKING HIMSELF EQUAL WITH GOD.19 Then answered Jesus and said unto them, Verily, verily, I say unto you, The Son can do nothing of himself, but what he seeth the Father do: for what things soever he doeth, these also doeth the Son likewise.20 For the Father loveth the Son, and sheweth him all things that himself doeth: and he will shew him greater works than these, that ye may marvel.21 For as the Father raiseth up the dead, and quickeneth them; even so THE SON QUICKENETH whom he will.22 For the Father judgeth no man, but hath committed all judgment unto the Son:23 That all men should honour the Son, even as they honour the Father. He that honoureth not the Son honoureth not the Father which hath sent him.

Notice above how the son quickens whom he wills, just like his Father quickens whom he wills. If it’s God who quickens whom he wills in both cases (both when it comes to himself and his son), then it wouldn’t make any sense to even mention that the son quickens whom he wills if it’s really God the Father who alone has this power and authority. Also the Holy Spirit is able to quicken dead souls. If God really quickens ALL THINGS as the verse below claims, then there shouldn’t be any mentioning of anyone else doing any quickening when it comes to bringing someone (back) to life, UNLESS of course God is a trinity. The trinity alone can get rid of Bible contradictions in relation to God.

1 Tim. 6:13 I give thee charge in the sight of GOD, who quickeneth ALL THINGS, and before Christ Jesus, who before Pontius Pilate witnessed a good confession;

Rom. 8:11 But if the SPIRIT of him that raised up Jesus from the dead dwell in you, he that raised up Christ from the dead shall also quicken your mortal bodies BY HIS SPIRIT that dwelleth in you.

1 Pet. 3:18 For Christ also hath once suffered for sins, the just for the unjust, that he might bring us to God, being put to death in the flesh, but quickened by THE SPIRIT.

Rom. 4:17 (As it is written, I have made thee a father of many nations,) before him whom he believed, even God, who quickeneth the dead, and calleth those things which be not as though they were.

1 Cor. 15:45 And so it is written, The first man Adam was made a living soul; the last Adam was made a quickening spirit.

Col. 2:11 In whom also ye are circumcised with the circumcision made without hands, in putting off the body of the sins of the flesh by the circumcision of Christ:12 Buried with him in baptism, wherein also ye are risen with him through the faith of the operation of God, who hath raised him from the dead.13 And you, being dead in your sins and the uncircumcision of your flesh, hath he quickened together with him, having forgiven you all trespasses;

Vad är MODALISM, Oneness Pentecostal och Engudsläran?

jesusModalism, Oneness Pentecostal, Engudsläran, etc, är olika namn på i princip samma lära. Läs mer om dessa läror nedan.

BAKGRUND

Ordet ”treenighet” finns inte i Bibeln, men det är lätt att förstå att uttrycket en gång myntades eftersom det är kortare att säga det  ordet i stället för ”Jag tror att Gud är EN enda GUD, som består utav Fadern, sonen Jesus Kristus och den helige Ande, och jag tror att Jesus alltid funnits tillsammans med sin Fader sedan urminnes tider, och att absolut ingenting fanns före honom eftersom allting skapades av och genom Jesus”. Bibeln säger att 1) Gud Fader är Gud, att  2) Jesus Kristus är Gud (såsom i Hebr. 1:8) och att 3) den helige Ande är Gud, och det är därför som vi kristna tror på treenigheten. Även de gamla kyrkofäderna de första århundradena e Kr trodde också på treenigheten, och även de inhämtar sin kunskap från skriften samt de ögonvittnen som skrev ner texterna. Jesus är inte samma person som sin Fader, för vi vet ju att Jesus tillbad sin Fader och kommunicerade med honom när han levde som människa på jorden. När Jesus dog på korset kommunicerade han med Gud Fader i himlen. Som människa hade inte Jesus samma kunskaper som sin Fader, vilket visar att de är separata personer även om de båda ingår i treenigheten. Jesus hade ju en helt annan tillvaro i Gudomen/treenigheten innan han valde att bli människa.

Matt. 24:36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Varför döpa människor i flera olika namn om det bara finns en enda Gud som inte har några andra personer eller dimensioner i sig själv? Det vore förbryllande. Om däremot de tre personerna finns i gudomen så förklarar det saken.

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Bibeln benämner Gud på ett ställe som ”godhead” i engelska KJV, vilket översätts till ”gudom” på svenska, och vilket kommer från det grekiska ordet ”theotés” och vilket alltså betyder gudom eller Gud. Det är Jesus som sägs ha hela gudomens fullhet boende i sig, och sägs vara huvudet över alla makter och väldigheter. Detta blir ett problem om man måste separera Jesus som en annan slags Gud än skaparGuden – eftersom man inte kan ha två huvuden över alla makter och väldigheter.

Kol. 2:Ty i honom bor GUDOMENS (Strong’s 2320) hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.

Det är förstås viktigt att man tillber den rätta Guden, men Gud begär heller inte det omöjliga och förväntar oss att vi ska förstå det här med treenigheten om vi inte ens haft tillgång till vare sig Biblar eller predikanter. Gud vet ju precis vad vi vet eller inte och dömer oss helt korrekt. Det är värre om man nu har tillgång till en Bibel och rebelliskt sluter sina sinnen inför Jesu gudomlighet, eftersom man från början bestämd att man inte kan tänka sig det alternativet.

Joh. 8:23 Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”

Vi kan läsa på flera ställen att det är Jesus som är ”jagär” (Guds namn), och eftersom Jahve också är ”jagär” så kan det bara betyda att det är en och samma Gud vi talar om. Det verkar också vara av yttersta vikt att ge Jesus den ära som han förtjänar som skaparGuden. Därför tror jag att man är mycket illa ute om man haft alla möjligheter i sin Bibel att se just detta, men ändå vänder ryggen till Jesus som skaparGud. Läs mer om Antikrists ande här.

Det är inte säkert att man förnekar Jesu gudom (att Jesus är Gud) bara för att man förnekar treenigheten, även om det vore en logisk slutsats. Att tro att Fadern är Gud och att Jesus är en annan slags gud är slående likt polyteism, men de som har denna tro förnekar förstås att det skulle handla om det. De som förnekar treenigheten men som tror att både Fadern och sonen är Gud kanske använder argumentet att Jesus är ett uppenbarelsesätt av den ende skapareGuden, och av den anledningen kallas Gud i alla sina olika uppenbarelseformer. Problemet med en sådan lära är att uppenbarelsebformer Jesus verkar be till sig själv ibland (när han i form av sonen ber till Gud Fader) och även diskuterar med sig själv såsom han gjorde i Getsemane:

Matt. 26:39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”—42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.

Ett annat argument är att Jesus endast är Gud på samma sätt som en del andra kan kallas Gud enligt. Joh. 10:34, men problemet är att de sällan går tillbaka till den psalm (och psalmer är poetiska) som åtsyftas och därför inte förstås Jesus poäng med sina ord till de judar som ville stena honom för att han gjorde sig själv till Gud. Läs mer om begreppet ”gudar” i  Joh. 10:34 här. Att orsaka inflation på benämningen Gud är förstås att förringa den riktiga Guden.

Eftersom vi kristna på många ställen i Bibeln kan se stöd för att Jesus är den högste skaparGuden och även inser att det är av högsta vikt att ge honom den ära som han förtjänar som Gud, så finns det en risk att vi tar för givet att folk delar vår tro så fort de säger att de tror att både Fadern och sonen är Gud och att sonen dessutom är Messias. I själva verket så kanske de inte alls accepterar Jesus sanna Gudom i form av skapare, och den han säger sig vara, om de bara ser honom som ett uttryckssätt av Fadern och ett skapat väsen som har en början. Om man är skapad så har man INTE all makt (och har aldrig haft det) utan man har någon enormt mycket högre i makt över sig. Att Jesus tillfälligtvis var lägre i rang än Fadern när Jesus vandrade på jorden (eller i drömmar, uppenbarelser, etc), är en helt annan sak eftersom ju Jesus då även var lägre i rang än änglarna.

Fysikern Isaac Newton förkastade treenighetsläran till förmån för arianismen (eller vad vi nu väljer att kalla läran).

De största hoten mot kristendomen var, enligt Ireneaus, Hippolytus och Tertullianus, etc, gnosticismen och och polyteismen (”hedendomen”). Augustinus var en berömd före detta gnostiker. 

URSPRUNG

Modalism/Modalistisk Monarkianism – Betyder tron att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte ska uppfattas som tre olika personer/individer i treenigheten utan snarare som tre olika uppenbarelsesätt av den ende Guden. Uppenbarelseformer kallas ”modi” och därav namnet. Enligt modalismen så är Jesus skapad av Gud (precis som arianisterna trodde) och har alltså en början – vilket innebär att det fanns en tid i vår historia där Jesus inte fanns vare sig i andlig eller köttslig form. När Jesus sedan föddes så var han en uttrycksform av den ende Guden, och den ende Guden har förstås alltid funnits. Modalisterna använder gärna verser såsom Joh. 14:28 och Joh. 17:20-26, där Jesus talar om att ”alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”, som stöd för att visa att enheten handlar om tanke och vilja, och inte alls en fysisk treenighet. Men sanningen är förstås att dessa två ståndpunkter inte motsäger varandra. Eftersom Modalismen fokuserar på Guds absoluta enhet så menar de att Jesus inte kan vara någon annan än samma person som Fadern, och enda skillnaden är namnet på en och samma person. Konsekvensen blir då att Fadern (Gud i sin helhet) i Kristus blev människa och blev pinad och korsfäst (patripassianism), alternativt  att Gud omvandlade sig till Jesus och nedsteg till jorden och korsfästes och blev sedan till fadern igen. Unitarianism skiljer sig från Modalism på det sättet att de förstnämnda anhängarna inte tror att Jesus är gudomlig. Både modalisterna och Oneness Pentecostal-anhängare kan uttrycka sig med att Gud tagit en köttslig skepnad i form av Jesus, men de menar ändå inte att Jesus är en egen personlighet och den ursprungliga skaparGuden, utan bara ett uppenbarelsesätt av Gud Fader.    

SabellianismEn lära som kan ha varit likartad som Modalismen och som är uppkallad efter prästen och teologen Sabellius, som levde i Rom under början av 200-talet. Han var förmodligen inte först med sin lära utan var influerad av Noetus and PraxeasVi ska inte bedöma en lära efter människors åsikter och majoritetsröster, men sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan vid ett kyrkomöte år 261, och förstås i Nicea 325 som agerade emot Arianismen.  Sabellius levde för länge sedan och inte mycket finns sparat efter honom, och därför är det svårt att helt klargöra det exakta innehållet av läran. Det finns en risk att Tertullian och Hippolytus missförstod och/eller vinklade hans åsikter.

Arianism – Påverkad av nyplatonism. Den förmodligen mest kända historiska person som började ändra på Bibelns lära om treenigheten är Arius från Alexandria (260-336), och han trodde att Jesus var skapad, och är fallet att man är skapad så är man inte den ursprungliga skaparGuden. Eftersom Gud är EN så kan inte Jesus vara ännu en Gud utöver skaparGuden. Därför är inte Jesus Gud, såvida man inte ser Jesus som Gud i hans egenskap som Guds budbärare/profet/agent. Arianismen fördömdes av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325. Arianerna uteslöts inledningsvis ur den kyrkliga gemenskapen, men kejsar Konstantin upphävde fördömandet två år senare. Arius ansåg att ORDET var en kraft från Gud Fader, och eftersom han trodde att Jesus inte var evig (han hade ju en början som en skapad varelse) så var egentligen Jesus vare sig egentlig Gud eller egentlig man, eftersom han som man hade en mycket högre rang än alla andra människor – trots att han inte var skaparGuden. Arius ansåg att Jesus var underordnad och åtskild från Gud – eftersom han var skapad. Läs mer om Nicea här.

Adoptianism – Läran att Jesus från början var enbart människa men ”adopterades” som Guds son genom dopet i Jordan. Läran har sitt ursprung i Spanien på 700-talet, men den har tidigare paralleller. Ebjoniterna, den grupp som antas ligga bakom den till 100-talet daterade apokryfiska skriften Ebjoniterevangeliet, hade t ex en sådan lära. I Spanien framställdes den först av ärkebiskop Elipandus i Toledo och biskop Felix i Urgellis, men kyrkomötena i Regensburg 792, Frankfurt am Main 794 samt Aachen 799 fördömde läran då den ansågs vara en upprepning av det nestorianska villoläran.

Patripassianism – Myntades av Tertullianus på 200-talet, och dess anhängare identifierade sonen med Fadern och hävdade att Fadern hade lidit döden på korset tillsammans med Sonen.

Monarkianism – En samlad beteckning för de teologiska uppfattningar som tar avstånd från den klassiska treenighetsläran som innehåller tre olika personer. ”Monarchiam tenemus” (vi håller fast vid Guds enhet)

MODERNARE TERMERchurch

Unitarism eller unitarianism – En rörelse som uppstod på 1500-talet och som avvisade treenighetsläran. Anhängarna tror INTE att Jesus är gudomlig (Gud). Anhängarna accepterar i allmänhet religiös pluralism och kan finna värde i många andra läror, men lägger störst vikt vid Kristi lära. De första unitarierna ville förena monoteism med en kristen humanism, och därför förnekade de Jesu gudomlighet och framhöll honom i stället som en människa som Gud utsett till budbärare/profet. Det finns alltså vissa likheter med en del Messianskt troende judar. I kristen mening är Jesus inte kristen enligt unitaristerna. Jesu uppgift var att visa människorna att de kunde få evigt liv och detta gjorde han genom att dö som en människa och uppstå från de döda. Om Jesus hade varit Gud hade allt detta varit meningslöst – judarna och andra monoteister visste ju redan att Gud har evigt liv.  I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion. I USA grundades i början av 1800-talet American Unitarian Association (AUA) som 1961 förenades med de besläktade universalisterna. Även i Sverige grundades på 1800-talet några unitariska samfund, och idag finns bland annat den unitariska kyrkan i Malmö.

Oneness-pentecostalism (Engudsläran) – En rörelse som förnekar treenighetsläran och döper endast i Jesu namn, som man menar är det sanna namnet på Fadern, Sonen och den Helige ande. Oneness-rörelsen är INTE unitaristisk eftersom anhängarna tror på både Jesu gudomliga och mänskliga natur. Det kan självfallet finnas undantag.  Det finns många likheter med modalism, och vad gäller Branham så finns det mer likheter med arianism. Det är vanligt att tro att tungomålstal är ett krav för frälsning, och de tror att  Gud är EN person, där Fadern (en ande) är förenad med Jesus (en man) som en Guds son.  De tror inte att sonen funnits för evigt, utan de tror att Jesus blev ”son” när han fick kött här på jorden. Innan dess var han Fadern. Därför benämner de Fadern som ande och sonen som kött, även om de tror att både Fadern och sonen är en och samma person fast i olika skepnader.  Anhängarna tror alltså på en enda Gud som manifesteras på olika sätt – som Fader, son och helig Ande. Ibland kan anhängarna vilja benämnas som en ”Jesus Name” församling. United Pentecostal church och United Apostolic churches är två vanliga Oneness-kyrkor, och  i Sverige finns församlingen Klippan och Budskapsförsamlingen i Arvika (branhamiter).

Jesus-Only/Jesus Name doctrine – En rörelse som förnekar treenighetsläran, och döper endast i Jesu Kristi namn. Liksom treenighetstroende så tror de att Gud är EN, men de tror inte att denne Gud innehåller tre olika personer. De har en modalistisk tro på så sätt att de tror snarare att Gud kan uppenbara sig på olika sätt. De tror att Jesus är det rätta namnet på denne Gud. Oneness Pentecostals föredrar ibland att kallas ”Jesus Name” och inte ”Jesus-Only”.

Swedenborgianism – Uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772). Swedenborg betonade att treenigheten handlar om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är ett i Jesus Kristus, och att Gud därför är en. Han var en stark motståndare till tanken att Gud på samma gång är tre separata personer: Gud Fader, Guds Son och den Helige Ande. Istället lärde han att  Fadern är själen, Sonen är kroppen och Anden är verksamheten. Jesus Kristus dyrkas i sin gudomliga människonatur som Gud, Frälsare och Livgivare av människans ande. I Sverige finns ”Nya Kyrkan” i Stockholm och Jönköping,  och  Herrens Nya Kyrka finns i Stockholm. Dessa två kyrkor har olika inriktningar. 

Den klassiska treenigheten avvisas av också av anabaptister, Jehovas vittnen, Kristadelfianer, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, delar av den messianska rörelsen samt Bahai.

Ireneaus:

Detta är vår tros huvudpunkter, byggnadens grundval och den trygga vägen: Gud, Fadern, oskapad, ofattbar, osynlig, en enda Gud, alltings skapare. Detta är den första huvudpunkten i vår tro. Den andra huvudpunkten är Guds Ord, Guds Son, Kristus Jesus, vår Herre, som uppenbarades för profeterna efter deras sätt att profetera och enligt ordningen i Faderns frälsningsplan. Genom honom har allting blivit till och vid tidens slut har han blivit människa bland människor, synlig och påtaglig för att sammanfatta allt, förinta döden, låta livet träda fram (1 Tim. 1:10) och skapa gemenskap mellan Gud och människa. Den tredje huvudpunkten är den Helige Ande genom vilken profeterna profeterade, fäderna undervisade om Gud och de rättfärdiga leddes på rättfärdighetens väg. Vid tidernas ände har han på ett nytt sätt blivit utgjuten över mänskligheten för att över hela jorden förnya människan inför Gud. /  Bevis för den apostoliska förkunnelsen, sid 18, Artos förlag

Läs mer citat som visar på de äldre kyrkofädernas tro på treenigheten här.

CONSTANTINE did not start the TRINITY doctrine at the Council of Nicaea

niceaThe First Council of Nicaea was a council of Christian bishops in Nicaea initiated by the Roman Emperor Constantine I in AD 325, and this was the first effort to reach a consensus in the church concerning some of new teachings that had emerged by this time. Its main accomplishments were settlement of the issue of the nature of Jesus Christ and the observance of the date of Easter.

Doctrines and ideas that Constantine did NOT start

Easter, the biblical canon, worship on a Sunday, worshiping of the sun, the trinity…Constantine did not start any new ideas at the council at Nicaea!

When it comes to Easter many get confused due to this English term and fear that this is a pagan holiday. Some even think that Constantine is guilty of introducing this pagan holiday into church, but that is not the case. The English-speaking countries might use the word ”Easter” for the holiday which is celebrated right after Good Friday, but other countries rather use the word Passover – or the equivalent in their languages. Passover is certainly not a pagan holiday (and it’s of course not a requirement to celebrate this holiday by decorating the house with chickens, hens, rabbits, eggs, etc), and you can read more about this controversy here. The council at Nicaea was used (among other things) to come to a consensus when it comes to selecting a proper date for the celebration of Easter (Passover), but that is not the same thing as introducing a pagan holiday into church.

There is no record of any discussion of the biblical canon at the council. Constantine commissioned fifty Bibles for the Church of Constantinople the year 331, but it’s not certain whether his request was for fifty copies of the entire Old and New Testaments or not. He did not commission any Bibles at the council itself. No historical evidence points to involvement on his part in selecting books for inclusion in commissioned Bibles. (The books that ended up in the Biblical canon were those who had always been regarded as valid testimonies of Jesus Christ, due to the witnesses that wrote them and due to the time when they were written. So it’s not that a group of people gathered together a few hundred years after the death of Jesus and started the book selection by using a blank sheet of paper and voted about it.)

Constantine cannot be blamed for starting the tradition to celebrate Sabbath on Sunday, since the early christians had already started to do this soon after the death of Jesus. See more here.

Constantine did not introduce the idea to perform sun worship rather than son worship. Sun and son might sound similar in English, but that’s certainly not the case in other languages. Constantine did not even speak English, and the council was not held in English.

The council of Nicaea dealt primarily with the issue of the deity of Christ. Over a century earlier the use of the term ”trinity” (Τριάςin Greek; trinitas in Latin) could be found in the writings of Origen (185-254) and Tertullian (160-220), and a general notion of a ”divine three” was expressed in the second century writings of Polycarp, Ignatius, and Justin Martyr. See some quotes below. The concept of the deity of Christ and the trinity can be found in numerous places in the Bible, as well as in the writings of the early church fathers – before the council at Nicaea took place.

It’s unfortunate that some christians get the wrong idea that certain doctrines started at Nicaea just because they were discussed there and just because a consensus was reached. If for instance the concept of the trinity (and/or deity of Christ) had its roots in the council at Nicaea, it shouldn’t have been taught prior to it – and particularly not in the Bible – but we can see that the contrary is the case. If both the Bible and the early church fathers (before the council at Nicaea) teach the same thing, it’s good evidence for that it can be trusted. One new idea which was introduced into church several hundred years after the death of Christ (around the time of Augustine), is the doctrine of the original sin – which only the gnostics taught. Augustine made this doctrine popular also in church, despite that the early church fathers before him fought against this gnostic doctrine. The doctrine of the trinity, however, has always been taught in the Bible and among the first church fathers. You can read more about the evidence for the trinity here.

Arianism (with its Trinitarian controversy) must not be looked upon as an isolated theory by its founder Arius 

The council did triumph over Arianism but confusion in theological terminology was the main reasons for a long drawn out battle. Arius  regarded the Logos (word) as no more than a power of the Father, and he believed that before time began the Father had created the Son by the power of the Word to be His agent in creation. The Son was  therefore not to be identified with the Godhead, and he was only God in a derivative sense. Since there was once a time when he did not exist, he could not be eternal, and he was actually neither proper God (since God the Father was before him and created him) nor proper man (since he was above all men due to his direct creation by God). Arius’ views began to spread among the people and Alexander the Bishop called a meeting of his priests and deacons to discuss the matter. The Bishop insisted on the unity of the Godhead, but Arius continued to argue that since the Son was begotten of the Father then at some point he began to exist.  The argument ended up dividing the church. Athanasius and friends insisted that the Son was as truly God as the Father.

Emperor Constantine was upset by this division so he summoned a conference of all the bishops of the church – but few representatives from the western churches made it to the meeting in Nicaea. There were still around 300 bishops, and the council agreed that Jesus is truly God, so it published a creed stating the Christian faith in a way that condemned Arianism. One account from the meeting is from History of the Church by Socrates Scholasticus (who wrote 100 years after Eusebius). Much of his account consists of direct quotations from Eusebius’s Life of the Constantine and from a letter of the earlier historian – and Eusebius was present at the council. Eusebius, bishop of Nicomedia (not to be confused with Eusebius Pamphilus, Bishop of Caesarea) supported the opinion of Arius. These were opposed by Athanasius, a deacon of the Alexandrian church. This creed was agreed to by 318 members, and there were only five who refused to sign – objecting to the term homoousios, “of the same substance”.  The Emperor sent Arius into exile, along with Eusebius and Theognis and their followers. Eusebius and Theognis, however, wrote a declaration that they had changed their opinion and now agreed that the Son and the Father are of the same substance.

Quotes from old church fathers about the deity of Christ and the trinity

Jesus is not only the son of God, but also GOD IN FLESH.

For OUR GOD JESUS CHRIST, was, according to the appointment of God, conceived in the womb by Mary, of the seed of David, but by the Holy Ghost.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:9)

”…GOD HIMSELF appearing in the form of a man, for the renewal of eternal life.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:13)

”Continue inseparable from JESUS CHRIST OUR GOD.” (Epistle of Ignatius to the Trallians 2:4)

”For even OUR GOD; JESUS CHRIST, know that He is in the Father”. (Epistle of Ignatius to the Romans 1:13) 

Brethren, WE OUGHT SO TO THINK OF JESUS CHRIST AS OF GOD : as of the judge of the living and the dead”. (2nd Epistle of Clement to the Corinthians 1:1) 

”For Christ is King, and Priest, and GOD and Lord…” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 34)

”…He preexisted as the Son of the Creator of things, BEING GOD, and that He was born a man by the Virgin.” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 48)

”Now may the God and Father of our Lord Jesus Christ, and the eternal High Priest Himself, THE GOD JESUS CHRIST, build you up in the faith…” (The Epistle of Polycarp to the Church at Philippi, 12)

”In order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King…” (Irenaeus Against Heresies, 1.10.1)

”But he Jesus is himself in his own right, beyond all men who ever lived, GOD, Lord, and king eternal, and THE INCARNATE WORD, proclaimed by all the prophets, the apostles …The Scriptures would not have borne witness to these things concerning Him, if, like everyone else, He were mere man.” (Irenaeus Against Heresies 3:19.1-2) 

”For with Him were always present the Word and Wisdom, the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, ‘Let us make man after our image and likeness’”.(Irenaeus Against Heresies, 4:10)

Irenaeus, 115-190 ”The Church, though dispersed throughout the whole world, even to the ends of the earth, has received from the apostles and their disciples this faith: …one God, the Father Almighty, Maker of heaven, and earth, and the sea, and all things that are in them; and in one Christ Jesus, the Son of God, who became incarnate for our salvation; and in the Holy Spirit, who proclaimed through the prophets the dispensations of God, and the advents, and the birth from a virgin, and the passion, and the resurrection from the dead, and the ascension into heaven in the flesh of the beloved Christ Jesus, our Lord, and His manifestation from heaven in the glory of the Father ‘to gather all things in one,’ and to raise up anew all flesh of the whole human race, in order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King, according to the will of the invisible Father, ‘every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth, and that every tongue should confess; to him, and that He should execute just judgment towards all…’” (Against Heresies X.l)

Tertullian, 160-225 ”We define that there are two, the Father and the Son, and three with the Holy Spirit, and this number is made by the pattern of salvation… [which] brings about unity in trinity, interrelating the three, the Father, the Son, and the Holy Spirit.  They are three, not in dignity, but in degree, not in substance but in form, not in power but in kind.  They are of one substance and power, because there is one God from whom these degrees, forms and kinds devolve in the name of Father, Son and Holy Spirit.” (Adv. Prax. 23; PL 2.156-7).

”We have also as a Physician the Lord OUR GOD JESUS THE CHRIST the only-begotten Son and Word, before time began, but who afterwards became also man, of Mary the virgin.  For ‘the Word was made flesh.’ Being incorporeal, He was in the body; being impassible, He was in a passable body; being immortal, He was in a mortal body; being life, He became subject to corruption, that He might free our souls from death and corruption, and heal them, and might restore them to health, when they were diseased with ungodliness and wicked lusts.” (Alexander Roberts and James Donaldson, eds., The ante-Nicene Fathers, Grand Rapids: Eerdmans, 1975 rpt., Vol. 1, p. 52, Ephesians 7.)

Abraham’s meeting with GOD and two angels

abraham 2Justin Martyr, 100-165 AD

” I [Justin] inquired. And Trypho said, ”Certainly; but you have not proved from this that there is another God besides Him who appeared to Abraham, and who also appeared to the other patriarchs and prophets. YOU HAVE PROVED, however, that we [the Jews] were WRONG in believing that the three who were in the tent with Abraham were all angels.” I [Justin] replied again, ”If I could not have proved to you from the Scriptures that ONE OF THOSE THREE IS GOD, because, as I already said, He brings messages to those to whom God the Maker of all things wishes [messages to be brought], then in regard to Him who appeared to Abraham on earth IN HUMAN FORM IN LIKE MANNER AS THE TWO ANGELS who came with Him, and WHO AS GOD EVEN BEFORE THE CREATION OF THE WORLD, it were reasonable for you to entertain the same belief as is entertained by THE WHOLE OF YOUR NATION.” ”Assuredly,” he said, ”for up to this moment this has been our [the Jews] belief.” … ”And now have you not perceived, my friends, that one of the three, WHO IS BOTH GOD AND LORD, and ministers to Him who is in the heavens, is Lord of the two angels? For when [the angels] proceeded to Sodom, HE REMAINED BEHIND, and COMMUNED WITH ABRAHAMin the words recorded by Moses; and when He departed after the conversation, Abraham went back to his place. And when he came [to Sodom], the two angels no longer conversed with Lot, but Himself, as the Scripture makes evident; and He is the LORD who received commission from the LORD who [remains] in the heavens, i.e., the Maker of all things, to inflict upon Sodom and Gomorrah the [judgments] which the Scripture describes in these terms: ‘The Lord rained down upon Sodom and Gomorrah sulphur and fire from the Lord out of heaven.’ ”(Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew, Chapter LVI.—God Who Appeared to Moses is Distinguished from God the Father.)

Irenaeus,  115-190 AD

”Therefore neither would the Lord, nor the Holy Spirit, nor the apostles, have ever named as God, definitely and absolutely, him who was not God, unless he were truly God; nor would they have named any one in his own person Lord, except God the Father ruling over all, and His Son who has received dominion from His Father over all creation, as this passage has it: ”The LORD said unto my Lord, Sit Thou at my right hand, until I make Thine enemies Thy footstool.” Here the [Scripture] represents to us the Father addressing the Son; He who gave Him the inheritance of the heathen, and subjected to Him all His enemies. Since, therefore, the Father is truly Lord, and the Son truly Lord, the Holy Spirit has fitly designated them by the title of Lord. And again, referring to the destruction of the Sodomites, the Scripture says, ”Then the LORD rained upon Sodom and upon Gomorrah fire and brimstone from the LORD out of heaven.” For it here points out that the Son, who had also been talking with Abraham, had received power to judge the Sodomites for their wickedness. And this [text following] does declare the same truth:”Thy throne, O GOD; is for ever and ever; the scepter of Thy kingdom is a right scepter. Thou hast loved righteousness, and hated iniquity: therefore GOD, Thy God, hath anointed Thee.” Forthe Spirit designates both [of them] BY THE NAME; OF GOD — both Him who is anointed as Son, and Him who does anoint, that is, the Father.” (Irenaeus, Book 3, ch 6)

Tertullian, 160-225 AD

”That is a still grander statement [of Christ’s deity] which you will find expressly made in the Gospel: ”In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God.” There was One ”who was,” and there was another ”with whom” He was. But I find in Scripture the name Lord also applied to them Both: ”The Lord said unto my Lord, Sit Thou on my right hand.” And Isaiah says this: ”Lord, who hath believed our report, and to whom is the arm of the Lord revealed? ” Now he would most certainly have said Thine Arm, if he had not wished us to understand that the Father is Lord, and the Son also is Lord. A much more ancient testimony [of Christ’s deity] we have also in Genesis: ”Then the Lord rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the Lord out of heaven.” Now, either deny that this is Scripture; or else (let me ask) what sort of man you are, that you do not think words ought to be taken and understood in the sense in which they are written, especially when they are not expressed in allegories and parables, but in determinate and simple declarations?” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XIII.

 Ignatius, 30-117 AD

”For Moses, the faithful servant of God, when he said, ”The Lord thy God is one Lord,” and thus proclaimed that there was only one God, did yet forthwith confess also our Lord [Jesus] when he said, ”The Lord [Jesus] rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord.” And again [he confessed a second time our Lord Jesus by saying], ”And God said, Let Us make man after our image: and so God made man, after the image of God made He him.”” (The Epistle of Ignatius to the Antiochians, Chapter II.—The True Doctrine Respecting God and Christ.)

Cyprian, 200-258 AD

”In the Gospel according to John: ”The Father judgeth nothing, but hath given all judgment unto the Son, that all may honour the Son as they honour the Father. He who honoureth not the Son, honoureth not the Father who hath sent Him.” Also in the seventy-first Psalm: ”O GOD, give the king Thy judgment, and Thy righteousness to the king’s son, to judge Thy people in righteousness.”Also in Genesis: ”And the LORD rained upon Sodom and Gomorrah sulphur, and fire from heaven from the LORD.”” (The Treatises of Cyprian, Treatise XII. Three Books of Testimonies Against the Jews. Third Book., Testimonies., 33. That the Father judgeth nothing, but the Son; and that the Father is not glorified by him by whom the Son is not glorified.)

Novatian, 200–258 AD

”For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, ”Let us make man in our image and OUR likeness; ” and that after this it was related, ”And God made man, in the image of God made He him? ”Or when he holds in his hands: ”The LORD rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the LORD from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

”Therefore the Lord overturned Sodom, that is, GOD overturned Sodom; but in the overturning of Sodom, the LORD rained fire from the LORD. And this Lord was the God seen by Abraham; and this God was the guest of Abraham, certainly seen because He was also touched. But although the Father, being invisible, was assuredly not at that time seen, He who was accustomed to be touched and seen was seen and received to hospitality. BUT THIS THE SON OF GOD,”The LORD rained from the LORD upon Sodom and Gomorrha brimstone and fire.”And this is the Word of God. And THE WORD OF GOD WAS MADE FLESH, AND DWLTH AMNG US; AND THIS IS CHRIST. IT WAS NOT THE FATHER, THEN WHO WAS A GUEST WITH ABRAHAM, BUT CHRISTNOR WAS IT THE FATHER WHO WAS SEEN THEN; , BUT THE SON; AND CHRIST WAS SEEN. Rightly, therefore, CHRIST IS BOTH LORD AND GOD, who was not otherwise seen by Abraham, EXCEPT THAT AS GOD THE WORD He was begotten of God the Father before Abraham himself.” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XVIII. Argument.—Moreover Also, from the Fact that He Who Was Seen of Abraham is Called God; Which Cannot Be Understood of the Father, Whom No Man Hath Seen at Any Time; But of the Son in the Likeness of an Angel.)

Constitutions of the Holy Apostles

”To Him did Moses bear witness, and said: ”The LORD received fire from the LORD, and rained it down.” HIM DID JACOB SEE AS A MAN, and said: ”I have seen God face to face, and my soul is preserved.”HIM DID ABRAHAM ENTERTAIN, and acknowledge to be the Judge, and HIS LORD.” (Constitutions of the Holy Apostles, Book V. XX. A Prophetic Prediction Concerning Christ Jesus.)

1 Mos. 1:26 Gud sade: ”Låt oss göra människor till VÅR AVBILD, till att vara lika OSS. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade MÄNNISKAN till sin avbild, till GUDS AVBILD skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.image

Epistle of Barnabas, 74 AD

”For the Scripture says concerning US, while He speaks to the SON, ”Let Us make man after Our image, and after Our likeness” (Epistle of Barnabas, Chapter VI.—The Sufferings of Christ, and the New Covenant, Were Announced by the Prophets.)

The Letter of Barnabas 74 AD

”And further, my brethren, if the Lord [Jesus] endured to suffer for our soul, he being the Lord of all the world, to whom God said at the foundation of the world, ‘Let us make man after our image, and after our likeness,’ understand how it was that he endured to suffer at the hand of men” (Letter of Barnabas 5)

Justin Martyr, 100-165 AD

Idén att Moses skulle mena att det var änglar som åsyftades med ”till vår avbild”, är en villolära, säger Justin

”In saying, therefore, ‘as one of us, ‘[Moses] has declared that [there is a certain] number of persons associated with one another, and that they are at least two. For I would not say that the dogma of that heresy which is said to be among you (The Jews had their own heresies which supplied many things to the Christian heresies) is true, or that the teachers of it can prove that [God] spoke to angels, or that the human frame was the workmanship of angels. But this Offspring, which was truly brought forth from the Father, was with the Father before all the creatures.” (Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew: Chapter LXII.—The Words ”Let Us Make Man”)

Irenaeus, 115-190 AD

”It was not angels, therefore, who made us, nor who formed us, neither had angels power to make an image of God, nor any one else, except the Word of the Lord, nor any Power remotely distant from the Father of all things. For God did not stand in need of these [beings], in order to the accomplishing of what He had Himself determined with Himself beforehand should be done, as if He did not possess His own hands. For with Him were always present the Word and Wisdom,the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, ”Let Us make man after Our image and likeness; ” [Gen. 1:26]” (Against Heresies 4:20:1).

Tertullian,  160-225 AD

”If the number of the Trinity also offends you, as if it were not connected in the simple Unity, I ask you how it is possible for a Being who is merely and absolutely One and Singular, to speak in plural phrase, saying, ”Let us make man in our own image, and after our own likeness; ” whereas He ought to have said, ”Let me make man in my own image, and after my own likeness,” as being a unique and singular Being?In the following passage, however, ”Behold the man is become as one of us,” He is either deceiving or amusing us in speaking plurally, if He is One only and singular. Or was it to the angels that He spoke, as the Jews interpret the passage, because these also acknowledge not the Son? Or was it because He was at once the Father, the Son, and the Spirit, that He spoke to Himself in plural terms, making Himself plural on that very account? Nay, it was because He had already His Son close at His side, as a second Person, His own Word, and a third Person also, the Spirit in the Word, that He purposely adopted the plural phrase, ”Let us make; ”and, ”in our image; ”and, ”become as one of us.” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XII. Other Quotations from Holy Scripture Adduced in Proof of the Plurality of Persons in the Godhead.)

”Since then he is the image of the Creator (for He, when looking on Christ His Word, who was to become man, said, ”Let us make man in our own image, after our likeness”), how can I possibly have another head but Him whose image I am? For if I am the image of the Creator there is no room in me for another head” (Tertullian, Book V, Elucidations, Chapter VIII.—Man the Image of the Creator, and Christ the Head of the Man.)

”In the first place, because all things were made by the Word of God, and without Him was nothing made. Now the flesh, too, had its existence from the Word of God, because of the principle, that here should be nothing without that Word. ”Let us make man,” said He, before He created him, and added, ”with our hand,” for the sake of his pre-eminence, that so he might not be compared with the rest of creation.” (Tertullian: On the Resurrection of the Flesh, Elucidations, Chapter V.—Some Considerations in Reply Eulogistic of the Flesh. It Was Created by God.)

Origen, 184-254 AD

”it was to Him that God said regarding the creation of man, ”Let Us make man in Our image, after Our likeness.” (Origen Against Celsus, Book V, Chapter XXXVII)

Novatian, 200–258 AD

”For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, ”Let us make man in our image and our likeness; ” and that after this it was related, ”And God made man, in the image of God made He him? ”Or when he holds in his hands: ”The Lord rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

Constitutions of the Holy Apostles

”the divine Scripture testifies that God said to Christ, His only-begotten, ”Let us make man after our image, and after our likeness. And God made man: after the image of God made He him; male and female made He them.”(Constitutions of the Holy Apostles, Book V., VII)

You can read many more quotes in this article

Can we all be called GODS, as per John 10:34 and Ps. 82:6?

Jesus4Is it not written in your law, I said, YE ARE GODS? (John 10:34)

Yahve (Strong’s 3068) is used 6220 times in the Bible, and it’s the name of our only Creator God. No one else but our only true God is called by this name. (Yahve was one of three who ate with Abraham outside his tent – see my article about the angel of the Lord.)

Elohim (Strong’s 430) is another name for God and is used 2598 times in the Bible. This word has a little broader meaning even if our only true God is the most common meaning. – divine (1), divine being (1), exceedingly (1), God (2326), god (45), God’s (14), goddess (2), godly (1), gods (204), great (2), judges (3), mighty (2), rulers (1), shrine* (1).

El (Strong’s 410)  is used 248 times in the Bible and also means God in singular or plural. (A suitable name for a trinity.)

Adon (Strong’s 113) is used 325 times in the Bible and means Lord or Master, which of course God is

Theos (Strong’s 2316) is used 1327 times in the Bible (NT) and means God and/or Creator of all

People who refuse to accept the Biblical message that Jesus Christ is God

Whenever the above titles for GOD are used, the majority of the time they concern either 1) our only Creator God, or 2) false gods who are not real Gods at all according to the Bible. It’s not difficult to understand whether the text is referring to our real God or false gods, and we also get a great help by knowing Jahve is only used for our real God. However, it seems like the only times when some people are in doubt about which type of god the text is talking about, it’s only in those verses where Jesus Christ is called God, as in Hebr. 1:8. That’s because they often have an agenda to never accept the deity of Jesus, even if the verses clearly say so. It’s actually not surprising that some people take it as their mission to promote the idea that Jesus is not the WORD who was with God and who was GOD and lived among us (thus Jesus is God) because the spirit of Antichrist is active among us:

John 8:24 I said, therefore, to you, that ye shall die in your sins, for if ye may not believe that I am [he], ye shall die in your sins.’ Young’s Literal (I AM = ego eimi)

1 John 4:3 And every spirit that confesseth not that Jesus Christ is come in the flesh is not of God: and this is that spirit of antichrist, whereof ye have heard that it should come; and even now already is it in the world.

2 John 1:7 For many deceivers are entered into the world, who confess not that Jesus Christ is come in the flesh. This is a deceiver and anantichrist.

John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and THE WORD WAS GOD.The same was in the beginning with God.All things were made by him; and without him was not any thing made that was made.4 In him was life; and the life was the light of men.—14 And THE WORD WAS MADE FLESH, and dwelt among us, (and we beheld his glory, the glory as of the only begotten of the Father,) full of grace and truth.

Excuses – ”Anyone can be called God, so it’s not a big deal that Jesus too was called God in Hebr. 1:8”?

We can read that Moses was to be AS GOD  for Pharao, and it’s not to be understood as though Moses is one God among many other gods. That would only make God the Creator to be a liar for suggesting that he is the only God if the truth is that polytheism is a reality. JAHVE (God) is only applied to our only Creator God in the Bible, but here Elohim is used.

Ex. 7:1 And the Lord said unto Moses, See, I have made thee a god (Elohim) to Pharaoh: and Aaron thy brother shall be thy prophet. (KJV)

Ex. 7:1 And the Lord said to Moses, “See, I have made you LIKE God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (ESV)

Ex. 7:7 Then the Lord said to Moses, “See, I make you AS God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (NASB)

God said something similar about Aaron, and his status in relation to Moses:

Ex. 4:15 And thou shalt speak unto him, and put words in his mouth: and I will be with thy mouth, and with his mouth, and will teach you what ye shall do.16 And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and THOU SHALT BE TO HIM INSTEAD OF GOD. (KJV)

Ex. 4:16 He shall speak for you to the people, and he shall be your mouth, and YOU SHALL BE AS GOD TO HIM. (ESV)

Ex. 4:16 Moreover, he shall speak for you to the people; and he will be as a mouth for you and YOU WILL BE AS GOD TO HIM. (NASB)

So the above cannot be used as support for that people other than God can be called gods. There is, however, one particular verse that some people desperately put all their hope and energy on, in order to escape the clear meaning that Jesus is God – and that is John. 10:34

John 10:34 and Psalm 82:6 – ye are Godsjesus 4

John 10:33 The Jews answered him, saying, For a good work we stone thee not; but for BLASPHEMY; and because that THOU, BEING A MAN, MAKEST THYSELF GOD.34 Jesus answered them, Is it not written in your law, I said, Ye are gods?*) 35 If he called them gods, unto whom the word of God came, and the scripture cannot be broken;36 Say ye of him, whom the Father hath sanctified, and sent into the world, Thou blasphemest; because I said, I am the Son of God?37 If I do not the works of my Father, believe me not.38 But if I do, though ye believe not me, believe the works: that ye may know, and believe, that the Father is in me, and I in him.39 Therefore they sought again to take him: but he escaped out of their hand (* See Ps. 82:6)

The above is a reference to the below psalm, and psalms often contain POETRY that MIRRORS the truth and uses SYMBOLIC PHRASES with a deeper meaning. Let’s keep this in mind so we don’t interpret such text in the wrong way and end up starting a false doctrine.

Ps. 82:1 God standeth in the congregation of the mighty; he judgeth among the gods.How long will ye judge unjustly, and accept the persons of the wicked? Selah.Defend the poor and fatherless: do justice to the afflicted and needy.Deliver the poor and needy: rid them out of the hand of the wicked.They know not, neither will they understand; they walk on in darkness: all the foundations of the earth are out of course.I have said, Ye are gods; and all of you are children of the most High.But ye shall die like men, and fall like one of the princes.Arise, O God, judge the earth: for thou shalt inherit all nations.

To start with, the reason these jews provide for wanting to stone Jesus is due to blasphemy, ”because you being a MAN, make yourself GOD”. The jews were experts on the Scriptures, and they understood that human beings should not call themselves GOD. The first commandment is, after all:

Exodus 20:3 Thou shalt have no other gods before me.

If people other than GOD can literally be called ”gods” (like mighty judges) by others, then we end up having other gods before GOD, and we also end up making God to be a liar for falsely saying that we should have no other gods when he himself endorses multiple gods. But doesn’t Jesus confirm the availability of other gods in his statement in John. 10:34? He confirms this PSALM and the correct meaning of both the psalm and the term ”gods” in its proper context – the way they are supposed to be understood. If certain individuals (like judges and leaders) can also commonly be addressed as gods, then there would be a huge risk that the above commandment would be watered down, and this wouldn’t be according to God’s plans. The jews did not relax the slightest bit when Jesus confirmed that he was the son of God and that the Father is in him and he is in the Father, because calling oneself the son of God and suggesting that the Father and the son are inside each other, is still calling oneself GOD! God certainly doesn’t have any children together with a woman, so if you’re a son to God you have your origin in God himself which means you’re God. So the jews still wanted to kill Jesus, and they knew exactly which psalm that Jesus was quoting from.

The jews were familiar with all the psalms, including Ps. 82:6 which Jesus was referring to when he said ”Is it not written in your law, I said, Ye are gods”. If godly judges can be called ”gods” because they represent God, how much more should not Jesus Christ be able to call himself this (despite not being a judge) since he is sent by God the Father who was with him from eternity past in the trinity? This seems to be the way the jews understood him too, because we can read n v. 39 that THEREFORE (for this reason) they tried to take him once again. They felt Jesus confirmed his deity by referring to that passage where he gave his arguments for why he had the right to be called God.

The word for God in Ps. 82:6 is not ”Jahve” but ”Elohim”, and while this usually refers to either the Creator God or ”false gods who are no real gods”, it can also be translated as ”mighty ones” which could apply to judges who are ordained by God to do his work, and God himself is a mighty one – even the mightiest one. ”I have said, Ye are gods”, i.e. ”in my law I have called you gods”. They are given such name and status since they judge on God’s behalf and act as his representatives, but they are not ”gods” in the strictest sense. They are possessing a derived divinity, and in a sense ”children of the most high”. In the law, they were so by God’s appointment because he constituted them judges and  although they were gods by office, they were also mortal men and would die. It’s not likely that any of those judges were at any time literally called ”god” in real life, due to the commandment to have no other Gods but GOD.

Examples of judges appointed by God to do his work:

Deut. 1:13 Take you wise men, and understanding, and known among your tribes, and I will make them rulers over you.14 And ye answered me, and said, The thing which thou hast spoken is good for us to do.15 So I took the chief of your tribes, wise men, and known, and made them heads over you, captains over thousands, and captains over hundreds, and captains over fifties, and captains over tens, and officers among your tribes.16 And I charged your judges at that time, saying, Hear the causes between your brethren, and judge righteously between every man and his brother, and the stranger that is with him.17 Ye shall not respect persons in judgment; but ye shall hear the small as well as the great; ye shall not be afraid of the face of man; for the judgment is God’s: and the cause that is too hard for you, bring it unto me, and I will hear it.18 And I commanded you at that time all the things which ye should do.

2 Cron. 19:And said to the judges, Take heed what ye do: for ye judge not for man, but for the Lord, who is with you in the judgment.

Ps. 58:1 Do ye indeed speak righteousness, O congregation? do ye judge uprightly, O ye sons of men?Yea, in heart ye work wickedness; ye weigh the violence of your hands in the earth.—Which will not hearken to the voice of charmers, charming never so wisely.Break their teeth, O God, in their mouth: break out the great teeth of the young lions, O Lord.—10 The righteous shall rejoice when he seeth the vengeance: he shall wash his feet in the blood of the wicked.11 So that a man shall say, Verily there is a reward for the righteous: verily he is a God that judgeth in the earth.

Rom. 13:1 Let every soul be subject unto the higher powers. For there is no power but of God: the powers that be are ordained of God.Whosoever therefore resisteth the power, resisteth the ordinance of God: and they that resist shall receive to themselves damnation.For rulers are not a terror to good works, but to the evil. Wilt thou then not be afraid of the power? do that which is good, and thou shalt have praise of the same:For he is the minister of God to thee for good. But if thou do that which is evil, be afraid; for he beareth not the sword in vain: for he is the minister of God, a revenger to execute wrath upon him that doeth evil.Wherefore ye must needs be subject, not only for wrath, but also for conscience sake.For for this cause pay ye tribute also: for they are God’s ministers, attending continually upon this very thing.

Paul explains why there on one hand exists only ONE God, and on the other hand we learn about multiple gods, and even multiple lords. ”There is none other God but ONE”, says Paul, and ”TO US there is but ONE GOD”. (Do read my blog article about the claim ”the only true God” in this blog article.) Surely we can trust him? So if God the Father dares to call his son ”GOD” in Hebr. 1:8, he isn’t contradicting what Paul is saying here, and neither does he contradict himself from his own previous claims where he says there is ONE GOD only. Other lords are only lords in the sense of being ”masters” (and they are certainly not ”Lord of Lords” which the Father AND the son call themselves), and other gods are either false gods (so no gods at all), or gods in the symbolic sense due to their office and they are likely never literally addressed as gods by others (in order to not disobey God’s commandment about serving only one God).

1 Cor. 8:As concerning therefore the eating of those things that are offered in sacrifice unto idolswe know that an idol is nothing in the world, and that THERE IS NONE OTHER GOD BUT ONE.For though there be that are called gods, whether in heaven or in earth, (as there be gods many, and lords many,)6 But TO US THERE IS BUT ONE GOD, the Father, of whom are all things, and we in him; and one Lord Jesus Christ, by whom are all things, and we by him.Howbeit there is not in every man that knowledge: for some with conscience of the idol unto this hour eat it as a thing offered unto an idol; and their conscience being weak is defiled.

5 Mosebok 4:35 Unto thee it was shewed, that thou mightest know that the Lord he is God; there is none else beside him.— 39 Know therefore this day, and consider it in thine heart, that the Lord he is God in heaven above, and upon the earth beneath: there is none else.

John is told to NOT worship the angel but to worship GOD. John didn’t ask ”which one of all gods should I worship?”

Rev. 19:10 And I fell at his feet to worship him. And he said unto me, See thou do it not: I am thy fellowservant, and of thy brethren that have the testimony of Jesus: WORSHIP GOD: for the testimony of Jesus is the spirit of prophecy.

Rev. 22:And I John saw these things, and heard them. And when I had heard and seen, I fell down to worship before the feet of the angel which shewed me these things.Then saith he unto me, See thou do it not: for I am thy fellowservant, and of thy brethren the prophets, and of them which keep the sayings of this book: WORSHIP GOD.

If it’s alright for other individuals apart from God to be called God, then why was the prince of Tyrus (or Satan, which is the angelic comparison) sinning for also calling himself God? As a prince (or as a messenger of God, as Satan was) he would be a person in lead of others, and he was also supposed to act as a judge for them, so maybe calling oneself ”god” in the Psalm 82:6- sense was rather fitting? Yet, God is not at all pleased with prince of Tyrus calling himself a god, and he criticizes him heavily and calls him proud. Why did God motivate his criticism towards him with ”yet thou art A MAN and not God”? That sounds like God finds it preposterous for a mere human being to call himself God. So did the jews who wanted to kill Jesus!

Ezekiel 28:Son of man, say unto the prince of Tyrus, Thus saith the Lord God; Because thine heart is lifted up, and thou hast said, I am a God, I sit in the seat of God, in the midst of the seas; yet thou art a man, and not God, though thou set thine heart as the heart of God

The house of David will be ”LIKE” God, so LIKE the angel of the Lord (who is Jesus Christ incarnate) going before them – just like the angel of the Lord (Jesus) went before the Israelites in the desert.

Zechariah 12:8 On that day the LORD will shield those who live in Jerusalem, so that the feeblest among them will be like David, and the house of David will be like God, like the angel of the LORD going before them.

Jesus is trying to get the jews to understand that if the symbolic term god can be applied to certain individuals with a certain mission from God and with a proper office, and this is NOT considered blasphemy, then neither should they accuse Jesus of blaspheming, because he is in the Father and the Father is in him. Who can make such a claim unless you’re the son of God? Being the son of God equals having the source in God, meaning you originated in God which means you’re GOD!

Do read another blog article about Hebrews 1:8 where Jesus is called GOD by his Father.

God the Father calls his son GOD in HEBR. 1:8, because Jesus is GOD

Hebr. 1:But UNTO the SON he saith, THY THRONE, O GOD (theos), is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God (theos), even thy God (theos), hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows (KJV)

God is addressing his SON when he says ”thy throne, O GOD….”, and if God the Father can call his son GOD, then so can we. The Greek text allows for a couple of alternative ways to understand the text; ”God is your throne for ever and ever…” or ”Your throne God, is for ever and ever …”. The world’s Bible translators and Greek scholars have chosen the last alternative for good reasons, and why should we believe that they were are all wrong? Because we personally don’t like their conclusions? It’s not logical to say and believe that God is Jesus THRONE, and nowhere else in the Bible can we see a similar statement. God is not a throne or a monument for Jesus, but he is his Father and a partner in the same Deity and they also SHARE the same throne since Jesus is sitting on the right hand of God on this throne. If someone has decided beforehand that Jesus cannot be God, then of course he would prefer the first alternative at the same time as he RULES OUT the second alternative, to not let it disturb his desired conclusion. Or else the only outcome would be that Jesus in fact IS God, precisely as God the Father has declared, but cult members (like Jehovas witnesses, christadelpians, etc) do their utmost to avoid any translation that smells ”Jesus is God”, and of course muslims do the same.

  • Hebr. 1:But of the Son he says,“Your throne, O God, is forever and ever (ESV)
  • Hebr. 1:But of the Son He says,“Your throne, O God, is forever and ever (NASB)
  • Hebr. 1:and unto the Son:`Thy throne, O God, [is] to the age of the age (Young’s Literal)
  • Hebr. 1:8 Mas del Hijo dice: Tu trono, oh Dios, por el siglo del siglo (Reina Valera 1960)
  • Hebr. 1:Mais au sujet du Fils, il dit: Ton trône, ô Dieu, subsiste pour toute éternité (La Bible du Semeur)
  • Hebr. 1:aber von dem Sohn: ”Gott, dein Stuhl währt von Ewigkeit zu Ewigkeit (Luther Bibel 1545)

The verse is also a reference to psalm 45:6-8 with almost the exact same phrase:

Psalm 45:6 Thy throne, O God (Elohim), is for ever and ever: the sceptre of thy kingdom is a right sceptre.Thou lovest righteousness, and hatest wickedness: therefore God (Elohim), thy God (Elohim), hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.All thy garments smell of myrrh, and aloes, and cassia, out of the ivory palaces, whereby they have made thee glad.

It’s common that Biblical texts make parallels between people, cities and nations and Ezekiel 28 is a good example of this since one section is about Satan despite that the chapter starts out speaking about an earthly the King (the King of Tyrus). Psalm 45 starts out addressing a King (which also applies to Jesus but not in a worldly sense) and continues by addressing GOD, so if this psalm is in relation to God then Hebr. 1 should be in relation to God as well because the phrases are the same! It’s hard to get around the fact that the son is indeed called GOD by his Father. We also know from the Bible that there is only one true God (not several true Gods) OR false gods, so which category fits Jesus? A false God or a true God?

Hebr. 1:1 God (theos), who at sundry times and in divers manners spake in time past unto the fathers by the prophets,Hath in these last days spoken unto us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds;Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high:Being made so much better than the angels, as he hath by inheritance obtained a more excellent name than they.For unto which of the angels said he at any time, Thou art my Son, this day have I begotten thee? And again, I will be to him a Father, and he shall be to me a Son?And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.And of the angels he saith, Who maketh his angels spirits, and his ministers a flame of fire.But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:11 They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment;12 And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.13 But to which of the angels said he at any time, Sit on my right hand, until I make thine enemies thy footstool?14 Are they not all ministering spirits, sent forth to minister for them who shall be heirs of salvation?

Adam Clarke Commentary on Hebrews 1:8:

”Thy throne, O God, is for ever and ever – If this be said of the Son of God, i.e., Jesus Christ, then Jesus Christ must be God; and indeed the design of the apostle is to prove this. The words here quoted are taken from Psalm 45:6, Psalm 45:7, which the ancient Chaldee paraphrast, and the most intelligent rabbins, refer to the Messiah. On the third verse of this Psalm, ‘Thou art fairer than the children of men,’ the Targum says: ‘Thy beauty, מלכא משיחא malca Meshicha, O King Messiah, is greater than the children of men.’ Aben Ezra says: ‘This Psalm speaks of David, or rather of his Son the Messiah, for this is his name, Ezekiel 34:24 : And David my servant shall be a prince over them for ever.’ Other rabbins confirm this opinion.

”This verse is very properly considered a proof, and indeed a strong one, of the divinity of Christ; but some late versions of the New Testament have endeavored to avoid the evidence of this proof by translating the word thus: ‘God is thy throne for ever and ever;’ and if this version be correct, it is certain that the text can be no proof of the doctrine. Mr. Wakefield vindicates this translation at large in his History of Opinions; and ὁ Θεος being the nominative case is supposed to be sufficient justification of this version. In answer to this it may be stated that the nominative case is often used for the vocative, particularly by the Attics, and the whole scope of the place requires it should be so used here; and with due deference to all of a contrary opinion, the original Hebrew cannot be consistently translated any other way; כסאך אלהים עולם ועד kisacha Elohim olam vaed, ‘Thy throne, O God, is for ever and to eternity.’ It is in both worlds, and extends over all time, and will exist through all endless duration. To this our Lord seems to refer, Matthew 28:18 : ‘All power is given unto me, both in Heaven and Earth.’ My throne, i.e., my dominion, extends from the creation to the consummation of all things. These I have made, and these I uphold; and from the end of the world, throughout eternity, I shall have the same glory – sovereign unlimited power and authority, which I had with the Father before the world began; John 17:5. I may add that none of the ancient Versions has understood it in the way contended for by those who deny the Godhead of Christ, either in the Psalm from which it is taken, or in this place where it is quoted. Aquila translates אלהים Elohim, by Θεε, O God, in the vocative case; and the Arabic adds the sign of the vocative ya, reading the place thus: korsee yallaho ila abadilabada, the same as in our Version. And even allowing that ὁ Θεος here is to be used as the nominative case, it will not make the sense contended for without adding εστι to it, a reading which is not countenanced by any Version, nor by any MS. yet discovered. Wiclif, Coverdale, and others, understood it as the nominative, and translated it so; and yet it is evident that this nominative has the power of the vocative: Forsothe to the sone God thi troone into the world of worlde: a gerde of equite the gerde of thi reume. I give this, pointing and all, as it stands in my old MS. Bible. Wiclif is nearly the same, but is evidently of a more modern cast: But to the sone he seith, God thy trone is unto the world of world, a gherd of equyte is the gherd of thi rewme. Coverdale translates it thus: ‘But unto the sonne he sayeth: God, thi seate endureth for ever and ever: the cepter of thy kyngdome is a right cepter.’ Tindal and others follow in the same way, all reading it in the nominative case, with the force of the vocative; for none of them has inserted the word εστι is, because not authorized by the original; a word which the opposers of the Divinity of our Lord are obliged to beg, in order to support their interpretation.”

Excuses – Anyone can be called God, so it’s not a big deal that Jesus too was called God in Hebr. 1:8?

We can read that Moses was to be AS GOD for Pharao, and it’s not to be understood as though Moses is one God among many other gods. That would only make God the Creator to be a liar for suggesting that he is the only God if the truth is that polytheism is a reality. JAHVE (God) is only applied to our only Creator God in the Bible, but here Elohim is used.

Ex. 7:1 And the Lord said unto Moses, See, I have made thee a god (Elohim) to Pharaoh: and Aaron thy brother shall be thy prophet. (KJV)

Ex. 7:1 And the Lord said to Moses, “See, I have made you LIKE God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (ESV)

Ex. 7:7 Then the Lord said to Moses, “See, I make you AS God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (NASB)

God said something similar about Aaron, and his position in relation to Moses:

Ex. 4:15 And thou shalt speak unto him, and put words in his mouth: and I will be with thy mouth, and with his mouth, and will teach you what ye shall do.16 And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and THOU SHALT BE TO HIM INSTEAD OF GOD. (KJV)

Ex. 4:16 He shall speak for you to the people, and he shall be your mouth, and YOU SHALL BE AS GOD TO HIM. (ESV)

Ex. 4:16 Moreover, he shall speak for you to the people; and he will be as a mouth for you and YOU WILL BE AS GOD TO HIM. (NASB)

Most of the time when we read about GOD in the Bible it’s obviously in relation to our only Creator God, but sometimes we can also read about God (using the word Elohim and never Jahve) in relation to FALSE gods, which are no real gods at all according to the Bible. The only exception is when Jesus referred to gods in John. 10:34, which in turn is a reference to Ps. 82:6

Ps. 82:I have said, Ye are gods; and all of you are children of the most High.But ye shall die like men, and fall like one of the princes.

Psalms contain much poetry which mirrors the reality, and Jesus point is that if those are ”called” gods who are set up to do the work of God here on earth as God’s representatives and judges, then this term would be applicable to him as well since he is God in flesh and has come to earth to do the will of his Father – both as a representative and as a manifestation of him. Despite this psalm (which of course the Jews knew very well) there is no evidence of that a God’s representative/judge on earth has ever literally been called and addressed as God. As soon as Jesus made a reference to his right to be called GOD, they wanted to kill him and they openly stated that they wanted to stone him precisely because he, a mere man, made himself to be GOD (John 10:33). Evidently that was a sin in the eyes of the Jews, because only GOD should be called GOD! Again, each time we read about the term GOD, it’s most of the time in relation to our Creator God, and secondly in relation to false gods who are no real gods. So WHY pretending that people being called God is commonly done, and that this would be the reason to why also Jesus was called God? Being called GOD by the Father means you’re God!

If we constantly run into a bunch of gods any given day, and if we can be called THEOS as well, shouldn’t the authors of the Bible make sure to explain whether they are talking about THEOS the Creator or other ”ordinary” THEOS who are not really Creator-gods? In reality we never have any difficulties understanding which THEOS the authors are talking about because we have learned that there is only ONE THEOS/God, and all others gods are no real gods at all but made up IDOLS.

It seems like the only place where some people have difficulties understanding who the authors are talking about, are those instances where JESUS is claimed to be THEOS, because no other verses with THEOS are disputed!  Hebr 1 starts out talking about THEOS (God) and about his son, so if we the chapter starts out talking about our CREATOR THEOS, why not believing that the subject always concerns our real Creator God? When we read ”therefore God, even thy God, hath anointed thee”, both the Father and the son are called THEOS, so why not believing they are both THEOS and our Creator? That doesn’t result in multiple gods, but multiple persons in the godhead.

Not only is Jesus called GOD, but many godly attributes are connected to him throughout Hebr. 1 so this is not about people like you and me even if we were to be workers of God’s here on earth. We can read that he:

  1. is heir of all things
  2. is the brightness of his glory
  3. is the express image of his persoon
  4. upholds all things by the word of his power
  5. by himself purges us from our sins
  6. sits down at the right hand of the Majesty
  7. is better than the angels (despite that we can read in Phil. that he is lower than the angels as man on earth)
  8. is begotten, unlike the angels
  9. shall be WORSHIPED by the angels (we are to worship God alone)
  10. has an eternal throne
  11. has a sceptre of righteousness which is the sceptre of his kingdom (attributes to God in OT)
  12. is called GOD, LORD and ANOINTED
  13. has in the beginning laid the foundation of the earth, and the heavens are the works of HIS hands (despite that the exact same thing can be said about GOD)
  14. remains the same and is eternal

These are attributes which can hardly be linked to those representatives/judges that we read about in psalm 82:6! The fact that some people  try to use Joh. 10:34+Ps. 82:6 as support for their idea that it’s not a big deal to be called God, only shows their desperation when they run out of good arguments.

God alone created everything with his own hands – and the son did too!Jesus9

God doesn’t share his honor with anyone (Isaiah 42:8) but shares it with his son. Note also the expressions in Hebr. 1:10-12:

Hebr. 1:10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:11 They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment;12 And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.

The above is a reference to the psalm below with identical phrases. This psalm is in relation to GOD who created all things with his own hands, and if these attributes are linked to GOD in this psalm, why would the exact same attributes and phrases not be linked to God in Hebr. 1?

Psalm 102:24 I said, O my GOD, take me not away in the midst of my days: thy years are throughout all generations.25 Of old hast thou laid the foundation of the earth: and the heavens are the work of thy hands.26 They shall perish, but thou shalt endure: yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed:27 But thou art the same, and thy years shall have no end.

Isaiah 44:24 says that God was alone in his creation, so how come there is no mention of Jesus? That’s because Jesus is God, so God was indeed alone when he made his creation:

Isaiah 44:24 Thus saith the Lord, thy redeemer, and he that formed thee from the womb, I am the Lord that maketh all things; that stretcheth forth the heavens alone; that spreadeth abroad the earth BY MYSELF;

Isaiah 42:Thus saith God the Lord, he that created the heavens, and stretched them out; he that spread forth the earth, and that which cometh out of it; he that giveth breath unto the people upon it, and spirit to them that walk therein:

Col. 1:13 Who hath delivered us from the power of darkness, and hath translated us into the kingdom of his dear Son:14 In whom we have redemption through his blood, even the forgiveness of sins:15 Who is the image of the invisible God, the firstborn of every creature:16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him:17 And he is before all things, and by him all things consist.

Why fight against the Bible’s clear teaching that Jesus is God? Why siding with Antichrist who fights against the teaching that Jesus is the word, who was God, who came to earth in flesh and died for our sins?

2 John 1:For many deceivers are entered into the world, who confess not that Jesus Christ is come in the flesh. This is a deceiver and an antichrist

John 8:24 I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I AM he, ye shall die in your sins.

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

CreationNär vi läser i 5 Mosebok 21 så kanske vi uppfattar Gud som grymmare än nödvändigt, men vi måste försöka läsa vad som står och notera vad som faktiskt INTE står och som vi kanske omedvetet läser in i texten. När vi läser om människor som dör, och som t o m dör väldigt unga, så måste vi ha i åtanke att:

  1. GUD har rätt att skapa människor och han har därför rätt att avlägsna människor från jorden.
  2. ALLA ska dö förr eller senare. Om inte FÖRR så definitivt SENARE.
  3. Bebisar och unga barn som dör hamnar inte i helvetet eftersom de inte är medvetna om Guds lag. Om de däremot växer upp och beter sig som sina (onda) föräldrar så kanske de väljer att bli lika onda som dem, och då måste de ansvara för sina egna handlingar och döms därefter.
  4. Det är inte på den här jorden som vi kan förvänta oss långa, lyckliga och totalt rättvisa liv utan i NÄSTA. Fram tills vi kommer till vårt permanenta hem så måste vi acceptera att vi kan drabbas av orättvisor och olyckor, och som sagt, en gång kommer vi till slut att dö eftersom vi inte längre kan nå Livets träd.

Vad gäller de bud som Gud gav sitt folk i Gamla Testamentet så kan vi inte utgå ifrån att dessa bud också gäller oss hedningar idag, eftersom det vanligaste är att dessa endast handlade om israel (och de som valde att ansluta sig till Israel) och oftast under en begränsad tid – t ex till Messias ankomst. Några bud som alltid har gällt i alla tider är tio Guds bud – kanske med undantag av Sabbatsbudet på det sätt som det formades senare.

Vad gäller attacker och utrotning av kananéer och filisteer måste vi komma ihåg detta:

  • Det var ingen människa som beslöt att kananéerna skulle attackeras utan Universums skapare som kan göra helt korrekta bedömningar eftersom han ser helheten.
  • Kananéerna fick varningar om attacken minst 2 år innan den skedde och de VISSTE vad som skulle ske och konfirmerade t o m att det handlar om den sanna Gudens krav. De gavs flera chanser både att fly eller att ansluta sig till israelerna.
  • Kananéerna var inte några oskyldiga smålänningar utan grymmare än Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, och de offrade sina egna barn i elden. Det fanns även liknande besläktade folkslag som inte längre finns kvar på jorden idag eftersom de till slut utrotades. Det sägs att de var väldigt storväxta människor (jättar) och likadant var det innan floden när nephilim levde och orsakade mycket ondska på jorden. Då valde Gud att radera ut allt människoliv eftersom t o m deras tankar var enbart onda. Det går alltså inte att jämföra med de människor som lever idag.
  • Gud kunde se att det skulle bli fler mord av oskyldiga människor om onda folkslag skulle få leva än om de INTE skulle få leva, och han tog då det bättre alternativet att eliminera hela rasen för att undvika så mycket dödande som möjligt. Tyvärr lydde inte israel Guds krav på total utrotning av exempelvis filistéerna, vilket ledde till att de blev fler, vilket i sin tur ledde till mycket fler dödande än om israel lytt Guds krav från första början. Även under Sauls tid hade israel problem med blodtörstande filistéer som fortfarande levde kvar. Återigen, MÄNNISKOR har inte vare sig kunskap eller makt att ta sådana beslut men det har GUD. Så det faktum att israel hade fiender som de krigade mot är ingen främmande tanke, och inte heller att det förekommer fångar i krig. Krig är aldrig trevligt för någon part eftersom det alltid leder till död, umbäranden och saknad av nära och kära.

Buden i 5 Mos. 21 är precis som alla andra bud speciellt till för att skydda de svaga partierna genom att försäkra dem rättigheter.

1) Först ut handlar det om förfarandet när man hittar en ihjälslagen människa utan att veta vem som mördat personen 

Att på egen hand bestämma sig för att ta en annan människas liv är mycket allvarligt i Guds ögon och något som han också ville inpränta hos sitt eget folk. Den döda personen själv kanske redan har fått ett kvitto på att han ska ärva Guds rike (det beror alldeles på hur han levt) men Gud vill inte att hans eget folk ska leka gudar och beröva människor deras liv. Däremot får han förstås själv ta ett sådant beslut eftersom han är SKAPAREN.

De äldste/domarna ombeds att mäta vilken stad som ligger närmast den döde, och det är mycket möjligt att det inte alls krävs något omfattande mätande överhuvudtaget om den döde ligger mycket nära en stad. Prästerna ombeds att tvätta sina händer ovanför en kviga som en äldste krossat nacken på (en snabb död) och de ska sedan intyga ”Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet”. Vi kan dra en liknelse till vissa Domstolar som valt att använda Bibeln för att uttala en ”ed” över. Idén är att denna ritual ska få människor att hålla sig till sanningen för att det krävs mycket styrka att ljuga när de håller sina händer på Guds ord. Det finns ingen förlåtelse utan blod så kon ingick i djuroffersystemet under den gamla testamentets tid, och orden från prästerna betydde att de rentvådde sig från skuld och att det som hänt sedan är glömt och försonat. Mer kan de inte göra. Skulle mördaren ifråga finnas i staden (troligt) så skulle han kunna vara åskådare av dessa ritualer som borde få honom att känna av sitt dåliga samvete. Det är okänt om en sådan här händelse någonsin inträffade eller om det var nog med att det fanns en lag om saken för att alla skulle vilja avstå.

5 Mos. 21:1 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgörasAlla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalenoch de skall intyga och säga: ”Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.” Därmed får de försoning för denna blodskuld. Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

2) Israeler tilläts gifta sig med kvinnliga fångarIsraeli wife

Israelerna blev ofta varnade av Gud att de INTE skulle gifta sig med vissa onda folkslag, men  i andra fall verkar det som Gud gick med på det när det gäller människor som inte bodde i det förlovade landet (alltså inte kananéer och filistéer) även om det endast stannar vid en teorisk möjlighet. Israelerna var inte tillåtna att attackera några andra utanför Kanaans område, så om de hamnade i krig med andra kan det bara bero på att de själva blev attackerade först inom sina egna gränser.

När vi läser nedan om att det är lovligt för israelerna att gifta sig med en fånge (Gud gav kvinnorna speciella rättigheter) så får vi inte bara ta för givet att kvinnan själv INTE vill gifta sig och att giftermålet alltså skulle ske av tvång. Få moraliska män skulle trivas med att vara gift med en kvinna som han vet motsäger sig giftermålet och därmed tvingas leva med en person som inte gensvarar på hans kärlek. Det kan göra vilket giftermål som helst väldigt surt och det kan inte vara något eftertraktar. Väljer kvinnan att gifta sig så måste hon gå igenom en viss ritual och hon får tid att sörja sina föräldrar. Först efter en månad i fästmannens hus får de sedan bli man och hustru.

Guds tanke är att ett giftermål ska vara mellan en man och en kvinna och vara för hela livet, men pga människornas egen ondska så måste Gud ibland anpassa lagar efter verkligheten för att beskydda den svagare parten. Det kan senare i livet bli så att mannen inte trivs i äktenskapet, och det kan förslagsvis bero på att kvinnan inte vill släppa sin egen (onda) kultur och/eller att hon själv inte trivs med att leva bland israelerna och deras traditioner. Gud ser hur som helst till att kvinnan har större rättigheter än en slav/tjänare om det slutar med att äktenskapet bryts, vilket är ett stort misslyckande. (Det här med slavar kräver ett eget blogginlägg för att visa att det oftast handlar om tjänare och/eller att frivilligt ansluta sig till ett hushåll under en viss herre.) Mannen får INTE sälja henna för pengar eftersom hon aldrig var en slav/tjänare utan en hustru, även om hon började som kringsfånge.

5 Mos. 21:10 När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, 11 och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, 12 så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. 13 Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. 14 Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har FÖRNEDRAT henne.

5 Mos. 23:15 En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

3) Sen kommer  det här med förstfödslorätten

Gud anser som sagt att ett giftermål är till för en man och en kvinna för evigt, men för att se till att de svagare parterna har sina rättigheter så anpassar han lagarna till verkligheten när det går. En hustru har större rättigheter än en slav/tjänare, men det går för den skull inte att gifta sig med hur många kvinnor som helst för att ge ännu fler sådana rättigheter. En fullvärdig hustru har den rättigheten att maken betalar underhåll resten av hennes liv vilken är en enorm trygghet för henne och hennes barn. Att en man föredrar en fru före en annan är svårt att reglera med lag, men om det inträffar (ett av flera skäl varför polygama äktenskap har baksidor), så har Gud igen tänkt på att via lagen ge den svagare parten trygghet, och det är i det här fallet frun som inte är lika älskad samt hennes barn. En förstfödd är förstfödd oavsett vilken fru som föder barnet.

15 Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, 16 då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. 17 Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

4) En uppstudsig son ska stenas?teenage drunk

Notera:

  • Det handlar inte om ett litet barn utan en individ som är stor nog för att vara en frossare och drinkare.
  • Lagen säger inte att en son som trotsat sina föräldrar omedelbums måste anmälas till stadens äldste, utan det måste först ha föregåtts av en längre tid av tuktan, och ha nått ett sådant stadium att sonen blivit en frossare och drinkare. Det blir man inte av att ha frossat och druckit vid ett par tillfällen, utan det handlar om att det eskaleterat till en djup vana, trots upprepade varningar och tuktande från föräldrarnas sida.
  • Det är föräldrarna som avgör när de varnat sin son tillräckligt och när de anser att de måste ge upp sina försök för i stället  anmäla sin onda son till de äldste för stening. Det säger sig självt att det ska MYCKET till för att sonens egna föräldrar ska ta ett sådant steg eftersom det innebär fysisk död för deras egen son.
  • Tyvärr kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sig själv och för sin omgivning, även om det är ovanligt. För Israels del var det mycket viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk.
  • Det är inte ens känt att något sådant fall – där föräldrar anmäler sin son för de äldste – överhuvudtaget förekommit i Israel, så det kan hända att det var tillräckligt med att ha en lag om saken.

18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.20 Och de skall säga till de äldste i staden: ”Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

5) Olika lagar och föreskrifter

22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.