“That there may be a few rare exceptions to a general rule does not mean that one should approach a text of Scripture with the a priori assumption that it will be an exception to the normal rules of grammar. Instead, we should approach a text with the a priori assumption that the normal rules of grammar and syntax will apply unless there are cleargrammatical reasons to depart from those rules. “Please notice that we said ‘grammatical’–not ‘theological’–reasons. Just because the grammar of a text leads to an idea which contradicts what you believe, this does not give you the right to throw grammar to the wind. Theology cannot overthrow or ignore the grammar of the sacred text. It can only bow before it…”

“The Greek text of 1 John 5:20 is simple and straightforward. John used houtos fifty-five times in his writings. Thus, we are not talking about a rare usage of a rare word. There are plenty of places in John’s writings where houtos was used in the same kind of construction as found in 1 John 5:20 and no one has any problem with houtos referring back to the antecedent… Why then all the hysteria over whether houtos refers to Jesus in 1 John 5:20? Obviously, it is not the grammar or syntax of the Greek that causes people to question whether houtos refers to Jesus Christ per se. It is that it refers to Him as God. That is the real issue. “If the text read, ‘Iesou Christo. houtos estin zoe Aionios (‘Jesus Christ. This is Eternal Life’), there would be no controversy whatsoever.Houtos would be seen as referring to ‘Iesou Christo. But once you add ho alethinos theos to the phrase, then the controversy begins.”

“The evidence for Jesus being called ‘the true God’ and ‘Eternal Life’ is quite strong:

1. The general rule on pronouns is that it modifies the immediate antecedent. This means Jesus Christ…

2) While John elsewhere refers to Jesus as ‘Eternal Life’ (1 John 1:2), the Father is never called ‘Eternal Life.’ More importantly, in the immediate context, since Jesus is ‘eternal life,’ then to have Him in your heart is to have eternal life (1 John 5:11-12). In John’s writings, refers to zoe Aionios ‘Eternal Life’ Jesus.

3) John applies the adjective alethinos ‘true’ to Jesus many times…

4) That the Father is called ‘true God’ in John 17:3 and the Son is called ‘true God’ in 1 John 5:20 is no more a contradiction than the fact that they are both called the ‘true One’ (1 John 5:20; cf. Rev. 3:7).

5) The interpretation that ‘the true God’ refers to the Father leads to a meaningless tautology. Lenski explains: In the first place, if houtos has as its antecedent ‘the real God’ (the Father), then the statement is a tautology; John would say: ‘This real God is the real God.’ He would say it after having twice said: we know the real God and are in the real God.” (Morey, The Trinity: Evidence and Issues [World Bible Publishers, Inc., Iowa Falls, IA 1996], Part IV: The New Testament Evidence, Chapt. 17. God the Son, pp. 354-357) ”

Ett vanligt argument för att undvika att tolka 1 Joh. 5:20 på det vanligaste sättet – där houtos syftar på den sistnämnda personen – är att hitta en vers där man INTE kan läsa på det sättet, och vips menar man att man är befriad från kravet att överhuvudtaget läsa houtos på det allra vanligaste sättet någonstans i Bibeln. På så sätt kan man ju helt enkelt tolka 1 Joh. 5:20 på det mest fördelaktigaste sättet för en själv – och då väljer man självklart det alternativ som inte gör Jesus till Gud. Inte för att grammatiken säger det, utan för att ens egna personliga åsikter säger det (precis som Dr. Robert A. Morey varnar för här ovan). Men detta är inte ett ärligt sätt att läsa Bibeln på!

Dessutom finns en stor skillnad på verserna. Houtos måste inte tolkas som den sistnämnda personen OM man tydliggör att så inte är fallet, och det gör Johannes mycket klart. Han lägger ju tydligt till förklaringen efteråt (versaler) som visar vem som faktiskt är Antikrist, så versen kan därför inte missförstås. Vill man gå ifrån det vanligaste mönstret att houtos syftar på den sistnämnda personen, så måste man ju uttrycka sig på ett sådant sätt så att läsaren förstår det. 

1 Joh. 2:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den (houtos) är Antikrist SOM FÖRNEKAR FADERN OCH SONEN. 

Både Gud och Jesus är den Sanne

Jesus kallas:

• det sanna ljuset, Joh. 1 (även GUD kallas LJUS)
• det sanna brödet i Joh. 6:32
• det sanna vinträdet i Joh. 15:1
• det sannfärdiga (sanna) vittnet i Upp. 3:14

“Sann” kommer från det grekiska ordet alethinos (Strong’s 228), och på svenska kan det utöver sann, sanne, sanna, sant och översättas med trovärdig eller sannfärdig.

Dessutom kallas både Gud och Jesus “den Sanne”. Här nedan förekommer det grekiska alethinos.

Gud:

Joh. 7:28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: “Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte.

Jesus:

1 Joh. 2:8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.

Upp. 3:7 Skriv till församlingens ängel i Filadelfia: Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. —11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.—14 Skriv till församlingens ängel i Laodicea:Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.

Upp. 6:9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: “Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?”

Upp. 15:2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:“Stora och underbara är dina gärningar,Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.4 Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar har uppenbarats.”

Upp. 16:5 Och jag hörde vattnens ängel säga: “Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det.” 7 Och jag hörde altaret säga: “Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar.”

Upp. 19:11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är “Guds Ord“. —15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: “Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”