Etikettarkiv | herrarnas herre

Antitrinitianernas favoritvers om DEN ENDE SANNE GUDEN i Joh. 17:3

jesus is godDet finns nog ingen vers som är mer kär hos antitrinitianer än Joh. 17:3 eftersom det står där att Gud Fader är DEN ENDE SANNE Guden – läs mer här. (Precis som om detta skulle utesluta att också Jesus kan ingå i den ende sanne Guden, och precis som om Jesus skulle vilja ljuga och säga att det finns FLER gudar än den ende Guden.) Jesus kallas ju själv på flera ställen just GUD (såsom Hebr. 1:8, Joh. 20:28) men de verserna vill antitrinitianer gärna förklara bort, trots att de gamla kyrkofäderna långt före Nicea ansåg att Jesus är Gud.

Gud kallas ju den sanne Guden i 2 Krön. 15:3 och Jer. 10:10, så det vore inte logiskt om Jesus plötsligt skulle deklarera att den Gud som judarna alltid ansett vara den ende sanne Guden inte är den ende sanne Guden längre, utan att de tillbett en Gud i mängden eller t o m fel Gud. Bibeln är tydligt med att Gud är EN, och det säger inte Jesus emot. Vår ende sanne Gud kan förstås bestå av tre personer, och var och en av dem kan kallas den ende sanne Guden. Ingår man i Gudomen så är man Gud, och är man Guds son så är man också Gud. Gud Fader har ingen son tillsammans med någon kvinna. Som människa på jorden kallade Jesus sin Fader för just Fader, eller Gud, och som människa var också Jesus lägre i rang än änglarna – och självfallet också lägre än Fadern som ju alltid är högre än änglarna. Detta är dock ingen permanent position.

Om man utesluter a priori att Jesus kan vara den ende sanne Guden bara för att han kallar Gud Fader för detta, då borde man i konsekvensens namn även använda sig av samma uteslutningsmetod i nedanstående fall, men se då plötsligt är det inga bekymmer att även göra plats för Jesus trots att det står att Gud är ”den ende”!

Så hur löser vi problemet att Gud respektive Jesus ibland kallas ”den ende…” trots att vi vet att båda två inryms i begreppet? Treenigheten allena löser det!

Verserna i parentes är exempel på att Gud ingalunda kan vara ”den ende”, vilket betyder att antingen har Bibeln fel i sina påståenden – eller också är Jesus Gud.

Gud…

  • Är den ende som är Gud – Joh. 17:3, Jes. 43:10, Jes. 45:18, Ps. 86:10 (samt JESUS 1 Hebr. 1:8, 1 Joh. 5:20, Joh. 20:28)
  • Är den ende Härskaren – despotes (Strong’s 1203) – Juda 4 (samt JESUS 2 Pet. 2:1)
  • Är den ende Konungarnas Konung – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende Herrarnas Herre – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende som ska upphöjas på den dagen Jes. 2:11, 17 + jmf Ps. 118:16 (samt JESUS  Apg. 2:33, 5:31, Fil 2:9)
  • Är den ende som är odödlig – 1 Tim. 6.16 (samt JESUS Hebr. 1:8-12)
  • Är den ende Frälsaren – Jes. 43:11, Jes. 45:21-22 (samt JESUS Titus 2:13, 2 Pet. 1:1, Apg. 13:23, 4:12, 1 Tim. 1:15)
  • Är den ende som gör under – Ps. 72:18, Ps. 136:4 (samt JESUS Matt. 4:23, Apg. 4:10, Matt. 8:27)
  • Är den ende som skapade världen och INGEN var med honom – Jes. 25:24, Neh. 9:6 (samt JESUS Hebr. 1:10, Kol 1:16-17)
  • Är den ende som vi ska tjäna/tillbe – Upp. 14:7, Matt. 4:10, Neh. 9:6 (samt JESUS Matt. 28:9, Matt. 28:17)
  • Är den ende som ska äras, med en ära som inte delas med någon – Jes. 42:8, Jes. 48:11 (samt JESUS Fil. 2:9-13)

Jesus…

  • Är den ende Herren – 1 Kor. 8:6 (samt GUD 5 Mos. 10:17, Jes. 42:8)
  • Är den ende som är Helig – Upp. 15:4 (samt GUD 2 Mos. 5:11, Is. 57:15)

GUD är den sanne Gudenthe first and the last

Jeremia 10:10 Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring.

Gud Fader är den ende sanne Guden

Joh. 17:3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden (theon), och den som du har sänt, Jesus Kristus

Jesus Kristus är den sanne Guden – 1 Joh. 5:20

1 Joh. 5:19 Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och VI ÄR I DEN SANNE, I HANS SON JESUS KRISTUS. HAN ÄR DEN SANNE GUDEN och det eviga livet.

Precis som i svenskan är den mest naturliga tolkningen att ”han” syftar på den som precis nämnts innan ordet ”han”, och det är Jeus Kristus. Annars borde det finnas ett förtydligande från Johannes sida om att den allra naturligaste läsningen ska kringgås, och annars  skulle versen bli ganska konstig om betydelsen snarare skulle vara  ”den sanne Guden som är den sanne Guden” vilket är en onödig förklaring.

Jämför med hur Johannes börjar sitt brev i 1 Joh. 1:1, där det står att det eviga livet (Jesus) var hos Fadern, vilket speglar sig igen i Joh. 5:20.  Jesus är DET SANNA LJUSET. I monoteismens namn kan det inte finnas två separata personer/gudar som båda kallas Evigt liv, JagÄr, A och O, Gud, Herrarnas Herre, Frälsare, Härskare, Skapare, det sanna ljuset, etc, och som dessutom ska tillbes och som alla folk ska böja knän inför. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi en Gud Senior och en Gud Junior, som är polyteism.

Ps. 27:1 Herren är mitt ljus och min frälsningför vem skulle jag frukta?

1 Joh. 1:1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.

1 Joh. 2:8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. 24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

1 Joh. 5:11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus.—En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.DET SANNA LJUSET, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 6:68 Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord

Joh. 11:25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”

Joh. 20:31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Dr. Robert A. Morey om Joh. 15:20

“That there may be a few rare exceptions to a general rule does not mean that one should approach a text of Scripture with the a priori assumption that it will be an exception to the normal rules of grammar. Instead, we should approach a text with the a priori assumption that the normal rules of grammar and syntax will apply unless there are cleargrammatical reasons to depart from those rules. “Please notice that we said ‘grammatical’–not ‘theological’–reasons. Just because the grammar of a text leads to an idea which contradicts what you believe, this does not give you the right to throw grammar to the wind. Theology cannot overthrow or ignore the grammar of the sacred text. It can only bow before it…”

“The Greek text of 1 John 5:20 is simple and straightforward. John used houtos fifty-five times in his writings. Thus, we are not talking about a rare usage of a rare word. There are plenty of places in John’s writings where houtos was used in the same kind of construction as found in 1 John 5:20 and no one has any problem with houtos referring back to the antecedent… Why then all the hysteria over whether houtos refers to Jesus in 1 John 5:20? Obviously, it is not the grammar or syntax of the Greek that causes people to question whether houtos refers to Jesus Christ per se. It is that it refers to Him as God. That is the real issue. “If the text read, ‘Iesou Christo. houtos estin zoe Aionios (‘Jesus Christ. This is Eternal Life’), there would be no controversy whatsoever.Houtos would be seen as referring to ‘Iesou Christo. But once you add ho alethinos theos to the phrase, then the controversy begins.”

“The evidence for Jesus being called ‘the true God’ and ‘Eternal Life’ is quite strong:

1. The general rule on pronouns is that it modifies the immediate antecedent. This means Jesus Christ…

2) While John elsewhere refers to Jesus as ‘Eternal Life’ (1 John 1:2), the Father is never called ‘Eternal Life.’ More importantly, in the immediate context, since Jesus is ‘eternal life,’ then to have Him in your heart is to have eternal life (1 John 5:11-12). In John’s writings, refers to zoe Aionios ‘Eternal Life’ Jesus.

3) John applies the adjective alethinos ‘true’ to Jesus many times…

4) That the Father is called ‘true God’ in John 17:3 and the Son is called ‘true God’ in 1 John 5:20 is no more a contradiction than the fact that they are both called the ‘true One’ (1 John 5:20; cf. Rev. 3:7).

5) The interpretation that ‘the true God’ refers to the Father leads to a meaningless tautology. Lenski explains: In the first place, if houtos has as its antecedent ‘the real God’ (the Father), then the statement is a tautology; John would say: ‘This real God is the real God.’ He would say it after having twice said: we know the real God and are in the real God.” (Morey, The Trinity: Evidence and Issues [World Bible Publishers, Inc., Iowa Falls, IA 1996], Part IV: The New Testament Evidence, Chapt. 17. God the Son, pp. 354-357) ”

Ett vanligt argument för att undvika att tolka 1 Joh. 5:20 på det vanligaste sättet – där houtos syftar på den sistnämnda personen – är att hitta en vers där man INTE kan läsa på det sättet, och vips menar man att man är befriad från kravet att överhuvudtaget läsa houtos på det allra vanligaste sättet någonstans i Bibeln. På så sätt kan man ju helt enkelt tolka 1 Joh. 5:20 på det mest fördelaktigaste sättet för en själv – och då väljer man självklart det alternativ som inte gör Jesus till Gud. Inte för att grammatiken säger det, utan för att ens egna personliga åsikter säger det (precis som Dr. Robert A. Morey varnar för här ovan). Men detta är inte ett ärligt sätt att läsa Bibeln på!

Dessutom finns en stor skillnad på verserna. Houtos måste inte tolkas som den sistnämnda personen OM man tydliggör att så inte är fallet, och det gör Johannes mycket klart. Han lägger ju tydligt till förklaringen efteråt (versaler) som visar vem som faktiskt är Antikrist, så versen kan därför inte missförstås. Vill man gå ifrån det vanligaste mönstret att houtos syftar på den sistnämnda personen, så måste man ju uttrycka sig på ett sådant sätt så att läsaren förstår det. 

1 Joh. 2:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den (houtos) är Antikrist SOM FÖRNEKAR FADERN OCH SONEN. 

Både Gud och Jesus är den Sanne

Jesus kallas:ljus

  • det sanna ljuset, Joh. 1 (även GUD kallas LJUS)
  • det sanna brödet i Joh. 6:32
  • det sanna vinträdet i Joh. 15:1
  • det sannfärdiga (sanna) vittnet i Upp. 3:14

Sann” kommer från det grekiska ordet alethinos (Strong’s 228), och på svenska kan det utöver sann, sanne, sanna, sant och översättas med trovärdig eller sannfärdig.

Dessutom kallas både Gud och Jesus den Sanne”. Här nedan förekommer det grekiska alethinos.

Gud:

Joh. 7:28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte.

Jesus:

1 Joh. 2:Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.

Upp. 3:7 Skriv till församlingens ängel i Filadelfia: Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. —11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.—14 Skriv till församlingens ängel i Laodicea:Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.

Upp. 6:9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?”

Upp. 15:2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:”Stora och underbara är dina gärningar,Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.4 Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar har uppenbarats.”

Upp. 16:5 Och jag hörde vattnens ängel säga: ”Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det.” 7 Och jag hörde altaret säga: ”Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar.”

Upp. 19:11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är ”Guds Ord”. —15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”

Annonser

Fadern och sonen är båda HERRARNAS HERRE och Kungarnas Kung

Nehemja 9:6 Du ensam är HERREN. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig.

Jesaja 43: Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma.11 Jag, jag är Herren, FÖRUTOM MIG FINNS INGEN FRÄLSARE.

Jesaja 42: Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Jesaja 44: 6 Så säger Herren, Israels Konung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud7 Vem är som jag? Låt honom ta till orda, ja, lägga fram för mig vad som har hänt alltsedan jag insatte det gamla folket, och vad som skall komma,  ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.

Jesaja 45: 18 Ty så säger Herren,  han som har skapat himlen, han som ensam är Gud,  som har format jorden och gjort den. Han som har berett den  har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.

1 Kor. 8:Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och EN HERRE, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

Bara för att personligheterna (Fadern och sonen) listas separat med sina uppgifter så betyder det inte att Jesus inte är Gud. De har ibland olika funktioner, och det var Jesus Kristus (och inte hela treenigheten) som befann sig på jorden som både  Herre och Mästare. Det var inte Fadern som dog på korset utan sonen. Vi kan läsa här att det endast finns EN HERRE, men ”problemet” är att både Gud Fader i Gamla testamentet och Jesus Kristus i det Nya Testamentet kallas HERRE, och t o m Herrarnas Herre. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi bibelmotsättningar.

Ef. 4:en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

”Herre” är på grekiska ”Kyriou”, och precis som på svenska kan detta ord användas på både Gud och människor beroende på sammanhang. I Bibeln är det förstås vanligast att se ordet kopplat till Gud eftersom Bibeln handlar om just Gud. Däremot handlar HERRARNAS HERRE (Kyrios ton kyrieuonton) endast om GUD och inga människor.

Gamla Testamentet där Fadern är Herrarnas Herre

5 Mosebok 10:17
Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och HERRARNAS HERRE, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

Psaltaren 136:3
Tacka HERRARNAS HERRE, ty hans nåd varar i evighet

Se även Daniel 2:47

Nya Testamentet där Jesus är Herrarnas Herre

1 Timotheosbrevet 6:14 bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och HERRARNAS HERRE,

Uppenbarelseboken 17:14
De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är HERRARNAS HERRE och konungarnas Konung.

Uppenbarelseboken 19:15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16
Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Konungarnas Konung och HERRARNAS HERRE”.

Både Fadern och sonen kallar sig alltså Herrarns Herre, Kungarnas Kung, klippan, JAGÄR, alfa och omega, början och slutet, frälsaren, ljuset, har skapat himmel och jord, kan förlåta synder, kan döma, etc. Låter verkligen som om Jesus är GUD! Det finns några som försöker att urvattna Jesus gudom genom att göra gällande att Ezekiel 26:7, Daniel 2:37 och Ezra 7:12 också talar om ”herrarnas herre”, men det skulle ju endast betyda att inte ens Fadern är Herrarnas Herre. Poängen i nämnda verser är att Gud gett vissa ledare makten att erövra andra jordiska kungar. Gud har alltså gett dem en viss JORDISK makt, och inte en HIMMELSK makt. Om en Herre gett andra män makten att kunna vara ”herrarnas herre” så visar det förstås att dessa män har minst en herre över sig själva!  Det finns ingen högre makt att få än Herrarnas Herre. 

EN Gud och/eller EN Herre

Det hebreiska ordet som översätts med ”herre” i GT är “adon”.  Det används ofta för att beskriva människor i ledarställning, och det kan betyda herre, mästare, ägare, ledare, etc, och handlar om en person med auktoritet och makt. Det indikerar en skillnad mellan auktoritet och de som står under auktoriteten. ”Adonai” är puralformen av ”adon” och markerar intensitet av ordet. Gud är inte bara Herre utan Herrarnas Herre.

KJV drar likhetstecken mellan det hebreiska namnet Yahve och det engelska ordet ”LORD” (HERREN) skrivet med versaler. ”Adonai” (som betyder herre eller mästare) översätts till ”Lord” (versalt L), medan ”Elohim” översätts till ”God”. Exempelvis (5 Mos. 4:35) så är frasen ”The LORD he is God” egentligen ”Jehovah, he is Elohim”. I de fall där Adonai används ihop med Jehovah, så blir det sistnämnda namnet ”GOD”. Så dubbelnamnet ”Lord GOD” är översatt från ”Adonai Jehovah”. Det är alltså skillnad på Lord och lord i KJV. Tidigt i historien började  israelerna att använda ordet Adonai i stället för Guds namn Yahve.