Tag Archive | kung

Befallde Gud den assyriska kungen att plundra och synda? – Jes. 10:6

assyrian kingJag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna. (Jes. 10:6)

Taget ur sitt sammanhang kanske ovan låter som om Gud tvingar människor att synda, men vi vet att Gud inte tvingar någon att överträda hans bud. Det betyder att varje gång en människa syndar så sker det utan undantag emot hans vilja.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.  

När man läser Jes. 10 så ser vi att Gud har en plan som han vill verkställa (såvida han inte ser omvändelse) som inkluderar vedergällning/bestraffning, och självfallet kan Gud tillfälligtvis välja att låta onda män utföra sina egna planer för att möjliggöra en lämplig bestraffning. Gud skulle kunna välja andra sätt, men om han vet att Israels fiende har en viss plan att gå emot Israel så kan förstås Gud välja att inte förhindra de planerna utan låta dem fortgå. Gud har aldrig lovat att förhindra människor från att synda, för det skulle i så fall ha inneburit att de inte har någon fri vilja. Problemet med den assyriska kungen är att han lade till egna planer som inte alls passade ihop med Guds planer. Meningen precis efter v. 6 låter så här:

Jes. 10:7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. HANS HJÄRTA stod efter att förgöra, att utrota många folk.

Notera att Guds instruktioner handlade om att vedergälla ett folk, men den assyriska kungen hade i sitt hjärta att förgöra och utrota många folk (plural). Kungen ville plundra landet för sin egen vinnings skull, och därför kan vi också läsa att Gud kommer att döma honom för hans stolthet.

Ska man vara riktigt noga så är det inte nödvändigtvis en synd att ”plundra, ta byte och trampa ner”. Inte om det kommer som en befallning från Gud, men däremot om man tar sig sådana rättigheter baserat på sina egna människoidéer. Gud har använt sig av en sådan befallning (plundring) vid ytterst begränsade tillfällen, och det har alltid handlat om kananeer eller närbesläktade folk. Läs gärna min bloggartikel om Bibelns utrotningskrig. Det handlade inte om några oskyldiga Svenssons, utan det handlade om raser (finns inte längre idag) som dels hade gener för att vara jättar, och dels utförde största möjliga ondska när de exempelvis inte skonade sina egna barn utan offrade en del till avgudar. Men är det inte fel av Gud att inte lyda sina egna bud som han befaller andra att lyda? Nej, inte nödvändigtvis eftersom buden är till för människor som lever på jorden. När det handlar om ”Du skall inte döda” så gäller detta inte Gud som har makt att både skapa och släcka liv. Det är en rättighet som endast han har (och som han även har rätt att delegera till andra). Att människor felaktigt och tvärt emot tar rätten i sina egna händer och påstår ”Gud har sagt ….”, ändrar inte på att Guds lag är god och för vårt eget bästa. Tyvärr döms ibland Gud och hans lagar baserat på människor som inte lyder dem.

Jesaja 10 börjar med ett VE gentemot dem som stadgar orättfärdiga lagar, som givetvis är något som är emot Guds vilja och därför tänder hans vrede. Om det var Gud själv som orsakade så att människor begår onda handlingar så skulle förbannelsen falla tillbaka på honom själv.

1 Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar 2 för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?4 Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Att som ett folk vandra sin egen väg och utföra diverse onda handlingar leder till konsekvenser, och om Israel förlorar Guds skyddande hand så blir det lättare för deras fiender att övervinna dem. Jesaja 10 har en hel del poetiska uttryck och liknelser såsom ”Assur, min vredes ris”, ”Staven i hans hand är min förbittring, och ”min hand har drabbat andra gudars riken”. Även v. 6 kan alltså tolkas som en sanning som är uttryckt med poetiska inslag.

5 Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring. 6 Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.7 Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra,att utrota många folk.—10 Eftersom min hand har drabbat andra gudars rikensom hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,11 skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?”12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag STÄLLA ASSURS KUNG TILL SVARS för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Det är en synd att ha ett övermodigt hjärta och stolta ögon. Helt uppenbart så agerade kungen emot Guds vilja, och kungen måste stå till svars för sina egna handlingar. Att låta Israel få ett straff är en sak (de hade många avgudabilder och utförde många onda handlingar), men det ger inte Assurs kung rätten att göra som han vill med landet.

13 Ty han säger: ”Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

Kungen här ovan verkade inte inse att han inte skulle ha varit så segerrik om inte Gud hade tagit bort sin hand över Israel. Tar man bort ett skydd från folket så blir det mer sårbart, då fienden lättare kan angripa och segra. Kungen säger stolt att han tagit bort folkens gränser, vilket inte är något som verkligen inte passade ihop med Guds planer.

15 Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä! 16 Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

Nej, yxan borde inte upphöja sig över den som hugger med den, men ändå så sker detta ibland. Saker och ting sker inte alltid som Gud vill (även om han förstås aldrig tappat kontrollen över sin skapelse).

 22 Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.23 Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, Herren Sebaot låta komma över hela landet.24 Därför säger Herren, Herren Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

Här ovan kan vi se att endast en kvarleva av Israel ska omvända sig. Det är ingenting som Gud predestinerar, utan det är varje individs eget ansvarsområde. Däremot kan Gud låta en världsvid flod ta över landet (som han gjorde under Noas tid), eller låta förödelse komma över ett land. I det här fallet så behövde inte Gud skapa fiender till Israel, för det fanns gott om fiender utan hans hjälp. Det Gud hoppas på är omvändelse. Ibland krävs det fysiska umbäranden för att ett folk ska förstå sitt eget bästa, och Gud ger nåd till ödmjuka hjärtan.

Samma budskap finns i Jes. 9 

Även i kapitlet innan ser vi samma budskap

8 Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.9 Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 ”Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe.” Herren reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,12 arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Stolthet kan orsaka Guds vrede, och han kan välja att sträcka ut sin hand mot Israel sitt eget folk som borde vara goda föredömen för alla andra folk .

13 Ty folket  vänder inte om till honom som slår dem. Herren Sebaot söker de inte.

Det är ingen bra idé att inte omvända sig och inte söka Gud …

14 Därför skall Herren hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen. 16 Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.  

Vi kan läsa ovan att skälet att Gud låter Israel fara illa är deras egna onda handlingar. Det är deras ledare som orsakar så att folk far vilse, men det är människornas eget fel att de låter sig ledas rakt i fördärvet. Liksom Adam och Eva kunde välja att lyda Gud eller Satan, så kan Israels folk här välja att lyda Gud eller sina ledare. Fel val leder till dystra konsekvenser.

17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Ovan kan vi läsa att skälet att Gud inte glädjer sig över landets unga män eller förbarmar sig ens över faderläsa och änkor, är att de alla är skenheliga och gör det som är ont. Därför är hans hand fortfarande utsträckt emot dem. Omvändelse är vad som kan kurera situationen.

18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.19 Genom Herren Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.20 Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Problemet är alltså människornas ogudaktighet när de vandrar sin egen väg. Inte att Gud är den som predestinerar människor till att synda. Kalvinister ser gärna Jes. 10:6 som ett bevis för att Gud predestinerat (tvingar) även onda människor att utföra hans vilja. Inte nog med det, utan de antar att Guds vilja sker till 100% av alla människors handlingar utan undantag. De anser att Gud annars inte skulle vara allsmäktig och suverän.

Bibelns MELKISEDEK är förmodligen SEM och inte en inkarnation av Jesus

melchizedekMelkisedek – inte Jesus utan SEM

Melkisedek är en titel och betyder ungefär ”Rättfärdighetens konung” och är en fridens konung enligt Hebr. 7:2. Han beskrivs vara präst och kung av Salem som anses vara en tidigare förlaga av staden Jerusalem (Ps 76:3). I Septuaginta kallas han Μελχισεδέκ men i många hebreiska texter skrivs namnet som Meleḵi-ṣedeq från melek(h) som betyder kung, och ṣedeq som betyder rättfärdig/rättfärdighet. Betydelsen är egentligen ”Min kung är rättfärdig/rättfärdighet”. 

Melkisedek beskrivs som en person med en större auktoritet än självaste patriarken Abraham (Abraham ger honom tionde av allt och Melkisedek förmedlar budskap från Gud), och trots detta finns ingen information i Bibeln om hans härstamning eller hans död, vilket är brukligt vad gäller Bibliska personer av vikt. Däremot vet vi var Sem kommer ifrån, och även förstås Jesus Kristus.

Här nedan kommer först mina argument för att jag tror att Melkisedek är Sem och inte Jesus, och sist i artikeln tar jag också upp de textavsnitt i Bibeln som täcker Melkisedek.

1) Enligt judisk tradition är Melkisedek Sem – Noas son

Det främsta skälet att satsa på Sem som Melkisedek är, förutom det vi kan utläsa från Bibeln, att många av de gamla judarna ansåg att det förhöll sig just så.  Ju längre tillbaka i tiden vi går, desto mer intressanta tycker jag judarnas och kyrkofädernas kommentarer är eftersom dessa män kanske levt kort efter att Jesu lärljungar gått ur tiden och därför inte hunnit förvanska traditionerna om vår historia. De borde alltså räknas som tämligen trovärdiga i sin tolkning av skrift och tradition. I judisk litteratur omnämns Melkisedek som Noas son Sem i skrifter som är mycket gamla, såsom rabbinska kommentarer (midrash) kring tora.

 ”G-d beatified Yefeth and will dwell in the house of Shem”/ Maharzav (Rabbi Zev Wolf Einhorn; ?–1862; Lithuania), till Leviticus Rabbah 25:6. 

”About Shem[‘s being a prophet] it says, “Upon My word, Melchizedek” [PS. 110:4].”/Seder Olam 21 (2nd century Jewish)

”And Melchizedek, the king of Jerusalem, who was the great Shem ...”/Targum Neophyti Gen. 14:18

”The [Jews] say that he [Melchizedek] was Shem, Noah’s son, and counting up the total years of his lifetime [eight hundred years, according to Gen. 11:11] they demonstrate that he would have lived up to [the time of] Isaac [and so certainly could have encountered Abraham in Gen. 14:18-21].”/Jerome, Questions in Genesis, Gen. 14:18

2) Den redliges bok (Jasher) hävdar att Melkisedek (Adonisedek) är Sem

Den redliges bok kommer inte med ett påståendet att det är skrivet genom inspiration av Gud såsom är fallet med vår Bibel, men det utesluter inte att delar eller hela boken kan stämma överens med verkligheten. Eftersom boken innehåller mycket detaljerad information som överensstämmer med Bibeln (ibland handlar det om samma information, och ibland om tilläggsinformation som kompletterar och passar in med Bibelns berättelser) så känns boken väldigt trovärdig. Framför allt när man beaktar att Den redliges bok är nämnd i Bibeln ett par gånger, och Bibeln refererar till en händelse som endast återges i just Den redliges bok. Se Joshua 10:13; 2 Sam. 1:18; 2 och Tim. 3:8. Dessutom finns ytterligare källor som konfirmerar händelser i Bibeln/Den redliges bok. I Den redliges bok kan vi läsa att Adonizedek (ett annat namn för Melkisedek) är Sem.

Jash. 10:10 And Bera king of Sodom, and the rest of his men that were with him, went out from the lime pits into which they had fallen, to meet Abram and his men.11 And Adonizedek king of Jerusalem, the same was Shem, went out with his men to meet Abram and his people, with bread and wine, and they remained together in the valley of Melech.12 And Adonizedek blessed Abram, and Abram gave him a tenth from all that he had brought from the spoil of his enemies, for  was a priest before God.

Jag kan även tillägga att The book of Enoch 2 (alltså en helt annan bok än den mer kända Enoks bok/ The book of Enoch 1) också kopplar ihop Melkisedek med Noa, men inte som Noas son utan en släkting. Enoks bok (refererad till i Juda brev) nämner dock inte Melkisedek eftersom Enoks bok handlar om tiden före floden. Det innebär att varken Jasher eller Enoks böcker kopplar ihop Melkisedek med Jesus.

3) Jesus beskrivs vara en präst SOM Melkisedek och LIK Guds son – men beskrivs aldrig vara densamme

Det finns helt klart likheter mellan Melkisedek och Jesus Kristus, vilket framkommer främst i Hebreerbrevet. Det finns dock ingen information om att Jesus verkligen är (eller var) Melkisedek men flera gånger att ”han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst SOM Melkisedek”, och ”han är lik Guds son”. Författaren till Hebreerbrevet beskriver förhållandet mellan levitiska präster (baserat på arv inom den levitiska släkten) och översteprästen och icke-leviten Jesus, samt jämför med Melkisedeks prästerskap som inte heller är ett prästerskap baserat på levitisk släkt. Man kan tycka att om Jesus verkligen var detsamma som Melkisedek så hade författaren ett ypperligt tillfälle att nämna detta i sammanhanget. Detta gör dock inte författaren utan koncentrerar sig på Jesus funktion som överstepräst och på likheter och skillnader jämfört med Melkisedek och leviter. Med utgångspunkt i Psaltaren förklarar Paulus hur Jesus kan vara överstepräst trots att han inte var levit, utan av Juda stam. Psaltaren säger nämligen att Messias inte ska vara präst enligt leviternas ordning utan enligt Melkisedeks ordning.

Hebr. 7:3 —han är LIK Guds Son och förblir präst för evigt

Hebr. 5:5—Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.

Hebr. 6:20 —när han blev överstepräst för evigt, en sådan SOM Melkisedek.

Om man menar att likheterna mellan Melkisedek och Jesus indikerar att det handlar om en och samma person, så ska man komma ihåg att det även finns en lång rad likheter mellan Jesus och kung David, Jesus och Johannes Döparen, Jesus och Abraham, Jesus och Isak, Jesus och Enok, etc.

4) Skulle Jesus verkligen haft en ”världslig” funktion såsom kung över Salem?

Att vara kung över Salem låter som ett fint yrke och en respektingivande funktion, men skulle verkligen Guds son ha verkat på jorden i den rollen? Visserligen existerade Jesus långt innan han föddes till jorden som Guds son, eftersom han beskrivs som en medskapare till hela skapelsen, men att dessutom fungera som en fysisk kung låter inte som en funktion som inkluderas i Jesus roll som skapare, Guds son och offer för världens synder. Inte för att det är omöjligt, utan snarare ologiskt. Lägg därutöver till att Jesus även ibland fungerade på jorden som ”Herrens Ängel” enligt denna bloggartikel (alltså en viss Herrens budbärare/förmedlare och INTE en skapad ängel), så det låter som rollen som kung av Salem är en funktion mer anpassad för någon annan. Jesus har själv uttryckt att hans rike inte är av denna världen, men Salemsområdet borde väl betraktas som ett litet rike och i så fall har Jesus en gång haft ett rike här på jorden.

Joh. 18:36 Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”

Flavius Josephus: ”where Melchizedek, king of the city Salem, received him. That name signifies the righteous king; and such he was without dispute, insomuch that, on this account, he was made the priest of God: however, they afterward called Salem Jerusalem. Now this Melchizedek supplied Abram’s army in an hospitable manner, and gave them provisions in abundance; and as they were feasting he began to praise him, and to bless God for subduing his enemies under him. And when Abram gave him the tenth part of his prey, he accepted of the gift.”

5) Sem levde samtidigt som Abraham

När Noa, hans söner och sonsöner delade områden mellan sig så ingick Salem i Sems landområden.

Sem var samtida med Abraham, och enligt Den redliges bok så umgicks de emellanåt väldigt flitigt. Abraham levde t o m tillsammans med Sem i ett flertal år – för att slippa under Nimrods förföljelser – där han undervisades om Guds bud. Sem levde länge efter floden och överlevde t o m Abrahams dödsdag med ca 33-35 år! Om nu även Jesus skulle ha dykt upp i en annan skepnad vid denna tid så skulle det innebära att det i princip fanns två mycket rättfärdiga och auktoritära personligheter som konkurrerade om att vara överstepräst.

Sem ansågs vara en ytterst vis och gudomlig man och han var självfallet väldigt speciell eftersom han var en av få som levde både före och efter floden – och kanske den ende av Noas söner som verkligen fokuserade på att leva ett gudfruktigt liv. Han kan ha tagit över lärdomar från sin gudfruktige far Noa.

Jasher 9:4 Haran was forty-two years old when he begat Sarai, which was in the tenth year of the life of Abram; and in those days Abram and his mother and nurse went out from the cave, as the king and his subjects had forgotten the affair of Abram.5 And when Abram came out from the cave, he went to Noah and his son Shem, and he remained with them to learn the instruction of the Lord and his ways, and no man knew where Abram was, and Abram served Noah and Shem his son for a long time.6 And Abram was in Noah’s house thirty-nine years, and Abram knew the Lord from three years old, and he went in the ways of the Lord until the day of his death, as Noah and his son Shem had taught him; and all the sons of the earth in those days greatly transgressed against the Lord, and they rebelled against him and they served other gods, and they forgot the Lord who had created them in the earth; and the inhabitants of the earth made unto themselves, at that time, every man his god; gods of wood and stone which could neither speak, hear, nor deliver, and the sons of men served them and they became their gods.

Den person som var bäst lämpad att överta stafettpinnen som patriark måste helt klart vara Abraham, men Bibeln säger att Abraham fick välsignelsen av en Melkisedek som verkar ha dykt upp från ingenstans. Vi löser denna knut bäst genom att se Sem som Melkisedek. Att ingenting står nämnt om denne Melkisedeks bakgrund, trots hans storhet, kanske kan bero på att hans bakgrund faktiskt står nämnd, om vi bara riktar blicken mot Sem. Vidare kan man förstå att författaren Mose gärna ville trycka på att Abraham fick välsignelsen av Melkisedek (en titel, och en funktion erhållen av Gud) snarare än av människan Sem, om han ville klargöra med vilken auktoritet Sem och Abraham agerade.

Argumentet att Den redliges bok måste ha fel om Sem eftersom händelserna om honom, Abraham och Nimrod inte står nämnda i Bibeln, är ett svagt argument. I Bibeln kan vi se hänvisningar till både Enoks bok och Den redliges bok, och dessutom kan vi ofta läsa att viss biblisk information är hämtad ifrån olika krönikor – i vilka det finns ännu mer information att tillgå. Bibeln kan helt enkelt inte innehålla all jordens historia in i minsta detalj, men det som är mest centralt står angivet.

Bibeln om Melkisedekmelkisedek

Melkisedek var präst åt Gud den högste. Det skulle kunna vara en indikation på att han inte var Gud själv, till skillnad mot Jesus Kristus som är både Gud och Guds son:

1 Mos. 14:17 När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 18 Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade: ”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!”Och Abram gav honom tionde av allt.

I Jos. 10:1 så kan vi läsa om ”adonai sedek”, där alltså ”malik” (kung) är bytt mot ”adon” (herre):

Jos. 10:1 Och Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han hade gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. 2 Adoni-Sedek och hans folk var mycket förskräckta, ty Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, ja, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare. 

Även detta avsnitt kan vara relevant i sammanhanget. Här läser vi om Salem kopplat till Jerusalem:

Ps. 76:1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.2 Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort.3 I Salem står hans hydda, hans boning på Sion.4 Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar, sköld och svärd, krigets vapen. Sela.5 Strålande är du, härligare än berg, rika på byte.6 Modiga män ligger plundrade, de sover sin sista sömn, ingen stridsman kan lyfta sin hand.7 Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud. ligger både häst och ryttare i dvala.8 Du, endast du är värd fruktan. vem kan bestå inför dig när du är vred?9 Från himlen låter du din dom hörasJorden förskräckes och blir stilla10 när Gud står upp till doms för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.11 Människors vrede skall då bli dig till pris, vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.12 Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud! Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.13 Han kuvar furstarnas stolta ande, fruktansvärd är han för kungarna på jorden.

Ps. 110 är tydligt kopplat till Messias och Guds son, med kopplingar även till Hebr. 1 (där Guds son kallas Gud). Även här kan vi läsa ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek”. Detta känner vi igen från Hebreerbrevet, och där handlar det om Jesus Kristus:

Ps. 110:1 En psalm av David. Herren sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.”2 Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.4 Herren har svurit och skall inte ångra sig:”Du är präst för evigt,på samma sätt som Melki-Sedek.”5 Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt skall döda ligga. Han krossar huvuden över hela jorden.7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen, därför skall han lyfta huvudet högt.

Jämför med avsnittet från Hebr. 1:

Hebr. 1:3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. Sonen är större än änglarna
4 Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. 5 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig?Eller:Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också:Alla Guds änglar skall tillbe honom.7 Om änglarna säger han:Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet,och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens oljamer än dina medbröder.10 Och:Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund,och himlarna är dina händers verk.11 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.12 Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.13 Till vilken av änglarna har hannågonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. 14 Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?

Författaren förklarar på vilket sätt Jesus är en överstepräst, trots att han inte är levit utan av Juda stam:

Hebr. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag 3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. 4 Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det.5 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig. 6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, 10 och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.11 Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna.

Hebr. 6:13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv – han hade ju ingen högre att svära vid. 18 Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. 19 I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, 20 dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan SOM Melkisedek.

Här nedan kan vi läsa att Melkisedek står utan far, mor och släktregister. Poängen är att det i Melkisedeks fall (och i Jesus fall) inte handlar om att vara överstepräst på samma sätt som inom det levitiska prästsystemet där det handlar om vikten av tillhöra rätt släktregister, och där man inte kunde fungera som levitisk präst såvida man inte kunde bevisa att man kom från Arons släkt (Esra 2:59-62). Det handlar alltså inte om att människan bakom titeln Melkisedek inte har föräldrar, för både Sem och Jesus Kristus har föräldrar. Egentligen är Adam och Eva de enda som står helt utan föräldrar.

Hebr. 7:1 Denne Melkisedek var konung i Salem och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. 2 Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens konung”, vidare ”Salems konung”, det vill säga ”fridens konung”. Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte. 5 De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham. Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena. 7 Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer. 8 I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever. 9 Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde, 10 ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.11 Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten- och på den grunden hade folket fått lagen – varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? 12 Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. 13 Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. 14 Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. 15 Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. 16 Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv.17 Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. 18 Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. 19 Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.20 Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed,21 men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.22 Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. 23 De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. 24 Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28 Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.

KUNG SAUL och Gud som ångrade att han valt honom till israels Kung

saul

Kung Saul är en intressant person med tanke på att Gud faktiskt tyckte att det var en dålig idé att överhuvudtaget sätta en kung över Israel på den här tiden, och när han ändå gick med på folkets önskemål om en kung så ångrade han sedan att han valt just Saul.

Det börjar med Samuels söner som var domare och tyvärr vandrade bort från Gud på sina egna själviska vägar genom att ta mutor och förvränga lagen till sina egna fördelar. Det är möjligt att de inledningsvis klarade av sina uppgifter som rekorderliga domare eftersom det står att de ”vek av” från Herrens väg, men helt klart är att de till slut inte lyckades motstå frestelsen att dra nytta av sina maktpositioner. Vissa människor undviker korruption just för att de inte ens har makten att utföra någon form av korruption, men om tillfälle ges så kanske de skulle ta chansen. Samuels söner tog chansen och fortsatte på den vägen när de en gång börjat. Självfallet var det ingenting som Gud såg på med blida ögon, och förmodligen inte heller deras far Samuel när han uppmärksammade oegentligheterna. Samuel hade gett domaruppdragen till sina söner när han själv blev för gammal för att klara det.

1 Sam. 8:1 När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba. Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.

Folket krävde då en KUNG i stället. Samuel trivdes förmodligen inte alls med situationen gällande hans korrumperade söner men han tyckte ändå av många skäl (som framkommer i 1 Sam. 8: 10-17) att det var en dålig idé att lösa problemet genom att sätta en kung över Israel. Ett alternativ skulle ju kunna vara att försöka få sönerna att ändra sig eller att använda sig av andra domare. Framför allt skulle man kunna be GUD om hjälp. Samuel bad hur som helst till Herren som menade att folket faktiskt förkastade honom (Gud) genom detta önskemål om en kung, och att de ALLTID betett sig på detta avoga sätt. Självfallet är det alltid emot Guds vilja när folk förkastar och överger honom, och saker och ting sker inte alltid på det sättet som Gud önskar. Gud rådde dock Samuel att lyssna på folket i det här fallet, trots att det var ett riktigt uselt förslag som de framfört. Men han ville samtidigt att Samuel noga skulle se till att varna dem för vad slags framtid de hade att förvänta sig med en kung över sig, och det var alls inga sötebrödsdagar som Gud menade att de skulle få – utan den raka motsatsen (1 Sam. 8:10-17.) Det är ett bra exempel på att Gud ibland agerar beroende på hur människorna agerar, men människorna måste ta konsekvenserna för sina egna önskemål och handlingar.

Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama och sade till honom: ”Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har.” Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: ”Ge oss en kung till att styra över oss.” Och Samuel bad till Herren. Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. 8 Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig.Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem.”

Samuel läser upp de många och långa varningarna om hur livet med en kung skulle bli och avslutar med ”När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er”. Trots det insisterade folket på att få en kung.

19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ”Nej, en kung måste vi ha över oss. 20 Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig.” 21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. 22 Då sade Herren till Samuel: ”Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem.” Och Samuel sade till Israels män: ”Gå hem, var och en till sin stad.”

Därför valde Gud en kung åt Israel efter deras egna önskemål, och självfallet valde han en bra kandidat med god kvalitet efter sitt eget hjärta! (Läs mer…)

1 Sam. 9:1 I Benjamin levde en man som hette Kish, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Han var en mäktig man. Han hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

Gud såg till att Saul fick ett möte med profeten Samuel, och han lovade att Saul skulle bli den man som räddade Israel från filistéernas hand.

1 Sam. 9:15 Dagen innan Saul kom, hade Herren uppenbarat för Samuel och sagt: 16 ”I morgon vid den här tiden skall jag sända till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till furste för mitt folk Israel. Han skall rädda mitt folk från fili steernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.17 När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: ”Se, där är den man som jag talade till dig om: Han skall styra mitt folk.”

1 Sam. 10:10 Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på Sauls huvud, kysste honom och sade: ”Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.

Samuel profeterade över Saul och berättade att Herrens Ande skulle falla över honom, vilket är just vad som skedde.

1 Sam. 10: Herrens Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. När du ser att dessa tecken inträffar, gör då vad du finner lämpligt att göra, ty Gud är med dig. Och du skall gå före mig till Gilgal. Se, jag skall komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du skall vänta i sju dagar, till dess jag kommer till dig och meddelar vad du skall göra.”När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem.

Gud gav dem en kung som så här långt var lydig och gudfruktig, men Gud ville fortfarande att det skulle vara känt att folket faktiskt förkastat Gud.

1 Sam. 10:17 Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa. 18 Han sade till Israels barn: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde Israel upp ur Egypten, och jag befriade er från egyptierna och från alla andra kungadömen som förtryckte er.19 Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddade er ur alla era olyckor och svårigheter, och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och era släkter.”—24 Samuel sade till allt folket: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve konungen!”

Gud gav via Samuel folket ett VAL att lyda honom(Gud) eller inte, och berättade vilka konsekvenserna skulle bli beroende på vilket väg de valde:

1 Sam. 11:12 Men när ni såg Nahas, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung.13 Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er. 14 Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud15 Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder.

1 Sam. 11:24 Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er. 25 Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås.”

Lydnad är bättre än offer, men tyvärr valde Saul det sistnämnda. Saul valdes som kung eftersom Gud ville ha en man till den uppgiften efter sitt hjärta. Ändå valde Saul till slut att gå sin egen väg.

1 Sam. 13:13 Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man EFTER SITT HJÄRTA, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.

Gud ångrade till slut att han överhuvudtaget valt Saul som kung, eftersom Saul blivit motsträvig och upprorisk.krona3

1 Sam. 15:10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 ”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.

1 Sam. 15:18 Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. 19 Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” 21 Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” 22 Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”24 Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. 25 Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.”26 Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.”

Gud kan absolut ändra sina beslut (varför skulle vi annars be om vi inte kunde påverka), men sen finns det löften och beslut som Gud aldrig ångrar eller ruckar på, och han ändrar aldrig sin karaktär eller gudom. Gud håller sig till sina villkor om han valt att sätta några, och har han bestämt sig för en plan så håller han sig till den.

28 Samuel sade till honom: ” Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du.29 Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.”

35 Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Kung Saul hade först Herrens Ande, men nu fick han – pga sin hårda attityd – en ond ande från Gud. (Eller Gud tillät en ond ande att plåga Saul, vilket utmynnar i samma sak.)

1 Sam. 16:1 16 Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung.”—14 Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. 15 Sauls tjänare sade till honom: ”Eftersom en ond ande från Gud plågar dig, 16 borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig.” 

Om nu någon vill försöka påstå att det var Samuel som påstod att Gud ångrat sig vad gäller Saul och inte Gud själv, så fungerar inte den teorin eftersom vi kan dels se Guds egna ord om saken här ovan, och dessutom talade Samuel alltid Herrens ord när han profeterade:

1 Sam. 3:19 Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken20 Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet. 21 Och Herren fortsatte att visa sig i Silo, ty Herren uppenbarade sig för Samuel i Silo genom Herrens ord.

Andra intressanta verser som visar Guds förhoppningar och  grusade planer, liksom människor som måste ta konsekvenserna för sina egna dåliga val.

Hes. 22:Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder.—Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod.—-Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig.  11 Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter.12 För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.13 Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig.—26 Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.— 28 De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren,Herren, fastän Herren inte har talat.—30 JAG SÖKTE bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. MEN JAG FANN INGEN31 Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren.”

Hes. 18:14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt:  17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: ”Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

Fadern och sonen är båda HERRARNAS HERRE och Kungarnas Kung

Nehemja 9:6 Du ensam är HERREN. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig.

Jesaja 43: Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma.11 Jag, jag är Herren, FÖRUTOM MIG FINNS INGEN FRÄLSARE.

Jesaja 42: Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Jesaja 44: 6 Så säger Herren, Israels Konung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud7 Vem är som jag? Låt honom ta till orda, ja, lägga fram för mig vad som har hänt alltsedan jag insatte det gamla folket, och vad som skall komma,  ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.

Jesaja 45: 18 Ty så säger Herren,  han som har skapat himlen, han som ensam är Gud,  som har format jorden och gjort den. Han som har berett den  har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.

1 Kor. 8:Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och EN HERRE, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

Bara för att personligheterna (Fadern och sonen) listas separat med sina uppgifter så betyder det inte att Jesus inte är Gud. De har ibland olika funktioner, och det var Jesus Kristus (och inte hela treenigheten) som befann sig på jorden som både  Herre och Mästare. Det var inte Fadern som dog på korset utan sonen. Vi kan läsa här att det endast finns EN HERRE, men ”problemet” är att både Gud Fader i Gamla testamentet och Jesus Kristus i det Nya Testamentet kallas HERRE, och t o m Herrarnas Herre. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi bibelmotsättningar.

Ef. 4:en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

”Herre” är på grekiska ”Kyriou”, och precis som på svenska kan detta ord användas på både Gud och människor beroende på sammanhang. I Bibeln är det förstås vanligast att se ordet kopplat till Gud eftersom Bibeln handlar om just Gud. Däremot handlar HERRARNAS HERRE (Kyrios ton kyrieuonton) endast om GUD och inga människor.

Gamla Testamentet där Fadern är Herrarnas Herre

5 Mosebok 10:17
Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och HERRARNAS HERRE, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

Psaltaren 136:3
Tacka HERRARNAS HERRE, ty hans nåd varar i evighet

Se även Daniel 2:47

Nya Testamentet där Jesus är Herrarnas Herre

1 Timotheosbrevet 6:14 bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och HERRARNAS HERRE,

Uppenbarelseboken 17:14
De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är HERRARNAS HERRE och konungarnas Konung.

Uppenbarelseboken 19:15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16
Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Konungarnas Konung och HERRARNAS HERRE”.

Både Fadern och sonen kallar sig alltså Herrarns Herre, Kungarnas Kung, klippan, JAGÄR, alfa och omega, början och slutet, frälsaren, ljuset, har skapat himmel och jord, kan förlåta synder, kan döma, etc. Låter verkligen som om Jesus är GUD! Det finns några som försöker att urvattna Jesus gudom genom att göra gällande att Ezekiel 26:7, Daniel 2:37 och Ezra 7:12 också talar om ”herrarnas herre”, men det skulle ju endast betyda att inte ens Fadern är Herrarnas Herre. Poängen i nämnda verser är att Gud gett vissa ledare makten att erövra andra jordiska kungar. Gud har alltså gett dem en viss JORDISK makt, och inte en HIMMELSK makt. Om en Herre gett andra män makten att kunna vara ”herrarnas herre” så visar det förstås att dessa män har minst en herre över sig själva!  Det finns ingen högre makt att få än Herrarnas Herre. 

EN Gud och/eller EN Herre

Det hebreiska ordet som översätts med ”herre” i GT är “adon”.  Det används ofta för att beskriva människor i ledarställning, och det kan betyda herre, mästare, ägare, ledare, etc, och handlar om en person med auktoritet och makt. Det indikerar en skillnad mellan auktoritet och de som står under auktoriteten. ”Adonai” är puralformen av ”adon” och markerar intensitet av ordet. Gud är inte bara Herre utan Herrarnas Herre.

KJV drar likhetstecken mellan det hebreiska namnet Yahve och det engelska ordet ”LORD” (HERREN) skrivet med versaler. ”Adonai” (som betyder herre eller mästare) översätts till ”Lord” (versalt L), medan ”Elohim” översätts till ”God”. Exempelvis (5 Mos. 4:35) så är frasen ”The LORD he is God” egentligen ”Jehovah, he is Elohim”. I de fall där Adonai används ihop med Jehovah, så blir det sistnämnda namnet ”GOD”. Så dubbelnamnet ”Lord GOD” är översatt från ”Adonai Jehovah”. Det är alltså skillnad på Lord och lord i KJV. Tidigt i historien började  israelerna att använda ordet Adonai i stället för Guds namn Yahve.

Salomo och Saul – hur de gick från rättfärdiga till orättfärdiga

SALOMO

1 Krön 22:9Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag låta vila över Israel i hans dagar.10Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans konungatron över Israel för evig tid.

1 Kon 11:1Men konung Salomo hade utom Faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor,2kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: »I skolen icke inlåta eder med dem, och de få icke inlåta sig med eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjärtan att avfalla till deras gudar.» Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. 3Han hade sju hundra furstliga gemåler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor förledde hans hjärta till avfall. 4Ja, när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta hade varit. 5Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 6Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke i allt efter HERREN, såsom hans fader David hade gjort.7Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok, Ammons barns styggelse. 8På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så att de fingo tända offereld och frambära offer åt sina gudar. 9Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade avfallit från HERREN, Israels Gud, som dock två gånger hade uppenbarat sig för honom,10och som hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak, att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade hållit.11Därför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det är så med dig, och eftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åt din tjänare.

1 Krön 28:9 Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver honom, då förkastar han dig evinnerligen.

Salomo försökte att döda Jeroboam, men Jeroboam flydde till Egypten, till kungen Shishak, och stannade där tills Solomo dog (1 Kon. 11:40). Det verkar onekligen om att Solomo inte omvände sig, och det finns inga verser om att så skulle vara fallet. Även om vi skulle anta att Salomo omvände sig under sin sista timme så ändrar inte detta på det faktum att han tidigare i sitt liv helt klart gick från rättfärdig till orättfärdig och därmed från frälst (på det sätt som människor i GT kan bli frälsta) till ofrälst. Hade Salomo dött under sin tid i synd hade han inte kommit in i Guds rike.

KUNG SAUL

Utvald av Gud att vara ledare över sitt folk. Gud sade:

1 Sam 15:11»Jag ångrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån mig och icke fullgjort mina befallningar.»

1 Sam 22:18 Då sade konungen till Doeg: »Träd du fram och stöt ned prästerna.» Edoméen Doeg trädde då fram och stötte ned prästerna och dödade på den dagen åttiofem män som buro linne-efod.19Och invånarna i präststaden Nob blevo slagna med svärdsegg, både män och kvinnor, både barn och spenabarn; också fäkreatur, åsnor och får blevo slagna med svärdsegg.

1 Sam. 18:8Då blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: »Åt David hava de givit tio tusen, och åt mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungadömet.»9 Och Saul såg med ont öga på David från den dagen och allt framgent.

Så Saul var alltså en mördare, och när Saul endast hade en dag kvar att leva så sade Samuel till honom:

16Men Samuel svarade: »Varför frågar du mig, då nu HERREN har vikit ifrån dig och blivit din fiende?

Det finns ingen vers om att Saul omvände sig, och han tog till och med sitt liv, vilket inte är Guds vilja. Vår frälsning är avhängigt hur vi lever och vi kan gå miste om Guds rike om vi lever i synd.