Etikettarkiv | treenighet

THOMAS svarade honom ”Min Herre och MIN GUD!” Joh. 20:28

my godGud Fader kallar sin son GUD i Hebr. 1:8, och Thomas gör detsamma i Joh. 20:28. Gud är inte oordningens Gud (God of confusion), så om Fadern syftar på Jesus som GUD så borde vi göra likadant. Kallas man GUD är man antingen skaparGuden eller en falsk gud, vilket du kan läsa mer om här på engelska.

Joh. 20:24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,hade inte varit med dem när Jesus kom.25 De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” 27 Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” 28 Thomas SVARADE HONOM: ”Min Herre och MIN GUD!” 29 Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Först några bibelvarianter så att du kan se att världens teologer och experter på grekiska översatt texten på samma sätt. Finns det några egentliga skäl till att världens översättare haft fel, förutom att deras resultat inte är det önskvärda?:

28 Tomas SVARADE och SADE TILL HONOM: »Min Herre och MIN GUD!» (1917)

28 And Thomas answered and said to him, `My Lord and my God;‘ (Young’s Literal)

28 Thomas answered and said to Him, “My Lord and my God!” (NASB)

28 Thomas antwortete und sprach zu ihm: Mein HERR und mein Gott! (Luther Bibel 1545)

28 Entonces Tomás respondió y le dijo: !!Señor mío, y Dios mío! (Reina Valera 1960)

28 Thomas lui répondit: Mon Seigneur et mon Dieu! Jésus lui dit: (Louis Segond)

Notera att Thomas svarade Jesus, och sade TILL HONOM (och inte till någon annan) ”Min Gud”.

Det står att Thomas SVARADE HONOM, så det var JESUS och ingen annan som han kallade Herre och Gud

”Svarade” är översatt från det grekiska ordet apokrinomai (Strong’s 611) och ”honom” är översatt från det grekiska ordet autos (Strong’s 846), vilket alltså är ett pronomen. ”Thomas svarade och sade TILL HONOM”, är vad texten säger.

Såhär har KJV översatt autos:

him (1,952x), his (1,084x),their (318x), he (252x), her (242x), they (121x), same (80x), himself (58x), misc (1,678x)

Det är alltså ingen annan person som Thomas har i åtankarna när han säger till honom ”Min Herre och Min Gud”, utan det är hela tiden Jesus som åsyftas, vilket förstås hela sammanhanget visar eftersom det är vad just Thomas tror OM JESUS som är i fokus i texten. Om det inte är Jesus som Thomas menar, vem i all sin dar skulle det annars vara?

Min Herre och Min Gud – ”Mou kyrios kai mou theos”

Joh. 20:28 ἀπεκρίθη Θωμᾶς καὶ εἶπεν αὐτῷ  κύριός μου καὶ  θεόςμου

Mou kyrios kai mou theos (Strong’s 2316)

KJV har översatt theos enligt följande: God (1,320x), god (13x), godly (3x), God-ward (with G4214) (2x), misc (5x).

Som vi kan se så är den absolut vanligaste, och därför troligaste översättningen, GUD/JAHVE (skaparGuden) med 1320 gånger (!), men ordet kan också betyda falska gudar. Självfallet kallade inte Thomas Jesus för en falsk gud. Utöver detta kan ordet ha en betydelse av ”godly”, men eftersom detta är ett adjektiv så åtföljs alltid detta ord av ett substantiv. Ingen sådan koppling mellan adjektiv + substantiv står angivet gällande det som Thomas kallade Jesus, som ju endast var ”Min Gud”. Här nedan kan du läsa de verser som KJV översatt ordet med ”godly”, och som du kan se så handlar de allihop utan undantag om just Gud:

1 Cor. 1:12 For our rejoicing is this, the testimony of our conscience, that in simplicity and godly sincerity, not with fleshly wisdom, but by the grace of God, we have had our conversation in the world, and more abundantly to you-ward. (KJV)

Young’s Literal = ”sincerity of God”

2 Cor. 7:9 Now I rejoice, not that ye were made sorry, but that ye sorrowed to repentance: for ye were made sorry after a godly manner, that ye might receive damage by us in nothing.10 For godly sorrow worketh repentance to salvation not to be repented of: but the sorrow of the world worketh death.11 For behold this selfsame thing, that ye sorrowed after a godly sort, what carefulness it wrought in you, yea, what clearing of yourselves, yea, what indignation, yea, what fear, yea, what vehement desire, yea, what zeal, yea, what revenge! In all things ye have approved yourselves to be clear in this matter.

Young’s literal = ”sorry toward God” x 3

2 Cor. 11:2 For I am jealous over you with godly jealousy: for I have espoused you to one husband, that I may present you as a chaste virgin to Christ.

Young’s literal = ”zeal of God”

1 Ti. 1:4 Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do.

Young’s Literal = ”the building up of God”

Hebr. 12:28 Wherefore we receiving a kingdom which cannot be moved, let us have grace, whereby we may serve God acceptably with reverence and godly fear:

Young’s Literal = ”serve God well-pleasingly”

3 John 1:6 Which have borne witness of thy charity before the church: whom if thou bring forward on their journey after a godly sort, thou shalt do well:

Young’s Literal = ”worthily of God”

Som vi kan se, framför allt med hjälp av Young’s Literal, så handlar det även i ovan verser om skaparGuden. Det finns alltså ingen som helst anledning att se Joh. 20:28 som den enda avvikelsen på mönstret som säger att ”theos” antingen syftar på skaparGuden eller på falska gudar.

”Men Herre GUUUUUD vad förvånad jag blir!”

Hur många gånger har vi inte sett amerikanska dokusåpor där exempelvis några personer träder in i sitt helt nygjorda hem (tack vare TV-teamet) och förbluffade ser sig omkring i allt det nya och utropar ”OH MY GAAAWWD!”?

Det som personerna kanske inte inser är att de faktiskt missbrukar Guds namn. Förhoppningsvis så dömer Gud dem enligt deras egen kunskap i sina hjärtan, för om man med flit uttrycker sig på ett sådant sätt trots att den helige Ande och samvetet säger att det är helt fel, så tror jag att man döms på ett allvarligare sätt.Tidigare i mitt liv kunde jag ibland uttrycka mig med ”Men Herre Gud vilken vacker dräkt du har på dig idag!”, men när jag fick större kontakt med Gud så kändes det bara HELT FEL och jag slutade med sådana uttryck som bara kändes osmakliga. Nu är i och för sig budet skrivet i det gamla testamentet och vi vet att vi inte är under Mose lag, men dels så tror jag inte att det bara plötsligt blev rätt att börja missbruka Guds namn i det nya testamentet (och vi är inte laglösa bara för att vi inte behöver följa Mose lag), och dels så kände ju inte Thomas till någonting annat än Mose lag och det som Jesus predikade för honom – och Jesus skulle självfallet inte lära sina lärljungar att det numera är ok att använda Guds namn i situationer där man bara vill uttrycka allmän förvåning. De ceremoniella delarna av Mose lag har upphört, men inte den moraliska delen – och Gud är fortfarande helig. Hädelse är inte plötsligt rätt.

2 Mos. 20:7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. (+ 5 Mos. 5:11)

Det är alltså helt uteslutet att Thomas bara skulle ha uttryckt någon slags förvåning när han sade ”Min Herre och min Gud”, och varför skulle en person som är uppvuxen som jude, och en av Jesu lärljungar, spontant missbruka Guds namn?

När Thomas svarade Jesus och sa till honom ”Min Herre och min Gud”, så skulle Jesus haft ypperliga tillfällen att säga:

”Thomas, varför missbrukar du så spontant Herren din Guds namn? Eller kallar du möjligtvis MIG Gud? Det måste du genast sluta med för jag är INTE Gud!”

En sådan kommentar hade ju fått tyst på alla som anser att Jesus är Gud. Men aldrig någonsin rättade Jesus alla de människor som tillbad honom eller som ansåg att han var Gud. Fadern kallade honom Gud, Thomas gjorde det, och även fariséerna förstod att Jesus kallade sig själv för Gud trots att han bara var en vanlig människa enligt dem. Det var just därför som de ville stena Jesus. Varför rättade Jesus aldrig dem? Judarna visste väl att det inte gått inflation i ordet ”Gud” och att vem som helst skulle kunna kalla sig det.

Joh. 10:33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stenadig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.

Judarna (och även Thomas) kände mycket väl till skriften och att det är helt fel att kalla sig själv för Gud eller att kalla en annan människa för Gud (läs mera om detta här).

I stället för att banna Thomas, eller åtminstone korrigera hans misstag eftersom ju Thomas antingen 1) kallar Jesus för Gud eller 2) missbrukar Guds namn, så svarar Jesus honom på ett mycket upplyftande och godkännande sätt – som en bekräftelse på att Thomas faktiskt är inne på helt rätt väg och har den rätta uppfattningen. Direkt efter att ha blivit kallad GUD av Thomas så säger Jesus:

 ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser”

Gud är vis och har alla möjligheter att uttrycka sig på ett sådant sätt som vi kan förstå, och författarna till böckerna i Bibeln skrev ner sina texter enligt gudomlig ingivelse från Gud. Om nu Gud inte anser att sonen tillhör Gudomen (treenigheten), varför innehåller då Bibeln så många ställen där Jesus kallas just GUD, där han tillbes, och där han benämns som den som skapat himmel och jord med sina egna händer? Och varför finns det inte en enda vers mellan 1 Mos. och Upp som en gång för alla gör slut på alla spekulationer om att Jesus skulle vara Gud genom att helt enkelt uttrycka att han inte alls är det? Jehovas vittnen, muslimer och andra har ju gjort sina försök, men de har alla misslyckats. Det vanligaste felet är att de tolkar ord på ett sätt om det inte handlar om Jesus och på ett helt annat sätt om det handlar om honom. Det är ett oärligt sätt att tolka Bibeln på.

Dessutom så ansåg även de allra första kyrkofäderna att Jesus var Gud (som du kan läsa här), så antingen så lyckades Gud lura även dem med sina olyckliga uttryck i Bibeln, eller så är Jesus Gud som det faktiskt står.

Annonser

Antitrinitianernas favoritvers om DEN ENDE SANNE GUDEN i Joh. 17:3

jesus is godDet finns nog ingen vers som är mer kär hos antitrinitianer än Joh. 17:3 eftersom det står där att Gud Fader är DEN ENDE SANNE Guden – läs mer här. (Precis som om detta skulle utesluta att också Jesus kan ingå i den ende sanne Guden, och precis som om Jesus skulle vilja ljuga och säga att det finns FLER gudar än den ende Guden.) Jesus kallas ju själv på flera ställen just GUD (såsom Hebr. 1:8, Joh. 20:28) men de verserna vill antitrinitianer gärna förklara bort, trots att de gamla kyrkofäderna långt före Nicea ansåg att Jesus är Gud.

Gud kallas ju den sanne Guden i 2 Krön. 15:3 och Jer. 10:10, så det vore inte logiskt om Jesus plötsligt skulle deklarera att den Gud som judarna alltid ansett vara den ende sanne Guden inte är den ende sanne Guden längre, utan att de tillbett en Gud i mängden eller t o m fel Gud. Bibeln är tydligt med att Gud är EN, och det säger inte Jesus emot. Vår ende sanne Gud kan förstås bestå av tre personer, och var och en av dem kan kallas den ende sanne Guden. Ingår man i Gudomen så är man Gud, och är man Guds son så är man också Gud. Gud Fader har ingen son tillsammans med någon kvinna. Som människa på jorden kallade Jesus sin Fader för just Fader, eller Gud, och som människa var också Jesus lägre i rang än änglarna – och självfallet också lägre än Fadern som ju alltid är högre än änglarna. Detta är dock ingen permanent position.

Om man utesluter a priori att Jesus kan vara den ende sanne Guden bara för att han kallar Gud Fader för detta, då borde man i konsekvensens namn även använda sig av samma uteslutningsmetod i nedanstående fall, men se då plötsligt är det inga bekymmer att även göra plats för Jesus trots att det står att Gud är ”den ende”!

Så hur löser vi problemet att Gud respektive Jesus ibland kallas ”den ende…” trots att vi vet att båda två inryms i begreppet? Treenigheten allena löser det!

Verserna i parentes är exempel på att Gud ingalunda kan vara ”den ende”, vilket betyder att antingen har Bibeln fel i sina påståenden – eller också är Jesus Gud.

Gud…

  • Är den ende som är Gud – Joh. 17:3, Jes. 43:10, Jes. 45:18, Ps. 86:10 (samt JESUS 1 Hebr. 1:8, 1 Joh. 5:20, Joh. 20:28)
  • Är den ende Härskaren – despotes (Strong’s 1203) – Juda 4 (samt JESUS 2 Pet. 2:1)
  • Är den ende Konungarnas Konung – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende Herrarnas Herre – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende som ska upphöjas på den dagen Jes. 2:11, 17 + jmf Ps. 118:16 (samt JESUS  Apg. 2:33, 5:31, Fil 2:9)
  • Är den ende som är odödlig – 1 Tim. 6.16 (samt JESUS Hebr. 1:8-12)
  • Är den ende Frälsaren – Jes. 43:11, Jes. 45:21-22 (samt JESUS Titus 2:13, 2 Pet. 1:1, Apg. 13:23, 4:12, 1 Tim. 1:15)
  • Är den ende som gör under – Ps. 72:18, Ps. 136:4 (samt JESUS Matt. 4:23, Apg. 4:10, Matt. 8:27)
  • Är den ende som skapade världen och INGEN var med honom – Jes. 25:24, Neh. 9:6 (samt JESUS Hebr. 1:10, Kol 1:16-17)
  • Är den ende som vi ska tjäna/tillbe – Upp. 14:7, Matt. 4:10, Neh. 9:6 (samt JESUS Matt. 28:9, Matt. 28:17)
  • Är den ende som ska äras, med en ära som inte delas med någon – Jes. 42:8, Jes. 48:11 (samt JESUS Fil. 2:9-13)

Jesus…

  • Är den ende Herren – 1 Kor. 8:6 (samt GUD 5 Mos. 10:17, Jes. 42:8)
  • Är den ende som är Helig – Upp. 15:4 (samt GUD 2 Mos. 5:11, Is. 57:15)

GUD är den sanne Gudenthe first and the last

Jeremia 10:10 Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring.

Gud Fader är den ende sanne Guden

Joh. 17:3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden (theon), och den som du har sänt, Jesus Kristus

Jesus Kristus är den sanne Guden – 1 Joh. 5:20

1 Joh. 5:19 Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och VI ÄR I DEN SANNE, I HANS SON JESUS KRISTUS. HAN ÄR DEN SANNE GUDEN och det eviga livet.

Precis som i svenskan är den mest naturliga tolkningen att ”han” syftar på den som precis nämnts innan ordet ”han”, och det är Jeus Kristus. Annars borde det finnas ett förtydligande från Johannes sida om att den allra naturligaste läsningen ska kringgås, och annars  skulle versen bli ganska konstig om betydelsen snarare skulle vara  ”den sanne Guden som är den sanne Guden” vilket är en onödig förklaring.

Jämför med hur Johannes börjar sitt brev i 1 Joh. 1:1, där det står att det eviga livet (Jesus) var hos Fadern, vilket speglar sig igen i Joh. 5:20.  Jesus är DET SANNA LJUSET. I monoteismens namn kan det inte finnas två separata personer/gudar som båda kallas Evigt liv, JagÄr, A och O, Gud, Herrarnas Herre, Frälsare, Härskare, Skapare, det sanna ljuset, etc, och som dessutom ska tillbes och som alla folk ska böja knän inför. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi en Gud Senior och en Gud Junior, som är polyteism.

Ps. 27:1 Herren är mitt ljus och min frälsningför vem skulle jag frukta?

1 Joh. 1:1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.

1 Joh. 2:8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. 24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

1 Joh. 5:11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus.—En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.DET SANNA LJUSET, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 6:68 Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord

Joh. 11:25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: ”Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”

Joh. 20:31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Dr. Robert A. Morey om Joh. 15:20

“That there may be a few rare exceptions to a general rule does not mean that one should approach a text of Scripture with the a priori assumption that it will be an exception to the normal rules of grammar. Instead, we should approach a text with the a priori assumption that the normal rules of grammar and syntax will apply unless there are cleargrammatical reasons to depart from those rules. “Please notice that we said ‘grammatical’–not ‘theological’–reasons. Just because the grammar of a text leads to an idea which contradicts what you believe, this does not give you the right to throw grammar to the wind. Theology cannot overthrow or ignore the grammar of the sacred text. It can only bow before it…”

“The Greek text of 1 John 5:20 is simple and straightforward. John used houtos fifty-five times in his writings. Thus, we are not talking about a rare usage of a rare word. There are plenty of places in John’s writings where houtos was used in the same kind of construction as found in 1 John 5:20 and no one has any problem with houtos referring back to the antecedent… Why then all the hysteria over whether houtos refers to Jesus in 1 John 5:20? Obviously, it is not the grammar or syntax of the Greek that causes people to question whether houtos refers to Jesus Christ per se. It is that it refers to Him as God. That is the real issue. “If the text read, ‘Iesou Christo. houtos estin zoe Aionios (‘Jesus Christ. This is Eternal Life’), there would be no controversy whatsoever.Houtos would be seen as referring to ‘Iesou Christo. But once you add ho alethinos theos to the phrase, then the controversy begins.”

“The evidence for Jesus being called ‘the true God’ and ‘Eternal Life’ is quite strong:

1. The general rule on pronouns is that it modifies the immediate antecedent. This means Jesus Christ…

2) While John elsewhere refers to Jesus as ‘Eternal Life’ (1 John 1:2), the Father is never called ‘Eternal Life.’ More importantly, in the immediate context, since Jesus is ‘eternal life,’ then to have Him in your heart is to have eternal life (1 John 5:11-12). In John’s writings, refers to zoe Aionios ‘Eternal Life’ Jesus.

3) John applies the adjective alethinos ‘true’ to Jesus many times…

4) That the Father is called ‘true God’ in John 17:3 and the Son is called ‘true God’ in 1 John 5:20 is no more a contradiction than the fact that they are both called the ‘true One’ (1 John 5:20; cf. Rev. 3:7).

5) The interpretation that ‘the true God’ refers to the Father leads to a meaningless tautology. Lenski explains: In the first place, if houtos has as its antecedent ‘the real God’ (the Father), then the statement is a tautology; John would say: ‘This real God is the real God.’ He would say it after having twice said: we know the real God and are in the real God.” (Morey, The Trinity: Evidence and Issues [World Bible Publishers, Inc., Iowa Falls, IA 1996], Part IV: The New Testament Evidence, Chapt. 17. God the Son, pp. 354-357) ”

Ett vanligt argument för att undvika att tolka 1 Joh. 5:20 på det vanligaste sättet – där houtos syftar på den sistnämnda personen – är att hitta en vers där man INTE kan läsa på det sättet, och vips menar man att man är befriad från kravet att överhuvudtaget läsa houtos på det allra vanligaste sättet någonstans i Bibeln. På så sätt kan man ju helt enkelt tolka 1 Joh. 5:20 på det mest fördelaktigaste sättet för en själv – och då väljer man självklart det alternativ som inte gör Jesus till Gud. Inte för att grammatiken säger det, utan för att ens egna personliga åsikter säger det (precis som Dr. Robert A. Morey varnar för här ovan). Men detta är inte ett ärligt sätt att läsa Bibeln på!

Dessutom finns en stor skillnad på verserna. Houtos måste inte tolkas som den sistnämnda personen OM man tydliggör att så inte är fallet, och det gör Johannes mycket klart. Han lägger ju tydligt till förklaringen efteråt (versaler) som visar vem som faktiskt är Antikrist, så versen kan därför inte missförstås. Vill man gå ifrån det vanligaste mönstret att houtos syftar på den sistnämnda personen, så måste man ju uttrycka sig på ett sådant sätt så att läsaren förstår det. 

1 Joh. 2:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den (houtos) är Antikrist SOM FÖRNEKAR FADERN OCH SONEN. 

Både Gud och Jesus är den Sanne

Jesus kallas:ljus

  • det sanna ljuset, Joh. 1 (även GUD kallas LJUS)
  • det sanna brödet i Joh. 6:32
  • det sanna vinträdet i Joh. 15:1
  • det sannfärdiga (sanna) vittnet i Upp. 3:14

Sann” kommer från det grekiska ordet alethinos (Strong’s 228), och på svenska kan det utöver sann, sanne, sanna, sant och översättas med trovärdig eller sannfärdig.

Dessutom kallas både Gud och Jesus den Sanne”. Här nedan förekommer det grekiska alethinos.

Gud:

Joh. 7:28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: ”Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte.

Jesus:

1 Joh. 2:Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.

Upp. 3:7 Skriv till församlingens ängel i Filadelfia: Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. —11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.—14 Skriv till församlingens ängel i Laodicea:Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.

Upp. 6:9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?”

Upp. 15:2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:”Stora och underbara är dina gärningar,Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.4 Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar har uppenbarats.”

Upp. 16:5 Och jag hörde vattnens ängel säga: ”Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det.” 7 Och jag hörde altaret säga: ”Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar.”

Upp. 19:11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är ”Guds Ord”. —15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”

Mose skulle vara SOM en Gud för Aron och Mose – 2 Mos. 4:16 + 7:1

swanKallas man GUD är man antingen den högste Skaparen eller en avgud – så vilket passar in på Jesus Kristus?

Om man inte tror på treenigheten och är ute efter att försöka puffa ner Jesus från sin position som den allra högste skaparGuden, så brukar man göra en stor sak utav 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1, där man gärna tolkar texten som att Mose skulle vara en GUD för Aron och Farao, trots att texten översätts med ”SOM EN GUD”. Man brukar visserligen inte vara ute för att försöka bevisa polyteism, men snarare att Moses kan kallas Gud (vilket han dock inte gör i verserna) och har man lyckats med detta så menar man alltså att det inte är en big deal att Jesus på några ställen kallas Gud (Hebr. 1:8, Joh. 20:28, etc) för då har man lyckats göra en inflation av ordet ”Gud” vilket skulle resultera i att allehanda människor mycket väl kan kallas Gud utan att egentligen vara Gud. Syftet är alltså att försöka hitta argument för att människor och änglar till höger och vänster kan vara Gud, och på så sätt kunna parerara de många verser som benämner Jesus som Gud – och därmed reducera hans position som JagÄr och A och O.

Bibeln lär dock att det bara finns två olika kategorier som kallas Gud. För det mesta handlar det förstås om Gud själv (skaparGuden), men även falska gudar eller avgudar kan kallas för Gud – dock kallas de aldrig för ”Jahve”. Avgudar är egentligen inga gudar alls eftersom det bara handlar om skapade saker eller demoner som människorna själv betraktar som gudar. Det enda undantaget verkar vara Joh. 10:34-35, där det talas om domare som kallas gudar i ett citat från den poetiska psalmen 82:6 som du kan läsa om här. Dessa domare är utsatta för att utföra uppdrag i Guds namn så det är Guds dom som de förmedlar och inte en människas dom (i alla fall borde vara). En psalm kan spegla verkligheten poetiskt, så vi ska akta oss för att ta denna psalm för att bygga en doktrin av den. Bara för att en psalmsång benämner Domare som Elohiym betyder inte att människor under Kung Davids tid kallade domare för Gud. De knallade inte upp till en sådan domare och uttryckte sig med:  ”Jo, du Gud, jag och min familj har kommit i dispyt med ett annat hushåll, så nu skulle vi vilja lägga fram detta ärende till dig, Gud för att du ska kunna medla och med hjälp av din Gud i himlen fatta ett rättvist beslut som vi kan rätta oss efter. Har du tid med det, Gud?” Aldrig i livet att någon annan än Gud skulle adresseras med GUD av en from jude! Judarna myntade t o m ordet ”adonai” (Herre) just för att undvika att uttrycka sig med Guds namn ”JHVH” (Jahve/Jehova) och därmed använda hans heliga namn i  onödan.

Judarna som ville stena Jesus visste mycket väl att denna psalm inte gav någon en tillåtelse att kalla någon annan Gud än just GUD, och de förstod också vilken poäng som Jesus hade genom att citera psalmen. Det hade varit ett bra läge för Jesus att en gång för alla dementera att han var Gud, men aldrig någonsin gjorde han det. Inte heller korrigerade han de människor som tillbad honom. Judarna ville stena Jesus för att han som var människa gjorde sig själv till Gud.

Detta innebär, att om man kallas för Gud (och som dessutom Gud Fader säger ska tillbes som i Hebr. 1 trots att det endast är GUD vi ska tillbe) så ÄR man Gud, om man nu inte vill insistera att det handlar om en avgud.

Mose ska vara SOM en Gud för Aron och Farao

Både 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1 använder sig av ordet Elohiym för Gud. De flesta översättningar har valt att översätta texten med ”som Gud”, och andra har valt ”i stället för Gud”. Att ordet ”som” eller ”i stället för” inte finns med i Hebreiskan betyder inte att prepositioner, pronomen och andra mellanord ska strykas ur översättningar bara för att de inte finns med i originalspråket, för då skulle översättningar se ganska konstiga ut och ibland grammatiskt felaktiga på det nya språket. Det går helt enkelt inte alltid att översätta ord för ord, och ibland rymmer ord flera tänkbara betydelser. Vi kan lita på att världens experter på hebreiska vet bäst hur man översätter. Eller har vi anledning att betvivla deras kunskap av den enda anledningen att vi ogillar resultatet?

Notera att Mose aldrig någonsin var tänkt att KALLAS Gud enligt nedan verser, utan det var tänkt att han skulle var SOM en Gud för Aron (och Farao), på så sätt att Mose skulle vara den som var deras andliga ledare och medlare mellan Gud och folket. Jämför det med Hebr. 1:8 och Joh. 10:28 där Jesus verkligen kallas Gud. Där översättarna har valt att uttrycka sig med ”i stället för Gud”, så menar de självfallet inte att Aron och/eller Farao skulle upphöra att tro på skaparGuden (Jahve) och i stället se Mose som sin riktiga och ende Gud, utan de vill uttrycka att människorna skulle lyda Mose som om han vore deras Gud.

1) 2 Mos. 4: 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra.  Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara SOM en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. (SFB)

2 Mos. 4:16 Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud. (1917)

Ex. 4:16 Moreover, he shall speak for you to the people; and he will be as a mouth for you and you will be as God to him. (NASB)

Ex. 4:16 And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and thou shalt be to him instead of God. (KJV)

Ex. 4:16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and you shall be to him as God. (NKJV)

16 Han skal tale på dine Vegne til Folket; han skal være din Mund, og du skal være som Gud for ham. (Dette er Bibeln på Dansk)

16 Y él hablará por ti al pueblo; él te será a ti en lugar de boca, y tú serás para él en lugar de Dios. (Reina -Valera, 1960)

16 Il sera ton porte-parole devant le peuple, il te servira de bouche, et tu seras pour lui comme le dieu qui parle à son prophète. (La Bible du Semeur)

16 Und er soll für dich zum Volk reden und soll dein Mund sein, und du sollst für ihn an Gottes Statt sein. (Schlachter, 1951)

2) 2 Mos. 7:1 Men Herren sade till Mose: ”Se, jag har satt dig att vara SOM GUD för farao och din bror Aron skall vara din profet. Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land (SFB)

2 Mos. 7:1 Men HERREN sade till Mose: »Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet. (1917) 

Ex. 7: 1 Then the Lord said to Moses, “See, I make you as God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (NASB)

Ex. 7:1  And the Lord said to Moses, “See, I have made you like God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (ESV)

Ex. 7:1 But Adonai said to Moshe, “I have put you in the place of God to Pharaoh, and Aharon your brother will be your prophet. (Complete Jewish Bible)

Ex. 7:1 And the Lord said unto Moses, See, I have made thee a god to Pharaoh: and Aaron thy brother shall be thy prophet (KJV)

Ex. 7:1 So the Lord said to Moses: “See, I have made you as God to Pharaoh, and Aaron your brother shall be your prophet. (NKJV)

Elohiym (Strong’s 430) Kan betyda, Gud, gud, gudinna, gudlik, etc.

KJV översätter ordet : God (2,346x), god (244x),judge (5x), GOD (1x), goddess (2x), great (2x), mighty (2x), angels (1x), exceeding (1x), God-ward (with H4136) (1x), godly (1x). 

Översättningarna ovan är relaterat till GUD (den sanna Guden eller avgudar) och gudomlig/majestätisk, förutom kategorierna änglar och domare – så läs mer nedan om de två undantagen.

Kan Elohiym vara Ängel?

Vid 1 tillfälle har KJV översatt ordet med ”ängel”, men många andra översättningar har konsekvent ordet ”Gud” här också eftersom ordet är Elohiym. Jesus var som bekant en kort tid lägre än änglarna som människa på jorde, och är man lägre än änglarna så är man också lägre än Gud Fader i rang under denna tid. 1 Mos. 8:12 och 1 Mos. 32:1 översätter ”Guds änglar” med ”Malak Elohiym” (änglar av Gud), så det känns mer konsekvent att översätta Elohiym i Ps. 8:5/6 här nedan som ”Gud”, så att texter med ”Guds änglar” inte på något sätt blir ”Guds gudar”. Däremot så kallas Herrens Ängel ibland för Jahve (se mitt inlägg om Herrens Ängel), vilket måste betyda att det verkligen handlar om Gud. Förmodligen en form av Jesus Kristus, som även var med israeliterna under Exodus.

Psalm 8:2 Herre, vår Herre,  hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen.—4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat,5 vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?6 En liten tid lät du honom vara ringare än GUDmed ära och härlighet krönte du honom. 7 Du satte honom till Herre över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter (SFB)

Psalm 8:4 What is man that You take thought of him,And the son of man that You care for him?5 Yet You have made him a little lower than GodAnd You crown him with glory and majesty!6 You make him to rule over the works of Your hands; You have put all things under his feet (NASB)

Psalm 8:4 Quand je contemple le ciel que tes doigts ont façonné, les étoiles et la lune que tes mains ont disposées, 5 je me dis: Qu’est-ce que l’homme, pour que tu en prennes soin, et qu’est-ce qu’un être humain pour qu’à lui tu t’intéresses? 6 Pourtant, tu l’as fait de peu inférieur à Dieu, tu l’as couronné d’honneur et de gloire. (La Bible du Semeur)

Kan Elohiym vara Domare?domare

Sen kommer vi till 3 ställen där KJV modigt översatt Elohiym till ”Domare”, till skillnad mot de flesta andra versioner som även på dessa ställen konsekvent valt att översätta Elohiym till Gud. KJV är ofta en bra översättning, men det är mer konsekvent att fortsätta att översätta Elohiym som Gud, precis som det är gjort över 2.346 andra gånger i Bibeln! KJV-översättare syftar kanske på att det fanns Domare på jorden som såg till att Mose lag åtföljdes (för Gud själv stiger inte ner till jorden för att reda ut tvister och/eller utföra straff) och därmed skulle de kunna betraktas som gudalika i form av Guds förmedlare. MEN dels så kallas dessa Domare inte Gud av någon enda människa och dels så står det Elohiym i texterna, vilket borde översättas med Gud här precis som på de flesta andra ställen. Det är ju skaparGuden som åsyftas.

1) 2 Mos. 21:Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför GUD, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav. (SFB)

2 Mos. 21:då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen. (1917)

Ex. 21:then his master shall bring him to God, then he shall bring him to the door or the doorpost. And his master shall pierce his ear with an awl; and he shall serve him permanently. (NASB)

Ex. 21: 6 then his master is to bring him before God; and there at the door or doorpost, his master is to pierce his ear with an awl; and the man will be his slave for life. (Contemporary Jewish Bible)

2) 2 Mos. 22:Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför GUD, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom.Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför GUD. Den som GUD då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. (SFB)

2 Mos. 22:Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för GUD, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp — det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats — och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt. (1917)

Ex. 22:If the thief is not found, the owner of the house shall come near to GOD to show whether or not he has put his hand to his neighbor’s property. For every breach of trust, whether it is for an ox, for a donkey, for a sheep, for a cloak, or for any kind of lost thing, of which one says, ‘This is it,’ the case of both parties shall come before GOD. The one whom GOD condemns shall pay double to his neighbor. (ESV)

Ex. 22:(8) But if the thief is not found, then the trustee must state before GOD that he did not take the person’s goods himself. (9) In every case of dispute over ownership, whether of an ox, a donkey, a sheep, clothing, or any missing property, where one person says, ‘This is mine,’ both parties are to come before GOD; and the one whom GOD condemns must pay the other one double. (Contemporary Jewish Bible)

3) 1 Sam. 2:25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan GUD medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem. (SFB)

1 Sam. 2:25 Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan då göra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville döda dem. (1917)

1 Sam. 2:25 If one man sins against another, God will judge him. But if a man sins against the Lord, who will intercede for him?” Nevertheless they did not heed the voice of their father, because the Lord desired to kill them. (NKJV)

1 Sam. 2:25 25 If one man sins against another, God will mediate for him; but if a man sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for the Lord desired to put them to death. (NASB)

1 Sam. 2:25 If someone sins against a man, God will mediate for him, but if someone sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for it was the will of the Lordto put them to death. (ESV)

Guds namn är också JAGÄR

Joh. 8:24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAGÄR[c] skall ni dö i era synder.” 25 De frågade: ”Vem är du då?” Jesus svarade: ”Begynnelsen, något som jag också har sagt er. 26 Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.” 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28 Då sade Jesus till dem: ”När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” 30 När han sade detta, kom många till tro på honom

Förklaringen på Bible Gateway under c)

c) Jag Är Uttrycket anspelar på 2 Mos 3:14, där utsagan avser Gud själv. Den anknyter till innebörden i det högsta gudomliga namnet, JHVH, som vid skriftläsningen av vördnad aldrig uttalades utan ersattes med uttalet ”Adonai”, som betyder Herren.

Vad är MODALISM, Oneness Pentecostal och Engudsläran?

jesusModalism, Oneness Pentecostal, Engudsläran, etc, är olika namn på i princip samma lära. Läs mer om dessa läror nedan.

BAKGRUND

Ordet ”treenighet” finns inte i Bibeln, men det är lätt att förstå att uttrycket en gång myntades eftersom det är kortare att säga det  ordet i stället för ”Jag tror att Gud är EN enda GUD, som består utav Fadern, sonen Jesus Kristus och den helige Ande, och jag tror att Jesus alltid funnits tillsammans med sin Fader sedan urminnes tider, och att absolut ingenting fanns före honom eftersom allting skapades av och genom Jesus”. Bibeln säger att 1) Gud Fader är Gud, att  2) Jesus Kristus är Gud (såsom i Hebr. 1:8) och att 3) den helige Ande är Gud, och det är därför som vi kristna tror på treenigheten. Även de gamla kyrkofäderna de första århundradena e Kr trodde också på treenigheten, och även de inhämtar sin kunskap från skriften samt de ögonvittnen som skrev ner texterna. Jesus är inte samma person som sin Fader, för vi vet ju att Jesus tillbad sin Fader och kommunicerade med honom när han levde som människa på jorden. När Jesus dog på korset kommunicerade han med Gud Fader i himlen. Som människa hade inte Jesus samma kunskaper som sin Fader, vilket visar att de är separata personer även om de båda ingår i treenigheten. Jesus hade ju en helt annan tillvaro i Gudomen/treenigheten innan han valde att bli människa.

Matt. 24:36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Varför döpa människor i flera olika namn om det bara finns en enda Gud som inte har några andra personer eller dimensioner i sig själv? Det vore förbryllande. Om däremot de tre personerna finns i gudomen så förklarar det saken.

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Bibeln benämner Gud på ett ställe som ”godhead” i engelska KJV, vilket översätts till ”gudom” på svenska, och vilket kommer från det grekiska ordet ”theotés” och vilket alltså betyder gudom eller Gud. Det är Jesus som sägs ha hela gudomens fullhet boende i sig, och sägs vara huvudet över alla makter och väldigheter. Detta blir ett problem om man måste separera Jesus som en annan slags Gud än skaparGuden – eftersom man inte kan ha två huvuden över alla makter och väldigheter.

Kol. 2:Ty i honom bor GUDOMENS (Strong’s 2320) hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.

Det är förstås viktigt att man tillber den rätta Guden, men Gud begär heller inte det omöjliga och förväntar oss att vi ska förstå det här med treenigheten om vi inte ens haft tillgång till vare sig Biblar eller predikanter. Gud vet ju precis vad vi vet eller inte och dömer oss helt korrekt. Det är värre om man nu har tillgång till en Bibel och rebelliskt sluter sina sinnen inför Jesu gudomlighet, eftersom man från början bestämd att man inte kan tänka sig det alternativet.

Joh. 8:23 Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”

Vi kan läsa på flera ställen att det är Jesus som är ”jagär” (Guds namn), och eftersom Jahve också är ”jagär” så kan det bara betyda att det är en och samma Gud vi talar om. Det verkar också vara av yttersta vikt att ge Jesus den ära som han förtjänar som skaparGuden. Därför tror jag att man är mycket illa ute om man haft alla möjligheter i sin Bibel att se just detta, men ändå vänder ryggen till Jesus som skaparGud. Läs mer om Antikrists ande här.

Det är inte säkert att man förnekar Jesu gudom (att Jesus är Gud) bara för att man förnekar treenigheten, även om det vore en logisk slutsats. Att tro att Fadern är Gud och att Jesus är en annan slags gud är slående likt polyteism, men de som har denna tro förnekar förstås att det skulle handla om det. De som förnekar treenigheten men som tror att både Fadern och sonen är Gud kanske använder argumentet att Jesus är ett uppenbarelsesätt av den ende skapareGuden, och av den anledningen kallas Gud i alla sina olika uppenbarelseformer. Problemet med en sådan lära är att uppenbarelsebformer Jesus verkar be till sig själv ibland (när han i form av sonen ber till Gud Fader) och även diskuterar med sig själv såsom han gjorde i Getsemane:

Matt. 26:39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”—42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.

Ett annat argument är att Jesus endast är Gud på samma sätt som en del andra kan kallas Gud enligt. Joh. 10:34, men problemet är att de sällan går tillbaka till den psalm (och psalmer är poetiska) som åtsyftas och därför inte förstås Jesus poäng med sina ord till de judar som ville stena honom för att han gjorde sig själv till Gud. Läs mer om begreppet ”gudar” i  Joh. 10:34 här. Att orsaka inflation på benämningen Gud är förstås att förringa den riktiga Guden.

Eftersom vi kristna på många ställen i Bibeln kan se stöd för att Jesus är den högste skaparGuden och även inser att det är av högsta vikt att ge honom den ära som han förtjänar som Gud, så finns det en risk att vi tar för givet att folk delar vår tro så fort de säger att de tror att både Fadern och sonen är Gud och att sonen dessutom är Messias. I själva verket så kanske de inte alls accepterar Jesus sanna Gudom i form av skapare, och den han säger sig vara, om de bara ser honom som ett uttryckssätt av Fadern och ett skapat väsen som har en början. Om man är skapad så har man INTE all makt (och har aldrig haft det) utan man har någon enormt mycket högre i makt över sig. Att Jesus tillfälligtvis var lägre i rang än Fadern när Jesus vandrade på jorden (eller i drömmar, uppenbarelser, etc), är en helt annan sak eftersom ju Jesus då även var lägre i rang än änglarna.

Fysikern Isaac Newton förkastade treenighetsläran till förmån för arianismen (eller vad vi nu väljer att kalla läran).

De största hoten mot kristendomen var, enligt Ireneaus, Hippolytus och Tertullianus, etc, gnosticismen och och polyteismen (”hedendomen”). Augustinus var en berömd före detta gnostiker. 

URSPRUNG

Modalism/Modalistisk Monarkianism – Betyder tron att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte ska uppfattas som tre olika personer/individer i treenigheten utan snarare som tre olika uppenbarelsesätt av den ende Guden. Uppenbarelseformer kallas ”modi” och därav namnet. Enligt modalismen så är Jesus skapad av Gud (precis som arianisterna trodde) och har alltså en början – vilket innebär att det fanns en tid i vår historia där Jesus inte fanns vare sig i andlig eller köttslig form. När Jesus sedan föddes så var han en uttrycksform av den ende Guden, och den ende Guden har förstås alltid funnits. Modalisterna använder gärna verser såsom Joh. 14:28 och Joh. 17:20-26, där Jesus talar om att ”alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”, som stöd för att visa att enheten handlar om tanke och vilja, och inte alls en fysisk treenighet. Men sanningen är förstås att dessa två ståndpunkter inte motsäger varandra. Eftersom Modalismen fokuserar på Guds absoluta enhet så menar de att Jesus inte kan vara någon annan än samma person som Fadern, och enda skillnaden är namnet på en och samma person. Konsekvensen blir då att Fadern (Gud i sin helhet) i Kristus blev människa och blev pinad och korsfäst (patripassianism), alternativt  att Gud omvandlade sig till Jesus och nedsteg till jorden och korsfästes och blev sedan till fadern igen. Unitarianism skiljer sig från Modalism på det sättet att de förstnämnda anhängarna inte tror att Jesus är gudomlig. Både modalisterna och Oneness Pentecostal-anhängare kan uttrycka sig med att Gud tagit en köttslig skepnad i form av Jesus, men de menar ändå inte att Jesus är en egen personlighet och den ursprungliga skaparGuden, utan bara ett uppenbarelsesätt av Gud Fader.    

SabellianismEn lära som kan ha varit likartad som Modalismen och som är uppkallad efter prästen och teologen Sabellius, som levde i Rom under början av 200-talet. Han var förmodligen inte först med sin lära utan var influerad av Noetus and PraxeasVi ska inte bedöma en lära efter människors åsikter och majoritetsröster, men sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan vid ett kyrkomöte år 261, och förstås i Nicea 325 som agerade emot Arianismen.  Sabellius levde för länge sedan och inte mycket finns sparat efter honom, och därför är det svårt att helt klargöra det exakta innehållet av läran. Det finns en risk att Tertullian och Hippolytus missförstod och/eller vinklade hans åsikter.

Arianism – Påverkad av nyplatonism. Den förmodligen mest kända historiska person som började ändra på Bibelns lära om treenigheten är Arius från Alexandria (260-336), och han trodde att Jesus var skapad, och är fallet att man är skapad så är man inte den ursprungliga skaparGuden. Eftersom Gud är EN så kan inte Jesus vara ännu en Gud utöver skaparGuden. Därför är inte Jesus Gud, såvida man inte ser Jesus som Gud i hans egenskap som Guds budbärare/profet/agent. Arianismen fördömdes av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325. Arianerna uteslöts inledningsvis ur den kyrkliga gemenskapen, men kejsar Konstantin upphävde fördömandet två år senare. Arius ansåg att ORDET var en kraft från Gud Fader, och eftersom han trodde att Jesus inte var evig (han hade ju en början som en skapad varelse) så var egentligen Jesus vare sig egentlig Gud eller egentlig man, eftersom han som man hade en mycket högre rang än alla andra människor – trots att han inte var skaparGuden. Arius ansåg att Jesus var underordnad och åtskild från Gud – eftersom han var skapad. Läs mer om Nicea här.

Adoptianism – Läran att Jesus från början var enbart människa men ”adopterades” som Guds son genom dopet i Jordan. Läran har sitt ursprung i Spanien på 700-talet, men den har tidigare paralleller. Ebjoniterna, den grupp som antas ligga bakom den till 100-talet daterade apokryfiska skriften Ebjoniterevangeliet, hade t ex en sådan lära. I Spanien framställdes den först av ärkebiskop Elipandus i Toledo och biskop Felix i Urgellis, men kyrkomötena i Regensburg 792, Frankfurt am Main 794 samt Aachen 799 fördömde läran då den ansågs vara en upprepning av det nestorianska villoläran.

Patripassianism – Myntades av Tertullianus på 200-talet, och dess anhängare identifierade sonen med Fadern och hävdade att Fadern hade lidit döden på korset tillsammans med Sonen.

Monarkianism – En samlad beteckning för de teologiska uppfattningar som tar avstånd från den klassiska treenighetsläran som innehåller tre olika personer. ”Monarchiam tenemus” (vi håller fast vid Guds enhet)

MODERNARE TERMERchurch

Unitarism eller unitarianism – En rörelse som uppstod på 1500-talet och som avvisade treenighetsläran. Anhängarna tror INTE att Jesus är gudomlig (Gud). Anhängarna accepterar i allmänhet religiös pluralism och kan finna värde i många andra läror, men lägger störst vikt vid Kristi lära. De första unitarierna ville förena monoteism med en kristen humanism, och därför förnekade de Jesu gudomlighet och framhöll honom i stället som en människa som Gud utsett till budbärare/profet. Det finns alltså vissa likheter med en del Messianskt troende judar. I kristen mening är Jesus inte kristen enligt unitaristerna. Jesu uppgift var att visa människorna att de kunde få evigt liv och detta gjorde han genom att dö som en människa och uppstå från de döda. Om Jesus hade varit Gud hade allt detta varit meningslöst – judarna och andra monoteister visste ju redan att Gud har evigt liv.  I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion. I USA grundades i början av 1800-talet American Unitarian Association (AUA) som 1961 förenades med de besläktade universalisterna. Även i Sverige grundades på 1800-talet några unitariska samfund, och idag finns bland annat den unitariska kyrkan i Malmö.

Oneness-pentecostalism (Engudsläran) – En rörelse som förnekar treenighetsläran och döper endast i Jesu namn, som man menar är det sanna namnet på Fadern, Sonen och den Helige ande. Oneness-rörelsen är INTE unitaristisk eftersom anhängarna tror på både Jesu gudomliga och mänskliga natur. Det kan självfallet finnas undantag.  Det finns många likheter med modalism, och vad gäller Branham så finns det mer likheter med arianism. Det är vanligt att tro att tungomålstal är ett krav för frälsning, och de tror att  Gud är EN person, där Fadern (en ande) är förenad med Jesus (en man) som en Guds son.  De tror inte att sonen funnits för evigt, utan de tror att Jesus blev ”son” när han fick kött här på jorden. Innan dess var han Fadern. Därför benämner de Fadern som ande och sonen som kött, även om de tror att både Fadern och sonen är en och samma person fast i olika skepnader.  Anhängarna tror alltså på en enda Gud som manifesteras på olika sätt – som Fader, son och helig Ande. Ibland kan anhängarna vilja benämnas som en ”Jesus Name” församling. United Pentecostal church och United Apostolic churches är två vanliga Oneness-kyrkor, och  i Sverige finns församlingen Klippan och Budskapsförsamlingen i Arvika (branhamiter).

Jesus-Only/Jesus Name doctrine – En rörelse som förnekar treenighetsläran, och döper endast i Jesu Kristi namn. Liksom treenighetstroende så tror de att Gud är EN, men de tror inte att denne Gud innehåller tre olika personer. De har en modalistisk tro på så sätt att de tror snarare att Gud kan uppenbara sig på olika sätt. De tror att Jesus är det rätta namnet på denne Gud. Oneness Pentecostals föredrar ibland att kallas ”Jesus Name” och inte ”Jesus-Only”.

Swedenborgianism – Uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772). Swedenborg betonade att treenigheten handlar om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är ett i Jesus Kristus, och att Gud därför är en. Han var en stark motståndare till tanken att Gud på samma gång är tre separata personer: Gud Fader, Guds Son och den Helige Ande. Istället lärde han att  Fadern är själen, Sonen är kroppen och Anden är verksamheten. Jesus Kristus dyrkas i sin gudomliga människonatur som Gud, Frälsare och Livgivare av människans ande. I Sverige finns ”Nya Kyrkan” i Stockholm och Jönköping,  och  Herrens Nya Kyrka finns i Stockholm. Dessa två kyrkor har olika inriktningar. 

Den klassiska treenigheten avvisas av också av anabaptister, Jehovas vittnen, Kristadelfianer, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, delar av den messianska rörelsen samt Bahai.

Ireneaus:

Detta är vår tros huvudpunkter, byggnadens grundval och den trygga vägen: Gud, Fadern, oskapad, ofattbar, osynlig, en enda Gud, alltings skapare. Detta är den första huvudpunkten i vår tro. Den andra huvudpunkten är Guds Ord, Guds Son, Kristus Jesus, vår Herre, som uppenbarades för profeterna efter deras sätt att profetera och enligt ordningen i Faderns frälsningsplan. Genom honom har allting blivit till och vid tidens slut har han blivit människa bland människor, synlig och påtaglig för att sammanfatta allt, förinta döden, låta livet träda fram (1 Tim. 1:10) och skapa gemenskap mellan Gud och människa. Den tredje huvudpunkten är den Helige Ande genom vilken profeterna profeterade, fäderna undervisade om Gud och de rättfärdiga leddes på rättfärdighetens väg. Vid tidernas ände har han på ett nytt sätt blivit utgjuten över mänskligheten för att över hela jorden förnya människan inför Gud. /  Bevis för den apostoliska förkunnelsen, sid 18, Artos förlag

Läs mer citat som visar på de äldre kyrkofädernas tro på treenigheten här.

Vad menas med ”Jag har sagt att ni är gudar”? Joh. 10:34

one godVad menar Jesus med att hänvisa till existensen av ”gudar” i plural? – Joh. 10:34-35 och Ps. 82:6

Joh. 10:34 Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag: JAG HAR SAGT ATT NI ÄR GUDAR? 35 Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet – 36 hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.” 39 De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.

Judarna var ju experter på skriften och kände självklart till den passage som Jesus syftade till när han sa ”står det inte skrivet”, men de kopplade verkligen inte ihop det med idén att flera personer än Gud skulle kunna kallas för GUD, för då hade de ju inte reagerat på Jesus påstående att han är ett med Fadern och Guds son. Att vara Guds son är detsamma som att vara Gud själv, för Gud har ju ingen fru som han har en son tillsammans med. Att vara en SON till Gud är därför att på något sätt ha sitt ursprung/källa direkt i Gud, och eftersom det endast finns en Gud (som inte har barn) så måste sonen vara jämbördes med Gud OCH GUD SJÄLV – för att undvika en pluralitet av skapelsegudar. Om det nu vore legitimt och helt enligt skrifterna för Jesus att kalla sig Gud trots att han inte är skaparguden, så borde det väl vara ok även för vissa fariséer att göra detsamma?

Joh. 10:33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.”

För att förstå vad Jesus menar måste vi förstås leta upp det skriftavsnitt som Jesus hänvisar till, och det handlar om Ps. 82:6. Läs kapitlet här nedan. Fotnoten på Bible Gateway förklarar ”Jesus syftar på Ps 82:6, där överhetspersoner kallas gudar på grund av sitt gudomliga uppdrag. Ett gudomligt uppdrag är ju precis det Jesus hade, och som Guds son är han en överhetsperson. Om t o m människor symboliskt/poetiskt kan kallas ”gudar”eftersom de representerar Gud genom deras ämbeten här på jorden (präster och domare), hur mycket mer har då inte JESUS skäl att kalla sig Gud eftersom han ju inte bara är en överstepräst utan GUD I KÖTT och direkt utsänd av Fadern som varit med honom i treenigheten sedan begynnelsen?

 

Joh. 17: 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig INNAN världen var till.

Judarnas uppfattning var att Jesus helt felaktigt likställde sig själv med Gud eftersom det står i den grekiska grundtexten i v.39 att de DÄRFÖR (av skälet att Jesus gjorde sig själv till Gud) försökte gripa Jesus på nytt. De uppfattade det som att Jesus konfirmerade sin gudom med att referera till skrifterna och uttrycka sig som han gjorde. Det var brilliant av Jesus att syfta på den här versen av flera anledningar.

1) Vi kan läsa i Joh. 8:20 att judarna faktiskt ville döda honom vid ett tidigare tillfälle, och det fanns faktiskt en rad tillfällen där de varit efter hans liv. Johannes förklarar att det inte var dags för Jesus att dö riktigt än, och om Jesus hade varit allt för frispråkig om hans egen gudomlighet alltför tidigt så hade hans tid på jorden blivit starkt reducerad. Inledningsvis ville Jesus inte att de som blivit helade skulle berätta om helandet för de högsta judarna, och han var även väldigt smidig när han samtalade med judarna och använde en del liknelser i stället för att tala rakt ut. Att uttrycka sig med ”Jag är den ende GUDEN, världens skapare, Adam’s Gud” osv hade varit kontraproduktivt och åhörarna hade inte bara omedelbart slutit sina ögon/öron till det han hade att säga, utan insisterat på stening bra mycket tidigare. Bättre då att förklara vem man är genom att förklara sitt ursprung på ett vist sätt och få tala till punkt (se Joh. 8:30) samt att hänvisa till judarnas egna skrifter – såsom en psalm – för att om möjligt få chansen att visa att det som står om Messias passar in på honom själv.  

2) Genom att hänvisa till en välkänd psalm så behövde Jesus på inga sätt förneka sin gudom eller ursäkta den på något vis, utan i stället bekräfta att det faktiskt är helt legitimt för honom att upphöja sig själv nu när t o m vanliga människor symboliskt kan vara ”gudar” såsom utsedda av Gud för att sprida hans ord (såsom Moses). 

Judarna trodde självfallet inte att Ps. 82 skulle påstår att det finns flera gudar, för de tror ju att Gud är EN, vilket skriften är mycket tydlig med. Varken Jesus eller judarna var polyteister. PSALMER ÄR POETISKA och kan spegla verkligheten! De måste inte alltid tolkas bokstavligt och precis som de står! Om i princip vem som helst skulle kunna kalla sig JAGÄR,  THEOS, och GUDS SON så är det väl ingen stor sak och inget att ge dödsstraff för? Om nu kristna idag gärna tolkar Joh. 10:34 som om fler personer är Gud kan kallas gudar – t ex om de jobbar som pastorer/präster/evangelister (för att spegla personerna i Ps. 82:6) – kommer de då att vara konsekventa och börja kalla sig själva GUD om de är pastorer, och/eller kommer de att börja kalla sin församlings pastor för GUD? Varför inte om det nu gått inflation i ordet GUD och fler än Gud kan använda sig av den termen?

Ps. 82:1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:2 ”Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela. 3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa! 4 Befria den fattige och nödställde, rädda honom från de ogudaktigas hand!5 De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker, jordens alla grundvalar vacklar.6 ”Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner.7 Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.” 8 Grip in, Gud, håll dom över jorden,ty alla hednafolk är din egendom.

Ps. 58:2 För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet. —7 Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod. 12 Och människorna skall säga:”Den rättfärdige får sin lön, det finns en Gud som dömer på jorden.”

Psalmen i sig visar tydligt att de gudar som det talas om inte är RIKTIGA gudar eftersom Asaf vänder sig till den riktiga Guden och ber att han ska gripa in eftersom deras domar är orätta. Vi kan läsa att dessa ”gudar” inte vet någonting eller förstår någonting, samt att de ska dö precis som vanliga människor. Texten visar att Gud utsett dessa människor att vara ledare och domare men att de misslyckats med sin uppgift eftersom deras domar varit partiska. ”Alla hednafolk är din egendom” säger Asaf, vilket tydligt visar att det endast finns en sann Gud och att han ensam är Herre över alla. En israelisk kung hade till uppgift att leda ett land i enlighet med lagen, och även leviterna hade till uppgift att leda folket enligt lagen och vara Guds representanter på jorden. De som är utsedda att leda folket kan välja att vara duktiga och lydiga i sin uppgift eller inte, och det är dessa ledare som psalmisten poetiskt kallar för ”gudar” i sin psalm

Jesus poäng är att eftersom skrifterna applicerar termen ”gud” (även om det endast är poetiskt) på vanliga individer med uppdrag från Gud för att representera honom UTAN att detta anses som hädelse, så borde inte judarna anklaga honom för att häda när han ÄNNU MER har ett uppdrag från Gud att representera honom TILL FULLO. Han är ju både Guds son och Gud i mänsklig gestalt så närmare ”Gud” kan man ju inte komma!

Psalmen ingår i Guds ord, men bara för att detta unika uttryck finns med i en psalm (”jag har sagt att ni är gudar”) betyder inte att uttrycket därför faktiskt ANVÄNDES utanför denna poetiska psalm! Det finns några uttryck för ”Gud” i GT och NT, och vi kan se att uttrycket för det mesta handlar just om vår ende Skapargud, men ibland står ett av uttrycken även för falska gudar som inte ens är några gudar. Vi kan även läsa ett par uttryck såsom att Mose ska vara ”SOM” en Gud för andra. Ps. 82:6 står ut som en väldigt unik vers i detta sammanhang eftersom det inte handlar om vare sig Gud eller falska gudar, utan om ett poetiskt uttryck för Guds representanter på jorden. Att då kullkasta alla andra verser i Bibeln som tydligt visar att det endast finns EN SANN GUD, bara för att ge utrymme till tolkningen att Ps. 82:6 måste tolkas bokstavligt, är att ta sig stora friheter. Motivet med att läsa Bibeln på ett sådant sätt (lyfta upp en unik poetisk psalm och läsa resten av skriften genom den), är förstås att försöka slå hål på Bibelns ord att Jesus är Gud i kött – som flera verser säger. Hebr. 1:8 är exempelvis väldigt tydlig med att Gud Fader kallar sin son för GUD, och det blir ju då ett problem som måste lösas bland de som vägrar att acceptera att Jesus är Gud och vår Skapare. Att läsa som det står går ju inte för dem, eftersom det då skulle visa sig att Jesus faktiskt är GUD, och det går ju inte för sig. Så Ps. 82:6 används desperat som en slags räddningsplanka för att förminska Gud Faders bedömning att sonen är GUD. 

Om det nu finns flera personer som vi kan kalla gudar, kände inte Gud till detta eftersom han hela tiden säger att han ensam är Gud och att det inte finns någon annan Gud? Det verkar inte som Gud tolkar Ps. 86:2 bokstavligt heller:

Jesaja 45:5 Jag är Herren och det finns ingen annanUtom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig, 6 för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren och det finns ingen annan.-–14 Så säger Herren:Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete och nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå. Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig: ”Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud.”—18 Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.—21Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig. 22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.23 Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed 

5 Mosebok 4:35 Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han.  39 Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan.

Mose var SOM GUD för sin bror Aron, men det står inte att han var Gud.

2 Mosebok 7:1 Men Herren sade till Mose: ”Se, jag har satt dig att vara SOM Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet.

1 Mosebok 4:15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.

Läs mer om detta i denna artikel och om Hebr. 1:8 i denna artikel. 

Den HELIGE ANDE är också GUD och del av treenigheten

spirit 4Den helige Ande är sänd av Fadern och sonen för att arbeta i våra hjärtan, och han överbevisar världen om synd. Han fyller de kristnas hjärtan med sin närvaro och är en stor hjälp för oss så att vi kan leva heliga liv, och att vara Guds lärljungar som sprider hans sanna ord. Den helige Ande hjälper oss att förstå skriften och de djupare sakerna som finns hos Gud, och han ger oss andliga gåvor så vi kan bygga upp varandra i Kristi kropp. Den helige Ande beskrivs som en person som har en vilja, som hör, talar, har känslor, har kunskap och som har gemenskap med oss. Bibeln kom till genom att heliga män skrev ner Guds budskap genom inspiration av den helige Ande.

Acts. 2:38 Petrus svarade dem: ”OMVÄND ER och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. DÅ skall ni få DEN HELIGE ANDE som gåva.

Det kanske kan kännas oöverstigligt att förstå exakt hur Gud fungerar i sin gudom, med Fader som är Gud, med Jesus som är Gud och med den helige Ande som är Gud, men vi måste inte förstå deras exakta samröre för att bli frälsta. Vi behöver i princip bara förstå att dessa tre personer verkligen existerar i vår ENDE Gud, och att Gud kan befinna sig på flera olika ställen på samma gång. Inte heller måste vi förstå exakt hur en bilmotor fungerar för att kunna köra en bil, även om det är bra om vi förstår lite grand – som var motorn sitter, vad som är själva syftet, hur den underhålls, vilka indikationer det finns som visar att något är fel, etc. Huvudsaken är att instruktören vet hur en motor fungerar, och det gör han in i minsta detalj. Vi kan lita på att han har allting under kontroll vad gäller själva motorn.

Det finns en teori enligt apokryfiska böcker som säger att demoner/onda andar har sitt ursprung i de fallna änglar som vi kan läsa om i 1 Mos (Guds söner) och som kom ner på jorden och fick gigantiska barn (nefilim) tillsammans med vissa kvinnor. När de fallna änglarna sedan dog bort från jorden så sägs det att onda andar ifrån dem kunde ansätta människorna, vilket då skulle vara de fall som vi kan läsa om i Bibeln. Om det är sant, och om den helige Ande fungerar på samma sätt – fast givetvis med ett ursprung i Gud – så skulle det kunna förklara varför Jesus måste gloriferas och dö bort från jordelivet innan Anden kunde komma i en helt annan form än Jesus. Om demoner/onda andar kan kallas för Satan (just för att det handlar om Satan själv fast i en annan form), så skulle den helige Ande kallas för Gud just för att det handlar om Gud i egen hög person. Fast det här handlar förstås om spekulationer om andevärlden, och det är ingenting som är avgörande för vår frälsning – bara vi förstår vilken Gud det är som vi tillber. Det är exempelvis av yttersta vikt att vi förstår att Jesus är JAGÄR och ordet som blev kött och levde iband oss – alltså GUD! Läs mer om det här.

Om Jesus och den helige Ande vore en och samma person, så skulle det vara svårt att förstå Jesus hänvisning till den helige Ande som en annan Hjälpare som inte kan göra sitt inträde såvida inte Jesus själv försvinner bort. Den helige Ande räknas inte som ”den” eller ”det” (som någon sorts kraft) utan pronomet ”han” används. Den helige Ande ska vittna om och förhärliga JESUS, och om nu inte Jesus vore Gud så hade det varit mer logiskt och direkt att låta den helige Ande förhärliga GUD. Speciellt om vi kan läsa att Gud inte delar sin ära med NÅGON (Jes. 42:8). Den helige Ande talar det han HÖR och förkunnar budskapet därefter, så det är också en indikation på att det är en egen tänkande och hörande person som är separat från både Gud Fader och sonen:

Joh. 16:Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. TY OM JAG INTE GÅR BORT; KOMMER INTE HJÄLPAREN TILL ER. Men när jag går bort, skall JAG sända honom till er. Och när HAN kommer, skall HAN överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, 10 om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, 11 om dom, ty denna världens furste är dömd. 12 Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. 13 Men när HAN kommer, sanningens Ande, då skall HAN föra er in i hela sanningen. Ty HAN skall inte tala av sig själv, utan allt det han HÖR skall HAN tala, och HAN skall förkunna för er vad som kommer att ske.14 HAN skall förhärliga MIG, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er15 Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.

Joh. 15: 26 När Hjälparen kommer, som JAG skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om MIG.

Apg. 1: 1 I min förra skrift,käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ”Lämna inte Jerusalem utan VÄNTA PÅ VAD FADERN HAR UTLOVAT, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”— Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

GUD skapade himmel och jord, men GUDS ANDE svävade över vattnet. De verkar vara separata:

1 Mos. 1:I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

Vår gemenskap är med Fadern och sonen enligt Johannes, men Paulus säger att gemenskapen är med Anden. De har båda rätt, som vanligt:

1 Joh. 1:Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår GEMENSKAP är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.

Fil. 2:2 Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och GEMENSKAP i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne.

Om Anden bara är någon slags kraft så vore det konstigt att den kraften kan bli mer förolämpad pga hädelse än en riktig person som Jesus. Det görs skillnad mellan Jesus och Anden eftersom straffet är olika beroende på vem som förolämpas. Vi kan också BEDRÖVA den helige Ande, vilket visar att han har känslor:

Luk. 12:10 Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande skall inte få förlåtelse.

Markus 3:29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.

Ef. 4:29 Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 30 Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.

Jesaja 63:10 Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.

När vi läser historien om hur Jesus döptes så ser vi också att samtidigt som detta inträffade så hördes en röst från himlen som sa ”Detta är min älskade son” och den helige Ande kom ner över Jesus som en duva. Dessa händelser inträffade samtidigt, och det var Gud Fader som talade från himlen, till Guden Jesus Kristus på jorden samtidigt som Guden den helige Ande kom ner över Jesus. Alla tre personerna i treenigheten var i samspel:

Mark 1: Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. 10 Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11 Och en röst kom från himlen: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.”

Anden kan vittna att vi är Guds barn, han hjälper oss i vår svaghet, han ber för oss och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar (så de är separata). Anden väljer att göra det GUD vill, och om GUD betyder exempelvis Gud Fader, så är Anden separat från honom eftersom den ene lyder den andre. Om det i stället är Gud Fader eller Jesus som är aktörerna här så kan man fråga sig varför det inte står så?:

Rom. 8:16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.

Rom. 8:26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord,27 och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

Det är JESUS ord vi ska hålla fast vid, och gör vi det säger Jesus att han och Fadern skall komma och ta sin boning i oss. Hur går det till, att vi kristna alla kan bebos , om de inte tar den helige Ande som hjälp? Jesus Kristus kan vara i oss, och det är självfallet inte köttslig form. Vi uppmanas att uppfyllas av den helige Ande, och om den helige Ande bor i oss och agerar som en gudomlig hjälpare, så resulterar det att vi inhyser Gud i oss på något sätt:

Joh. 14:23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

2 Kor. 13:5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.

Ef. 5:18 Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden,

1 Kor. 6:19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?

Här kan vi ännu mer lära oss om att den helige Ande är Guds ande, men ändå separat från honom eftersom vi alla kan få del av den helige Ande inom oss själva. Samtidigt som förstås Herren Gud är kvar i sin himmel och på andra ställen, som han nu behagar:

1 Kor. 2:Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. 10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin AndeAnden utforskar allt, också djupen i Gud11 Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. 13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. 14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

Herren är Anden, säger Paulus, och både Gud Fader och sonen kallas båda för Herrarnas Herre. Så det verkar finnas tre herrar i gudomen, och det är ju fullt möjligt:

2 Kor. 3:17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Anden är den som ger oss andliga gåvor, och som gör att vi kan tala främmande språk och profetera. Om det är Gud Fader eller Jesus som gör detta så kanske Lukas och Paulus borde ha sagt det? Men de gör skillnad på Anden, Fadern och sonen:

Apg 2: Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

1 Kor. 12: Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande.Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densammeDet finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nyttaDen ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Andeen får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Ananias och hans fru valde att låta Satan uppfylla deras hjärtan och det utmynnade i att de ljög mot den helige Ande, och det i sin tur betyder att de ljög mot Gud. Deras aktioner innebar att de frestade den helige Ande. Om det bara finns en Gud utan dimensioner och utan någon annan person än en enda, så kan man undra varför det helt enkelt inte bara står GUD på alla dessa ställen? Varför kan vi läsa om att både den helige Ande och att Gud blir frestade som om de vore två olika personer? Förmodligen för att de ÄR två personer i en och samma GUD:

Apg. 5:3 Då sade Petrus: ”Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den HELIGE ANDE och tog undan en del av pengarna för jorden? 4 Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor UTAN FÖR GUD.—” 9 Petrus sade till henne: ”Varför har ni kommit överens om att fresta HERRENS ANDE?

Petrus säger att det är den helige Ande som intalat människor genom tiderna vad de ska tala i form av profetior – vilka också är nerskrivna i vår Bibel – och Paulus säger att skriften är utandad av GUD. Det verkar som det är separata personer men ändå en och samma:

spirit 3

2 Petrus 1:21 Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.

2 Tim. 3:16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet,

Den helige Ande kan tala och ge instruktioner. Om det är Gud Fader eller Jesus så kunde det ha stått så, men det står om den helige Ande. De verkar vara olika men ändå samma:

Apg 8:29 Då sade Anden till Filippus: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den.”

Apg. 11:11 Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea.12 Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka.

Apg. 13:  När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: ”Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till.”

Vi har fri vilja och tvingas inte lyda den helige Anden, men om vi är uppmärksamma på hur Anden vill leda oss så kan man säga att Anden ”manar” eller ”hindrar” oss från att göra någonting. Då utgår man från att man bestämt sig för att lyda den helige Anden, och om då Anden har en avvikande uppfattning än en själv så kan man uttrycka det som att man ”hindras” från att göra det man först planerade, även om det inte nödvändigtvis finns något egentligt hinder/tvång.

Apg 7:51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder

Apg 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien.

Nedan kan vi se att det kommer att vara 1) den helige Ande 2) Faderns Ande, 3) JESUS, som ska tala genom oss i tider av stress och vedermöda. Så vem av dem är det? Eller kan det vara så att dessa tre är med i samma gudomlighet och treenighet?

Markus 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan DEN HELIGE ANDE.

Matt. 10:19 Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden,20 och då är det inte ni som talar, utan ER FADERS ANDE kommer att tala genom er.

Lukas 21:14 Bestäm er därför att inte förbereda något försvarstal.15 Ty JAG skall själv lägga orden i er mun och ge er vishet som ingen av era fiender skall kunna stå emot eller motsäga.

Jesus och Anden…

2 Kor. 3:16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Hebr. 9: 14 hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Vi ska uppenbarligen döpa i tre namn, och vad är skälet till det om det inte finns flera personer i vår Gud?

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

1 John 5:Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Ty det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och de tre säger ett och detsamma.

Gudomen, Gudhuvudet (Godhead) Strong’s 2320 theotés

Kol. 2:Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.

(Apg 17:29 och Rom. 1:20 använder sig inte utav ovan grekiska ord, utan 2304 respektive 2305)

CITAT från kyrkofäderna visar på JESU GUDOM och TREENIGHETEN

bible 6Nedan CITAT visar att kyrkofäderna alltid lärde ut att Jesus är Gud, och att treenigheten består av tre personer/ manifestationer av en och samma Gud.  De första citaten är från Lyndon Conn.

”For OUR GOD JESUS CHRIST, was, according to the appointment of God, conceived in the womb by Mary, of the seed of David, but by the Holy Ghost.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:9)

”…GOD HIMSELF appearing in the form of a man, for the renewal of eternal life.” (Epistle of Ignatius to the Ephesians 4:13)

”Continue inseparable from JESUS CHRIST OUR GOD.” (Epistle of Ignatius to the Trallians 2:4)

”For even OUR GOD; JESUS CHRIST, know that He is in the Father”. (Epistle of Ignatius to the Romans 1:13) 

Brethren, WE OUGHT SO TO THINK OF JESUS CHRIST AS OF GOD : as of the judge of the living and the dead”. (2nd Epistle of Clement to the Corinthians 1:1) 

”For Christ is King, and Priest, and GOD and Lord…” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 34)

”…He preexisted as the Son of the Creator of things, BEING GOD, and that He was born a man by the Virgin.” (Justin Martyr, Dialogue With Trypho, 48)

”Now may the God and Father of our Lord Jesus Christ, and the eternal High Priest Himself, THE GOD JESUS CHRIST, build you up in the faith…” (The Epistle of Polycarp to the Church at Philippi, 12)

”In order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King…” (Irenaeus Against Heresies, 1.10.1)

”But he Jesus is himself in his own right, beyond all men who ever lived, GOD, Lord, and king eternal, and THE INCARNATE WORD, proclaimed by all the prophets, the apostles …The Scriptures would not have borne witness to these things concerning Him, if, like everyone else, He were mere man.” (Irenaeus Against Heresies 3:19.1-2) 

”For with Him were always present the Word and Wisdom, the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, ‘Let us make man after our image and likeness'”.(Irenaeus Against Heresies, 4:10)

Irenaeus, 115-190 ”The Church, though dispersed throughout the whole world, even to the ends of the earth, has received from the apostles and their disciples this faith: …one God, the Father Almighty, Maker of heaven, and earth, and the sea, and all things that are in them; and in one Christ Jesus, the Son of God, who became incarnate for our salvation; and in the Holy Spirit, who proclaimed through the prophets the dispensations of God, and the advents, and the birth from a virgin, and the passion, and the resurrection from the dead, and the ascension into heaven in the flesh of the beloved Christ Jesus, our Lord, and His manifestation from heaven in the glory of the Father ‘to gather all things in one,’ and to raise up anew all flesh of the whole human race, in order that to Christ Jesus, our Lord, and GOD, and Savior, and King, according to the will of the invisible Father, ‘every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth, and that every tongue should confess; to him, and that He should execute just judgment towards all…'” (Against Heresies X.l)

Tertullian, 160-225 We define that there are two, the Father and the Son, and three with the Holy Spirit, and this number is made by the pattern of salvation... [which] brings about unity in trinity, interrelating the three, the Father, the Son, and the Holy Spirit.  They are three, not in dignity, but in degree, not in substance but in form, not in power but in kind.  They are of one substance and power, because there is one God from whom these degrees, forms and kinds devolve in the name of Father, Son and Holy Spirit.” (Adv. Prax. 23; PL 2.156-7).

”We have also as a Physician the Lord OUR GOD JESUS THE CHRIST the only-begotten Son and Word, before time began, but who afterwards became also man, of Mary the virgin.  For ‘the Word was made flesh.’ Being incorporeal, He was in the body; being impassible, He was in a passable body; being immortal, He was in a mortal body; being life, He became subject to corruption, that He might free our souls from death and corruption, and heal them, and might restore them to health, when they were diseased with ungodliness and wicked lusts.” (Alexander Roberts and James Donaldson, eds., The ante-Nicene Fathers, Grand Rapids: Eerdmans, 1975 rpt., Vol. 1, p. 52, Ephesians 7.)

Abrahams möte med GUD och två änglar

abraham 2Justin Martyr, 100-165 AD

” I [Justin] inquired. And Trypho said, ”Certainly; but you have not proved from this that there is another God besides Him who appeared to Abraham, and who also appeared to the other patriarchs and prophets. YOU HAVE PROVED, however, that we [the Jews] were WRONG in believing that the three who were in the tent with Abraham were all angels.” I [Justin] replied again, ”If I could not have proved to you from the Scriptures that ONE OF THOSE THREE IS GOD, because, as I already said, He brings messages to those to whom God the Maker of all things wishes [messages to be brought], then in regard to Him who appeared to Abraham on earth IN HUMAN FORM IN LIKE MANNER AS THE TWO ANGELS who came with Him, and WHO AS GOD EVEN BEFORE THE CREATION OF THE WORLD, it were reasonable for you to entertain the same belief as is entertained by THE WHOLE OF YOUR NATION.” ”Assuredly,” he said, ”for up to this moment this has been our [the Jews] belief.” … ”And now have you not perceived, my friends, that one of the three, WHO IS BOTH GOD AND LORD, and ministers to Him who is in the heavens, is Lord of the two angels? For when [the angels] proceeded to Sodom, HE REMAINED BEHIND, and COMMUNED WITH ABRAHAM in the words recorded by Moses; and when He departed after the conversation, Abraham went back to his place. And when he came [to Sodom], the two angels no longer conversed with Lot, but Himself, as the Scripture makes evident; and He is the LORD who received commission from the LORD who [remains] in the heavens, i.e., the Maker of all things, to inflict upon Sodom and Gomorrah the [judgments] which the Scripture describes in these terms: ‘The Lord rained down upon Sodom and Gomorrah sulphur and fire from the Lord out of heaven.’ ”(Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew, Chapter LVI.—God Who Appeared to Moses is Distinguished from God the Father.)

Irenaeus,  115-190 AD

”Therefore neither would the Lord, nor the Holy Spirit, nor the apostles, have ever named as God, definitely and absolutely, him who was not God, unless he were truly God; nor would they have named any one in his own person Lord, except God the Father ruling over all, and His Son who has received dominion from His Father over all creation, as this passage has it: ”The LORD said unto my Lord, Sit Thou at my right hand, until I make Thine enemies Thy footstool.” Here the [Scripture] represents to us the Father addressing the Son; He who gave Him the inheritance of the heathen, and subjected to Him all His enemies. Since, therefore, the Father is truly Lord, and the Son truly Lord, the Holy Spirit has fitly designated them by the title of Lord. And again, referring to the destruction of the Sodomites, the Scripture says, ”Then the LORD rained upon Sodom and upon Gomorrah fire and brimstone from the LORD out of heaven.” For it here points out that the Son, who had also been talking with Abraham, had received power to judge the Sodomites for their wickedness. And this [text following] does declare the same truth: ”Thy throne, O GOD; is for ever and ever; the scepter of Thy kingdom is a right scepter. Thou hast loved righteousness, and hated iniquity: therefore GOD, Thy God, hath anointed Thee.” For the Spirit designates both [of them] BY THE NAME; OF GOD — both Him who is anointed as Son, and Him who does anoint, that is, the Father.” (Irenaeus, Book 3, ch 6)

Tertullian, 160-225 AD

”That is a still grander statement [of Christ’s deity] which you will find expressly made in the Gospel: ”In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God.” There was One ”who was,” and there was another ”with whom” He was. But I find in Scripture the name Lord also applied to them Both: ”The Lord said unto my Lord, Sit Thou on my right hand.” And Isaiah says this: ”Lord, who hath believed our report, and to whom is the arm of the Lord revealed? ” Now he would most certainly have said Thine Arm, if he had not wished us to understand that the Father is Lord, and the Son also is Lord. A much more ancient testimony [of Christ’s deity] we have also in Genesis: ”Then the Lord rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the Lord out of heaven.” Now, either deny that this is Scripture; or else (let me ask) what sort of man you are, that you do not think words ought to be taken and understood in the sense in which they are written, especially when they are not expressed in allegories and parables, but in determinate and simple declarations?” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XIII.

 Ignatius, 30-117 AD

”For Moses, the faithful servant of God, when he said, ”The Lord thy God is one Lord,” and thus proclaimed that there was only one God, did yet forthwith confess also our Lord [Jesus] when he said, ”The Lord [Jesus] rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord.” And again [he confessed a second time our Lord Jesus by saying], ”And God said, Let Us make man after our image: and so God made man, after the image of God made He him.”” (The Epistle of Ignatius to the Antiochians, Chapter II.—The True Doctrine Respecting God and Christ.)

Cyprian, 200-258 AD

”In the Gospel according to John: ”The Father judgeth nothing, but hath given all judgment unto the Son, that all may honour the Son as they honour the Father. He who honoureth not the Son, honoureth not the Father who hath sent Him.” Also in the seventy-first Psalm: ”O GOD, give the king Thy judgment, and Thy righteousness to the king’s son, to judge Thy people in righteousness.”Also in Genesis: ”And the LORD rained upon Sodom and Gomorrah sulphur, and fire from heaven from the LORD.”” (The Treatises of Cyprian, Treatise XII. Three Books of Testimonies Against the Jews. Third Book., Testimonies., 33. That the Father judgeth nothing, but the Son; and that the Father is not glorified by him by whom the Son is not glorified.)

Novatian, 200–258 AD

”For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, ”Let us make man in our image and OUR likeness; ” and that after this it was related, ”And God made man, in the image of God made He him? ”Or when he holds in his hands: ”The LORD rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the LORD from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

”Therefore the Lord overturned Sodom, that is, GOD overturned Sodom; but in the overturning of Sodom, the LORD rained fire from the LORD. And this Lord was the God seen by Abraham; and this God was the guest of Abraham, certainly seen because He was also touched. But although the Father, being invisible, was assuredly not at that time seen, He who was accustomed to be touched and seen was seen and received to hospitality. BUT THIS THE SON OF GOD, ”The LORD rained from the LORD upon Sodom and Gomorrha brimstone and fire.”And this is the Word of God. And THE WORD OF GOD WAS MADE FLESH, AND DWLTH AMNG US; AND THIS IS CHRIST. IT WAS NOT THE FATHER, THEN WHO WAS A GUEST WITH ABRAHAM, BUT CHRIST. NOR WAS IT THE FATHER WHO WAS SEEN THEN; , BUT THE SON; AND CHRIST WAS SEEN. Rightly, therefore, CHRIST IS BOTH LORD AND GOD, who was not otherwise seen by Abraham, EXCEPT THAT AS GOD THE WORD He was begotten of God the Father before Abraham himself.” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XVIII. Argument.—Moreover Also, from the Fact that He Who Was Seen of Abraham is Called God; Which Cannot Be Understood of the Father, Whom No Man Hath Seen at Any Time; But of the Son in the Likeness of an Angel.)

Constitutions of the Holy Apostles

”To Him did Moses bear witness, and said: ”The LORD received fire from the LORD, and rained it down.” HIM DID JACOB SEE AS A MAN, and said: ”I have seen God face to face, and my soul is preserved.”HIM DID ABRAHAM ENTERTAIN, and acknowledge to be the Judge, and HIS LORD.” (Constitutions of the Holy Apostles, Book V. XX. A Prophetic Prediction Concerning Christ Jesus.)

1 Mos. 1:26 Gud sade: ”Låt oss göra människor till VÅR AVBILD, till att vara lika OSS. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade MÄNNISKAN till sin avbild, till GUDS AVBILD skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.image

Epistle of Barnabas, 74 AD

”For the Scripture says concerning US, while He speaks to the SON, ”Let Us make man after Our image, and after Our likeness” (Epistle of Barnabas, Chapter VI.—The Sufferings of Christ, and the New Covenant, Were Announced by the Prophets.)

The Letter of Barnabas 74 AD

”And further, my brethren, if the Lord [Jesus] endured to suffer for our soul, he being the Lord of all the world, to whom God said at the foundation of the world, ‘Let us make man after our image, and after our likeness,’ understand how it was that he endured to suffer at the hand of men” (Letter of Barnabas 5)

Justin Martyr, 100-165 AD

Idén att Moses skulle mena att det var änglar som åsyftades med ”till vår avbild”, är en villolära, säger Justin

”In saying, therefore, ‘as one of us, ‘[Moses] has declared that [there is a certain] number of persons associated with one another, and that they are at least two. For I would not say that the dogma of that heresy which is said to be among you (The Jews had their own heresies which supplied many things to the Christian heresies) is true, or that the teachers of it can prove that [God] spoke to angels, or that the human frame was the workmanship of angels. But this Offspring, which was truly brought forth from the Father, was with the Father before all the creatures.” (Dialogue of Justin Martyr, with Trypho, a Jew: Chapter LXII.—The Words ”Let Us Make Man”)

Irenaeus, 115-190 AD

 ”It was not angels, therefore, who made us, nor who formed us, neither had angels power to make an image of God, nor any one else, except the Word of the Lord, nor any Power remotely distant from the Father of all things. For God did not stand in need of these [beings], in order to the accomplishing of what He had Himself determined with Himself beforehand should be done, as if He did not possess His own hands. For with Him were always present the Word and Wisdom, the Son and the Spirit, by whom and in whom, freely and spontaneously, He made all things, to whom also He speaks, saying, ”Let Us make man after Our image and likeness; ” [Gen. 1:26]” (Against Heresies 4:20:1).

Tertullian,  160-225 AD

”If the number of the Trinity also offends you, as if it were not connected in the simple Unity, I ask you how it is possible for a Being who is merely and absolutely One and Singular, to speak in plural phrase, saying, ”Let us make man in our own image, and after our own likeness; ” whereas He ought to have said, ”Let me make man in my own image, and after my own likeness,” as being a unique and singular Being? In the following passage, however, ”Behold the man is become as one of us,” He is either deceiving or amusing us in speaking plurally, if He is One only and singular. Or was it to the angels that He spoke, as the Jews interpret the passage, because these also acknowledge not the Son? Or was it because He was at once the Father, the Son, and the Spirit, that He spoke to Himself in plural terms, making Himself plural on that very account? Nay, it was because He had already His Son close at His side, as a second Person, His own Word, and a third Person also, the Spirit in the Word, that He purposely adopted the plural phrase, ”Let us make; ”and, ”in our image; ”and, ”become as one of us.” (Tertullian, Against Praxeas, Chapter XII. Other Quotations from Holy Scripture Adduced in Proof of the Plurality of Persons in the Godhead.)

”Since then he is the image of the Creator (for He, when looking on Christ His Word, who was to become man, said, ”Let us make man in our own image, after our likeness”), how can I possibly have another head but Him whose image I am? For if I am the image of the Creator there is no room in me for another head” (Tertullian, Book V, Elucidations, Chapter VIII.—Man the Image of the Creator, and Christ the Head of the Man.)

”In the first place, because all things were made by the Word of God, and without Him was nothing made. Now the flesh, too, had its existence from the Word of God, because of the principle, that here should be nothing without that Word. ”Let us make man,” said He, before He created him, and added, ”with our hand,” for the sake of his pre-eminence, that so he might not be compared with the rest of creation.” (Tertullian: On the Resurrection of the Flesh, Elucidations, Chapter V.—Some Considerations in Reply Eulogistic of the Flesh. It Was Created by God.)

Origen, 184-254 AD

”it was to Him that God said regarding the creation of man, ”Let Us make man in Our image, after Our likeness.” (Origen Against Celsus, Book V, Chapter XXXVII)

Novatian, 200–258 AD

”For who does not acknowledge that the person of the Son is second after the Father, when he reads that it was said by the Father, consequently to the Son, ”Let us make man in our image and our likeness; ” and that after this it was related, ”And God made man, in the image of God made He him? ”Or when he holds in his hands: ”The Lord rained upon Sodom and Gomorrah fire and brimstone from the Lord from heaven? ” (A Treatise of Novatian Concerning the Trinity, Chapter XXVI. Argument.—Moreover, Against the Sabellians He Proves that the Father is One, the Son Another.)

Constitutions of the Holy Apostles

”the divine Scripture testifies that God said to Christ, His only-begotten, ”Let us make man after our image, and after our likeness. And God made man: after the image of God made He him; male and female made He them.”(Constitutions of the Holy Apostles, Book V., VII)

Det finns enormt många fler citat i denna artikel på internet. Eller läs om Herrens Ängel som är GUD i denna artikel.