Etikettarkiv | mun

Vi snubblar, begår många fel och tungan kan ingen tämja? Jak. 3:2 + Jak. 3:8

Vi begår alla många fel – snubblar – säger Jakob, och det är ju verkligen en generell sanning om människan! Men han säger direkt efteråt att om vi INTE felar i vårt tal så är vi fullkomliga och kan även tygla vår kropp. Han säger inte att det är omöjligt. Men visst är det allra svårast att tygla just tungan, eftersom vi kanske frestas att förtala och ljuga – och vår tunga har ofta sårat andra människor helt i onödan. Ett av buden är att INTE ljuga, och det vore inte logiskt att ha ett bud som vi omöjligt (aldrig) kan lyda. 

Den här versen används ibland för att försöka hitta stöd för att vi aldrig kan sluta synda och att vi inte ens kan tygla vår tunga, men om vi ser till hela sammanhanget så kan vi se att vi visst kan tygla vår tunga även om det är svårt. Tyglar vi vår tunga så kan vi i många fall tygla hela kroppen.

Jak. 3:Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.

Vad betyder ”begå fel”? Det kommer från grekiskans ”ptaiomen”/”ptaió” (Strongs 4417) som beroende på sammanhang kan översättas med snubbla, falla, synda, ha fel, göra misstag, överträda, etc. Detta ord skulle kunna användas när vi av misstag förolämpat en person pga något som vi sagt trots att vi inte alls menade det, och trots att vi själva inte skulle bli förolämpade om vi fått höra samma kommentar om oss själva. I andra fall kanske vi i efterhand inser att det vi sagt eller gjort faktiskt var ganska onödigt eftersom det skulle kunna tolkas fel, och ibland kanske det handlar om ofina övertramp som vi försent inser att vi gjort oss skyldiga till. Det måste alltså inte handla om att bryta tio Guds bud, utan det kan handla om att vi kan vara smidigare i det sättet vi uttrycker oss på. Vi kan få en bild av vad Jakob kan tänkas mena i Jak. 3:2 genom att studera övriga fall där detta ord används:

James 2:10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Rom. 11:11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.

2 Peter 1:10 Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. GÖR NI DET, SKALL NI ALDRIG NÅGONSIN SNUBBLA OCH FALLA. 

Vi kan alltså se att det inte alls är omöjligt att undvika att ”snubbla”, och Petrus ger till och med ett löfte att vi inte kommer att snubbla om vi håller fast vid vår kallelse. Det finns andra grekiska ord som översatts med ”synda” eller ”falla” men då handlar det som sagt om andra grekiska ord (såsom ”pipto” och ”ekpipto”) och inte ”ptaió som används i Jak. 3:2. Ett annat intressant ord är ”skandalizo”, som ofta översätts till “falla” och detta ord används när Jesus berättar för sina lärljungar ”denna natt skall ni alla överge mig” (Matt. 26:31). Skandalizo används också i Matt. 24:10 där Jesus berättar om att många ska ”komma på fall” i den sista tiden. ”Skandalizo” används också i Markus 4:17 där Jesus återger liknelsen om säden på stenig mark och om människor som ska ”komma på fall” i tider av umbäranden. När det gäller Lukas parallell till denna liknelse så används det grekiska ordet ”aphistemi” för att ”komma på fall” – och det är roten till det grekiska ordet för apostasy/avfall. Det finns alltså andra grekiska ord som innehåller en mycket allvarligare form av ”att falla” än det som används i Jak. 3:2. När Jesus sa ”Synda inte mer” så använder han ett annat grekiskt ord än i Jak. 3:2, och det gäller även många andra verser i Bibeln där vi uppmanas att undvika synd, såsom när Paulus säger ”Nyktra till på allvar och synda inte”. Att snubbla/snava är inte lika allvarligt som att totalt avfalla.

Uppenbarelseboken 2: Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.

Men tungan kan ingen människa tämja Jak. 3:8

Jakob förklarar att djur faktiskt har blivit tämjda av människor och vi kan t o m få hästar att lyda oss genom betsel i deras munnar, och skepp kan lyda oss genom rodret som vi styr. När det kommer till våra tunga så verkar det rent generellt helt omöjligt att tämja den, för se bara hur ord i alla tider har sårat människor och orsakat mycket trassel och långvariga komplikationer. Även kristna har klantat till det med skvaller, lögner och rent förtal, men Jakob drar för den skull inte slutsatsen att det därför är något som vi måste acceptera att även kristna måste sysselsätta sig med och att det är ett helt normalt beteende. Skulle verkligen Jakob mena att det är helt normalt för en kristen att vara demonisk och hela tiden göra det som är ont – som han menar orsakas av en hal tunga? Självfallet inte, och han säger själv ”Så får det inte vara, mina bröder”. Självfallet skulle Jakob aldrig vara av den åsikten att något som orsakar strider och avund är något som vi måste se som helt normalt beteende hos kristna. Synder separerar oss från Gud.

Hela sammanhanget i Jakobsbrevet 3 där våra två kluriga verser ingår:

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människanMen tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. SÅ FÅR DET INTE VARA, mina bröder11 Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, DEMONISK.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ONT17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Om ”tungan kan ingen tämja” skulle betyda att det är helt omöjligt att någonsin undvika skvaller, förtal och lögner, så motsäger Jakob sig själv.  Han säger några verser senare ”Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen”. Så vi ska inte tala emot sanningen och vi ska undvika skryt? Men sa inte Jakob nyss att vi inte kan tämja vår tunga och att det därför är helt omöjligt för oss att undvika skryt, lögner och förtal? Nej, uppenbarligen är det INTE vad Jakob någonsin sagt eller menat. Han säger ju att en sådan ovishet – som en otyglad tunga orsakar – är DEMONISK. Det finns ett berömt bud bland tio Guds bud som heter ”Du skall icke ljuga” och det budet kommer från Gud själv. Skulle Jakob argumentera emot Gud och mena att vi lika gärna kan glömma det budet eftersom ingen människa kan tämja sin tunga? Aldrig i livet. Jakob säger själv:

Jak. 1:26 OM NÅGON MENAR SIG TJÄNA GUD MEN INTE TYGLAR SIN TUNGA BEDRAR SITT HJÄRTA, SÅ ÄR HANS GUDSTJÄNST INGENTING VÄRD. 

Jakob motsäger alltså inte sig själv och det är uppenbart att han inte menar att vi INTE KAN tygla vår tunga samtidigt som han  menar att vi SKA tygla vår tunga.

Psaltaren. 34:13 Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar? 14 Avhåll då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.

1 Petrusbrevet 3:10 Ty den som älskar livet och vill se goda dagar SKALL AVHÅLLA SIN TUNGA FRÅN DET SOM ÄR ONT och sina läppar från att tala svek.

Ordspråksboken 13:3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.

Annonser

Vem gör människan stum, döv, seende eller blind? Herren? (2 Mose. 4:11)

blygerLåt oss läsa 2 Mos. 4:11 i sitt sammanhang för att undvika missförstånd. Ovan vers handlar om Mose som argumenterar med Gud att han (Mose) inte skulle vara lämplig som Israels ledare pga sin tröga tunga – eller ska vi kalla det blyghet?

2 Mos. 4:Herren sade ytterligare till honom: ”Stick in handen i barmen!” Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.Sedan sade Gud: ”Stick tillbaka handen i barmen!” Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. Och Herren sade: ”Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken.”

Gud ämnar alltså att ge Mose ett ganska bra äss i ärmen genom att möjliggöra att MIRAKEL ska kunna ske från hans (Moses) händer! Gud visade även prov på dessa mirakel för att verkligen få Mose att förstå att det fungerar i verkligheten och inte bara är en skrivbordsprodukt. Det intressanta är att Gud uttrycker sig som att utgången för hur människor kommer att tolka dessa mirakel är oviss och det verkar inte som han själv ens är säker på den exakta utgången eftersom han säger ”Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet—”, ”Men om de inte ens tror på dessa två tecken...”. Det finns alltså ett par olika alternativ som skulle kunna vara möjliga och Gud säger inte åt Mose just i det här stadiet exakt vad som kommer att ske. (Vid många andra tillfällen så säger Gud med exakthet vad som kommer att ske i framtiden.) Gud undervisar Mose även om ytterligare mirakel som kan utföras för att försöka övertala människorna. Då invänder Mose:

10 —”Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga.” 

Som svar använder Gud då Moses egna exempel – trög att tala och med en trög tunga – tillbaka till honom själv. På svenska låter det som att Gud är den som med flit gör en människa stum eller döv. Läser vi texten på engelska är poängen i stället att Gud gör alla människor – inklusive de människor som är döva och stumma. Inte att han avsiktligt GÖR dem döva eller stumma.

11 Herren sade till honom: ”Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga.” 

11 And the Lord said unto him, Who hath made man’s mouth? or who maketh the dumb, or deaf, or the seeing, or the blind? have not I the Lord? (KJV)

Eftersom det inte kan vara en individs fel att bli född döv eller stum, och ingen annan individs fel heller för den delen, så måste det faktum att människor KAN födas med dessa handikapp härledas till Gud själv. Därmed inte sagt att Gud VILL att människor ska födas på det sättet. Han är bara orsaken till att världen är uppbyggd som den är och att risken för sjukdomar finns i en fallen värld. Gud ville heller inte att världen skulle vara fallen, och inte att Adam och Eva skulle synda och orsaka fysisk död för sina efterkommande, men han visste såklart att risken för olydnad fanns och därmed att det fanns risk för DÖD.  Så fungerar helt enkelt en värld med fri vilja, och alla andra skapelsealternativ skulle bara vara sämre. Gud gjorde som bekant något åt situationen när han lät sin enfödde son dö för våra synder, och tack och lov behöver vi inte leva i evighet på den här fallna jorden. En fördel med ”eländes elände” kan vara att människor har en tendens att söka Gud på ett mer intensivt sätt än om de skulle leva i ständig komfort. Det har vi många exempel på även i Bibeln. Däremot inte sagt att sjukdomar och död absolut måste vara enligt Guds vilja för det finns en rad svårigheter som aldrig i livet skulle kunna ingå i Guds planer. Skulle 37.000 aborter per år i Sverige vara enligt Guds vilja? Det har jag svårt att tro. Hur som helst så vill Gud i det här bibelavsnittet bara förklara för Mose – genom att återanvända Moses egna argument och ordval – att argumenten faktiskt var ganska dåliga med tanke på att Moses samtalspartner faktiskt är GUD SJÄLV som är alltings skapare och faktiskt känner till allas begränsningar och möjligheter. Tänk om Gud skulle svara:

”Jamen, det har du ju alldeles rätt i, Mose. Du har ju faktiskt en väldigt trög tunga så hur skulle du kunna vara Israels ledare? Att du inte har talang som en stor talare är ju faktiskt helt omöjligt att göra något åt. Du är ju född så och ingen kan någonsin ändra på hur du fungerar i din natur. Såsom man är född är precis så man måste förbli”.

I stället säger Gud ”GÅ NU” efter att ha förklarat att han faktiskt är Gud över allt och därför har han kapacitet att också ändra på sakernas bestånd. Men trots de mirakel som Mose fått se så litar han fortfarande inte på sin egen kapacitet, trots löftena från Gud:

13 Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.”

Jag vill inte gärna tro att Gud är arg på Mose p g a hans frågor om hur i all sin dar han (Mose) ska kunna vara en bra ledare med den tunghäftan som han lider av. Det kan väl aldrig vara fel att uttrycka sina farhågor och be om hjälp avGud när man känner att man kommer till korta? Det är ju därför vi BER ibland. I stället tror jag att Gud är vred på Mose för att han helt enkelt går emot Guds planer och faktiskt vill avsäga sig hela uppdraget TROTS att Gud visat honom att han kommer att vara med honom på ett helt fantastiskt sätt där MIRAKEL kan ske från hans händer, och trots att Gud ber Mose att helt enkelt lyda honom och lita på honom. Varför säga nej till Skaparen? Det låter som Gud redan hade allting uträknat redan innan Mose knorrade. Det verkar nämligen som Gud hade Aron i baktankarna redan från första början så Mose hade inte behövt tveka över uppdraget och spjärna emot. Gud gav inte Mose uppdrag som han inte skulle kunna klara av på ett eller annat sätt. I det här fallet så verkar inte Gud vara motiverad att ändra på Moses natur och göra honom till en pratglad och social person, utan han lät Aron vara den som fick prata i Moses ställe.

Den här situationen är faktiskt något som vi kan ta lärdom av idag på olika sätt. Det kan absolut vara så att vi inte passar för allehanda uppdrag och funktioner pga att vi inte har personligheter för det, men om det är Guds vilja så kan han lösa det på sätt som inte handlar om att hela vår personlighet måste ändras. Vi är helt enkelt olika till sättet och bra på vissa saker och dåliga på andra, men om något är Guds vilja så finns det sätt att komma runt det som vi kanske inte tänkt på. Det är hur som helst bra att vi nämner våra funderingar och eventuella farhågor inför Gud, men inte att göra som Mose – som direkt ville kasta in handduken inför uppdraget – utan att höra vidare om Gud faktiskt hade några konkreta planer för hur hela uppdraget skulle lyckas. Hade Moses lugnat sig lite så kanske han hade fått höra att hans bror redan var på väg till honom och att de två skulle bli ett kanonbra team tillsammans.

Räcker det med att TRO och bekänna Jesus med vår mun för att bli frälst?

Gud gjorde det inte svårt för oss att bli frälsta.

Joh 6:35 Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”.

Joh 6:40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh 11:25 Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör

Vi behöver inte gå igenom några krångliga ritualer eller någon skärseld för att bli renade från vår synd, utan vi kan helt enkelt bekänna vår synd inför Gud och omvända oss för att få syndernas förlåtelse. Detta gäller även om vi gjort oss skyldiga till hemska överträdelser, många överträdelser eller upprepade överträdelser. Men omvändelse betyder inte ett temporärt ursäktande för en daglig synd, utan det betyder att i hjärtat inse sin synd samt hissa vit flagg och vilja lämna synderna bakom sig en gång för alla. Detta måste göras både i tanke och handling. Visst, det kan hända att vi återigen väljer att falla för Satans frestelser, men om vi lever i omvändelse, synd, omvändelse, synd, etc, så visar det att vi inte har i sanning omvänt oss.

1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Bibeln lär oss att vi blir frälsta av tro:

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Men det måste vara en sann tro. Det räcker inte med att endast TRO, utan vi måste även bekänna tron med vår mun:

Rom. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Apg 16:29 Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och frågade: ”Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” 31 De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Apg 2:21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (denna vers handlar om den sista tiden)

Men inte ens ett öppet erkännande av vår tro frälser oss om inte resten stämmer:

Titus 1:16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning

Matt 15:8-9 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.

Matt. 7:22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Här nedan säger Markus att den som tror OCH BLIR DÖPT ska bli frälst:

Mark 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

För vi kan ju inte påstå att en person som tror och blir döpt INTE är frälst. Man skulle också kunna säga att den som tror, blir döpt, ångrar sina synder, lever i ljuset med Jesus, visar god frukt, är en lärljunge och evangaliserar ska bli frälst, och vi skulle kunna lägga till ytterligare några beskrivningar på en kristen person. Det är tänkt att vi SKA låta döpa oss så fort vi omvänt oss och bestämt oss för att vandra med Jesus, men om vi skulle avlida innan eller inte har tillgång till så mycket vatten, så betyder det inte att vi inte är frälsta. Det motsäger inte Mark. 16:16. Räcker det med att tro några minuter, och sedan förbli frälst resten av livet?

Matt 10:22 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

1 John. 2:24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

Ovan verser säger att vi måste hålla ut till slutet för att vara säkra på att få det eviga livet. Det räcker inte att tro att det endast finns EN Gud och att Jesus i sanning är Guds son.

Jak. 2:19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: ”Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Apg 19: 15 Men den onde anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?”

Det räcker inte med att ha en tro utan gärningar för då skulle även demoner vara frälsta. Jakobs poäng i Jak. 2 är att visa att en ensam tro inte räcker för frälsning och att tro utan gärningar är död. Det är alldeles sant att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Vi kan inte förtjäna frälsning av något som vi tror eller gör, men Gud har i sin barmhärtighet gjort frälsningen möjlig för oss genom nåd. Att Jesus gjort det möjligt för oss att bli renade från våra synder betyder inte att Gud efter reningen ser mellan fingrarna på vår synd, eller att även ljumma kristna är välkomna till hans rike.

Vi vet alltså att om vi TROR i hjärtat på Jesus så blir vi frälsta, men vad innebär det att tro på Jesus? Att tro på Jesus betyder att vi ÄLSKAR vi honom, och vad betyder det?

Joh 14:15. Om ni älskar mig, så håll mina bud. 

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre,utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.