Tag Archive | gud

Förväntar sig Gud enligt Bibeln att vi ska lyda hans lagar, eller är de för svåra?

Apr30

Du skall RÅDA över synden?

Gud verkar se det som en självklarhet att vi har förmåga att lyda hans bud – både vad gäller Mose lag (under den tid som den gällde) och vad gäller buden som gällde innan Mose lag trädde i kraft, samt även efteråt i det nya förbundets tid som vi lever i nu. Det låter heller inte särskilt logiskt för Gud att ge människor lagar som han mycket väl vet att de aldrig i livet klarar att lyda, och framför allt vore det ologiskt att rent av elakt att mena att människor förtjänar ett straff för något som är utanför deras egen kontroll och förmåga. Inte ens en ateistisk förälder skulle anse att han/hon har rätt att klandra en ett-åring för att inte ha städat sitt rum, eftersom en sådan syssla ligger utanför en ettårings kapacitet.

Om vi däremot kunde/kan lyda Guds bud och ändå valt att inte alltid göra det, så är vi helt klart skyldiga lagöverträdare och inser förmodligen också att vi inte kan komma in i hans framtida rike på egna meriter eller för att vi förtjänar det.

Det Gamla Testamentet och förmåga till lydnad

Även i det Gamla Testamentet fanns förstås chansen att blir förlåten genom att bekänna sina synder, omvända sig och därmed bli renad från sin gamla synd. Djuroffersystemet var gällande i och med Mose lag, men den kom senare att bli ett avslutat kapitel tack vare Jesu slutgiltiga offer på korset.

Gud uttryckte tidigt att vi kan råda över synden. Påbuden nedan uttryckte Gud långt innan Mose lag existerade:

1 Mos. 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men DU SKALL RÅDA ÖVER DEN.“

1 Mos. 26:5 därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar. (1917)

Gud säger att hans folk ska hålla hans stadgar och lagar noggrant, vilket är viktigt eftersom de får LEVA om de gör så.  “Den människa som följer dem skall leva genom dem” låter som Gud verkligen menar att det finns sådana människor. Annars får ju ingen leva.

3 Mos. 18:4 Mina domslut skall ni följa och MINA STADGAR SKALL NI HANDLA NOGGRANT EFTER.  Jag är Herren, er Gud.5 JA, NI SKALL HÅLLA FAST VID MINA STADGAR OCH LAGAR, ty den människa som följer dem skall LEVA genom dem. Jag är Herren.

5 So you shall keep My statutes and My judgments, by which a man may live if he does them; I am the Lord. (NASB)

5 You are to observe my laws and rulings; if a person does them, he will have life through them; I am Adonai. (Complete Jewish Bible)

Hes. 20:11 Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem skall också leva genom dem. — 13 Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, TROTS ATT DEN MÄNNISKA SOM HANDLAR EFTER DEM SKALL LEVA GENOM DEM. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem. — 19 Jag, Herren, är er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. —21 Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem och tömma min vrede över dem i öknen.

Neh. 9:29 Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, fastän den människa som håller dem får leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.

Om hans folk bara skulle lyda alla hans bud, så skulle det gå dem väl.

5 Mos. 15:4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem.

Om Guds folk inte lyder hans bud så vilar t o m en förbannelse över dem. Alla ord i lagen måste följas, säger Herren.

5 Mos. 27:1 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: “Håll alla de bud som jag i dag ger er.— 10 Du skall lyda Herrens, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig.”—26 Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: “Amen.”

Jer. 11:2 “Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord, 4 som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud.—–6 Herren sade till mig: “Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.

Gud säger att hans folk inte ska vika av vare sig till höger eller vänster från något av hans bud.

5 Mos. 28:1 Om du lyssnar till Herrens, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.—13 Herren skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem. 14 Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.15 Men om du inte lyder Herrens, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig:—45 Alla dessa förbannelser skall komma över dig och förfölja dig och träffa dig till dess att du går under, därför att du inte lyssnade till Herrens, din Guds, röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig.—-58 Om du inte noggrant följer alla ord i denna lag som är skrivna i denna bok, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ” Herren,din Gud”

5 Mos. 12:VAR NOGA MED ATT LYDA ALLA DESSA BUD som jag ger dig, för att det till evig tid må gå dig väl och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Gud säger att hans folk ska lyda hans bud “av allt ditt hjärta och av all din själ i ALLA stycken! Det finns ingenting som säger att han menar att de inte KAN utföra det han ber om. Tvärt om säger Gud uttryckligen att de bud som han ger INTE är för svåra att hålla! Han säger även “ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER”. Gud beordrar faktiskt hans folk att älska honom av hela sitt hjärta och hela sin själ genom att hålla alla hans bud.

5 Mos. 30:2 och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, AV ALLT DITT HJÄRTA OCH AV ALL DIN SJÄL, i alla stycken såsom jag i dag bjuder dig 3då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig–-10när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ.11Ty DET BUD SOM JAG I DAG GIVER DIG ÄR DIG ICKE FÖR SVÅRT och är icke långt borta.—14Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER.15Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,16då jag nu i dag bjuder dig (COMMAND YOU, KJV) att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och HÅLLA HANS BUD och stadgar och rätter, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning. (1917)

Det Nya Testamentet om kapacitet till lydnad

Även i det nya testamentet verkar Jesus och hans apostlar ta det för givet att man kan lyda hans bud. Det blir för långt att ta med alla verser.

Jesus upprepar det gamla testamentets viktigaste bud; att älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt förstånd och av hela sin kraft – samt sin nästa som sig själv. Han verkar inte tro att det är omöjligt för oss att lyda detta, och inte heller att det inte är någon större fara om vi inte alltid lyder eftersom han själv skulle komma att lyda buden åt oss så att vi kan slippa (som en del kristna felaktigt tror). Jesus verkar bekräfta att denne vise man faktiskt var nära Guds rike just för att han insett hur viktigt det är att förstå dessa bud och att också leva efter dem.

Markus 12:29 Jesus svarade: “Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en, 30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. 31 Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” 32 Den skriftlärde sade: “Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” 34 När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: “Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga honom längre.

Jesus uttrycker sig med “den som håller dem (buden)…”, vilket innebär att han tror att det faktiskt finns folk som håller hans bud. De som håller hans bud och även lär andra att hålla dem, han ska kallas stor i himlen. Men Jesus säger också att om vår rättfärdighet inte går UTÖVER de skriftlärdas så ska vi inte ens komma in i himmelriket. Vi vet att några en dag ska komma in i Guds rike, och det innebär att det finns några som faktiskt håller buden, lär andra att göra likadant och som har en rättfärdighet som går långt över de skriftlärdas. Det står inte att Jesus kan täcka upp där det brister och vara rättfärdig åt andra.  Det är VÅR rättfärdighet (vår lydnad) som avgör om vi platsar i Guds rike, men självfallet måste vi först bli renade i Jesu blod vilket vi inte kan åstadkomma själva.

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men DEN SOM HÅLLER DEM OCH LÄR MÄNNISKORNA DEM, han skall kallas STOR i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt UTÖVER de skriftlärdas och fariseernas, SKALL NI INTE KOMMA IN I HIMMELRIKET.

Vi är tänkta att helgas genom Anden så att vi lyder. Det betyder att vi har fått all kraft som behövs för lydnad, och sedan är det förstås upp till oss att välja den vägen eller ej. Misslyckas vi så beror det inte på att vi inte kunde, utan för att vi inte ville.

1 Pet. 1:2 Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. Må nåd och frid i allt rikligare mått komma er till del.

Petrus säger till sina läsare att de renat sina själar genom att lyda sanningen, och att de verkligen älskar varandra uppriktigt. Han hoppas också att de ska fortsätta att uthålligt vandra med rena hjärtan. Syndar vi så har vi inte rena hjärtan, men det verkar här som att Petrus verkligen menar att det finns folk som verkligen handlat helt enligt Guds vilja och hållit sig själva rena. Petrus anser att lydnad av Guds evangelium är oerhört viktigt, och därför borde han anse att det också är möjligt för oss att verkligen kunna göra det.

1 Pet. 1:22 Ni har renat era själar genom att LYDA sanningen, så att ni älskar varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta.

1 Pet. 4:17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?

Jämför gärna med dessa verser om ett rent och uppriktigt hjärta:

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är KÄRLEK AV ETT RENT HJÄRTA, AV ETT GOTT SAMVETE och av en uppriktig tro.

1 Tim. 6:13 Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar jag dig14 att, själv UTAN FLÄCK och tadel, HÅLLA VAD JAG HAR BJUDIT, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse (1917)

(1 Tim. 6:14 That thou keep this commandment WITHOUT SPOT, UNREBUKABLE, until the appearing of our Lord Jesus Christ – KJV)

2 Tim. 2:22 Flee also youthful lusts: but follow righteousness, faith, charity, peace, with them that CALL ON THE LORD OUT OF A PURE HEART. (KJV)

Apg. 8:21 Du har inte någon del eller lott i den här saken, EFTERSOM DITT HJÄRTA INTE ÄR UPPRIKTIGT INFÖR GUD. 22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. KANSKE SKALL HAN FÖRLÅTA DIG VAD DU TÄNKER I DITT HJÄRTA. 

Hebr. 10:22 Låt oss därför MED UPPRIKTIGT HJÄRTA gå fram i full trosvisshet, MED ETT HJÄRTA SOM ÄR RENAT FRÅN ETT ONT SAMVETE och med en kropp som är badad i rent vatten.

Ps. 24:4 Den som har oskyldiga händer och RENT HJÄRTA, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.

Matt. 5:8 Saliga är de RENHJÄRTADE, de skall se Gud.

Matt. 23:26 Du blinde farisé, GÖR FÖRST INSIDAN AV BÄGAREN REN, så blir också utsidan ren.

Johannes verkar mena att vi verkligen kan lyda sanningen, och då kommer vi också till ljuset eftersom vi inte har något att dölja eller skämmas för. Gud kan se rakt in i våra hjärtan och inte se någon smuts. Johannes säger också att den som inte lyder sonen (och Jesus sa “synda inte mer”) ska inte se LIVET utan Guds vrede blir kvar över honom. Om man är utsatt för Guds vrede och inte har livet så är man andligt död och inte frälst. Lösningen är alltså lydnad och det verkar alltså vara en möjlighet. Vi har fått all kraft i den helige Ande som är vår fantastiske Hjälpare. ALLT kan vi i honom. Om vi bara vill.

Joh. 3:21 Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”—36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Lukas verkar mena att vi kan lyda Gud, eftersom den helige Ande är utgiven för just de som lyder.

Apg. 3:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Här nedan följer Paulus utläggning i Rom. 2, 6 och 8, och det kan inte bli tydligare. Det är uppenbart att vi har valet att vandra efter Anden (och då syndar vi inte) och därmed få leva pga att vi lyder Gud, eller vi kan välja att följa köttet (då vi använder våra lemmar att synda med) och skördar därmed andlig död. Paulus beskriver också människor som “av naturen gör vad lagen befaller” eftersom Guds lag är skriven i deras hjärtan. De har alltså chans till att ha goda samveten pga heliga liv. Vi kan alltså leva i total seger över synden, enligt Paulus. Vi kan leva heliga liv helt och fullt, och vi behöver inte förnedra oss själva genom att lyda köttets alla nycker. Att ha kött på skelettet är ingen synd och inte heller att frestas, men att bruka våra lemmar till att bryta Guds bud är synd. Om fallet skulle vara att även frestelser skulle vara synd så är det helt sant att vi inte skulle kunna leva heligt, men även Jesus frestades i allt liksom vi och han var ingen syndare. Han valde ju att inte ge efter för synden, och likadant kan vi göra när vi står inför svåra val. “En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen”, säger Paulus vilket tyder på att han verkligen menar att det kan finns sådana fall när människor faktiskt lyder det lagen kräver. Han säger på andra ställen att vi uppfyller lagens krav när vi älskar Gud och vår nästa som oss själva. Han indikerar inte att det är en omöjlighet som vi aldrig någonsin kan klara av.

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. —-25 Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren. 26 Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, skall han då inte räknas som omskuren? 27 En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen skall döma dig som bryter mot lagen, du som har lagens bokstav och omskärelsen. 28 Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen (sarx). 29 Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.

Paulus säger att vi självklart inte ska fortsätta att synda, vilket visar att det går att sluta. (Inte så att vi aldrig får några fler chanser till frälsning om vi skulle bryta hans bud, men det visar i alla fall att vi har full kapacitet att undvika synd.) Om något i oss själva – såsom vårt kött – skulle vara ett hinder för oss att leva heligt och vara helt igenom heliga, så kan vi inte lyda Paulus och upphöra med synd. Paulus säger att vi inte längre ska vara slavar under synden, och vi är slavar under den vi lyder. Lyder vi synd på minsta vis så är vi inte fria utan slavar. Är man slav är man inte frälst. Därför är det tydligt att Paulus lovar att vi kan leva i fullkomlig seger. Synden ska inte mer härska i vår kropp så att vi lyder dess begär. Han säger alltså inte att vi ska upphöra med att ha begär och att sluta frestas, utan han säger att vi inte ska LYDA begären, vilken är något vi kan. Gör vi det så är vi inte syndare, även om vi frestas. ” Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst.” Ytterligare något som vi KAN utföra. Vi kan alltså leva rättfärdigt och helt utan synd. Vi VAR döda när vi levde tvärt emot, men som kristna så kan vi välja att inte låta synden vara Herre över oss genom att lyda den. Paulus säger att att de kristna i Rom “HAR NU AV HJÄRTAT BLIVIT LYDIGA mot den lära som ni blivit överlämnade åt”. Det går alltså att lyda Gud av hela sitt hjärta.

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?  — 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. — 10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. 11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.12 SYNDEN SKALL DÄRFÖR INTE HÄRSKA I ER DÖDLIGA KROPP, SÅ ATT NI LYDER DESS BEGÄR. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni VAR syndens slavar men HAR NU AV HJÄRTAT BLIVIT LYDIGA mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Lagens krav uppfylls om vi inte lever efter köttet utan efter Anden. Då älskar vi ju Gud och våra medmänniskor som oss själva, och då gör vi inget ont. Vi kan helt och fullt leva efter Anden, och Anden leder oss alltid bort från synd. Det går att se till att aldrig leva efter köttet. Kravet på oss är inte att vi ska göra oss av med kroppsliga begär och frestelser, utan kravet är att låta oss ledas av Anden och att inte göra det kroppen begär. Då lever vi precis som Gud vill. Det är inte vårt fel att vi är födda med en kropp, och kött i sig är inget ont i sig självt. Om kött är ont sig självt så hade snarare Gud behövt skämmas för att utsätta oss för något som vi aldrig bett om att få bli utsatta för, och som skulle kunna användas emot oss. Det skulle vara som att kasta ett skynke full av löss över någon, och sedan klandra personen för att han har ett skynke full av löss.

Rom. 8:4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.9 Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. — .12  Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet. (1917)13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. (SFB)

Det går att lyda Kristus med ett uppriktigt hjärta. Paulus tar för givet att det är så vi älskar och lyder Kristus.

Ef. 6:5 Ni slavar, lyd era jordiska herrar, visa dem respekt och vördnad av uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus.

Hebr. 5:9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Upp. 12:17 I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.

Paulus menar att vi ska agera så att köttet inte får något tillfälle, utan vi ska tjäna varandra genom kärleken – vilket vi alltså kan. Återigen upprepar han att vi uppfyller lagen genom att älska vår nästa som oss själva, och säger inte att det bara är vackra ord som ingen kan lyda. Han lovar att vi inte gör vad köttet begär om vi vandrar i Anden, och om vi då väljer att inte göra vad köttet begär så innebär det väl att vi kan vara helt igenom syndfria på alla sätt och vis? Paulus säger att vi kan glömma att få ärva Guds rike om vi lever som köttet vill.

Gal. 5:6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er.—13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; BRUKEN DOCK ICKE FRIHETEN SÅ, ATT KÖTTET FÅR NÅGOT TILLFÄLLE. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. (1917)14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. 15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.16 Vad jag vill säga är detta: VANDRA I ANDEN, SÅ KOMMER NI INTE ATT GÖRA VAD KÖTTET BEGÄR. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. (affections and lusts, KJV)25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra. (SFB)

Vi visar att vi älskar Gud om vi håller hans bud, och om vi håller hans bud kan vi väl vara helt igenom syndfria? Eller är vi fortfarande på något sätt syndare trots att vi väljer att hålla fast vid Guds bud? Villkoret att

Joh. 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. —21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”22 Judas – inte Judas Iskariot – frågade: “Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” 23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

Guds bud är inte tunga, men det är vanligt att människor i stället predikar precis tvärt om – att buden är så fruktansvärt tunga att vi inte ens ska tänka tanken att vi någonsin ska kunna följa dem fullt ut, men att lösningen i stället är att Jesus lytt buden åt oss så att vi kan slippa. Lösningen på problemet är för dessa människor inte omvändelse och lydnad, utan snarare att gömma sig bakom Jesus. Kärleken till Gud är att vi håller hans bud, enligt Johannes, och gör vi så är vi väl inte syndare?

1 Joh. 5:2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. 4 Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? 6 Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen.—17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. 

Laggärningar är lydnad av Mose lag, trosgärningar är lydnad av den helige Ande

Apr29

Gärningarnas lag och trons lag?

Det är skillnad på Gärningarnas lag (laggärningar, som i lydnad av Mose lag) och Trons lag (att vandra med den helige Ande). Gärningarnas lag är relaterade till Mose lag (torah) som innehåller 613 olika lagar, varav många ceremoniella judiska bud, och denna gammaltestamentliga lag gäller inte för oss hedningar idag. Däremot är vi absolut inte LAGLÖSA och absolut inte kallade fria så länge som vi syndar, och tio Guds bud återfinns både bland Mose lagar såväl som i Jesu lag. Men vad är då synd om vi inte behöver följa Mose lag? Det är att bryta de bud som gällt allt sedan Adams tid, nämligen de som ingår i det dubbla kärleksbudskapet. Det har alltid varit synd att mörda, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, och att förakta sina föräldrar, och så kommer det förbli så länge jorden står kvar. Vandrar vi i enlighet med den helige Ande så lyder vi också dessa grundbud som rör vår moral. Många kristna missförstår dock detta med lagarna och tror att NÅD och Nya Testamentet innebär att vi numera inte alls har några lagar som vi måste följa för vår frälsnings skull, men däremot att det givetvis är önskvärt och enligt Guds vilja att vi ändå avhåller oss från att synda. Om inte för frälsningens skull så åtminstone med tanke på våra medmänniskor och för våra egna belöningar i Guds rike. Men sanningen är att synd fortfarande separerar oss från Gud, även om det inte handlar om just Mose lag, och enligt Titus 2:11-12 så är Nåd också en hjälp att sluta synda.

“Gärningarnas lag” är översatt från nomou tōn ergōn, där “lag” är översatt från det grekiska ordet “nomos” (Strong’s 3551) och gärningar från det grekiska ordet “ergon” (Strong’s 2041). Det finns dock ett annat ord som kan översättas med “lag” men oftast översätts det till “bud” eller “budord“, och det är entolē (Strong’s 1785). Det är inte alls säkert att “nomos” alltid syftar på Mose lag, men när hela begreppet “nomou tōn ergōn” (laggärningar) används så syftar det på lagarna inom Mose lag. I King James Bible översätts begreppet med “works of the law”.

Paulus går inte hårt åt romare, galater, hebreer och korinthier för att de insisterar på att lyda det dubbla kärleksbudet (i stort sett detaljerat i tio Guds bud) där de menar att det är nödvändigt att undvika mord, stöld, äktenskapsbrott, lögn, etc. Detta hade knappast varit ett problem för Paulus och ingenting att vara besviken över eller kritisera dem för. Paulus reagerade däremot på när människor lärde ut krav på omskärelse eller andra judiska ceremoniella bud som inte längre är frälsningskrav. Det vore ju att lägga ok på människors axlar.

Rom. 2:27 En sådan som till kroppen är oomskuren men håller lagen (nomos) skall döma dig som bryter mot lagen (nomos), du som har lagens bokstav och omskärelsen.

1 Kor. 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren.Vad som betyder något är att man håller Guds bud (entolē).

Att göra goda gärningar är ett krav för frälsningen för Jakob säger tro utan gärningar är död, men däremot är man inte frälst genom LAG-gärningar (lydnad av Mose lag). Mose lag är kvar i det gamla testamentet, och vi lever nu i ett nytt testamente.

Nedan är de fyra avsnitt som talar om nomou tōn ergōn (laggärningar), och ibland kan man som sagt förkorta ner gärningarnas lag/laggärningar/lydnad av torah, till bara “lagen”. Bara man har sammanhanget i åtanke för att förstå vilken lag som åsyftas, eftersom Gud sedan tidens början gett oss lagar/bud förutom Mose lag. Ofta har Paulus just Mose lag i tankarna när han samtalar med judar och uttrycker sig med “lagen”, eftersom omskärelse är ett vanligt tema – som ju ingår i Mose lag som ett judiskt ceremoniellt bud. Vi ska alltså inte försöka missförstå Paulus och tro att han är emot allting vad lagar och bud heter, och att det skulle räcka med att vi bara går runt och “tror” utan att känna kravet att behöva lyda eftersom vi alltid har en magisk beskyddande amulett om halsen där det står “Frälst av nåd så nu behöver jag inte längre lyda några obefintliga lagar“. Bibeln varnar t o m om laglöshetens Ande som ska vara speciellt aktiv den sista tiden.

Rom. 3:27 Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken REGEL? (nomos) Genom gärningarnas? (ergon) Nej, genom trons regel (nomos). 28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar (ergon nomos). 29 Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30 lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. 31 Sätter vi då lagen (nomos) ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen (nomos).

Rom. 9:30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag (nomos) som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen (nomos). 32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar (ergon nomos). De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet:Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Gal. 2:14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: “Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?”15 Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare. 16 Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar (ergon nomos) utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar (ergon nomos). Ty genom laggärningar (ergon nomos) blir ingen människa rättfärdig. — 21 Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen (nomos), då hade Kristus dött förgäves.

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen (ergon nomos) eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen (ergon nomos) eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.10 Men alla som håller sig till laggärningar (ergon nomos) är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.

Här nedan översätts nomos återigen med “lagen”, och entolē översätts med ”budordet” (commandment, KJV).

Rom. 7:12 Alltså är visserligen lagen (nomos) helig, och budordet (entolē) heligt och rättfärdigt och gott.13 Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet (entolē).

Mark. 10:19 Buden (entolē) känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor. 20 Mannen sade: “Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” 

Löftet är:

Gal. 5:14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.—16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.—18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Jakob talar inte om LAG-gärningar här nedan (lydnad av lagarna i torah) utan lydnad av de Guds bud som gäller för oss idag i det nya testamentet. Vandrar vi i Anden så lyder vi Guds bud – det dubbla kärleksbudet.

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar (ergon) och inte bara genom tro.

Mose skulle vara SOM en Gud för Aron och Mose – 2 Mos. 4:16 + 7:1

Apr25

Kallas man GUD är man antingen den högste Skaparen eller en avgud – så vilket passar in på Jesus Kristus?

Om man inte tror på treenigheten och är ute efter att försöka puffa ner Jesus från sin position som den allra högste skaparGuden, så brukar man göra en stor sak utav 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1, där man gärna tolkar texten som att Mose skulle vara en GUD för Aron och Farao, trots att texten översätts med “SOM EN GUD”. Man brukar visserligen inte vara ute för att försöka bevisa polyteism, men snarare att Moses kan kallas Gud (vilket han dock inte gör i verserna) och har man lyckats med detta så menar man alltså att det inte är en big deal att Jesus på några ställen kallas Gud (Hebr. 1:8, Joh. 20:28, etc) för då har man lyckats göra en inflation av ordet “Gud” vilket skulle resultera i att allehanda människor mycket väl kan kallas Gud utan att egentligen vara Gud. Syftet är alltså att försöka hitta argument för att människor och änglar till höger och vänster kan vara Gud, och på så sätt kunna parerara de många verser som benämner Jesus som Gud – och därmed reducera hans position som JagÄr och A och O.

Bibeln lär dock att det bara finns två olika kategorier som kallas Gud. För det mesta handlar det förstås om Gud själv (skaparGuden), men även falska gudar eller avgudar kan kallas för Gud – dock kallas de aldrig för “Jahve”. Avgudar är egentligen inga gudar alls eftersom det bara handlar om skapade saker eller demoner som människorna själv betraktar som gudar. Det enda undantaget verkar vara Joh. 10:34-35, där det talas om domare som kallas gudar i ett citat från den poetiska psalmen 82:6 som du kan läsa om här. Dessa domare är utsatta för att utföra uppdrag i Guds namn så det är Guds dom som de förmedlar och inte en människas dom (i alla fall borde vara). En psalm kan spegla verkligheten poetiskt, så vi ska akta oss för att ta denna psalm för att bygga en doktrin av den. Bara för att en psalmsång benämner Domare som Elohiym betyder inte att människor under Kung Davids tid kallade domare för Gud. De knallade inte upp till en sådan domare och uttryckte sig med:  “Jo, du Gud, jag och min familj har kommit i dispyt med ett annat hushåll, så nu skulle vi vilja lägga fram detta ärende till dig, Gud för att du ska kunna medla och med hjälp av din Gud i himlen fatta ett rättvist beslut som vi kan rätta oss efter. Har du tid med det, Gud?” Aldrig i livet att någon annan än Gud skulle adresseras med GUD av en from jude! Judarna myntade t o m ordet “adonai” (Herre) just för att undvika att uttrycka sig med Guds namn “JHVH” (Jahve/Jehova) och därmed använda hans heliga namn i  onödan.

Judarna som ville stena Jesus visste mycket väl att denna psalm inte gav någon en tillåtelse att kalla någon annan Gud än just GUD, och de förstod också vilken poäng som Jesus hade genom att citera psalmen. Det hade varit ett bra läge för Jesus att en gång för alla dementera att han var Gud, men aldrig någonsin gjorde han det. Inte heller korrigerade han de människor som tillbad honom. Judarna ville stena Jesus för att han som var människa gjorde sig själv till Gud.

Detta innebär, att om man kallas för Gud (och som dessutom Gud Fader säger ska tillbes som i Hebr. 1 trots att det endast är GUD vi ska tillbe) så ÄR man Gud, om man nu inte vill insistera att det handlar om en avgud.

Mose ska vara SOM en Gud för Aron och Farao

Både 2 Mos. 4:16 och 2 Mos. 7:1 använder sig av ordet Elohiym för Gud. De flesta översättningar har valt att översätta texten med “som Gud“, och andra har valt “i stället för Gud”. Att ordet “som” eller “i stället för” inte finns med i Hebreiskan betyder inte att prepositioner, pronomen och andra mellanord ska strykas ur översättningar bara för att de inte finns med i originalspråket, för då skulle översättningar se ganska konstiga ut och ibland grammatiskt felaktiga på det nya språket. Det går helt enkelt inte alltid att översätta ord för ord, och ibland rymmer ord flera tänkbara betydelser. Vi kan lita på att världens experter på hebreiska vet bäst hur man översätter. Eller har vi anledning att betvivla deras kunskap av den enda anledningen att vi ogillar resultatet?

Notera att Mose aldrig någonsin var tänkt att KALLAS Gud enligt nedan verser, utan det var tänkt att han skulle var SOM en Gud för Aron (och Farao), på så sätt att Mose skulle vara den som var deras andliga ledare och medlare mellan Gud och folket. Jämför det med Hebr. 1:8 och Joh. 10:28 där Jesus verkligen kallas Gud. Där översättarna har valt att uttrycka sig med “i stället för Gud”, så menar de självfallet inte att Aron och/eller Farao skulle upphöra att tro på skaparGuden (Jahve) och i stället se Mose som sin riktiga och ende Gud, utan de vill uttrycka att människorna skulle lyda Mose som om han vore deras Gud.

1) 2 Mos. 4: 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: “Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra.  Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara SOM en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. (SFB)

2 Mos. 4:16 Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud. (1917)

Ex. 4:16 Moreover, he shall speak for you to the people; and he will be as a mouth for you and you will be as God to him. (NASB)

Ex. 4:16 And he shall be thy spokesman unto the people: and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and thou shalt be to him instead of God. (KJV)

Ex. 4:16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and you shall be to him as God. (NKJV)

16 Han skal tale på dine Vegne til Folket; han skal være din Mund, og du skal være som Gud for ham. (Dette er Bibeln på Dansk)

16 Y él hablará por ti al pueblo; él te será a ti en lugar de boca, y tú serás para él en lugar de Dios. (Reina -Valera, 1960)

16 Il sera ton porte-parole devant le peuple, il te servira de bouche, et tu seras pour lui comme le dieu qui parle à son prophète. (La Bible du Semeur)

16 Und er soll für dich zum Volk reden und soll dein Mund sein, und du sollst für ihn an Gottes Statt sein. (Schlachter, 1951)

2) 2 Mos. 7:1 Men Herren sade till Mose: “Se, jag har satt dig att vara SOM GUD för farao och din bror Aron skall vara din profet. 2 Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land (SFB)

2 Mos. 7:1 Men HERREN sade till Mose: »Se, jag har satt dig att vara såsom en gud för Farao, och din broder Aron skall vara din profet. (1917) 

Ex. 7: 1 Then the Lord said to Moses, “See, I make you as God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (NASB)

Ex. 7:1  And the Lord said to Moses, “See, I have made you like God to Pharaoh, and your brother Aaron shall be your prophet. (ESV)

Ex. 7:1 But Adonai said to Moshe, “I have put you in the place of God to Pharaoh, and Aharon your brother will be your prophet. (Complete Jewish Bible)

Ex. 7:1 And the Lord said unto Moses, See, I have made thee a god to Pharaoh: and Aaron thy brother shall be thy prophet (KJV)

Ex. 7:1 So the Lord said to Moses: “See, I have made you as God to Pharaoh, and Aaron your brother shall be your prophet. (NKJV)

Elohiym (Strong’s 430) Kan betyda, Gud, gud, gudinna, gudlik, etc.

KJV översätter ordet : God (2,346x), god (244x),judge (5x), GOD (1x), goddess (2x), great (2x), mighty (2x), angels (1x), exceeding (1x), God-ward (with H4136) (1x), godly (1x). 

Översättningarna ovan är relaterat till GUD (den sanna Guden eller avgudar) och gudomlig/majestätisk, förutom kategorierna änglar och domare – så läs mer nedan om de två undantagen.

Kan Elohiym vara Ängel?

Vid 1 tillfälle har KJV översatt ordet med “ängel”, men många andra översättningar har konsekvent ordet “Gud” här också eftersom ordet är Elohiym. Jesus var som bekant en kort tid lägre än änglarna som människa på jorde, och är man lägre än änglarna så är man också lägre än Gud Fader i rang under denna tid. 1 Mos. 8:12 och 1 Mos. 32:1 översätter “Guds änglar” med “Malak Elohiym” (änglar av Gud), så det känns mer konsekvent att översätta Elohiym i Ps. 8:5/6 här nedan som “Gud”, så att texter med “Guds änglar” inte på något sätt blir “Guds gudar”. Däremot så kallas Herrens Ängel ibland för Jahve (se mitt inlägg om Herrens Ängel), vilket måste betyda att det verkligen handlar om Gud. Förmodligen en form av Jesus Kristus, som även var med israeliterna under Exodus.

Psalm 8:2 Herre, vår Herre,  hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen.—4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat,5 vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?6 En liten tid lät du honom vara ringare än GUD, med ära och härlighet krönte du honom. 7 Du satte honom till Herre över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter (SFB)

Psalm 8:4 What is man that You take thought of him,And the son of man that You care for him?5 Yet You have made him a little lower than God, And You crown him with glory and majesty!6 You make him to rule over the works of Your hands; You have put all things under his feet (NASB)

Psalm 8:4 Quand je contemple le ciel que tes doigts ont façonné, les étoiles et la lune que tes mains ont disposées, 5 je me dis: Qu’est-ce que l’homme, pour que tu en prennes soin, et qu’est-ce qu’un être humain pour qu’à lui tu t’intéresses? 6 Pourtant, tu l’as fait de peu inférieur à Dieu, tu l’as couronné d’honneur et de gloire. (La Bible du Semeur)

Kan Elohiym vara Domare?

Sen kommer vi till 3 ställen där KJV modigt översatt Elohiym till “Domare”, till skillnad mot de flesta andra versioner som även på dessa ställen konsekvent valt att översätta Elohiym till Gud. KJV är ofta en bra översättning, men det är mer konsekvent att fortsätta att översätta Elohiym som Gud, precis som det är gjort över 2.346 andra gånger i Bibeln! KJV-översättare syftar kanske på att det fanns Domare på jorden som såg till att Mose lag åtföljdes (för Gud själv stiger inte ner till jorden för att reda ut tvister och/eller utföra straff) och därmed skulle de kunna betraktas som gudalika i form av Guds förmedlare. MEN dels så kallas dessa Domare inte Gud av någon enda människa och dels så står det Elohiym i texterna, vilket borde översättas med Gud här precis som på de flesta andra ställen. Det är ju skaparGuden som åsyftas.

1) 2 Mos. 21:5 Men om slaven säger: “Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, 6 då skall hans herre föra fram honom inför GUD, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav. (SFB)

2 Mos. 21:6 då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen. (1917)

Ex. 21:6 then his master shall bring him to God, then he shall bring him to the door or the doorpost. And his master shall pierce his ear with an awl; and he shall serve him permanently. (NASB)

Ex. 21: 6 then his master is to bring him before God; and there at the door or doorpost, his master is to pierce his ear with an awl; and the man will be his slave for life. (Contemporary Jewish Bible)

2) 2 Mos. 22:7 Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. 8 Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför GUD, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom.9 Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför GUD. Den som GUD då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt. (SFB)

2 Mos. 22:8 Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för GUD, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.9 Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp — det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats — och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt. (1917)

Ex. 22:8 If the thief is not found, the owner of the house shall come near to GOD to show whether or not he has put his hand to his neighbor’s property. 9 For every breach of trust, whether it is for an ox, for a donkey, for a sheep, for a cloak, or for any kind of lost thing, of which one says, ‘This is it,’ the case of both parties shall come before GOD. The one whom GOD condemns shall pay double to his neighbor. (ESV)

Ex. 22:7 (8) But if the thief is not found, then the trustee must state before GOD that he did not take the person’s goods himself. 8 (9) In every case of dispute over ownership, whether of an ox, a donkey, a sheep, clothing, or any missing property, where one person says, ‘This is mine,’ both parties are to come before GOD; and the one whom GOD condemns must pay the other one double. (Contemporary Jewish Bible)

3) 1 Sam. 2:25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan GUD medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem. (SFB)

1 Sam. 2:25 Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla för henne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan då göra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville döda dem. (1917)

1 Sam. 2:25 If one man sins against another, God will judge him. But if a man sins against the Lord, who will intercede for him?” Nevertheless they did not heed the voice of their father, because the Lord desired to kill them. (NKJV)

1 Sam. 2:25 25 If one man sins against another, God will mediate for him; but if a man sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for the Lord desired to put them to death. (NASB)

1 Sam. 2:25 If someone sins against a man, God will mediate for him, but if someone sins against the Lord, who can intercede for him?” But they would not listen to the voice of their father, for it was the will of the Lordto put them to death. (ESV)

Guds namn är också JAGÄR

Joh. 8:24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAGÄR[c] skall ni dö i era synder.” 25 De frågade: “Vem är du då?” Jesus svarade: “Begynnelsen, något som jag också har sagt er. 26 Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.” 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28 Då sade Jesus till dem: “När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” 30 När han sade detta, kom många till tro på honom

Förklaringen på Bible Gateway under c)

c) Jag Är Uttrycket anspelar på 2 Mos 3:14, där utsagan avser Gud själv. Den anknyter till innebörden i det högsta gudomliga namnet, JHVH, som vid skriftläsningen av vördnad aldrig uttalades utan ersattes med uttalet “Adonai”, som betyder Herren.

Vad är MODALISM, Oneness Pentecostal och Engudsläran?

Apr21

Modalism, Oneness Pentecostal, Engudsläran, etc, är olika namn på i princip samma lära. Läs mer om dessa läror nedan.

BAKGRUND

Ordet “treenighet” finns inte i Bibeln, men det är lätt att förstå att uttrycket en gång myntades eftersom det är kortare att säga det  ordet i stället för “Jag tror att Gud är EN enda GUD, som består utav Fadern, sonen Jesus Kristus och den helige Ande, och jag tror att Jesus alltid funnits tillsammans med sin Fader sedan urminnes tider, och att absolut ingenting fanns före honom eftersom allting skapades av och genom Jesus”. Bibeln säger att 1) Gud Fader är Gud, att  2) Jesus Kristus är Gud (såsom i Hebr. 1:8) och att 3) den helige Ande är Gud, och det är därför som vi kristna tror på treenigheten. Även de gamla kyrkofäderna de första århundradena e Kr trodde också på treenigheten, och även de inhämtar sin kunskap från skriften samt de ögonvittnen som skrev ner texterna. Jesus är inte samma person som sin Fader, för vi vet ju att Jesus tillbad sin Fader och kommunicerade med honom när han levde som människa på jorden. När Jesus dog på korset kommunicerade han med Gud Fader i himlen. Som människa hade inte Jesus samma kunskaper som sin Fader, vilket visar att de är separata personer även om de båda ingår i treenigheten. Jesus hade ju en helt annan tillvaro i Gudomen/treenigheten innan han valde att bli människa.

Matt. 24:36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Varför döpa människor i flera olika namn om det bara finns en enda Gud som inte har några andra personer eller dimensioner i sig själv? Det vore förbryllande. Om däremot de tre personerna finns i gudomen så förklarar det saken.

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Bibeln benämner Gud på ett ställe som “godhead” i engelska KJV, vilket översätts till “gudom” på svenska, och vilket kommer från det grekiska ordet “theotés” och vilket alltså betyder gudom eller Gud. Det är Jesus som sägs ha hela gudomens fullhet boende i sig, och sägs vara huvudet över alla makter och väldigheter. Detta blir ett problem om man måste separera Jesus som en annan slags Gud än skaparGuden – eftersom man inte kan ha två huvuden över alla makter och väldigheter.

Kol. 2:9 Ty i honom bor GUDOMENS (Strong’s 2320) hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.

Det är förstås viktigt att man tillber den rätta Guden, men Gud begär heller inte det omöjliga och förväntar oss att vi ska förstå det här med treenigheten om vi inte ens haft tillgång till vare sig Biblar eller predikanter. Gud vet ju precis vad vi vet eller inte och dömer oss helt korrekt. Det är värre om man nu har tillgång till en Bibel och rebelliskt sluter sina sinnen inför Jesu gudomlighet, eftersom man från början bestämd att man inte kan tänka sig det alternativet.

Joh. 8:23 Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”

Vi kan läsa på flera ställen att det är Jesus som är “jagär” (Guds namn), och eftersom Jahve också är “jagär” så kan det bara betyda att det är en och samma Gud vi talar om. Det verkar också vara av yttersta vikt att ge Jesus den ära som han förtjänar som skaparGuden. Därför tror jag att man är mycket illa ute om man haft alla möjligheter i sin Bibel att se just detta, men ändå vänder ryggen till Jesus som skaparGud. Läs mer om Antikrists ande här.

Det är inte säkert att man förnekar Jesu gudom (att Jesus är Gud) bara för att man förnekar treenigheten, även om det vore en logisk slutsats. Att tro att Fadern är Gud och att Jesus är en annan slags gud är slående likt polyteism, men de som har denna tro förnekar förstås att det skulle handla om det. De som förnekar treenigheten men som tror att både Fadern och sonen är Gud kanske använder argumentet att Jesus är ett uppenbarelsesätt av den ende skapareGuden, och av den anledningen kallas Gud i alla sina olika uppenbarelseformer. Problemet med en sådan lära är att uppenbarelsebformer Jesus verkar be till sig själv ibland (när han i form av sonen ber till Gud Fader) och även diskuterar med sig själv såsom han gjorde i Getsemane:

Matt. 26:39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.“—42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: “Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.“

Ett annat argument är att Jesus endast är Gud på samma sätt som en del andra kan kallas Gud enligt. Joh. 10:34, men problemet är att de sällan går tillbaka till den psalm (och psalmer är poetiska) som åtsyftas och därför inte förstås Jesus poäng med sina ord till de judar som ville stena honom för att han gjorde sig själv till Gud. Läs mer om begreppet “gudar” i  Joh. 10:34 här. Att orsaka inflation på benämningen Gud är förstås att förringa den riktiga Guden.

Eftersom vi kristna på många ställen i Bibeln kan se stöd för att Jesus är den högste skaparGuden och även inser att det är av högsta vikt att ge honom den ära som han förtjänar som Gud, så finns det en risk att vi tar för givet att folk delar vår tro så fort de säger att de tror att både Fadern och sonen är Gud och att sonen dessutom är Messias. I själva verket så kanske de inte alls accepterar Jesus sanna Gudom i form av skapare, och den han säger sig vara, om de bara ser honom som ett uttryckssätt av Fadern och ett skapat väsen som har en början. Om man är skapad så har man INTE all makt (och har aldrig haft det) utan man har någon enormt mycket högre i makt över sig. Att Jesus tillfälligtvis var lägre i rang än Fadern när Jesus vandrade på jorden (eller i drömmar, uppenbarelser, etc), är en helt annan sak eftersom ju Jesus då även var lägre i rang än änglarna.

Fysikern Isaac Newton förkastade treenighetsläran till förmån för arianismen (eller vad vi nu väljer att kalla läran).

De största hoten mot kristendomen var, enligt Ireneaus, Hippolytus och Tertullianus, etc, gnosticismen och och polyteismen (“hedendomen”). Augustinus var en berömd före detta gnostiker. 

URSPRUNG

Modalism/Modalistisk Monarkianism – Betyder tron att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte ska uppfattas som tre olika personer/individer i treenigheten utan snarare som tre olika uppenbarelsesätt av den ende Guden. Uppenbarelseformer kallas “modi” och därav namnet. Enligt modalismen så är Jesus skapad av Gud (precis som arianisterna trodde) och har alltså en början – vilket innebär att det fanns en tid i vår historia där Jesus inte fanns vare sig i andlig eller köttslig form. När Jesus sedan föddes så var han en uttrycksform av den ende Guden, och den ende Guden har förstås alltid funnits. Modalisterna använder gärna verser såsom Joh. 14:28 och Joh. 17:20-26, där Jesus talar om att “alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”, som stöd för att visa att enheten handlar om tanke och vilja, och inte alls en fysisk treenighet. Men sanningen är förstås att dessa två ståndpunkter inte motsäger varandra. Eftersom Modalismen fokuserar på Guds absoluta enhet så menar de att Jesus inte kan vara någon annan än samma person som Fadern, och enda skillnaden är namnet på en och samma person. Konsekvensen blir då att Fadern (Gud i sin helhet) i Kristus blev människa och blev pinad och korsfäst (patripassianism), alternativt  att Gud omvandlade sig till Jesus och nedsteg till jorden och korsfästes och blev sedan till fadern igen. Unitarianism skiljer sig från Modalism på det sättet att de förstnämnda anhängarna inte tror att Jesus är gudomlig. Både modalisterna och Oneness Pentecostal-anhängare kan uttrycka sig med att Gud tagit en köttslig skepnad i form av Jesus, men de menar ändå inte att Jesus är en egen personlighet och den ursprungliga skaparGuden, utan bara ett uppenbarelsesätt av Gud Fader.    

Sabellianism – En lära som kan ha varit likartad som Modalismen och som är uppkallad efter prästen och teologen Sabellius, som levde i Rom under början av 200-talet. Han var förmodligen inte först med sin lära utan var influerad av Noetus and Praxeas. Vi ska inte bedöma en lära efter människors åsikter och majoritetsröster, men sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan vid ett kyrkomöte år 261, och förstås i Nicea 325 som agerade emot Arianismen.  Sabellius levde för länge sedan och inte mycket finns sparat efter honom, och därför är det svårt att helt klargöra det exakta innehållet av läran. Det finns en risk att Tertullian och Hippolytus missförstod och/eller vinklade hans åsikter.

Arianism – Påverkad av nyplatonism. Den förmodligen mest kända historiska person som började ändra på Bibelns lära om treenigheten är Arius från Alexandria (260-336), och han trodde att Jesus var skapad, och är fallet att man är skapad så är man inte den ursprungliga skaparGuden. Eftersom Gud är EN så kan inte Jesus vara ännu en Gud utöver skaparGuden. Därför är inte Jesus Gud, såvida man inte ser Jesus som Gud i hans egenskap som Guds budbärare/profet/agent. Arianismen fördömdes av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325. Arianerna uteslöts inledningsvis ur den kyrkliga gemenskapen, men kejsar Konstantin upphävde fördömandet två år senare. Arius ansåg att ORDET var en kraft från Gud Fader, och eftersom han trodde att Jesus inte var evig (han hade ju en början som en skapad varelse) så var egentligen Jesus vare sig egentlig Gud eller egentlig man, eftersom han som man hade en mycket högre rang än alla andra människor – trots att han inte var skaparGuden. Arius ansåg att Jesus var underordnad och åtskild från Gud – eftersom han var skapad. Läs mer om Nicea här.

Adoptianism – Läran att Jesus från början var enbart människa men “adopterades” som Guds son genom dopet i Jordan. Läran har sitt ursprung i Spanien på 700-talet, men den har tidigare paralleller. Ebjoniterna, den grupp som antas ligga bakom den till 100-talet daterade apokryfiska skriften Ebjoniterevangeliet, hade t ex en sådan lära. I Spanien framställdes den först av ärkebiskop Elipandus i Toledo och biskop Felix i Urgellis, men kyrkomötena i Regensburg 792, Frankfurt am Main 794 samt Aachen 799 fördömde läran då den ansågs vara en upprepning av det nestorianska villoläran.

Patripassianism – Myntades av Tertullianus på 200-talet, och dess anhängare identifierade sonen med Fadern och hävdade att Fadern hade lidit döden på korset tillsammans med Sonen.

Monarkianism – En samlad beteckning för de teologiska uppfattningar som tar avstånd från den klassiska treenighetsläran som innehåller tre olika personer. ”Monarchiam tenemus” (vi håller fast vid Guds enhet)

MODERNARE TERMER

Unitarism eller unitarianism – En rörelse som uppstod på 1500-talet och som avvisade treenighetsläran. Anhängarna tror INTE att Jesus är gudomlig (Gud). Anhängarna accepterar i allmänhet religiös pluralism och kan finna värde i många andra läror, men lägger störst vikt vid Kristi lära. De första unitarierna ville förena monoteism med en kristen humanism, och därför förnekade de Jesu gudomlighet och framhöll honom i stället som en människa som Gud utsett till budbärare/profet. Det finns alltså vissa likheter med en del Messianskt troende judar. I kristen mening är Jesus inte kristen enligt unitaristerna. Jesu uppgift var att visa människorna att de kunde få evigt liv och detta gjorde han genom att dö som en människa och uppstå från de döda. Om Jesus hade varit Gud hade allt detta varit meningslöst – judarna och andra monoteister visste ju redan att Gud har evigt liv.  I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion. I USA grundades i början av 1800-talet American Unitarian Association (AUA) som 1961 förenades med de besläktade universalisterna. Även i Sverige grundades på 1800-talet några unitariska samfund, och idag finns bland annat den unitariska kyrkan i Malmö.

Oneness-pentecostalism (Engudsläran) – En rörelse som förnekar treenighetsläran och döper endast i Jesu namn, som man menar är det sanna namnet på Fadern, Sonen och den Helige ande. Oneness-rörelsen är INTE unitaristisk eftersom anhängarna tror på både Jesu gudomliga och mänskliga natur. Det kan självfallet finnas undantag.  Det finns många likheter med modalism, och vad gäller Branham så finns det mer likheter med arianism. Det är vanligt att tro att tungomålstal är ett krav för frälsning, och de tror att  Gud är EN person, där Fadern (en ande) är förenad med Jesus (en man) som en Guds son.  De tror inte att sonen funnits för evigt, utan de tror att Jesus blev “son” när han fick kött här på jorden. Innan dess var han Fadern. Därför benämner de Fadern som ande och sonen som kött, även om de tror att både Fadern och sonen är en och samma person fast i olika skepnader.  Anhängarna tror alltså på en enda Gud som manifesteras på olika sätt – som Fader, son och helig Ande. Ibland kan anhängarna vilja benämnas som en “Jesus Name” församling. United Pentecostal church och United Apostolic churches är två vanliga Oneness-kyrkor, och  i Sverige finns församlingen Klippan och Budskapsförsamlingen i Arvika (branhamiter).

Jesus-Only/Jesus Name doctrine – En rörelse som förnekar treenighetsläran, och döper endast i Jesu Kristi namn. Liksom treenighetstroende så tror de att Gud är EN, men de tror inte att denne Gud innehåller tre olika personer. De har en modalistisk tro på så sätt att de tror snarare att Gud kan uppenbara sig på olika sätt. De tror att Jesus är det rätta namnet på denne Gud. Oneness Pentecostals föredrar ibland att kallas “Jesus Name” och inte “Jesus-Only”.

Swedenborgianism – Uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772). Swedenborg betonade att treenigheten handlar om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är ett i Jesus Kristus, och att Gud därför är en. Han var en stark motståndare till tanken att Gud på samma gång är tre separata personer: Gud Fader, Guds Son och den Helige Ande. Istället lärde han att  Fadern är själen, Sonen är kroppen och Anden är verksamheten. Jesus Kristus dyrkas i sin gudomliga människonatur som Gud, Frälsare och Livgivare av människans ande. I Sverige finns “Nya Kyrkan” i Stockholm och Jönköping,  och  Herrens Nya Kyrka finns i Stockholm. Dessa två kyrkor har olika inriktningar. 

Den klassiska treenigheten avvisas av också av anabaptister, Jehovas vittnen, Kristadelfianer, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, delar av den messianska rörelsen samt Bahai.

Ireneaus:

Detta är vår tros huvudpunkter, byggnadens grundval och den trygga vägen: Gud, Fadern, oskapad, ofattbar, osynlig, en enda Gud, alltings skapare. Detta är den första huvudpunkten i vår tro. Den andra huvudpunkten är Guds Ord, Guds Son, Kristus Jesus, vår Herre, som uppenbarades för profeterna efter deras sätt att profetera och enligt ordningen i Faderns frälsningsplan. Genom honom har allting blivit till och vid tidens slut har han blivit människa bland människor, synlig och påtaglig för att sammanfatta allt, förinta döden, låta livet träda fram (1 Tim. 1:10) och skapa gemenskap mellan Gud och människa. Den tredje huvudpunkten är den Helige Ande genom vilken profeterna profeterade, fäderna undervisade om Gud och de rättfärdiga leddes på rättfärdighetens väg. Vid tidernas ände har han på ett nytt sätt blivit utgjuten över mänskligheten för att över hela jorden förnya människan inför Gud. /  Bevis för den apostoliska förkunnelsen, sid 18, Artos förlag

Läs mer citat som visar på de äldre kyrkofädernas tro på treenigheten här.

Tillåter Bibelns Gud slavar? Är det ok?

Apr6

Det finns olika slags tjänare och slavar

Ordet slav i Gamla Testamentet kommer från det hebreiska ordet ebed (Strong’s 5650), som kan betyda slav eller tjänare – och det förekommer 800 gånger i KJV. Samma ord kan användas när man vill uttrycka att man är Guds tjänare. Det handlar alltså om att “tjäna” någon på olika sätt, och det har man gjort i vår historia både på frivillig basis med ganska behagliga förutsättningar, men även genom att vara slav under vidriga förhållanden där man lever som fånge och ägodel. I modern tid kanske man associerar “slav” med en rik och elak elit som skaffar sig tvångsarbetare, men i GT verkar det vara ett system där man hjälper fattiga – genom att erbjuda dem arbete inom sitt hushåll eller på sina ägor.

Även en modern betjänt eller au pair är ju en slags tjänare med kortare eller längre kontrakt/anställningar (utländska au-pairer erbjuds ibland en gratis flygbiljett hem om de stannat en längre tid – exempelvis ett-två år) och vi har även haft både pigor och drängar i våra dagar – där det vore extra känsligt att bli av med en viktig upplärd arbetskraft mitt i en viktig skördesäsong. Vi har även haft ett statarsystem i Sverige (avskaffades 1945) där lantarbetare arbetade på ett-års-kontrakt för en jordägare och fick en stor del av sin lön i natura. Lantarbetarna bodde på jordägarens ägor, och ofta i mycket dåliga och dragiga små hus. Det enda man kunde hoppas på var att jordägaren (patronen) var en resonlig och rättvis man, men om så inte var fallet så hade man tyvärr inte så mycket val. Man kunde förstås flytta till ett annat gods när kontraktet upphörde, men dels så var det ingen självklarhet att få plats någon annanstans och dels så kunde förstås den nya jordägaren vara lika oresonlig och snål. Jordägare tvingade förstås ingen att vara statare, men många människor hade inte så mycket annat val om de hade en familj att mätta och fick därför vara tacksamma för att de åtminstone kunde få plats på ett gods. Det handlar dock inte om att skriva på livstidskontrakt i några av dessa tjänar-former.

Vidare har många barn i vår historia blivit antingen utauktionerade (eller bortadopterade)  och hamnat i andra familjer, pga att en eller båda föräldrar inte kunnat ta hand om dem. Det är lätt för oss att säga att “så får det inte gå till!” när vi inte kan erbjuda något bättre. IDAG kan vi förstås det, men så har det inte alltid varit. Om man bor i en mycket fattig by under en fattig period i Sverige där föräldrar kämpar för att få mat till barnen, då är det inte en självklarhet att ta hand om ytterligare ett barn trots att barnet i fråga blivit föräldrarlös och har stora behov. Så var det tyvärr för många i vår historia, och vi kanske har läst både Kulla-Gulla och Emil i Lönneberga för att få en bild utav hur det kunde vara på den här tiden, med hotet att t o m hamna på fattighuset. För inte så jättelänge sedan kunde man se tidningsannonser där desperata unga ensamma mammor sökte anställning som hushållerskor, och var nöjda med alla erbjudanden som möjliggjorde att de kunde få ta med sig ett barn in i hushållet. Då skulle de ha arbete, inkomst, regelbunden mat, tak över huvudet, varmt på vintern och annan trygghet för sig själva och barnen. Att då bara förbjuda en sådan form av anställning utan att erbjuda ett bättre alternativ, vore ju att orsaka en sådan kvinna (och framför allt hennes barn) mycket skada. Idag finns bättre alternativ, men det är bara att konstatera att så inte alltid varit fallet. Det har inte alltid funnits ett skattebaserat samhälle som alltid är berett att rycka in.

Tjänare/slavar på Bibelns tid

Tjänare hade man även under Bibelns tid, och om någon naivt helt apropå skulle förbjuda människor att vara tjänare, så skulle det innebära umbäranden och död för många människor – och framför allt barn. Det skulle innebära att helt kapa deras möjligheter att få regelbunden mat, kläder, tak över huvudet, och att ingå i ett tryggt hushåll. Gud uppmuntrade inte människor att bli tjänare och heller inte att skaffa tjänare, MEN han var listig nog att inse fakta och att skriva lagar för att tillgodose tjänarnas rättigheter och möjliggöra en rättvis och human behandling. Många likställer Bibelns tjänare med “slavar som man kan behandla hur som helst och dumpa hur som helst”, men Gud uppmuntrar aldrig människor att behandla andra illa. Tvärt om gjorde han lagar just för att få människor att behandla andra väl.

Att vara tjänare handlar om att ha en slags beroendeställning inför någon, och de flesta av oss är beroende av att ha ett arbete eftersom vi är beroende av en inkomst. För oss i moderna Sverige så har vi flera alternativa anställningar att välja emellan (beroende på våra kunskaper), och skulle vi inte hitta något arbete alls så har vi ändå en trygghet i form av arbetslöshetskassa el dyl. På Bibelns tid så var det inte så många arbeten att välja emellan, och det handlade ofta om att ha ett hem, landområden och djur. De som ägde stora områden och många djur var också de som hade störst möjligheter att ha tjänare och daglönare, och det var förstås tacksamt för de människor som inte hade några tillgångar överhuvudtaget (men däremot kanske en familj att försörja). Det var vanligast att vara tjänare på frivillig basis, men man kunde också växa upp som barn till tjänare. Då bodde man kvar hos sina föräldrar på samma ställe, och alla tjänare tillhörde hushållet och hade rättigheter som hushållsmedlemmar.

Innan Mose lag så kan man läsa om Abimeleks tjänare i 1 Mos. 20, och de var alltså hovtjänare. Vi kan också läsa om Abraham, och att han samlade 318 av hans tjänare (födda i sitt hushåll) för att hitta Lot i 1 Mos. 14. I 1 Mos. 24:2 kan vi läsa om en tjänare/slav som ansvarade för Abrahams alla ägodelar. Under Mose lag kom en struktur för tjänarformen för att bevaka deras rättigheter.

2 Sam. 19:16 Benjaminiten Simei, Gerars son, som var från Bahurim, skyndade sig och kom ner med Juda män för att möta kung David. 17 Med honom följde tusen man från Benjamin och även Siba som hade varit tjänare i Sauls hus, och hans femton söner och tjugo tjänare var med. Dessa skyndade till Jordan före kungen.

En del kanske förfasas över att tjänare ibland ses som en annan persons “ägodelar”, men det beror på hur man ser det. En ägodel som en möbel eller maskin har inga lagliga rättigheter, men det har människor – därav Guds lagar som bejakar människors rättigheter. Ett företag som köps upp av ett annat (eller som går ihop), måste redovisa alla företagets tillgånger och kostnader, och då inkluderas personal och alla omkostnader som har med dem att göra. Det är inget nedvärderande på minsta vis, men personalen måste ändå redovisas som om det handlar om ägodelar – något som inkluderas i företaget. På samma vis måste man i Bibelns tid ibland redovisa (eller bara hänvisa till) en viss persons hushåll och alla personer och tillhörigheter som ingår i hushållet. Det kan även inkludera djur.

Tjänare kunde bli fria

Man kunde arbeta som tjänare i sex år, men det gick även att förlänga kontraktet på frivillig basis. Det fanns olika sätt för en tjänare att bli fri.

  • Han kunde bli utköpt av familjemedlemmar (3 Mos. 25.49)
  • Han kunde köpa sin egen frihet (3 Mos. 25.49)
  • Var sjunde år så blev alla tjänare automatiskt fria utan någon form av ersättning till sina herrar, men däremot skulle herrarna förse tjänarna med stora tillgångar. Det fanns dock möjlighet till förlängning. (3 Mos. 15:13)
  • Om tjänaren blev skadad pga dålig behandling så blev han automatiskt fri (2 Mos. 21:26). Att skada en tjänare vore väldigt ologiskt eftersom en skadad tjänare naturligtvis är en sämre tillgång för en herre än en friskt, stark, mätt och nöjd tjänare. Det är ju att jämföra med en bonde som sparkar sin skördetröska och hugger den med en skruvmejsel.

Verser om tjänare/slavars rättigheter

Se även 5 Mos. 15 nedan.

2 Mos. 21:2 Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen. 3 Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom. 4 Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri. 5 Men om slaven säger: “Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, 6 då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

Gud förbjuder inte människor att arbeta som tjänare eftersom det kan vara den enda möjliga livlinan för många människor, och att få chansen att arbeta som tjänare och ingå i ett hushåll kan betyda trygghet för en man samt hans fru och barn. Helst vill man förstås hamna i ett bra hushåll med en herre som tar väl hand om alla sina tjänare –  och samma önskan har vår himmelska Herre. Om en herre inte behandlar sina tjänare som lagen kräver, så kan den herren dömas för överträdelse av lagen. Även om det står att tjänaren alltid ska vara sin herres tjänare, så finns det ändå tillfällen där tjänaren kunde bli fri (se ovan). Sen ska vi heller inte ta för givet att en slav som erbjuds frihet verkligen vill bli fri, för många har ingen annanstans att gå och kanske dessutom stortrivs i sitt hushåll. Frågan är hela tiden hur en person ska få en trygg inkomst källa för sig och sin familj – helst livet ut. Att ha tjänare i sitt hushåll betyder inte att man har rättighet att behandla dem hur som helst, och Gud kommer att döma oss var och en beroende på hur vi behandlar våra medmänniskor – oavsett om medmänniskan är kung eller slav.

2 Mos. 21:7 Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna. 8 Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. 9 Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt.

Uppmuntrar Gud fäder att sälja sina döttrar till tjänare? Absolut inte, och få fäder skulle ens tänka på att göra något sådant. MEN, nu måste Gud se till verkligheten och acceptera att det finns fäder som faktiskt tar detta desperata steg, kanske för att de råkat illa ut (pga olyckor och sjukdom) eftersom de vill ordna den bästa tryggheten för sin dotter som de kan förmå. De kanske inser att de omöjligt kan ge dottern det hon behöver, och heller inte vill se henne svälta. En fader kan låta sin dotter växa upp i ett annat hushåll som han tror kan vara ett bättre och tryggare hushåll än vad han själv kan erbjuda. När vi läser “sälja” får vi också tänka på giftermålsförfarandet på den här tiden, när det i princip handlar om två familjer som gifter sig med varandra, och där det ingår brudgåvor och andra seder. Men en fader kan enligt versen även låta sin dotter växa upp i ett annat hushåll som tjänare (förmodlingen i form av hushållerska), och även då måste affärerna kring detta lösas mellan två hushåll. Dottern har då en permanent plats i hushållet (som en hustru har) och ska inte friges. Faderns poäng var ju att ge dottern en permanent framtida trygghet, och om dottern sedan gifter sig så byter hon hushåll vid den tidpunkten – såvida hon inte gifter sig med herrens son, eller kanske herren själv. I så fall har hon en hustrus fulla rättigheter. Det är inte tänkt att dottern ska behandlas illa på något sätt, men om detta ändå sker så har hon rättigheter genom lagen.  Vid sådana fall får kvinnan lämna hushållet, dock inte till ett främmande folk. Det räcker inte bara med att förbjuda män att handla trolöst mot kvinnor, för det kan de ju göra ändå och då har vi ju en person som blivit kränkt. Hur ska vi då bäst lösa problemet för HENNE? Lagarna är skrivna med tanke på den svaga parten.

2 Mos. 21:10 Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. 11 Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Ovan ser vi fler rättigheter som ger trygghet för kvinnan och även hennes framtida barn. Gud uppmuntrar inte någon att ta sig mer än en hustru, men det kan ju människor göra ändå. Då måste rättigheterna ses över så att ingen av fruarna får stå tillbaka.

2 Mos. 21:12 Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden. 13 Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. 14 Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö. 15 Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden. 16 Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. 

Ja, för vissa synder så var det dödsstraff eftersom Mose lag handlar om en teokrati, och eftersom det var mycket viktigt för Israel att leva moraliskt rätt. Nu har vi alla redan fått ett dödsstraff – för vi ska var och en dö fysiskt innan vi lämnar denna jord – men för en del kommer dödsstraffet tidigare än tänkt pga överträdelse av lagen. Förhoppningsvis tänkte israelerna på detta och avhöll sig från sådana synder. Rövar man bort en människa så förtjänar man dödstraff. Det går alltså inte att fånga människor och tvinga dem att vara slavar. Även Paulus ser slavhandlare som överträdare av lagen.

1 Tim. 1:8 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, FÖR SLAVHANDLARE, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

2 Mos. 21:17 Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.18 Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, 19 eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad. 20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det. 21 Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

Gud uppmuntrar inte heller här någon att skada någon annan. Det handlar återigen om skydd för den svaga, och hur man går tillväga när man står inför fullbordat faktum. Gud vill inte att herrar ska slå sina tjänare, men Gud inser förstås att en del människor ändå skulle kunna göra något sådant. Förmodligen var det inte vanligt att skada tjänare eftersom det ju skulle drabba herrarna själva (varför förstöra något som man själv äger?). Att döda en människa ger dödsstraff, och det gäller även om man dödar en tjänare. Men om den slagne tjänaren överlever i 1-2 dagar så sker inget straff (det blir således inget dödsstraff), och även om det kan låta konstigt så kan det i vissa fall vara en fördel för tjänaren att hans herre får leva eftersom en död arbetsgivare ofta betyder reducerade möjligheter att få mat, kläder, tak över huvudet för sig själv eller sin familj och en framtida trygghet ända till ålderdomen. I andra fall kan man mycket väl förstå att en tjänare under sådana omständigheter vill fly från en sådan hemsk herre, och då finns det betryggande lagar för sådana flyende tjänare. (Se mer nedan.)

2 Mos. 21:26 Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. 27 Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

En tjänare kan bevisa sin uppkomna skada och visa för alla som vill se att hans herre inte lyder lagen såvida han inte släpper honom fri. Att vara känd som en familjeansvarig som skadar sina tjänare och/eller orsakar så att tjänare vill fly från honom, är ingenting att vara stolt över i omgivningen och bland grannar. En herre vinner på att behandla sina tjänare väl. Vem vill ha en svag, tilltufsad och bitter tjänare som talar illa om sin herre och som riskerar att fly? Det finns ju alltid en risk att en tjänare flyr (manliga tjänare tar vanligtvis hand om djur utanför bostaden, vilket innebär många flykttillfällen), och en flykt är för tjänaren förknippat med många rättigheter för egen del, men däremot har ägaren ingen rättighet att tvinga honom tillbaka.

5 Mos. 23:15 En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre.16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

Gud säger tydligt att man INTE får behandla tjänaren illa. Det betyder inte att folk därför kommer att lyda, men då finns det lagar som ger slavar rättigheter. Om en slav som flytt ges tillbaka till hans herre, så har den som återlämnat honom överträtt lagen. För att lyda lagen åläggs han i stället att ge honom en lämplig plats på hans ägor att stanna på.

3 Mos. 22:10 Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare skall inte äta av det heliga. 11 Men när en präst har köpt en slav för sina pengar, får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.

Gud ger lagar med tanke på de fattiga

En “främling” kan vara en genomresande affärsman som kanske lånar för att investera, så det är skillnad på att låna ut pengar till en tillfällig besökare, eller att låna ut pengar till en bofast.  Gud vill aldrig att vi är oärliga i affärer, eller att vi är ockrare. Han vill att vi ska uppmärksamma de fattiga och hjälpa till där vi kan.

3 Mos. 25:35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. 43 Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud. 44 Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. 

Det finns alltså människor som erbjuder sig att ingå i tjänarsystemet, men om det handlar om en medbroder (en annan israel) så får arbetsgivaren bara tillfälligtvis (till nästa jubileum) erbjuda honom anställning, och då snarare som daglönare eller inneboende. Det är förstås inte alla hushållsägare som har möjlighet att erbjuda ett sådant alternativ, men om man hade stora ägor och många djur så kanska man hade sådana möjligheter. Vid nästa jubileum så måste i så fall tjänaren återvända till sin släkt, såvida han inte dessförinnan fått ekonomisk hjälp att sluta att vara tjänare.  Denna lag är delvis lagd pga att israelerna en gång tidigare varit slavar i Egypten, och Gud vill inte att det händer igen.

3 Mos. 25:45 Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom. 46 Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Om man redan har tjänare i sitt hushåll så är det lämpligt för både tjänare och ägare att leta fler tjänare bland de som redan finns på plats och är släkt med dem. När sedan hushållsägaren lämnar över till nästa generation (en av hans söner) så har tjänarna tryggheten att få kvarstå i hushållet. Men de har förstås alltid sina rättigheter enligt lagen med sig trots chefsbytet.

5 Mos. 5:14 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen.

Vilodag på sabbatsdagen gäller även tjänare.

5 Mos. 14:28 Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Gud tänker på de fattiga och vill att vi alltid ska uppmärksamma dem och hjälpa dem.

5 Mos. 15:1 Vart sjunde år skall du låta vara ett friår, 2 och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. 3 En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, 8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: “Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

“Ingen fattig borde finnas hos dig”, säger Gud här ovan.

5 Mos. 15:12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom. 13 Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer. 14 Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som Herren, din Gud, har välsignat dig med. 15 Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.16 Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, 17 då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt.18 Du skall inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som någon avlönad arbetare. Och Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt vad du gör.

Tjänaren har vid avslut lagenlig rätt att bli försedd med rikligt med produkter från ägaren. Även om en tjänare gått med på att vara en tjänare för alltid, så har han ändå rätten att få sluta vid varje jubileumår.

Ska vi hålla sabbatsdagen fortfarande?

Mar28

Olika lagar i olika epoker

När det handlar om sabbatsdagen så hjälper det oss om vi förstår att vi måste dela in Guds förbund och bud i olika historiska epoker. (Dessutom är en del lagar/bud eviga, andra gäller endast under en viss tid, en del lagar gäller alla, andra gäller bara vissa, etc.)

  1. Det fanns bud från Gud som människorna var tänkta att hålla redan från Dag 1 (innan Mose lag existerade), och det handlade inte bara om budet att inte äta av den förbjudna frukten. Kain syndade exempelvis när han dödade sin bror, och Gud menar i 1 Mos. 4:7 att människorna bör stå över synden. På sätt och vis skulle man kunna säga att de bud som gällde vid den här tiden var de som sedan fortsatte att gälla även under tiden för Mose lag och även efteråt. Det blir aldrig omodernt att undvika mord, stöld, äktenskapsbrott och lögn.
  2. Mose lag kom till under Exodus när Mose mottog dessa bud direkt från Gud. Dessa bud – 613 inalles – ingick i förbundet/avtalet/testamentet mellan Gud och Israel. Andra människor var inte avskurna från detta förbund eftersom de hade alla möjligheter att ansluta sig till Israel och gemensamt ära den sanna Guden. De viktigaste buden i Mose lag var i princip de som gällt redan innan Mose lag (som man skulle kunna benämna allt som ingår i “det dubbla kärleksbudet” eller att älska sin nästa som sig själv) och de blev också skrivna i sten direkt av Gud. Även sabbatsbudet skrevs ner i sten trots att detta bud inte står uttalat innan Mose lag, och det var för att det var ett väldigt speciellt bud och ett tecken för Israel att de var Guds utvalda. (Att arbeta 6 dagar och vila 1 dag är dock ett koncept som alla människor mår bra att ha som grundprincip, eftersom vi behöver ett bra mönster att gå efter – samt välbehövlig vila.)
  3. Efter Jesu död och begravning så har vi ett nytt testamente, och detta testamente gäller både judar och hedningar. Det gamla testamentet mellan Israel och Gud gäller inte längre, men det betyder förstås inte att det finns 0 bud att följa. Det nya testamentet inkluderar det nya tecknet att en individ som omvänt sig från sina synder och bestämt sig för att följa Jesus DÖPER sig. De bud som vi fortfarande ska följa är de som alltid gällt sedan begynnelsen, och handlar om det dubbla kärleksbudet. Då har vi uppfyllt lagen. Löftet är att vi inte gör vad köttet begär OM vi vandrar i Anden.

Tio Guds bud och ytterligare 603 lagar ingick i ett speciellt förbund/avtal mellan Gud och Israel efter att de flytt från Egypten

Nästan hela innehållet i tio Guds bud gällde redan innan Mose lag kom till, men under Mose ledning så var det första gången som buden detaljerades och skrevs ner – ihop med en rad andra bud. Alla de bud som skulle ingå i förbundet mellan Gud och Israel skrevs ner, och tio Guds bud skrevs ner på stentavlor (av Guds finger) för att förvaras i förbundsarken. Eftersom 9 av de 10 lagarna handlar om respekt och kärlek till sina medmänniskor, så kan man säga att de gällde redan innan Mose lag, men så är inte fallet med sabbaten eftersom det inte handlar om en moral-lag där man riskerar att såra sina medmänniskor. Det är alltså inte något som är grundlagt i vårt samvete. Visserligen kanske man själv kan tycka att mönstret jobba 6 dagar och vila 1 är ett bekvämt mönster för ens liv, men man skulle inte veta om att det var en “synd” att inte konsekvent undvika all sorts arbete var sjunde dag, såvida detta inte angivits som en lag – precis som var fallet när Mose lag kom till. Alltså tror jag inte en sådan lag fanns från begynnelsen. När det nya testamentet kom var det förmodligen flera judar som fortsatte med samma mönster av gammal vana.

Innan Mose lag så gjorde Gud ett speciellt förbund med Abraham och hans säd efter honom, och det förbundet hade tecknet att allt manfolk skulle omskära sig. Ingår man inte i ett visst förbund så finns det inga skäl att lyda tecknet som står för förbundet. Ett förbundstecken (symbol för förbundet) innebär en påminnelse om att den som utför tecknet också ska följa innehållet i det förbund som tecknet är en symbol för. Att endast använda sig av tecknet/symbolen för förbundet, utan att lyda själva innehållet i förbundet, är förstås inte logiskt. Däremot är det inte en synd att exempelvis omskära sig även om man inte ingår i Abrahams förbund för det kan i vissa fall finnas medicinska fördelar med det.

Här nedan ser vi vad som står om sabbatsdagen i Moseböckerna. Det var ISRAELS BARN som ingick i förbundet med Gud under Exodus. Israels barn var i princip de som var släkt med Jakob (som ju fick det nya namnet Israel, av Gud), men även vem som helst som valde att ansluta sig till Israels folk och följa deras Gud – den sanna Guden.

2 Mos. 19:3 och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: “Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: —5 Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. 6 Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.“7 När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom. 8 Allt folket svarade med en mun: “Allt vad Herren har talat vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

Mose var medlaren mellan Gud och Israels barn vad gäller detta speciella förbund som människorna svarade att de ville hålla. Gud lovade att se på Israel som sitt egendomsfolk på villkor att de följde alla lagarna som ingick i det förbund som han slöt med dem. Gud förklarar buden för Israels folk, och han påminner dem om att han fört dem ut ur Egypten. Att använda sig av det ungefärliga mönstret med att arbeta 6 dagar och vila 1 dag är bra för oss människor.

2 Mos. 20:1 Och Gud talade alla dessa ord:2 Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.—8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.10 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

Vi ser hela tiden att det är Israels folk som förbundet med dess lagar är till för, och sabbaten är ett tecken mellan Gud och Israel från släkte till släkte. Det här med “evigt” och “släkte till släkte” kan man skriva mer utförligt om och du kan läsa mer om det i den här artikeln. Gud kan exempelvis sluta ett evigt förbund som tyvärr kan brytas om motparten inte gör sin del av avtalet. “Evigt” kan dessutom betyda en väldigt lång tid/era, fram till en annan era. En era som gör slut på många förbund och eviga livsmönster är ju när Guds rike kommer till jorden.

Om vi vill lyda sabbatsbudet på det sättet som det står beskrivet i förbundet mellan Gud och Israel, så kan vi inte välja vissa delar av avtalet medan man struntar i andra. “Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden” står det gällande sabbaten, så om man menar att det är viktigt att lyda sabbatsbudet som ju är beskrivet i Gamla Testamentet, så måste man förstås lyda alla detaljer. Sådana tuffa lagar hade sin poäng i en teokrati som ju gällde för Israel, eftersom det för alla folks skull var viktigt att Israel levde rent och höll allt mörker och olydnad borta från sina liv. Om Israel levde som alla andra så skulle de inte urskiljas moraliskt från andra människor, och därmed skulle deras Gud inte heller vara något att eftertrakta. Under det Nya Testamentet lever vi inte under en sådan teokrati där ett folk ska vara ett ljus för andra folk, utan vi har den helige Ande som vår ledstjärna.

2 Mos. 31:12 Herren sade till Mose: 13 SÄG TILL ISRAELS BARN: Mina sabbater skall ni hålla,TY DE ÄR ETT TECKEN MELLAN MIG OCH ER från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er. 14 Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. 15 Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. 16 ISRAELS BARN SKALL HÅLLA SABBATEN och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. 17 Den är ett evigt tecken MELLAN MIG OCH ISRAELS BARN, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade. 18 När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.

Uppenbarelsetältet och Guds tempel i Jerusalem finns inte längre, så det är inte möjligt att utföra alla instruktioner enligt nedan (som ingår i en text med enormt många fler instruktioner). Trots detta så står det att det handlar om en “evig stadga“. Det gäller alltså under en hel era.

3 Mos. 24:5 Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa.6 Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte. 7 På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren. 8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund. 9 De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.

Jag har skrivit om mannen som samlade ved i en annan bloggartikel, och situationen är förmodligen mer komplex än att bara samla ihop lite pinnar på en sabbat. Fallet handlar förmodligen om att förbereda offer för avgudadyrkan. Jag tar med avsnittet här för att återigen visa allvaret med att inte lyda Guds ord om man lever i en teokrati. Idag lär dock vissa kristna ut att lydnad av sabbat är ett måste, samtidigt som de inte gärna vill lyda resten av budet – att den som bryter budet måste dödas.

4 Mos. 15:31 Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.”32 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. 33 De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten.34 Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. 35 OchHerren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” 36 Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Israel var ålagada att utföra vissa offer beroende på om vilken högtid det handlade om. Många kristna vill gärna lära ut att sabbaten är ett måste, men de vill inte gärna utföra de offer som Mose lag kräver:

4 Mos. 28:9 På sabbatsdagen skall du offra två felfria årsgamla lamm och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer, med tillhörande drickoffer. 10 Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras varje sabbat utöver det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.11 På era nymånadsdagar skall ni som brännoffer åt Herren offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm.

Återigen läser vi här nedan att det är Israels barn som ska följa stadgarna i Mose lag, och löftet är att om de följer buden så ska de få ta det förlovade landet i besittning. Gud vill också att de ska berätta om hur Gud räddat dem ur Egypten, och även påminna om dessa lagar till barn och barnbarn. Buden gällde inte bara för tiden under flykten från Egypten, utan de ska gälla även i det nya förlovade landet. Israel åläggs att inte lägga till eller dra ifrån något av Guds bud som de ska lyda. Det innebär att om de exempelvis väljer att undvika arbete på sabbaten, samtidigt som de vägrar att döda familjemedlemmar eller vänner som inte lyder budet, så har de ju valt att dra ifrån delar av Guds bud. Det går inte att välja och vraka mellan Guds bud. Det handlar om allt eller inget.

5 Mos. 4:1 Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. 2 Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herrens, er Guds, bud som jag ger er. 3 Ni har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor. Herren, din Gud, utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor. 4 Men ni som höll fast vid Herren, er Gud, ni lever alla än i dag.5 Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. 6 Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: “I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.” 7 Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som Herren, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom? 8 Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?9 Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn 10 vad som skedde den dag då du stod inför Herren, din Gud, vid Horeb, då Herren sade till mig: “Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem.” 11 Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. 12 Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. 13 Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. 14 Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning.

Sabbaten var till för Israel och för att de skulle reflektera över vad Gud hade gjort för dem, och för att komma ihåg det förbund som de hade med honom. Det var alltså inte en lag som skulle gälla även hedningar som lever under det nya testamentet. En del kristna vill väldigt gärna lära ut att det är ett krav att lyda sabbaten, samtidigt som de menar att det inte är ett krav att omskära sig. Men både sabbat och omskärelse står med i Mose lag. Mose lag/förbund var tänkt för de judar som räddades undan Egyptens slaveri, och även vad gäller deras efterkommande barn och barnbarn (för att täcka hela Israels levnad under Exodus och i sitt förlovade land). Kristna har aldrig levt under Mose lag i det gamla testamentet. Vi lever i en ny tid som gällt sedan Jesus dött på korset, då förhänget i templet rämnade för att öppna upp för det allra heligaste, och där ett nytt förbund/testamente kungjorts för oss. Vi hedningar kan inte ens vara med i det gamla judiska förbundet, för det nya förbundet tog vid där det gamla förbundet slutade att gälla. Vi kan inte leva under två olika förbund. Här nedan kan vi återigen läsa att skälet för Israel att hålla sabbatsdagen är för att de ska komma ihåg hur Gud hjälpt dem ur slaveriet i Egypten. Det har inte hedningar varit med om.

5 Mos. 5:5 Mose kallade samman hela Israel och sade till DEM: Hör, ISRAEL, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för ER. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.2 Herren, vår Gud, slöt ett förbund MED OSS på Horeb. 3 DET VAR INTE MED VÅRA FÄDER HERREN SLÖT DETTA FÖRBUND, UTAN MED OSS SJÄLVA SOM STÅR HÄR I DAG, OSS ALLA SOM NU LEVER. 4 Ansikte mot ansikte talade Herren till ER ur elden på berget. 5 Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:—12 Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 14 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. 15 KOM IHÅG ATT DU VAR EN SLAV i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. DÄRFÖR HAR HERREN, DN GUD, BEFALLT DIG ATT HÅLLA SABBATSDAGEN.

Även Jeremia intygar hur viktigt det är att lyda sabbatsdagen, om man ingår i förbundet. Det var för deras själars skull

Jer. 17:21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar.22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder.—Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.

I 1 Kung. 8:9, 21 så kan vi läsa att förbundsarken innehöll Mose stentavlor, som måste bevaras av Israel (både vad gäller själva tavlorna och vad gäller innehållet på tavlorna). Vi kristna har inte tillgång till denna förbundsark, men däremot så måste vi som sagt hålla de grundläggande kärleksbud som gällt sedan begynnelsen.

Nya testamentet – ett annat förbund

Innehåller i tio Guds bud är alla repeterade i det nya testamentet, förutom sabbatsbudet.

Lukas 22:19 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.” 20 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

De kristna fortsatte att samlas i templet på sabbaten även efter Jesu död, för att predika om Jesus. Det var inte bara på sabbatsdagen som de gjorde detta utan alla dagar (Apg. 5:42). I Galaterbrevet kan vi läsa att Abrahams förbund en dag skulle komma att bli uppfyllt i Jesus Kristus, och även att Mose lag skulle upphöra. Jesus är ju den som löftet syftar på, och det gamla förbundet gäller alltså ända fram till han trätt fram – då ett nytt förbund tar vid. När nu Jesu dött och uppstått för oss, och när vi fått den helige Ande som hjälpare i våra liv – när vi omvänt oss och döpt oss – så gäller inte längre det tidigare förbundet och heller inte sabbatsbudet. Ett nytt förbund gäller, och visst kan vissa bud repeteras även i det förbundet. De bud som återfinns i det nya testamentet är samma bud som gällde innan Mose lag gällde – alltså allting som har med kärlek och moral att göra. Älskar vi vår nästa som oss själva så behandlar vi dem väl och vi uppfyller därmed lagen.

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.—23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare[l] fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Jeremia talar om ett nytt förbund som ska komma, där Guds lag snarare ska finnas i människornas hjärtan i stället för på stentavlor. Att hålla sabbaten är inte ett tecken för det nya förbundet, utan DOPET är tecknet.

Jeremia 31:31 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, 32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.33 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Paulus förklarar detta nya förbund, och lagen som ska finnas i våra hjärtan. Han talar om den helige Ande, och löftet är att vi inte gör vad köttet begär om vi lyder Anden.

Hebr. 8:1 Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen — 5 De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.8 Men Gud förebrår dem när han säger:Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem, säger Herren.10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.—13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna. 

Paulus talar om det nya förbundet även i Korinthierbrevet.

2 Kor. 3:3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.— 6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? — 13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. 16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. 

Jesus fick frågan av en man vad han måste göra för att få evigt liv, och Jesus svarade honom med att lista de buden som har med kärleken till sin nästa att göra. Alltså att inte mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla och ljuga, men att däremot hedra sina föräldrar och att älska sin nästa som sig själv. Sabbatsbudet nämnde han aldrig.

Matt. 16 En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?“17 Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” 18 Han frågade honom: “Vilka?” Jesus svarade: “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt,19 Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” 

Tecknet för det nya förbundet är – DOPET och den helige Ande som sigill

Abrahams förbund med omskärelsen som förbundstecken är förbi, och Moses förbund med sabbaten som förbundstecken är förbi, men nu gäller det nya testamentets förbund som har dopet som förbundstecken. Det nya förbundet betyder att de snarare är våra hjärtan som ska vara omskurna, och inte köttet. Köttets omskärelse vara bara ett yttre tecken i förbundet med Abraham, och även om man omskar sig redan på 8:e dagen så säger Bibeln att sanna Abrahams barn var de som levde som Abraham. Omskärelsen var tänkt för Abrahams barn och efterkommande släktingar, så tecknet kom redan från början. Ett utföra ett yttre förbundstecken är aldrig en slutgiltig försegling, utan det är lydnad av förbundet som avgör en människas frälsning.

Joh. 8:39 De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.

Kol. 2:11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur12 och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft,han som har uppväckt honom från de döda. — 16 Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.

Dopen är ett yttre tecken på att man gått med i det nya förbundet. Johannes Döparen (förlöpare till Jesus) vägrade att döpa de som inte levde moraliskt rätt. Den helige Ande ges som gåva vid omvändelse. Den helige Ande påminner oss om Guds lag på ett annat sätt än de stentavlor gjorde i gamla testamentet.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Andesom gåva.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. 10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

 

Gud är inte besviken på galaterna för att de tänkt återvända till omoderna gamla lagar såsom du skall icke döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, osv, utan han var besviken på dem för att de på sina håll gick tillbaka till Mose lag. Paulus varnade dem att om man ska hålla Mose lag så måste man hålla ALLA dess lagar, och då kan man inte välja och vraka. Om de återgår till Mose lag så har Jesus dött för dem i onödan, för då går de också tillbaka till djurofferlagen.

Gal. 4:9 Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? 10 Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år.—

Gal. 5:1Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 

Rom.14:5 Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. 6 Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.  

Sabbatsvilan

Hebr. 4 talar om att träda in i hans VILA, och var och en som har en relation med Jesus går också in i hans andliga vilja. Därför är Kristus vår sabbat. I det gamla testamentet handlade det om en bokstavlig vila på sabbaten, men i Jesus har vi en andlig vila. Jesus har lett in oss i ett annat sorts löftesland än Kanaan (Matt. 1:21).

Rom. 10:4 Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

Hebr. 4:1 Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. — 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila, och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd.4 Ty på stället om den sjunde dagen säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. 5 På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila. 6 Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull. 

Nu är visserligen bara Jesus människosonen, men det är inte bara människosonen som kan bryta sabbaten eftersom Jesus också säger att sabbaten är gjord för människan och inte människan för sabbaten. Jesus undervisade om dessa ord precis efter att han gett ett exempel på en person som på sätt och vis bröt sabbatsbudet. Däremot passar det bra att säga att människosonen är Herre över sabbaten eftersom det bara är han som gjort VILAN i honom möjlig för oss andra.

Markus 2: 23 En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. 24 Då sade fariseerna till honom: “Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” 25 Han svarade: “Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: 26 hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?” 27 Och Jesus sade till dem: “Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. 28 Så är Människosonen Herre också över sabbaten.”

Kyrkofäder

Epistle of Barnabas 2:4-6 (130 A.D.)

“For He has made it clear to us through all the prophets that He needs neither sacrifices nor whole burnt offerings nor general offerings, saying on one occasion: ‘What is the multitude of your sacrifices to Me?’ says the Lord. ‘I am full of whole burnt offerings, and I do not want the fat of lambs and blood of bulls and goats, not even if you come to appear before Me. For who demanded these things from your hands? Do not continue to trample My court. If you bring fine flour, it is in vain; incense is detestable to Me; your new moons and sabbaths I cannot stand.’ Therefore He has abolished these things, in order that the new law of our Lord Jesus Christ, which is free from the yoke of compulsion, might have its offering, one not made by man.”

The Epistle of Ignatius to the Magnesians  (110 A.D.)

“Do not be deceived by strange doctrines or antiquated myths, since they are worthless. For if we continue to live accordance with Judaism, we admit that we have not received grace. For the most godly prophets lived in accordance with Christ Jesus. This is why they were persecuted, being inspired as they were by His grace in order that those who are disobedient might be fully convinced that there is one God who revealed Himself through Jesus Christ His Son, who is His Word which came forth from silence, who in every respect pleased Him who sent Him. If, then, those who had lived in antiquated practices came to newness of hope, no longer keeping the Sabbath but living in accordance with the Lord’s day, on which our life also arose through Him and His death (which some deny), the mystery through which we came to believe, and because of which we patiently endure, in order that we might be found to be disciples of Jesus Christ, our only teacher, how can we possibly live without Him, whom even the prophets, who were His disciples in the Spirit, were expecting as their teacher? Because of this He for whom they rightly waited raised them from the dead when He came. Therefore let us not be unaware of His goodness. For if He were to imitate the way we act, we are lost. Therefore, having become His disciples, let us learn to live in accordance with Christianity. For whoever is called by any other name than this one does not belong to God. Throw out, therefore, the bad leaven, which has become stale and sour, and reach for the new leaven, which is Jesus Christ. Be salted with Him, so that none of you become rotten, for by your odor you will be examined. It is utterly absurd to profess Jesus Christ and to practice Judaism. For Christianity did not believe in Judaism, but Judaism in Christianity, in which “every tongue” believed and “was brought together” to God.” (10)

Eusebius Ecclesiastical History, Book 1, Chapter 5 (c. 315 A.D.)

“For as the name Christians is intended to indicate this very idea, that a man, by the knowledge and doctrine of Christ, is distinguished by modesty and justice, by patience and a virtuous fortitude, and by a profession of piety towards the one and only true and supreme God; all this no less studiously cultivated by them than by us. They did not, therefore, regard circumcision, nor observe the Sabbath, neither do we; neither do we abstain from certain foods, nor regard other injunctions, which Moses subsequently delivered to be observed in types and symbols, because such things as these do not belong to Christians.” 

“Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem” 1 Sam. 2:25

Jan26

Eli1 Sam. 2:25 —Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem

Denna halva vers brukar användas för att försöka ge stöd åt predestinationsläran – att Gud är den som förutbestämmer vem som ska bli frälst och vem som inte ska det, och att ingenting sker emot hans vilja, vilket då måste inkludera synd (om man vill vara konsekvent). Men meningen ovan kan helt enkelt läsas “de lyssnade inte till sin far och DÄRFÖR ville Herren döda dem”.  Det svenska ordet “ty” kan också uttryckas med “därför”, och enligt Adam Clarke så är det hebreiska ordet som är översatt till “ty”, också översätt till “därför” på andra ställen i Bibeln. 

Adam Clarke:

“Because the Lord would slay them – The particle כי ki, which we translate because, and thus make their continuance in sin the effect of God’s determination to destroy them, should be translated therefore, as it means in many parts of the sacred writings. See Noldius’s Particles, where the very text in question is introduced: Sed non auscultarunt, etc., Ideo voluit Jehova eos interficere; “But they would not hearken, etc.; Therefore God purposed to destroy them.” It was their not hearkening that induced the Lord to will their destruction.”

Young’s Literal translation:

25 If a man sin against a man, then hath God judged him; but if against Jehovah a man sin, who doth pray for him?’ and they hearken not to the voice of their father, THOUGH Jehovah hath delighted to put them to death.

Det vore en absurd tanke att Gud först förvägrar vissa människor möjligheten att lyssna på honom – som ju skulle kunna medföra omvändelse  och liv – för att sedan vända helt om och döda dem för att de inte lyssnade på honom! Ville han att de skulle lyssna på honom eller inte? Man skulle kunna tycka att detta säger sig självt, men i den reformerta skolan så förekommer det flera teologiska kullerbyttor för att om möjligt försvara den reformerta tron. Därför slår man gärna klorna i varje vers som skulle kunna tyda på att Gud predestinerar ALLT under solen.  Här är hela kontexten:

1 Sam. 2:22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: “Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.

Elis söner var Hofni och Pinehas, och de agerade ofta emot Guds heliga lagar och bud, och de är lysande exempel på att Guds vilja inte alltid sker. Läser vi vidare i texten ser vi också att den annars så gudfruktiga Eli varit alldeles för mesig vad gäller hans egna söner, för även om han själv inte deltog i deras synder (eller andras synder) så tillrättavisade han dem inte tillräckligt. Kärleken till ens egna barn är ju ofta väldigt stark, men om man har en sådan ansvarsfull roll som Eli hade (prästrollen, med ansvar för Herrens Hus och alla offer) så är det extra viktigt att medarbetare och hushållsmedlemmar lever enligt Guds lagar – för att vara goda föredömen och mönster.  I stället blev det tvärt om, för trots att Eli faktiskt både varnade dem och bad dem sluta med sina syndiga liv, så  borde han ha följt upp historien för att se till att det verkligen blev en förändring.

Elis var visserligen av en rejält hög ålder och var blind, men han hade ändå ansvaret för ordningen i Guds hus, och om han skulle uppleva att han inte klarade av sitt arbete så hade han ju chansen att se till att en god efterträdare fanns tillgänglig. Det borde ha varit hans söner, och kanske hoppades han i det längsta att de skulle omvända sig. Men eftersom han var alldeles för mild gentemot sina söner så gjorde han fel pga sitt ansvar som han negligerade. Det är intressant att se att Gud faktiskt ångrade sitt tidigare löfte om välsignelser, och ändrade ståndpunkt pga människors beteenden. Det talar starkt emot en teologi där det inte finns fri vilja och där Gud förutbestämmer allt utan påverkan av människor. Det ursprungliga löftet innehöll ansvar och välsignelser, men eftersom Gud kände sig föraktad så ändrade han på de planerna. Saker och ting sker inte alltid som Gud tänkt, och det är pga människans fri vilja som han skapade oss med. 

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: “Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus? 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.  

Det Eli gjorde (eller INTE gjorde, med tanke på hans slapphet vad gäller sina syndiga söner) var helt klart en missgärning och emot Guds vilja, och straffet för blev hårt. Det kan hända att Gud helt enkelt tog sin hand ifrån Elis släkt och lät fienden få sin vilja fram. 

 

1 Sam. 3:13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva.”

Elis död är mycket berömt. Han föll baklänges av stolen han satt på, bröt nacken och dog. 

12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. 13 När han kom dit satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och vaktade, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden med budskapet, brast hela staden ut i klagorop. 14 När Eli hörde klagoropet, sade han: “Vad betyder detta oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade gråstarr så att han inte kunde se. 16 Mannen sade till Eli: “Jag är den som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag.” Då sade Eli: “Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: “Israel har flytt för filisteerna, och mycket folk har stupat. Dina båda söner Hofni och Pinehas är också döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten, bröt nacken och dog. Ty mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.

Vad är en människa att hon skulle vara ren? – Job 15:14

Jan14

job

Job 15:14 (Elifas säger…) Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

Job 4:17 (Elifas säger…) Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?  

(Job 4:17 Shall mortal man be more just than God? shall a man be more pure than his maker? – KJV)

Job 25:4 (Bildad säger…) Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna vara ren?

Elifas från Teman, och Bildad från Sua och Sofar från Naama hade inte alltid goda råd att erbjuda Job. Tvärt om så kritiserade Gud dem för deras dåraktighet och för att inte beskriva honom på ett korrekt sätt. Gud vänder sig framför allt till Elifas med sin kritik, men alla tre får sig en släng av sleven. Gud ansåg däremot att Job talade de rätta sakerna inför honom (Gud), och tack vare Jobs ödmjuka böner för sina vänner så visade Gud nåd mot dem trots deras överträdelser. (Det är viktigt att be för våra medmänniskor eftersom böner påverkar!). Tack och lov tog de chansen att få bli renade, och de lydde Gud och samlade ihop djur för att offra som brännoffer för att få föråtelse för sina synder. Där det finns omvändelse finns det chans till förlåtelse.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty NI HAR INTE TALAT OM MIG VAD SOM RÄTT ÄR, SÅ SOM MIN TJÄNARE JOB HAR GJORT.” 9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde 10 Och Herren gjorde slut på Jobs olycka när denne bad för sina vänner. Herren gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft.

Job 1: 1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.—8 Då sade Herren till Åklagaren: “Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

När man läser Bibeln är det av yttersta vikt att man noterar vem det är som säger vad till vem, när då, varför då, och i vilket sammanhang. Frågorna i de tre verserna i inledningen är adresserade till Job av hans vänner i respons till Jobs övertygelse om att han inte var skyldig till några överträdelser av Guds bud. Jobs vänners åsikter finns alltså att läsa i vår Bibel, men det är förstås inte detsamma som Guds åsikter. Även kommentarer från Satan finns ju med i Bibeln. Vi vet redan att det finns flera rättfärdiga personer beskrivna i GT och Job själv hör till dem.

Jobs vänners stora problem (som vi kan se i verserna ovan) verkar ha varit samma problem som finns hos många kristna idag, nämligen övertygelsen att vi aldrig kan leva rättfärdigt och undvika synd. Nedan kan vi se att Job klädde sig själv i rättfärdighet genom att hjälpa fattiga, faderlösa, döende och änkor. Han var rättvis, ögon åt blinda, fötter åt halta, en fader för nödställda och han redde t o m ut problem för folk han inte kände. Job var alltså rättfärdig för att han visade sin tro med gärningar och därför hade han rättfärdigheten som klädnad – i och med att han alltid var beredd att hjälpa alla nödställda. Det var alltså ingen annan som var rättfärdig åt Job, utan det var han själv som levde rättfärdigt och tillräknades den rättfärdigheten. Nuförtiden menar en del kristna att vi kan endast vara rättfärdiga genom att ikläda oss Jesus rättfärdighet, men det är inte vad Bibeln säger. Gud skulle aldrig se oss som rättfärdiga såvida vi inte också levde rättfärdigt.

Job. 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. 13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde JAG mig, den var MIN klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad. 15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut. 

Job själv hade visserligen alltid rätt i sina funderingar om livsfrågorna (och han omvände sig när han upplevde att han gått för hårt fram), men det är ingen synd att ställa frågor till Gud och inte heller att vara deprimerad, brydd, fundersam och bekänna inför Gud att saker och ting verkar vara orättvisa – i alla fall ur ens egen synvinkel. Däremot vore det en synd att klandra Gud för synder och orättvisor som sker på jorden, och anklaga honom för att ansvarig för att det finns orättfärdiga människor. Om man har problem med att förstå hur saker och ting hänger ihop och tycker att livet går emot en, så är det inte fel att uttrycka den hopplöshet man känner inför Gud. Inte heller är det fel att fråga honom varför livet är som det är, samt att be om både råd och om nåd. Det är inte fel att bekänna hur det känns, bara man ser upp för att anklaga Gud för något som han är oskyldig till. Ibland kan det vara nyttigt att gå igenom motgångar eftersom vi lär oss söka en djupare kontakt med Gud, och det finns en del sanning i ordet “den Gud älskar agar han”.

Visserligen säger Gud vid ett tillfälle “du som anklagar Gud”, men även om han samtalar med Job så är det inte säkert job2att han menar att det är just Job som anklagar honom, utan snarare “du där ute som anklagar Gud”. Gud listar ju upp massor av korrigeringar på felaktiga resonemang hos människan, genom hela Jobs bok, och det måste inte betyda att det är just Job som är den som hela tiden korrigeras. Däremot kan Job lära sig något av Guds förklaringar, och det är också det som är syftet. Job visar en stor ödmjukhet inför Gud, och förstår mer och mer alla utmärkta svar som Gud ger på Jobs rop av förtvivlan över livets motgångar. Gud älskar en person som visar ödmjuk omvändelse.

Job 39:35 (Gud säger…) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.—37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.38 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer

(Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further. – KJV)

Job 42:1 Job svarade Herren och sade; 2 Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod. 4 Lyssna nu, så vill jag tala. Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap. 5 Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. 6 Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.

Om man ska försöka styra orden från Jobs vänner på ett litet bättre sätt, så skulle man hellre säga att även om människor kan välja att leva rättfärdigt (som vännerna alltså inte verkar tro), så kan man poetiskt säga att hela mänskligheten som är född av kvinna har hamnat i frivillig demoralisering pga frestelser och själviskhet. Jesus var också född av kvinna men han var inte demoraliserad, och verserna säger inte att varje kvinna har ärvt orenlighet och att varje man är född orättfärdig.

Om det är viktigt att läsa Jobs bok bokstavligt trots mängder av poetiska inslag, läser du den här versen bokstavligt ifrån samma bok?

Job 1:21 Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit.

Läs gärna denna artikel om Rom. 3:10 och rättfärdige Paulus citat från några psalmer att det inte finns några rättfärdiga.

Straffades AKANS oskyldiga familj, inkl. BARN, av Gud? Joshua 7:25

Jan2

tribesHär nedan återger jag de flesta verser angående det som hände israeliten AKAN, när han syndade svårt mot sin skapare trots att han fått se Guds mäktiga kraft.

Joshua 7:1 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.—5 Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.6 Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, 7 och Josua sade: “O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! 8 O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? 9 När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?”10 Och Herren svarade Josua: “Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11 Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. 12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. 13 Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. 14 Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. 15 Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.”16 Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.17 När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. 18 När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19 Då sade Josua till Akan: “Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”20 Akan svarade Josua: “Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: 21 Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst.”22 Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. 23 De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. 24 Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. 25 Och Josua sade: “Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig.” Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. 26 Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.

Några iakttagelser

1. Vi vet inte åldrarna på Akans barn. Det kan ha varit vuxna, och de kan ha känt till vad deras pappa grävt ner i deras tält. Med en sådan vetskap skulle de även ha varit medvetna om innebörden av ett sådant allvarligt agerande – som ju handlar om ett uppror mot Gud och hans lagar. Om Israels folk inte vandrade med Gud, så skulle heller inte Gud vandra med dem (det var ju tänkt att Israel skulle vara ett mönster för andra folk och en grupp människor att efterlikna), och det skulle innebära att de inte längre kunde räkna med Guds beskydd gällande deras resa in i det förlovade landet. Vi vet alltså inte om de hade vetskap om vad som doldes i deras hem, och hur involverade de var i Akans synd. Vi kan inte utgå ifrån att Akans barn var minderåriga och oskyldiga.

2. Guds bud och villkor för att fortsätta att hjälpa dem var att de måste skaffa bort det tillspillogivna, och det handlar alltså om de saker som Akan olovligen tagit under krigsraiden. “Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna” och “Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er“. Det verkar som Akan drabbades av att tillhöra det tillspillogivna eftersom det var han som stal det, och Gud sade: “Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har”. “Allt vad han har”, måste inte betyda människor, utan det kan handla om hans ägodelar i form av djur och saker. Däremot så vet vi att även Akors familj följde med till Akors dal där Akor stenades, och det vore konstigt annars. I princip hela Israel var där, och familjen skulle kunna dra lärdom om allvaret i att synda mot Gud, speciellt om de på något sätt var med om att dölja hemligheten som var gömd i deras tält.

3.  Det var Akan som olovligen lade beslag på grejor, men ändå kan vi läsa på flera ställen att Gud betraktade det som att Israel var skyldig som grupp till det inträffade. Det kan ha varit en större grupp än Akan som var inblandade (nämligen hans familj), men hela Israel var på sätt och vis också skyldig/drabbad som grupp eftersom tillspillogivet material fanns mitt ibland dem och Gud kompromissar inte med kravet på renhet hos sitt folk. På svenska blir översättningen som eventuellt skulle kunna inkludera även Akors familj “Varför drog DU fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över DIG. Sedan stenade hela Israel HONOM. De brände upp dem och kastade stenar över dem. Över AKAN reste de ett stort stenröse”. Det verkar vara fokus på Akan hela tiden, och även om det står “dem” i plural i v. 25 så är det inte klart att det måste inkludera fler människor än Akan, eftersom det kan handla om “dem” i form av Akan och hans ägodelar (saker och djur).  För kravet var ju att allt det tillspillogivna skulle bort från Israel (det var ju hela poängen), så det är viktigt att förmedla att det inte bara var personen som försvann utan det viktigaste av allt – det tillspillogivna. Det var inget krav att stena det tillspillogivna, och inte heller grejor och djur, men däremot brukar stening ske emot en (syndig) människa som överträtt Guds bud – och inte släktingar till en överträdare.

4. Dessutom står det i den svenska översättningen “Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem”, och det låter inte rimligt att Akan (som var den störste syndaren) skulle stenas innan kroppen brändes, medan hans familj skulle brännas innan de ens var döda. Att brännas levande är ju en större plåga, och Gud gav aldrig Israel budet att bränna människor levande – och speciellt inte om det inte ens var skyldiga till någon överträdelse. Men om vi tolkar hebreiskan som att “dem” betyder Akans stulna saker, så förstår vi bättre varför Gud inte ansåg att grejorna skulle stenas utan bara brännas. Akan däremot skulle först stenas och sedan skulle hans döda kropp brännas.

Om vi går till en ord för ord översättning från hebreiskan så blir det på engelska; “With fire them and burned with stones israel him all and stoned this with stones them and after they had stoned and turned this day to great a of stones him heap over….”. Det är inte tillräckligt för att dra slutsatsen att Akans familj absolut stenades också. Vulgata till engelska: “All Israel stoned him; and all that he had was consumed with fire.” Septuagint till engelska : “All Israel stoned Him with stones, and raised over Him a great heap of stones”. 

5. Det kan vara så att Akans själ faktiskt räddades, även om hans fysiska kropp straffades enligt Israels lag. “Då sade Josua till Akan: “Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”Akan svarade Josua: “Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort—”  Gud utlovar att vi inte ska behöva dö om vi omvänder oss och gör rätt. De är samma löfte både i gamla och nya testamentet. Självfallet talar han då om en andlig död, eftersom vi alla en gång kommer att dö fysiskt:

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Det kan allstå vara så att Akan verkligen ångrade sina synder, bekände dem och omvände sig av hela sitt hjärta. Det betyder dock inte att han därför ska slippa från det fysiska straffet som Guds lag kräver för Israel, och inte heller idag låter vi exempelvis en mördare slippa sitt straff även om han är djupt ångerful och omvänder sig. (Det finns också en del länder som har dödsstraff för en sådan överträdelse.) Detta resonemang är heller inte svårt att förstå för den som överträtt lagen – för vem som helst förstår att man inte slipper det straff som rättsväsendet kräver bara för att man ångrar sig och aldrig mer ämnar göra om överträdelsen. Vi ska därför inte utgå ifrån att Akran både drabbades av ett fysiskt straff, och dessutom förlorade sin själ – för det vet vi inte. (Adam Clarke håller med mig om den här synpunkten.)

 6. Om Akans barn skulle dödas pga en synd som deras far gjort sig skyldig till, så hade ett sådant förfarande gått emot Guds lagar som gäller för Israel:   

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos. 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kung. 14:5 Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. 6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: “Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.” 

2 Krön. 25:3 Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joas. 4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där Herren hade befallt: “Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”  

Slutligen kan jag säga att ett kort liv inte i sig måste innebära ett sorts straff. Huvudsaken är att vår SJÄL är frälst. Enok (eller Hanok) var  i princip den ende som levde rättfärdigt under hans tid, och han “bestraffades” (läs belönades), med ett avsevärt kortare liv än alla andra. Han levde bara 365 år, jämfört med alla andra som levde bort mot 1000 år. 1 Mos. 5:23-24.

Vad menas med “Jag har sagt att ni är gudar”? Joh. 10:34

Dec27

one godVad menar Jesus med att hänvisa till existensen av ”gudar” i plural? – Joh. 10:34-35 och Ps. 82:6

Joh. 10:34 Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag: JAG HAR SAGT ATT NI ÄR GUDAR? 35 Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet – 36 hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.” 39 De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.

Judarna var ju experter på skriften och kände självklart till den passage som Jesus syftade till när han sa ”står det inte skrivet”, men de kopplade verkligen inte ihop det med idén att flera personer än Gud skulle kunna kallas för GUD, för då hade de ju inte reagerat på Jesus påstående att han är ett med Fadern och Guds son. Att vara Guds son är detsamma som att vara Gud själv, för Gud har ju ingen fru som han har en son tillsammans med. Att vara en SON till Gud är därför att på något sätt ha sitt ursprung/källa direkt i Gud, och eftersom det endast finns en Gud (som inte har barn) så måste sonen vara jämbördes med Gud OCH GUD SJÄLV – för att undvika en pluralitet av skapelsegudar. Om det nu vore legitimt och helt enligt skrifterna för Jesus att kalla sig Gud trots att han inte är skaparguden, så borde det väl vara ok även för vissa fariséer att göra detsamma?

Joh. 10:33 Judarna svarade: “Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.”

För att förstå vad Jesus menar måste vi förstås leta upp det skriftavsnitt som Jesus hänvisar till, och det handlar om Ps. 82:6. Läs kapitlet här nedan. Fotnoten på Bible Gateway förklarar ”Jesus syftar på Ps 82:6, där överhetspersoner kallas gudar på grund av sitt gudomliga uppdrag”. Ett gudomligt uppdrag är ju precis det Jesus hade, och som Guds son är han en överhetsperson. Om t o m människor symboliskt/poetiskt kan kallas ”gudar”eftersom de representerar Gud genom deras ämbeten här på jorden (präster och domare), hur mycket mer har då inte JESUS skäl att kalla sig Gud eftersom han ju inte bara är en överstepräst utan GUD I KÖTT och direkt utsänd av Fadern som varit med honom i treenigheten sedan begynnelsen?

 

Joh. 17: 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig INNAN världen var till.

Judarnas uppfattning var att Jesus helt felaktigt likställde sig själv med Gud eftersom det står i den grekiska grundtexten i v.39 att de DÄRFÖR (av skälet att Jesus gjorde sig själv till Gud) försökte gripa Jesus på nytt. De uppfattade det som att Jesus konfirmerade sin gudom med att referera till skrifterna och uttrycka sig som han gjorde. Det var brilliant av Jesus att syfta på den här versen av flera anledningar.

1) Vi kan läsa i Joh. 8:20 att judarna faktiskt ville döda honom vid ett tidigare tillfälle, och det fanns faktiskt en rad tillfällen där de varit efter hans liv. Johannes förklarar att det inte var dags för Jesus att dö riktigt än, och om Jesus hade varit allt för frispråkig om hans egen gudomlighet alltför tidigt så hade hans tid på jorden blivit starkt reducerad. Inledningsvis ville Jesus inte att de som blivit helade skulle berätta om helandet för de högsta judarna, och han var även väldigt smidig när han samtalade med judarna och använde en del liknelser i stället för att tala rakt ut. Att uttrycka sig med ”Jag är den ende GUDEN, världens skapare, Adam’s Gud” osv hade varit kontraproduktivt och åhörarna hade inte bara omedelbart slutit sina ögon/öron till det han hade att säga, utan insisterat på stening bra mycket tidigare. Bättre då att förklara vem man är genom att förklara sitt ursprung på ett vist sätt och få tala till punkt (se Joh. 8:30) samt att hänvisa till judarnas egna skrifter – såsom en psalm – för att om möjligt få chansen att visa att det som står om Messias passar in på honom själv.  

2) Genom att hänvisa till en välkänd psalm så behövde Jesus på inga sätt förneka sin gudom eller ursäkta den på något vis, utan i stället bekräfta att det faktiskt är helt legitimt för honom att upphöja sig själv nu när t o m vanliga människor symboliskt kan vara ”gudar” såsom utsedda av Gud för att sprida hans ord (såsom Moses). 

Judarna trodde självfallet inte att Ps. 82 skulle påstår att det finns flera gudar, för de tror ju att Gud är EN, vilket skriften är mycket tydlig med. Varken Jesus eller judarna var polyteister. PSALMER ÄR POETISKA och kan spegla verkligheten! De måste inte alltid tolkas bokstavligt och precis som de står! Om i princip vem som helst skulle kunna kalla sig JAGÄR,  THEOS, och GUDS SON så är det väl ingen stor sak och inget att ge dödsstraff för? Om nu kristna idag gärna tolkar Joh. 10:34 som om fler personer är Gud kan kallas gudar – t ex om de jobbar som pastorer/präster/evangelister (för att spegla personerna i Ps. 82:6) – kommer de då att vara konsekventa och börja kalla sig själva GUD om de är pastorer, och/eller kommer de att börja kalla sin församlings pastor för GUD? Varför inte om det nu gått inflation i ordet GUD och fler än Gud kan använda sig av den termen?

Ps. 82:1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:2 ”Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela. 3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa! 4 Befria den fattige och nödställde, rädda honom från de ogudaktigas hand!5 De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker, jordens alla grundvalar vacklar.6 ”Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner.7 Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.” 8 Grip in, Gud, håll dom över jorden,ty alla hednafolk är din egendom.

Ps. 58:2 För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet. —7 Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod. 12 Och människorna skall säga:”Den rättfärdige får sin lön, det finns en Gud som dömer på jorden.”

Psalmen i sig visar tydligt att de gudar som det talas om inte är RIKTIGA gudar eftersom Asaf vänder sig till den riktiga Guden och ber att han ska gripa in eftersom deras domar är orätta. Vi kan läsa att dessa ”gudar” inte vet någonting eller förstår någonting, samt att de ska dö precis som vanliga människor. Texten visar att Gud utsett dessa människor att vara ledare och domare men att de misslyckats med sin uppgift eftersom deras domar varit partiska. ”Alla hednafolk är din egendom” säger Asaf, vilket tydligt visar att det endast finns en sann Gud och att han ensam är Herre över alla. En israelisk kung hade till uppgift att leda ett land i enlighet med lagen, och även leviterna hade till uppgift att leda folket enligt lagen och vara Guds representanter på jorden. De som är utsedda att leda folket kan välja att vara duktiga och lydiga i sin uppgift eller inte, och det är dessa ledare som psalmisten poetiskt kallar för ”gudar” i sin psalm. 

Jesus poäng är att eftersom skrifterna applicerar termen ”gud” (även om det endast är poetiskt) på vanliga individer med uppdrag från Gud för att representera honom UTAN att detta anses som hädelse, så borde inte judarna anklaga honom för att häda när han ÄNNU MER har ett uppdrag från Gud att representera honom TILL FULLO. Han är ju både Guds son och Gud i mänsklig gestalt så närmare ”Gud” kan man ju inte komma!

Psalmen ingår i Guds ord, men bara för att detta unika uttryck finns med i en psalm (“jag har sagt att ni är gudar”) betyder inte att uttrycket därför faktiskt ANVÄNDES utanför denna poetiska psalm! Det finns några uttryck för “Gud” i GT och NT, och vi kan se att uttrycket för det mesta handlar just om vår ende Skapargud, men ibland står ett av uttrycken även för falska gudar som inte ens är några gudar. Vi kan även läsa ett par uttryck såsom att Mose ska vara “SOM” en Gud för andra. Ps. 82:6 står ut som en väldigt unik vers i detta sammanhang eftersom det inte handlar om vare sig Gud eller falska gudar, utan om ett poetiskt uttryck för Guds representanter på jorden. Att då kullkasta alla andra verser i Bibeln som tydligt visar att det endast finns EN SANN GUD, bara för att ge utrymme till tolkningen att Ps. 82:6 måste tolkas bokstavligt, är att ta sig stora friheter. Motivet med att läsa Bibeln på ett sådant sätt (lyfta upp en unik poetisk psalm och läsa resten av skriften genom den), är förstås att försöka slå hål på Bibelns ord att Jesus är Gud i kött – som flera verser säger. Hebr. 1:8 är exempelvis väldigt tydlig med att Gud Fader kallar sin son för GUD, och det blir ju då ett problem som måste lösas bland de som vägrar att acceptera att Jesus är Gud och vår Skapare. Att läsa som det står går ju inte för dem, eftersom det då skulle visa sig att Jesus faktiskt är GUD, och det går ju inte för sig. Så Ps. 82:6 används desperat som en slags räddningsplanka för att förminska Gud Faders bedömning att sonen är GUD. 

Om det nu finns flera personer som vi kan kalla gudar, kände inte Gud till detta eftersom han hela tiden säger att han ensam är Gud och att det inte finns någon annan Gud? Det verkar inte som Gud tolkar Ps. 86:2 bokstavligt heller:

Jesaja 45:5 Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig, 6 för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren och det finns ingen annan.-–14 Så säger Herren:Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete och nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå. Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig: “Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud.“—18 Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.—21Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig. 22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.23 Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed 

5 Mosebok 4:35 Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han.  39 Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan.

Mose var SOM GUD för sin bror Aron, men det står inte att han var Gud.

2 Mosebok 7:1 Men Herren sade till Mose: ”Se, jag har satt dig att vara SOM Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet.

1 Mosebok 4:15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.

Läs mer om detta i denna artikel och om Hebr. 1:8 i denna artikel.