Tag Archive | stena

Säger Bibeln att man får stena och döda olydiga barn / en uppstudsig son?

5 Mos. 21:20-21 är en lag i det Gamla Testamentet

Ok, så lagen ingår i Mose lag och de 613 Mosaiska lagarna gäller inte längre eftersom vi lever under den Nya Testamentet (Jesus har uppfyllt lagen men den moraliska lagen gäller fortsatt), men betyder inte det att en sådan lag ändå en gång i tiden gällde i vår historia med uppmuntran från Gud själv?

Javisst gällde lagen i vårt förflutna för Gamla Testamentets Israel och för alla som valde att ansluta sig till den judiska gemenskapen. Men lagen är inte så galen som en del kritiker vill göra gällande.

5 Mos. 21:18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. 20 Och de skall säga till de äldste i staden: “Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

Till att börja med kan vi se att det inte handlar om små barn utan en individ som är gammal nog för att vara en frossare och drinkare. Att vara frossare och drinkare tyder på ett invant mönster och ett beteende som pågått under en längre tid. Det innebär att lagen inte ger föräldrar rätt att dra iväg en son till domare för en eller flera enstaka förseelser. Vidare kan vi se att det också krävs tuktan från föräldrarnas sida innan de får gå vidare i fallet, och även det innebär en process som pågått under en längre tid. Lagen ger alltså inte föräldrar rätt att gå vidare i fallet förrän ett stadium nåtts där sonen måste betraktas som en oåterkallelig frossare och drinkare, och där en längre tids tuktan och varningar inte hjälpt.

Lagen ger ingen tvärsäker bild om exakt när detta stadium uppnåtts, vilket förstås ger föräldrarna utrymme att fortsätta att varna och hoppas på att deras alkoholistson till slut ska omvända sig. På det sättet kräver inte lagen att föräldrarna måste agera ens vid upprepade förseelser (om det inte handlar om ett permanent mönster) och vi kan förmodligen vara överens om att det krävs ganska mycket för att föräldrar slutgiltigt ska ge upp sin kamp om sin son. Eftersom föräldrar vanligtvis älskar sina barn så kan man förmoda att de inte skulle åberopa denna lag i första hand, utan göra allt vad de kan för att förmå sonen att lämna frosseri och ondska bakom sig. Det var allså föräldrarna som avgjorde när de varnat sin son tillräckligt och när de ansåg att de måste ge upp sina försök och i stället anmäla sin onda son till de äldste för stening.

Även om det inte är vanligt så kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sin egen del och för andra i sin omgivning. Han själv kan komma till skada och andra kan komma till skada pga hans fylleri som ofta är kopplat till aggressivitet och våldsbenägenhet. För Israels del var det otrolig viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds utvalda folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk. Att se genom fingrarna vad gäller ondska och destruktivitet skulle därför leda andra på fall, och dessa lagar gällde under en speciellt tid i vår historia tid då det var en direkt teokratisk ledning. Det var alltså Gud själv som styrde, och ett sådant styre har vi inte idag. Med tanke på konsekvenserna så var det alltså bättre med allvarliga lagar än att tillåta allehanda ondska som skulle kunna orsaka förfall och förlorade själar. Om Israels folk skulle vara precis likadana syndare som alla andra, så skulle ingen heller söka sig till just Israels Gud. Av det skälet var det viktigt att ha tydliga restriktioner.

Vad gäller lagarna givna under Exodus så används de i stort också för att begränsa och/eller förhindra människors eventuella iver att döma och bestraffa alldeles för hårt! Genom att beskriva i lag vad som krävs innan straff kan bli aktuellt, så förhindras därmed människor från att straffa för hårt, eller att ta lagen i egna händer. Vidare hade israelerna ingen rätt att börja applicera sina lagar på människor som inte ens tillhörde deras folk.

Det är inte ens känt om några föräldrar under Mose lag ens åberopade denna lag, så kanske lagen i sig självt var tillräcklig för att förmå söner att undvika frosseri och för föräldrar att uppfostra sina söner så att de aldrig skulle komma in på den banan.

Gamla Testamentets ej längre aktuella lagar kan inte jämföras med Koranens alltjämt gällande våldsbejakande lagar

Slutligen kan vi se att ovan lag i 5 Mosebok inte kan jämföras med Islams lagar som fortfarande är precis lika aktuella idag som de alltid varit, och som alla muslimer förväntas lyda utan prut IDAG. Koranen uppmuntrar till våld mot alla otrogna och dessa tydliga suror går inte att komma runt. Av den anledningen är det tyvärr befogat att vara avvaktande vad gäller muslimer, för vi vet ju att deras egna religiösa skrift uppmuntrar till våld mot alla icke-muslimer. Lyckligtvis känner inte alla muslimer till lagarna, och även om de skulle göra det kanske majoriteten föredrar att omtolka dem och/eller helt enkelt vägra lyda dem. De kanske väljer att inte tänka på att Muhammed är ämnad att vara deras ideal och ett mönster att försöka efterlikna. Deras sanna inställning känner vi inte alltid till och därför kan det vara klokt att vara försiktiga. Vi kan bara vara tacksamma över att de flesta muslimer inte är trogna sin religiösa skrift.

“Bekämpa dem som inte tror på Allah eller den sista dagen, eller som inte respekterar det som är förbjudet enligt Allah och hans profet, eller som inte accepterar Sanningens religion ibland Bokens folk (judar och kristna), tills de under frivillig underkastelse betalar jizyah och erkänner sig besegrade” (S. 9:29). + “Döda dem var du än finner dem”.

Muhammad: “Jag har blivit beordrat av Allah att kämpa mot människorna ända till de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah och att Muhammad är Allahs budbärare, genomför bönerna med perfektionism och ger den obligatoriska allmosan. (Sahih Bukhari bok 9 1,24.)

“Say: can you expect for us (and fate) other than one of two glorious things (martyrdom or victory)? But we can expect for you either that Allah will send his punishment (for not believing in Allah) from Himself, or by our hands. So wait (expectant); we too will wait with you“ 9:52

Senare suror “abrogerar” (ersätter) tidigare suror om fred och fördrag med andras religioner. Kravet att begära pengar för beskydd enligt Jizyah (liknande maffia-beskydd) har varit mycket vanligt förekommande i de flesta muslimska länder. Vilket alltså är helt naturligt eftersom detta är vad Koranen påbjuder.

Straffades AKANS oskyldiga familj, inkl. BARN, av Gud? Joshua 7:25

Jan2

Här nedan återger jag de flesta verser angående det som hände israeliten AKAN, när han syndade svårt mot sin skapare trots att han fått se Guds mäktiga kraft.

Joshua 7:1 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.—5 Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.6 Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, 7 och Josua sade: “O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! 8 O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? 9 När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?”10 Och Herren svarade Josua: “Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11 Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. 12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. 13 Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. 14 Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. 15 Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.”16 Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.17 När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. 18 När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19 Då sade Josua till Akan: “Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”20 Akan svarade Josua: “Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: 21 Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst.”22 Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. 23 De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. 24 Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. 25 Och Josua sade: “Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig.” Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. 26 Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.

Några iakttagelser

1. Vi vet inte åldrarna på Akans barn. Det kan ha varit vuxna, och de kan ha känt till vad deras pappa grävt ner i deras tält. Med en sådan vetskap skulle de även ha varit medvetna om innebörden av ett sådant allvarligt agerande – som ju handlar om ett uppror mot Gud och hans lagar. Om Israels folk inte vandrade med Gud, så skulle heller inte Gud vandra med dem (det var ju tänkt att Israel skulle vara ett mönster för andra folk och en grupp människor att efterlikna), och det skulle innebära att de inte längre kunde räkna med Guds beskydd gällande deras resa in i det förlovade landet. Vi vet alltså inte om de hade vetskap om vad som doldes i deras hem, och hur involverade de var i Akans synd. Vi kan inte utgå ifrån att Akans barn var minderåriga och oskyldiga.

2. Guds bud och villkor för att fortsätta att hjälpa dem var att de måste skaffa bort det tillspillogivna, och det handlar alltså om de saker som Akan olovligen tagit under krigsraiden. “Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna” och “Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er“. Det verkar som Akan drabbades av att tillhöra det tillspillogivna eftersom det var han som stal det, och Gud sade: “Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har”. “Allt vad han har”, måste inte betyda människor, utan det kan handla om hans ägodelar i form av djur och saker. Däremot så vet vi att även Akors familj följde med till Akors dal där Akor stenades, och det vore konstigt annars. I princip hela Israel var där, och familjen skulle kunna dra lärdom om allvaret i att synda mot Gud, speciellt om de på något sätt var med om att dölja hemligheten som var gömd i deras tält.

3. Det var Akan som olovligen lade beslag på grejor, men ändå kan vi läsa på flera ställen att Gud betraktade det som att Israel var skyldig som grupp till det inträffade. Det kan ha varit en större grupp än Akan som var inblandade (nämligen hans familj), men hela Israel var på sätt och vis också skyldig/drabbad som grupp eftersom tillspillogivet material fanns mitt ibland dem och Gud kompromissar inte med kravet på renhet hos sitt folk. På svenska blir översättningen som eventuellt skulle kunna inkludera även Akors familj “Varför drog DU fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över DIG. Sedan stenade hela Israel HONOM. De brände upp dem och kastade stenar över dem. Över AKAN reste de ett stort stenröse”. Det verkar vara fokus på Akan hela tiden, och även om det står “dem” i plural i v. 25 så är det inte klart att det måste inkludera fler människor än Akan, eftersom det kan handla om “dem” i form av Akan och hans ägodelar (saker och djur). För kravet var ju att allt det tillspillogivna skulle bort från Israel (det var ju hela poängen), så det är viktigt att förmedla att det inte bara var personen som försvann utan det viktigaste av allt – det tillspillogivna. Det var inget krav att stena det tillspillogivna, och inte heller grejor och djur, men däremot brukar stening ske emot en (syndig) människa som överträtt Guds bud – och inte släktingar till en överträdare.

4. Dessutom står det i den svenska översättningen “Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem”, och det låter inte rimligt att Akan (som var den störste syndaren) skulle stenas innan kroppen brändes, medan hans familj skulle brännas innan de ens var döda. Att brännas levande är ju en större plåga, och Gud gav aldrig Israel budet att bränna människor levande – och speciellt inte om det inte ens var skyldiga till någon överträdelse. Men om vi tolkar hebreiskan som att “dem” betyder Akans stulna saker, så förstår vi bättre varför Gud inte ansåg att grejorna skulle stenas utan bara brännas. Akan däremot skulle först stenas och sedan skulle hans döda kropp brännas.

Om vi går till en ord för ord översättning från hebreiskan så blir det på engelska; “With fire them and burned with stones israel him all and stoned this with stones them and after they had stoned and turned this day to great a of stones him heap over….”. Det är inte tillräckligt för att dra slutsatsen att Akans familj absolut stenades också. Vulgata till engelska: “All Israel stoned him; and all that he had was consumed with fire.” Septuagint till engelska : “All Israel stoned Him with stones, and raised over Him a great heap of stones”.

5. Det kan vara så att Akans själ faktiskt räddades, även om hans fysiska kropp straffades enligt Israels lag. “Då sade Josua till Akan: “Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”Akan svarade Josua: “Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort—” Gud utlovar att vi inte ska behöva dö om vi omvänder oss och gör rätt. De är samma löfte både i gamla och nya testamentet. Självfallet talar han då om en andlig död, eftersom vi alla en gång kommer att dö fysiskt:

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Det kan allstå vara så att Akan verkligen ångrade sina synder, bekände dem och omvände sig av hela sitt hjärta. Det betyder dock inte att han därför ska slippa från det fysiska straffet som Guds lag kräver för Israel, och inte heller idag låter vi exempelvis en mördare slippa sitt straff även om han är djupt ångerful och omvänder sig. (Det finns också en del länder som har dödsstraff för en sådan överträdelse.) Detta resonemang är heller inte svårt att förstå för den som överträtt lagen – för vem som helst förstår att man inte slipper det straff som rättsväsendet kräver bara för att man ångrar sig och aldrig mer ämnar göra om överträdelsen. Vi ska därför inte utgå ifrån att Akran både drabbades av ett fysiskt straff, och dessutom förlorade sin själ – för det vet vi inte. (Adam Clarke håller med mig om den här synpunkten.)

6. Om Akans barn skulle dödas pga en synd som deras far gjort sig skyldig till, så hade ett sådant förfarande gått emot Guds lagar som gäller för Israel:

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos. 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kung. 14:5 Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. 6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: “Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”

2 Krön. 25:3 Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joas. 4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där Herren hade befallt: “Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”

Slutligen kan jag säga att ett kort liv inte i sig måste innebära ett sorts straff. Huvudsaken är att vår SJÄL är frälst. Enok (eller Hanok) var i princip den ende som levde rättfärdigt under hans tid, och han “bestraffades” (läs belönades), med ett avsevärt kortare liv än alla andra. Han levde bara 365 år, jämfört med alla andra som levde bort mot 1000 år. 1 Mos. 5:23-24.

Vad menas med “Jag har sagt att ni är gudar”? Joh. 10:34

Dec27

Vad menar Jesus med att hänvisa till existensen av ”gudar” i plural? – Joh. 10:34-35 och Ps. 82:6

Joh. 10:34 Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag: JAG HAR SAGT ATT NI ÄR GUDAR? 35 Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet – 36 hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son. 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.” 39 De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan och gick bort från dem.

Judarna var ju experter på skriften och kände självklart till den passage som Jesus syftade till när han sa ”står det inte skrivet”, men de kopplade verkligen inte ihop det med idén att flera personer än Gud skulle kunna kallas för GUD, för då hade de ju inte reagerat på Jesus påstående att han är ett med Fadern och Guds son. Att vara Guds son är detsamma som att vara Gud själv, för Gud har ju ingen fru som han har en son tillsammans med. Att vara en SON till Gud är därför att på något sätt ha sitt ursprung/källa direkt i Gud, och eftersom det endast finns en Gud (som inte har barn) så måste sonen vara jämbördes med Gud OCH GUD SJÄLV – för att undvika en pluralitet av skapelsegudar. Om det nu vore legitimt och helt enligt skrifterna för Jesus att kalla sig Gud trots att han inte är skaparguden, så borde det väl vara ok även för vissa fariséer att göra detsamma?

Joh. 10:33 Judarna svarade: “Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.”

För att förstå vad Jesus menar måste vi förstås leta upp det skriftavsnitt som Jesus hänvisar till, och det handlar om Ps. 82:6. Läs kapitlet här nedan. Fotnoten på Bible Gateway förklarar ”Jesus syftar på Ps 82:6, där överhetspersoner kallas gudar på grund av sitt gudomliga uppdrag”. Ett gudomligt uppdrag är ju precis det Jesus hade, och som Guds son är han en överhetsperson. Om t o m människor symboliskt/poetiskt kan kallas ”gudar”eftersom de representerar Gud genom deras ämbeten här på jorden (präster och domare), hur mycket mer har då inte JESUS skäl att kalla sig Gud eftersom han ju inte bara är en överstepräst utan GUD I KÖTT och direkt utsänd av Fadern som varit med honom i treenigheten sedan begynnelsen?

Joh. 17: 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig INNAN världen var till.

Judarnas uppfattning var att Jesus helt felaktigt likställde sig själv med Gud eftersom det står i den grekiska grundtexten i v.39 att de DÄRFÖR (av skälet att Jesus gjorde sig själv till Gud) försökte gripa Jesus på nytt. De uppfattade det som att Jesus konfirmerade sin gudom med att referera till skrifterna och uttrycka sig som han gjorde. Det var brilliant av Jesus att syfta på den här versen av flera anledningar.

1) Vi kan läsa i Joh. 8:20 att judarna faktiskt ville döda honom vid ett tidigare tillfälle, och det fanns faktiskt en rad tillfällen där de varit efter hans liv. Johannes förklarar att det inte var dags för Jesus att dö riktigt än, och om Jesus hade varit allt för frispråkig om hans egen gudomlighet alltför tidigt så hade hans tid på jorden blivit starkt reducerad. Inledningsvis ville Jesus inte att de som blivit helade skulle berätta om helandet för de högsta judarna, och han var även väldigt smidig när han samtalade med judarna och använde en del liknelser i stället för att tala rakt ut. Att uttrycka sig med ”Jag är den ende GUDEN, världens skapare, Adam’s Gud” osv hade varit kontraproduktivt och åhörarna hade inte bara omedelbart slutit sina ögon/öron till det han hade att säga, utan insisterat på stening bra mycket tidigare. Bättre då att förklara vem man är genom att förklara sitt ursprung på ett vist sätt och få tala till punkt (se Joh. 8:30) samt att hänvisa till judarnas egna skrifter – såsom en psalm – för att om möjligt få chansen att visa att det som står om Messias passar in på honom själv.

2) Genom att hänvisa till en välkänd psalm så behövde Jesus på inga sätt förneka sin gudom eller ursäkta den på något vis, utan i stället bekräfta att det faktiskt är helt legitimt för honom att upphöja sig själv nu när t o m vanliga människor symboliskt kan vara ”gudar” såsom utsedda av Gud för att sprida hans ord (såsom Moses).

Judarna trodde självfallet inte att Ps. 82 skulle påstår att det finns flera gudar, för de tror ju att Gud är EN, vilket skriften är mycket tydlig med. Varken Jesus eller judarna var polyteister. PSALMER ÄR POETISKA och kan spegla verkligheten! De måste inte alltid tolkas bokstavligt och precis som de står! Om i princip vem som helst skulle kunna kalla sig JAGÄR, THEOS, och GUDS SON så är det väl ingen stor sak och inget att ge dödsstraff för? Om nu kristna idag gärna tolkar Joh. 10:34 som om fler personer är Gud kan kallas gudar – t ex om de jobbar som pastorer/präster/evangelister (för att spegla personerna i Ps. 82:6) – kommer de då att vara konsekventa och börja kalla sig själva GUD om de är pastorer, och/eller kommer de att börja kalla sin församlings pastor för GUD? Varför inte om det nu gått inflation i ordet GUD och fler än Gud kan använda sig av den termen?

Ps. 82:1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:2 ”Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela. 3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa! 4 Befria den fattige och nödställde, rädda honom från de ogudaktigas hand!5 De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker, jordens alla grundvalar vacklar.6 ”Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner.7 Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.” 8 Grip in, Gud, håll dom över jorden,ty alla hednafolk är din egendom.

Ps. 58:2 För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet. —7 Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod. 12 Och människorna skall säga:”Den rättfärdige får sin lön, det finns en Gud som dömer på jorden.”

Psalmen i sig visar tydligt att de gudar som det talas om inte är RIKTIGA gudar eftersom Asaf vänder sig till den riktiga Guden och ber att han ska gripa in eftersom deras domar är orätta. Vi kan läsa att dessa ”gudar” inte vet någonting eller förstår någonting, samt att de ska dö precis som vanliga människor. Texten visar att Gud utsett dessa människor att vara ledare och domare men att de misslyckats med sin uppgift eftersom deras domar varit partiska. ”Alla hednafolk är din egendom” säger Asaf, vilket tydligt visar att det endast finns en sann Gud och att han ensam är Herre över alla. En israelisk kung hade till uppgift att leda ett land i enlighet med lagen, och även leviterna hade till uppgift att leda folket enligt lagen och vara Guds representanter på jorden. De som är utsedda att leda folket kan välja att vara duktiga och lydiga i sin uppgift eller inte, och det är dessa ledare som psalmisten poetiskt kallar för ”gudar” i sin psalm.

Jesus poäng är att eftersom skrifterna applicerar termen ”gud” (även om det endast är poetiskt) på vanliga individer med uppdrag från Gud för att representera honom UTAN att detta anses som hädelse, så borde inte judarna anklaga honom för att häda när han ÄNNU MER har ett uppdrag från Gud att representera honom TILL FULLO. Han är ju både Guds son och Gud i mänsklig gestalt så närmare ”Gud” kan man ju inte komma!

Psalmen ingår i Guds ord, men bara för att detta unika uttryck finns med i en psalm (“jag har sagt att ni är gudar”) betyder inte att uttrycket därför faktiskt ANVÄNDES utanför denna poetiska psalm! Det finns några uttryck för “Gud” i GT och NT, och vi kan se att uttrycket för det mesta handlar just om vår ende Skapargud, men ibland står ett av uttrycken även för falska gudar som inte ens är några gudar. Vi kan även läsa ett par uttryck såsom att Mose ska vara “SOM” en Gud för andra. Ps. 82:6 står ut som en väldigt unik vers i detta sammanhang eftersom det inte handlar om vare sig Gud eller falska gudar, utan om ett poetiskt uttryck för Guds representanter på jorden. Att då kullkasta alla andra verser i Bibeln som tydligt visar att det endast finns EN SANN GUD, bara för att ge utrymme till tolkningen att Ps. 82:6 måste tolkas bokstavligt, är att ta sig stora friheter. Motivet med att läsa Bibeln på ett sådant sätt (lyfta upp en unik poetisk psalm och läsa resten av skriften genom den), är förstås att försöka slå hål på Bibelns ord att Jesus är Gud i kött – som flera verser säger. Hebr. 1:8 är exempelvis väldigt tydlig med att Gud Fader kallar sin son för GUD, och det blir ju då ett problem som måste lösas bland de som vägrar att acceptera att Jesus är Gud och vår Skapare. Att läsa som det står går ju inte för dem, eftersom det då skulle visa sig att Jesus faktiskt är GUD, och det går ju inte för sig. Så Ps. 82:6 används desperat som en slags räddningsplanka för att förminska Gud Faders bedömning att sonen är GUD.

Om det nu finns flera personer som vi kan kalla gudar, kände inte Gud till detta eftersom han hela tiden säger att han ensam är Gud och att det inte finns någon annan Gud? Det verkar inte som Gud tolkar Ps. 86:2 bokstavligt heller:

Jesaja 45:5 Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig, 6 för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren och det finns ingen annan.-–14 Så säger Herren:Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete och nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå. Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig: “Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud.“—18 Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.—21Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, Herren, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig. 22 Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.23 Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed

5 Mosebok 4:35 Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han. 39 Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan.

Mose var SOM GUD för sin bror Aron, men det står inte att han var Gud.

2 Mosebok 7:1 Men Herren sade till Mose: ”Se, jag har satt dig att vara SOM Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet.

1 Mosebok 4:15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara SOM Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken.

Läs mer om detta i denna artikel och om Hebr. 1:8 i denna artikel.

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

Mar12

När vi läser i 5 Mosebok 21 så kanske vi uppfattar Gud som grymmare än nödvändigt, men vi måste försöka läsa vad som står och notera vad som faktiskt INTE står och som vi kanske omedvetet läser in i texten. När vi läser om människor som dör, och som t o m dör väldigt unga, så måste vi ha i åtanke att:

GUD har rätt att skapa människor och han har därför rätt att avlägsna människor från jorden.
ALLA ska dö förr eller senare. Om inte FÖRR så definitivt SENARE.
Bebisar och unga barn som dör hamnar inte i helvetet eftersom de inte är medvetna om Guds lag. Om de däremot växer upp och beter sig som sina (onda) föräldrar så kanske de väljer att bli lika onda som dem, och då måste de ansvara för sina egna handlingar och döms därefter.
Det är inte på den här jorden som vi kan förvänta oss långa, lyckliga och totalt rättvisa liv utan i NÄSTA. Fram tills vi kommer till vårt permanenta hem så måste vi acceptera att vi kan drabbas av orättvisor och olyckor, och som sagt, en gång kommer vi till slut att dö eftersom vi inte längre kan nå Livets träd.

Vad gäller de bud som Gud gav sitt folk i Gamla Testamentet så kan vi inte utgå ifrån att dessa bud också gäller oss hedningar idag, eftersom det vanligaste är att dessa endast handlade om israel (och de som valde att ansluta sig till Israel) och oftast under en begränsad tid – t ex till Messias ankomst. Några bud som alltid har gällt i alla tider är tio Guds bud – kanske med undantag av Sabbatsbudet på det sätt som det formades senare.

Vad gäller attacker och utrotning av kananéer och filisteer måste vi komma ihåg detta:

Det var ingen människa som beslöt att kananéerna skulle attackeras utan Universums skapare som kan göra helt korrekta bedömningar eftersom han ser helheten.
Kananéerna fick varningar om attacken minst 2 år innan den skedde och de VISSTE vad som skulle ske och konfirmerade t o m att det handlar om den sanna Gudens krav. De gavs flera chanser både att fly eller att ansluta sig till israelerna.
Kananéerna var inte några oskyldiga smålänningar utan grymmare än Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, och de offrade sina egna barn i elden. Det fanns även liknande besläktade folkslag som inte längre finns kvar på jorden idag eftersom de till slut utrotades. Det sägs att de var väldigt storväxta människor (jättar) och likadant var det innan floden när nephilim levde och orsakade mycket ondska på jorden. Då valde Gud att radera ut allt människoliv eftersom t o m deras tankar var enbart onda. Det går alltså inte att jämföra med de människor som lever idag.
Gud kunde se att det skulle bli fler mord av oskyldiga människor om onda folkslag skulle få leva än om de INTE skulle få leva, och han tog då det bättre alternativet att eliminera hela rasen för att undvika så mycket dödande som möjligt. Tyvärr lydde inte israel Guds krav på total utrotning av exempelvis filistéerna, vilket ledde till att de blev fler, vilket i sin tur ledde till mycket fler dödande än om israel lytt Guds krav från första början. Även under Sauls tid hade israel problem med blodtörstande filistéer som fortfarande levde kvar. Återigen, MÄNNISKOR har inte vare sig kunskap eller makt att ta sådana beslut men det har GUD. Så det faktum att israel hade fiender som de krigade mot är ingen främmande tanke, och inte heller att det förekommer fångar i krig. Krig är aldrig trevligt för någon part eftersom det alltid leder till död, umbäranden och saknad av nära och kära.

Buden i 5 Mos. 21 är precis som alla andra bud speciellt till för att skydda de svaga partierna genom att försäkra dem rättigheter.

1) Först ut handlar det om förfarandet när man hittar en ihjälslagen människa utan att veta vem som mördat personen

Att på egen hand bestämma sig för att ta en annan människas liv är mycket allvarligt i Guds ögon och något som han också ville inpränta hos sitt eget folk. Den döda personen själv kanske redan har fått ett kvitto på att han ska ärva Guds rike (det beror alldeles på hur han levt) men Gud vill inte att hans eget folk ska leka gudar och beröva människor deras liv. Däremot får han förstås själv ta ett sådant beslut eftersom han är SKAPAREN.

De äldste/domarna ombeds att mäta vilken stad som ligger närmast den döde, och det är mycket möjligt att det inte alls krävs något omfattande mätande överhuvudtaget om den döde ligger mycket nära en stad. Prästerna ombeds att tvätta sina händer ovanför en kviga som en äldste krossat nacken på (en snabb död) och de ska sedan intyga “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet”. Vi kan dra en liknelse till vissa Domstolar som valt att använda Bibeln för att uttala en “ed” över. Idén är att denna ritual ska få människor att hålla sig till sanningen för att det krävs mycket styrka att ljuga när de håller sina händer på Guds ord. Det finns ingen förlåtelse utan blod så kon ingick i djuroffersystemet under den gamla testamentets tid, och orden från prästerna betydde att de rentvådde sig från skuld och att det som hänt sedan är glömt och försonat. Mer kan de inte göra. Skulle mördaren ifråga finnas i staden (troligt) så skulle han kunna vara åskådare av dessa ritualer som borde få honom att känna av sitt dåliga samvete. Det är okänt om en sådan här händelse någonsin inträffade eller om det var nog med att det fanns en lag om saken för att alla skulle vilja avstå.

5 Mos. 21:1 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, ²skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. ³De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. ⁴De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.⁵Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgöras. ⁶Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, ⁷och de skall intyga och säga: “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. ⁸Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.” Därmed får de försoning för denna blodskuld. ⁹Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

2) Israeler tilläts gifta sig med kvinnliga fångar

Israelerna blev ofta varnade av Gud att de INTE skulle gifta sig med vissa onda folkslag, men i andra fall verkar det som Gud gick med på det när det gäller människor som inte bodde i det förlovade landet (alltså inte kananéer och filistéer) även om det endast stannar vid en teorisk möjlighet. Israelerna var inte tillåtna att attackera några andra utanför Kanaans område, så om de hamnade i krig med andra kan det bara bero på att de själva blev attackerade först inom sina egna gränser.

När vi läser nedan om att det är lovligt för israelerna att gifta sig med en fånge (Gud gav kvinnorna speciella rättigheter) så får vi inte bara ta för givet att kvinnan själv INTE vill gifta sig och att giftermålet alltså skulle ske av tvång. Få moraliska män skulle trivas med att vara gift med en kvinna som han vet motsäger sig giftermålet och därmed tvingas leva med en person som inte gensvarar på hans kärlek. Det kan göra vilket giftermål som helst väldigt surt och det kan inte vara något eftertraktar. Väljer kvinnan att gifta sig så måste hon gå igenom en viss ritual och hon får tid att sörja sina föräldrar. Först efter en månad i fästmannens hus får de sedan bli man och hustru.

Guds tanke är att ett giftermål ska vara mellan en man och en kvinna och vara för hela livet, men pga människornas egen ondska så måste Gud ibland anpassa lagar efter verkligheten för att beskydda den svagare parten. Det kan senare i livet bli så att mannen inte trivs i äktenskapet, och det kan förslagsvis bero på att kvinnan inte vill släppa sin egen (onda) kultur och/eller att hon själv inte trivs med att leva bland israelerna och deras traditioner. Gud ser hur som helst till att kvinnan har större rättigheter än en slav/tjänare om det slutar med att äktenskapet bryts, vilket är ett stort misslyckande. (Det här med slavar kräver ett eget blogginlägg för att visa att det oftast handlar om tjänare och/eller att frivilligt ansluta sig till ett hushåll under en viss herre.) Mannen får INTE sälja henna för pengar eftersom hon aldrig var en slav/tjänare utan en hustru, även om hon började som kringsfånge.

5 Mos. 21:¹⁰När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, ¹¹och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, ¹²så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. ¹³Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. ¹⁴Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har FÖRNEDRAT henne.

5 Mos. 23:¹⁵En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. ¹⁶Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

3) Sen kommer det här med förstfödslorätten

Gud anser som sagt att ett giftermål är till för en man och en kvinna för evigt, men för att se till att de svagare parterna har sina rättigheter så anpassar han lagarna till verkligheten när det går. En hustru har större rättigheter än en slav/tjänare, men det går för den skull inte att gifta sig med hur många kvinnor som helst för att ge ännu fler sådana rättigheter. En fullvärdig hustru har den rättigheten att maken betalar underhåll resten av hennes liv vilken är en enorm trygghet för henne och hennes barn. Att en man föredrar en fru före en annan är svårt att reglera med lag, men om det inträffar (ett av flera skäl varför polygama äktenskap har baksidor), så har Gud igen tänkt på att via lagen ge den svagare parten trygghet, och det är i det här fallet frun som inte är lika älskad samt hennes barn. En förstfödd är förstfödd oavsett vilken fru som föder barnet.

¹⁵Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, ¹⁶då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. ¹⁷Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

4) En uppstudsig son ska stenas?

Notera:

Det handlar inte om ett litet barn utan en individ som är stor nog för att vara en frossare och drinkare.
Lagen säger inte att en son som trotsat sina föräldrar omedelbums måste anmälas till stadens äldste, utan det måste först ha föregåtts av en längre tid av tuktan, och ha nått ett sådant stadium att sonen blivit en frossare och drinkare. Det blir man inte av att ha frossat och druckit vid ett par tillfällen, utan det handlar om att det eskaleterat till en djup vana, trots upprepade varningar och tuktande från föräldrarnas sida.
Det är föräldrarna som avgör när de varnat sin son tillräckligt och när de anser att de måste ge upp sina försök för i stället anmäla sin onda son till de äldste för stening. Det säger sig självt att det ska MYCKET till för att sonens egna föräldrar ska ta ett sådant steg eftersom det innebär fysisk död för deras egen son.
Tyvärr kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sig själv och för sin omgivning, även om det är ovanligt. För Israels del var det mycket viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk.
Det är inte ens känt att något sådant fall – där föräldrar anmäler sin son för de äldste – överhuvudtaget förekommit i Israel, så det kan hända att det var tillräckligt med att ha en lag om saken.

¹⁸Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, ¹⁹så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.²⁰Och de skall säga till de äldste i staden: “Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” ²¹Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

5) Olika lagar och föreskrifter

²²Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, ²³så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Varför straffade Gud en man som samlade ved på sabbaten? (4 Mos. 15:35)

Feb18

Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. —Och Herren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden (4 Mos. 15:32+35)

Är inte Gud lite blodtörstig som straffar en man som samlar ihop lite ved på Sabbaten? Nej, inte om det handlar om en öppen rebelliskhet från mannens sida och där själva vedinsamlingen bara är ett ytligt resultat av mannens rebelliska hjärta. Det handlar inte om ett oskyldigt misstag från mannens sida.

I sammanhanget här nedan kan vi notera att Gud först noga går igenom skillnaden mellan att synda medvetet och att synda “av misstag”. Även de som syndar av misstag är väl medvetna om att de faktiskt syndat, för annars skulle det inte finnas skäl att ta upp saken och offra djur (som man gjorde under gamla testamentet) för en synd som de inte ens är medvetna om att de begått. Det kan då handla om att de för sent insett att de faktiskt brutit mot Guds lag genom sitt handlande, och då handlar det oftast (eller alltid) om en mindre förseelse om nu Guds lag i övrigt är väl inpräntad i människors sinnen. Man mördar inte, stjäl inte, begår inte äktenskapsbrott och tillber inte andra gudar av misstag. Idag har vi den Heliga Ande till hjälp och han uppmärksammar oss på synd och varnar för att göra felaktiga beslut. Synd är ju både i Gamla och Nya testamentet att bryta mot Guds lag, och för det krävs en egen fri vilja och ett alternativ vid varje tillfälle att INTE synda.

Hur som helst är det intressant att Gud först går igenom det här med att synda medvetet och omedvetet, och sedan går direkt till det exemplet med mannan som måste stenas för att han samlar ihop ved. Gud förklarade att man kan offra en årsgammal get om man syndar av misstag, men något sådant alternativ erbjuder inte Gud till den här mannen, vilket måste betyda att mannen syndar med berått mod trots att han visste att det var emot Guds vilja och beslut.

4 Mosebok 15:²⁷Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get. ²⁸Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. ²⁹Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.³⁰Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk. ³¹Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.” ³²Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. ³³De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. ³⁴Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. ³⁵Och Herren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” ³⁶Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Syftet med ved är att göra upp eld, och göra upp eld gör man vanligtvis för att baka och laga mat. Problemet är att Gud gav israelerna ett bud att inte baka och koka något på sabbatsdagen, och det var ett bud för deras egen skull. Det kunde helt enkelt göra extra stora portioner dagen innan och skulle slippa samla ved och förbereda mat en dag i veckan som de i stället skulle kunna använda för att vila från sin vardag och sina rutiner.

2 Mos. 16:²³Då sade han till dem: “Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.”

I stället samlade alltså mannen ved och hånade i och med detta både sin skapare och hans lagar, trots att det är vår Herre som har våra liv i sina händer och vill leda oss rätt. Männen som ertappade mannen med ved var osäkra på hur de skulle behandla honom och väntade in Guds rådslut, och budet var alltså dödsstraff. Med det ville Gud visa hela israel att det är viktigt att hörsamma honom i alla frågor – återigen för deras egen skull. Om Gud skulle börja se mellan fingrarna på att det förekom trollkonster, avgudadyrkan, rebelliskhet och omoral bland hans egendomsfolk så skulle detta vara dålig reklam för honom själv vilket skulle leda till att andra folkslag skulle förakta judarnas Gud i stället för att ansluta sig till honom för att få liv. Tanken var ju att israel skulle vara ett gott föredöme för andra folk – som en storebror som kan leda andra rätt. Om de då skulle visa sig vara likadana rebelliska syndare som alla andra så skulle det inte tjäna något syfte och skulle orsaka att många människor avvisade deras Gud. Det var alltså av yttersta vikt för israelerna att hålla sig till Guds lagar. Sen kan man tillägga att det visserligen är allvarligt med en fysisk död, men det är ännu allvarligare med en andlig död eftersom det handlar om evigheten.

Det förekommer en annan välkänd bibelpassage som handlar om att samla ved emot Guds vilja, och här handlar det om mycket allvarliga saker eftersom det rör hela familjers ansträngning för att offra till andra gudar. Gud menar att de faktiskt kränker sig själva med sådana handlingar, eftersom det är de själva som går förlorade genom avgudadyrkan. De barn som det handlar om måste ha varit stora nog för att hugga ner träd för ved och också kunna bära hem grenarna.

Jer. 7:¹⁷Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? ¹⁸Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.¹⁹Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? ²⁰Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.

Amos 5:25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?²⁶Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er?²⁷Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.

De assyrisk-babyloniska gudarna Sakkut och Kewan uttalas här med vokalerna från det hebreiska ordet shiqquts (vederstygglighet) för att ange det vederstyggliga med avgudar. Här är några andra verser om att offra till himlens härskara, inkl. himlens drottning:

Apg 7:⁴²Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? ⁴³Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

5 Mos 4:¹⁹Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem.

2 Kung. 23:4 Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. ⁵Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. ⁶Och han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.

Jer. 44:¹⁷utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. ¹⁸Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. ¹⁹Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne.”

Jer. 19:¹³Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.