Etikettarkiv | straffa

Straffades AKANS oskyldiga familj, inkl. BARN, av Gud? Joshua 7:25

tribesHär nedan återger jag de flesta verser angående det som hände israeliten AKAN, när han syndade svårt mot sin skapare trots att han fått se Guds mäktiga kraft.

Joshua 7:1 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.—5 Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.6 Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, 7 och Josua sade: ”O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! 8 O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? 9 När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?”10 Och Herren svarade Josua: ”Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11 Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. 12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. 13 Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. 14 Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. 15 Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.”16 Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.17 När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. 18 När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19 Då sade Josua till Akan: ”Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”20 Akan svarade Josua: ”Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: 21 Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst.”22 Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. 23 De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. 24 Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. 25 Och Josua sade: ”Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig.Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. 26 Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.

Några iakttagelser

1. Vi vet inte åldrarna på Akans barn. Det kan ha varit vuxna, och de kan ha känt till vad deras pappa grävt ner i deras tält. Med en sådan vetskap skulle de även ha varit medvetna om innebörden av ett sådant allvarligt agerande – som ju handlar om ett uppror mot Gud och hans lagar. Om Israels folk inte vandrade med Gud, så skulle heller inte Gud vandra med dem (det var ju tänkt att Israel skulle vara ett mönster för andra folk och en grupp människor att efterlikna), och det skulle innebära att de inte längre kunde räkna med Guds beskydd gällande deras resa in i det förlovade landet. Vi vet alltså inte om de hade vetskap om vad som doldes i deras hem, och hur involverade de var i Akans synd. Vi kan inte utgå ifrån att Akans barn var minderåriga och oskyldiga.

2. Guds bud och villkor för att fortsätta att hjälpa dem var att de måste skaffa bort det tillspillogivna, och det handlar alltså om de saker som Akan olovligen tagit under krigsraiden. ”Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna” och ”Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er”. Det verkar som Akan drabbades av att tillhöra det tillspillogivna eftersom det var han som stal det, och Gud sade: ”Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har”.Allt vad han har”, måste inte betyda människor, utan det kan handla om hans ägodelar i form av djur och saker. Däremot så vet vi att även Akors familj följde med till Akors dal där Akor stenades, och det vore konstigt annars. I princip hela Israel var där, och familjen skulle kunna dra lärdom om allvaret i att synda mot Gud, speciellt om de på något sätt var med om att dölja hemligheten som var gömd i deras tält.

3.  Det var Akan som olovligen lade beslag på grejor, men ändå kan vi läsa på flera ställen att Gud betraktade det som att Israel var skyldig som grupp till det inträffade. Det kan ha varit en större grupp än Akan som var inblandade (nämligen hans familj), men hela Israel var på sätt och vis också skyldig/drabbad som grupp eftersom tillspillogivet material fanns mitt ibland dem och Gud kompromissar inte med kravet på renhet hos sitt folk. På svenska blir översättningen som eventuellt skulle kunna inkludera även Akors familj ”Varför drog DU fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över DIG. Sedan stenade hela Israel HONOM. De brände upp dem och kastade stenar över dem. Över AKAN reste de ett stort stenröse”. Det verkar vara fokus på Akan hela tiden, och även om det står ”dem” i plural i v. 25 så är det inte klart att det måste inkludera fler människor än Akan, eftersom det kan handla om ”dem” i form av Akan och hans ägodelar (saker och djur).  För kravet var ju att allt det tillspillogivna skulle bort från Israel (det var ju hela poängen), så det är viktigt att förmedla att det inte bara var personen som försvann utan det viktigaste av allt – det tillspillogivna. Det var inget krav att stena det tillspillogivna, och inte heller grejor och djur, men däremot brukar stening ske emot en (syndig) människa som överträtt Guds bud – och inte släktingar till en överträdare.

4. Dessutom står det i den svenska översättningen ”Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem”, och det låter inte rimligt att Akan (som var den störste syndaren) skulle stenas innan kroppen brändes, medan hans familj skulle brännas innan de ens var döda. Att brännas levande är ju en större plåga, och Gud gav aldrig Israel budet att bränna människor levande – och speciellt inte om det inte ens var skyldiga till någon överträdelse. Men om vi tolkar hebreiskan som att ”dem” betyder Akans stulna saker, så förstår vi bättre varför Gud inte ansåg att grejorna skulle stenas utan bara brännas. Akan däremot skulle först stenas och sedan skulle hans döda kropp brännas.

Om vi går till en ord för ord översättning från hebreiskan så blir det på engelska; ”With fire them and burned with stones israel him all and stoned this with stones them and after they had stoned and turned this day to great a of stones him heap over….”. Det är inte tillräckligt för att dra slutsatsen att Akans familj absolut stenades också. Vulgata till engelska: “All Israel stoned him; and all that he had was consumed with fire.” Septuagint till engelska : ”All Israel stoned Him with stones, and raised over Him a great heap of stones”. 

5. Det kan vara så att Akans själ faktiskt räddades, även om hans fysiska kropp straffades enligt Israels lag. ”Då sade Josua till Akan: ”Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”Akan svarade Josua: ”Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort—”  Gud utlovar att vi inte ska behöva dö om vi omvänder oss och gör rätt. De är samma löfte både i gamla och nya testamentet. Självfallet talar han då om en andlig död, eftersom vi alla en gång kommer att dö fysiskt:

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Det kan allstå vara så att Akan verkligen ångrade sina synder, bekände dem och omvände sig av hela sitt hjärta. Det betyder dock inte att han därför ska slippa från det fysiska straffet som Guds lag kräver för Israel, och inte heller idag låter vi exempelvis en mördare slippa sitt straff även om han är djupt ångerful och omvänder sig. (Det finns också en del länder som har dödsstraff för en sådan överträdelse.) Detta resonemang är heller inte svårt att förstå för den som överträtt lagen – för vem som helst förstår att man inte slipper det straff som rättsväsendet kräver bara för att man ångrar sig och aldrig mer ämnar göra om överträdelsen. Vi ska därför inte utgå ifrån att Akran både drabbades av ett fysiskt straff, och dessutom förlorade sin själ – för det vet vi inte. (Adam Clarke håller med mig om den här synpunkten.)

 6. Om Akans barn skulle dödas pga en synd som deras far gjort sig skyldig till, så hade ett sådant förfarande gått emot Guds lagar som gäller för Israel:   

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos. 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kung. 14:5 Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. 6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: ”Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.” 

2 Krön. 25:3 Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joas. 4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där Herren hade befallt: ”Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”  

Slutligen kan jag säga att ett kort liv inte i sig måste innebära ett sorts straff. Huvudsaken är att vår SJÄL är frälst. Enok (eller Hanok) var  i princip den ende som levde rättfärdigt under hans tid, och han ”bestraffades” (läs belönades), med ett avsevärt kortare liv än alla andra. Han levde bara 365 år, jämfört med alla andra som levde bort mot 1000 år. 1 Mos. 5:23-24.

Straffar Gud barnen genom att låta fäders synder och missgärningar drabba dem?

ljus

2 Mos 20:Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. (även 5 Mos. 5:9)

2 Mosebok 34:7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.

Säger verkligen Gud här att han ska straffa oskyldiga människor genom att låta barn bli delansvariga för sina förfäders synd? Och är detta stöd för att vi alla är födda med en syndfull natur och ärvt Adams synd? Nej, det är inte vad Gud uttrycker i verserna ovan, och vi kan direkt se att var och en ska dömas efter sin egen synd:

Hesekiel 18: 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mosebok 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

Men varför låter det då som Gud säger motsatsen i 2 Mos. 20:5?

Det är skillnad på att ansvara för sin egen synd (och bli straffad för den) och att lida för föräldrars synd. Om föräldrar har en livsstil med exempelvis alkohol, droger, spelmissbruk och våld så kommer garanterat barnen i kläm och de växer förmodligen upp och tar till sig samma sorts attityd vilket i sin tur påverkar deras egna barn. När föräldrar tar felaktiga beslut i livet så kan det påverka barnen negativt och de ”straffas” då för föräldrarnas beslut här på jorden – eller får lida – även om de själva inte är medansvariga. Men tyvärr är det som sagt ofta så att barn växer upp och gör lika illa som sina föräldrar och kanske värre, men det MÅSTE inte gå den vägen. Vi kan läsa i Bibeln om ledare som ”gjorde vad ont var i Herrens ögon” ibland med tillägget ”som sina fäder hade gjort” men ibland kan vi läsa om kungar som ”gjorde vad gott var i Herrens ögon” trots att personen i fråga hade en far som handlade ont.

Om tre eller fyra släktled i rad hatade Gud kanske han såg det för gott att åstadkomma straff och umbäranden i hopp om att detta kan leda till bättring bland folket – om alltså framtida generationer fortsätter att vända ryggen till Gud och syssla med diverse avgudadyrkan och olydnad.

Situationen med Akan och hans familj i Joshua 7 är intressant. Trots att det var Akan som var skyldig till (grovt) övertramp så drabbades hela hans familj. Inte på så sätt att hans familj var tvungna att vara delansvariga för hans synd och måste dö andligt och hamna i helvetet pga sin fars synd, men de drabbades av en fysisk död. Är detta grymt av Gud? Sanningen är att vi alla måste dö så det kommer vi aldrig ifrån. I Akans fall så dog barnen fysiskt pga faderns synd, och i andra fall så händer det att barn dör för att de smittats av en förälders aids, brist på mat eller något annat. Människor är inte utlovade ett liv på jorden som exakt motsvarar deras goda gärningar och deras nivå av oskyldighet. Se på Paulus som t o m valde att leva ensam och utan familj för evangeliets skull, och som gick igenom ett svårt liv fullt med umbäranden och motstånd. Det är inte alls säkert att jordelivet upplevs som rättvist och det har vi inte heller rätt att kräva. Det är nästa liv som kommer att bli vårt permanenta liv och som kommer att motsvara vad vi förtjänar efter våra egna samveten (därmed inte sagt att vi kan förtjäna vår frälsning). På den här jorden är vi mer eller mindre påverkade av det liv som människor runtomkring oss lever, och på så sätt kan man säga att vi ”straffas” för förfäders synder. Så barn kommer ofta i kläm och får sota för föräldrars liv, men de ärver inte deras synd och därför inte heller straffet för deras synd på domedagen.

Guds varningar i nedan verser är också intressanta, för han vill väldigt gärna undvika så att det går den väg som han varnar för, men OM israelerna inte lyder hans ord så kommer de garanterat att få lida för sina egna dåliga val, liksom barnen. Barnen är oskyldiga så länge som de är barn och inte kan skilja mellan gott och ont, men om de växer upp och gör lika illa som föräldrarna så har de också ett ansvar.

Jeremiah 16:1 Herrens ord kom till mig. Han sade: Du skall inte ta dig hustru eller ha söner och döttrar på denna plats. Ty så säger Herren om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som har fött dem och om fäderna som har avlat dem i detta land: Av svåra sjukdomar skall de dö. Man skall inte sörja dem eller begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken. Genom svärd och hunger skall de gå under, och deras döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur.Ty så säger Herren: Du skall inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem och inte heller trösta dem. Ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger Herren, och även min nåd och barmhärtighet. Både stora och små skall dö i detta land utan att bli begravda och man skall inte hålla dödsklagan över dem. Ingen skall för deras skull rista sig eller raka sitt huvud.—10 När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: ”Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren, vår Gud?” 11 då skall du svara dem: ”Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. 12 Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta, och ni vill inte lyssna på mig.

Några andra intressanta verser i ämnet

4 Mosebok 32:14 Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel!

1 Kungaboken 14:22 Juda gjorde det som var ont i Herrens ögon. Med de synder de begick uppväckte de hans vrede långt mer än deras fäder hade gjort

2 Kungaboken 15:9 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fäder hade gjort. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda.

Psaltaren 106:6 Vi har syndat liksom våra fäder, vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.

Jeremia 3:25 Låt oss nu ligga här i vår skam, och låt vanära täcka oss. För vi har syndat mot Herren, vår Gud, vi och våra fäder, från vår ungdom ända till denna dag. Vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst.

Klagovisorna 5:7 Våra fäder har syndat, de finns inte mer. Vi måste bära deras missgärningar

Hesekiel 2:3 han sade: ”Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag.

Hesekiel 18:4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö.

Daniel 9:16 Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss.

Om det hade varit den syndfulla naturen som beskrivs i verserna så borde det dels inte ha funnits med några restriktioner för hur länge föräldrars synd drabbar barn såsom ”tredje eller fjärde släktled” utan det borde gälla ALLTID och utan tidsbegränsningar, och dels låter det som ”fädernas synd” (eller föräldrars) kan vara vilka fäder som helst – vilket inte kan stämma. Det är ju endast EN fader (en förälder) som kan ha orsakat den syndfulla naturen och det är ADAM och ingen annan. Så oavsett hur andra fäder beter sig så skulle den syndfulla naturen göra sig påmind i vilket fall, vare sig fäderna lever i synd eller i total rättfärdighet. Men den syndfulla naturen är en gnostisk idé och ingenting som Bibeln lär ut. (Se fler artiklar i ämnet.)

Vi är skyldiga pga vår egen synd; 1 Joh. 3:4; Jak. 1:14,15; Rom. 1:32; 2:6-11; 6:16,19

Varför straffade Gud en man som samlade ved på sabbaten? (4 Mos. 15:35)

ved

Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. —Och Herren sade till Mose: ”Mannen skall straffas med döden (4 Mos. 15:32+35)

Är inte Gud lite blodtörstig som straffar en man som samlar ihop lite ved på Sabbaten? Nej, inte om det handlar om en öppen rebelliskhet från mannens sida och där själva vedinsamlingen bara är ett ytligt resultat av mannens rebelliska hjärta. Det handlar inte om ett oskyldigt misstag från mannens sida.

I sammanhanget här nedan kan vi notera att Gud först noga går igenom skillnaden mellan att synda medvetet och att synda ”av misstag”. Även de som syndar av misstag är väl medvetna om att de faktiskt syndat, för annars skulle det inte finnas skäl att ta upp saken och offra djur (som man gjorde under gamla testamentet) för en synd som de inte ens är medvetna om att de begått. Det kan då handla om att de för sent insett att de faktiskt brutit mot Guds lag genom sitt handlande, och då handlar det oftast (eller alltid) om en mindre förseelse om nu Guds lag i övrigt är väl inpräntad i människors sinnen. Man mördar inte, stjäl inte, begår inte äktenskapsbrott och tillber inte andra gudar av misstag. Idag har vi den Heliga Ande till hjälp och han uppmärksammar oss på synd och varnar för att göra felaktiga beslut. Synd är ju både i Gamla och Nya testamentet att bryta mot Guds lag, och för det krävs en egen fri vilja och ett alternativ vid varje tillfälle att INTE synda.

Hur som helst är det intressant att Gud först går igenom det här med att synda medvetet och omedvetet, och sedan går direkt till det exemplet med mannan som måste stenas för att han samlar ihop ved. Gud förklarade att man kan offra en årsgammal get om man syndar av misstag, men något sådant alternativ erbjuder inte Gud till den här mannen, vilket måste betyda att mannen syndar med berått mod trots att han visste att det var emot Guds vilja och beslut.

4 Mosebok 15:27 Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get. 28 Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. 29 Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.30 Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och skall utrotas ur sitt folk31 Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.” 32 Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen33 De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten. 34 Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. 35 Och Herren sade till Mose: ”Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” 36 Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Syftet med ved är att göra upp eld, och göra upp eld gör man vanligtvis för att baka och laga mat. Problemet är att Gud gav israelerna ett bud att inte baka och koka något på sabbatsdagen, och det var ett bud för deras egen skull. Det kunde helt enkelt göra extra stora portioner dagen innan och skulle slippa samla ved och förbereda mat en dag i veckan som de i stället skulle kunna använda för att vila från sin vardag och sina rutiner.

2 Mos. 16:23 Då sade han till dem: ”Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon.”

I stället samlade alltså mannen ved och hånade i och med detta både sin skapare och hans lagar, trots att det är vår Herre som har våra liv i sina händer och vill leda oss rätt. Männen som ertappade mannen med ved var osäkra på hur de skulle behandla honom och väntade in Guds rådslut, och budet var alltså dödsstraff. Med det ville Gud visa hela israel att det är viktigt att hörsamma honom i alla frågor – återigen för deras egen skull. Om Gud skulle börja se mellan fingrarna på att det förekom trollkonster, avgudadyrkan, rebelliskhet och omoral bland hans egendomsfolk så skulle detta vara dålig reklam för honom själv vilket skulle leda till att andra folkslag skulle förakta judarnas Gud i stället för att ansluta sig till honom för att få liv. Tanken var ju att israel skulle vara ett gott föredöme för andra folk – som en storebror som kan leda andra rätt. Om de då skulle visa sig vara likadana rebelliska syndare som alla andra så skulle det inte tjäna något syfte och skulle orsaka att många människor avvisade deras Gud. Det var alltså av yttersta vikt för israelerna att hålla sig till Guds lagar. Sen kan man tillägga att det visserligen är allvarligt med en fysisk död, men det är ännu allvarligare med en andlig död eftersom det handlar om evigheten.

Det förekommer en annan välkänd bibelpassage som handlar om att samla ved emot Guds vilja, och här handlar det om mycket allvarliga saker eftersom det rör hela familjers ansträngning för att offra till andra gudar. Gud menar att de faktiskt kränker sig själva med sådana handlingar, eftersom det är de själva som går förlorade genom avgudadyrkan. De barn som det handlar om måste ha varit stora nog för att hugga ner träd för ved och också kunna bära hem grenarna.

Jer. 7:17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? 20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.

Amos 5:25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?26 Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er?27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.

De assyrisk-babyloniska gudarna Sakkut och Kewan uttalas här med vokalerna från det hebreiska ordet shiqquts (vederstygglighet) för att ange det vederstyggliga med avgudar. Här är några andra verser om att offra till himlens härskara, inkl. himlens drottning:

Apg 7:42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? 43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

5 Mos 4:19 Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem.

2 Kung. 23:4 Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskaraOch han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.

Jer. 44:17 utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18 Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. 19 Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne.”

Jer. 19:13 Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar.