Etikettarkiv | eld

En evighet i brinnande helvete är inte vad Bibeln lär ut

Matt 13 .jpegBetydelsen av det grekiska ordet aion

Guds gåva till de rättfärdiga är EVIGT LIV. Syndens lön däremot är EVIG DÖD, som är de orättfärdigas lön. Alternativen handlar alltså om evigt liv vs evig död. Inte om evigt liv vs evig bestraffning i en flammande eld.

När en person dör, som inte velat ha något med Gud att göra och som levt i synd och mörker, så hamnar den personen inte direkt i ett brinnande helvete. Den personen inväntar i stället den yttersta dagen (Jesu återkomst) då han/hon kommer att vakna upp ur graven och få sin helt korrekta dom. Sedan kommer bestraffningen, men Bibeln säger inte att den varar utan slut.

I liknelsen om fåren och getterna i Matt. 25 här nedan så får vi inte bara veta att gärningar är vad som skiljer dessa åt (både fåren och getterna hade nämligen en tro på Gud) och att det vi gör spelar roll för vår frälsning (jämför också Jak. 2:24 som säger att vi är rättfärdiga av gärningar och inte av tro allena), men även att ”den eviga elden” är beredd åt djävulen och hans änglar. Det innebär också en risk att de som följer djävulen också följer honom in i elden, men frågan är vad det grekiska ordet för ”evig” betyder. Om de som levt rättfärdigt förtjänar att leva för evigt, så borde det betyda att de övriga (de orättfärdiga) förtjänar att INTE leva för evigt utan snarare att dö. Syndens lön är som bekant DÖDEN. Alla ska vi en gång dö, men de som är Guds barn ska en dag ärva Guds rike och få evigt liv.

Matt. 25:41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har GJORT för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

”Evig” ovan är översatt från det grekiska adjektivet αἰώνιος (aiónios, Strong’s 166), och kommer från substantivet aiṓn (Strong’s 165). Det kan betyda en lång tid utan slut men det är inte en nödvändigt översättning. Framför allt måste man tänka på att det är skillnad på att bestraffas i en eld för evigt jämfört med att det snarare är straffet (död och separation från Gud) som är evigt utan slut. Bestraffningen/plågan varar inte nödvändigtvis i evighet men däremot straffet.

Liddell and Scott’s Greek lexikon om aion: “1. A space or period of time, especially a lifetime, life. — Also one’s time of life, age: the age of man. — 2. A long space of time, eternity. —3. A space of time clearly defined and marked out, an era, age — this present life, this world.”

Om syndens lön är döden så innebär det att en slutgiltig dödsdom på domedagen (då alla chanser till förbättring är uttömda) innebär ett evigt/oåterkalleligt straff – på så sätt att det handlar om ett slutgiltigt beslut och en tillvaro (nämligen döden) som varar för evigt. Fåren i liknelsen ovan kan se fram emot motsatsen – evigt liv till skillnad från evig död. Att de ogudaktiga hamnar i elden står alltså klart, men det är inte klart att individerna i den fortsätter att leva i evighet utan slut för att de av någon anledning inte brinner upp. Men om fallet skulle vara att de inte brinner upp så har de ju också evigt liv liksom fåren, vilket ju inte var de ogudaktigas straff. Det var ju den slutgiltiga döden som var deras straff, och det handlar om utsläckande av liv. Straffet gäller för evigt eftersom det är oåterkalleligt, men straffandet varar inte för evigt. (På svenska har vi det vanliga korsordsordet ”eon”, som handlar om en mycket lång tid.)

matt. 13.jpegSka människor plågas dag och natt i evigheternas evigheter – utan slut?

Om djävulen, vilddjuret och den falske profeten kan vi läsa att de ska plågas ”forever and ever” (KJV), eller:

Upp. 20:10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

Dessa ”eoners eoner” skulle givetvis kunna handla om tider av plåga som aldrig tar slut, men inte heller detta är säkert trots att vi kan läsa om aion två gånger i rad. Framför allt handlar versen endast om de omnämnda personerna som åstadkommit obeskrivlig plåga för människorna på jorden. Eftersom vi även kan läsa att de ska plågas ”dag och natt” kan vi åtminstone vara säkra på att det inte handlar om att kastas i elden och sedan dö inom sekunder/minuter enligt normala omständigheter, utan Gud kommer att se till att plågan för dessa individer i stället sträcker sig ofantligt mycket längre. Det handlar om dagar och nätter under eoners eoner. Svårt att säga hur lång tid detta kan vara, och kanske det heller inte spelar så stor roll för hur vi lever våra liv? Däremot vore det olyckligt att tillskriva den rättfärdige Guden negativa egenskaper och tillvägagångssätt som han inte skulle befatta sig med, om sanningen egentligen är en helt annan.

Enligt Enoks bok så handlar stjärnornas/änglarnas straff om tiotusen år. De stjärnor som åsyftas är här sju specifika stjärnor, och det skulle kunna handla om de stjärnor som Bibeln beskriver som ”irrande” stjärnor (till skillnad från de fasta stjärnorna) – som idag kallas ”planeter”. Det finns dock en ännu värre framtid för en del andra änglar (förmodligen de som fick barn med kvinnor på jorden), och deras straff sägs vara för evigt (vilket mycket väl bokstavligen skulle kunna vara för evigt utan slut):

1 Enoch 21:1. And I proceeded to where things were chaotic. 2. And I saw there something horrible: I saw neither a heaven above nor a firmly founded earth, but a place chaotic and horrible. 3. And there I saw seven stars of the heaven bound together in it, like great mountains and burning with fire. 4. Then I said: ‘For what sin are they bound, and on what account have they been cast in hither?’ 5. Then said Uriel, one of the holy angels, who was with me, and was chief over them, and said: ‘Enoch, why dost thou ask, and why art thou eager for the truth? 6. These are of the number of the stars of heaven, which have transgressed the commandment of the Lord, and are bound here till ten thousand years, the time entailed by their sins, are consummated.’ 7. And from thence I went to another place, which was still more horrible than the former, and I saw a horrible thing: a great fire there which burnt and blazed, and the place was cleft as far as the abyss, being full of great descending columns of fire: neither its extent or magnitude could I see, nor could I conjecture. 8. Then I said: ‘How fearful is the place and how terrible to look upon!’ 9. Then Uriel answered me, one of the holy angels who was with me, and said unto me: ‘Enoch, why hast thou such fear and affright?’ And I answered: ‘Because of this fearful place, and because of the spectacle of the pain.’ 10. And he said unto me: ‘This place is the prison of the angels, and here they will be imprisoned for ever.’

I nedanstående liknelse kan vi se att ordet aión omöjligt kan betyda en tid utan slut. Här kan vi tvärt om läsa att skördetiden är tidsålderns (aiōnos) slut, vilket i sig betyder att den tidsåldern inte varar för evigt. Efter den tidsåldern tar en annan sorts tidsålder vid då skörden är inbärgad. Då blir det sedan vila från arbetet och de rättfärdiga ska lysa som solen. De ondes barn (djävulens barn) kastas i elden och plågas åtminstone så pass länge att de hinner gråta och skära tänder i eldens hetta.

Matt. 13:30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”—36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns (αἰῶνός), slut och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.  41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Sodom och Gomorra sägs i Juda brev ha fått ett straff i EVIG (aiónios) eld. Evig eld? Brinner Sodom och Gomorra fortfarande? Nej, självfallet inte, och Petrus intygar att städerna förvandlats till aska (de finns inte mer) och utgör ett exempel på vad som ska hända de ogudaktiga! Tänk över detta noga! Oomvända syndare (de orättfärdiga) ska alltså förvänta sig ett likadant öde som Sodom och Gomorra om de inte omvänder sig innan frälsningsdörren stängs. Eftersom Sodom och Gomorra förvandlats till aska (de har upphört att existera), så vet vi att de ogudaktiga kan förvänta sig samma öde. Om du hävdar att stycket nedan handlar om de ogudaktigas fysiska kroppar (som blir till aska) och inte deras själar (som skulle plågas i evighet), så blir det Petrus säger obegripligt eftersom han endast ringar in ödet för de ogudaktiga. Han hävdar inte att BÅDE de ogudaktiga och de rättfärdiga ska råka ut för Sodom och Gomorras exempel.

Juda 1:5 Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde6 Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i EVIG eld.

2 Pet. 2:6 Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen. — 6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 

Här finns ytterligare stöd för att en eon inte alltid betyder en ålder utan slut, eftersom vi kan läsa om denna innevarande tidsålder samt en kommande tidsålder:

Ef. 1:20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 

Paulus skriver till Filemon angåendet det eventuella återvändandet av hans tjänare Onesimus. Han frågar sig om de två kanske varit separerade en tid för att Filemon sedan skulle få honom tillbaka ”för alltid” ( aión) som en älskad broder. Givetvis behåller ingen en tjänare både i denna tid och i nästa tidsålder (i det nya Jerusalem), vilket innebär att  aión här ändå inkluderar ett slut:

Filemon 1:14 Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. 15 Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, 16 inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.

Paulus talar om ”den här världen”aión), med hänvisning till den nuvarande värld som är förgänglig:

2 Tim. 4:10 Ty av kärlek till den här världen har Demas övergett mig och rest till Tessalonika. Krescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien.

Att vara präst ”för evigt”aión) nedan innebär innevarande tidsålder som har ett slut. Kristus roll som överstepräst jämförs med Melkisedeks ämbete som inte varade för evigt. Kristus  roll som överstepräst upphör när den här tidsåldern med synd upphör, då en annan tidsålder tar vid. I det nya Jerusalem finns inget behov av överstepräster:

Hebr. 5:6 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.7 Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Om en hemlighet varit dold i ”oändliga tider”, och sedan avslöjats och uppenbarats, så hade dessa oändliga tider ändå ett slut trots allt:

Rom. 16:25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad  

death2Den oomvända syndaren går miste om evigt liv – han DÖR

Mördare kommer inte att få evigt liv (vare sig bekvämt eller obekvämt). De har inget evigt liv i sig:

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 

Själva idén med att Jesus dog för världen är för att ge människorna evigt liv, dock inte utan krav. Vi måste tro på honom (och älskar vi honom så lyder vi honom). Övriga är därmed inte utlovade evigt liv utan lever kvar i förbannelsen som säger att syndens lön är döden. För att inte förbli förlorade måste de komma ur knipan genom tro och omvändelse, och det är onekligen stor glädje i himlen över var och en som omvänder sig.

Joh. 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 

Att tro på Jesus och vara Guds barn innebär att man har evigt liv och inte kommer under domen. Gravar ska öppnas och folk ska gå ut ur dem. De som gjort gott skall uppstå till LIV, i kontrast till de som gjort ont som skall uppstå till DOM. Liv är alltså i motsatsförhållande till dom, som innebär en säker själslig död. Det innebär även plåga, men dock inte för evigt utan slut:

Joh 5:24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt GÖR det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och DOM åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.

Hebr. 6:2 med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. 

Vi kan visserligen inte frälsa oss själva, men eftersom Gud möjliggjort frälsning för alla så har vi också möjlighet att arbeta för att klara kraven. Det är på den yttersta dagen som vi utlovas att kunna uppstå för att få evigt liv och bli odödliga. Återigen så utlovas inte de förlorade att få evigt liv på ett sämre ställe:

Joh. 6:27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.”—- 40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”—  54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen

Det handlar om att vinna evigt liv, eller att förlora sitt liv. Det står inte mellan evigt liv i himlen och evigt liv i helvetet:

Joh. 12:25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv

Det står mellan antingen fördömelse och död, eller frikännande och liv:

Rom. 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. —21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Slutet på ett liv där man tjänat synden (utan att omvända sig) är döden. Det står inte att slutet på ett sådant liv är en evighet i brinnande eld. Syndens lön är döden (inte en evighet i en eld), men Guds gåva är evigt liv. Återigen: a) evigt liv, eller b) evig död (vilket handlar om upphörande av liv):

Rom. 6:20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Synd leder till undergång (död), och rättfärdighet leder till liv. Återigen liv eller död. Inte liv eller evigt lidande:

 Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. 

Att få en fällande dom innebär helt klart lidande, men det står inte att det handlar om ett evigt lidande utan slut. Även om inte plågan är evig så är fördärvet evigt och oåterkalleligt. Själslig död handlar om evigt fördärv, vilket innebär en evig separation från Herrens ansikte och slutet på all form av liv. Straffet är slutgiltig död, och inte evig plåga utan slut:

2 Thess. 1:6 Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er 7 och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt 

Old Testament – olambook of life 2

Hebreiska ordet olam överensstämmer med det grekiska ordet aion, och även här kan vi se att ”eviga” tider inte säkert handlar om tider utan slut. Exempelvis så ersattes den ”eviga” stadgan om påsken med Jesus offer på korset (Hebr. 9:24-26):

2 Mos. 12:21 Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! —24 Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt.  

Aron och hans söner var tänkta att uppbära prästskapet för evigt (1 Krön. 23:13, 2 Mos. 40:15), men detta tog också slut vid Kristi kors (Hebr. 7:11-14).

En tjänare som önskade stanna hos sin Herre skulle stanna för evigt (2 Mos. 21-1-6), vilket förstås inte kan fortsätta in i nästa liv.

De ogudaktiga skall inte brinna i evighet utan slut. De skall snarare brinna upp och inte lämna vare sig rot eller kvist. De skall vara som stoft under de rättfärdigas fötter.

Mal. 4:1 Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.2 Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.3 Ni skall trampa ner de ogudaktiga, ty de skall vara som stoft under era fötter på den dag då jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot.

Ps. 68:2 Gud står upp, hans fiender skingras,de som hatar honom flyr för hans ansikte.Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.

Ps. 68:21 Gud är för oss en Gud som frälsar, hos Herren Herren finns räddning från döden.

Jämför:

Joh. 15:6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Matt. 3:12 12 Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks.”

Till slut så kan man tycka att det också verkar helt logiskt att en kärleksfull Gud inte skulle bestraffa någon genom att låta honom brinna varje sekund, dag och natt, månad efter månad, år efter år i all oändlighet. Det skulle vara svårt att se syftet för ett sådant beslut, men framför allt så lär inte Bibeln att de gudlösa har en sådan bestraffning att vänta.

Exakt hur bestraffningen och belöningen går till vet vi förstås inte, men det vore onödigt att skrämma upp folk om evig plåga i elden om Bibeln inte lär något sådant. Det kan snarare riskera att skrämma dem bort från en Gud som de inte förstår sig på, och/eller  få dem att känna sig olyckliga över nära och kära som kanske inte bekänt sig till Jesus.

Se också min artikel om helvetet, såsom informationen att Hades (helvetet eller graven) en dag ska kastas i Gehenna som är den brinnande sjön.

Straffades AKANS oskyldiga familj, inkl. BARN, av Gud? Joshua 7:25

tribesHär nedan återger jag de flesta verser angående det som hände israeliten AKAN, när han syndade svårt mot sin skapare trots att han fått se Guds mäktiga kraft.

Joshua 7:1 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.—5 Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.6 Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, 7 och Josua sade: ”O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! 8 O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? 9 När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?”10 Och Herren svarade Josua: ”Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11 Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. 12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. 13 Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. 14 Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. 15 Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.”16 Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.17 När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. 18 När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19 Då sade Josua till Akan: ”Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”20 Akan svarade Josua: ”Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: 21 Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst.”22 Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. 23 De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. 24 Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. 25 Och Josua sade: ”Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig.Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. 26 Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.

Några iakttagelser

1. Vi vet inte åldrarna på Akans barn. Det kan ha varit vuxna, och de kan ha känt till vad deras pappa grävt ner i deras tält. Med en sådan vetskap skulle de även ha varit medvetna om innebörden av ett sådant allvarligt agerande – som ju handlar om ett uppror mot Gud och hans lagar. Om Israels folk inte vandrade med Gud, så skulle heller inte Gud vandra med dem (det var ju tänkt att Israel skulle vara ett mönster för andra folk och en grupp människor att efterlikna), och det skulle innebära att de inte längre kunde räkna med Guds beskydd gällande deras resa in i det förlovade landet. Vi vet alltså inte om de hade vetskap om vad som doldes i deras hem, och hur involverade de var i Akans synd. Vi kan inte utgå ifrån att Akans barn var minderåriga och oskyldiga.

2. Guds bud och villkor för att fortsätta att hjälpa dem var att de måste skaffa bort det tillspillogivna, och det handlar alltså om de saker som Akan olovligen tagit under krigsraiden. ”Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna” och ”Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er”. Det verkar som Akan drabbades av att tillhöra det tillspillogivna eftersom det var han som stal det, och Gud sade: ”Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har”.Allt vad han har”, måste inte betyda människor, utan det kan handla om hans ägodelar i form av djur och saker. Däremot så vet vi att även Akors familj följde med till Akors dal där Akor stenades, och det vore konstigt annars. I princip hela Israel var där, och familjen skulle kunna dra lärdom om allvaret i att synda mot Gud, speciellt om de på något sätt var med om att dölja hemligheten som var gömd i deras tält.

3.  Det var Akan som olovligen lade beslag på grejor, men ändå kan vi läsa på flera ställen att Gud betraktade det som att Israel var skyldig som grupp till det inträffade. Det kan ha varit en större grupp än Akan som var inblandade (nämligen hans familj), men hela Israel var på sätt och vis också skyldig/drabbad som grupp eftersom tillspillogivet material fanns mitt ibland dem och Gud kompromissar inte med kravet på renhet hos sitt folk. På svenska blir översättningen som eventuellt skulle kunna inkludera även Akors familj ”Varför drog DU fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över DIG. Sedan stenade hela Israel HONOM. De brände upp dem och kastade stenar över dem. Över AKAN reste de ett stort stenröse”. Det verkar vara fokus på Akan hela tiden, och även om det står ”dem” i plural i v. 25 så är det inte klart att det måste inkludera fler människor än Akan, eftersom det kan handla om ”dem” i form av Akan och hans ägodelar (saker och djur).  För kravet var ju att allt det tillspillogivna skulle bort från Israel (det var ju hela poängen), så det är viktigt att förmedla att det inte bara var personen som försvann utan det viktigaste av allt – det tillspillogivna. Det var inget krav att stena det tillspillogivna, och inte heller grejor och djur, men däremot brukar stening ske emot en (syndig) människa som överträtt Guds bud – och inte släktingar till en överträdare.

4. Dessutom står det i den svenska översättningen ”Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem”, och det låter inte rimligt att Akan (som var den störste syndaren) skulle stenas innan kroppen brändes, medan hans familj skulle brännas innan de ens var döda. Att brännas levande är ju en större plåga, och Gud gav aldrig Israel budet att bränna människor levande – och speciellt inte om det inte ens var skyldiga till någon överträdelse. Men om vi tolkar hebreiskan som att ”dem” betyder Akans stulna saker, så förstår vi bättre varför Gud inte ansåg att grejorna skulle stenas utan bara brännas. Akan däremot skulle först stenas och sedan skulle hans döda kropp brännas.

Om vi går till en ord för ord översättning från hebreiskan så blir det på engelska; ”With fire them and burned with stones israel him all and stoned this with stones them and after they had stoned and turned this day to great a of stones him heap over….”. Det är inte tillräckligt för att dra slutsatsen att Akans familj absolut stenades också. Vulgata till engelska: “All Israel stoned him; and all that he had was consumed with fire.” Septuagint till engelska : ”All Israel stoned Him with stones, and raised over Him a great heap of stones”. 

5. Det kan vara så att Akans själ faktiskt räddades, även om hans fysiska kropp straffades enligt Israels lag. ”Då sade Josua till Akan: ”Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”Akan svarade Josua: ”Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort—”  Gud utlovar att vi inte ska behöva dö om vi omvänder oss och gör rätt. De är samma löfte både i gamla och nya testamentet. Självfallet talar han då om en andlig död, eftersom vi alla en gång kommer att dö fysiskt:

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Det kan allstå vara så att Akan verkligen ångrade sina synder, bekände dem och omvände sig av hela sitt hjärta. Det betyder dock inte att han därför ska slippa från det fysiska straffet som Guds lag kräver för Israel, och inte heller idag låter vi exempelvis en mördare slippa sitt straff även om han är djupt ångerful och omvänder sig. (Det finns också en del länder som har dödsstraff för en sådan överträdelse.) Detta resonemang är heller inte svårt att förstå för den som överträtt lagen – för vem som helst förstår att man inte slipper det straff som rättsväsendet kräver bara för att man ångrar sig och aldrig mer ämnar göra om överträdelsen. Vi ska därför inte utgå ifrån att Akran både drabbades av ett fysiskt straff, och dessutom förlorade sin själ – för det vet vi inte. (Adam Clarke håller med mig om den här synpunkten.)

 6. Om Akans barn skulle dödas pga en synd som deras far gjort sig skyldig till, så hade ett sådant förfarande gått emot Guds lagar som gäller för Israel:   

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos. 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kung. 14:5 Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. 6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: ”Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.” 

2 Krön. 25:3 Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joas. 4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där Herren hade befallt: ”Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”  

Slutligen kan jag säga att ett kort liv inte i sig måste innebära ett sorts straff. Huvudsaken är att vår SJÄL är frälst. Enok (eller Hanok) var  i princip den ende som levde rättfärdigt under hans tid, och han ”bestraffades” (läs belönades), med ett avsevärt kortare liv än alla andra. Han levde bara 365 år, jämfört med alla andra som levde bort mot 1000 år. 1 Mos. 5:23-24.

Kan vi bli frälsta SÅSOM GENOM ELD trots att vi lever i synd? 1 Kor. 3:15

Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld (1 Kor 3:15)

En del vill gärna läsa denna vers som att vi kan ha både vår synd och vår frälsning samtidigt och att synd bara skulle innebära färre gåvor i himlen så länge som vi bara ”tror på Gud”. Det finns troende som är så fästa vid sin synd att de faktiskt nöjer sig med en ”brandförsäkring” (en försäkring om att de åtminstone slipper helvetet) och de intalar sig själva att ”visserligen får jag reducerade gåvor i himlen – eller kanske inga gåvor alls – men jag kommer åtminstone dit och jag kan dessutom tillåta mig att synda lite grand här på jorden när jag tycker att frestelserna är för stora”. En del kanske slår bakut direkt och menar att en sann kristen ALDRIG skulle resonera så, men om till och med en man av Guds eget hjärta kan tillåta sig att synda (Kung David) och leva i synd i ca ett år, varför skulle vi tro att kristna aldrig skulle välja synda till och med under en längre tid? Det är självfallet än mer frestande att synda om vi tror att det inte leder till några allvarliga konsekvenser – förutom färre gåvor eller inga gåvor alls. Många är som sagt mer än nöjda över att komma till himlen överhuvudtaget. Det fruktansvärda är dock att detta inte är SANT. Det är ytterst beklagansvärt att intala människor att de är på väg till himlen när de i själva verket är på väg till helvetet pga synd.

Sammanhanget i 1 Kor. 3 visar att det inte handlar om SYNDARE utan om TROENDE och deras byggmaterial och byggmetoder. Synd nämns ingenstans och vi vet redan att synd separerar oss from Gud och leder till döden, såvida vi inte omvänder oss. Ingenting oheligt ska komma in i himlen. Vi kan läsa att grunden som vi bygger på måste vara JESUS och vi kan läsa att Gud faktiskt förgör en människa som fördärvar Guds tempel. Då handlar det inte om reducerade gåvor i himlen utan det är SJÄLEN som är i fara. Bibelsammanhanget vill visa att det är MOTIVEN i våra hjärtan som ska dömas av Gud. Han ser vilken grund vi bygger på, och han ser resonemangen i våra hjärtan när vi väljer att sprida Guds ord och på vilket sätt vi gör det. Det finns förmodligen troende som bara ”går med strömmen” och engagerar sig i evangelisation och bön mest som en ”tradition”, eller för att kompisarna gör det eller som ett ”nödvändigt ont” för att smälta in i ett visst sammanhang. Gud kan också se om vi sprider Guds ord och ger vårt tionde för att nå status och popularitet i stället för att drivas av en längtan att se fler människor frälsta. Här är hela sammanhanget:

1 Kor. 10 Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. 11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. 12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. 16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

Läs också i nästa kapitel om att det handlar om hjärtats uppsåt.

1 Kor. 4:Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad.

Det kan hända Gud frälser en människa som inte alltid byggt med ett bra material (och framför allt om personen omvänder sig) MEN det kommer aldrig på fråga att en syndare skulle få tillträde till himlen, och det är heller inte vad 1 Kor: 3 säger. Samma Paulus säger tre kapitel senare:

1 Kor. 6:Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Vi kan vara bidragande orsak till att vår broder faller genom det sätt vi lever:

1 Kor. 8:12 När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. 13 Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Tonåringar stal vass vid sommarstuga i närheten av Bålsta den 2/8 2011!

Låter inte särskilt allvarligt, heller hur?

Det här blogginlägget handlar om hur vi uttrycker oss och om ORD SOM SÅRAR. Här är vad som hände min son och en av hans kompisar igår den 2/8 2011. 

Efter stor övertalning så hade vi föräldrar tidigare gått med på deras idé att göra en lite äventyrlig fotvandring. De tänkte gå LÅNGT, mycket längre än vad vi själva trodde att de skulle klara av, men vi visst ju att vi bara var ett telefonsamtal bort om de ville bli hämtade.

De såg verkligen fram mot sitt ”äventyr” i skogarna och fick skjuts till Sigtuna där de skulle börja gå mot Västeråshållet. Efter flera timmars vandring ville de över ett vattenparti och tänkte därför göra en flotte som de skulle kunna ha sin packning på medan de simmar bredvid. Detta var planerat sedan tidigare och de hade med sig rep, kniv, etc. De kom trötta och varma fram till ett litet torp/stuga vid vattnet och de uppfattade stuga som ganska öde. De insåg inte att stugan och tomtmarken skulle kunna vara privat eftersom de är vana vi stugor i skogen som är allmänna och jag antar att de tyckte att denna stuga såg ”allmän” ut. Det finns t ex en stuga (som tyvärr brunnit ner nu) som heter Björnkälla i Märsta där de varit flera gånger, och även om själva stugan varit låst så är det fritt fram att använda tomten för att sola, grilla, osv. Det finns även gott om stugor vi olika vandringsleder som man kan använda fritt, och det finns ödestugor som ingen verkar använda. Jag säger detta som bakgrund till att grabbarna inte tänkte på att de kanske befann sig på ett område som inte var allmänt.

De var glada för att äntligen kunna vila och bada, men de var även aktiva att samla in vass i strandkanten som de samlade för att bygga en flotte utav. Plötsligt kommer en bil åkande och en man med sin familj (två små barn) parkerar sin bil vid stugan. Jag var ju inte där själv så jag kan bara återge vad min son berättat men mannen frågade om de visste om att tomten var privat, och sonen svarade sanningsenligt att de inte kände till det. Mannen frågade vad de egentligen hade tänkt göra där, bränna upp någonting eller vad, och sonen berättade att de tänkt göra en flotte av vassen för att ta sig till andra sidan. ”Och det vill du att jag ska tro på?!” fick han till svar.  Mannen bad dem att försvinna, och de gjorde vad de kunde för att samla ihop sina grejor (och kanske även ta på sig en del kläder om de badat, vad vet jag) medan mannen manade på dem att skynda. De blev kallade SKITUNGAR och PUCKON bland annat.

När de gått upptäckte de snart att de glömt kompassen på tomten men den ville de förstås inte gå tillbaka för att hämta. De stannade vid en sten utanför området för att samtala med varandra om vad de nu skulle ta sig till och vad Plan B skulle vara, men då dyker mannen upp igen och säger att han inte litar på dem utan ville att de bara  skulle försvinna. Längre bort… Så de gick…

Det var hjärtskärande för mig att höra detta eftersom dessa grabbar ju inte hade några som helst planer på att ställa till rackartyg utan hade helt ärliga syften. De tyckte förmodligen att deras dag var helt fantastisk innan denna man dök upp och gjorde allting svart. Alla tonåriga grabbar är inte ute för att ställa till ofog, och det är orätt att helt enkelt FÖRUTSÄTTA att de är det!

Det jag tänker nu är att den som gjorde det största felet och som bör SKÄMMAS (den som hade den största SYNDEN) var inte dessa sextonåringar utan mannen. Grabbarna är BARN som gjorde ett MISSTAG, men mannen är VUXEN och betedde sig som ett litet barn som tänker ”MITT, MITT, MITT”. Jag kan förstå att man blir misstänksam om det vistas ett par tonåringar på ens sommarstugetomt MEN man kan inte UTGÅ ifrån att dessa barn har något ofog i sikte. Man behöver inte SÄGA det man tänker ifall det kan vara så att dessa grabbar faktiskt inte visste att de hamnat på privat område och att det faktiskt var sanning att de tänkte bygga en flotte av vassen.

Jag tänker på hur mycket ORD kan såra. För grabbarna tog ju äventyret slut där. Kartan blev förstörd när de i all hast var tvungna att stuva ner den i blöt packning och kompass hade de nu ingen. Men det var förmodligen deras missmodighet efter utskällningen som gjorde att de valde att avsluta äventyret. De ringde hem och vi hämtade dem vid Bålsta station. Stugan låg förmodligen nordost om stationen men jag vet inte säkert.

I det här fallet hade det räckt om mannen upplyst grabbarna om att det var privat mark och det hade varit tillräckligt för att de skulle skämmas över att ha gjort ett sådant pinsamt misstag. Nu fick de dessutom en utskällning och måste ha känt sig som paria. Det handlar trots allt om BARN som INTE ville någon någonting illa. Jag vet inte hur länge som grabbarna kommer att tänka på de hårda ord de fick höra, men minnet kommer säkert alltid att finnas kvar, och jag säger därför; låt oss tänka på vad vi säger till våra medmänniskor! Ord kan såra någonting fruktansvärt, och likaså kan uppmuntrande ord vara som små energikickar som man kan leva på i dagar.

Jak. 11:26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.

Jak. 3:8Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

Båda verserna är förstås sanna fast på olika sätt. Jag tror Jakob talar mera generellt i den sistnämnda versen, och vi måste nog erkänna att människan har en olycklig förmåga att såra och orsaka problem och bekymmer med sin tunga. Men som individer måste vi stå över vad köttet säger och vi borde avstå från osanningar, förtal, hån, elakheter, etc.

Jag gjorde en insändare i Upsala Nya Tidning men utöver det kan jag inte göra mer för att nå den arga mannen. Om grabbarna inte bad om ursäkt vill jag gärna be om ursäkt för deras vägnar, men framför allt borde mannen själv be grabbarn om ursäkt för  hur han förstörde deras dag med sina hårda ord. Jag ersätter honom gärna för vassen som grabbarna stal.

Hades kastas i Gehenna som är den brinnande sjön

Teorier om Helvetet

”Hades” har (minst) två avdelningar – övre och lägre. Se till exempel liknelsen med Lazarus och den rike mannen som hamnade i olika världar i Hades men som ändå kunde kommunicera med varandra. Övre delen av Hades är synonymt med Paradiset och ”Abraham’s sköte” i skriften och är en temporär ”Himmel”. Det var här Jesus kom efter att han dött. Nedre Hades är ett tillfälligt helvete. Det är temporärt eftersom det kommer att kastas i den brinnande sjön vilket är det slutgiltiga helvetet.

Namnet ”Gehenna” refererar till det slutgiltiga helvetet vilket vi kan se i Skriften. Eftersom både Den brinnande sjön och Gehenna beskriver samma sorts slutgiltiga eld så vet vi att de samma sak. Gehenna och Den brinnande sjön är alltså två olika namn även på grekiska men vi kan inte anta att det är två olika ställen av det skälet eftersom  beskrivningen visar att de är synonyma. Inte heller kan vi göra motsatsen när det gäller Hades och Gehenna som ju är två olika ord på grekiska, och anta att de är samma ställen TROTS att det handlar om olika ord. Vi måste i stället se om orden är synonymer eller beskriver olika ställen. Förutom att detta är vad Bibeln lär, så är det dessutom vad de äldre kyrkofäderna lärde och trodde. Idén om Skärselden kom mycket senare.

Gehenna är i grekiska grundtext ett lånord från hebreiskan som anses vara namnet på en dalgång, Hinnomdalen, söder om Jerusalem. Några av de israelitiska kungarna hade där enligt 2:a Krönikeboken (28:3, 33:6) ägnat sig åt en hednisk kult för Molok som bland annat krävde barnoffer i eld (brända levande). Hinnomdalen kom därefter att bli synonymt med en fruktansvärd ondska och namnet Gehenna användes som ett namn på helvetet. Det har uppstått förvirring och mycket missförstånd på grund av att de tidiga bibelöversättarna har återgett hebreiskans Sheol och grekiskans Hades och Gehenna med ordet helvete. Nedan är de Bibelställen där Gehenna kan läsas. På svenska framkommer inte alltid originalordet ”Gehenna” så jag väljer KJV engelska:

Matt.5:22 whoever calls someone ”you fool” will be liable to Gehenna.

Matt.5:29 better to lose one of your members than that your whole body go into Gehenna.

Matt.5:30 better to lose one of your members than that your whole body go into Gehenna.

Matt.10:28 rather fear him who can destroy both soul and body in Gehenna.

Matt.18:9 better to enter life with one eye than with two eyes to be thrown into Gehenna.

Matt.23:15 Pharisees make a convert twice as much a child of Gehenna as themselves.

Matt.23:33 to Pharisees: you brood of vipers, how are you to escape being sentenced to Gehenna?

Mark 9:43 better to enter life with one hand than with two hands to go to Gehenna.

Mark 9:45 better to enter life lame than with two feet to be thrown into Gehenna.

Mark 9:47 better to enter the kingdom of God with one eye than with two eyes to be thrown into Gehenna.

Luke 12:5 Fear him who, after he has killed, has authority to cast into Gehenna

James 3:6 the tongue is set on fire by Gehenna.

Tartarus i NT används för att beskriva platsen för de fallna änglarna i 2 Peter 2:4. Det här grekiska ordet verkar inte ha någon Hebreisk motsvarighet.

Den brinnande sjön i NT (som är den andra döden) nämns fem gånger och alla i Uppenbarelseboken:

19:20. Och vilddjuret blev gripet tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför honom, med vilka han bedrog dem som tog vilddjurets märke och dem som tillbad dess bild. Dessa två blev levande kastade i den brinnande sjön, som brinner med svavel.

20:10. Och Djävulen som hade bedragit dem blev kastad i sjön av eld och svavel, där vilddjuret och den falske profeten var. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

 20:14. Och döden och dödsriket blev kastade i den brinnande sjön. Detta är den andra döden. 15. Och den som inte fanns skriven i livets bok, blev kastad i den brinnande sjön.

21:8. Men de fega, otrogna och avskyvärda, och mördare, otuktiga, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, de skall få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel, som är den andra döden.

Sheol i GT kan vi hitta i exempelvis 1 Moseboken 37:35, 42:38, 44:29 och 44:31. I den hebreiska Bibeln (Tanakh) så är Sheol samma plats för både rättfärdiga och orättfärdiga som vi kan se i t ex Predikaren och Job, och precis som NT beskriver indelningen av Hades. I Enoks bok (refererad till i Bibeln) ca. 160 fKr beskriver författaren Sheol som en plats som är delad i fyra avdelningar: en där de rättfärdiga väntar på domedagen (såsom i ”Abrahams sköte”), en där de ganska goda väntar på sina belöningar, en där de onda är straffade och väntar på domedagen och den sista där de onda plågas som inte ens berättigas en uppståndelse. I skriften ”The Apocalypse of Zephaniah” (ca.100fKr – 70eKr) representerar Sheol/Hades också en avdelad plats men där finns skillnaden gentemot Bibeln eftersom platserna i Sheol kan överträdas.“Triumph, prevail because thou hast prevailed and hast triumphed over the accuser, and thou hast come up from Hades and the abyss. Thou wilt now cross over the crossing place.” (Apoc. Zeph. 7:9)

Hades Matteusevangeliet 11:23 16:18. Lukasevangeliet 10:15. Apostlagärningarna. 2:27,31. 1 Korinthierbrevet 15:55. Uppenbarelseboken 1:18 6:8 20:13,14. NT följer Septuagint och översätter Sheol som Hades (jämför Apg 2:27, 31 och Psaltaren 16:10). NT gör en skillnad på Sheol and Gehenna. Det förstnämnda beskrivs som ett ställe där de döda hamnar tillfälligt för att invända de dödas uppståndelse medan det sistnämnda är den slutgiltiga eviga döden i den eviga elden. I Uppenbarelseboken så är Hades sammankopplat med döden (Upp 1:18, 6:8) och i den slutgiltiga domen så är de döda uppförda ur Hades och de onda är kastade i den brinnande sjön vilket representerar Gehennas eld. Hades själv kastas till slut i den brinnande sjön (Upp 20:11-15).

Helvetet KJV-översättare har valt att översätta både Hades, Gehenna och Tartarus i NT som ”hell” (helvete) som ett samlingsnamn på de platserna dit en person kommer efter döden. Men originalspråket använder sig av tre olika namn och det finns förmodligen en orsak till det. Även om det handlar om ställen dit en syndare hamnar efter döden så är det skillnader på dessa ”helvetesplatser”. Det svenska ordet ”helvete” kommer från tysk mytologi och används numera inom kristendomen för att översätta det hebreiska ordet Gehenna. Även om KJV översatte Hades med ”hell” (helvete) så verkar mer moderna engelska översättningar ha återgått till den ursprungliga skillnaden mellan de två orden Hades och Gehenna, och förknippar Gehenna som den brinnande sjön.

Himlen Himmelriket/Guds rike kommer att blir en plats på jorden eftersom vi då lever i det NYA Jerusalem som kommer att komma ner från himlen, och detta är den slutgiltiga himlen. Kristna kommer inte direkt till himlen om de dör innan Jesu återkomst. Inte heller flyttar Jesus paradiset till himlen och ser till att bara syndarna kommer till Hades och väntar Jesu återkomst. Hades kommer ju att frambringa de döda på Domedagen (Upp. 20:11-14). Sen kan vi läsa om livets skatt som vi strävar efter och som kommer att ges till oss den dagen som han kan skådas och inte innan; 1 Kor. 9:24-27 och 2 Tim. 4:1.

Ett gott träd ger god frukt och ett dåligt träd ger dålig frukt. Valet är vårt.

tree3

Gott träd eller dåligt träd – och vilken frukt?

Det hänger på oss att se till att vi håller oss till Jesus (vinträdet/vinstocken) så att vi kan ge frukt. Vi är visserligen oförmögna att producera god frukt i oss själva – vi måste vara I VINSTOCKEN – men vi bedöms ändå efter frukten vilket alltså är avhängigt om vi ”hänger” i vinstocken eller ej. Även om vi en gång blivit födda på nytt och tror att Jesus dog för våra synder, men slutat att bära god frukt, så är vi alltså inte på väg till Guds rike.  Somliga misstar sig och tror att en gott träd alltid kommer att förbli ett gott träd och att ett dåligt träd aldrig kan bli ett gott träd, men så behöver inte vara fallet. De flesta av oss har varit ganska dåliga träd innan vår omvändelse när vi övergick till att BLI goda träd, och vi kan läsa i Bibeln att en gren kan vara i vinträdet men sedan ändå tas bort pga brist på frukt. Det heter alltså inte ”en gång ett gott träd alltid ett gott träd”, även om det är en vanlig utgång. Gud längtar varje dag till att människor omvänder sig och får LIV i överflöd.

I Johannes 15 talar Jesus med sina egna troende lärljungar och det han säger gäller även oss  liksom det mesta i NT. Jesus säger ”redan nu är ni rena” till lärljungarna, vilket visar att de som grenar i honom är sanna och rena grenar. Jesus uppmanar dem trots detta att FÖRBLI i honom för de kan inte bära frukt om de väljer en annan väg. Jesus varnar vid upprepade tillfällen sina utvalda apostlar att OM de inte förblir i honom så kommer de att tas bort utav Fadern och de kastas bort och förtorkas, vilket visar att de hade liv tidigare för annars skulle de inte kunna förtorkas. De kastas sedan i elden där de brinner vilket är en bild av helvetet, och där hamnar den som uttömt alla sina chanser till att få evigt liv. Jesus säger ”OM ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek” vilket är ett tydligt VILLKOR. Risken finns att kristna inte håller buden och därmed mister de sin plats i Livets Träd om de inte vänder om. Vi är visserligen inte frälsta av gärningar – som ju aldrig kan täcka upp för våra tidigare synder – men nedan bibelstycke är en av många som visar att vi heller inte kan vara frälsta UTAN gärningar (frukt). Vi kan läsa att Fadern förhärligas när vi bär frukt, och vill han förhärligas? Självklart! Så det kan aldrig vara Guds vilja att människor inte bär frukt. Vi ombeds att BLI KVAR i hans kärlek, och det gör vi om vi håller hans bud.

Joh. 15:1 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i migJag är vinstocken, ni är grenarna. OM någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns uppOM ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.10 OM ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. 11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. 12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 13 Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner, OM ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.

Här nedan varnas vi för att grenar kan huggas av pga otro (till skillnad mot Johannes 15 som visar att grenar huggs av pga brist på frukt). Det är roten som är en bild av judarna (och som ger naturliga grenar) och det är (de inympade) grenarna som är en bild av hedningarna. Vi riskerar inte att huggas av ett träd som en hel folkgrupp utan som individer. Frälsningen är personlig. Vi kan läsa att vi får vara kvar i trädet om vi TROR, så tro är i detta fall villkoret och vi vet också att om vi TROR på Jesus så lyder vi honom – och det är här frukten kommer in. Vi är tillsagda att leva i fruktan så att vi håller oss vid liv men vi får endast näring via trädet. Notera alla OM.

Rom. 11:16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. 17 Men OM nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men OM du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan LEV I FRUKTAN21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, ANNARS BLIR OCKSÅ DU BORTHUGGEN. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, OM de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Här kan vi se att vingårdsmannen (en bild av Gud Fader) FÖRVÄNTADE sig äkta druvor, men tyvärr fann han endast vilddruvor – helt emot hans vilja. Guds vilja sker inte alltid, och det är för att han gett oss en egen fri vilja. Gud förväntade sig laglydnad och rättfärdighet hos hans folk, men tyvärr gick hans önskan inte i uppfyllelse. Rättfärdighet har aldrig varit någonting som kan inympas människor vare sig i GT eller i NT, utan det är VI som måste se till att leva rättfärdigt.

Jesaja 5:1 Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle. Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar.  Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar.  SEDAN VÄNTADE HAN ATT DEN SKULLE BÄRA ÄKTA DRUVOR; MEN DEN BAR VILDDRUVOR. Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. VAD KUNDE MER GÖRAS för min vingård än vad jag har gjort för den? VARFÖR BAR DEN VILDDRUVOR, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd. Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad.Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne skall komma upp, och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den.Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. HAN VÄNTADE LAGLYDNAD men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.

Gud planterade Israel som en ädel vinstock av äkta slag, men ändå frågar han sig hur vinstocken kunde förvandlas till vilda rankor av främmande sort. Det var inte alls vad han hade förväntat sig:

Jeremia 2:20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade: ”Jag vill inte tjäna dig.” På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ner och bedrev otukt. 21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag.  Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock? 22 Om du än tvättar dig med soda och tar aldrig så mycket såpa, syns ändå din synds fläckar inför mig, säger Herren, Herren.

Jeremia 8:13 Jag skall rycka bort och förgöra dem, säger Herren. Inga druvor blir kvar på vinstockarna och inga fikon på fikonträden, till och med löven är vissnade. Det jag gav dem skall tas ifrån dem.

Herren kallade Juda till att vara ett vackert grönt olivträd, men så blev det inte trots kallelsen. I stället satte Gud eld på trädet pga Judas olydnad:.

Jeremia 11:16 ‘Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter’, så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs. 

Vi är listiga om vi låter vårt träd sträcka sina rötter till bäcken för att få vatten. Jesus är en bild av livets vatten och dricker vi av det ska vi aldrig någonsin dö, men det är vi som måste sträcka oss mot honom:

Jeremia 17:8 Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.

Varningar för att Jerusalem är som en torkad vinstock och riskerar att gå under:

Hesekiel 15:2 ”Du människobarn, på vilket sätt är vinstockens trä förmer än allt annat trä, de grenar som finns på träden i skogen? 3 Tar man virke av den  för att göra något nyttigt? Gör man ens en pinne av den för att på den hänga upp något?4 Nej, man ger den till mat åt elden. När dess båda ändar har blivit förtärda av eld, och delen däremellan blivit svedd, duger den då till något nyttigt?5 Inte ens när den ännu var oskadd kunde man göra något nyttigt av den. Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt, då elden förtärt den och bränt den!6 Därför säger Herren, Herren:    Som jag gör med en vinstock bland skogens träd, när jag ger den till bränsle åt elden, så skall jag göra med Jerusalems invånare. 7 Jag skall vända mitt ansikte mot dem. De har kommit ut ur elden,  men elden skall förtära dem. Ni skall inse att jag är Herren, när jag vänder mitt ansikte mot dem.8 Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de har handlat trolöst, säger Herren, Herren.”

Hosea 10:1 Israel var en frodig vinstock som bar frukt. Men ju mer frukt han fick, dess fler altaren byggde han åt sig. Ju bättre det gick hans land, desto finare stoder reste han.

Läs gärna liknelsen i Hesekiel 17 om vinstocken och örnarna

Sann omvändelse innebär att vi visar god frukt och lever enligt Guds bud. Johannes Döparen vägrade att döpa människor (som faktiskt kom för att döpas) eftersom de inte visade de gärningar som förväntades av dem. Det är ingen vits att låta döpa sig om man inte har rätt inställning. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastas i elden:träd

Matteus 3:8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. 10 Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.

Ordspråksboken 11:30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis.

Här nedan kan vi läsa att vi kan känna igen en människa på dess frukt. Upptäcker vi en person som vandrar i synd och dåliga gärningar vet vi att personen i fråga inte är frälst oavsett vad han själv säger. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt och ett dåligt träd kan inte bära god frukt, men vi kan välja vilket sorts träd vi vill vara. Jesus menar att det inte räcker med att tomt bekänna honom som Herre, utan den som kommer till himmelriket är den som GÖR Faderns vilja. I liknelsen kan vi läsa att Jesus visar bort falska profeter som faktiskt gjorde kraftgärningar, men det var självfallet inte för kraftgärningarnas skull som de visades bort eller för att de lydde lagen för mycket, utan snarare för att de lydde lagen (den moraliska delen) FÖR LITET. De var laglösa.

Matteus 7:15 Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16 På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 17 Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Vi känner trädet med hjälp av frukten:

Matteus 12:33 Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.34 Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. 36 Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. 37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” 

Lukas 6:43 Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. 44 Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? 45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Jakobsbrevet 3:12 Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.

Jesus hoppas hela tiden att vi ska bära frukt och kommer att fortsätta att hoppas tills det en dag blir för sent:

Lukas 13:Sedan berättade han denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingenDå sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat.Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.”