”Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem” 1 Sam. 2:25

Eli1 Sam. 2:25 —Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem

Denna halva vers brukar användas för att försöka ge stöd åt predestinationsläran – att Gud är den som förutbestämmer vem som ska bli frälst och vem som inte ska det, och att ingenting sker emot hans vilja, vilket då måste inkludera synd (om man vill vara konsekvent). Men meningen ovan kan helt enkelt läsas ”de lyssnade inte till sin far och DÄRFÖR ville Herren döda dem”.  Det svenska ordet ”ty” kan också uttryckas med ”därför”, och enligt Adam Clarke så är det hebreiska ordet som är översatt till ”ty”, också översätt till ”därför” på andra ställen i Bibeln. 

Adam Clarke:

“Because the Lord would slay them – The particle כי ki, which we translate because, and thus make their continuance in sin the effect of God’s determination to destroy them, should be translated therefore, as it means in many parts of the sacred writings. See Noldius’s Particles, where the very text in question is introduced: Sed non auscultarunt, etc., Ideo voluit Jehova eos interficere; “But they would not hearken, etc.; Therefore God purposed to destroy them.” It was their not hearkening that induced the Lord to will their destruction.”

Young’s Literal translation:

25 If a man sin against a man, then hath God judged him; but if against Jehovah a man sin, who doth pray for him?’ and they hearken not to the voice of their father, THOUGH Jehovah hath delighted to put them to death.

Det vore en absurd tanke att Gud först förvägrar vissa människor möjligheten att lyssna på honom – som ju skulle kunna medföra omvändelse  och liv – för att sedan vända helt om och döda dem för att de inte lyssnade på honom! Ville han att de skulle lyssna på honom eller inte? Man skulle kunna tycka att detta säger sig självt, men i den reformerta skolan så förekommer det flera teologiska kullerbyttor för att om möjligt försvara den reformerta tron. Därför slår man gärna klorna i varje vers som skulle kunna tyda på att Gud predestinerar ALLT under solen.  Här är hela kontexten:

1 Sam. 2:22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: ”Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.

Elis söner var Hofni och Pinehas, och de agerade ofta emot Guds heliga lagar och bud, och de är lysande exempel på att Guds vilja inte alltid sker. Läser vi vidare i texten ser vi också att den annars så gudfruktiga Eli varit alldeles för mesig vad gäller hans egna söner, för även om han själv inte deltog i deras synder (eller andras synder) så tillrättavisade han dem inte tillräckligt. Kärleken till ens egna barn är ju ofta väldigt stark, men om man har en sådan ansvarsfull roll som Eli hade (prästrollen, med ansvar för Herrens Hus och alla offer) så är det extra viktigt att medarbetare och hushållsmedlemmar lever enligt Guds lagar – för att vara goda föredömen och mönster.  I stället blev det tvärt om, för trots att Eli faktiskt både varnade dem och bad dem sluta med sina syndiga liv, så  borde han ha följt upp historien för att se till att det verkligen blev en förändring.

Elis var visserligen av en rejält hög ålder och var blind, men han hade ändå ansvaret för ordningen i Guds hus, och om han skulle uppleva att han inte klarade av sitt arbete så hade han ju chansen att se till att en god efterträdare fanns tillgänglig. Det borde ha varit hans söner, och kanske hoppades han i det längsta att de skulle omvända sig. Men eftersom han var alldeles för mild gentemot sina söner så gjorde han fel pga sitt ansvar som han negligerade. Det är intressant att se att Gud faktiskt ångrade sitt tidigare löfte om välsignelser, och ändrade ståndpunkt pga människors beteenden. Det talar starkt emot en teologi där det inte finns fri vilja och där Gud förutbestämmer allt utan påverkan av människor. Det ursprungliga löftet innehöll ansvar och välsignelser, men eftersom Gud kände sig föraktad så ändrade han på de planerna. Saker och ting sker inte alltid som Gud tänkt, och det är pga människans fri vilja som han skapade oss med. 

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: ”Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus? 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.  

Det Eli gjorde (eller INTE gjorde, med tanke på hans slapphet vad gäller sina syndiga söner) var helt klart en missgärning och emot Guds vilja, och straffet för blev hårt. Det kan hända att Gud helt enkelt tog sin hand ifrån Elis släkt och lät fienden få sin vilja fram. 

 

1 Sam. 3:13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva.”

Elis död är mycket berömt. Han föll baklänges av stolen han satt på, bröt nacken och dog. 

12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. 13 När han kom dit satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och vaktade, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden med budskapet, brast hela staden ut i klagorop. 14 När Eli hörde klagoropet, sade han: ”Vad betyder detta oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade gråstarr så att han inte kunde se. 16 Mannen sade till Eli: ”Jag är den som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag.” Då sade Eli: ”Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: ”Israel har flytt för filisteerna, och mycket folk har stupat. Dina båda söner Hofni och Pinehas är också döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten, bröt nacken och dog. Ty mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s