Tag Archive | joshua

An EVIL report about Canaan, but not false concerning the GIANTS – Numbers 13-14

giant 4“They brought up an evil report of the land” (Num. 13:32)

The term “evil report” is a translation from the Hebrew word dibbah (Strong’s 1681) and apart from “evil report” it could mean whispering, defamation, slander, infamy or unfavourable saying. The word does not necessarily mean incorrect/false report even if it could be translated as such (or a report including half truths), but at least it is a negative description about something.

Moses asked a group of his men to investigate the land of Canaan and he gave them instructions how to go about it. Among other things he wanted to know whether the people in Canaan were strong or weak and their number. He also asked them to bring back some fruit of the land.

Num. 13:17 And Moses sent them to spy out the land of Canaan, and said unto them, Get you up this way southward, and go up into the mountain: 18And see the land, what it is; and the people that dwelleth therein, whether they be strong or weak, few or many; 19And what the land is that they dwell in, whether it be good or bad; and what cities they be that they dwell in, whether in tents, or in strong holds; 20And what the land is, whether it befat or lean, whether there be wood therein, or not. And be ye of good courage, and bring of the fruit of the land. Now the time was the time of the firstripe grapes.21So they went up, and searched the land from the wilderness of Zin unto Rehob, as men come to Hamath. 22And they ascended by the south, and came unto Hebron; where Ahiman, Sheshai, and Talmai, the children of Anak, were. (Now Hebron was built seven years before Zoan in Egypt.)23And they came unto the brook of Eshcol, and cut down from thence a branch with one cluster of grapes, and they bare it between two upon a staff; and they brought of the pomegranates, and of the figs. 24The place was called the brook Eshcol, because of the cluster of grapes which the children of Israel cut down from thence.25And they returned from searching of the land after forty days. 26And they went and came to Moses, and to Aaron, and to all the congregation of the children of Israel, unto the wilderness of Paran, to Kadesh; and brought back word unto them, and unto all the congregation, and shewed them the fruit of the land. 27And they told him, and said, We came unto the land whither thou sentest us, and surely it floweth with milk and honey; and this is the fruit of it. 28Nevertheless the people be strong that dwell in the land, and the cities are walled, and very great: and moreover we saw the children of Anak there.29The Amalekites dwell in the land of the south: and the Hittites, and the Jebusites, and the Amorites, dwell in the mountains: and the Canaanites dwell by the sea, and by the coast of Jordan.30And Caleb stilled the people before Moses, and said, Let us go up at once, and possess it; for we are well able to overcome it. 31But the men that went up with him said, We be not able to go up against the people; for they are stronger than we. 32And they brought up an evil report of the land which they had searched unto the children of Israel, saying, The land, through which we have gone to search it, is a land that eateth up the inhabitants thereof; and all the people that we saw in it are men of a great stature. 33And there we saw the giants, the sons of Anak, which come of the GIANTS: and we were in our own sight as grasshoppers, and so we were in their sight.

Notice above that Caleb is described as being able to still the people of Israel and  encouraged them to go up against the Canaanites because they would certainly be able to be successful despite the children of Anak. Caleb is not the one bringing up an evil  report back to Moses, but the other men, who went with him, did. We can read “But the men that went up with him said, We be not able to go up against the people; for they are stronger than we. 32 And THEY brought up an evil report of the land”. What is at focus here is the incorrect claim that the Israelites would not be able to conquer the people in Canaan because of their strength. The claim that their defeat would be inevitable was the exact opposite of the message that God wanted to give his people.

The people (the sons of Anak) were described as huge giants, and in comparison the Israelites felt like grasshoppers. The fact that two men carried one cluster of grapes is also an indication of that the sons of Anak were indeed huge people who needed large amounts of food (and preferably genetically modified in order to enlarge it). Why else mention this cluster of grapes and the information that two men carried it between the two of them with help of a stick?

The people of Israel unfortunately believed the evil report, and this is why Caleb and Joshua were highly disappointed (they even rent their clothes) and instead tried to tell the people about the good land that Canaan indeed was, and that God would give it to them as long as they did not rebel against him or feared the current inhabitants:

Num. 14:6 And Joshua the son of Nun, and Caleb the son of Jephunneh, which were of them that searched the land, rent their clothes:7 And they spake unto all the company of the children of Israel, saying, The land, which we passed through to search it, is an exceeding good land.8 If the Lord delight in us, then he will bring us into this land, and give it us; a land which floweth with milk and honey.Only rebel not ye against the Lord, neither fear ye the people of the land; for they are bread for us: their defence is departed from them, and the Lord is with us: fear them not.

However, the people of Israel did not listen to Caleb and Joshua and instead the two men were attacked. The people provoked the Lord by not believing in his consistent promises about the land, which they really should have considering the many miracles that God performed among them:

Num. 14:10 But all the congregation bade stone them with stones. And the glory of the Lord appeared in the tabernacle of the congregation before all the children of Israel.11 And the Lord said unto Moses, How long will this people provoke me? and how long will it be ere they believe me, for all the signs which I have shewed among them?

The inhabitants of Canaan, and other nations, had already heard about the God of Israel, and the many miracles that he did among his people so their arrival was expected. The Israelites did not always obey their God despite of the many miracles, but Moses communicated with God and the Israelites got another chance.

God spoke well of Caleb and described him as a servant who obeyed him fully:

Num. 14:12 I will smite them with the pestilence, and disinherit them, and will make of thee a greater nation and mightier than they.13 And Moses said unto the Lord, Then the Egyptians shall hear it, (for thou broughtest up this people in thy might from among them;)14 And they will tell it to the inhabitants of this land: for they have heard that thou Lord art among this people, that thou Lord art seen face to face, and that thy cloud standeth over them, and that thou goest before them, by day time in a pillar of a cloud, and in a pillar of fire by night.15 Now if thou shalt kill all this people as one man, then the nations which have heard the fame of thee will speak, saying,16 Because the Lord was not able to bring this people into the land which he sware unto them, therefore he hath slain them in the wilderness.17 And now, I beseech thee, let the power of my lord be great, according as thou hast spoken, saying,18 The Lord is longsuffering, and of great mercy, forgiving iniquity and transgression, and by no means clearing the guilty, visiting the iniquity of the fathers upon the children unto the third and fourth generation.19 Pardon, I beseech thee, the iniquity of this people according unto the greatness of thy mercy, and as thou hast forgiven this people, from Egypt even until now.20 And the Lord said, I have pardoned according to thy word:21 But as truly as I live, all the earth shall be filled with the glory of the Lord.22 Because all those men which have seen my glory, and my miracles, which I did in Egypt and in the wilderness, and have tempted me now these ten times, and have not hearkened to my voice;23 Surely they shall not see the land which I sware unto their fathers, neither shall any of them that provoked me see it:24 But my servant Caleb, because he had another spirit with him, and hath followed me fully, him will I bring into the land whereinto he went;and his seed shall possess it.25 (Now the Amalekites and the Canaanites dwelt in the valley.)

The problem was again the slander which the spying men (not Caleb and Joshua) made about the land and which made the people of Israel murmur against their God. Those men who brought up the evil report about the land died by a plague:  

 30 Doubtless ye shall not come into the land, concerning which I sware to make you dwell therein, save Caleb the son of Jephunneh, and Joshua the son of Nun.31 —36 And the men, which Moses sent to search the land, who returned, and made all the congregation to murmur against him, by bringing up a slander upon the land,37 Even those men that did bring up the evil report upon the land, died by the plague before the Lord.38 But Joshua the son of Nun, and Caleb the son of Jephunneh, which were of the men that went to search the land, lived still.

nephilimExamples of giants

Here you can read bout the giants before and after the flood. Examples of references in the Bible:

Amos 2:9 Yet destroyed I the Amorite before them, whose height was like the height of the cedars, and he was strong as the oaks; yet I destroyed his fruit from above, and his roots from beneath.

Deu 2:10 The Emim lived there in days gone by, a great and plentiful people, and tall as the Anakim 11 they are reckoned to be giants (rephaim), they too, like the Anakim; but the Moabites call them Emim.

Deu 2:20 That also is accounted a land of Rephaim: Rephaim dwelt therein aforetime; but the Ammonites call them Zamzummim 21 a people great, and many, and tall, as the Anakim; but the LORD destroyed them before them; and they succeeded them, and dwelt in their stead

Deu 3:11 For only Og king of Bashan remained of the remnant of the Rephaim; behold, his bedstead was a bedstead of iron; is it not in Rabbah of the children of Ammon? nine cubits was the length thereof, and four cubits the breadth of it, after the cubit of a man. (15 feet! – or 9 feet depending on if you use the standard cubit or lower forearm cubit) 4,6 meter or 2,7 meter

Deu 9:2 a people great and tall, the sons of the Anakim, whom you know, and of whom you have heard it said, Who can stand before the sons of Anak?

False report:

Pro 25:10 Lest he that heareth it put thee to shame, and thine infamy H1681 turn not away.

Joshuas långa dag och SOLEN – inte jorden – som stod still – Joshua 16:12-14

flat earth 5Solen som stannade upp

I vissa textavsnitt, såsom de poetiska, finns ibland (inte alltid) utrymme för att kunna tolka ord och termer på skiftande sätt beroende på kontext, men detta gäller inte Joshua 16:12-14. Här är det väldigt tydligt att det inte handlar om poesi, liknelser eller hyperbol, utan händelserna beskrivs på ett sådant sätt att läsaren naturligt antar att det handlar om en verklig historia precis som den redogörs i texten.

Joshua 16:11 And it came to pass, as they fled from before Israel, and were in the going down to Bethhoron, that the Lord cast down great stones from heaven upon them unto Azekah, and they died: they were more which died with hailstones than they whom the children of Israel slew with the sword.12 På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren inför hela Israel:“Du sol, stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!”13 Och SOLEN stod stilla och MÅNEN blev stående, till dess folket hämnats på sina fiender. Detta står skrivet i “Den redliges bok”. SOLEN blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. 14 Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, då Herren lyssnade till en mans ord. Ty Herren stred för Israel.

Texen förmedlar mycket klart att sol och måne stannade. Hur svårt kan det vara att uttrycka “jorden stod stilla” om detta är vad som åsyftas? Eller finns det någon orsak till att Gud åstadkommer förbryllade Bibelläsare genom att uttrycka händelser som vi inte ska tro på? Finns ytterligare verser som vi inte behöver tro på såsom de beskrivs? Skapelseveckan, t ex? Kanske det bättre alternativet är att vi kan förstå texten precis som den är?

Bibeln är överhuvudtaget en bok som ger stöd åt en platt, rund, stationär jord som står på pelare med ett himlavalv över sig, men det är givetvis inte bevis för att detta är den verkliga modellen – läs mer här. Det är dock det överlägset mest naturliga resultatet av Bibeltexterna. Det är bara om vi ändrar i texterna som vi kan få dem att säga något helt annat, och det är ett mindre bra sätt att läsa Bibeln på.

Vad gäller Joshuas långa dag så finns det ytterligare ett par ställen i Bibeln som verkar intyga att han var med om en historisk händelse och att det var just solen och månen som stod stilla:

Hab. 3:11 The sun and moon stood still in their habitation: at the light of thine arrows they went, and at the shining of thy glittering spear.

Job 9:6 Which shaketh the earth out of her place, and the pillars thereof tremble.Which commandeth the sun, and it riseth not; and sealeth up the stars.8 Which alone spreadeth out the heavens, and treadeth upon the waves of the sea.9 Which maketh Arcturus, Orion, and Pleiades, and the chambers of the south.

Det är alldeles sant att sol och måne inte logiskt kan stå stilla om vi använder en heliocentrisk modell, men däremot skulle det vara fullt möjligt om vi använder en geocentrisk modell.

Om man vill vara absolut ärlig när man läser Joshua 16:12-14 och tror att den helige Ande kan uttrycka det han menar, så finns inget annat sätt att förstå texten än att det just är SOLEN som stod stilla under den speciella dagen, och att MÅNEN blev stående. Eftersom solen i texten sägs stå stilla och månen stående (två olika verb), så kan man anta att de inte betedde sig på exakt samma sätt för då hade det varit mer logiskt att använda samma ord och beskrivning. Kanske det mest naturliga är att se det som att solen verkligen stod helt stilla (som texten säger), samt att månen kort stannade upp och radikalt saktade farten på sin invanda bana rund jorden.

Om man menar att det var JORDEN som stannade (för att försöka anpassa texten till heliocentrism), så läser man inte texten som den står utan har ändrat i skriften för att man så gärna vill att den ska säga något helt annat. Det vanligaste argumentet som presenteras för att det var jorden (och inte solen) som stod still, är att det handlar om människornas perspektiv sett från jorden – alltså hur saker och ting ser ut baserat på vårt synfält. Dessvärre håller inte den förklaringen av flera skäl.

  1. Det Joshua specifikt bad om var att SOLEN skulle stå stilla samt att månen skulle bli stående. Han bad inte om att jorden skulle stå stilla (vilket skulle ha orsakat många negativa konsekvenser).
  2. Texten säger vidare att resultatet blev exakt det som Joshua bad om – solen stod stilla och månen blev stående.
  3. Texten säger även att solen “inte gjorde sig någon brådska att gå ner”, vilket antyder att solen var aktören.
  4. Om det i stället hade varit jorden som stod stilla så hade människorna drabbats hårt av den plötsliga inbromsningen och den förlorade graviteten – enligt heliocentrisk modell.
  5. Hur är det ens möjligt att åstadkomma Joshuas önskvärda scenario (en längre dag) genom att bromsa upp jorden medan solen fortfarande rusar fram i högsta hastighet genom galaxen? Skulle jorden hinna ifatt solen efteråt och tvingas jaga efter den? Hur skulle detta kunna hjälpa Joshua?

Lite fler detaljer:

Om jorden slutade rotera så skulle Newtons rörelselagar inte ha åtföljts eftersom gravitetskraften skulle gå förlorad. Även det magnetiska fältet skulle påverkas negativt, och inte minst skulle ett tvärstopp av en himlakropp som vanligtvis snurrar med en hastighet av 1610 km/timmen orsaka enorm vindturbulens eftersom den tunna atmosfären inte skulle hinna tvärbromsa på samma sätt. Vidare skulle haven översvämma landytorna då graviteten inte längre skulle förmå vattenmassorna att hålla sig kvar på jordytan. Det måste därför anses vara förnuftigt av Joshua att inte be Gud om att stanna jorden med tanke på de allvarliga konsekvenserna som inte bara skulle drabba hans fiender utan alla människor på jorden. Det handlar alltså om att plötsligt stanna av och starta upp en rotationshastighet på 1670 km/timme och en marschhastighet runt solen på 107218 km/timme.

I ärlighetens namn måste vi konstatera att det däremot skulle vara fullt möjligt att låta solen (och månen) stanna upp på sina vanliga banor över en platt och stationär jord, såsom plattjordanhängarna förespråkar. Då skulle Gud inte behöva utföra ytterligare mirakel för att parera bieffekterna, utan det hade räckt med att solen och månen stannade och/eller saktade farten. Inget mer skulle krävas.

Om solen stannar enligt plattjordmodell så måste också månen stanna upp, eller åtminstone sakta farten:


Enligt plattjordmodell så roterar dock sol och måne successivt närmare mitten och sedan utåt igen, och åstadkommer årstider samt nätter/dagar

Vid en geocentrisk modell (som ovan) är det helt logiskt för Joshua att inkludera BÅDE sol och måne i sina böner att de ska stanna, men vad vore motivet för att inkludera månen i sina böner om det var jorden som var tänkt att stanna? Var det jord och måne som stannade? Varför säger då texten att det var sol och måne?

Jasher och Enok

Det finns en hänvisning till the book of Jasher (den redliges bok) i Joshua 10. Även enligt denna bok så intygas att det var solen och månen som stod stilla, samt att detta stillastående uttryckte sig något olika dem emellan (precis som Bibeln säger då olika ord används). Jasher lägger till detaljen att solen stod stilla “six and thirty moments”, och om detta handlar om timmar så hade Joshua och hans mannar onekligen rejält med extratid att slå ner sina fiender.

Vi kan läsa att Joshua specifikt bad om att solen och månen skulle stå stilla (inte jorden), och upprinnelsen till detta verkar handla om konstaterandet att Gud hjälpte israeliterna med att låta det regna ner stenar (eben, Strong’s 68) från himlen, vllket faktiskt var en större hjälp för dem än resultatet av deras eget krigande. Dagsljus verkade denna dag vara av största vikt för Joshua, kanske för att stenraset från himlen skulle upphöra vid kyligare luft, eller pga oförmågan att själva undgå stenarna pga det stundande mörkret, eller pga att alla inblandade skulle tvingas hålla sig borta från området under nattetid (för att inte attackera i blindo) och sedan fortsätta det tröttsamma och riskabla arbetet dagen efter – då kanske Joshua inte skulle ha samma övertag.

Joshua noterade att saker och ting gick hans väg vad gäller kampen mot fienden, och att han hade stora chanser att gå segrande i mål OM att han bara skulle kunna få ytterligare några (ljusa) timmar till förfogande! Dessvärre började solen gå ner (“the day was declining toward evening”) och man kan lättare förstå hans radikala bön om att Gud skulle låta det vara dag ytterligare några timmar genom att låta solen stå still. Om den geocentriska plattjordmodellen stämmer så krävs även att månen står still (eller saktar farten radikalt) för annars skulle nämligen de två himlakropparna krocka på sina banor över jorden! Månen skulle hinna ifatt solen och det skulle bli en katastrof. Om Joshua ansåg att jorden är rund och stationär med solen och månen kretsande i banor runt den, så är det fullt logiskt att be om både solens och månens önskvärda beteenden och inte bara solens. Han bad specifikt om detta inför hela Israel, och att se Gud besvara en sådan mäktig bön kan förstås vara enormt upplyftande! Jag kan tillägga att solen ser ut att “gå ner” både enligt den heliocentriska och den geocentriska modellen. Den förstnämnda då solen fysiskt försvinner ner bakom jordens krökning, och den sistnämnda då solen avlägsnar sig bortåt och därför ser ut att gå “ner” mot horisonten – helt enligt perspektivlagarna.

Jasher 88:61 And whilst they were fleeing, the Lord sent upon them hailstones from heaven, and more of them died by the hailstones, than by the slaughter of the children of Israel.62 And the children of Israel pursued them, and they still smote them in the road, going on and smiting them.63 And when they were smiting, the day was declining toward evening, and Joshua said in the sight of all the people, Sun, stand thou still upon Gibeon, and thou moon in the valley of Ajalon, until the nation shall have revenged itself upon its enemies.64 And the Lord hearkened to the voice of Joshua, and the sun stood still in the midst of the heavens, and it stood still six and thirty moments, and the moon also stood still and hastened not to go down a whole day.65 And there was no day like that, before it or after it, that the Lord hearkened to the voice of a man, for the Lord fought for Israel.

Enok stödjer 1 Moseboks information om att solen och månen ger ljus, men även att dess kretslopp är lika med himlens, samt att storleken på deras omkrets är lika stor:

1 Enoch 78:3. These are the two great luminaries: their circumference is like the circumference of the heaven, and the size of the circumference of both is alike.

1 Enoch 33:1 And from thence I went to the ends of the earth and saw there great beasts, and each differed from the other; and (I saw) birds also differing in appearance and beauty and voice, the one differing from the other. 2. And to the east of those beasts I saw the ends of the earth whereon the heaven rests, and the portals of the heaven open. 3. And I saw how the stars of heaven come forth, and I counted the portals out of which they proceed, and wrote down all their outlets, of each individual star by itself, according to their number and their names, their courses and their positions, and their times and their months, as Uriel the holy angel who was with me showed me. 4. He showed all things to me and wrote them down for me: also their names he wrote for me, and their laws and their companies.

Enoks bok startar med informationen att en framtida generation ska kunna förstå det som Enok för länge sedan betraktade genom en ängels försorg. Kommer kanske vi eller våra barn vara den generationen som återigen ska förstå hur allt hänger samman? Inte bara enstaka individer, utan alla?

1 Enoch 1:1. The words of the blessing of Enoch, wherewith he blessed the elect and righteous, who will be living in the day of tribulation, when all the wicked and godless are to be removed. 2. And he took up his parable and said–Enoch a righteous man, whose eyes were opened by God, saw the vision of the Holy One in the heavens, which the angels showed me, and from them I heard everything, and from them I understood as I saw, but not for this generation, but FOR A REMOTE ONE WHICH IS FOR TO COME 

The circle of the earth

Is. 40:22 It is he who sits above the circle of the earth, and its inhabitants are like grasshoppers; who stretches out the heavens like a curtain, and spreads them like a tent to dwell in (KJV)

Om Jesaja hade velat uttrycka en klotformad jord så hade han kunna använda det hebreiska ordet “dure”, som han använder I Jes. 22:18 när det handlar om att kasta ett bollformad objekt. I stället används ett annat hebreiskt ord som främst betyder “rund” (vilket även en cirkel kan vara).

Matt. 4:8 Again, the devil took him to a very high mountain and showed him all the kingdoms of the world and their glory. 

Om jorden är klotformad så är det omöjligt att kunna se alla jordens kungadömen även om man skulle befinna sig miljontals mil ovanför jordens yta. Om jorden vore platt däremot så skulle det gå att se samtliga kontinenter om man var tillräckligt högt uppe.

Psalm 19:1 För sångmästaren, en psalm av David.2 Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.— 5 De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. Åt solen har han gjort en hydda i dem,6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare, den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.7 Den går upp VID HIMLENS ENA ÄNDE och GÅR SIN KRETSGÅNG TILL DEN ANDRA. Ingenting undgår dess hetta.

En kombination av Big Bang, evolutionsteorin och heliocentrism måste ses som de faktorer som främst fått människor att vända Gud ryggen och välkomna naturalism och ateism.

Jesaja 38:1 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: “Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna.” — 7 Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: 8 Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen.” Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.

Behold, I will bring again the shadow of the degrees, which is gone down in the sun dial of Ahaz, ten degrees backward. So the sun returned ten degrees, by which degrees it was gone down. (KJV)

Även här ovan kan vi se att det var solen som agerade och åstadkom att soluret gick tillbaka steg som den redan tillryggalagt. Inte heller detta går att åstadkomma med en heliocentrisk modell, men är fullt möjligt enligt en geocentrisk modell.

En del kanske blir upprörda över att jag inte böjer mig inför utombibliska synsätt vad gäller Joshuas långa dag samt anpassar texten så att den bättre passar in i en önskvärd modell. Men texten säger vad den säger och är inte på minsta vis otydlig. Att läsa bibeltexter på det mest naturliga sättet, precis som det står i sin kontext, är aldrig en synd. Det betyder inte att vi aldrig gör tolkningsmisstag, men om man ska låta sig övertygas om en annan ståndpunkt så bör en bättre tolkning presenteras utan att göra avkall på texten. Om det är Bibeln som ska läsas så bör vi vara texten trogna.

Straffades AKANS oskyldiga familj, inkl. BARN, av Gud? Joshua 7:25

tribesHär nedan återger jag de flesta verser angående det som hände israeliten AKAN, när han syndade svårt mot sin skapare trots att han fått se Guds mäktiga kraft.

Joshua 7:1 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.—5 Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.6 Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, 7 och Josua sade: “O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! 8 O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? 9 När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?”10 Och Herren svarade Josua: “Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11 Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. 12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. 13 Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. 14 Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. 15 Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel.”16 Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad.17 När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. 18 När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19 Då sade Josua till Akan: “Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”20 Akan svarade Josua: “Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: 21 Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst.”22 Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. 23 De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. 24 Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. 25 Och Josua sade: “Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig.Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. 26 Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal, som den fortfarande heter.

Några iakttagelser

1. Vi vet inte åldrarna på Akans barn. Det kan ha varit vuxna, och de kan ha känt till vad deras pappa grävt ner i deras tält. Med en sådan vetskap skulle de även ha varit medvetna om innebörden av ett sådant allvarligt agerande – som ju handlar om ett uppror mot Gud och hans lagar. Om Israels folk inte vandrade med Gud, så skulle heller inte Gud vandra med dem (det var ju tänkt att Israel skulle vara ett mönster för andra folk och en grupp människor att efterlikna), och det skulle innebära att de inte längre kunde räkna med Guds beskydd gällande deras resa in i det förlovade landet. Vi vet alltså inte om de hade vetskap om vad som doldes i deras hem, och hur involverade de var i Akans synd. Vi kan inte utgå ifrån att Akans barn var minderåriga och oskyldiga.

2. Guds bud och villkor för att fortsätta att hjälpa dem var att de måste skaffa bort det tillspillogivna, och det handlar alltså om de saker som Akan olovligen tagit under krigsraiden. “Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna” och “Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er“. Det verkar som Akan drabbades av att tillhöra det tillspillogivna eftersom det var han som stal det, och Gud sade: “Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har”.Allt vad han har”, måste inte betyda människor, utan det kan handla om hans ägodelar i form av djur och saker. Däremot så vet vi att även Akors familj följde med till Akors dal där Akor stenades, och det vore konstigt annars. I princip hela Israel var där, och familjen skulle kunna dra lärdom om allvaret i att synda mot Gud, speciellt om de på något sätt var med om att dölja hemligheten som var gömd i deras tält.

3.  Det var Akan som olovligen lade beslag på grejor, men ändå kan vi läsa på flera ställen att Gud betraktade det som att Israel var skyldig som grupp till det inträffade. Det kan ha varit en större grupp än Akan som var inblandade (nämligen hans familj), men hela Israel var på sätt och vis också skyldig/drabbad som grupp eftersom tillspillogivet material fanns mitt ibland dem och Gud kompromissar inte med kravet på renhet hos sitt folk. På svenska blir översättningen som eventuellt skulle kunna inkludera även Akors familj “Varför drog DU fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över DIG. Sedan stenade hela Israel HONOM. De brände upp dem och kastade stenar över dem. Över AKAN reste de ett stort stenröse”. Det verkar vara fokus på Akan hela tiden, och även om det står “dem” i plural i v. 25 så är det inte klart att det måste inkludera fler människor än Akan, eftersom det kan handla om “dem” i form av Akan och hans ägodelar (saker och djur).  För kravet var ju att allt det tillspillogivna skulle bort från Israel (det var ju hela poängen), så det är viktigt att förmedla att det inte bara var personen som försvann utan det viktigaste av allt – det tillspillogivna. Det var inget krav att stena det tillspillogivna, och inte heller grejor och djur, men däremot brukar stening ske emot en (syndig) människa som överträtt Guds bud – och inte släktingar till en överträdare.

4. Dessutom står det i den svenska översättningen “Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem”, och det låter inte rimligt att Akan (som var den störste syndaren) skulle stenas innan kroppen brändes, medan hans familj skulle brännas innan de ens var döda. Att brännas levande är ju en större plåga, och Gud gav aldrig Israel budet att bränna människor levande – och speciellt inte om det inte ens var skyldiga till någon överträdelse. Men om vi tolkar hebreiskan som att “dem” betyder Akans stulna saker, så förstår vi bättre varför Gud inte ansåg att grejorna skulle stenas utan bara brännas. Akan däremot skulle först stenas och sedan skulle hans döda kropp brännas.

Om vi går till en ord för ord översättning från hebreiskan så blir det på engelska; “With fire them and burned with stones israel him all and stoned this with stones them and after they had stoned and turned this day to great a of stones him heap over….”. Det är inte tillräckligt för att dra slutsatsen att Akans familj absolut stenades också. Vulgata till engelska: “All Israel stoned him; and all that he had was consumed with fire.” Septuagint till engelska : “All Israel stoned Him with stones, and raised over Him a great heap of stones”. 

5. Det kan vara så att Akans själ faktiskt räddades, även om hans fysiska kropp straffades enligt Israels lag. “Då sade Josua till Akan: “Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig.”Akan svarade Josua: “Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort—”  Gud utlovar att vi inte ska behöva dö om vi omvänder oss och gör rätt. De är samma löfte både i gamla och nya testamentet. Självfallet talar han då om en andlig död, eftersom vi alla en gång kommer att dö fysiskt:

Hes. 18:21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

Det kan allstå vara så att Akan verkligen ångrade sina synder, bekände dem och omvände sig av hela sitt hjärta. Det betyder dock inte att han därför ska slippa från det fysiska straffet som Guds lag kräver för Israel, och inte heller idag låter vi exempelvis en mördare slippa sitt straff även om han är djupt ångerful och omvänder sig. (Det finns också en del länder som har dödsstraff för en sådan överträdelse.) Detta resonemang är heller inte svårt att förstå för den som överträtt lagen – för vem som helst förstår att man inte slipper det straff som rättsväsendet kräver bara för att man ångrar sig och aldrig mer ämnar göra om överträdelsen. Vi ska därför inte utgå ifrån att Akran både drabbades av ett fysiskt straff, och dessutom förlorade sin själ – för det vet vi inte. (Adam Clarke håller med mig om den här synpunkten.)

 6. Om Akans barn skulle dödas pga en synd som deras far gjort sig skyldig till, så hade ett sådant förfarande gått emot Guds lagar som gäller för Israel:   

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos. 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

2 Kung. 14:5 Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. 6 Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: “Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.” 

2 Krön. 25:3 Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joas. 4 Men deras barn dödade han inte, utan handlade enligt det som stod skrivet i Mose lagbok, där Herren hade befallt: “Föräldrar skall inte dö för sina barns skull, och barn skall inte dö för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd.”  

Slutligen kan jag säga att ett kort liv inte i sig måste innebära ett sorts straff. Huvudsaken är att vår SJÄL är frälst. Enok (eller Hanok) var  i princip den ende som levde rättfärdigt under hans tid, och han “bestraffades” (läs belönades), med ett avsevärt kortare liv än alla andra. Han levde bara 365 år, jämfört med alla andra som levde bort mot 1000 år. 1 Mos. 5:23-24.