Etikettarkiv | köpa

Tillåter Bibelns Gud slavar? Är det ok?

statareDet finns olika slags tjänare och slavar

Ordet slav i Gamla Testamentet kommer från det hebreiska ordet ebed (Strong’s 5650), som kan betyda slav eller tjänare – och det förekommer 800 gånger i KJV. Samma ord kan användas när man vill uttrycka att man är Guds tjänare. Det handlar alltså om att ”tjäna” någon på olika sätt, och det har man gjort i vår historia både på frivillig basis med ganska behagliga förutsättningar, men även genom att vara slav under vidriga förhållanden där man lever som fånge och ägodel. I modern tid kanske man associerar ”slav” med en rik och elak elit som skaffar sig tvångsarbetare, men i GT verkar det vara ett system där man hjälper fattiga – genom att erbjuda dem arbete inom sitt hushåll eller på sina ägor.

Även en modern betjänt eller au pair är ju en slags tjänare med kortare eller längre kontrakt/anställningar (utländska au-pairer erbjuds ibland en gratis flygbiljett hem om de stannat en längre tid – exempelvis ett-två år) och vi har även haft både pigor och drängar i våra dagar – där det vore extra känsligt att bli av med en viktig upplärd arbetskraft mitt i en viktig skördesäsong. Vi har även haft ett statarsystem i Sverige (avskaffades 1945) där lantarbetare arbetade på ett-års-kontrakt för en jordägare och fick en stor del av sin lön i natura. Lantarbetarna bodde på jordägarens ägor, och ofta i mycket dåliga och dragiga små hus. Det enda man kunde hoppas på var att jordägaren (patronen) var en resonlig och rättvis man, men om så inte var fallet så hade man tyvärr inte så mycket val. Man kunde förstås flytta till ett annat gods när kontraktet upphörde, men dels så var det ingen självklarhet att få plats någon annanstans och dels så kunde förstås den nya jordägaren vara lika oresonlig och snål. Jordägare tvingade förstås ingen att vara statare, men många människor hade inte så mycket annat val om de hade en familj att mätta och fick därför vara tacksamma för att de åtminstone kunde få plats på ett gods. Det handlar dock inte om att skriva på livstidskontrakt i några av dessa tjänar-former.

Vidare har många barn i vår historia blivit antingen utauktionerade (eller bortadopterade)  och hamnat i andra familjer, pga att en eller båda föräldrar inte kunnat ta hand om dem. Det är lätt för oss att säga att ”så får det inte gå till!” när vi inte kan erbjuda något bättre. IDAG kan vi förstås det, men så har det inte alltid varit. Om man bor i en mycket fattig by under en fattig period i Sverige där föräldrar kämpar för att få mat till barnen, då är det inte en självklarhet att ta hand om ytterligare ett barn trots att barnet i fråga blivit föräldrarlös och har stora behov. Så var det tyvärr för många i vår historia, och vi kanske har läst både Kulla-Gulla och Emil i Lönneberga för att få en bild utav hur det kunde vara på den här tiden, med hotet att t o m hamna på fattighuset. För inte så jättelänge sedan kunde man se tidningsannonser där desperata unga ensamma mammor sökte anställning som hushållerskor, och var nöjda med alla erbjudanden som möjliggjorde att de kunde få ta med sig ett barn in i hushållet. Då skulle de ha arbete, inkomst, regelbunden mat, tak över huvudet, varmt på vintern och annan trygghet för sig själva och barnen. Att då bara förbjuda en sådan form av anställning utan att erbjuda ett bättre alternativ, vore ju att orsaka en sådan kvinna (och framför allt hennes barn) mycket skada. Idag finns bättre alternativ, men det är bara att konstatera att så inte alltid varit fallet. Det har inte alltid funnits ett skattebaserat samhälle som alltid är berett att rycka in.

Tjänare/slavar på Bibelns tid

Tjänare hade man även under Bibelns tid, och om någon naivt helt apropå skulle förbjuda människor att vara tjänare, så skulle det innebära umbäranden och död för många människor – och framför allt barn. Det skulle innebära att helt kapa deras möjligheter att få regelbunden mat, kläder, tak över huvudet, och att ingå i ett tryggt hushåll. Gud uppmuntrade inte människor att bli tjänare och heller inte att skaffa tjänare, MEN han var listig nog att inse fakta och att skriva lagar för att tillgodose tjänarnas rättigheter och möjliggöra en rättvis och human behandling. Många likställer Bibelns tjänare med ”slavar som man kan behandla hur som helst och dumpa hur som helst”, men Gud uppmuntrar aldrig människor att behandla andra illa. Tvärt om gjorde han lagar just för att få människor att behandla andra väl.

Att vara tjänare handlar om att ha en slags beroendeställning inför någon, och de flesta av oss är beroende av att ha ett arbete eftersom vi är beroende av en inkomst. För oss i moderna Sverige så har vi flera alternativa anställningar att välja emellan (beroende på våra kunskaper), och skulle vi inte hitta något arbete alls så har vi ändå en trygghet i form av arbetslöshetskassa el dyl. På Bibelns tid så var det inte så många arbeten att välja emellan, och det handlade ofta om att ha ett hem, landområden och djur. De som ägde stora områden och många djur var också de som hade störst möjligheter att ha tjänare och daglönare, och det var förstås tacksamt för de människor som inte hade några tillgångar överhuvudtaget (men däremot kanske en familj att försörja). Det var vanligast att vara tjänare på frivillig basis, men man kunde också växa upp som barn till tjänare. Då bodde man kvar hos sina föräldrar på samma ställe, och alla tjänare tillhörde hushållet och hade rättigheter som hushållsmedlemmar.

Innan Mose lag så kan man läsa om Abimeleks tjänare i 1 Mos. 20, och de var alltså hovtjänare. Vi kan också läsa om Abraham, och att han samlade 318 av hans tjänare (födda i sitt hushåll) för att hitta Lot i 1 Mos. 14. I 1 Mos. 24:2 kan vi läsa om en tjänare/slav som ansvarade för Abrahams alla ägodelar. Under Mose lag kom en struktur för tjänarformen för att bevaka deras rättigheter.

2 Sam. 19:16 Benjaminiten Simei, Gerars son, som var från Bahurim, skyndade sig och kom ner med Juda män för att möta kung David. 17 Med honom följde tusen man från Benjamin och även Siba som hade varit tjänare i Sauls hus, och hans femton söner och tjugo tjänare var med. Dessa skyndade till Jordan före kungen.

En del kanske förfasas över att tjänare ibland ses som en annan persons ”ägodelar”, men det beror på hur man ser det. En ägodel som en möbel eller maskin har inga lagliga rättigheter, men det har människor – därav Guds lagar som bejakar människors rättigheter. Ett företag som köps upp av ett annat (eller som går ihop), måste redovisa alla företagets tillgånger och kostnader, och då inkluderas personal och alla omkostnader som har med dem att göra. Det är inget nedvärderande på minsta vis, men personalen måste ändå redovisas som om det handlar om ägodelar – något som inkluderas i företaget. På samma vis måste man i Bibelns tid ibland redovisa (eller bara hänvisa till) en viss persons hushåll och alla personer och tillhörigheter som ingår i hushållet. Det kan även inkludera djur.

Tjänare kunde bli friaarbetare

Man kunde arbeta som tjänare i sex år, men det gick även att förlänga kontraktet på frivillig basis. Det fanns olika sätt för en tjänare att bli fri.

  • Han kunde bli utköpt av familjemedlemmar (3 Mos. 25.49)
  • Han kunde köpa sin egen frihet (3 Mos. 25.49)
  • Var sjunde år så blev alla tjänare automatiskt fria utan någon form av ersättning till sina herrar, men däremot skulle herrarna förse tjänarna med stora tillgångar. Det fanns dock möjlighet till förlängning. (3 Mos. 15:13)
  • Om tjänaren blev skadad pga dålig behandling så blev han automatiskt fri (2 Mos. 21:26). Att skada en tjänare vore väldigt ologiskt eftersom en skadad tjänare naturligtvis är en sämre tillgång för en herre än en friskt, stark, mätt och nöjd tjänare. Det är ju att jämföra med en bonde som sparkar sin skördetröska och hugger den med en skruvmejsel.

Verser om tjänare/slavars rättigheter

Se även 5 Mos. 15 nedan.

2 Mos. 21:Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösenOm han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom. Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri. Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

Gud förbjuder inte människor att arbeta som tjänare eftersom det kan vara den enda möjliga livlinan för många människor, och att få chansen att arbeta som tjänare och ingå i ett hushåll kan betyda trygghet för en man samt hans fru och barn. Helst vill man förstås hamna i ett bra hushåll med en herre som tar väl hand om alla sina tjänare –  och samma önskan har vår himmelska Herre. Om en herre inte behandlar sina tjänare som lagen kräver, så kan den herren dömas för överträdelse av lagen. Även om det står att tjänaren alltid ska vara sin herres tjänare, så finns det ändå tillfällen där tjänaren kunde bli fri (se ovan). Sen ska vi heller inte ta för givet att en slav som erbjuds frihet verkligen vill bli fri, för många har ingen annanstans att gå och kanske dessutom stortrivs i sitt hushåll. Frågan är hela tiden hur en person ska få en trygg inkomst källa för sig och sin familj – helst livet ut. Att ha tjänare i sitt hushåll betyder inte att man har rättighet att behandla dem hur som helst, och Gud kommer att döma oss var och en beroende på hur vi behandlar våra medmänniskor – oavsett om medmänniskan är kung eller slav.

2 Mos. 21:Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna. 8 Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. 9 Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt.

Uppmuntrar Gud fäder att sälja sina döttrar till tjänare? Absolut inte, och få fäder skulle ens tänka på att göra något sådant. MEN, nu måste Gud se till verkligheten och acceptera att det finns fäder som faktiskt tar detta desperata steg, kanske för att de råkat illa ut (pga olyckor och sjukdom) eftersom de vill ordna den bästa tryggheten för sin dotter som de kan förmå. De kanske inser att de omöjligt kan ge dottern det hon behöver, och heller inte vill se henne svälta. En fader kan låta sin dotter växa upp i ett annat hushåll som han tror kan vara ett bättre och tryggare hushåll än vad han själv kan erbjuda. När vi läser ”sälja” får vi också tänka på giftermålsförfarandet på den här tiden, när det i princip handlar om två familjer som gifter sig med varandra, och där det ingår brudgåvor och andra seder. Men en fader kan enligt versen även låta sin dotter växa upp i ett annat hushåll som tjänare (förmodlingen i form av hushållerska), och även då måste affärerna kring detta lösas mellan två hushåll. Dottern har då en permanent plats i hushållet (som en hustru har) och ska inte friges. Faderns poäng var ju att ge dottern en permanent framtida trygghet, och om dottern sedan gifter sig så byter hon hushåll vid den tidpunkten – såvida hon inte gifter sig med herrens son, eller kanske herren själv. I så fall har hon en hustrus fulla rättigheter. Det är inte tänkt att dottern ska behandlas illa på något sätt, men om detta ändå sker så har hon rättigheter genom lagen.  Vid sådana fall får kvinnan lämna hushållet, dock inte till ett främmande folk. Det räcker inte bara med att förbjuda män att handla trolöst mot kvinnor, för det kan de ju göra ändå och då har vi ju en person som blivit kränkt. Hur ska vi då bäst lösa problemet för HENNE? Lagarna är skrivna med tanke på den svaga parten.

2 Mos. 21:10 Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. 11 Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Ovan ser vi fler rättigheter som ger trygghet för kvinnan och även hennes framtida barn. Gud uppmuntrar inte någon att ta sig mer än en hustru, men det kan ju människor göra ändå. Då måste rättigheterna ses över så att ingen av fruarna får stå tillbaka.

2 Mos. 21:1Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden13 Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. 14 Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö. 15 Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden. 16 Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. 

Ja, för vissa synder så var det dödsstraff eftersom Mose lag handlar om en teokrati, och eftersom det var mycket viktigt för Israel att leva moraliskt rätt. Nu har vi alla redan fått ett dödsstraff – för vi ska var och en dö fysiskt innan vi lämnar denna jord – men för en del kommer dödsstraffet tidigare än tänkt pga överträdelse av lagen. Förhoppningsvis tänkte israelerna på detta och avhöll sig från sådana synder. Rövar man bort en människa så förtjänar man dödstraff. Det går alltså inte att fånga människor och tvinga dem att vara slavar. Även Paulus ser slavhandlare som överträdare av lagen.

1 Tim. 1:Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, FÖR SLAVHANDLARE, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

2 Mos. 21:17 Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.18 Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, 19 eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad. 20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det21 Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

Gud uppmuntrar inte heller här någon att skada någon annan. Det handlar återigen om skydd för den svaga, och hur man går tillväga när man står inför fullbordat faktum. Gud vill inte att herrar ska slå sina tjänare, men Gud inser förstås att en del människor ändå skulle kunna göra något sådant. Förmodligen var det inte vanligt att skada tjänare eftersom det ju skulle drabba herrarna själva (varför förstöra något som man själv äger?). Att döda en människa ger dödsstraff, och det gäller även om man dödar en tjänare. Men om den slagne tjänaren överlever i 1-2 dagar så sker inget straff (det blir således inget dödsstraff), och även om det kan låta konstigt så kan det i vissa fall vara en fördel för tjänaren att hans herre får leva eftersom en död arbetsgivare ofta betyder reducerade möjligheter att få mat, kläder, tak över huvudet för sig själv eller sin familj och en framtida trygghet ända till ålderdomen. I andra fall kan man mycket väl förstå att en tjänare under sådana omständigheter vill fly från en sådan hemsk herre, och då finns det betryggande lagar för sådana flyende tjänare. (Se mer nedan.)

2 Mos. 21:26 Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. 27 Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

En tjänare kan bevisa sin uppkomna skada och visa för alla som vill se att hans herre inte lyder lagen såvida han inte släpper honom fri. Att vara känd som en familjeansvarig som skadar sina tjänare och/eller orsakar så att tjänare vill fly från honom, är ingenting att vara stolt över i omgivningen och bland grannar. En herre vinner på att behandla sina tjänare väl. Vem vill ha en svag, tilltufsad och bitter tjänare som talar illa om sin herre och som riskerar att fly? Det finns ju alltid en risk att en tjänare flyr (manliga tjänare tar vanligtvis hand om djur utanför bostaden, vilket innebär många flykttillfällen), och en flykt är för tjänaren förknippat med många rättigheter för egen del, men däremot har ägaren ingen rättighet att tvinga honom tillbaka.

5 Mos. 23:15 En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre.16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

Gud säger tydligt att man INTE får behandla tjänaren illa. Det betyder inte att folk därför kommer att lyda, men då finns det lagar som ger slavar rättigheter. Om en slav som flytt ges tillbaka till hans herre, så har den som återlämnat honom överträtt lagen. För att lyda lagen åläggs han i stället att ge honom en lämplig plats på hans ägor att stanna på.

3 Mos. 22:10 Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare skall inte äta av det heliga. 11 Men när en präst har köpt en slav för sina pengar, får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.

Gud ger lagar med tanke på de fattigano money

En ”främling” kan vara en genomresande affärsman som kanske lånar för att investera, så det är skillnad på att låna ut pengar till en tillfällig besökare, eller att låna ut pengar till en bofast.  Gud vill aldrig att vi är oärliga i affärer, eller att vi är ockrare. Han vill att vi ska uppmärksamma de fattiga och hjälpa till där vi kan.

3 Mos. 25:35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. 43 Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud44 Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. 

Det finns alltså människor som erbjuder sig att ingå i tjänarsystemet, men om det handlar om en medbroder (en annan israel) så får arbetsgivaren bara tillfälligtvis (till nästa jubileum) erbjuda honom anställning, och då snarare som daglönare eller inneboende. Det är förstås inte alla hushållsägare som har möjlighet att erbjuda ett sådant alternativ, men om man hade stora ägor och många djur så kanska man hade sådana möjligheter. Vid nästa jubileum så måste i så fall tjänaren återvända till sin släkt, såvida han inte dessförinnan fått ekonomisk hjälp att sluta att vara tjänare.  Denna lag är delvis lagd pga att israelerna en gång tidigare varit slavar i Egypten, och Gud vill inte att det händer igen.

3 Mos. 25:45 Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom. 46 Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Om man redan har tjänare i sitt hushåll så är det lämpligt för både tjänare och ägare att leta fler tjänare bland de som redan finns på plats och är släkt med dem. När sedan hushållsägaren lämnar över till nästa generation (en av hans söner) så har tjänarna tryggheten att få kvarstå i hushållet. Men de har förstås alltid sina rättigheter enligt lagen med sig trots chefsbytet.

5 Mos. 5:14 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen.

Vilodag på sabbatsdagen gäller även tjänare.

5 Mos. 14:28 Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Gud tänker på de fattiga och vill att vi alltid ska uppmärksamma dem och hjälpa dem.

5 Mos. 15:Vart sjunde år skall du låta vara ett friår, och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broderutan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

”Ingen fattig borde finnas hos dig”, säger Gud här ovan.

5 Mos. 15:12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom13 Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer. 14 Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som Herren, din Gud, har välsignat dig med. 15 Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.16 Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, 17 då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt.18 Du skall inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som någon avlönad arbetare. Och Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt vad du gör.

Tjänaren har vid avslut lagenlig rätt att bli försedd med rikligt med produkter från ägaren. Även om en tjänare gått med på att vara en tjänare för alltid, så har han ändå rätten att få sluta vid varje jubileumår.

Är vi KÖPTA för ett pris och fått våra synder BETALDA?

pengarÄr vi köpta och har fått våra synder betalda, eller INTE? Det är stor skillnad på att säga:

1) ”Jesus dog som ett försoningsoffer för oss på korset och möjliggör därmed rening och förlåtelse för oss tack vare hans blod som renar oss från våra tidigare synder”

och

2) ”Jesus betalade för våra synder, dog i stället för oss, tog vårt straff i stället för oss och tog på sig Guds vrede i stället för oss”

Det är mycket bättre att uttrycka sig på det förstnämnda sättet eftersom förslag nummer två inte är vad Bibeln säger, vilket jag redan gått in på i bl a detta inlägg, där du även kan läsa de verserna där Svenska Folkbibeln använder uttrycket ”i vårt ställe” i stället för ”för oss”. Det här inlägget handlar om det här med att bli FRIKÖPT.

KÖPTE Jesus oss på korset, och BETALADE han för våra SYNDER?

Om Jesus hade betalat för våra synder så hade de onekligen varit 100% betalda, och det skulle leda till att tro och omvändelse inte skulle kunna krävas utav oss på minsta vis eftersom allting redan är fixat och klart. Jesus betalade helt klart ett högt pris för att få oss frälsta eftersom han offrade sitt LIV för oss, men det är olyckligt att utrycka sig som att han ”betalade för våra SYNDER” när sanningen ligger närmare att han OFFRADE sig för våra synder. Du kanske tycket att det är en petitess, men en falsk doktrin i grunden kan leda till villoläror.

Här är de verser som går in på det här med köp och betalning utav oss. Som du kan se nedan är Svenska Folkbibeln lite för snabb att översätta vissa ord med ”friköpa” trots att det finns bättre ord till hands. 1917 års översättning är oftast bättre, och Reformationsbibeln är ännu ett steg bättre – i dessa fall.

A) 1 Kor. 6:20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!

En lite mer ord för ord översättning från grekiskan skulle snarare vara ”ni har blivit köpta med ett pris, förhärliga då Gud i er kropp och i er ande som är Guds”, och någon BETALNING är alltså inte nämnd här, och inte heller står det att det INTE finns villkor och att ingenting krävs av oss.

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten: 

1 Cor. 6:20 For ye are bought with a PRICE: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.

Agorazó (Strong’s 59). KJV har översatt ordet med ”buy” vid 28 tillfällen och ”redeem” vid 3 tillfällen. Det stämmer förstås att vi är köpta med ett pris och det priset är Jesu offerdöd, men det är VI som människor som är köpta och inte våra synder. Vi är inte köpta på det sättet att det handlar om någon pengabetalning (vare sig bokstavligt eller symboliskt), utan det handlar om hans blod som återlösare för att få loss folk från Satans gap och det ”kostar” hans eget liv. De som tar emot blodet genom omvändelse och tro är sedan Guds egendomsfolk och ”utköpta” på så sätt att de inte längre befinner sig på Satans marknad, utan de har blivit räddade eftersom blodet TAGIT BORT synden ur deras liv. Alla de som ska träda in i Guds rike en dag i framtiden är  köpta med ett PRIS (ett OFFER), och utan det priset kan vi inte bli frälsta. Priset är Jesus dyrbara blod på korset som utgöts för världens synder, men bara för att Jesus valde att betala ett sådant högt pris för oss betyder förstås inte alla människor universellt kommer att bli frälsta eftersom VILLKORET är att vi omvänder oss, tror på honom och håller ut till slutet genom att vandra i rättfärdighet och lydnad.

Man kan även säga att soldater i krig betalar ett högt pris för sitt land, men det betyder förstås inte att landets armé absolut kommer att segra och det höga priset har ingenting med någon betalning att göra. Om man skulle besöka gravstenar som är resta över soldater som dött i krig för att de befriat sitt land från inkräktare, så skulle man kunna säga ”Det har verkligen betalat ett högt pris för sitt land! De offrade ju sina egna liv för att kunna erbjuda oss frihet, och vi är nu friköpta från våra tidigare tyranner”. Detta kan alltså uttryckas utan att någon betalning gjorts. Även om soldaterna faktiskt skulle ha förlorat kampen så ändrar det inte på att de har betalat ett högt pris för att rädda sitt land. I Jesus fall så segrade han eftersom ALLA nu har valet att bli frälsta, men vem som helst kan förstås välja att gå ur hans famn. Jesus gjorde det han skulle och ville i sin kärlek till oss, och nu måste vi göra det vi ska – tro på honom som kan frälsa oss!

Man skulle kunna säga att en viss Amerikansk guvernör kan friköpa en dömd intern – genom att benåda honom – men betyder det att den köpta/benådade personen då blivit immun mot alla framtida risker för straff vid eventuella lagöverträdelser? Betyder det att den före detta internen kan utöva kriminalitet med tanken att ”jag har råd med att bryta lagen ibland för jag är ju friköpt och benådad så ingenting hemskt kan längre hända mig – en gång benådad alltid benådad”? Nej, det finns ingen sådan immunitet och den benådade personen har endast blivit ren från sina TIDIGARE lagöverträdelser. INTE de framtida!

B) 1 Kor. 7:23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.

1 Kor. 7:23 Ye are bought with a price; be not ye the servants of men.24 Brethren, let every man, wherein he is called, therein abide with God.

C) Gal 3:13. Kristus har friköpt (exégorasen) oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för (huper) vår skull. Ty det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Det svenska ordet ”friköpt” i v. 13 är översatt från det grekiska ordet exēgorasen som kan översättas med försona eller rädda från att gå förlorad. I grundtexten för v. 14 finns det inga som helst grekiska ord för friköpa, köpa, betala, osv, utan där har de svenska översättarna tagit sig stora friheter.

KJV är mycket mer trogen den grekiska grundtexten:

Gal. 3:13 Christ hath REDEEMED us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree. 14 That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith.

Det står alltså ingenting om köp, pris eller betalning i vare sig v. 13 eller 14.

D) Titus 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa (lytrōsētai) oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Det svenska ordet ”friköpa” är översatt från det grekiska ordet lytrósétai som kan översättas med att att LÖSA, betala ett lösen eller förlossa. 

1917: Titus 214 hans som har utgivit sig själv för oss, till att FÖRLOSSA oss från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.

KJV: Titus 2:14 Who gave himself for us, that he might REDEEM us from all iniquity, and purify unto himself a peculiar people, zealous of good works

E) Romarbrevet 3:24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

1917:  Rom. 3:24 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd, genom FÖRLOSSNINGEN i Kristus Jesus,

KJV: Rom 3:24 Being justified freely by his grace through the REDEMPTION that is in Christ Jesus

F) Galaterbrevet 4:5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

KJV: Gal. 4:To REDEEM them that were under the law, that we might receive the adoption of sons.

G) Efesierbrevet 1:7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd

1917: Ef. 1:I honom hava vi FÖRLOSSNING genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.

KJV: Ef. 1:In whom we have REDEMPTION through his blood, the forgiveness of sins, according to the riches of his grace;

H) Kolosserbrevet 1:14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.

1917: Kol. 1:14 I honom hava vi FÖRLOSSNINGEN förlåtelsen för våra synder,

KJV: Kol. 1:14 In whom we have REDEMPTION through his blood, even the forgiveness of sins:

I) Hebreerbrevet 9:15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.

1917: Hebr.9:15 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till FÖRLOSSNING ifrån överträdelserna under det förra förbundet

KJV: Hebr. 9:15 And for this cause he is the mediator of the new testament, that by means of death, for the REDEMPTION of the transgressions that were under the first testament, they which are called might receive the promise of eternal inheritance.

J) 1 Petrusbrevet 1:18 Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder,

Reformationsbibeln: 1 Pet. 1:18. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev ÅTERLÖSTA från ert meningslösa levnadssätt som ni ärvt från era fäder

KJV: 18 Forasmuch as ye know that ye were not REDEEMED with corruptible things, as silver and gold, from your vain conversation received by tradition from your fathers

K) Uppenbarelseboken 1:5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod

Reformationsbibeln: Upp. 1: 5. och från Jesus Kristus, det trogna vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskat oss och RENAT OSS från våra synder med sitt blod

KJV: Rev. 1:And from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and WASHED US from our sins in his own blood

L) Uppenbarelseboken 14:3 De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden.4 Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.

KJV: Rev. 14:And they sung as it were a new song before the throne, and before the four beasts, and the elders: and no man could learn that song but the hundred and forty and four thousand, which were REDEEMED from the earth.These are they which were not defiled with women; for they are virgins. These are they which follow the Lamb whithersoever he goeth. These were REDEEMED from among men, being the firstfruits unto God and to the Lamb.

M) Uppenbarelseboken 5:9Och de sjöng en ny sång:”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. 

KJV: Rev. 5:And they sung a new song, saying, Thou art worthy to take the book, and to open the seals thereof: for thou wast slain, and hast REDEEMED us to God by thy blood out of every kindred, and tongue, and people, and nation;

Ransomed (exēgorasen): även redeemed

Redeemed (apolytrōsin): även ransomed, delivered

LÖSEN och FÖRSONING

N) Matteus 20:28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Även Mark. 10:45)

Matt. 20:28 Even as the Son of man came not to be ministered unto, but to minister, and to give his life a RANSOM for many.

O1 Timotheosbrevet 2:6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne

1 Tim. 2:Who gave himself a RANSOM for all, to be testified in due time.

N) Romarbrevet 11:15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?

Rom. 11:15 For if the casting away of them be the RECONCILING of the world, what shall the receiving of them be, but life from the dead?

P) 2 Korinthierbrevet 5:18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.

2 Kor. 5:18 And all things are of God, who hath RECONCILED us to himself by Jesus Christ, and hath given to us the ministry of RECONCILIATION;19 To wit, that God was in Christ, RECONCILING the world unto himself, not imputing their trespasses unto them; and hath committed unto us the word of RECONCILIATION.

Q) 1 Johannesbrevet 2:2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

1 Joh 2:And he is the PROPITATION for our sins: and not for ours only, but also for the sins of the whole world.

R) 1 Johannesbrevet 4:10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder

1 Joh. 4:1010 Herein is love, not that we loved God, but that he loved us, and sent his Son to be the PROPITATION for our sins.

Propitation (hilasmos): även atoning sacrifice

Reconciliation (katallagē): även restoration to favor

Ransom (antilytron) Används endast en gång i Bibeln

Människor som blivit FRIKÖPTA kan ändå gå förlorade:pengar klänning

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
1917=köpt

Liknelsen om kungen och hans tjänare i Matteus 18 som talar om en betalning

Den här liknelsen handlar visserligen om hur viktigt det är att vi förlåter varandra (det kan kosta oss våra själar om vi vägrar), men det är även intressant att se hur skulderna i liknelsen hanteras. Kungen representerar Gud och tjänarna i hans tjänst är de troende medan skulderna handlar om våra synder. Man kanske skulle kunna tro att de skulder som Kungen förlät sin tjänare sedan var helt igenom raderade för att aldrig dyka upp igen, men när tjänaren sedan vägrade att förlåta en annan person så tog Kungen tillbaka de redan förlåtna skulderna som tjänaren hade gentemot honom – trots att de alltså redan var förlåtna vid ett tidigare tillfälle. De var inte förlåtna på så sätt att någon annan betalade dem, utan de var förlåtna på så sätt att de STRÖKS och det är så synder försvinner både i gamla och nya testamentet när människor bekänner sina synder och omvänder sig, med skillnaden att GT talar om ett djuroffersystem och NT handlar om Jesus offer som han gjorde en gång för alla.

Matt 18:23 Därför liknar himmelriket en kung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare. 24. Och när han började räkna, fördes en fram till honom, som var skyldig honom tiotusen pund. (*1 pund = 6000 denarer. En denar motsvarar en dagslön.) 25. Och eftersom han inget hade att betala med, befallde hans herre, att han och hans hustru och barn och allt det han ägde skulle säljas och skulden därmed betalas.26. Då föll den tjänaren ned och tillbad honom och sade: Herre, ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 27. Och herren greps av medlidande över den tjänaren och gav honom fri och efterskänkte honom det han var skyldig.28. Då gick den tjänaren ut och fann en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer*. Och han tog fast honom och grep honom vid strupen och sade: Betala det du är skyldig. 29. Då föll hans medtjänare ner vid hans fötter och bad honom, och sade: Ha tålamod med mig, jag vill betala dig allt. 30. Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse, till dess han hade betalat det han var skyldig. 31. Då nu hans medtjänare såg det som skedde, tog de mycket illa vid sig och gick och berättade för sin herre allt det som hade skett. 32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: Du onde tjänare, allt det du var skyldig, efterskänkte jag dig, ty du bad mig. 33. Skulle du inte också ha förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig? 34. Och hans herre blev vred och överlämnade honom i bödlarnas händer, till dess han hade betalat allt, som han var skyldig honom. 35. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter, var och en sin broder, hans överträdelser.

Även den här liknelsen talar om att skulder efterskänks (raderas). Inte att någon annan betalar.

Lukas 7:41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.”