Tag Archive | frälst

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Inte är det väl en ful gärningslära och villolära att säga att vi måste vara Gud trogna?

Inte blir väl Gud arg och besviken på oss om vi citerat Jak. 2:24 alltför ofta, och lär varandra att det är viktigt att lyda Gud? Muslimer tror vanligtvis att de, förutom att tro på Muhammed som Allahs profet, måste utföra en rad handlingar för att komma in i Allahs rike.  De tror att deras goda gärningar måste överträffa deras onda gärningar och därför kan de aldrig vara riktigt säkra på att de verkligen är frälsta eftersom de är osäkra på Allahs faktiska mätstock och hur de ligger till i vågskålen. Det gäller alltså att samla poäng (och att inte förlora poäng) och att tro att det är möjligt att förtjäna sin frälsning pga något som man gör. Detta är ett typexempel på “frälst pga gärningar” även om det inte handlar om kristen tro utan islam. Denna idé om gärningar är inte biblisk. Bibeln lär att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, och en enda synd gör oss smutsiga. Det spelar alltså ingen roll om vi lever heligt resten av våra liv om vi en gång smutsat ner oss, för vi förblir orena. I Gamla Testamentet kan vi läsa om att människor blev renade från sina synder tack vare bekännande av sin synd i kombination med djuroffer, och i Nya Testamentet så kan vi som bekant läsa om JESUS slutgiltiga syndoffer som han gjorde för oss en gång för alla. Det betyder inte att vi är födda frälsta för villkoret är tro och omvändelse.

Vi är antingen frälsta av gärningar eller av nåd. Det är antingen eller. Antingen kan vi fixa vår egen frälsning genom gärningar och att samla poäng ELLER av en ren barmhärtighet från Guds sida. De allra flesta är överens om att det är det sistnämnda som gäller. Även om lagen inte var för svår för oss att lyda så har vi ändå valt att inte lyda den alla gånger, och då är det klippt för oss. Tack vare Jesus som dog för våra synder så kan vi bli renade. Men notera att det inte står någonstans att vi är frälsta av tro ALLENA (det står tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena), eller att vi kan bli frälsta trots att vi lever i pågående synd, eller trots att vi inte kan visa upp några goda gärningar. Tyvärr har kristna missförstått en del av  Paulus kommentarer om lagen, och får för sig att han säger att vi t o m kan bli frälsta utan att behöva lyda tio Guds bud. De menar att det förstås är eftersträvansvärt att lyda tio Guds bud men inte nödvändigt för frälsningen. Men sanningen är att det ÄR nödvändigt för frälsningen, och Paulus menar bara att det är de judiska ceremoniella lagarna (såsom omskärelse) som inte krävs och han menar givetvis också att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena.

Många tror att vi inte behöver GÖRA något för att bli frälsta, och så fort någon påstår att det också finns krav på gärningar så menar de att det handlar det om “gärningslära” och därför en villolära. De är övertygade om att “tro allena” gäller (trots att alltså Bibeln säger det motsatta), och då kan det heller inte finnas några som helst krav på något som vi måste GÖRA. Somliga tror inte ens att OMVÄNDELSE är ett krav eftersom det är något som man GÖR, och andra menar att vi inte ens kan TRO av oss själva och att denna gåva måste komma från Gud just för att det inte finns NÅGONTING (inte ens tro) som vi kan göra för vår frälsnings skull. De är livrädda för allting som luktar gärningar, och de kan till och med vara mer rädda för gärningskrav än de är för SYND! Det finns faktisktl kristna som tror att vi alltid syndar i “tanke, ord och gärning”, och därför fruktar de inte synd särskilt mycket eftersom de menar att det är en naturlig del av alla människors liv – även kristnas. Däremot reagerar de kraftigt om någon påstår att gärningar och trohet mot Gud (något som man GÖR) har något med frälsning att göra. Då kan de raskt utropa “Varning – Gärningslära – Se upp”!

Det finns många exempel i Bibeln på människor som blev rättfärdig pga de visade sin tro med GÄRNINGAR. Om inte Abraham hade valt att lyda Gud och lämnat sitt hemland såsom Gud bad honom så skulle Guds löften till honom och hans säd inte ha gått i uppfyllelse. Abraham prisades för sin tro i Bibeln, men det var för att han visade sin tro med sina GÄRNINGAR. Abraham offrade sin son Isak i TRO. Det är något som han GJORDE. Tänk om Abraham skulle försöka påstå att han hade tillräckligt med tro utan att för den skull behöva GÖRA någonting för att visa den.

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Under Joshuas ledning så vandrade människor runt staden Jeriko sju gånger, och yttermuren föll. De TRODDE visserligen att Gud verkligen skulle åstadkomma det som han utlovat (låta dem erövra staden) men de var fortfarande tvungna att GÖRA något – nämligen att vandra runt muren, blåsa i trumpeter och ropa.  Murarna ramlade dock inte ner pga att de vandrade runt muren, för detta skulle kunna liknas med gärningslära. Murarna föll för att Gud gjorde så att de föll, men skulle Gud låta murarna falla om Joshua om hans folk INTE lydde Gud genom att vandra runt muren? Det tror jag knappast! Gud såg att de hade TRO och att de visade sin tro med sina GÄRNINGAR (lydnad i tro).

Hebreerbrevet 11:30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.

Tänk också på blodet som israelerna blev tillsagda att smeta på dörrposterna i Egypten inför Exodus. Blodet i sig självt räddade dem inte, men tack vare att de LYDDE och GJORDE detta (strök blod på dörrposterna) så blev de räddade från den dödsängel som sedan kom och orsakade mycket död. Alla som står omnämnda i Hebr. 11 var tvungna att GÖRA något så det är uppenbart att lydnad och goda gärningar inte alltid är detsamma som det många ser som “gärningslära”. Det är svårt att separera tro från lydnad och handling eftersom de hör ihop!

Många är så rädda för det här med gärningslära eftersom de får för sig att man då räddar sig själv och tar äran bort från Gud. De är rädda för att detta skulle leda till skrytsamhet. Men de behöver inte oroa sig! Vi tar inte äran bort från Gud om vi GÖR något och är honom trogna! Tänk dig en person (Kalle) som är långt ute på djupa vatten och håller på att drunkna i de mycket farliga strömmarna som han självmant begett sig ut i trots riskerna. Han kämpar för sitt liv och just när han inte orkar mer och håller på att ge upp så kommer en man i en båt och kastar en livboj åt honom för att rädda honom. Kalle hugger tag i livbojen, och sanningen är att hade mannen i båten inte dykt upp just vid det tillfället så hade Kalle inte klarat sig. När de kommer iland så väntar flera journalister som vill rapportera om händelsen och de berömmer mannen i båten för att ha räddat en person från en säker död. Tänk dig då att Kalle kliver fram och påstår att han räddat sig själv eftersom HAN minsann hade huggit tag i livbojen! Det vore fullständigt absurt, men tyvärr är de precis så som många ser på det här med gärningar. En del menar att Gud gör ALLT åt oss och att frälsningen är monergistisk.

Vi är förlorade till 100% utan Jesus. Nåd allena frälser oss eftersom vi inte lytt lagen till 100%. Men detta betyder inte att Gud inte har villkor eller att han inte kräver något ifrån oss. Han förväntar sig att vi ska leva HELIGT, och hör och häpna, vem är det som får evigt liv? Inte de som har tro allena…

Hebr. 5: Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Bergsjöbloggen och kalvinismen

Detta skrevs som svar på en bloggartikel från BERGSJÖBLOGGEN. 
Min bloggartikel har kraftigt justerats idag 2020-07-31 eftersom Bergsjöbloggen tagits ner av skaparen som inte längre hyser reformerta/kalvinistiska åsikter.

******************

Jag kan börja med att poängtera att jag ingalunda fokuserade enbart på John Kalvins lära i min bloggartikel om TULIP utan fokuserade på just TULIP. 

Läs nedan hur Kalvin menar att ALLT sker enligt Guds vilja, inklusive Adam och Evas fall. T o m DJÄVULEN agerar precis så som Gud planerat enligt Kalvin:

CITAT FRÅN KALVIN 

“God NOT ONLY foresaw the FALL of the first man, and in him the RUIN of his posterity; but also at his own pleasure ARRANGED it” .(John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 3, XXIII)

“The first man fell because the Lord deemed it meet that he should.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 8)

“Creatures are so governed by the secret counsel of God, that nothing happens but what he has knowingly and willingly DECREED” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 3)

“We hold that God is the disposer and ruler of all things, –that from the remotest eternity, according to his own wisdom, He decreed what he was to do, and now by his power executes what he decreed. Hence we maintain, that by His providence, not heaven and earth and inanimate creatures only, but also THE COUNSELS AND WILLS OF MEN are so governed as to move exactly in the course which he has destined.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 16, Paragraph 8)

“thieves and murderers, and other evildoers, are instruments of divine providence, being employed by the Lord himself to execute judgments which HE has resolved to inflict.” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 5)

“The devil, and the whole train of the ungodly, are in all directions, held in by the hand of God as with a bridle, so that they can neither conceive any mischief, nor plan what they have conceived, nor how muchsoever they may have planned, move a single finger to perpetrate, unless in so far as he permits, nay unless in so far as HE COMMANDS, that they are not only bound by his fetters but are even forced to do him service” (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 1, Chapter 17, Paragraph 11)

“But since he foresees future events only by reason of the fact that he decreed that they take place, they vainly raise a quarrel over foreknowledge, then it is clear that all things take place rather by his determination and bidding.“ (John Calvin, Institutes of Christian Religion, Book 3, Chapter 23, Paragraph 6)

Läs mer citat från Kalvin i min tidigare bloggartikel här 

Kalvin trodde att t o m syndafallet var förutbestämt av Gud. Sen kan det naturligtvis vara så att Kalvin precis som alla kalvinister ibland uttryckte sig som om han INTE trodde detta trots allt, men då talar han i så fall emot sin egen lära. Läran är i grunden att INGENTING sker emot Guds vilja och att ALLT sker precis som Gud vill ha det, för annars är inte Gud allsmäktig. 

Poängen med TULIP är att INGENTING sker enligt Guds vilja och detta innebär att människans NATUR (viljan att göra det onda) OCKSÅ är förutbestämd av Gud. Det är precis detta dilemma jag inleder min bloggartikel med, och jag nämnde också att ingen kalvinist kan lösa detta problem utan att slå knut på sig själv. Kalvinister vill på något sätt äta kakan och ha kakan kvar när man försöker skuldbelägga MÄNNISKAN trots den egna lära som säger att det är GUD som orsakat så att människan inte vill komma till ljuset. 

Nu har jag som sagt  inte fokuserat på vad John Kalvin trodde i min artikel utan vad TULIP lär och vad KALVINISTER tror (och det är inte säkert att kalvinister anammar alla John Kalvins läror), MEN som man kan se i citaten ovan så trodde faktiskt Kalvin att t o m syndafallet var förutbestämd av Gud. Reformerta tror inte på fri vilja som andra människor ser på fri vilja. För att människan “av fri vilja” ska komma till ljuset måste Gud först manipulera hennes vilja så att den blir “fri” att kunna söka och finna honom. Låter det som fri vilja? För att vara konsekventa med sin egen lära (TULIP) så måste reformerta tro att det var GUD som såg till att människan föddes ond, och att de inte vill komma till ljuset. Människan har då ingenting med saken att göra och är endast en nickedocka i Guds hand. Vill människan vara kvar i mörkret och göra ont så är detta ENBART för att Gud VILL att hon ska bete sig så, och Gud FÖRUTBESTÄMDE detta (enligt kalvinismen)

Jag har genom åren diskuterat med hur många kalvinister som helst och noterat att de är experter på att dra verser ur sitt sammanhang för att tvinga dessa verser att konformeras med deras egna åsikter. Det första misstaget kalvinisten ofta gör är att anta att frivilja-troende är arminians. Detta avslöjar kalvinistens brist på studier av sina motståndares åsikter. Friviljaren måste då börja med att berätta om sina åsikter eftersom kalvinisten bevisligen missat detta.

Gud skulle aldrig på måfå förhärda att neutralt hjärta och göra det ont, men Gud har vid några tillfällen använt sig av onda människors planer för att åstadkomma någonting gott. Vi kan som bekant läsa att Farao förhärdade sitt hjärta ett flertal gånger innan Gud gjorde det. Ett hårt hjärta kan göras hårdare, och vi kan även läsa om detta i Rom. 1. Ett hårt/förhärdat hjärta är ALLTID emot Guds vilja eftersom Gud mycket hellre hade önskat ett ljust hjärta som är öppet för kunskapen om Gud.

Bibelns Gud skickar inga oskyldiga människor till helvetet, men kalvinismens Gud gör det GARANTERAT. Kalvinismens Gud såg till att människor föddes onda och chanslösa. Deras Gud VILLE att dessa människor skulle välja ondska och mörker och såg endast till att några få uppväcktes från dvalan. De övriga var alltså fördömda från start, och notera att Gud förutbestämde innan världens begynnelse att dessa människor skulle hamna i helvetet! Således bestämdes det och orkestrerades att dessa människor skulle hamna i den eviga elden utan någon som helst anledning, och utan att SYND har någonting med saken att göra. De var ju inte ens födda när beslutet om evig förtappelse gjordes!

Kalvinister verkar ha väldigt lågt intresse för att läsa icke-reformerta böcker, men självklart inte alla.

Om vi är födda med en syndig natur så betyder detta att vi är födda i synd. Människan bad inte själv om att få bli född med en syndig natur. Så om denna idé är sann så har människan utmärkta ursäkter för sin synd på domedagen när Gud frågar henne varför hon syndat. “För att vi är födda med en syndfull natur förstås” kan vi svara. Bebisar som är en månad gamla kan inte ljuga eller synda på något sätt! Framför allt inte ofödda bebisar. Bebisar har ingen syndfull natur och de är oförmögna att synda.

Inte heller lär Westminster Confession of Faith ut att alla människor har möjlighet att vända om till Gud. Nej, återigen är läran att INGENTING sker emot Guds vilja, och att ALLTING är förutbestämt av Gud. Således kan människan aldrig i livet välja en väg som inte Gud vill att hon ska välja. Den kalvinistiska läran är alltså inte att människan frivilligt föll i synd eftersom hon ju inte hade något val! Gud FÖRUTBESTÄMDE ju att vissa skulle födas ej utvalda, och att andra skulle födas utvalda. Jesus dog inte ens för de ej utvalda! Varför skulle han göra det när Gud ju förutbestämt att de ska hamna i helvetet? 

Ett vanligt bedrövligt kalvinistiskt argument är att Gud (trots att han tvingade på människan en syndig natur) är så ödmjukt god att han ändå valde några som skulle bli frälsta trots att han inte behövde det. Gud KAN allså möjliggöra så att ALLA blir frälsta, men väljer i stället att tvinga de flesta människor att vara icke-utvalda, och orsakade därmed att de lever i mörker och oförmögna att söka och finna honom. Tack och lov så är denna monstergud inte Bibelns Gud.

En brottsling har valet att INTE utföra brott. Enligt TULIP så har däremot människor inte detta val. De MÅSTE vandra i mörkret och synda eftersom Gud förutbestämt det och eftersom INGENTING sker emot Guds vilja.

barn3Först förutbestämmer kalvinismens Gud människan att synda, sen blir han förgrymmad över att de syndar och kastar dem i helvetet. Där har du kalvinismen i ett nötskal. Kan en människa i helvetet ångra någonting om kalvinismen är sann? Kan de tänka “Jag borde verkligen ha sökt Gud och levt rätt för då hade jag inte hamnat här”? Nej, de kan inte tänka så eftersom det var GUD som ville att de skulle bli födda som icke-utvalda och helt utan chans att bli frälsta. Gud predestinerade dem till helvetet innan jorden ens fanns! De har absolut ingenting att ångra, utan de har all rätt att förbanna en sådan monstergud som orsakat deras plåga. Återigen; tack och lov är detta inte Bibelns kärleksfulla Gud! Bibelns Gud sänder människor till helvetet för att de SYNDAT av fri vilja trots att de hade valet att INTE synda.

Har människan denna onda natur ENLIGT Guds vilja eller EMOT Guds vilja? Båda svaren utgör problem för kalvinismen. Om man säger att den onda naturen är ENLIGT Guds vilja så är alltså Gud orsaken till vår synd och vi kan klandra honom för allt ont. Säger man att vi har den onda naturen EMOT Guds vilja måste man överge TULIP och kalvinismen eftersom läran är att INGENTING sker emot Guds vilja.

BIBELN säger att vi kan veta om vi är frälsta, men enligt kalvinismen så kan man aldrig veta det förrän på dödsbädden (eftersom man under sitt liv kan ändra kurs och därmed visa att man inte var frälst från första början). Även Kalvin lät väldigt osäker i slutet av sitt liv, och det kan man förstå eftersom han var en mördare, och vi har hittills inte hittat stöd för att han någonsin ångrade detta. Däremot så vet vi att Kalvin skrev sin Institutes när han var en oomvänd mördare. Enligt kalvinismen så kan en människa leva helt rätt och gudfruktigt hela sitt liv, men om han sedan väljer att leva i synd så heter det “han var inte frälst från första början för då skulle han fortsatt på den vägen”. Om samma person omvänder sig så heter det “ja, ett tydligt bevis för att han är en av de utvalda frälsta eftersom han ju omvände sig till slut vilket var väntat”. Man kan alltså aldrig veta.

Människan får inte välja, enligt kalvinismen. Hon är född i mörker endast för att Gud vill det, och hon stannar i mörker endast för att Gud vill det.

Lyssna inte på predikanter som lär ut att Jesus inte dog för alla människor utan endast vissa utvalda, att Gud förutbestämmer att vi ska synda, och att mord, våldsamheter, stöld, lögn, aborter, våldtäkt, små barn som blir lemlästade inträffar endast eftersom Gud vill det. 

Frågan du ska ställa dig är “Är människan fallen ENLIGT Guds vilja eller EMOT Guds vilja?” Kalvinismen lär oss glasklart att INGENTING sker emot Guds vilja , och detta betyder att Kalvinismens Gud är regissör av SYNDEN. Vi kan alltså klandra Gud för att vi syndar. Återigen, goda skäl att fly allting som luktar reformert. Det handlar endast om gnosticism i en ny förpackning. INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde någonting som liknade kalvinism de första 300 åren e Kr. Endast gnostikerna.

Utlevd HOMOSEXUALITET är synd enligt BIBELN

Älskar vi våra medmänniskor så varnar vi dem, och utlevd homosexualitet ökar riskerna för sjukdomar, depression, en alltför tidig död och framför allt separation från Gud. 

Den här versen tycker jag passar in mycket bra när vi talar om människor som väljer att leva ut sin homosexualitet:

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg FRÄLSER HANS SJÄL FRÅN DÖDEN och överskyler många synder.

Eftersom utlevd homosexualitet handlar om risken för att förlora sin SJÄL är förstås detta ämne mycket allvarligt och ingenting vi ska försöka släta över med “jamen vi syndar allihop“, eller “ingen är fullkomlig“. Älskar vi våra medmänniskor vill vi frälsa deras SJÄLAR och inte dunka dem i ryggen och övertyga dem om att Gud älskar dem som de är trots att de syndar. Självfallet ska vi dock välja våra ord när vi samtalar med dem som det handlar om, dock utan att kompromissa. Ibland måste man få komma med svar och korrigeringar, som kanske inte är populära i alla läger, utan att kallas för homofob eller få kommentaren “Du skall icke döma”.

Homosexualitet och samhället

Enligt en artikel i Dagen säger sångaren och artisten Gabriel Forss att det var dåvarande biskop Caroline Krook som gett honom det stora stödet för uppfattningen att en person kan vara kristen samtidigt som han lever i samkönad förbindelse. Skälet skulle vara att det som vi ser som homosexualitet idag inte var bekant för Paulus när han förbjöd homosexualitet i sina brev Nya Testamentet, utan endast den variant när en äldre man våldför sig på en yngre man. Detta är emellertid helt fel och är endast ett ansträngt försök att hitta stöd för att inte behöva vara lydiga mot Gud. Du kan läsa mer detaljer om homosexualitet i olika århundraden i Caragounis bok “Homoerotik”, där han visar att olika former av homosexualitet visst fanns för 2000 år sedan, så ALLA former av homosexualitet var därför fel enligt Paulus. Är då Caragounis inte lika hygglig som Caroline Krook, eftersom han till skillnad mot henne inte erbjuder en väg för homosexuella att leva ut sin läggning som de verkligen önskar? Och är det inte oartigt och fördömande, och får homosexuella i samkönade relationer att känna sig kränkta och åstadkommer att de lever i fruktan? Nej, det är bättre att leva i fruktan och därmed kanske anstränga sig för att gå Guds väg, än att känna ett falskt stöd som ger dem ett bedrägligt mod att utöva synd som leder till evig DÖD.

Ords. 28:23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

Heb 3:12 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, 13utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

Efesierbrevet 5:11 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

2 Tim. 4:2 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. 3Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, 4en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

Det sorgliga är att Krook uttryckte sig så galet om homosexualitet i TV, och man kan bara undra hur många fler stackars homosexuella som känt att de fått råg i ryggen och lever ut sin synd pga hennes ord – som är precis de ord som de så gärna vill höra från en auktoritet. Självfallet har man inga ursäkter för sin synd på domedagen och vi kan inta skylla på att andra fått oss att synda, men den som påverkar andra att synda får också ett straff (om personen inte omvänder sig). Jesus sade något mycket intressant om de som påverkar andra att synda:

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och LÄR människorna så, han skall kallas den MINSTE i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.

Att upphäva eller ändra på bud som fortfarande gäller och förmå människor att bryta mot gällande bud betyder att den personen blir MINST i himmelriket. Notera dock att det inte står att man åtminstone kommer IN i himmelriket även om man skulle synda själv. Synd separerar oss alltid från Gud. Versen direkt efter lyder:

Matt 5:20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Det kan faktiskt vara så att man själv inte lever i synd, men att man alltjämt lockar ANDRA att synda. Detta är i och för sig en synd i sig själv, men ibland lockar vi omedvetet andra att bryta Guds bud och synda, t ex om vi missförstått någon lära från Bibeln och tolkar den på så sätt att det faktiskt finns utrymme till synd. Synd blir det om vi stänger våra öron till korrigeringar och framhärdar i en felaktig tolkning. Gud kommer en dag att ge rättvisa domar angående detta och som lärare (som ett biskopsämbete är) har man ett stort ansvar eftersom man ses som en auktoritet och därför har ett stort inflytande:

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.

Man och kvinna – är kombinationen som Bibeln talar om

Vi kan i princip läsa att Gud inte stödjer homosexualitet redan på de första sidorna i Bibeln där människan får direktiv att föröka sig:

1 Mosebok 1:27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!

Detta vore omöjligt för samkönade par att lyda. Vissa par kan förstås inte få barn trots att de försöker men i en samkönad relation är försöken dömda att misslyckas från start. Jesus lydde inte direktivet om förökning men han kom å andra sidan inte till jorden för att bilda familj och sedan lämna fru och barn i sticket när han så snart måste lämna jordelivet. Jesus är ju också GUD och direktiven i 1 Mosebok handlar om instruktioner för människor. Gud gav denna instruktion inte bara till Adam och Eva, utan detta var ett generellt direktiv för människan som sådan och därför fanns ingen anledning att räkna upp exempel, detaljer eller undantag. (Tänk vilken tjock bok Bibeln skulle vara om Gud var tvungen att vara övertydlig så fort han yttrade sig.) Direktivet var generellt och tydligt, så vi förstår grundidén varför Gud skapade man och kvinna. Han lovade förstås inte att alla försök till barnalstring alltid kommer att lyckas och inte om det finns andra detaljerade regler kring detta eller undantag.

Under Moses tid kom ytterligare en regel att det var förbjudet att gifta sig med ett syskon. Detta pga risken för genetiska defekter i avkomman – en risk som inte fanns tidigare eftersom Adam och Eva inte bar på några defekter som skulle kunna gå i arv. Men ryms då inte samkönade relationer i Guds uttalande? Nej, då borde han ha varit tydligare med detta och inte samtidigt säga att homosexualitet är styggelse – vilket Paulus menar är hans position. Det skulle vara lätt för Gud (eller Jesus, eller profeter eller apostlar) att en gång för alla förtydliga att även två män eller två kvinnor kan gifta sig, för att göra slut på alla diskussioner, men ingen gång uttryckte han sig så. Utan tvärt om.

Men hur är det då med Paulus, Samuel och en del andra som inte heller lydde direktivet om att uppfylla jorden? Kan inte de användas som stöd för att två män kan gifta sig trots att de blir barnlösa? Nej, de gånger vi kan läsa i Bibeln om män som lever i frivillig celibat och är barnlösa är de som fått en unik kallelse från Gud att vara t ex profet eller apostel, och syftet är då att  i stället  att tjäna Gud på heltid i stället för att fokusera på en familj. Kan man säga att det finns många samkönade par som detta passar in på? Jag känner inte till ett enda sådant fall. Däremot känner jag till många fall där samkönade par adopterar barn, och då är förstås deras mål  med livet helt annorlunda än Bibelns ogifta män. Det finns alltså ingen rimlig anledning att samkönade äktenskap skulle vara ett godtagbart undantag från Guds sida. Framför allt inte när vi läser vidare i Bibeln…

1 Mosebok 2:18 Herren Gud sade: “Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.“—21 Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. 22 Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. 23 Mannen sade:”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna,  ty av man har hon tagits.”24 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. 25 Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.

Matteus 19:Han svarade: “Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.”— 10 Hans lärjungar sade till honom: “Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig.” 

Gud verkar mena att kvinnan ska vara medhjälpare till mannen, men hur blir situationen om det är två män i ett äktenskap eller två kvinnor? Vem har då rollen som medhjälpare? Det alternativet verkar inte finnas. Om det nu skulle vara ett godtagbart alternativ för en man att lämna sin far och mor för att hålla sig till en annan man, varför står det inte så? Det skulle vara så lätt för Mose att formulera sig på ett sådant sätt att direktivet skulle passa in på olika kombinationer i ett äktenskap, men han väljer endast att koppla ihop en man med en KVINNA. Direktivet kommer i ett sammanhang där Gud inte kan syfta bara på Adam och Eva (Adam hade ju ingen mänsklig far eller mor att lämna) utan detta handlar om hela mänskligheten. Det NORMALA är alltså att en man lämnar sina föräldrar och gifter sig med en kvinna. För en unik apostel som Paulus kanske detta generella påbud till mänskligheten inte passar in, men det står absolut inte att det skulle vara ok för honom att lämna sina föräldrar för att gifta sig med en MAN. Jesus förklarar dock att det finns undantag för att inte gifta sig:

Matt. 19:12 Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig.

Det första skälet skulle kunna handla om personer som pga fysiska defekter (inkl. mentalt funktionshindrade) inte kan eller bör skaffa avkomma pga att det finns risker för genetiska defekter och/eller att de inte kan ta hand om barn ordentligt pga sina handikapp. Det skulle också kunna handla om eunucker, som till största delen människor mycket riktigt gjort sådana. Det är möjligt att det även skulle kunna handla om människor med homosexuell läggning  – eftersom det på sätt och vis är människor som gjort dem så via olika kulturer, traditioner, uppväxt och påverkan. Då ska man alltså INTE gifta sig (in i samkönade äktenskap). Det sista skälet som Jesus nämner har jag redan beskrivit, och det är de som för himmelrikets skulle inte gifter sig – såsom Paulus. Ingenstans kan vi se undantag för samkönade giftermål.  

Jesaja 56:3 Den främling som har slutit sig till Herren skall inte säga:”Säkert kommer Herren att skilja mig från sitt folk.” Inte heller skall eunucken säga: “Jag är ett förtorkat träd.”Ty så säger Herren: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund,åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.

Paulus ger instruktioner för hur en relation mellan en man och hans hustru ska se ut

Sen kan man också fråga sig varför det är så många verser i Bibeln som förklarar hur en relation mellan en man och en hustru skall vara inom ett äktenskap utan att någonsin (inte en enda gång) lyfta fram alternativet att ett äktenskap skulle kunna vara mellan två män, eller mellan två kvinnor. Framför allt Paulus verkar ta för givet att ett äktenskap är mellan en man och en kvinna och förklarar deras olika roller i sitt hem, och även deras roller i en församling. Läs nedan och se hur Paulus och Petrus tar för givet att OM en man väljer att gifta sig så måste det vara med en kvinna, och OM en kvinna gifter sig så måste det vara med en man.

Romarbrevet 7:3 Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru.

Kolosserbrevet 3:18 Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. 19 Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.

1 Petrusbrevet 3:1 På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever.  —Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män,så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er. På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade.

Efesierbrevet 5:22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp.24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den,26 för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet.  28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. 32 Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

1 Korinthierbrevet 7 1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin manHustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrunHåll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning. —10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:En hustru får inte skilja sig från sin man – 11 skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man – och en man får inte överge sin hustru.12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.14 Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga.  16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? —24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.—27 Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru.— 29 Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. –39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.

Utlevd homosexualitet (inte homosexualitet i sig själv) benämns som en avskyvärt handliing

3 Mosebok 18:22 Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.

Är ovan vers otydlig? Kan den läsas som det står, eller har vi orsaker att inte vilja läsa versen som det står? Vi kanske kan ursäkta denna tydliga vers med att det är från det gamla testamentet men varför skulle något vara avskyvärt i det gamla testamentet för att plötsligt vara helt acceptabelt i det nya? Vi kan utläsa från versen att det normala är att en man ligger med en kvinna eftersom jämförelsen lyder “SOM en man ligger med en kvinna”. Direkt efter kan vi läsa att förbudet (man med man) verkligen handlar om intimitet eftersom detta är kontexten:

3 Mosebok 18:23 Du skall inte ligga med något djur, så att du genom det blir oren. Inte heller skall en kvinna ställa sig framför ett djur för att para sig med det. Det är naturvidrigt.

3 Mosebok 20:11 Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld. 12 Om någon ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden. De har begått en avskyvärd handling. De bär på blodskuld. 13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld. 

Varför frågar fariséerna här nedan endast Jesus om det är tillåtet att skilja sig från sin hustru (och inte man eller hustru), och varför förklarar Jesus för sina lärljungar “Den som skiljer sig från sin  hustru och gifter sig med en annan KVINNA, han begår äktenskapsbrott mot HENNE”. Varför tar både frågeställarna och Jesus för givet att en man kan välja att gifta om sig med en annan kvinna och inte med en annan man? Kanske för att det är helt uteslutet att något sådant skulle vara tillåtet:

Mark 10:Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: “Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” Han svarade dem: “Vad har Mose befallt er?” De sade: “Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig.” Då sade Jesus till dem: “Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.”10 När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han svarade dem: “Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott.”

Ett annat exempel på att en man som tar en MAN till make inte verkar finnas på kartan:

3 Mosebok 20:14 Om någon till hustru tar en kvinna och dessutom hennes mor, så är det en skändlighet. Man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att ingen skändlighet skall finnas ibland er.

Om någon nu tycker att Gud inte varit klar nog med vad han menar med sitt förbud, på vilket sätt skulle han kunna uttryckt sig klarare? Varför räcker det inte med att säga “du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna”? Varför försöker vi göra Guds vägar krokiga?

Arsenekoitai (män som ligger med män) och malakoi 

Paulus förklarar i tydliga ordalag att samkönade sexuella relationer är synd. Det finns ingen utväg:

Rom. 1: 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det ONATURLIGA. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män (arsenes) bedrev otukt med män (arsenes) och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är MOT NATUREN.

1 Tim. 1:Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet (arsenokoitai ) för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

Arsenokoitai  betyder enligt grekiska lexikon “män som ligger med män” och samma ord som används för “de som utövar homosexualitet” i 1 Kor. 6:9.

1 Kor. 6:Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga (pornoi) eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare (moichoi) eller de som utövar homosexualitet (arsenokoitai) eller de som låter sig utnyttjas för sådant (malakoi), 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Arsenokoitai översätts allså med homosexuell, och malakos (malakoi i plural) översätts med “de som låter sig utnyttjas för sådant”. I KJV översätts malakoi med ett enda ord: effeminate. (Den svenska översättningen listar dessa två ord i omvänd ordning gentemot den grekiska grundtexten för att låta det som malakoi relaterar till stå först.) Det är en populär lära att Arsenokoitai skulle betyda manlig prostitution, men detta är någonting som man måste läsa in i texten samtidigt som man måste ignorera annan information. Malakos betyder bokstavligen “de mjuka”. Det kan översättas med mjuka män som spelar den kvinnliga sexrollen. Paulus myntade begreppet arsenokoite från versen jag tidigare nämnde i 3 Mosebok där det handlar om förbjuden sexuell förbindelse.

Meta arsenos ou koimethese koiten gyniakos (3 Mos.18:22)

Paulus skrev på grekiska och eftersom Paulus citerar Mosebokens förbud genom att använda sin grekiska Bibel (Septuaginta) så är det tydligt att han fortfarande ser förbudet som legitimt. I 1 Kor 6:9 så listas arsenokoites separat från avgudadyrkan så han ser inte på ordet som endast förknippat med kultism. “Arsene“‘ betyder alltid en  manlig person och “koite” som finns med två gånger i NT betyder säng och har sexuella kopplingar:

Rom. 13:13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund.

Hebr. 13:Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.

Så de två orden ihop (man och säng) handlar om en sexuell relation. Det finns alltså inget stöd för att det endast skulle handla om samband som inkluderar prostitution och/eller förgripande på pojkar. I 1 Tim 1:10 så står ordet arsenokoitai självständigt och det kan därför inte heller vara begränsat till en sexuell relation med en äldre och en manlig yngling.

meta arsenos ou koimethese koiten gynaikos (med en man ligg inte [som någon] ligger med en kvinna)

Paulus skulle kunnat ha använt sig av ett eller en kombination av flera andra ord om han velat visa att han endast menar sexuella förbindelser mellan man och pojke är förbjuden (tribades, kinaidoi, paiderastai, paidomanes, paidophthoros, androbates, arrenomanes). Men som bekant valde han ett ord som han fick direkt från orden i 3 Mosebok, och det borde finnas skäl för detta. Gud är inte en Gud som förvillar oss och är otydlig.

Synden i SODOM

Några vill göra gällande att synden i Sodom handlar om deras avoga beteende och våldsamhet snarare än homosexualitet.

1 Mosebok 19:Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag. De kallade på Lot och sade till honom: “Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.”

Känna är översättningen av det hebreiska ordet yadha och det måste inte nödvändigtvis betyda att “ha sex med”, men sammanhanget visar att det faktiskt är precis det som det handlar om. Verserna efter ger ordet denna betydelse. När Lot får den hemska förfrågan så erbjuder han sina döttrar med informationen att de aldrig haft någon man, så med all tydlighet så uppfattar även Lot att Sodoms män frågar efter sexuellt umgänge. De var dock inte intresserade av döttrarna, troligtvis just för att de var kvinnor och inte män. Annars föredrar män just unga kvinnor, men definitivt inte Sodoms män.

1 Mosebok 19:Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig och sade: “Mina bröder, gör inte så illa! Jag har två döttrar som aldrig haft någon man. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har sökt skydd under mitt tak.”

I Hesekiel kan vi läsa att Sodom även kritiseras för sin själviskhet, men det motsäger förstås inte vad vi just kommit fram till. I Hesekiel 14:50 så kallas Sodoms synd för en skändlighet. Det är samma ord som beskriver homosexuell synd i 3 Mosebok 18:22.   Det är även samma ord som används när barn offras till Molok. Även idag används “sodomi” som en beskrivning av olika former av homosexualitet. I Judas brev kan vi läsa återigen att det sodomiterna kommer att straffas för (förutom andra synder) är att de bedrev otuk och följde onaturliga begär. De jämförs med änglarna som även dem lämnade sin rätta plats och gjorde något som var onaturligt för dem, nämligen att komma ner till jorden och ha sex med människor (kvinnor). (Se 1 Mosebok 6:4.)

Judas brev Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.– Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin RÄTTA hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde ONATURLIGA begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld. Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. 

Att leva ut sin homosexualitet betyder ENORMA risker vad gäller sjukdom och för tidig död

Statistiken är tydlig med vilka sjukdomar som är överrepresenterade bland homosexualla, men tyvärr har denna information svårt att nå fram eftersom resultatet inte är politiskt korrekt i Sverige och många andra länder. Däremot är det lättare för en statistiker att få sina teorier spridda om resultatet är fördelaktigt för den politiskt korrekta världen. Jag skulle personligen önska att dessa risker informerades om redan i skolan, i stället för att tvinga barn att ta del av RFSU:s propaganda om att tonåringar och barn borde experimentera med sex med sig själva eller med olika partners (inte nödvändigtvis en åt gången) bara de två reglerna lyds att alla ska vara med på det och skyddet måste vara tillräckligt.

Som homosexuell är det större sannolikhet för att må andligt dåligt (även att ha självmordstankar) och att hamna i fysiskt skadliga relationer. Sjukdomar som de till större del kan drabbas av är syfilis, gonorré, klamydia, hepatit A & B, herpes, HIV och aids. Det är även MYCKET vanligare att ha sex med olika partners i den homosexuella världen. Jag läste t ex en kommentar från en annan känd svensk homosexuell (nämligen sångaren Mattias Holmgren) som fick frågan om han har eller har haft problem med svartsjuka. Svaret var ungefär (inget direkt citat) “I vår bransch, där i princip alla i gänget haft relation med alla så är det vanligt med svartsjuka”.  Läs gärna Dr Jerry Bergmans artikel i detta ämne. Här kommer ett stycke just om sjukdomar:

“A major problem relative to homosexuality is that many venereal and other diseases are far more a problem with homosexual behaviour than heterosexual. For non-promiscuous couples who take proper cleanliness measures, the transmission of disease among heterosexuals is extremely rare, and then usually almost always due to lack of hygiene. During homosexual behaviour, sperm can penetrate the partner’s colon wall. When inside the body, the sperm adversely effects the immune system, resulting in the person being more vulnerable to disease. This is especially a problem, in that homosexual practices commonly transmit many diseases which are uncommon among heterosexuals. For example, homosexuals as a group are far more apt to have rare bowel diseases, which are generally lumped together under the designation ‘gay bowel syndrome’. One study indicated that one half of homosexuals eventually contract the colon disease parasitic amebiasis, while rectal gonorrhea and infectious hepatitis A are far higher among the homosexual population. Fox, in response to this concern, noted:

‘First, the colon and rectum are made for the elimination of fecal matter and not for sexual experience. Fecal matter is eliminated because it is indigestible and contains disease-causing materials. With sexual penetration, the rectal muscles are often torn or over-expanded, and the fragile lining of the colon is almost always torn. The tearing of the colon allows fecal matter to penetrate into the body, bringing with it infectious disease.

Many homosexuals frequent medical doctors who specialize in treating homosexuals in order to best deal with their special health concerns. While these doctors may not advertise themselves as such in the telephone book, the homosexual social network as well as the homosexual press is a common source patients use to contact these specialized physicians. Estimates of the infectious disease rate among homosexuals is about ten times higher than that of the general population—not only venereal diseases, but also hepatitis B and others. Other common diseases include urethritis, viral herpes, pediculosis infestation and others. Of course, it is not only the type of behaviour that they indulge in which puts them at a much higher risk, but also their high level of promiscuity—one survey indicated that homosexual males have an average of over 50 sexual partners in their lifetime. Another study found that 28% had more than 1,000 partners, 15% had 500 to 1,000, 32% from 100 to 500, and only 25% had less than 100 partners in their lifetime. While surveys in this area vary, depending upon the sampling population, sample size and specific questions asked, all reveal that an enormous amount of promiscuity is a normal part of the gay lifestyle. The writer’s personal interviews, although a small sample, nonetheless provide good reason to believe that these survey results are reasonably accurate. The level of the problem can be debated, but there is no question that the problem is serious, with AIDS being the most publicized example.

Det står alltså klart att utlevd homosexualitet är direkt skadligt för kroppen och trots att även rökning är skadligt är det statistiskt sätt “sundare” att vara rökare än att vara homosexuell eftersom man riskerar att tidigarelägga sin död ännu tidigare som homosexuell. Läs även studien:ƒ 2002, American Journal of Sociology (AJS) 107: 1179-1205, (ISSN: 0002-9602), “OppositeSex Twins and Adolescent Same-Sex Attraction“ by Peter S. Bearman (Columbia University) and Hannah Brückner (Yale University).

Var går gränsen?

Om ni inte ett äktenskap endast är till för en man och en kvinna, var drar vi gränsen om vi nu ska ändra på äktenskapået som begrepp, och vem är det som bestämmer? Är det ok att två män gifter sig med varandra? Två systrar? Två bröder? Tre bröder? En mamma och hennes dotter? En person och ett tvillingpar? En man och flera kvinnor? En kvinna och flera män? Kan man gifta sig med en hel by? Inte går det väl att säga nej med ursäkten att “så kan man väl inte göra” eller “så har vi aldrig gjort i Sverige”, och man nu är villig att ändra på den innebörd av ett äktenskap som vi alltid haft historiskt sett.

Det finns hopp! 

En gemensam faktor för de allra flesta homosexuella är att deras pappa varit väldigt frånvarande under deras uppväxt och/eller att deras uppväxt varit otrygg. Det är slående hur vanligt detta är (även om det förstås finns undantag). Att vara homosexuell är ingen synd i sig (att vara attraherad av samma kön) men att utöva homosexualitet är helt klart synd enligt det vi sett ovan. Alternativen är då att leva i celibat eller att bli helad. Det sistnämnda kan vara problematiskt på det sättet att personen kanske inte är med i en karismatisk församling som använder sig av andegåvorna och inte heller känner någon kristen med helandets gåva. Personen i fråga kanske inte heller helhjärtat vill bli av med sina homosexuella känslor. Men du kan läsa vittnesmål på nätet (åtminstone om du kan engelska) om personer som blivit helade.

Man kan inte resonera på så sätt att “För mig är det helt naturligt att bli attraherad av samma kön, och det borde betyda att det också måste vara RÄTT eftersom jag känner att jag inte har något VAL”. Jag tror att vi alla kan lista upp flera olika sorts läggningar och känslor som de som innehar dem tycker är fullkomligt naturliga, men de behöver därför inte vara rätt att bejaka. Det finns t o m människor som försöker ursäkta sina många otrohetsaffärer med att säga att de inte “kan” sluta, eller att en förälder haft samma problem när han/hon var ung och att det därför skulle vara “ärftligt”.

Att alkoholism skulle vara ärftligt kan diskuteras. Det är i och för sig mycket vanligt att barn till en eller två föräldrar med alkoholproblem får liknande problem själva, men man kan fundera på om vad som spelar störst roll av arv och miljö. Eftersom barn inte smakat en droppe alkohol i magen och inte heller de första åren av sina liv så kan man inte säga att man “föds” som alkoholist. Då skulle man ju kunna säga om en 10-åring som avlider och har föräldrar som dricker att “han dog som en alkoholist”. Man kan ju inte vara en drinkare/alkoholist innan man ens har tagit sitt första glas. Den dag de själva väljer att ta sitt första glas kan inte vara “ärftlig” eller något som är helt omöjlig att förhindra eftersom det handlar om egna val. Man kan inte skylla på föräldrarna för att man tackar ja till sin första sup. Det är alltid individen själv som gör valet, men naturligtvis påverkar influenser runtomkring honom, och hur vi reagerar på vår omvärld och de olika influenserna kan bero på genetiska faktorer.

Det är inte alls säkert att det är lätt att ändra sin livsstil – framför allt inte om man levt enligt ett visst mönster i flera år – men för Gud är allt möjligt! Men du måste rannsaka dig själv och fundera på om du verkligen sätter Gud på första plats och att du verkligen ser till att ALL synd (inte bara utlevd homosexualitet) försvinner från ditt liv. Inte så att du måste skriva på en handling att aldrig synda mer i ditt liv MEN detta måste vara målet. Vi kan aldrig lura Gud, så om du har i baktanken att du tänker ge utrymme för synd då och då även i framtiden så ser Gud detta. Vi kan inte tjäna två herrar och vi är slavar under den herre vi lyder.  Lyder vi synd är vi alltså slavar under synden och inte frälsta. Vi är tillsagda att ta vårt kors och följa honom, för annars kan vi inte vara hans lärljungar. Om vi vet att Jesus kommer tillbaka om en vecka eller en månad så kan vi som kristna säkert anstränga oss och leva syndfritt under den tiden, men det kan vara knepigare om vi inte vet när han kommer tillbaka – som fallet är – och att det lika gärna kan hända om 40 år. Det kan för många kännas en lång tid att leva syndfritt, men försök att tänka “vilken synd är värd att komma till helvetet för”? Om du under en längre tid levt ut din homosexualitet så tror jag inte att du kan klara att komma ur den vanan på egen hand. Du måste få hjälp av den heliga ande att leva rent.

Det kan vara lätt att tycka att det inte är “rättvist” att tvingas uppleva att man inte har något val men “drabbats” av homosexualitet från en tidig ålder, men man skulle också kunna ha andra olyckliga lotter och nackdelar här i livet, såsom att vara fattig, blind, döv, utan armar,  deprimerad, notorisk samlare, ensam,  ha diabetes, ha problem med fetma, ha föräldrar som är alkoholister, dö vid 15 års ålder, förlora ett barn, ha fobier, vara oattraktiv, gå igenom en skilsmässa, ha kort stubin, ha förkärlek till droger, lockas att vara otrogna, etc. Vi har olika saker att kämpa med här i livet och vi har fått olika mängder “pund” att förvalta. Gud vet precis vilka förutsättningar vi har och vad vi gör för att leva rättfärdigt trots våra frestelser. Vi kan dock aldrig hitta godtagbara ursäkter för att bryta mot tio Guds bud eftersom de är gjorda så att vi kan hålla dem. (Att vi människor trots detta valt att inte alltid hålla dem är en annan sak.) Men vi KAN få hjälp!:

1) Det första Jesus säger att vi ska göra är att OMVÄNDA oss. Inför Gud bekänner vi all synd som vi kan erinra oss och vi ångrar oss. Vi hissar alltså vit flagg och lämnar den gamla människan bakom oss. Att “omvända sig” är inte att rabbla upp dagens synder för att sedan repetera dem dagen efter, för att göra om samma procedur även den dagen. Nej, omvändelse betyder att i sanning ångra våra synder och vända helt om. Visst, det kan vara känslor i ditt liv som du känner att du inte bara kan “ta bort” eftersom de sitter så djupt, och som du känner frestar dig att synda….

2) …då vänder du dig till Gud. Bibeln lovar att tro kommer av att höra Guds ord, så ta tid för att studera Guds ord. Är du ingen “läsare” kan du lyssna på MP3 eller CD-skivor och du kan lyssna på predikningar, men då är det viktigt att du väljer predikningar från sanna gudsmän (evangelister som har för vara att undvika ordet “omvändelse” predikar inte hela sanningen). Läs gärna Bibeln HÖGT så att du kan fokusera tankarna. Då undviker du att tankarna irrar hit och dit.

3) BE MYCKET. Om du inte är van kan det kännas ovant och t o m tråkigt, men prova även här att BE HÖGT. Tacka Gud och prisa honom! Lyssna gärna på lovsånger samtidigt. Tänk på vad Jesus gjorde för hela mänskligheten på korset, och tänk på att livet är KORT. Se till att du håller ut till slutet. Men du måste ha bibelord och bön som BRÄNSLE i ditt liv. Be gärna andra att be för dig, och fråga gärna äldste, eller kristna med helandets gåva, att smörja dig med olja för att bli helad. Om du verkligen har bestämt dig för att lämna ditt gamla liv kanske du kan kombinera din bön med fasta.

4) Fundera på hur DU kan bli använd av Gud och sprida hans ord. Vi kan alla göra någonting. Detta leder till välsignelse.

5) Tänk på att Satan INTE vill att du ska lämna ett syndigt liv så han kommer förstås att göra allt i sin makt för att fresta dig och påminna om livet du måste lämna. Här är Paulus rekommendation:

Ef. 6:10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.

Gud älskar dig och vill ditt bästa. Han önskar dig ett mycket bättre liv än ett liv i synd och förnedring och framför allt vill han i framtiden se dig i himmelriket där det finns en plats för dig.

Jesus, vår Gud, ger oss livgivande VATTEN

Herren, vår Gud, är källan med det levande vattnet. Livet har sitt ursprung i Honom och vi kan få ta del av det livgivande vattnet.

Jeremia 17:13 Herren är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit Herren, källan med det levande vattnet. 

Jeremia säger att Guds folk gjort en stor synd – självklart helt emot Guds vilja – genom att överge Honom som är källan med det levande vattnet. Vi kan inte leva på jorden utan vatten, men det är ännu viktigare att få ta del av det vattnen som Jesus ger oss eftersom det ger liv till våra SJÄLAR.

Jeremia 2:13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.

Även JESUS är sagd att vara källan till det levande vattnet. Det kan bara betyda att Han är GUD, och Han är den som kan ge oss liv genom att vi dricker av Hans vatten. Läs denna underbara dialog mellan en syndig kvinna och Jesus.

Johnannes 410 Jesus svarade henne: “Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11 Hon sade: “Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 13 Jesus svarade henne: “Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”15 Kvinnan sade till honom: “Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.

Jesus lovar oss att en källa av vatten kan flödar fram även i oss om vi dricker. Samma löfte kan vi se i Uppenbarelseboken. Vi är inte lovade att vi ska bli befriade från den kommande vedermödan under Antikrists välde, men vi har underbara löften som väntar oss om vi bevarar vår tro på Jesus. Den Heliga Ande är vår Hjälpare här på jorden tills vi tar emot vårt arv, och håller vi oss till Honom så får vi KRAFT att stå emot prövningar.

Upp. 7:13 En av de äldste frågade mig: “Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: “Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: “Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.”

De som tror på Jesus och älskar Honom får Anden som gåva och ur vårt innersta skall det strömma levande vatten! Men då måste vi komma till Jesus och intressera oss för att lära känna Honom. Det är inte HAN som har ett behov av att bli ärad, utan det är VI som vinner på att älska och ära Honom som så gärna vill ge oss LIV I ÖVERFLÖD. Han tänker dock inte tvinga det på oss utan VI måste komma till Honom. Livet på jorden är kort och vi lever inte i vårt permanenta hem. Det eviga livet har vi framför oss så låt oss tänka på våra själar.

John 7:37På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Jesus anspelar här till det som skriften sagt om Honom som det livgivande vattnet, och det är taget från profeten Jesaja. Jesus menar alltså att Jesaja talar om Honom, och Jesaja 12:3 är en i raden av Messianska profetior.

Jesaja 12:2 Se, Gud är min frälsning,  jag är trygg och fruktar inte, ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning.”Med fröjd skall ni ösa VATTEN ur frälsningens källor.På den dagen skall ni säga:  “Tacka Herren, åkalla hans namn,  gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden.

Det finns även en speciell ritual under Lövhyddohögtiden där vatten hämtades från Siloakällan vid tempelberget och hälldes över altaret medan församlingen sjöng: “Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor”. Efter de sju dagarna kom den avslutande dagen (3 Mos 23:39-43) som även liknas vid en Sabbatsvila.

När vi beslutat oss för att lämna vårt gamla liv och i stället följa Jesus, så uppmanas vi att låta döpa oss i vatten. Det är också en bild av att vi i vattnet blir renade från våra synder och blir nya rena människor. Även Jesus lät döpa sig men Han hade förstås inga synder att bli renade ifrån. Han gjorde detta för att visa sin lydnad till Fadern och för att ge stöd åt det mönster Han vill att vi ska ta efter.

Jeremia 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

Efesierbrevet säger att de som valt att tro är de utvalda, och vilka löftena gäller

Efesierbrevet 1

Eftersom det finns en del som tar Efesierbrevet som stöd för att Gud kastar tärning och på måfå väljer ut ett fåtal människor som föräras möjligheten att tro på honom så att de kan bli frälsta – och att han gjort detta val innan han lade världens grund – så vill jag gärna visa på vad Paulus faktiskt säger (och inte säger) i Efesierbrevet. Det är inte alls så att Gud väljer vem som ska komma till himmel/helvete oberoende av våra val, utan vi har alla möjligheten att bli frälsta. OM vi väljer att tro på honom och älska honom så finns det några fantastiska löften kopplade till det valet, eftersom Gud för länge sedan utvalt Kristi kropp att ärva hans rike. Frågan är om vi väljer att tillhöra Kristi kropp och därmed få en plats på skutan som är på väg till himlen? Skutan är absolut på väg dit, men är DU med på skutan, och väljer du att stanna på skutan tills den når slutdestinationen? Efesierbrevet handlar om de som är MED på skutan, och löftena gäller dem. Notera att de “utvalda” i Efesierbrevet 1-2 alltid handlar om plural eftersom det handlar om framtiden för Kristi kropp vilket alltid handlar om flera personer.

Alla brev i hela Nya Testamentet angår oss som lever idag, även om vi kan se att Paulus adresserar en viss kyrka eller grupp. Vi måste alltid ha i åtanke vem det är Paulus kommunicerar med så att vi förstår sammanhanget. Paulus börjar Efesierbrevet med att adressera kristna människor som därför är HELIGA. Vi är antingen syndare ELLER heliga, och är vi syndare har vi ingen del av Guds rike. Man brukar säga att man är “syndare frälst av nåd”, och det stämmer förstås, men om man är en syndare som omvänt sig och blivit renad i Jesu blod så är man inte längre en syndare utan en person som är helig och rättfärdig, och som Gud därför ser som fullkomlig. Om vi väljer att synda igen så är vi förstås inte längre heliga/rättfärdiga utan vi är återigen i behov av rening eftersom Gud definitivt SER våra synder:

Efesierbrevet 1: 1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till DE HELIGA som bor i Efesus och som TROR på Kristus Jesus. —

När Paulus här talar om OSS så talar han om både judar och hedningar som är kristna. Paulus lägger ner ganska mycket tid i sina brev åt att försöka få judarna att förstå det här med frälsningen och att de INTE är på väg till Guds rike bara för att de är födda judar och “utvalda”, likaså att förklara det gudomliga i att hedningar har chansen att bli frälsta genom TRO. Det som Gud bestämt från världens grund är INTE vem han valt ska bli frälst respektive inte ska bli frälst, utan det som är bestämt är att de som är I HONOM (“OSS” i v.4) är utvalda att vara heliga och fläckfria inför Gud tack vare Jesu blod. Kravet är alltså att vi måste vara I HONOM för att kunna nå detta stadium eftersom det är GENOM HONOM som vi kan bli renade från våra synder och därmed FLÄCKFRIA. Notera alla de “genom honom” och “i honom” som står nämnda i verserna. Det som är förutbestämt är alltså att de som är I HONOM skall GENOM JESUS tas upp som hans barn. De som INTE är “i honom” är därmed INTE friköpta genom hans blod och alltså förlorade. Paulus talar om “oss” och “vi” – alltså de som är HELIGA, och det är dessa som löftena gäller:

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt OSS I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att VI skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt ossden Älskade skall prisas. 7 I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 

Hemligheten och planen är alltså att alla som valt att vara I KRISTUS ska få ta del av arvet, eftersom vi (församlingen) är förutbestämda till detta. Det är FÖRSAMLINGEN som är på väg till Guds rike och hans arv, och frågan är om vilka som väljer att ansluta. Villkoret är som alltid att vi måste vara I HONOM där frälsningen går att få. Notera att det står om människor som kommit till tro och som tagit emot den utlovade anden. Det är något som VI gör, och Gud gör det inte åt oss. Anden är en handpenning för oss, men precis som andra kontrakt så kan detta kontrakt brytas om vi inte följer avtalet. Om du köper en bil på avbetalning och slutar göra dina månatliga inbetalningar (som du skrivit under på att du ska göra) så kommer bilen till slut att beslagtas, trots att bilen en gång var i din ägo och du förfogade fritt över den:

Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

DE HELIGA kan förvänta sig arvet, och makten är stor bland OSS SOM TROR. FÖRSAMLINGEN är på väg till himlen:

—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. 22 Allt lade han under hans fötter,  och honom som är huvud över allting gav han åt FÖRSAMLINGEN, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Efesierbrevet 2 blood

Ef. 2 används ibland för att försöka påvisa att vi alla är födda som andligt döda, men så står det inte i texten. Hur blir vi andligt döda? Jo, genom överträdelser och synder. Vi vet sedan tidigare att synder alltid separerar oss från Gud, så det är förstås en dålig idé att synda. Hur blir vi då levande från vårt självvalda smutsiga liv? Jo, förstås genom Jesus Kristus som genom sitt blod kan rena oss från våra synder. Det hänger då på oss att komma till honom så att han kan rena oss. Paulus skriver till efesierna att de TIDIGARE levde på världens vis, och lägg märke till att för att kunna göra sådana överträdelser som beskrivs så måste vi först vara VUXNA. Bebisar kan inte välja att leva på världens vis, eller att följa härskaren över luftens välde och de kan inte antas vara olydnadens söner. Inte heller kan de följa sina syndiga begär och göra det som köttet och sinnet vill – som det står i v. 3. Ef. 2 handlar alltså INTE om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsa som olydnadens söner:

Efesierbrevet 2:Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER.2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 

Vi är alltså inte FÖDDA som “vredens barn” (eller “hemfallna åt vredesdomen” som det står i 1917 års översättning). Varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Vad har Gud för skäl att vara VRED på små barn? Låt inte lura dig över att det står “barn”, för det är snarare vuxna som benämns som  “Guds barn” eller “Djävulens barn” beroende på deras val och beteende. Vi kan identifiera Guds barn (och Djävulens barn) genom att studera hur människor lever, så det är alltså vi själva som har makten att hamna i rätt grupp genom att undvika synd och leva rätt:

1 Joh. 3:Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNINGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

De som bokstavligt talat är fysiska barn tillhör alltid Gud och riskerar aldrig att förlora sina själar eftersom de inte kan se skillnaden mellan ont och gott och kan inte synda. De som av naturen är “vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir ETT med deras liv och fullständigt naturligt för dem.  För en alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att dricka sig berusad, och denna vana i kombination med en vägran att omvända sig, har fått honom att till naturen vara ett vredens barn:

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var DÖDA GENOM VÅRA ÖVERTRÄDELSER, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil. De kan göra följande:

  • Välja att överträda Guds lag och synda
  • Välja att leva på världens vis
  • Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
  • Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
  • Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
  • Välja att göra vad köttet och sinnet vill
  • Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting i denna lista. Sen kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är “vredens barn” utan av naturen gör vad lagen befaller:

Rom. 2: 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Sen kommer vi till den vers som förmodligen är den allra mest citerade i hela Bibeln, kanske för att vi så gärna vill höra att vi kan bli frälsta I våra synder – trots att det inte står så:

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 

Det som är Guds gåva är möjligheten att bli frälst genom nåd. Vi är antingen frälsta genom lagen eller genom nåd. För att bli frälst genom lagen måste vi lyda den till punkt och pricka. Har vi gjort det? Nej. Alltså är vi frälsta av NÅD, och genom TRO – som är villkoret.  Att plötsligt börja göra goda gärningar kan alltså inte frälsa oss eftersom vi tidigare gjort oss skyldiga till synd. Inte heller är kravet att vi måste uppnå en viss grad av gärningar varje dag som ger oss poäng nog för att förbli frälsta. Nej, endast genom Jesus kan vi bli renade från vår tidigare synd. Betyder detta att vi inte längre riskerar våra själar om vi fortsätter att bryta tio Guds bud? Jo, det är precis lika viktigt som det alltid varit att lyda Gud, och synd separerar oss alltid från honom. Likaså är vi förlorade om vi är ljumma och inte kan visa gärningar med vår tro. Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är också död. Vers 10 är inte alls lika ofta citerad, och den säger att det är tänkt att vi ska VANDRA i goda gärningar. Tror du att Gud tänker vandra i dessa gärningar åt dig? Nej, det är inte hans ansvar utan ditt, men vi kan inte göra någonting utan Jesus och behöver alltså vara I HONOM:

10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.

Paulus fortsätter att berätta om de goda nyheterna om vad som kan åstadkommas GENOM Jesu blod, för alla – både judar och hedningar – som tror på honom. Det är genom blodet vi är renade och även förenade med varandra i Kristi kropp. Det handlar alltså om Kristi kropp och om församlingen som är Guds familj. De underbara löftena är alltså kopplade till församlingen som är utvald till arvet, men väljer DU att tillhöra församlingen? Du vet kravet…

12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har NI, SOM ÄR I KRISTUS JESUS och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.  16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty GENOM HONOM har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

När vi talar om de “utvalda” kan vi gärna ha liknelsen i Matteus 22 i färskt minne. Den handlar om en Kung som bjuder in gäster till en bröllopsmiddag för sin son. Därifrån får vi den berömda frasen “många är kallade men få är utvalda”. De som är utvalda i liknelsen är de som frivilligt accepterar inbjudningen och som också kommer till festen – till skillnad mot andra som visserligen är med på gästlistan men som väljer att INTE komma trots att det är Kungens vilja. De UTVALDA är alltså utvalda för att de själva valt det genom att acceptera inbjudningen. Detsamma gäller oss. Vi kan själva placera oss bland de UTVALDA om vi väljer Gud och visar det i våra handlingar.

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias.  Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker  exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans “sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över.  Men tack och lov är ett “begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israeloch inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är “löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom  genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.11-12 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK.  God utvalde Jakob till att frambringa Messias.  Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är “Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som “Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan –  och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling.  Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet  mot de som gjorde uppror mot honom.

17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller “vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att “ med stort tålamod” ha “fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha “fördrag” och “med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: 20 Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg.  Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen.  Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro.  Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus.  Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud. 

Romans 10:12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Vad menas med “Bokstaven dödar men Anden ger liv”?

Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.(2 Kor. 3:6) 

“Bokstaven” kommer från grekiskans “gramma” och kan betyda bokstav, text, skrift, brev, lära, etc. En del tolkar “bokstaven dödar” som att för mycket bibelkunskap kan vara skadligt och till och med döda i betydelsen att för mycket läsande kan locka bort oss från Jesus, men det är aldrig fel att studera Bibeln och vi behöver aldrig vara rädda för att läsa Bibeln “för mycket”. Det är bara bra att vara nära ordet och lära känna Gud, samt komma till insikt om vår historia och vår framtid. Men självfallet kan inte “teologi” hjälpa oss om det inte finns tro och kärlek i grunden. Även om vi kan Bibeln utantill så leder det oss inte till frälsning såvida vi inte har grepp om vad Jesus gjorde för oss på korset, och vad som sedan krävs av oss för att bli frälsta.

Paulus förklarar att det nya förbundet innebär hjälp från den Helige Anden, och att kärleken till Gud och viljan att lyda honom ska finnas i våra hjärtan. Det är naturligt för en kristen att visa god frukt, även om det inte sker per automatik. Varför dödar “bokstaven” (som är den skrivna lagen)? Jo, ska vi bli frälsta genom lagen så måste vi ju lyda den till 100%. Har vi gjort det? Nej, vi har alla kommit till korta. Inte för att lagen var omöjligt att lyda, utan för att den var möjlig att lyda men att vi ändå VALDE att inte lyda den. Därför kan man säga att lagen “dödar” oss när vi inser vår skuld och vårt rättmätiga straff. Men vi får liv genom att våra gamla synder blir raderade vid vår omvändelse, och då blir vi helt renade och syndfria. Sedan får vi den Heliga Ande som gåva och han kan leda oss på ljusets väg och hjälpa oss bort från frestelser och från att återigen smutsa ner oss i synden. Det är dock en daglig kamp, varför vi gör väl i att tillbringa tid i tillbedjan och att läsa Guds ord så att vi får kraft att stå emot djävulens pilar. Endast Kristus ger liv i vårt mörker! Här är hela sammanhanget om “bokstaven dödar”:

2 Kor. 3:3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.—6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha?  —13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. 16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. (Sv.Folkbibeln)

Det är endast om vi leds av Anden som vi INTE är under lagen. Om vi inte låter oss ledas av Anden så är vi alltjämt under lagen och fördömda. Vi är aldrig fria så länge som vi är slavar under synden. Anden leder oss bort från synd. Paulus säger samma sak här nedan.

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium.

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD.

Romarbrevet 7 och 8 beskriver lagens krav och innebörd. Vi har blivit dödade från lagen, men det är för att tillhöra en annan och HONOM MÅSTE VI VARA TROGNA. Vi ska alltså tjäna ANDEN och inte KÖTTET. Det finns ingen fördömelse för dem som är i Jesus. Hur vet vi att vi är i Jesus? GENOM ATT VI LYDER HONOM. Då vet vi att vi är Guds barn. Lyder vi köttet som tidigare är vi andligt döda. Lagens krav uppfylls i oss OM vi följer Anden.

Rom. 7:1 Eller veten I icke, mina bröder — jag talar ju till sådana som känna lagen — att lagen råder över en människa för så lång tid som hon lever? 2 Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen. —4 Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära FRUKT åt Gud. 5 Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt DÖDEN.6 Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det var under vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.7 Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»  8 Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död. 9 Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv, 10 och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död; 11 ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. (1917)

Paulus säger att om vi lever efter köttet kommer vi att dö, och om vi lever efter anden kommer vi att leva:

Rom. 8: 1 Så finnes nu ingen fördömelse FÖR DEM SOM ÄRO I KRISTUS JESUS.2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.  3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, SOM VANDRA ICKE EFTER KÖTTET; UTAN EFTER ANDEN.  5 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör. 6 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8 Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud. 9 I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. 10 Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11 Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder. 12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.  13 Ty OM I LEVEN EFTER KÖTTET; SÅ SKOLEN I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

Räcker det med att TRO och bekänna Jesus med vår mun för att bli frälst?

Gud gjorde det inte svårt för oss att bli frälsta.

Joh 6:35 Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”.

Joh 6:40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh 11:25 Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör

Vi behöver inte gå igenom några krångliga ritualer eller någon skärseld för att bli renade från vår synd, utan vi kan helt enkelt bekänna vår synd inför Gud och omvända oss för att få syndernas förlåtelse. Detta gäller även om vi gjort oss skyldiga till hemska överträdelser, många överträdelser eller upprepade överträdelser. Men omvändelse betyder inte ett temporärt ursäktande för en daglig synd, utan det betyder att i hjärtat inse sin synd samt hissa vit flagg och vilja lämna synderna bakom sig en gång för alla. Detta måste göras både i tanke och handling. Visst, det kan hända att vi återigen väljer att falla för Satans frestelser, men om vi lever i omvändelse, synd, omvändelse, synd, etc, så visar det att vi inte har i sanning omvänt oss.

1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Bibeln lär oss att vi blir frälsta av tro:

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Men det måste vara en sann tro. Det räcker inte med att endast TRO, utan vi måste även bekänna tron med vår mun:

Rom. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Apg 16:29 Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och frågade: “Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” 31 De svarade: “Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Apg 2:21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (denna vers handlar om den sista tiden)

Men inte ens ett öppet erkännande av vår tro frälser oss om inte resten stämmer:

Titus 1:16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning

Matt 15:8-9 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.

Matt. 7:22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Här nedan säger Markus att den som tror OCH BLIR DÖPT ska bli frälst:

Mark 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

För vi kan ju inte påstå att en person som tror och blir döpt INTE är frälst. Man skulle också kunna säga att den som tror, blir döpt, ångrar sina synder, lever i ljuset med Jesus, visar god frukt, är en lärljunge och evangaliserar ska bli frälst, och vi skulle kunna lägga till ytterligare några beskrivningar på en kristen person. Det är tänkt att vi SKA låta döpa oss så fort vi omvänt oss och bestämt oss för att vandra med Jesus, men om vi skulle avlida innan eller inte har tillgång till så mycket vatten, så betyder det inte att vi inte är frälsta. Det motsäger inte Mark. 16:16. Räcker det med att tro några minuter, och sedan förbli frälst resten av livet?

Matt 10:22 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

1 John. 2:24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

Ovan verser säger att vi måste hålla ut till slutet för att vara säkra på att få det eviga livet. Det räcker inte att tro att det endast finns EN Gud och att Jesus i sanning är Guds son.

Jak. 2:19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Apg 19: 15 Men den onde anden svarade dem: “Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?”

Det räcker inte med att ha en tro utan gärningar för då skulle även demoner vara frälsta. Jakobs poäng i Jak. 2 är att visa att en ensam tro inte räcker för frälsning och att tro utan gärningar är död. Det är alldeles sant att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Vi kan inte förtjäna frälsning av något som vi tror eller gör, men Gud har i sin barmhärtighet gjort frälsningen möjlig för oss genom nåd. Att Jesus gjort det möjligt för oss att bli renade från våra synder betyder inte att Gud efter reningen ser mellan fingrarna på vår synd, eller att även ljumma kristna är välkomna till hans rike.

Vi vet alltså att om vi TROR i hjärtat på Jesus så blir vi frälsta, men vad innebär det att tro på Jesus? Att tro på Jesus betyder att vi ÄLSKAR vi honom, och vad betyder det?

Joh 14:15. Om ni älskar mig, så håll mina bud. 

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre,utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Lag och Evangelium. Rättfärdig genom gärningar och inte av tro allena (Jak. 2:24)

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast (1917)

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro (SFB)

För att försöka parera denna vers (och egentligen stora delar av Jakobsbrevet) – som säger att vi INTE är rättfärdiga av tro allena – så föreslår en del att vi är rättfärdiga av gärningar inför MÄNNISKOR, medan vi är rättfärdiga av tro (allena) inför GUD. Men passar denna tolkning in vid närmare betraktelse? Så här säger Jakobsbrevet 2 om Abraham:

Jak.2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Här är sammanhanget där Abraham offrade sin son Isak, och det står klart att det är pga det Abraham gjorde INFÖR GUD (inte inför människor) som han kallades för rättfärdig och som gav honom rik välsignelse:

1 Mosebok 22:Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. — 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.” 12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. NU vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” —15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 “Jag svär vid mig själv, säger Herren: EFTERSOM du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. 18 I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, DÄRFÖR att du lyssnade till min röst.”19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Om Jakobrevet 2:24 är tänkt att visa att vi är rättfärdiga av gärningar inför människor så kunde Jakob inte ha valt ett sämre exempel. Abraham var ensam när han offrade sin son, och inte ens hans tjänare var närvarande för att se händelsen (vilket även intygas i den sekulära judiska historieboken “Den rättrådigas bok” som refereras till i Bibeln). Vi kan läsa att Gud säger “nu vet jag” när han ser att Abraham lydigt tänker offra sin son. Helt klart är att Abrahams gärningar inte är inför människor utan inför Gud. Speciellt om vi också kan läsa:

Rom 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.

Det tidigare stycket i Jakobsbrevet 2 säger:

Jak.2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.18 Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

Jakob jämför tro utan gärningar med demonernas tro. De tror också att Jesus är Guds son vilket de också erkänner högt, men de är inte frälsta eftersom de inte har gärningar att visa med sin tro. Så är det också med oss eftersom tro utan gärningar är död och gärningar utan tro är död. Vi kan inte förtjäna frälsning av något vi gör, men gärningar är ändå ett vllkor för frälsningen och därför nödvändiga. Om vi inte visar god frukt så lovar Jesus till och med att hugga av oss från vinträdet så det är mycket allvarligt. Synd innebär inte bara reducerade gåvor i Guds rike, utan det är våra SJÄLAR som är i fara:

Rom 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.

Romans 8:6Och köttets sinne är DÖD, medan Andens sinne är liv och frid7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.— 13Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva. (1917)

Mark 9:47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

De berömda verserna Ef. 2:8 talar inte emot vad jag skrivit ovan. Vi är antingen frälsta genom lagen eller av nåd genom tro (antingen eller), och vi vet att det inte kan vara det förstnämnda eftersom det alternativet kräver 100% lydnad vilket ingen uppnått. Tack och lov har Gud i sin kärlek erbjudit frälsning som en gåva genom tro, men det betyder inte att lydnad av den moraliska lagen (de tio budorden) numera är valfritt även om det är eftersträvansvärt. Det är tänkt att vi ska ha dessa budord i våra hjärtan och de är precis lika viktiga att lyda som tidigare eftersom synd alltid separerar oss från Gud. Det är den ceremoniella lagen som vi är fria ifrån. Att bli renade i Jesu blod betyder inte att Jesus frälser oss även om vi återigen smutsar ner oss i framtiden och det heter inte “en gång renad alltid renad”. Omvändelse är ett krav för att få vara Guds barn. Se även nedan hur Paulus å ena sidan säger att vi inte är under lagen, och å andra sidan listar synder som får oss att förlora vår frälsning.

Gal.5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Tro är inte GÅVAN i Ef. 2:8-9 men FRÄLSNINGEN

Gud ger ALLA människor en möjlighet att tro och omvända sig

Den berömda versen i Ef. 2:8-9 säger inte att TRO är en gåva utan snarare att FRÄLSNINGEN är en gåva (vilket grekiskan visar) och gåvor tar man emot och är vanligtvis mycket rädda om (vilket är villkoret för frälsningen) samt behåller. Gud tvingar dock ingen till detta.

Ef. 2:8-9 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig

Pronomet [Τοῦτο]är ett demonstrativt pronomen och den syftar på det som det refererar till. Det är inte maskulint eller feminint utan neutralt och det är i singular och nominativt. “Tro” kan inte vara vad [Τοῦτο] syftar till eftersom “det” är neutralt och “tro” feminint. Paulus borde ha använt ett annat passande ord om han velat syfta på ordet “tro” och därmed undvikt förvirring. Om vi accepterar att det inte är “tron” som är gåvan undviker vi dessutom motsägningar, såsom Rom 10:17 som säger att tro kommer av att höra (Guds ord).:

Rom. 10:17Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.

Tro kan inte samtidigt komma pga predikan och genom att Gud på måfå tilldelar vissa människor tro. Det är antingen eller, och jag tror gärna att Rom 10:17 är sanna ord och att de inte står i strid med resten av Bibeln (eller svärtar ner Guds karaktär). Om tron hade varit en gåva borde inte Jesus ha förvånats över vissa människors starka tro, men det hände att Jesus förundrades över detta, samtidigt som han i andra sammanhang förbrådde människor för deras svaga tro. Paulus frågar sig:

Rom. 10:14Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade? 

Svaret är INTE “Jo, Paulus. Kände du inte till att människor kan komma till tro utan predikan, genom att Gud på måfå ger tro till somliga människor?” Om tron hade varit en gåva – separat från det faktum att Gud uppenbarat sitt ljus för alla människor –  så blir det Guds fel att alla människor inte tror på honom, eftersom han ju inte gett dem gåvan att tro. Men sanningen är att vi är alla kallade att omvända oss och komma till tro. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, och han har möjliggjort en grundtro till alla. Frågan är om vi tar emot hans ljus och låter det skina klarare eller om vi vänder honom ryggen.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då inte mycket mer göra det med er, ni klentrogna? 

Matt 11:20. Då började han gå till rätta med de städer, i vilka han hade gjort sina flesta kraftgärningar, och de hade likväl inte omvänt sig:21. Ve dig Korasin, ve dig Betsaida! Ty hade sådana kraftgärningar blivit gjorda i Tyrus och Sidon, som har blivit gjorda i er, så hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska.

Matt 14:30. Men när han såg, hur stark vinden var, blev han förskräckt, och då han började sjunka, ropade han och sade: Herre, hjälp mig. 31. Och genast räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: O, du klentrogne, varför tvivlade du?

Matt 16:7. Då tänkte de för sig själva och sade: Vi har inte tagit med oss något bröd. 8. När Jesus märkte det, sade han till dem: Ni klentrogna, varför bekymrar det er, att ni inte har tagit bröd med er? 9. Förstår ni inte ännu, eller minns ni inte de fem bröden åt de fem tusen, och hur många korgar ni tog upp?

Matt 17:19. Då gick lärjungarna avsides till Jesus och sade: Varför kunde vi inte driva ut honom? 20. Jesus sade till dem: För er otros skull. Sannerligen säger jag er: Om ni bara har tro som ett senapskorn, då kan ni säga till detta berg: Flytta dig härifrån dit bort, och det skall flytta sig, och inget skall vara omöjligt för er.

Mark 4:39. Och då han hade vaknat, talade han strängt till vinden och sade till sjön: Tig, och var stilla! Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. 40. Och han sade till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro?

Lukas 7:9. Då Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit så stor tro.

Lukas 18:8. Jag säger er: Han skall snart ge dem rätt. Men skall Människosonen finna tro på jorden då han kommer? 

Verser som brukar användas till att påstå att Gud väljer vem som ska ha TRO

Det finns några verser som kanske förbryllar, men som startpunkt så kan vi vara helt säkra på att Gud inte blundar och på måfå ger vissa människor tro medan han vägrar att ge andra tro. Det skulle ju innebära att Gud är den som väljer vem som ska bli frälst, och att han stänger dörren till frälsningen för merparten. Det stämmer inte överens med resten av vad vi kan läsa i Bibeln och det är nedvärderande att påstå att vår Frälsare är någon slags tyrann som förvägrar människor frälsning genom att han undanhåller den nödvändiga tron.

1 Kor. 12:8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, 9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, 10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Rom. 12:3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

Om vi ser till sammanhanget så kan vi se att det handlar om nådegåvor, och det är verkligen sant att alla kristna inte har vare sig alla gåvor eller samma gåvor, och Paulus ber oss därför att agera inom de resurser som vi har fått tilldelade. Det är också sant att vi inte kan ge oss själva dessa gåvor utan det är GUD (den heliga anden) som tilldelar dem. Vi är tillsagda att vara ivriga på att ta emot nådegåvorna, och framför allt de bästa, men sanningen är dock att inte alla har gåvan att exempelvis hela människor. Inte för att Gud förvägrar kristna gåvor utan för att vi kanske inte tror på dem, inte ber om dem eller inte inser vilken kraft de har. Vår frälsning hänger dock inte på nådegåvorna. Vi ska heller inte göra som Salomo, som hade fått vishetens gåva som han till att börja med använde till något gott, men som han senare totalt sjabblade bort.

Matteus 7:11 Om nu I, som ären onda förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

En del har inte gåvor för att de inte kommer till Gud för att ta emot dem. Gåvor tas emot, och efter det uppmanar Paulus oss att använda oss av det vi har. Hela sammanhanget:

Rom 12:6  Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro; 7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall; 8är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

I nedan vers är det grekiska ordet (pistis) översatt till “trofasthet” på svenska, och det står inte att det är Gud som orsakar denna trofasthet hos personen utan att det är en frukt som förväntas att visas hos kristna. Inte heller säger 2 Tess. 1:11 att det är Gud som tvingar på människor tro. Det är vi själva som måste använda vår tro, och vi kan se från skriften att människor med stark tro lättare kunde bli helade. Jesus var som sagt förvånad själv över en del människors tro, men så var han heller inte påverkad av reformert tänkande!

Gal. 5: 22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet 23 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.