Tag Archive | man

Varför fick de onda andarna, med namn Legion, fara in i svinen?

legion Ursprunget till onda andar – änglar och människor

Först några ord om tillkomsten av onda andar. Onda andar är konsekvenserna av att “Guds söner” (fallna änglar) kom ner till jorden och fick barn med människor, vilket vi kan läsa om i 1 Mos. 6:1-4, samt med ännu mer detaljer i Enoks bok, Den redliges bok och Book of Jubilees (de två förstnämnda omnämnda/citerade i Bibeln – Juda 1:14-15, Joshua 10:13, 2 Sam. 1:19). Kvinnorna födde jättar (nephilim) som alltså var en blandning av änglar och människor, vilket betyder att även deras andar var en märklig blandning. Vi har lärt oss genom Bibeln att människor och änglar har helt olika hemvister, uppgifter och framtid, men vilken hemvist har en blandning av de två? Det är här de onda andarna kommer in, eftersom de flyktigt letar efter ett köttsligt boende innan Domedagen träder in även om de vet att boendet är temporärt.

Det var verkligen aldrig meningen att människor skulle gifta sig med varelser som inte tillhörde människosläktet. ”Guds söner” är en översättning från bene elohim som betyder änglar även på andra ställen i Gamla Testamentet där de omnämns (Job 1:6, Job 38:7, Ps. 29:1).

1 Mos. 6:1 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem2 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»4 Vid den tiden, LIKSOM OCK EFTERÅT, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta (1917)

Jesus dog för människorna på jorden och var deras ljus (Joh. 1:9) men detta gäller alltså enbart människorna. Jesus dog inte för änglarna eftersom de är skapta till att vara Guds budbärare, medhjälpare och medlare. Änglar är precis som människor skapta med en fri vilja vilket innebär att de kan välja att lyda eller inte lyda (m.a.o. synda), och det är de fallna änglarna som kallas för Guds söner och de som valde upprorets väg. En blandning mellan människa och ängel innebär en andlig gestalt utan en riktig hemvist.

“Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden” – Matt. 8:31

Så varför bad de onda andarna, med namnet Legion, om att få fara in i ett antal svin – som vi kan läsa om i Bibeln? Här nedan är kontexten.

Matt. 8:28 När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Nu skrek de: “Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?” 30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: “Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden.” 32 Han sade till dem: “Far i väg!” Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. 34 Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.

Mark. 5:1 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. 2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande 3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. 4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. 5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. 6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom 7 och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” 8 Jesus hade just befallt honom: “Far ut ur mannen, du orene ande!” 9 Nu frågade han honom: “Vad är ditt namn?” Mannen svarade: “Mitt namn är Legion, för vi är många.” 10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget. 12 De orena andarna bad honom: “Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem.” 13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade. 14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt. 15 Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta. 16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. 17 Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. 19 Men Jesus tillät det inte utan sade: “Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig.” 20 Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.

Lukas 8:26 De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. 27 När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. 28 Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!” 29 Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. 30 Jesus frågade honom: “Vad är ditt namn?” Han svarade: “Legion”, eftersom många onda andar hade farit in i honom. 31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32 Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. 33 De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.34 När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. 35 Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. 36 Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 37 Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. 38 Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39 “Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig.” Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

bottomless pit Skräcken över att bli plågade i det bottenlösa hålet

Notera att de onda andarna bönfaller Jesus om att inte bli plågade, som de verkar ha förstått är en verklighet som väntar dem i sinom tid. Kanske de försökte påverka Jesus om uppskjuta detta plågande genom att få komma in i svinen, men svinen dog inom några minuter. Det var “avgrunden” som de onda andarna befarade, där det tydligen förekommer ett fruktansvärt lidande. Det är ett ord som är översatt från grekiska ἄβυσσος (abyssos, Strong’s G12) eller “det bottenlösa djupet”. Vi kan läsa i Blue Letter Bible om ordet “of Orcus, a very deep gulf or chasm in the lowest parts of the earth”, och en del menar att detta är ett fysiskt ställe vid Antarktis (ett annat ämne för en annan blogartikel). Exempel på hur ordet används:

Rom 10:6 Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus – 7 eller: Vem skall fara ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda.

Upp. 9:1 Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2 Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3 Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har. 4 De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på pannan. —11 Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.

(Det sägs att ovan nämnda Abaddon/Apollyon också går under ett flertal andra namn beroende på kultur och språk, såsom Nimrod, Shiva, Gilgamesh, Osiris, vilddjuret, Antikrist, etc.)

Upp. 11:3 Och jag skall befalla mina två vittnen att profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg.” —6 De har makt att stänga himlen, så att det inte regnar under de dagar de profeterar. De har makt att förvandla vattnen till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill. 7 Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem. 8 Deras döda kroppar kommer att bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst. 9 Människor av olika folk och stammar och språk och folkslag ser deras döda kroppar i tre och en halv dagar, och de tillåter inte att kropparna läggs i någon grav. 10 Och jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, ty dessa båda profeter har plågat dem som bor på jorden. 11 Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp, och de som såg dem blev skräckslagna.

Vilddjuret som en gång var, slutade att vara men som i framtiden stiger upp ur avgrunden – ett ställe någonstans på jorden. Beskrivningen av vilddjuret låter onekligen som en beskrivning av Jesus Kristus (var, är, kommer att vara) men Vilddjuret är den raka motsatsen till Kristus. En Antikrist:

Upp 17:7 Och ängeln sade till mig: “Varför är du så förundrad? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och vilddjuret, som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok från världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.

Upp. 20:1 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.4 Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år.

gadara Gadarenernas/gerasenernas område

Området beskrivs som gadarenernas/gerasenernas område “mitt emot Galiléen” och vid Dekapolis. Blue Letter Bible förklarar att (enligt historikern Josephus) så var platsen huvudstaden i Peraea, i närheten av Genesarets sjö. Enligt Lightfoots studiebibel så var Gerasena (åtminstone under en viss tid) ett större område där Gadara ingick som en liten stad), men det finns fler förslag vad gäller de omnämnda platserna. Det är inte säkert att dagens kartor överensstämmer med orter och sjöars exakta utsträckning för 2000 år sedan så det kan vara förnuftigt att vara öppensinnad vad gäller det geografiska läget.

Dessutom nämner Matteus ytterligare en man, utöver Legion, från ungefär samma område som kommit i kontakt med Jesus vad gäller ett stort behov av andeutdrivning. Men det är alltjämt Legion som är i fokus i alla tre evangelierna samt hur dessa andemakter yttrar sig i den besatta mannen: “Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. — Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden”. Det handlar alltså om ett ytterst allvarligt fall av besatthet.

Förmodligen ville Legion inte lämna området då han kände sig hemma bland likasinnade, där befolkningen var öppna för onda andemakter även om det uppenbarligen gav dem problem. “Han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området”. Enligt Lightfoots studiebibeln så var området ett känt tillhåll för hedningar, vilket också förekomsten av svin skvallrar om då judarna själva ansåg att svin var orena.

Vi kan läsa att hela stadens invånare gick för att möta Jesus efter mannens befrielse från Legion, och de bad honom att lämna deras område. Vi kan läsa att de blev “förskräckta” över situationen, och inte att de blev “överraskade” eller “lättade”. Borde de inte i stället ha blivit överlyckliga över vad Jesus gjorde och bett honom att stanna kvar för att hjälpa dem vidare med liknande fall som annars riskerade att gå överstyr? Borde de inte ha förstått att Jesus var gudomlig eftersom han hade kraft att utföra sådana kraftgärningar, och borde de därför inte ha bett honom att berätta mer om sig själv och sitt rike?

Jesus rekommenderade den befriade mannen att sprida information om vad Gud har gjort för honom då denna man var ett levande bevis på ett fantastiskt ingripande från Gud. Invånarna var dessvärre ointresserade och kanske värdesatte de förlorade svinen mer än att lyssna på Jesus trots att han kom till dem med sanningen om det eviga livet. Jesus menar att de kraftgärningar som han utför i ett område borde få folk att förstå Guds kraft och omvända sig:

Matt. 10:14 Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. 15 Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.

Matt 11:20 Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. 21 “Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.[g]22 Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. 23 Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet[h] skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.24 Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.”

Det normala för de som vill följa och lära sig mer av Jesus är att prisa Gud för de kraftgärningar som de sett eller hört Jesus utföra. Som en kristen andedöpt lärljunge så kan man även utföra liknande kraftgärningar själv, men då måste man välkomna Jesus och vara en efterföljare. Alltså den raka motsatsen till beteendet hos invånarna i detta område som bad Jesus att sticka därifrån.

Lukas 19:37 Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett

Joh 10:38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”

Joh. 14:12 Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.

Apg 2:22 Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet.

Det kan hända att Jesus mycket väl visste vad som skulle ske med svinen men lät det ske ändå för att tydliggöra det skeva värdesystem som rådde bland invånarna då de valde svinen före frälsaren Jesus Kristus. Resultatet blev att invånarna inte bara förlorade några av sina temporära tillgångar (allt kött är temporärt) men även chansen att lära känna Frälsaren som var mitt ibland dem.

Det var inte mer synd om dessa svin jämfört med andra svin, eller ens jämfört med andra djur eller människor, för alla ska vi en gång dö.

Historien har mycket att lära oss förutom att invånarna i Gadara borde ha valt Jesus Kristus snarare än svinen, samt att demoner verkar frodas speciellt bra i en viss (ondskefull) miljö. Demoner känner mycket väl till att Jesus är Guds son och Messias. De kan inte göra någonting utan tillstånd från en med högre makt – Gud. Om demoner inte ens kan komma in i svin utan tillstånd så kan de än mindre komma in i människor utan tillstånd. Vidare går det inte att säga att just de här 2000 svinen var sämre svin än andra svin för att de var besatta. Även om man riskerar besatthet till en högre grad om man vistas i ondskefulla miljöer och göder risken (t ex genom droger) så finns exempel på barn som blivit besatta. Det innebär inte att dessa barn själva valt den situationen, och inte heller att de är andligt förlorade. Man kan också tycka att det jämförelsevis är bättre att demoner driver svin till fysisk undergång än att de driver en människa till samma sak.

Matt. 12:43 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen. 44 Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat, 45 går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte.”

Mer om svin i Bibeln

Intressanta jämförelser när det gäller svin i Bibeln. Alla djur är skapta och planerade av Gud (även ormar) men det finns ändå symbolik vad gäller svin, framför allt vad gäller Israels historia:

Jes. 65:2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar,3 ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren, 4 de har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar nätter i undangömda nästen, äter svinkött och har oren mat i sina kärl.

Jes. 66:3 Den som slaktar en oxe är lik en mandråpare, den som offrar ett lamm är lik den som bryter nacken av en hund, den som bär fram ett matoffer är lik den som bär fram svinblod, den som offrar rökelse är lik den som hyllar en avgud. Liksom dessa har valt att gå sina egna vägar och har sin själs glädje i sina vidrigheter,

Jes. 66:17 De som låter sig invigas och renas till gudstjänst i trädgårdar, anförda av en som står där i mitten, de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss, de skall alla förgås, säger Herren.

Matt. 7:6 Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Lukas 15:11 Vidare sade han: “En man hade två söner. 12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 14 Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16 Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor[c] som svinen åt, men ingen gav honom något. 17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.

Jättarnas irrande andar – var ska de bo när de inte är vare sig änglar eller människor?

Jättarnas fysiska kroppar förmultnade till slut, men det verkar som deras ”andar” vandrar runt jorden för att söka ett boende i levande varelser. Se framför allt verserna ur Enoks bok som konfirmerar händelsen från 1 Mosebok:.

Enoch 7:1 And all the others together with them took unto themselves wives, and each chose for himself one, and they began to go in unto them and to defile themselves with them, and they taught them charms 2 and enchantments, and the cutting of roots, and made them acquainted with plants. And they 3 became pregnant, and they bare great giants, whose height was three thousand ells: Who consumed 4 all the acquisitions of men. And when men could no longer sustain them, the giants turned against 5 them and devoured mankind. And they began to sin against birds, and beasts, and reptiles, and 6 fish, and to devour one another’s flesh, and drink the blood. Then the earth laid accusation against the lawless ones.

Enoch 10:1 Then said the Most High, the Holy and Great One spake, and sent Uriel to the son of Lamech, 2 and said to him: ‘Go to Noah and tell him in my name ”Hide thyself!” and reveal to him the end that is approaching: that the whole earth will be destroyed, and a deluge is about to come 3 upon the whole earth, and will destroy all that is on it. And now instruct him that he may escape 4 and HIS SEED may be preserved for all the generations of the world.‘

Enoch 10:7 And heal the earth which the angels have corrupted, and proclaim the healing of the earth, that they may heal the plague, and that all the children of men may not perish through all the secret things that the Watchers have disclosed and have taught their sons.

Enoch 10:9 And to Gabriel said the Lord: ‘Proceed against the bastards and the reprobates, and against the children of fornication: and destroy [the children of fornication and] the children of the Watchers from amongst men [and cause them to go forth]: send them one against the other that they may destroy each other in battle: for length of days shall they not have.

Enoch 10:15 And destroy all the spirits of the reprobate and the children of the Watchers, because they have wronged mankind.

Enoch 12:2 And his activities had to do with the Watchers, and his days were with the holy ones.3 And I Enoch was blessing the Lord of majesty and the King of the ages, and lo! the Watchers called me—Enoch the scribe—and said to me:4 ‘Enoch, thou scribe of righteousness, go, declare to the Watchers of the heaven who have left the high heaven, the holy eternal place, and have defiled themselves with women, and have done as the children of earth do, and have taken unto themselves wives: ”Ye have wrought great destruction on the earth:

Enoch 15:8 And now, the giants, who are produced from the spirits and flesh, shall be called evil spirits upon 9 the earth, and on the earth shall be their dwelling. Evil spirits have proceeded from their bodies; because they are born from men and from the Holy Watchers is their beginning and primal origin; 10 they shall be evil spirits on earth, and evil spirits shall they be called. [As for the spirits of heaven, in heaven shall be their dwelling, but as for the spirits of the earth which were born upon the earth, on the earth shall be their dwelling.]

Enoch 16:1 From the days of the slaughter and destruction and death of the giants, from the souls of whose flesh the spirits, having gone forth, shall destroy without incurring judgement—thus shall they destroy until the day of the consummation, the great judgement in which the age shall be consummated, over the Watchers and the godless, yea, shall be wholly consummated.”2 And now as to the Watchers who have sent thee to intercede for them, who had been aforetime in heaven, (say to them).

Can only the ELDERS in the church heal the sick? – Jas. 5:14

Feb11

The gift of healing, available only for some?

Some Christians do not believe that the spiritual gifts (such as healing, speaking in tongues, interpreting tongues, etc) are meant for today, and others believe that IF they are still around today they are not to be actively sought but can still be received and accepted if God would one day choose to give a certain believer one or more gifts. The Bible however is clear on that we should be eager to seek the spiritual gifts, and particularly the most important ones. Even if we can be saved without these great tools that God has provided us, they are still important for our Christian life and they provide an extra dimension to our communication with God and each other.

1 Cor. 12:31 But COVET EARNESTLY the best gifts: and yet shew I unto you a more excellent way.

1 Cor. 14:1 Follow after charity, and DESIRE spiritual gifts, but rather that ye may prophesy.2 For he that speaketh in an unknown tongue speaketh not unto men, but unto God: for no man understandeth him; howbeit in the spirit he speaketh mysteries.3 But he that prophesieth speaketh unto men to edification, and exhortation, and comfort.

Not only the first apostles had the ability to transfer the Holy Spirit and/or the spiritual gifts to believers by laying on of hands, and neither is it exclusive to only priests/pastors and elders. All Christians can make use of the spiritual gifts and teach or encourage others to do the same!

But what about Jas. 5:14? Does it not say there that only the elders can heal the sick?

Jas. 5:14 Is any sick among you? let him call for the elders of the church; and let them pray over him, anointing him with oil in the name of the Lord:

Based on Bible Hub, the word “elders” above is a translation from the Greek adjective πρεσβύτερος (presbýteros Strong’s 4245), and when used as a noun it can be applied to an elder of a Christian assembly. It holds the meaning of a mature man (which is usually an old man) having seasoned judgment (experience) and/or a senior in a group. There is also a feminine counterpart which is presbyteras, as in 1 Tim. 5:2 and there is refers to mature/old women. Aged individuals are usually more experienced and wiser than younger ones. Note that the description does not mean that the individual must have a church position or a title, but neither is it an oxymoron that a pastor is also an elder/presbyteros. A church leader should definitely be a wise and mature person, and Paul lists many other qualifications for a church leader/presbyteros in his letters to the Corinthians and in his letter to Titus.

1 Tim. 5:1 Rebuke not an elder, but intreat him as a father; and the younger men as brethren;2 The elder women as mothers; the younger as sisters, with all purity.

If we go back to Jas. 5, it makes sense for the author James to advise believers to go to the elders in the church to get help since they are (supposed to be) wise and mature. During this time they were experienced when it comes to the gift of the Holy Spirit, such as healing. James also says that the prayer of faith shall save the sick, and “the effectual fervent prayer of the righteous man availaeth much”. In order to be a righteous man, he must confess his sins and repent, which is also confirmed in many other verses in the Bible. James clearly says that “pray one for another that you may be healed”, which shows that not only the elders have this ability – but they could certainly lead the way.

We should not erroneously believe that a certain case of healing must be “fake” because we know that the healer (the person with the gift of healing) has not always been theologically correct or perhaps even acted in the wrong way on occasions. Healing is a gift of God but a person’s faith has lots to do with it – both when it comes to the person who heals as well as the person who gets healed. Jesus said on a few occasions “Your faith has healed you”.

Jas. 5:15 And the prayer of FAITH shall save the sick, and the Lord shall raise him up; and if he have committed sins, they shall be forgiven him.16 Confess your faults one to another, and pray one for another, that ye may be healed. The effectual fervent prayer of a righteous man availeth much.

All pastors/church leaders are (supposed to be) presbyteros, but not all presbyteros are pastors/church leaders

Other interesting verses where the word is used, and which prove that the description is not exclusive to church employees:

Mat. 21:23 And when he was come into the temple, the chief priests and the elders of the people came unto him as he was teaching, and said, By what authority doest thou these things? and who gave thee this authority?

Mark 7:3 For the Pharisees, and all the Jews, except they wash their hands oft, eat not, holding the tradition of the elders.4 And when they come from the market, except they wash, they eat not. And many other things there be, which they have received to hold, as the washing of cups, and pots, brasen vessels, and of tables.5 Then the Pharisees and scribes asked him, Why walk not thy disciples according to the tradition of the elders, but eat bread with unwashen hands?

Luke 7:3 And when he heard of Jesus, he sent unto him the elders of the Jews, beseeching him that he would come and heal his servant.

The prodigal son Luke 15:24 For this my son was dead, and is alive again; he was lost, and is found. And they began to be merry.25 Now his elder son was in the field: and as he came and drew nigh to the house, he heard music and dancing.

The woman about to be stoned John 8:9 And they which heard it, being convicted by their own conscience, went out one by one, beginning at the eldest, even unto the last: and Jesus was left alone, and the woman standing in the midst.10 When Jesus had lifted up himself, and saw none but the woman, he said unto her, Woman, where are those thine accusers? hath no man condemned thee?

Acts 2:17 And it shall come to pass in the last days, saith God, I will pour out of my Spirit upon all flesh: and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams

Acts 11:29 Then the disciples, every man according to his ability, determined to send relief unto the brethren which dwelt in Judaea:30 Which also they did, and sent it to the elders by the hands of Barnabas and Saul.

Acts 14:22 Confirming the souls of the disciples, and exhorting them to continue in the faith, and that we must through much tribulation enter into the kingdom of God.23 And when they had ordained them elders in every church, and had prayed with fasting, they commended them to the Lord, on whom they believed.

Acts 15:22 Then pleased it the apostles and elders with the whole church, to send chosen men of their own company to Antioch with Paul and Barnabas; namely, Judas surnamed Barsabas and Silas, chief men among the brethren:23 And they wrote letters by them after this manner; The apostles and elders and brethren send greeting unto the brethren which are of the Gentiles in Antioch and Syria and Cilicia.

Acts 24:15 About whom, when I was at Jerusalem, the chief priests and the elders of the Jews informed me, desiring to have judgment against him.

1 Tim. 5:17 Let the elders that rule well be counted worthy of double honour, especially they who labour in the word and doctrine.18 For the scripture saith, thou shalt not muzzle the ox that treadeth out the corn. And, The labourer is worthy of his reward.19 Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses.

Hebr. 11:1 Now faith is the substance of things hoped for, the evidence of things not seen.2 For by it the elders obtained a good report.3 Through faith we understand that the worlds were framed by the word of God, so that things which are seen were not made of things which do appear.4 By faith Abel offered unto God a more excellent sacrifice than Cain, by which he obtained witness that he was righteous, God testifying of his gifts: and by it he being dead yet speaketh.

1 Pet. 5:1 The elders which are among you I exhort, who am also an elder, and a witness of the sufferings of Christ, and also a partaker of the glory that shall be revealed:— 5 Likewise, ye younger, submit yourselves unto the elder. Yea, all of you be subject one to another, and be clothed with humility: for God resisteth the proud, and giveth grace to the humble.

Rev. 4:4 And round about the throne were four and twenty seats: and upon the seats I saw four and twenty elders sitting, clothed in white raiment; and they had on their heads crowns of gold.

It makes sense that the word presbyteros ended up being gradually used interchangeably with a pastor/church leader, because the wisest and more experienced Christian men were often also appointed church leaders.

Here is Torben speaking about the gift of healing and he is also touching on the subject of presbyteros.

Bible verses about our SHORT and TEMPORARY life – the days are evil

May11

Where is the sun, based on the sun beams? Are all clouds lit up?

The days are evil – and short

Days are not evil in themselves since God created the heaven and the earth and all that is in them as “very good”, but the phrase “the days are evil” in Eph. 5:16 signifies that the days (when we are normally active) are filled with temptations with the subsequent risk that also believers choose to give in for them and sin. We are also told to redeem the time.

Adam Clarke says “Let time be your chief commodity; deal in that alone; buy it all up, and use every portion of it yourselves. Time is that on which eternity depends; in time ye are to get a preparation for the kingdom of God; if you get not this in time, your ruin is inevitable; therefore, buy up the time.”

Eph. 5:15 See then that ye walk circumspectly, not as fools, but as wise,16 Redeeming the time, because the days are evil.

While death is uncomfortable to think about (our own and others) it is at the same time comforting to keep in mind that the upcoming world – the new Jerusalem – will be a permanent dwelling with no more tears. We are told that we will never ever die if we are true believers. Yes, our physical bodies will die, but our souls will get new bodies and live forever in an environment without death, pain and sorrow. Paul explains it well:

1 Cor. 15:35 But some man will say, How are the dead raised up? and with what body do they come?36 Thou fool, that which thou sowest is not quickened, except it die:37 And that which thou sowest, thou sowest not that body that shall be, but bare grain, it may chance of wheat, or of some other grain:38 But God giveth it a body as it hath pleased him, and to every seed his own body.39 All flesh is not the same flesh: but there is one kind of flesh of men, another flesh of beasts, another of fishes, and another of birds.40 There are also celestial bodies, and bodies terrestrial: but the glory of the celestial is one, and the glory of the terrestrial is another.41 There is one glory of the sun, and another glory of the moon, and another glory of the stars: for one star differeth from another star in glory.42 So also is the resurrection of the dead. It is sown in corruption; it is raised in in corruption:43 It is sown in dishonour; it is raised in glory: it is sown in weakness; it is raised in power:44 It is sown a natural body; it is raised a spiritual body. There is a natural body, and there is a spiritual body.

2 Cor. 5:1 For we know that if our earthly house of this tabernacle were dissolved, we have a building of God, an house not made with hands, eternal in the heavens.2 For in this we groan, earnestly desiring to be clothed upon with our house which is from heaven:3 If so be that being clothed we shall not be found naked.4 For we that are in this tabernacle do groan, being burdened: not for that we would be unclothed, but clothed upon, that mortality might be swallowed up of life.5 Now he that hath wrought us for the selfsame thing is God, who also hath given unto us the earnest of the Spirit.6 Therefore we are always confident, knowing that, whilst we are at home in the body, we are absent from the Lord:7 (For we walk by faith, not by sight:)8 We are confident, I say, and willing rather to be absent from the body, and to be present with the Lord.9 Wherefore we labour, that, whether present or absent, we may be accepted of him.10 For we must all appear before the judgment seat of Christ; that every one may receive the things done in his body, according to that he hath done, whether it be good or bad.

Paul also explains that the suffering of this world cannot be compared to what is awaiting us: “the sufferings of this present time are not worthy to be compared with the glory which shall be revealed in us”:

Rom. 8:17 And if children, then heirs; heirs of God, and joint-heirs with Christ; if so be that we suffer with him, that we may be also glorified together.18 For I reckon that the sufferings of this present time are not worthy to be compared with the glory which shall be revealed in us.19 For the earnest expectation of the creature waiteth for the manifestation of the sons of God.20 For the creature was made subject to vanity, not willingly, but by reason of him who hath subjected the same in hope,21 Because the creature itself also shall be delivered from the bondage of corruption into the glorious liberty of the children of God.22 For we know that the whole creation groaneth and travaileth in pain together until now.23 And not only they, but ourselves also, which have the firstfruits of the Spirit, even we ourselves groan within ourselves, waiting for the adoption, to wit, the redemption of our body.24 For we are saved by hope: but hope that is seen is not hope: for what a man seeth, why doth he yet hope for?25 But if we hope for that we see not, then do we with patience wait for it.

Time is short and so is our life time here on earth. It might not always seem that way for a young person with 50-80 years ahead of him/her, but once you reach an older age and look back on your life the feeling is often that time has gone by in a rapid pace. We do not have much time to share the gospel because time is short. If there are also many uphills in our lives, such as pain, loneliness, melancholy, etc, such things will also soon cease!:

1 Cor. 7:29 But this I say, brethren, the time is short: it remaineth, that both they that have wives be as though they had none;30 And they that weep, as though they wept not; and they that rejoice, as though they rejoiced not; and they that buy, as though they possessed not;31 And they that use this world, as not abusing it: for the fashion of this world passeth away.

Peter says about heaviness through temptations that this will last only for a season. Sometimes trials might even be useful for us so that we put our focus and hope on the only one who can save us, and to live a righteous life. The end result of our faith is the salvation of our souls.

Pet. 1:4 To an inheritance incorruptible, and undefiled, and that fadeth not away, reserved in heaven for you,5 Who are kept by the power of God through faith unto salvation ready to be revealed in the last time.6 Wherein ye greatly rejoice, though now for a season, if need be, ye are in heaviness through manifold temptations:7 That the trial of your faith, being much more precious than of gold that perisheth, though it be tried with fire, might be found unto praise and honour and glory at the appearing of Jesus Christ:8 Whom having not seen, ye love; in whom, though now ye see him not, yet believing, ye rejoice with joy unspeakable and full of glory:9 Receiving the end of your faith, even the salvation of your souls.

All flesh is as grass, and the glory of man as a flower:

1 Pet. 1:23 Being born again, not of corruptible seed, but of incorruptible, by the word of God, which liveth and abideth for ever.24 For all flesh is as grass, and all the glory of man as the flower of grass. The grass withereth, and the flower thereof falleth away:25 But the word of the Lord endureth for ever. And this is the word which by the gospel is preached unto you.

The things which are seen are temporal but the things which are not seen are eternal:

2 Cor. 4:16 For which cause we faint not; but though our outward man perish, yet the inward man is renewed day by day.17 For our light affliction, which is but for a moment, worketh for us a far more exceeding and eternal weight of glory;18 While we look not at the things which are seen, but at the things which are not seen: for the things which are seen are temporal; but the things which are not seen are eternal.

Matt. 24:35 Heaven and earth shall pass away, but my words shall not pass away.

Man is like dust, or as a flower, or as grass. All of them last just for a moment:

As a flower of the field

Psalm 103:14 For he knoweth our frame; he remembereth that we are dust.15 As for man, his days are as grass: as a flower of the field, so he flourisheth.16 For the wind passeth over it, and it is gone; and the place thereof shall know it no more.17 But the mercy of the Lord is from everlasting to everlasting upon them that fear him, and his righteousness unto children’s children;

Is. 40:6 The voice said, Cry. And he said, What shall I cry? All flesh is grass, and all the goodliness thereof is as the flower of the field:7 The grass withereth, the flower fadeth: because the spirit of the Lord bloweth upon it: surely the people is grass.8 The grass withereth, the flower fadeth: but the word of our God shall stand for ever.

Psalm 49:12 Nevertheless man being in honour abideth not: he is like the beasts that perish.

The good piece of news for believers who love God is again that we will not perish but have eternal life. Our strength comes from reading and hearing the word of God until the second coming of the son.

John 3:16 — For God so loved the world, that he gave his only Son, that whoever believes in him should not perish but have eternal life.

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

Feb6

Instruktioner för att bära Arken

Till att börja med så kan vi läsa instruktionerna om arken och dess förflyttning, främst i 4 Mos. 4. Vi har även dessa instruktioner:

4 Mos. 1:50 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger. 51 När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han DÖDAS.

4 Mos 4:5 När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de DÖ. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.—17 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 18 “Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, 19 utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, 20 men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de DÖ.”

2 Mos. 25:14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

4 Mos. 7:9 Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

Baserat på ovan information så ser vi att instruktionerna gällande arken var att 1) översteprästen (som var av Arons släkt) hade uppgiften att övertäcka de heliga föremålen så att ingen skulle behöva se/röra vid dem och därmed dö. 2) Endast Kehats släkt (leviter) skulle bära arken. 3) icke-leviter skulle inte kunna komma nära inpå Arken pga dödsrisken, och inte ens Kehats släktingar (leviter) skulle kunna röra vid Arken eller titta på de heliga föremålen ens för ett ögonblick pga dödsrisken 3) Arken skulle bäras av människor, där stängerna skulle vila på deras axlar – inte bärandes av/på djur eller på vagnar.

Hur gick förflyttningen till i verkligheten?

Men läs här hur Davids transport av Arken till Israel (från filisteerna) gick till i verkligheten:

2 Sam. 6:1 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.6 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. 7 Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse.Och han dog där vid Guds ark. 8 David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.9 David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: “Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?”10 Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

1 Krön. 13:1 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: “Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.5 David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. 8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens vrede mot Ussa,och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: “Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

Leviterna hade ansvar för Arken, och innehade även kunskapen att förklara för andra om de rätta instruktionerna och de enorma riskerna som var inblandade när det gäller Arken och dess transport.

Om man studerar och jämför instruktioner och det egentliga förfarandet, så kan vi se en rad skillnader. I Davids fall så transporterades Arken på vagn dragna av oxar (båda förbjudna) i stället för på människoaxlar. Ingen överstepräst nämns i sammanhanget, vilket kan bero på att ingen sådan fanns närvarande. Var föremålen ens täckta (av någon annan)? Endast Kehats släktingar fick bära Arken, men det finns inget stöd för att Ussa var av levitisk släkt (tvärt om enligt släktregistren i exempelvis 1 Krön. 15). Inte nog med att Ussa inte var av rätt släkt – han rörde också vid Arken som inte ens Kehats släkt fick göra. Eftersom Ussa snabbt kunde lägga sin hand på Arken när djuret klev snett så betyder det att han befann sig nära Arken under vagntransporten. Sällskapet verkade helt ointresserade av Guds instruktioner vad gäller Arken med de heliga budorden. Följde sällskapet kanske filisteisk sed i stället för levitisk?

3 Mos. 20.23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.

Att David var upprörd och tagen över det som inträffade är inte svårt att förstå, och känslornas förvärrades förmodligen med tanke på att han själv hade ett stort ansvar i det som hände.

Rättvist?

Men är inte Gud orättvis som dödar en man pga en sådan händelse? Det kanske man skulle tycka om Gud sände en person till en evighet i helvetet trots att personen i fråga endast gjort ett oskyldigt misstag, men Ussa sändes inte till helvetet och var kanske inte heller helt oskyldig. Han dog fysiskt vilket vi allihop kommer att göra oavsett livsstil. Ussas liv förkortades, men Hanoks/Enoks liv förkortades ännu mer eftersom han levde helt enligt Guds önskemål (1 Mos. 5:23-24).

Vi vet inte hur stor insikt Ussa själv hade gällande hans sätt att agera emot Guds bud (han borde vetat bättre) men det förändrar inte att Gud menar vad han säger gäller hans lagar. Han förmedlar inte viktiga bud med mycket allvarliga konsekvenser, för att sedan förklara att han bara skojade och vi kan inte räkna med att han ska se genom fingrarna vid överträdelser. Om man kastar sig utför ett höghus (eller oavsiktligt ramlar) så riskerar man att dö även om man levt ett rättfärdigt liv. En del kanske menar att det är en självklarhet och naturlagar, men Gud har skapat även naturlagarna som är en lika stor verklighet som lagarna gällande Arken. Vidare är det även så att oskyldiga människor dör varje dag, och det inkluderar aborter.

Att Arken och dess innehåll var kopplade till en rad instruktioner var för människornas egen skull, (vilket är värt ett separat blogginlägg). Det handlar om nödvändigheten att känna vördnad och respekt för Guds ord som ger liv i evighet för människorna på jorden. Bland nödvändigheter för människans egen skull var även Kunskapens träd utplacerat i Edens lustgård. Varje gång Adam och Eva passerade det så krävdes ett beslut från deras sida att lämna det orört eftersom Guds bud och vilja är viktigare än kortvarig förbjuden sötma som skulle leda till döden. Det var inte för Guds skull som trädet fanns på plats utan för människornas skull, för att kunna vara vaksamma så att de alltid väljer livets väg i stället för svårmodet och dödens väg. Gud vill alltid det bästa för mänskligheten och han har skapat oss för att söka honom och finna honom (Apg 17).

Elisa, hånande småpojkar / ungdomar, samt två björnhonor – 2 Kung. 2:23-24

Jul3

Småpojkar straffas med döden pga några retfulla ord?

Ordet “småpojkar” bör redas ut och bäst är då att jämföra med andra ställen i Bibeln där samma begrepp används. Här är avsnittet som vi jämför med:

2 Kung. 2:23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: “Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” 24 När han vände sig om och fick se dem, förbannade han dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna.

Det svenska ordet småpojkar i v. 23 är översatt från två hebreiska ord. Dels adjektivet qatan (Strong’s 6996), som kan översättas med liten, ung, oviktig eller av ringa betydelse. samt det hebreiska maskulina substantivet naar (Strong’s 5288). Blueletterbible översätter med a boy, lad, youth, retainer, som på svenska skulle handla om pojke, grabb, yngling, ungdom eller tjänare. Det förekommer 240 gånger i KJV och översätts ibland med “youth”, eller “young man”.

Pojkar i v. 24 är en översättning av yeled (Strong’s 3206) som har en liknande översättning som ovan och används 89 gånger i KJV.

Här nedan är exempel på hur orden används i Gamla Testamentet. Som vi kan se så kan “småpojke” också vara en yngling och/eller en ung man:

1 Mos. 29:18 Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: “Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.” (qatan)

Na’ar:

1 Mos. 14:21 Kungen i Sodom sade till Abram: “Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv.” 22 Men Abram svarade kungen i Sodom: “Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del.”

1 Mos. 22:3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till.— 5 Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” —

1 Mos. 34:19 Och den unge mannen dröjde inte med att göra som de sade, ty han var kär i Jakobs dotter. Och han var mer ansedd i sin fars hus än någon annan.

1 Mos. 37:2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.

1 Mos. 41:12 And there was there with us a young man, an Hebrew, servant to the captain of the guard; and we told him, and he interpreted to us our dreams; to each man according to his dream he did interpret

1 Kung. 11:14 Herren reste upp en motståndare till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom. —17 Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke.¹⁸Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten. Denne gav Hadad hus, underhåll och land. 19 Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. 20 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan vistades Genubat i faraos hus bland faraos söner.

1 Kung. 3:6 Salomo svarade: “Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. 8 Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

yeled:

1 Mos. 4:23 Lemek sade till sina hustrur: “Ada och Silla, hör på mig! Ni Lemeks hustrur, lyssna till mina ord: En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke. (Omtalad man: Kain)

1 Mos. 32:22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe.

1 Kung. 12:6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: “Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?” — 8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst.9 Han sade till dem: “Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?” 10 De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: “Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss – så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja.

Ynglingarna bad Elisa att “Gå upp”?

Bakgrunden till ynglingarnas miljö i Betel:

1 Kung. 12:26 Jerobeam tänkte inom sig: “Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung.”28 Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar av guld och sade till folket: “Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” 29 Han ställde upp den ena i Betel, och den andra i Dan. 30 Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter.32 Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. De män som han hade gjort till offerhöjdspräster, lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Det handlar om två lag – profetlärljungarna till Elia/Elisa och Betels Baaldyrkare.

2 Kung. 2:9 När de hade kommit över sade Elia till Elisa: “Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisa sade: “Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig.”10 Han svarade: “Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte.” 11 Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 15 När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: “Elias ande vilar på Elisa.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.

Betel fungerade under en tid som ett centrum för Baalsdyrkan, och ynglingar växte under perioder därmed upp i en mycket mörk miljö. De ynglingar som kom för att möta Elisa gjorde det av allt att döma i ont uppsåt med tanke på deras bakgrund, deras uppträdande och antal. Vi vet inte det exakta antalet, men med tanke på att de två björnarna hann med att riva (och kanske döda) 42 av dem, så borde antalet rimligtvis varit långt mycket större. Anfölls 10% av ynglingarna, eller 50%? Vi vet inte, men om det springer runt två björnar som river människor så flyr man. Är man långt ifrån staden och det inte finns många möjligheter att skydda sig så får man göra så gott man kan, men inte ens två björnar kan anfalla hur många som helst.

“Upp med dig, du flintskalle!”

Ynglingarnas uppmaning att Elisa skulle “gå upp” är förmodligen kopplat till Elias gudomliga himlafärd som ynglingarna förstås hört talas om även om de själva inte bevittnat den. De hade förmodligen redan innan Elias berömda himlafärd insett att han hade en enorm gudomlig kraft – och därmed utgjorde ett hot mot deras egna aktiviteter – men hade Elisa verkligen samma kapacitet? Genom att skymfa Elisa och uppmana honom att försöka repetera detta mirakel så utmanade de även hans rätt att vara Elias lärljunge och att kunna tala för Gud. Om Elisa skulle misslyckas skulle det vara en stor seger för dessa upprorsmakande och Baalbedjande ynglingar som då skulle ha blivit av med både Elia (fysiskt) och kanske även hans lärljunge som en slagen motståndare.

Elisas reaktion gjorde det klart för alla närvarande att han verkligen var Guds utsända, precis som Elia var, och att det därmed var Gud själv som de utmanade och hånade. I stället för vinst kunde de som bevittnade spektaklet se att upprorsmakarnas falska gudar inte kunde hjälpa dem när det som mest behövdes.

Det är inte ens säkert att dessa ynglingar dog. “Rev ihjäl” är översättningen till svenska av det hebreiska ordet baqa‘ (Strong’s 1234), men ordet har i KJV översatts med cleave, divide, rend, break through, breach, asunder, hatch, brake, burst, cleft, tear, etc. Vi vet alltså inte säkert om de fyrtiotvå ynglingarna skadades, om en del av dem skadades medan andra dog, eller om alla 42 dog av björnarnas framfart.

Vi ska dessutom alla en gång dö. En del gamla och en del unga, en del goda och en del onda. Det är inte ens självklart att ett långt liv på jorden alltid måste betraktas som något eftersträvansvärt. Under Enoks (Hanok) tid så levde de flesta till de var ca 1000 år gamla, men pga utav att Enok själv levde ett rättfärdigt liv och lydde Gud i allt så fick han sitt liv rejält förkortat. Gud tog hem honom redan vid 365 års ålder, så han fick bara leva 1/3 av ett vanligt liv före floden. Vi lever i en temporär värld och inte i vårt permanenta hem.

Lot fick barn med sina DÖTTRAR? Vad tyckte Gud om det?

Oct24

Händelsen i grottan Adullam

I det stora hela betraktades Abrahams brorson Lot som en rättfärdig man enligt 2 Pet. 2:6-9. Kanske inte på samma lysande sätt som Abraham som i princip lydde Gud i allt, men framför allt höll sig Lot från att dras med i den synd som frodades i Sodom och Gomorra trots att han levde mitt ibland sodomiterna. Det var mycket tack vare Guds löften till Abraham och Abrahams böner som Lot blev räddad från Sodom och Gomorras förstörelse, i kombination med Lots egen rättfärdighet (ja faktiskt) och att Gud helt enkelt ville förstöra städerna pga dess stora synd.

2 Pet. 2:6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. –9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter

1 Mos. 19:29 Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.

1 Mos. 26:44 Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,5 därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar. (1917)

Här nedan är det avsnitt som handlar om hur Lots döttrar fick för sig att försöka rädda världen, och/eller sitt eget trångmål, genom att få barn tillsammans med den enda man som de trodde överlevde något som de trodde var en världsvid katastrof (åtminstone gällande deras område i mellanöstern) – nämligen deras egen far!

1 Mos. 19:30 Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31 Då sade den äldre till den yngre: “Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man brukar göra överallt på jorden. 32 Kom, så ger vi vår far vin att dricka, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far.” 33 Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.34 Följande dag sade den äldre till den yngre: “Jag låg med far i natt. Nu ger vi honom vin att dricka i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far.” 35 Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.36 Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far. 37 Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab. Han är stamfader till de nuvarande moabiterna. 38 Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfader till de nuvarande ammoniterna.

Döttrarna var alltså övertygade om att det inte fanns någon annan man i landet än deras egen far som skulle kunna hjälpa dem att få barn och därmed rädda människosläktet från att gå under. Det låter som detta sällskap på tre personer bodde i grottan ganska länge. Hur länge? Månader och år? Enligt Den redliges bok (nedan) så trodde döttrarna att hela världen kanske förstörts, vilket inte motsäger Bibelns uppgift att de trodde att det inte fanns någon annan man än fadern i hela landet. Deras övertygelse är en mycket viktig detalj i sammanhanget eftersom det kan förklara döttrarnas motiv. Motivet var alltså inte (nödvändigtvis) att mätta köttsliga och syndiga begär, utan att försöka få barn och därmed hjälpa världen från att inom en generation bli totalt öde utan några människor överhuvudtaget. Eller också kanske deras fokus låg mer på deras personliga framtida liv snarare än framtiden för jorden. De kanske tänkte på att deras far inte hade så många år kvar i livet, och att de två systrarna efter hans död måste försöka överleva helt ensamma under svåra prövningar för att sedan dö de också – som de allra sista människorna på jorden. De kanske tänkte på sin framtid och möjligheterna att överleva utan en yngre och starkare generation när de själva blivit gamla – om de ens skulle lyckas uppnå en gammal ålder. Resonemanget ursäktar inte handlingen men kanske kan ge en viss förklaring.

Förutom att man som läsare reagerar negativt på själva handlingen (döttrar som får barn med sin egen far), så kanske man också blir fundersam över varför systrarna inte ansåg att fadern skulle ha något att säga till om i saken, då han lurades av dem genom berusning av vin. Vidare kan man tycka att Lot hade en egen vilja och inte behövde dricka för mycket av vinet. Att han gick på samma upplägg två nätter i rad låter också konstigt. Lot märkte inte ens när döttrarna var intima med honom, och då kan man fråga sig om det berodde på en kombination av berusning och ålderdom? Vi vet inte exakt vad som utspelade sig, men vi får hur som helst inte budskapet att det var Gud som uppmanade sällskapet att få barn på detta sätt, utan döttrarna agerade på eget bevåg utifrån sin egen övertygelse att det var motiverat. På sätt och vis så ledde denna handling till det goda att Messias kom att födas just i deras släktlinje, men det betyder inte att det nödvändigtvis var Gud som godkände handlingen.

Det ska också sägas att Lot och hans döttrar levde under en tid innan Mose lag kom i bruk, och det var först i och med Mose lag som exempelvis giftermål mellan syskon blev förbjudet (även om det kanske inte var vanligt förekommande ens innan dess). Som bekant var det inget som hindrade Adam och Evas barn att gifta sig med varandra och få barn (det fanns inga defekta gener att oroa sig för), men i och med de genetiska flaskhalsar som skulle komma i framtiden så blev syskonäktenskap helt förbjudet. Däremot har det aldrig någonsin varit påbjudet för föräldrar att få barn med sina egna barn. Vi kan läsa tidigt i 1 Mosebok att människan skapades för att en man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru. Detta bud kände förmodligen Lots döttrar till, men de kanske också tänkte på budet att vara fruktsamma och föröka sig över jorden. Hur skulle de kunna uppfylla det budet om det endast fanns två kvinnor kvar på hela jorden? Ett sådant resonemang må vara ädelt, men det betyder inte att handlingen var rätt. Om tanken var att lyda Guds bud (vara fruktsamma) så skulle givetvis Gud kunna möjliggöra detta utan att systrarna behövde behövde bryta några bud.

Här kommer samma version ifrån Den redliges bok:

Jasher:19:55 And Lot and two of his daughters that remained with him fled and escaped to the cave of Adullam, and they remained there for some time.56 And Abraham rose up early in the morning to see what had been done to the cities of Sodom; and he looked and beheld the smoke of the cities going up like the smoke of a furnace.57 And Lot and his two daughters remained in the cave, and they made their father drink wine, and they lay with him, for they said there was no man upon earth that could raise up seed from them, for they thought that the whole earth was destroyed.58 And they both lay with their father, and they conceived and bare sons, and the first born called the name of her son Moab, saying, From my father did I conceive him; he is the father of the Moabites unto this day.59 And the younger also called her son Benami; he is the father of the children of Ammon unto this day.60 And after this Lot and his two daughters went away from there, and he dwelt on the other side of the Jordan with his two daughters and their sons, and the sons of Lot grew up, and they went and took themselves wives from the land of Canaan, and they begat children and they were fruitful and multiplied.

Även den judiska historikern Josefus är på samma linje: “His maiden daughters, in the belief that the whole of humanity had perished, had intercourse with their father, taking care to elude detection; they acted thus to prevent the extinction of the race” ( Ant. 1.205).

Sodom och Gomorras förstörelse sodom

Vi kan få en inblick i den synd som pågick i Sodom och Gomorra när vi läser i Den redliges bok. Här kommer ett litet avnitt, men det finns fler ohyggligheter beskrivna i samma bok:

Jasher 18:11 In those days all the people of Sodom and Gomorrah, and of the whole five cities, were exceedingly wicked and sinful against the Lord and they provoked the Lord with their abominations, and they strengthened in aging abominably and scornfully before the Lord, and their wickedness and crimes were in those days great before the Lord.12 And they had in their land a very extensive valley, about half a day’s walk, and in it there were fountains of water and a great deal of herbage surrounding the water.13 And all the people of Sodom and Gomorrah went there four times in the year, with their wives and children and all belonging to them, and they rejoiced there with timbrels and dances.14 And in the time of rejoicing they would all rise and lay hold of their neighbor’s wives, and some, the virgin daughters of their neighbors, and they enjoyed them, and each man saw his wife and daughter in the hands of his neighbor and did not say a word.15 And they did so from morning to night, and they afterward returned home each man to his house and each woman to her tent; so they always did four times in the year.16 Also when a stranger came into their cities and brought goods which he had purchased with a view to dispose of there, the people of these cities would assemble, men, women and children, young and old, and go to the man and take his goods by force, giving a little to each man until there was an end to all the goods of the owner which he had brought into the land.17 And if the owner of the goods quarreled with them, saying, What is this work which you have done to me, then they would approach to him one by one, and each would show him the little which he took and taunt him, saying, I only took that little which thou didst give me; and when he heard this from them all, he would arise and go from them in sorrow and bitterness of soul, when they would all arise and go after him, and drive him out of the city with great noise and tumult.

En ängel manade Lot att fly till bergen, men Lot övertalade honom att låta honom fly till den lilla staden Soar som också var i närheten. Själva namnet antyder på hebreiska att det verkligen var en liten stad som förmodligen därför inte innehöll särskilt många människor. Kan det vara så att de få som befann sig i staden flydde hals över huvud när de noterade vad som hände uppe i himlen (eld och svavel) ovanför grannstäderna Sodom och Gomorra? Historien säger att Lots fru och hans två döttrar följde efter honom, men frågan är om de tog exakt samma flyktväg? Lots fru (enligt Den redliges bok heter hon Ado) omkom rätt snart då hon som bekant såg sig tillbaka, men hur var det med de två döttrarna? Vi kan läsa att det var Lot som änglarna tog i handen för att leda ut ur Sodom, och i den efterföljande konversationen så uttrycker sig Lot hela tiden om jag, mig, mitt, etc. Varför uttryckte han sig aldrig i vi-form? Kan det ha varit så att de övriga (med eller utan Lots hustru) flydde upp till bergen och att Lot skyndade vidare ytterligare en liten sträcka till Soar kanske med planerna att iordningsställa ett permanent boende för sig själv och sina döttrar?

Detta är ingen stor fråga, men det jag vill komma fram till är att Lots döttrar kan ha haft anledning att tro att hela området, ja kanske hela världen, förstörts genom eld och svavel och att det inte fanns några människor som överlevde händelsen förutom deras eget lilla sällskap på tre personer.

1 Mos. 19: 15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: “Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.” 16 När Lot dröjde tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.17 När de hade fört ut dem sade en: “Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.”18 Men Lot sade till dem: “O nej, Herre. 19 Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör. 20 Se, staden där borta ligger ju nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Staden är ju liten.” 21 Då svarade han honom: “Jag skall göra som du vill också i detta. Jag skall inte omstörta staden du talar om. 22 Men skynda dig att fly dit, ty jag kan inte göra något förrän du är där.” Därav fick staden namnet Soar.23 Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. 24 Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. 25 Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. 26 Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod.

Det finns intressant information om ammoniter och moabiter i 5 Mosebok. Det börjar med hänvisning till äktenskapsbrott och blodskam, där de som gjort sig skyldiga till detta inte ska kunna komma in i Herrens församling ens i tionde led. Samma straff väntar ammoniter och moabiter, men då är orsaken att de inte gav mat och dryck till israeliterna under Exodus. En synd kan givetvis inte ärvas, men förbannelser och välsignelser kan ibland “ärvas” på ett sådant sätt att det sträcker sig över en eller flera generationer. (Jämför exempelvis med alla kvinnors smärta vid barnafödande pga Eva, etc). Då handlar det aldrig om människornas själar eller att Gud skulle förhindra oskyldiga från att komma in i Guds rike, utan det handlar om det fysiska och temporära jordelivet.

5 Mos. 23:2 Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i Herrens församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i Herrens församling.3 Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling, 4 detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. — 7 Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling.8 Barn som föds av dem i tredje led må komma in i Herrens församling.

Läs gärna om Abrahams rättfärdighet i denna bloggartikel.

Jesus was constantly worshiped, and told us to worship and serve only GOD

Apr24

We are not supposed to translate “proskyneó” in different ways depending on the person it’s related to

The English word “worship” is translated from the Greek word proskyneó (Strong’s 4352). Even if “worship” is the most common translation, it can also hold the meaning of bowing down for someone in order to express profound reverence, and/or perhaps to make supplication before a person with power and authority (like an ancient King) or to make a plea. In the New Testament we can see that this word is used for God, Jesus (who is God) and false gods.

It would be dishonest to translate the word with “worship” whenever it’s about God (the Father), and “to bow down to”, whenever it’s about the son.That would just be evidence of that the translater has made up his mind in advance to manipulate the text to get the desired result. There is no grammatical rule that says that we should translate the word in such a way, so this means that there must be another reason for doing so (namely to prevent the text from saying that Jesus is God and worthy to be worshiped as God).

KJV translates the word to: worship (60 times).

NASB translates the word to: worship (32), worshiped (17), worshipers (1), worshiping (1), worships (1), bow down (1), bow down before (1), bowed down (1), bowed down before (2), bowing before (1), bowing down (1), prostrated himself before (1)

”Proskyneó” is used 55 times in the Jehova’s witnesses English Bible (The New World Translation), but despite that fact that the word is used in reference to Jesus in over 25% of the times, this word is never translated to “worship” in any of those cases! However, if the word is used in relation to the devil, demons and false gods the word is translated to “worship” (apart from being used for Jehova). This is not sound hermeneutics, but clearly an attempt to avoid the undesired result of seeing Jesus being worshiped.

“Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve”

When the devil suggested that Jesus should worship him, Jesus replied that “thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve”. This certainly doesn’t sound like Jesus gives room for the possibility to worship also other beings. It rather sounds as though he is saying that God is the only one we should worship because we are to be his servants alone. Satan didn’t respond back to Jesus: “Ok, you say you shall worship the Lord, and that’s fine, but how about worshiping also me? What’s wrong with worshiping (proskyneó) a bunch of different people or beings?“. Jesus already took care of that thought when he explained that it’s the LORD we should worship and serve him only.

Matt. 4:9 And saith unto him, All these things will I give thee, if thou wilt fall down and WORSHIP me.10

Luke 4:8 And Jesus answered and said unto him, Get thee behind me, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

When Jesus says “It is written”, he is referring to the below commandment from God during the time of Moses, where worshiping is in reference to God.

Deut. 6:13 Thou shalt fear the Lord thy God, and serve him, and shalt swear by his name.14 Ye shall not go after other gods, of the gods of the people which are round about you;15 (For the Lord thy God is a jealous God among you) lest the anger of the Lord thy God be kindled against thee, and destroy thee from off the face of the earth.

In the old testament naturally “worshiping” is used loads of times in relation to God (from Hebrew), with repeated warnings to the Israelites to not worship other gods. “Worshiping” and “serving” are often used together, and whether used together or separately they are strongly connected to GOD.

Ex. 34:14 For thou shalt worship no other god: for the Lord, whose name is Jealous, is a jealous God:

Deut. 30:17 But if thine heart turn away, so that thou wilt not hear, but shalt be drawn away, and worship other gods, and serve them;

Daniel 3:14 Nebuchadnezzar spake and said unto them, Is it true, O Shadrach, Meshach, and Abednego, do not ye serve my gods, nor worship the golden image which I have set up?—Then Nebuchadnezzar spake, and said, Blessed be the God of Shadrach, Meshach, and Abednego, who hath sent his angel, and delivered his servants that trusted in him, and have changed the king’s word, and yielded their bodies, that they might not serve nor worship any god, except their own God.

Acts 7:41 And they made a calf in those days, and offered sacrifice unto the idol, and rejoiced in the works of their own hands.42 Then God turned, and gave them up to worship the host of heaven; as it is written in the book of the prophets, O ye house of Israel, have ye offered to me slain beasts and sacrifices by the space of forty years in the wilderness?43 Yea, ye took up the tabernacle of Moloch, and the star of your god Remphan, figures which ye made to worship them: and I will carry you away beyond Babylon.

We are supposed to worship HIM that made the heaven and earth, and sea. Who is that? God (Yahweh) is naturally said to have done all that (and no one was with him) and Jesus as well. The only way to make sense of this is to accept the clear Biblical teaching that Jesus is God.

Rev. 14:6 And I saw another angel fly in the midst of heaven, having the everlasting gospel to preach unto them that dwell on the earth, and to every nation, and kindred, and tongue, and people,7 Saying with a loud voice, Fear God, and give glory to him; for the hour of his judgment is come: and WORSHIP HIM THAT MADE HEAVEN, AND EARTH, and the sea, and the fountains of waters

Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:

Col. 1:16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created BY HIM, and for him:17 And he is BEFORE ALL THINGS, and by him all things consist.18 And he is the head of the body, the church: who is the beginning, the firstborn from the dead; that in all things he might have the preeminence.19 For it pleased the Father that in him should all fulness dwell

Anti-Trinitarian might suggest that Jesus wouldn’t be worshiping a God if he is God himself, but this means they have not understood the classical trinity. Jesus was also man like us, and as man he communicated with his Father (part of the same trinity) through prayers and worship. Do read my article about Jesus free will subordination to his Father when he (Jesus) became man.

John. 17:5 And now, O Father, glorify thou me with thine own self with the glory which I had with thee BEFORE the world was.— 24 Father, I will that they also, whom thou hast given me, be with me where I am; that they may behold my glory, which thou hast given me: for thou lovedst me BEFORE the foundation of the world.

To worship other human beings – or other beings/things – is to break the first commandment

Acts 7:43 Yea, ye took up the tabernacle of Moloch, and the star of your god Remphan, figures which ye made to worship them: and I will carry you away beyond Babylon.

Rev. 9:20 And the rest of the men which were not killed by these plagues yet repented not of the works of their hands, that they should not worship devils, and idols of gold, and silver, and brass, and stone, and of wood: which neither can see, nor hear, nor walk:

Rev. 16:2 And the first went, and poured out his vial upon the earth; and there fell a noisome and grievous sore upon the men which had the mark of the beast, and upon them which worshipped his image.

Rev. 19: 20 And the beast was taken, and with him the false prophet that wrought miracles before him, with which he deceived them that had received the mark of the beast, and them that worshipped his image.

Bible verses where we can see Jesus being worshiped

Jesus had all chances in the world to correct at least one of the multiple people who worshiped him in the NT (taking glory away from God?), but he never once stopped anyone from doing so. Wouldn’t it be a good idea to teach confused Bible readers that they are wrong for believing Jesus is God even though his own Father calls him God in Hebr. 1:8? He could easily have said to someone: “Hey, worship GOD instead of me. It’s better that you focus on the Creator when it comes to worshiping, or else people might start believing that I’m God too and just as powerful”. Maybe we can so often read about Jesus being God and being worshiped, precisely because he is God and part of the trinity? If we consider the fact that Jesus was a man who taught us that we should worship and serve God alone, he lets himself be worshiped an awful lot! Just read the verses further down below. Was Jesus a blasphemer and a liar when he spoke to the devil in the desert, or is Jesus in fact GOD? I believe the latter.

The wise men worshiped Jesus, which was a smart thing to do because this child was to be called “Mighty God” among other glorious names. A little child would not be able to realize that someone is bowing down to show him honor, but if he is a deity, it would make sense to worship him regardless of his age.

Matt. 2:2 Saying, Where is he that is born King of the Jews? for we have seen his star in the east, and are come to worship him. —7 Then Herod, when he had privily called the wise men, enquired of them diligently what time the star appeared.8 And he sent them to Bethlehem, and said, Go and search diligently for the young child; and when ye have found him, bring me word again, that I may come and worship him also.—.11 And when they were come into the house, they saw the young child with Mary his mother, and fell down, and worshipped him: and when they had opened their treasures, they presented unto him gifts; gold, and frankincense and myrrh.

Isa. 9:6 For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, The MIGHTY GOD, The everlasting Father, The Prince of Peace.7 Of the increase of his government and peace there shall be no end, upon the throne of David, and upon his kingdom, to order it, and to establish it with judgment and with justice from henceforth even for ever. The zeal of the Lord of hosts will perform this.

Isa. 7:14 Therefore the Lord himself shall give you a sign; Behold, a virgin shall conceive, and bear a son, and shall call his name Immanuel. (Immanuel = God with us)

Other verses in the Bible that shows Jesus being worshiped:

Matt. 9:18 While he spake these things unto them, behold, there came a certain ruler, and worshipped him, saying, My daughter is even now dead: but come and lay thy hand upon her, and she shall live.19 And Jesus arose, and followed him, and so did his disciples.

Matt. 14:33 Then they that were in the ship came and worshipped him, saying, Of a truth thou art the Son of God.

Matt. 28:9 And as they went to tell his disciples, behold, Jesus met them, saying, All hail. And they came and held him by the feet, and worshipped him.10 Then said Jesus unto them, Be not afraid: go tell my brethren that they go into Galilee, and there shall they see me.

Matt. 28:16 Then the eleven disciples went away into Galilee, into a mountain where Jesus had appointed them.17 And when they saw him, they worshipped him: but some doubted.18 And Jesus came and spake unto them, saying, All power is given unto me in heaven and in earth.

Mark 5:6 But when he saw Jesus afar off, he ran and worshipped him,7 And cried with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of the most high God? I adjure thee by God, that thou torment me not

Matt. 8:2 And, behold, there came a leper and worshipped him, saying, Lord, if thou wilt, thou canst make me clean.

Matt. 15:24 But he answered and said, I am not sent but unto the lost sheep of the house of Israel.25 Then came she and worshipped him, saying, Lord, help me.

Matt. 20:20 Then came to him the mother of Zebedee’s children with her sons, worshipping him, and desiring a certain thing of him.21 And he said unto her, What wilt thou? She saith unto him, Grant that these my two sons may sit, the one on thy right hand, and the other on the left, in thy kingdom.

Luke 24:50 And he led them out as far as to Bethany, and he lifted up his hands, and blessed them.51 And it came to pass, while he blessed them, he was parted from them, and carried up into heaven.52 And they worshipped him, and returned to Jerusalem with great joy:

John 9:35 Jesus heard that they had cast him out; and when he had found him, he said unto him, Dost thou believe on the Son of God?36 He answered and said, Who is he, Lord, that I might believe on him?37 And Jesus said unto him, Thou hast both seen him, and it is he that talketh with thee.38 And he said, Lord, I believe. And he worshipped him.

Hebr. 1:6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.

Rev. 5:8 And when he had taken the book, the four beasts and four and twenty elders fell down before the Lamb, having every one of them harps, and golden vials full of odours, which are the prayers of saints.—13 And every creature which is in heaven, and on the earth, and under the earth, and such as are in the sea, and all that are in them, heard I saying, Blessing, and honour, and glory, and power, be unto him that sitteth upon the throne, and unto the Lamb for ever and ever.14 And the four beasts said, Amen. And the four and twenty elders fell down and worshipped him that liveth for ever and ever.

Rev. 15:4 Who shall not fear thee, O Lord, and glorify thy name? for thou only art holy: for all nations shall come and worship before thee; for thy judgments are made manifest.

Other verses where the same Greek word is translated with “worship”

The Samarian woman and Jesus are discussing the proper place to worship, so apparently proskyneó is normally viewed as “worshiping God” rather than just bowing down to honor someone. Jesus mentions that the Samarians are worshiping what they don’t know – which would be an odd thing to say if the Samarians normally bowed down and honored people they don’t know. It is possible, however, for heathens to worship a Creator that they really don’t know. Jesus also emphasizes the importance of worshiping (the Father) in spirit and in truth, which would also be an unusual thing to say if proskyneó concerns bowing down and honor mere mortal men.

John 4:19 The woman saith unto him, Sir, I perceive that thou art a prophet.20 Our fathers worshipped in this mountain; and ye say, that in Jerusalem is the place where men ought to worship.21 Jesus saith unto her, Woman, believe me, the hour cometh, when ye shall neither in this mountain, nor yet at Jerusalem, worship the Father.22 Ye worship ye know not what: we know what we worship: for salvation is of the Jews.23 But the hour cometh, and now is, when the true worshippers shall worship the Father in spirit and in truth: for the Father seeketh such to worship him.24 God is a Spirit: and they that worship him must worship him in spirit and in truth.25 The woman saith unto him, I know that Messias cometh, which is called Christ: when he is come, he will tell us all things.26 Jesus saith unto her, I that speak unto thee am he.

Surely the goal with feasts isn’t to bow down to people and honor them?

Acts 8:27 And he arose and went: and, behold, a man of Ethiopia, an eunuch of great authority under Candace queen of the Ethiopians, who had the charge of all her treasure, and had come to Jerusalem for to worship ( + Acts 24:11)

John 12:20 And there were certain Greeks among them that came up to worship at the feast:

Rev. 11:1 And there was given me a reed like unto a rod: and the angel stood, saying, Rise, and measure the temple of God, and the altar, and them that worship therein.

1 Cor. 14:24 But if all prophesy, and there come in one that believeth not, or one unlearned, he is convinced of all, he is judged of all:25 And thus are the secrets of his heart made manifest; and so falling down on his face he will worship God, and report that God is in you of a truth.

Hebr. 11: 21 By faith Jacob, when he was a dying, blessed both the sons of Joseph; and worshipped, leaning upon the top of his staff.

Matt. 18:25 But forasmuch as he had not to pay, his lord commanded him to be sold, and his wife, and children, and all that he had, and payment to be made.26 The servant therefore fell down, and worshipped him, saying, Lord, have patience with me, and I will pay thee all. (A parable where the King is a picture of God the Father).

Rev. 4:8 And the four beasts had each of them six wings about him; and they were full of eyes within: and they rest not day and night, saying, Holy, holy, holy, Lord God Almighty, which was, and is, and is to come.⁹And when those beasts give glory and honour and thanks to him that sat on the throne, who liveth for ever and ever,¹⁰The four and twenty elders fall down before him that sat on the throne, and worship him that liveth for ever and ever, and cast their crowns before the throne, saying,¹¹Thou art worthy, O Lord, to receive glory and honour and power: for thou hast created all things, and for thy pleasure they are and were created.

Rev. 7: 9 After this I beheld, and, lo, a great multitude, which no man could number, of all nations, and kindreds, and people, and tongues, stood before the throne, and before the Lamb, clothed with white robes, and palms in their hands;10 And cried with a loud voice, saying, Salvation to our God which sitteth upon the throne, and unto the Lamb.11 And all the angels stood round about the throne, and about the elders and the four beasts, and fell before the throne on their faces, and worshipped God,—¹⁴And I said unto him, Sir, thou knowest. And he said to me, These are they which came out of great tribulation, and have washed their robes, and made them white in the blood of the Lamb.¹⁵Therefore are they before the throne of God, and serve him day and night in his temple: and he that sitteth on the throne shall dwell among them.—¹⁷For the Lamb which is in the midst of the throne shall feed them, and shall lead them unto living fountains of waters: and God shall wipe away all tears from their eyes.

The reason given for worshiping him on the throne is due to him being the Creator of all things. We have already established that Jesus (as well as his Father) fits this description. Who is further living for ever and ever? Jesus is said to live for ever and ever. Compare:

Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:11 They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment;12 And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.

Rev. 1:7 Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which pierced him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen.8 I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord, which is, and which was, and which is to come, the Almighty.9 I John, who also am your brother, and companion in tribulation, and in the kingdom and patience of Jesus Christ, was in the isle that is called Patmos, for the word of God, and for the testimony of Jesus Christ.10 I was in the Spirit on the Lord’s day, and heard behind me a great voice, as of a trumpet,11 Saying, I am Alpha and Omega, the first and the last: —12 And I turned to see the voice that spake with me. And being turned, I saw seven golden candlesticks;13 And in the midst of the seven candlesticks one like unto the Son of man, clothed with a garment down to the foot, and girt about the paps with a golden girdle.—17 And when I saw him, I fell at his feet as dead. And he laid his right hand upon me, saying unto me, Fear not; I am the first and the last:18 I am he that liveth, and was dead; and, behold, I am alive for evermore, Amen; and have the keys of hell and of death.

Rev. 11:15 And the seventh angel sounded; and there were great voices in heaven, saying, The kingdoms of this world are become the kingdoms of our Lord, and of his Christ; and he shall reign for ever and ever.16 And the four and twenty elders, which sat before God on their seats, fell upon their faces, and worshipped God,17 Saying, We give thee thanks, O Lord God Almighty, which art, and wast, and art to come; because thou hast taken to thee thy great power, and hast reigned.

John 8:24 I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I AM HE he, ye shall die in your sins.25 Then said they unto him, Who art thou? And Jesus saith unto them, Even the same that I said unto you from the beginning.

The apostle Peter and the Angel who spoke with John, refused to be worshiped

If someone would fall down before our feet and and start worshiping us, the normal thing to do would be to ask the person to please rise up immediately – unless we’re God…That’s exactly what the apostle Peter and the Angel in Revelations did. As a reason Peter said “stand up, I myself also am a man”, and the Angel said “See thou do it not: for I am thy fellowservant,—WORSHIP GOD”. So it’s not enough to be a disciple of Jesus, an apostle, a righteous servant or a prophet, because it would be wrong to be “worshiped” anyway. We should worship GOD, says the Angel Gabriel.

Acts 10:25 And as Peter was coming in, Cornelius met him, and fell down at his feet, and worshipped him.26 But Peter took him up, saying, STAND UP; I MYSELF ALSO AM A MAN.

Rev. 22:8 And I John saw these things, and heard them. And when I had heard and seen, I fell down to worship before the feet of the angel which shewed me these things.9 Then saith he unto me, See thou do it not: for I am thy fellowservant, and of thy brethren the prophets, and of them which keep the sayings of this book: WORSHIP GOD.

Rev. 19:10 And I fell at his feet to worship him. And he said unto me, See THOU DO IT NOT: I AM THY FELLOWSERVANT, and of thy brethren that have the testimony of Jesus: worship God: for the testimony of Jesus is the spirit of prophecy.

If it’s not a big deal to be “worshiped” (someone bowing down to them to give honor), Jesus, Peter and the Angel Gabriel were not aware of it.

Hebr. 1:6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.

Also the Watchtower (the JW:s newspaper) acknowledged in a very early newspaper number that Jesus was being worshiped, even if they incorrectly suggested he is only one God among many.

”The fact that our Lord received worship is claimed by some to be an evidence that while on earth he was God the Father disguised in a body of flesh and not really a man. Was he really worshiped, or is the translation faulty? Yes we believe our Lord Jesus while on earth was really worshiped, and properly so. While he was not the God, Jehovah, he was a God. The word ‘God’ signifies a ‘mighty one,’ and our Lord was indeed a mighty one. So it is stated in the first two verses of the gospel of John. It was proper for our Lord to receive worship in view of his having been the only begotten of the Father. . .” (The Watchtower, July 15, 1898, p. 216.)

The below verse (1 Chron. 29:20) is sometimes used by Jehovah’s Witnesses to minimize the importance of Jesus being worshiped throughout the New Testament, despite that he informed the devil that we should worship GOD and serve him only.

1 Chron 29:20 And David said to all the congregation, Now bless the Lord your God. And all the congregation blessed the Lord God of their fathers, and bowed down their heads, and worshipped the Lord, and the king.21 And they sacrificed sacrifices unto the Lord, and offered burnt offerings unto the Lord, on the morrow after that day, even a thousand bullocks, a thousand rams, and a thousand lambs, with their drink offerings, and sacrifices in abundance for all Israel:22 And did eat and drink before the Lord on that day with great gladness. And they made Solomon the son of David king the second time, and anointed him unto the Lord to be the chief governor, and Zadok to be priest.

Obviously King David was of the opinion that it would be wrong to break the first commandment by placing other human beings on par with God – much less himself. However, nothing is wrong with a congregation that worships the LORD (not David), and that also takes the chance to show appreciation and honor also king David. The case could be that it’s about divine worship of the Lord and civil homage for the King. There was no rule that they had to separate their actions by first allotting some time to worship God, and then in union cease worshiping God and proceed to the next step on their agenda – which would be honoring their king. It’s possible to do both at the same time.

Överlämna den mannen åt SATAN till KÖTTETS FÖRDÄRV? – 1 Kor. 5:5

Jun7

—överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. (1 Kor. 5:4-5)

Det finns kristna som menar att mannen som det talas om i ovan verser inte förlorade sin frälsning trots att han var inblandad i en så stor synd “som man inte ens finner bland hedningarna”. Mannen i fråga hade förmodligen inte alltid varit involverad i en sådan synd eftersom han under en tid varit med i en kristen gemenskap, men under tidens gång så valde han uppenbarligen den bredare vägen till fördärvet. (Men alla kan förstås omvända sig och återfå livet…)

När vi läser att Paulus ansåg att man borde överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, så betyder det inte att den metoden garanterat skulle komma att lyckas. Däremot så var syftet med en sådan behandling att frälsa hans själ, och man skulle komma närmare ett sådant slutmål genom att reagera på hans synd och avlägsna honom från den kristna gruppen. Att bara låtsas som det regnar och låta en medlem som utför uppenbara synder få stanna, är i princip att godkänna hans aktiviteter. Men Paulus kritiserar församlingsledarna för att inte rakryggat ha försvarat ljuset från mörkret, och Paulus egen ståndpunkt är att han omedelbart kunnat göra en sann bedömning om denne man – utan att ens ha träffat honom – eftersom en sådan uppenbar och pågående synd alltid är detsamma som en separation från Gud. Lite surdeg syrar hela degen och därför är det bäst både för församlingen och för mannen själv, att de är åtskilda för att inte göra skadan värre och för att förhoppningsvis få mannen på bättre tankar.

Paulus säger inte att vi ska undvika alla onda människor i hela världen (för då skulle vi ju själva inte kunna leva kvar i världen), men han säger att vi inte ska “umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan“. Var och en förstår nog att man måste fortsätta att umgås med familj, släkt, grannar, klasskamrater och arbetskamrater även om de inte är troende, och folk skulle inte bara anta att man deltar i deras gärningar även om man umgås med dem, eftersom vi själva inte har något val vad gäller sådana kontakter. Men när det gäller frivilliga vänner och kontakter så borde det naturliga vara att man inte känner att man har något gemensamt med människor som lever i uppenbar synd och att man heller inte vill tillbringa tid med dem då de utför sin synd. Att evangelisera bland syndare är förstås naturligt, men att exempelvis sitta tillsammans med andra på en rökig krog där det är vanligt med alkoholberusning och svordomar, borde kännas obehagligt och helt främmande för kristna. Vad ger det oss, såvida vi inte kan visa på en väg till himmelriket för dessa vilsna själar?

Paulus säger inte att man genast ska resa sig upp och gå så fort man upplever att en församlingsmedlem syndat (om man upplever att det är en synd så kan man välja att ta upp saken med sin broder/syster) men han ger exempel på synder som är så uppenbara både för närstående och utomstånde, att man borde upphöra med närmare kontakter för att inte låta surdegen få effekt även på andra. De synder som Paulus listar är ofta lätta att upptäckas både av troende och icke-troende eftersom synden är alltför uppenbar. Umgås vi med sådana syndare i deras syndiga miljöer så kan förstås utomstående anta att vi godkänner en sådan livsstil och att vi förmodligen är precis likadana själva. Vi har ett ansvar för hur vi lever, och svagare människor kan komma på fall. Men framför allt borde vi skruva på oss i stolarna om vi umgicks med sådana personer eftersom en miljö som infiltrerats av synd borde upptäckas av den helige Ande som bor i oss. Det bör dock inte handla om att föraktfullt se ner på folk som om vi ansåg att de är sämre människor än oss själva, utan vi borde känna medlidande och med en innerlig önskan om att få dessa människor att inse sina världsliga vanor och i stället söka sig till den ende Guden som kan förlåta synder.

Om en person lever i uppenbara synder och vägrar att omvända sig så är han ond, och om det handlar om en broder/syster (församlingsmedlem) så menar Paulus att vi borde driva en sådan person ifrån oss. Han säger inte att vi aldrig mer får hälsa på personen, eller aldrig mer prata med en sådan person (det är alltid bra att prata med personer i hopp om att de ska omvända sig), men det handlar om att personen inte kan var kvar i samma vänskapskrets – för allas bästa.

1 Kor.5:1 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. 2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. 3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, 5 för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? 7 Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Samma grekiska ord som är översatt med ond (ponēros, Strong’s 4190) i v.13 återfinns även i Matt.13:49-50, och i det fallet är det inte roligt att tillhöra de som är onda:

Matt.13:49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de ONDA från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Samma ord som översatts med otukt (porneia, Strong’s 4202) i v. 1 återfinns även i Gal. 5:19-21, och där ser vi att de som är inblandade i en sådan synd inte skall ärva Guds rike. Det är ingen god idé att dela församling (där man är andliga bröder och systrar) med människor som inte är på väg till himlen.

Gal.5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Det ser ut som det är samme man som det talas om i Paulus nästföljande brev till korinthierna (läs 2 Kor. 2), och det innebär i så fall att det var en bra metod att avlägsna den syndaren ifrån resten av församlingen – för det verkar ha inneburit att mannen ifråga kommit till insikt om sin stora synd och kanske förstått att övriga församlingsmedlemmar inte haft något annat val än att avlägsna surdegen (honom själv) från resten av degen. Paulus menar att det också är viktigt att förlåta en syndare och visa honom kärlek, men det är inte kärleksfullt gentemot någon att återta en oomvänd syndare till en kristen gemenskap. Däremot en syndare som omvänt sig.

2 Kor.2:1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade IGEN. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. —5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket.6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Däremot är nedan verser goda att ha i åtanke när det handlar om att rädda människor från syndens grepp:

Jak.5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

It is not in man that walketh to direct his steps? – Jer. 10:23

May4

Jer. 10:²³O Lord, I know that the way of man is not in himself: it is not in man that walketh to DIRECT HIS STEPS

Some people seem to believe, that if you manage to find “God directs his steps” in a bible verse or two, then this means that God directs ALL steps of ALL people ALL THE TIME with NO EXCEPTION and with NO involvement by man.

God is in Jer. 10:23 speaking to Israel through the prophet of Jeremiah. God warns the israelites from doing as the heathens (who were acting against the will of God) by not being dismayed by the signs in heaven. Instead of letting the stars direct our steps, we should let God direct our steps – but then we have to seek his will. “The customs of the people are in vain” according to God, and as an example he gives details about the heathens decorating and erecting false idols to worship. This is actually the same verses which some people commonly use to show that it’s a sin to make use of christmas trees, but they fail to see that this is about building false idols.

³For the customs of the people are vain: for one cutteth a tree out of the forest, the work of the hands of the workman, with the axe.⁴They deck it with silver and with gold; they fasten it with nails and with hammers, that it move not.⁵They are upright as the palm tree, but speak not: they must needs be borne, because they cannot go. Be not afraid of them; for they cannot do evil, neither also is it in them to do good.

As a contrast to mute and false gods, GOD is a living God! We are also told that his WRATH will cause people to tremble, because apparently people’s behavior sometimes cause God to be angry and to show indignation at their doings. Things definitely don’t always turn out the way God wants, and false gods and other sins always happen against his will.

¹⁰But the Lord is the true God, he is the living God, and an everlasting king: at his wrath the earth shall tremble, and the nations shall not be able to abide his indignation.

Their false gods have certainly not made the heavens and the earth, so they are worshiping them in vain. They are breaking the first commandment, which is to worship God alone.

¹¹Thus shall ye say unto them, The gods that have not made the heavens and the earth, even they shall perish from the earth, and from under these heavens—¹⁴Every man is brutish in his knowledge: every founder is confounded by the graven image: for his molten image is falsehood, and there is no breath in them.¹⁵They are vanity, and the work of errors: in the time of their visitation they shall perish.

But not all people are wicked heathens who worship false gods. At least they are not supposed to! God seems to fear that the crimes of the heathen will even affect the children of Jacob.

¹⁶The portion of Jacob is not like them: for he is the former of all things; and Israel is the rod of his inheritance: The Lord of hosts is his name.

God’s tabernacle is spoiled, and his children are gone forth of him (even risking to devour the children of Jacob), and God is grieved that they have stopped caring for his tabernacle the way they used to. Even the pastors have become brutish and they have not sought the Lord. For this reason (their refusal to seek the Lord) they shall not prosper, and the consequence will be that their flocks shall be scattered. So not only are the heathens involved in wickedness, but God’s own children are too!

²⁰My tabernacle is spoiled, and all my cords are broken: my children are gone forth of me, and they are not: there is none to stretch forth my tent any more, and to set up my curtains.²¹For the pastors are become brutish, and have not sought the Lord: therefore they shall not prosper, and all their flocks shall be scattered.

It’s in this context that v. 23 comes in. A man is not supposed to turn his back on God by not seeking his guidance, and to drift away in his own ways. Man is not supposed to direct his own steps, but God is supposed to direct his steps – which is impossible if man doesn’t even seek God. Man is supposed to be corrected by God, but the heathens have chosen to not seek God or call on his name. They have eaten up even Jacob! No wonder God is grieved and uses Jeremiah to warn his unruly people.

²³O Lord, I know that the way of man is not in himself: it is not in man that walketh to direct his steps.²⁴O Lord, correct me, but with judgment; not in thine anger, lest thou bring me to nothing.²⁵Pour out thy fury upon the heathen that know thee not, and upon the families that call not on thy name: for they have eaten up Jacob, and devoured him, and consumed him, and have made his habitation desolate.

The promise is that if we acknowledge the Lord in all our ways, HE SHALL DIRECT OUR STEPS!

Prov. 1 My son, forget not my law; but let thine heart keep my commandments:²For length of days, and long life, and peace, shall they add to thee.³Let not mercy and truth forsake thee: bind them about thy neck; write them upon the table of thine heart:⁴So shalt thou find favour and good understanding in the sight of God and man.⁵Trust in the Lord with all thine heart; and lean not unto thine own understanding.⁶In all thy ways acknowledge him, and he shall direct thy paths.⁷Be not wise in thine own eyes: fear the Lord, and depart from evil.

You can also read about Proverbs 16:4-9 here and Proverbs 21:1 here.

ALLA betyder inte alltid ALLA i Bibeln – sammanhanget avgör

Mar21

ALLA betyder inte alltid “ALLA människor som någonsin levt”Även om “alla” i Bibeln inte alltid betyder “alla människor”, så är sanningen den att vi inte själva får bestämma godtyckligt hur ordet ska tolkas beroende egna önskemål och vad som passar ens egna favoritdoktriner. Detta kanske borde vara en självklarhet, men det finns människor som orubbligt läser “alla” på ett mycket strikt och snävt sätt i vissa utvalda verser medan de i andra verser är mer än villiga att läsa samma ord på ett mycket rymligt sätt. De kanske omedvetet tänker:

”Eftersom jag kan bevisa att ALLA inte alltid betyder “alla människor i hela världen”, så får jag själv bestämma när ALLA betyder ALLA, beroende på vad jag själv föredrar”.

Det är vanligt att framför allt kalvinister försöker komma runt de verser som säger att Jesus dog för ALLA, genom att föreslå att ”ALLA betyder inte alltid ALLA”, för det skulle ju lättare ge plats för deras lära om“Begränsad försoningsdöd” där Jesus endast dog för några få. Ibland så betyder ordet mycket riktigt inte ALLA människor utan snarare en begränsad grupp av människor, men den grammatiska regeln är inte “ALLA betyder ALLA, såvida fallet inte är att det inte passar ihop med min personliga favoritlära för då betyder det INTE ALLA”.

Det heter ofta i reformerta kretsar att Jesus inte dog för alla människor men snarare alla sorters människor, såsom människor från olika grupper, språk, folkslag och nationer – alternativt att han dog för alla sorts människor utan någon distinktion eller undantag. Om kalvinister får tolka ordet på just det sättet när det passar, får jag också tolka samma ord på samma sätt när det passar mig? Hur skulle det vara om jag tolkade ordet ALLA i följande vers på precis samma sätt?

Romans 3:23 ALLA har syndat och saknar härligheten från Gud,

Kan jag få tolka versen som att “alla sorters människor har syndat”, eller “några människor från ALLA nationer har syndat”? Nej, det skulle ju aldrig en reformert person gå med på, och en del av dem skulle kanske utrop “ALLA betyder ALLA människor! Läs som det står!” Men det är ju verkligen inte rättvist att endast de reformerta har rättigheten att få tolka ordet som det passar, medan samma rättighet inte ges till andra. Nu kommer vi till pudelns kärna:

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över ALLA människor, eftersom ALLA hade syndat.

Ovan vers är nog den populäraste versen att använda av de kristna som menar att vi har alla ärvt Adams synd. Men läser vi versen noga så ser vi att detta inte är vad som står. Vi kan dra detta från versen:

Synden kom in i världen genom Adam, för det var ju ingen som syndade före honom
Det är ett faktum att att vi DÖR om vi syndar, och det handlar om en andligt död (en sanning som gäller fortfarande)
Versen svarar på varför vi dör, och skälet är “EFTERSOM alla hade syndat”. (Inte för att Adam syndade och vi ärvde hans synd.)

Så ordet ALLA i versen vill de flesta väldigt gärna tolka väldigt precist, med innebörden “alla människor som någonsin levt “. Men vi måste omedelbart göra ett undantag för en sådan idé eftersom Jesus (som hade en mänsklig mamma som var släkt med Adam) aldrig syndade och alltså inte kan inkluderas i “alla”, och frågan är om vi kan göra fler undantag? Det kan vi absolut göra om vi tolkar ordet rätt och i sitt sammanhang. De ALLA som Paulus talar om är ju de som han i Rom. 5 redan talat om och det handlar om de individer som har blivit Guds fiender (v. 10). Kan bebisar vara Guds fiender? Såsom 1-månaders bebisar och ofödda bebisar? Nej, det är ju omöjligt, och Paulus motiv för Romarbrevet 5 är inte att försöka få oss att tro att bebisar kan vara rebelliska mot Gud.

ALLA i Rom. 5:12 kommer från det grekiska ordet “anthropos” (Strong’s 444). Ordet förekommer 559 gånger i engelska King James Bible, och 552 av de gångerna så översätts ordet med MAN. I Rom. 5:12 är ordet översatt med “all men”. Ordet kan betyda 1) män 2) män och kvinnor, eller 3) hela mänskligheten. Det är inte ärligt att välja det som man själv föredrar och bestämma sig för att det är det enda godtagbara alternativet, samt utesluta alla andra alternativ. Det är sammanhanget som bestämmer vad ordet betyder och inte våra personliga preferenser. Ordet behöver alltså INTE inkludera bebisar, eller betyda “alla människor som någonsin levt”.

Romans 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.

Det är intressant att många kristna nästan omedvetet läser versen såsom “liksom en endas fall ledde till fördömelse för ALLA människor, så har en endas rättfärdighet för NÅGRA människor lett till en frikännande dom som leder till liv”. Men det står ALLA på båda ställena, och inte ALLA på ett ställe och NÅGRA på det andra. Om vi därmed väljer att tolka versen som att alla automatiskt och ovillkorligt är fördömda i Adam, då måste precis samma ALLA automatiskt och ovillkorligt vara rättfärdiga och frikända i Jesus. Det innebär att ALLA människor blir frälsta! Men universalism är det få som tror på, så därför måste vi vara förnuftigare när vi läser versen – utan att ändra på orden. Det är helt förkastligt att tolka exakt samma ord på ett sätt i början av meningen, och på ett helt annat sätt i slutet av meningen. Nästa vers får oss att inse att fördömelse och rättfärdighet inte appliceras på människor hur som helst, utan det är kopplat till vår lydnad. Är vi alltså olydiga som Adam så dör vi som han, och är vi lydiga och trogna Jesus så blir vi rättfärdiga. v. 19 talar om MÅNGA på båda ställena och inte ALLA, men här vill kristna återigen gärna ändra orden och läsa “liksom ALLA stod som syndare på grund av en enda människas olydnas, så skulle också de MÅNGA stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad”. Men det står samma ord på båda ställena, och exakt samma MÅNGA i början av meningen talas det igen om i slutet av meningen.

19 Liksom de MÅNGA stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de MÅNGA stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Exempel där ALLA absolut inte kan betyda hela mänskligheten

Om ett barn kommer hem och säger till sin mamma “Idag hade jag min tröja bak och fram, och alla skrattade åt mig”, så skulle nog barnets mamma begripa att det knappast var 100% av samtliga lärare, elever, vaktmästare, mattanter, osv på skolan som skrattade åt barnet. “Alla” måste handla om alla av några/något, och för att veta vad så måste man ju gå till sammanhanget. Om vi kan använda logik i vår vardag när vi stöter på ordet, så borde vi väl använda logik även när vi läser Bibeln? Vi måste se upp med eventuella filter som vi kanske använder för att läsa Bibeln. För kalvinister är det ju en förbjuden tanke att Jesus skulle ha offrat sitt liv för alla människor på hela jorden, och de tror kanske att de slipper att acceptera de verser som säger att han gjort just det – om de bara kan finna några verser som visar att “alla” inte kan betyda “alla”. Riktigt så lätt är det inte.

Mark 1:5 Och hela Judeen och ALLA Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

Joh. 8:2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. ALLT folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.

Apg 22:15 Ty du skall vara hans vittne inför ALLA människor och vittna om vad du har sett och hört.

Mattheus 10:22 Och ni skall bli hatade av ALLA för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Joh. 3:26 De gick till Johannes och sade: “Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och ALLA går till honom.”

Mattheus 21:26 Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom ALLA anser att Johannes var en profet.”

2 Korinthierbrevet 3:2 Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av ALLA människor.

Rom. 12:17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför ALLA människor.

Rom. 16:19 Er lydnad är ju känd av ALLA. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda

Apg 21:28 och ropade: “Israelitiska män, hjälp oss! Det är den här mannen som överallt undervisar ALLA och talar mot vårt folk och mot vår lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats.”

2 Tim. 3: 9 Men de kommer inte längre att ha någon framgång. Deras galenskap skall bli uppenbar för ALLA, liksom fallet blev med Jannes och Jambres.

2 Tim. 4:16 När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan ALLA övergav mig. Måtte inte detta tillräknas dem.

3 Joh. 1:12 Demetrius har gott vittnesbörd av ALLA, ja, av sanningen själv. Också vi kan intyga det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.

Apg 4: 21 Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty ALLA prisade Gud för det som hade hänt.

Apg 2:45 De sålde sina egendomar och ALLT vad de ägde och delade ut till ALLA, efter vad var och en behövde.

Joh. 11:48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer ALLA att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.”

1 Kor. 9:19 Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till ALLAS tjänare för att vinna desto fler.—22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För ALLA har jag blivit ALLT, för att jag i varje fall skall frälsa några

Fil. 4:5 Låt ALLA människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.

Exempel där ALLA betyder ALLA människor

Det finns ju exempel i Bibeln där ALLA verkligen betyder alla människor som någonsin levt. Exempelvis ska vi ALLA en gång dö och sedan dömas.

Hebr. 12:23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen.

Apg 17:25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo,

Apg 1:24 Och de bad: “Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt

Joh. 2:24 Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla.

1 Kor. 7:7 Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.

Borde vi vara barmhärtiga mot ALLA människor eller endast några?

1 Petrus 2:17 Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.

Hebr. 12:14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.

Titus 3:1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, 2 att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

2 Tim. 2:24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida.

1 Thess. 3: 12 Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör,

1 Thess. 5:14 Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 15 Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.

Verser som inte är populära bland de som inte trivs med idén att Jesus dog för ALLA

Reformerta kan få för sig att Jesus inte kunde ha dött för ALLA människor eftersom vi kan läsa i en vers att han dog för sina får, men exkluderar detta att han även dog för andra? Om en förälder säger att hon älskar sin dotter LISA, betyder det att hon omöjligt kan älska även sin son GÖRAN?

Han dog för ALLA (1 Tim. 2:6, Hebr. 2:9, 2 Kor. 5:15, Jes. 53:6, Rom. 5:18, 1 Tim. 4:10) – Strong’s 3956
Han dog för de OGUDAKTIGA (Rom. 5:6).
Han dog för GUDS-FÖRNEKARE (2 Peter 2:1).
Han dog för SYNDARE (Rom. 5:8).
Han dog för MÅNGA (Matt. 20:28).
Han dog för VÄRLDEN (Joh. 6:33,51; Joh. 1:29, Joh. 3:16).
Hand dog för HELA VÄRLDEN (1 Joh. 2:2).
Han dog för HELA NATIONEN Israel (Joh. 11:50-51).
Han dog för sin FÖRSAMLING (Ef. 5:25).
Han dog för sina FÅR (Joh. 10:11).
Han dog för PAULUS (Gal. 2:20)

Här är exempel på att Jesus dog för ALLA människor:

2 Petrus 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Apg 17:27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. —30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,

Joh. 1:7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom.—9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

1 Tim. 4:10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende 11 Detta skall du inskärpa och lära ut.

1 Tim. 2:3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.

Joh. 5:22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

Joh. 6:32 Då sade Jesus till dem: “Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.“—51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Hes. 18:23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren,Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.—Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 33:11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktigevänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

Jak. 1:5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.

Vi har en stor Gud med ett stort hjärta, och hans son har inte stängt dörren för någon. Jesus dog för alla, och skälet för att inte alla är frälsta är pga vår fria vilja som en del använt till att vända Gud ryggen.

Joh. 5:39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | man

Varför fick de onda andarna, med namn Legion, fara in i svinen?

Can only the ELDERS in the church heal the sick? – Jas. 5:14

Bible verses about our SHORT and TEMPORARY life – the days are evil

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

Elisa, hånande småpojkar / ungdomar, samt två björnhonor – 2 Kung. 2:23-24

Lot fick barn med sina DÖTTRAR? Vad tyckte Gud om det?

Jesus was constantly worshiped, and told us to worship and serve only GOD

Överlämna den mannen åt SATAN till KÖTTETS FÖRDÄRV? – 1 Kor. 5:5

It is not in man that walketh to direct his steps? – Jer. 10:23

ALLA betyder inte alltid ALLA i Bibeln – sammanhanget avgör

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this:

Share this:

Like this: