Etikettarkiv | man

Bible verses about our SHORT and TEMPORARY life – the days are evil

sun beam

Where is the sun, based on the sun beams? Are all clouds lit up?

The days are evil – and short

Days are not evil in themselves since God created the heaven and the earth and all that is in them as ”very good”, but the phrase ”the days are evil” in Eph. 5:16 signifies that the days (when we are normally active) are filled with temptations with the subsequent risk that also believers choose to give in for them and sin. We are also told to redeem the time.

Adam Clarke says ”Let time be your chief commodity; deal in that alone; buy it all up, and use every portion of it yourselves. Time is that on which eternity depends; in time ye are to get a preparation for the kingdom of God; if you get not this in time, your ruin is inevitable; therefore, buy up the time.”

Eph. 5:15 See then that ye walk circumspectly, not as fools, but as wise,16 Redeeming the time, because the days are evil.

While death is uncomfortable to think about (our own and others) it is at the same time comforting to keep in mind that the upcoming world – the new Jerusalem – will be a permanent dwelling with no more tears. We are told that we will never ever die if we are true believers. Yes, our physical bodies will die, but our souls will get new bodies and live forever in an environment without death, pain and sorrow. Paul explains it well:

1 Cor. 15:35 But some man will say, How are the dead raised up? and with what body do they come?36 Thou fool, that which thou sowest is not quickened, except it die:37 And that which thou sowest, thou sowest not that body that shall be, but bare grain, it may chance of wheat, or of some other grain:38 But God giveth it a body as it hath pleased him, and to every seed his own body.39 All flesh is not the same flesh: but there is one kind of flesh of men, another flesh of beasts, another of fishes, and another of birds.40 There are also celestial bodies, and bodies terrestrial: but the glory of the celestial is one, and the glory of the terrestrial is another.41 There is one glory of the sun, and another glory of the moon, and another glory of the stars: for one star differeth from another star in glory.42 So also is the resurrection of the dead. It is sown in corruption; it is raised in in corruption:43 It is sown in dishonour; it is raised in glory: it is sown in weakness; it is raised in power:44 It is sown a natural body; it is raised a spiritual body. There is a natural body, and there is a spiritual body.

2 Cor. 5:1 For we know that if our earthly house of this tabernacle were dissolved, we have a building of God, an house not made with hands, eternal in the heavens.2 For in this we groan, earnestly desiring to be clothed upon with our house which is from heaven:3 If so be that being clothed we shall not be found naked.4 For we that are in this tabernacle do groan, being burdened: not for that we would be unclothed, but clothed upon, that mortality might be swallowed up of life.5 Now he that hath wrought us for the selfsame thing is God, who also hath given unto us the earnest of the Spirit.6 Therefore we are always confident, knowing that, whilst we are at home in the body, we are absent from the Lord:7 (For we walk by faith, not by sight:)8 We are confident, I say, and willing rather to be absent from the body, and to be present with the Lord.9 Wherefore we labour, that, whether present or absent, we may be accepted of him.10 For we must all appear before the judgment seat of Christ; that every one may receive the things done in his body, according to that he hath done, whether it be good or bad.

Paul also explains that the suffering of this world cannot be compared to what is awaiting us: the sufferings of this present time are not worthy to be compared with the glory which shall be revealed in us”:

Rom. 8:17 And if children, then heirs; heirs of God, and joint-heirs with Christ; if so be that we suffer with him, that we may be also glorified together.18 For I reckon that the sufferings of this present time are not worthy to be compared with the glory which shall be revealed in us.19 For the earnest expectation of the creature waiteth for the manifestation of the sons of God.20 For the creature was made subject to vanity, not willingly, but by reason of him who hath subjected the same in hope,21 Because the creature itself also shall be delivered from the bondage of corruption into the glorious liberty of the children of God.22 For we know that the whole creation groaneth and travaileth in pain together until now.23 And not only they, but ourselves also, which have the firstfruits of the Spirit, even we ourselves groan within ourselves, waiting for the adoption, to wit, the redemption of our body.24 For we are saved by hope: but hope that is seen is not hope: for what a man seeth, why doth he yet hope for?25 But if we hope for that we see not, then do we with patience wait for it.

Time is short and so is our life time here on earth. It might not always seem that way for a young person with 50-80 years ahead of him/her, but once you reach an older age and look back on your life the feeling is often that time has gone by in a rapid pace. We do not have much time to share the gospel because time is short. If there are also many uphills in our lives, such as pain, loneliness, melancholy, etc, such things will also soon cease!:

1 Cor. 7:29 But this I say, brethren, the time is short: it remaineth, that both they that have wives be as though they had none;30 And they that weep, as though they wept not; and they that rejoice, as though they rejoiced not; and they that buy, as though they possessed not;31 And they that use this world, as not abusing it: for the fashion of this world passeth away.

Peter says about heaviness through temptations that this will last only for a season. Sometimes trials might even be useful for us so that we put our focus and hope on the only one who can save us, and to live a righteous life. The end result of our faith is the salvation of our souls.

Pet. 1:4 To an inheritance incorruptible, and undefiled, and that fadeth not away, reserved in heaven for you,5 Who are kept by the power of God through faith unto salvation ready to be revealed in the last time.6 Wherein ye greatly rejoice, though now for a season, if need be, ye are in heaviness through manifold temptations:7 That the trial of your faith, being much more precious than of gold that perisheth, though it be tried with fire, might be found unto praise and honour and glory at the appearing of Jesus Christ:8 Whom having not seen, ye love; in whom, though now ye see him not, yet believing, ye rejoice with joy unspeakable and full of glory:9 Receiving the end of your faith, even the salvation of your souls.

All flesh is as grass, and the glory of man as a flower:

1 Pet. 1:23 Being born again, not of corruptible seed, but of incorruptible, by the word of God, which liveth and abideth for ever.24 For all flesh is as grass, and all the glory of man as the flower of grass. The grass withereth, and the flower thereof falleth away:25 But the word of the Lord endureth for ever. And this is the word which by the gospel is preached unto you.

The things which are seen are temporal but the things which are not seen are eternal:

2 Cor. 4:16 For which cause we faint not; but though our outward man perish, yet the inward man is renewed day by day.17 For our light affliction, which is but for a moment, worketh for us a far more exceeding and eternal weight of glory;18 While we look not at the things which are seen, but at the things which are not seen: for the things which are seen are temporal; but the things which are not seen are eternal.

Matt. 24:35 Heaven and earth shall pass away, but my words shall not pass away.

Man is like dust, or as a flower, or as grass. All of them last just for a moment:

blomma

As a flower of the field

Psalm 103:14 For he knoweth our frame; he remembereth that we are dust.15 As for man, his days are as grass: as a flower of the field, so he flourisheth.16 For the wind passeth over it, and it is gone; and the place thereof shall know it no more.17 But the mercy of the Lord is from everlasting to everlasting upon them that fear him, and his righteousness unto children’s children;

Is. 40:6 The voice said, Cry. And he said, What shall I cry? All flesh is grass, and all the goodliness thereof is as the flower of the field:The grass withereth, the flower fadeth: because the spirit of the Lord bloweth upon it: surely the people is grass.8 The grass withereth, the flower fadeth: but the word of our God shall stand for ever.

Psalm 49:12 Nevertheless man being in honour abideth not: he is like the beasts that perish.

The good piece of news for believers who love God is again that we will not perish but have eternal life. Our strength comes from reading and hearing the word of God until the second coming of the son.

John 3:16 — For God so loved the world, that he gave his only Son, that whoever believes in him should not perish but have eternal life.

 

Annonser

En man som enligt Bibeln DÖR för att han rört ARKEN? – 2 Sam. 6 + 1 Krön. 13

arken.jpegInstruktioner för att bära Arken 

Till att börja med så kan vi läsa instruktionerna om arken och dess förflyttning, främst i 4 Mos. 4. Vi har även dessa instruktioner:

4 Mos. 1:50 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger. 51 När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han DÖDAS.

4 Mos 4:5 När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de DÖ. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.—17 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 18 ”Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, 19 utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära, 20 men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de DÖ.” 

2 Mos. 25:14 Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem, 15 och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem. 16 I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

4 Mos. 7:9 Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

Baserat på ovan information så ser vi att instruktionerna gällande arken var att 1) översteprästen (som var av Arons släkt) hade uppgiften att övertäcka de heliga föremålen så att ingen skulle behöva se/röra vid dem och därmed dö. 2) Endast Kehats släkt (leviter) skulle bära arken. 3) icke-leviter skulle inte kunna komma nära inpå Arken pga dödsrisken, och inte ens Kehats släktingar (leviter) skulle kunna röra vid Arken eller titta på de heliga föremålen ens för ett ögonblick pga dödsrisken 3) Arken skulle bäras av människor, där stängerna skulle vila på deras axlar – inte bärandes av/på djur eller på vagnar.

Hur gick förflyttningen till i verkligheten?

Men läs här hur Davids transport av Arken till Israel (från filisteerna) gick till i verkligheten:

2 Sam. 6:1 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.6 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse.Och han dog där vid Guds arkDavid blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade det stället Peres-Ussa, som det heter än i dag.David greps av fruktan för Herren på den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?”10 Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan lät ställa den i gatiten Obed-Edoms hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv.

1 Krön. 13:1 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: ”Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.5 David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens  vrede mot Ussa,och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

Leviterna hade ansvar för Arken, och innehade även kunskapen att förklara för andra om de rätta instruktionerna och de enorma riskerna som var inblandade när det gäller Arken och dess transport.

Om man studerar och jämför instruktioner och det egentliga förfarandet, så kan vi se en rad skillnader. I Davids fall så transporterades Arken på vagn dragna av oxar (båda förbjudna) i stället för på människoaxlar. Ingen överstepräst nämns i sammanhanget, vilket kan bero på att ingen sådan fanns närvarande. Var föremålen ens täckta (av någon annan)? Endast Kehats släktingar fick bära Arken, men det finns inget stöd för att Ussa  var av levitisk släkt (tvärt om enligt släktregistren i exempelvis 1 Krön. 15). Inte nog med att Ussa inte var av rätt släkt – han rörde också vid Arken som inte ens Kehats släkt fick göra. Eftersom Ussa snabbt kunde lägga sin hand på Arken när djuret klev snett så betyder det att han befann sig nära Arken under vagntransporten. Sällskapet verkade helt ointresserade av Guds instruktioner vad gäller Arken med de heliga budorden. Följde sällskapet kanske filisteisk sed i stället för levitisk?

3 Mos. 20.23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.

Att David var upprörd och tagen över det som inträffade är inte svårt att förstå, och känslornas förvärrades förmodligen med tanke på att han själv hade ett stort ansvar i det som hände. love2

Rättvist?

Men är inte Gud orättvis som dödar en man pga en sådan händelse? Det kanske man skulle tycka om Gud sände en person till en evighet i helvetet trots att personen i fråga endast gjort ett oskyldigt misstag, men Ussa sändes inte till helvetet och var kanske inte heller helt oskyldig. Han dog fysiskt vilket vi allihop kommer att göra oavsett livsstil. Ussas liv förkortades, men Hanoks/Enoks liv förkortades ännu mer eftersom han levde helt enligt Guds önskemål (1 Mos. 5:23-24).

Vi vet inte hur stor insikt Ussa själv hade gällande hans sätt att agera emot Guds bud  (han borde vetat bättre) men det förändrar inte att Gud menar vad han säger gäller hans lagar. Han förmedlar inte viktiga bud med mycket allvarliga konsekvenser, för att sedan förklara att han bara skojade och vi kan inte räkna med att han ska se genom fingrarna vid överträdelser. Om man kastar sig utför ett höghus (eller oavsiktligt ramlar) så riskerar man att dö även om man levt ett rättfärdigt liv. En del kanske menar att det är en självklarhet och naturlagar, men Gud har skapat även naturlagarna som är en lika stor verklighet som lagarna gällande Arken. Vidare är det även så att oskyldiga människor dör varje dag, och det inkluderar aborter.

Att Arken och dess innehåll var kopplade till en rad instruktioner var för människornas egen skull, (vilket är värt ett separat blogginlägg). Det handlar om nödvändigheten att känna vördnad och respekt för Guds ord som ger liv i evighet för människorna på jorden. Bland nödvändigheter för människans egen skull var även Kunskapens träd utplacerat i Edens lustgård. Varje gång Adam och Eva passerade det så krävdes ett beslut från deras sida att lämna det orört eftersom Guds bud och vilja är viktigare än kortvarig förbjuden sötma som skulle leda till döden. Det var inte för Guds skull som trädet fanns på plats utan för människornas skull, för att kunna vara vaksamma så att de alltid väljer livets väg i stället för svårmodet och dödens väg. Gud vill alltid det bästa för mänskligheten och han har skapat oss för att söka honom och finna honom (Apg 17).

Elisa, hånande småpojkar / ungdomar, samt två björnhonor – 2 Kung. 2:23-24

elisha.jpegSmåpojkar straffas med döden pga några retfulla ord?  

Ordet ”småpojkar” bör redas ut och bäst är då att jämföra med andra ställen i Bibeln där samma begrepp används. Här är avsnittet som vi jämför med:

2 Kung. 2:23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” 24 När han vände sig om och fick se dem, förbannade han dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna.

Det svenska ordet småpojkar i v. 23 är översatt från två hebreiska ord. Dels adjektivet qatan (Strong’s 6996), som kan översättas med liten, ung, oviktig eller av ringa betydelse. samt det hebreiska maskulina substantivet naar (Strong’s 5288). Blueletterbible översätter med a boy, lad, youth, retainer, som på svenska skulle handla om pojke, grabb, ynglingungdom eller tjänare. Det förekommer 240 gånger i KJV och översätts ibland med ”youth”, eller ”young man”.

Pojkar i v. 24 är en översättning av yeled (Strong’s 3206) som har en liknande översättning som ovan och används 89 gånger i KJV.

Här nedan är exempel på hur orden används i Gamla Testamentet. Som vi kan se så kan ”småpojke” också vara en yngling och/eller en ung man:

1 Mos. 29:18 Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: ”Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.” (qatan)

Na’ar:

1 Mos. 14:21 Kungen i Sodom sade till Abram: ”Ge mig folket. Krigsbytet kan du behålla för dig själv.” 22 Men Abram svarade kungen i Sodom: ”Jag lyfter min hand upp till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: 23 Jag vill inte ta ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. 24 Jag vill inte ha någonting. Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel, Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del.” 

1 Mos. 22:3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till.— 5 Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” —

1 Mos. 34:19 Och den unge mannen dröjde inte med att göra som de sade, ty han var kär i Jakobs dotter. Och han var mer ansedd i sin fars hus än någon annan.

1 Mos. 37:2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.

1 Mos. 41:12 And there was there with us a young man, an Hebrew, servant to the captain of the guard; and we told him, and he interpreted to us our dreams; to each man according to his dream he did interpret

1 Kung. 11:14 Herren reste upp en motståndare till Salomo. Det var edomiten Hadad som var släkt med kungen i Edom. —17 Då flydde Hadad tillsammans med några edomitiska män, som hade varit i hans fars tjänst, för att bege sig till Egypten. Hadad var då en ung pojke.18 Sedan de brutit upp från Midjan kom de till Paran. De tog folk med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, kungen i Egypten. Denne gav Hadad hus, underhåll och land. 19 Farao uppskattade Hadad så mycket att han till hustru gav honom en syster till sin gemål, en syster till drottning Tapenes. 20 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, och Tapenes avvande honom i faraos hus. Sedan vistades Genubat i faraos hus bland faraos söner.

1 Kung. 3:Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. 8 Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

yeled:

1 Mos. 4:23 Lemek sade till sina hustrur: ”Ada och Silla, hör på mig! Ni Lemeks hustrur, lyssna till mina ord: En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke. (Omtalad man: Kain)

1 Mos. 32:22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe.

1 Kung. 12:6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde, och han sade: ”Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?” —  8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade givit honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst.9 Han sade till dem: ”Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?” 10 De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: ”Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss – så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja.

Ynglingarna bad Elisa att ”Gå upp”?

Bakgrunden till ynglingarnas miljö i Betel:

1 Kung. 12:26 Jerobeam tänkte inom sig: ”Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung.”28 Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar av guld och sade till folket: ”Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.” 29 Han ställde upp den ena i Betel, och den andra i Dan. 30 Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter.32 Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. De män som han hade gjort till offerhöjdspräster, lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.

Det handlar om två lag – profetlärljungarna till Elia/Elisa och Betels Baaldyrkare.

2 Kung. 2:9 När de hade kommit över sade Elia till Elisa: ”Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisa sade: ”Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig.”10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte.” 11 Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 15 När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: ”Elias ande vilar på Elisa.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.

Betel fungerade under en tid som ett centrum för Baalsdyrkan, och ynglingar växte under perioder därmed upp i en mycket mörk miljö. De ynglingar som kom för att möta Elisa gjorde det av allt att döma i ont uppsåt med tanke på deras bakgrund, deras uppträdande och antal. Vi vet inte det exakta antalet, men med tanke på att de två björnarna hann med att riva (och kanske döda) 42 av dem, så borde antalet rimligtvis varit långt mycket större. Anfölls 10% av ynglingarna, eller 50%? Vi vet inte, men om det springer runt två björnar som river människor så flyr man. Är man långt ifrån staden och det inte finns många möjligheter att skydda sig så får man göra så gott man kan, men inte ens två björnar kan anfalla hur många som helst.

”Upp med dig, du flintskalle!”

Ynglingarnas uppmaning att Elisa skulle ”gå upp” är förmodligen kopplat till Elias gudomliga himlafärd som ynglingarna förstås hört talas om även om de själva inte bevittnat den. De hade förmodligen redan innan Elias berömda himlafärd insett att han hade en enorm gudomlig kraft – och därmed utgjorde ett hot mot deras egna aktiviteter – men hade Elisa verkligen samma kapacitet? Genom att skymfa Elisa och uppmana honom att försöka repetera detta mirakel så utmanade de även hans rätt att vara Elias lärljunge och att kunna tala för Gud. Om Elisa skulle misslyckas skulle det vara en stor seger för dessa upprorsmakande och Baalbedjande ynglingar som då skulle ha blivit av med både Elia (fysiskt) och kanske även hans lärljunge som en slagen motståndare.

Elisas reaktion gjorde det klart för alla närvarande att han verkligen var Guds utsända, precis som Elia var, och att det därmed var Gud själv som de utmanade och hånade. I stället för vinst kunde de som bevittnade spektaklet se att upprorsmakarnas falska gudar inte kunde hjälpa dem när det som mest behövdes.

Det är inte ens säkert att dessa ynglingar dog. ”Rev ihjäl” är översättningen till svenska av det hebreiska ordet baqa‘ (Strong’s 1234), men ordet har i KJV översatts med cleave, divide, rend, break through, breach, asunder, hatch, brake, burst, cleft, tear, etc. Vi vet alltså inte säkert om de fyrtiotvå ynglingarna skadades, om en del av dem skadades medan andra dog, eller om alla 42 dog av björnarnas framfart. 

Vi ska dessutom alla en gång dö. En del gamla och en del unga, en del goda och en del onda. Det är inte ens självklart att ett långt liv på jorden alltid måste betraktas som något eftersträvansvärt. Under Enoks (Hanok) tid så levde de flesta till de var ca 1000 år gamla, men pga utav att Enok själv levde ett rättfärdigt liv och lydde Gud i allt så fick han sitt liv rejält förkortat. Gud tog hem honom redan vid 365 års ålder, så han fick bara leva 1/3 av ett vanligt liv före floden. Vi lever i en temporär värld och inte i vårt permanenta hem.

Lot fick barn med sina DÖTTRAR? Vad tyckte Gud om det?

lotHändelsen i grottan Adullam

I det stora hela betraktades Abrahams brorson Lot som en rättfärdig man enligt 2 Pet. 2:6-9. Kanske inte på samma lysande sätt som Abraham som i princip lydde Gud i allt, men framför allt höll sig Lot från att dras med i den synd som frodades i Sodom och Gomorra trots att han levde mitt ibland sodomiterna. Det var mycket tack vare Guds löften till Abraham och Abrahams böner som Lot blev räddad från Sodom och Gomorras förstörelse, i kombination med Lots egen rättfärdighet (ja faktiskt) och att Gud helt enkelt ville förstöra städerna pga dess stora synd.

2 Pet. 2:6 Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. 7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter

1 Mos. 19:29 Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.

1 Mos. 26:44 Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar. (1917)

Här nedan är det avsnitt som handlar om hur Lots döttrar fick för sig att försöka rädda världen, och/eller sitt eget trångmål, genom att få barn tillsammans med den enda man som de trodde överlevde något som de trodde var en världsvid katastrof (åtminstone gällande deras område i mellanöstern) – nämligen deras egen far!

1 Mos. 19:30 Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31 Då sade den äldre till den yngre: ”Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man brukar göra överallt på jorden. 32 Kom, så ger vi vår far vin att dricka, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far.33 Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.34 Följande dag sade den äldre till den yngre: ”Jag låg med far i natt. Nu ger vi honom vin att dricka i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far.” 35 Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.36 Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far. 37 Den äldre födde en son som hon gav namnet Moab. Han är stamfader till de nuvarande moabiterna. 38 Den yngre födde också en son som hon gav namnet Ben-Ammi. Han är stamfader till de nuvarande ammoniterna.

Döttrarna var alltså övertygade om att det inte fanns någon annan man i landet än deras egen far som skulle kunna hjälpa dem att få barn och därmed rädda människosläktet från att gå under. Det låter som detta sällskap på tre personer bodde i grottan ganska länge. Hur länge? Månader och år? Enligt Den redliges bok (nedan) så trodde döttrarna att hela världen kanske förstörts, vilket inte motsäger Bibelns uppgift att de trodde att det inte fanns någon annan man än fadern i hela landet. Deras övertygelse är en mycket viktig detalj i sammanhanget eftersom det kan förklara döttrarnas motiv. Motivet var alltså inte (nödvändigtvis) att mätta köttsliga och syndiga begär, utan att försöka få barn och därmed hjälpa världen från att inom en generation bli totalt öde utan några människor överhuvudtaget. Eller också kanske deras fokus låg mer på deras personliga framtida liv snarare än framtiden för jorden. De kanske tänkte på att deras far inte hade så många år kvar i livet, och att de två systrarna efter hans död måste försöka överleva helt ensamma under svåra prövningar för att sedan dö de också – som de allra sista människorna på jorden. De kanske tänkte på sin framtid och möjligheterna att överleva utan en yngre och starkare generation när de själva blivit gamla – om de ens skulle lyckas uppnå en gammal ålder. Resonemanget ursäktar inte handlingen men kanske kan ge en viss förklaring.

Förutom att man som läsare reagerar negativt på själva handlingen (döttrar som får barn med sin egen far), så kanske man också blir fundersam över varför systrarna inte ansåg att fadern skulle ha något att säga till om i saken, då han lurades av dem genom berusning av vin. Vidare kan man tycka att Lot hade en egen vilja och inte behövde dricka för mycket av vinet. Att han gick på samma upplägg två nätter i rad låter också konstigt. Lot märkte inte ens när döttrarna var intima med honom, och då kan man fråga sig om det berodde på en kombination av berusning och ålderdom? Vi vet inte exakt vad som utspelade sig, men vi får hur som helst inte budskapet att det var Gud som uppmanade sällskapet att få barn på detta sätt, utan döttrarna agerade på eget bevåg utifrån sin egen övertygelse att det var motiverat. På sätt och vis så ledde denna handling till det goda att Messias kom att födas just i deras släktlinje, men det betyder inte att det nödvändigtvis var Gud som godkände handlingen.

Det ska också sägas att Lot och hans döttrar levde under en tid innan Mose lag kom i bruk, och det var först i och med Mose lag som exempelvis giftermål mellan syskon blev förbjudet (även om det kanske inte var vanligt förekommande ens innan dess). Som bekant var det inget som hindrade Adam och Evas barn att gifta sig med varandra och få barn (det fanns inga defekta gener att oroa sig för), men i och med de genetiska flaskhalsar som skulle komma i framtiden så blev syskonäktenskap helt förbjudet. Däremot har det aldrig någonsin varit påbjudet för föräldrar att få barn med sina egna barn. Vi kan läsa tidigt i 1 Mosebok att människan skapades för att en man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru. Detta bud kände förmodligen Lots döttrar till, men de kanske också tänkte på budet att vara fruktsamma och föröka sig över jorden. Hur skulle de kunna uppfylla det budet om det endast fanns två kvinnor kvar på hela jorden? Ett sådant resonemang må vara ädelt, men det betyder inte att handlingen var rätt. Om tanken var att lyda Guds bud (vara fruktsamma) så skulle givetvis Gud kunna möjliggöra detta utan att systrarna behövde behövde bryta några bud.

Här kommer samma version ifrån Den redliges bok:

Jasher:19:55 And Lot and two of his daughters that remained with him fled and escaped to the cave of Adullam, and they remained there for some time.56 And Abraham rose up early in the morning to see what had been done to the cities of Sodom; and he looked and beheld the smoke of the cities going up like the smoke of a furnace.57 And Lot and his two daughters remained in the cave, and they made their father drink wine, and they lay with him, for they said there was no man upon earth that could raise up seed from them, for they thought that the whole earth was destroyed.58 And they both lay with their father, and they conceived and bare sons, and the first born called the name of her son Moab, saying, From my father did I conceive him; he is the father of the Moabites unto this day.59 And the younger also called her son Benami; he is the father of the children of Ammon unto this day.60 And after this Lot and his two daughters went away from there, and he dwelt on the other side of the Jordan with his two daughters and their sons, and the sons of Lot grew up, and they went and took themselves wives from the land of Canaan, and they begat children and they were fruitful and multiplied.

Även den judiska historikern Josefus är på samma linje: ”His maiden daughters, in the belief that the whole of humanity had perished, had intercourse with their father, taking care to elude detection; they acted thus to prevent the extinction of the race” ( Ant. 1.205).

Sodom och Gomorras förstörelsesodom

Vi kan få en inblick i den synd som pågick i Sodom och Gomorra när vi läser i Den redliges bok. Här kommer ett litet avnitt, men det finns fler ohyggligheter beskrivna i samma bok:

Jasher 18:11 In those days all the people of Sodom and Gomorrah, and of the whole five cities, were exceedingly wicked and sinful against the Lord and they provoked the Lord with their abominations, and they strengthened in aging abominably and scornfully before the Lord, and their wickedness and crimes were in those days great before the Lord.12 And they had in their land a very extensive valley, about half a day’s walk, and in it there were fountains of water and a great deal of herbage surrounding the water.13 And all the people of Sodom and Gomorrah went there four times in the year, with their wives and children and all belonging to them, and they rejoiced there with timbrels and dances.14 And in the time of rejoicing they would all rise and lay hold of their neighbor’s wives, and some, the virgin daughters of their neighbors, and they enjoyed them, and each man saw his wife and daughter in the hands of his neighbor and did not say a word.15 And they did so from morning to night, and they afterward returned home each man to his house and each woman to her tent; so they always did four times in the year.16 Also when a stranger came into their cities and brought goods which he had purchased with a view to dispose of there, the people of these cities would assemble, men, women and children, young and old, and go to the man and take his goods by force, giving a little to each man until there was an end to all the goods of the owner which he had brought into the land.17 And if the owner of the goods quarreled with them, saying, What is this work which you have done to me, then they would approach to him one by one, and each would show him the little which he took and taunt him, saying, I only took that little which thou didst give me; and when he heard this from them all, he would arise and go from them in sorrow and bitterness of soul, when they would all arise and go after him, and drive him out of the city with great noise and tumult.

En ängel manade Lot att fly till bergen, men Lot övertalade honom att låta honom fly till den lilla staden Soar som också var i närheten. Själva namnet antyder på hebreiska att det verkligen var en liten stad som förmodligen därför inte innehöll särskilt många människor. Kan det vara så att de få som befann sig i staden flydde hals över huvud när de noterade vad som hände uppe i himlen (eld och svavel) ovanför grannstäderna Sodom och Gomorra? Historien säger att Lots fru och hans två döttrar följde efter honom, men frågan är om de tog exakt samma flyktväg? Lots fru (enligt Den redliges bok heter hon Ado) omkom rätt snart då hon som bekant såg sig tillbaka, men hur var det med de två döttrarna? Vi kan läsa att det var Lot som änglarna tog i handen för att leda ut ur Sodom, och i den efterföljande konversationen så uttrycker sig Lot hela tiden om jag, mig, mitt, etc. Varför uttryckte han sig aldrig i vi-form? Kan det ha varit så att de övriga (med eller utan Lots hustru) flydde upp till bergen och att Lot skyndade vidare ytterligare en liten sträcka till Soar kanske med planerna att iordningsställa ett permanent boende för sig själv och sina döttrar?

Detta är ingen stor fråga, men det jag vill komma fram till är att Lots döttrar kan ha haft  anledning att tro att hela området, ja kanske hela världen, förstörts genom eld och svavel och att det inte fanns några människor som överlevde händelsen förutom deras eget lilla sällskap på tre personer.

 1 Mos. 19: 15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: ”Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.” 16 När Lot dröjde tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom. De förde ut honom, och först när de var utanför staden släppte de honom.17 När de hade fört ut dem sade en: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.”18 Men Lot sade till dem: ”O nej, Herre. 19 Din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och du har visat din stora godhet mot mig genom att rädda mitt liv. Men jag kan inte fly upp till bergen, för då kan olyckan hinna ifatt mig så att jag dör. 20 Se, staden där borta ligger ju nära. Det är lätt att fly dit och den är liten. Låt mig fly dit, så att jag får leva. Staden är ju liten.” 21 Då svarade han honom: ”Jag skall göra som du vill också i detta. Jag skall inte omstörta staden du talar om. 22 Men skynda dig att fly dit, ty jag kan inte göra något förrän du är där.” Därav fick staden namnet Soar.23 Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. 24 Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. 25 Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. 26 Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod.

Det finns intressant information om ammoniter och moabiter i 5 Mosebok. Det börjar med hänvisning till äktenskapsbrott och blodskam, där de som gjort sig skyldiga till detta inte ska kunna komma in i Herrens församling ens i tionde led. Samma straff väntar ammoniter och moabiter, men då är orsaken att de inte gav mat och dryck till israeliterna under Exodus. En synd kan givetvis inte ärvas, men förbannelser och välsignelser kan ibland ”ärvas” på ett sådant sätt att det sträcker sig över en eller flera generationer. (Jämför exempelvis med alla kvinnors smärta vid barnafödande pga Eva, etc). Då handlar det aldrig om människornas själar eller att Gud skulle förhindra oskyldiga från att komma in i Guds rike, utan det handlar om det fysiska och temporära jordelivet.

5 Mos. 23:Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i Herrens församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i Herrens församling.Ingen ammonit eller moabit skall komma in i Herrens församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i Herrens församling, detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig. — 7 Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling.8 Barn som föds av dem i tredje led må komma in i Herrens församling.

Läs gärna om Abrahams rättfärdighet i denna bloggartikel.

Jesus was constantly worshiped, and told us to worship and serve only GOD

worshipWe are not supposed to translate ”proskyneó” in different ways depending on the person it’s related to

The English word ”worship” is translated from the Greek word proskyneó (Strong’s 4352). Even if ”worship” is the most common translation, it can also hold the meaning of bowing down for someone in order to express profound reverence, and/or perhaps to make supplication before a person with power and authority (like an ancient King) or to make a plea. In the New Testament we can see that this word is used for God, Jesus (who is God) and false gods.

It would be dishonest to translate the word with ”worship” whenever it’s about God (the Father), and ”to bow down to”, whenever it’s about the son.That would just be evidence of that the translater has made up his mind in advance to manipulate the text to get the desired result. There is no grammatical rule that says that we should translate the word in such a way, so this means that there must be another reason for doing so (namely to prevent the text from saying that Jesus is God and worthy to be worshiped as God).

KJV translates the word to: worship (60 times).

NASB translates the word to: worship (32), worshiped (17), worshipers (1), worshiping (1), worships (1), bow down (1), bow down before (1), bowed down (1), bowed down before (2), bowing before (1), bowing down (1), prostrated himself before (1)

”Proskyneó” is used 55 times in the Jehova’s witnesses English Bible (The New World Translation), but despite that fact that the word is used in reference to Jesus in over 25% of the times, this word is never translated to ”worship” in any of those cases! However, if the word is used in relation to the devil, demons and false gods  the word is translated to ”worship” (apart from being  used for Jehova).  This is not sound hermeneutics, but clearly an attempt to avoid the undesired result of seeing Jesus being worshiped.

”Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve”

When the devil suggested that Jesus should worship him, Jesus replied that ”thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve”. This certainly doesn’t sound like Jesus gives room for the possibility to worship also other beings. It rather sounds as though he is saying that God is the only one we should worship because we are to be his servants alone. Satan didn’t respond back to Jesus: ”Ok, you say you shall worship the Lord, and that’s fine, but how about worshiping also me? What’s wrong with worshiping (proskyneó) a bunch of different people or beings?”. Jesus already took care of that thought when he explained that it’s the LORD we should worship and serve him only. 

Matt. 4:9 And saith unto him, All these things will I give thee, if thou wilt fall down and WORSHIP me.10 

Luke 4:8 And Jesus answered and said unto him, Get thee behind me, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

When Jesus says ”It is written”, he is referring to the below commandment from God during the time of Moses, where worshiping is in reference to God.

Deut. 6:13 Thou shalt fear the Lord thy God, and serve him, and shalt swear by his name.14 Ye shall not go after other gods, of the gods of the people which are round about you;15 (For the Lord thy God is a jealous God among you) lest the anger of the Lord thy God be kindled against thee, and destroy thee from off the face of the earth.

In the old testament naturally ”worshiping” is used loads of times in relation to God (from Hebrew), with repeated warnings to the Israelites to not worship other gods. ”Worshiping” and ”serving” are often used together, and whether used together or separately they are strongly connected to GOD.

Ex. 34:14 For thou shalt worship no other god: for the Lord, whose name is Jealous, is a jealous God:

Deut. 30:17 But if thine heart turn away, so that thou wilt not hear, but shalt be drawn away, and worship other gods, and serve them;

Daniel 3:14 Nebuchadnezzar spake and said unto them, Is it true, O Shadrach, Meshach, and Abednego, do not ye serve my gods, nor worship the golden image which I have set up?—Then Nebuchadnezzar spake, and said, Blessed be the God of Shadrach, Meshach, and Abednego, who hath sent his angel, and delivered his servants that trusted in him, and have changed the king’s word, and yielded their bodies, that they might not serve nor worship any god, except their own God.

Acts 7:41 And they made a calf in those days, and offered sacrifice unto the idol, and rejoiced in the works of their own hands.42 Then God turned, and gave them up to worship the host of heaven; as it is written in the book of the prophets, O ye house of Israel, have ye offered to me slain beasts and sacrifices by the space of forty years in the wilderness?43 Yea, ye took up the tabernacle of Moloch, and the star of your god Remphan, figures which ye made to worship them: and I will carry you away beyond Babylon.

We are supposed to worship HIM that made the heaven and earth, and sea. Who is that? God (Yahweh) is naturally said to have done all that (and no one was with him) and Jesus as well. The only way to make sense of this is to accept the clear Biblical teaching that Jesus is God.

Rev. 14:6 And I saw another angel fly in the midst of heaven, having the everlasting gospel to preach unto them that dwell on the earth, and to every nation, and kindred, and tongue, and people,7 Saying with a loud voice, Fear God, and give glory to him; for the hour of his judgment is come: and WORSHIP HIM THAT MADE HEAVEN, AND EARTH, and the sea, and the fountains of waters

Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:

Col. 1:16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created BY HIM, and for him:17 And he is BEFORE ALL THINGS, and by him all things consist.18 And he is the head of the body, the church: who is the beginning, the firstborn from the dead; that in all things he might have the preeminence.19 For it pleased the Father that in him should all fulness dwell

Anti-Trinitarian might suggest that Jesus wouldn’t be worshiping a God if he is God himself, but this means they have not understood the classical trinity. Jesus was also man like us, and as man he communicated with his Father (part of the same trinity) through prayers and worship. Do read my article about Jesus free will subordination to his Father when he (Jesus) became man.

John. 17:5 And now, O Father, glorify thou me with thine own self with the glory which I had with thee BEFORE the world was.— 24 Father, I will that they also, whom thou hast given me, be with me where I am; that they may behold my glory, which thou hast given me: for thou lovedst me BEFORE the foundation of the world.

To worship other human beings – or other beings/things – is to break the first commandment

Acts  7:43 Yea, ye took up the tabernacle of Moloch, and the star of your god Remphan, figures which ye made to worship them: and I will carry you away beyond Babylon.

Rev. 9:20 And the rest of the men which were not killed by these plagues yet repented not of the works of their hands, that they should not worship devils, and idols of gold, and silver, and brass, and stone, and of wood: which neither can see, nor hear, nor walk:

Rev. 16:2 And the first went, and poured out his vial upon the earth; and there fell a noisome and grievous sore upon the men which had the mark of the beast, and upon them which worshipped his image.

Rev. 19: 20 And the beast was taken, and with him the false prophet that wrought miracles before him, with which he deceived them that had received the mark of the beast, and them that worshipped his image. 

Bible verses where we can see Jesus being worshipedworship 4

Jesus had all chances in the world to correct at least one of the multiple people who worshiped him in the NT (taking glory away from God?), but he never once stopped anyone from doing so. Wouldn’t it be a good idea to teach confused Bible readers that they are wrong for believing Jesus is God even though his own Father calls him God in Hebr. 1:8? He could easily have said to someone: ”Hey, worship GOD instead of me. It’s better that you focus on the Creator when it comes to worshiping, or else people might start believing that I’m God too and just as powerful”. Maybe we can so often read about Jesus being God and being worshiped, precisely because he is God and part of the trinity? If we consider the fact that Jesus was a man who taught us that we should worship and serve God alone, he lets himself be worshiped an awful lot! Just read the verses further down below. Was Jesus a blasphemer and a liar when he spoke to the devil in the desert, or is Jesus in fact GOD? I believe the latter.

The wise men worshiped Jesus, which was a smart thing to do because this child was to be called ”Mighty God” among other glorious names. A little child would not be able to realize that someone is bowing down to show him honor, but if he is a deity, it would make sense to worship him regardless of his age.

Matt. 2:2 Saying, Where is he that is born King of the Jews? for we have seen his star in the east, and are come to worship him. —7 Then Herod, when he had privily called the wise men, enquired of them diligently what time the star appeared.8 And he sent them to Bethlehem, and said, Go and search diligently for the young child; and when ye have found him, bring me word again, that I may come and worship him also.—.11 And when they were come into the house, they saw the young child with Mary his mother, and fell down, and worshipped him: and when they had opened their treasures, they presented unto him gifts; gold, and frankincense and myrrh.

Isa. 9:6 For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called Wonderful, Counsellor, The MIGHTY GOD, The everlasting Father, The Prince of Peace.7 Of the increase of his government and peace there shall be no end, upon the throne of David, and upon his kingdom, to order it, and to establish it with judgment and with justice from henceforth even for ever. The zeal of the Lord of hosts will perform this.

Isa. 7:14 Therefore the Lord himself shall give you a sign; Behold, a virgin shall conceive, and bear a son, and shall call his name Immanuel. (Immanuel = God with us)

Other verses in the Bible that shows Jesus being worshiped:

Matt. 9:18 While he spake these things unto them, behold, there came a certain ruler, and worshipped him, saying, My daughter is even now dead: but come and lay thy hand upon her, and she shall live.19 And Jesus arose, and followed him, and so did his disciples.

Matt. 14:33 Then they that were in the ship came and worshipped him, saying, Of a truth thou art the Son of God.

Matt. 28:9 And as they went to tell his disciples, behold, Jesus met them, saying, All hail. And they came and held him by the feet, and worshipped him.10 Then said Jesus unto them, Be not afraid: go tell my brethren that they go into Galilee, and there shall they see me.

Matt. 28:16 Then the eleven disciples went away into Galilee, into a mountain where Jesus had appointed them.17 And when they saw him, they worshipped him: but some doubted.18 And Jesus came and spake unto them, saying, All power is given unto me in heaven and in earth.

Mark 5:6 But when he saw Jesus afar off, he ran and worshipped him,7 And cried with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of the most high God? I adjure thee by God, that thou torment me not

Matt. 8:2 And, behold, there came a leper and worshipped him, saying, Lord, if thou wilt, thou canst make me clean.

Matt. 15:24 But he answered and said, I am not sent but unto the lost sheep of the house of Israel.25 Then came she and worshipped him, saying, Lord, help me.

Matt. 20:20 Then came to him the mother of Zebedee’s children with her sons, worshipping him, and desiring a certain thing of him.21 And he said unto her, What wilt thou? She saith unto him, Grant that these my two sons may sit, the one on thy right hand, and the other on the left, in thy kingdom.

Luke 24:50 And he led them out as far as to Bethany, and he lifted up his hands, and blessed them.51 And it came to pass, while he blessed them, he was parted from them, and carried up into heaven.52 And they worshipped him, and returned to Jerusalem with great joy:

John 9:35 Jesus heard that they had cast him out; and when he had found him, he said unto him, Dost thou believe on the Son of God?36 He answered and said, Who is he, Lord, that I might believe on him?37 And Jesus said unto him, Thou hast both seen him, and it is he that talketh with thee.38 And he said, Lord, I believe. And he worshipped him.

Hebr. 1:6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.

Rev. 5:8 And when he had taken the book, the four beasts and four and twenty elders fell down before the Lamb, having every one of them harps, and golden vials full of odours, which are the prayers of saints.—13 And every creature which is in heaven, and on the earth, and under the earth, and such as are in the sea, and all that are in them, heard I saying, Blessing, and honour, and glory, and power, be unto him that sitteth upon the throne, and unto the Lamb for ever and ever.14 And the four beasts said, Amen. And the four and twenty elders fell down and worshipped him that liveth for ever and ever.

Rev. 15:4 Who shall not fear thee, O Lord, and glorify thy name? for thou only art holy: for all nations shall come and worship before thee; for thy judgments are made manifest.

lammOther verses where the same Greek word is translated with ”worship” 

The Samarian woman and Jesus are discussing the proper place to worship, so apparently proskyneó is normally viewed as ”worshiping God” rather than just bowing down to honor someone. Jesus mentions that the Samarians are worshiping what they don’t know – which would be an odd thing to say if the Samarians normally bowed down and honored people they don’t know. It is possible, however, for heathens to worship a Creator that they really don’t know. Jesus also emphasizes the importance of worshiping (the Father) in spirit and in truth, which would also be an unusual thing to say if proskyneó concerns bowing down and honor mere mortal men.

John 4:19 The woman saith unto him, Sir, I perceive that thou art a prophet.20 Our fathers worshipped in this mountain; and ye say, that in Jerusalem is the place where men ought to worship.21 Jesus saith unto her, Woman, believe me, the hour cometh, when ye shall neither in this mountain, nor yet at Jerusalem, worship the Father.22 Ye worship ye know not what: we know what we worship: for salvation is of the Jews.23 But the hour cometh, and now is, when the true worshippers shall worship the Father in spirit and in truth: for the Father seeketh such to worship him.24 God is a Spirit: and they that worship him must worship him in spirit and in truth.25 The woman saith unto him, I know that Messias cometh, which is called Christ: when he is come, he will tell us all things.26 Jesus saith unto her, I that speak unto thee am he.

Surely the goal with feasts isn’t to bow down to people and honor them?

Acts 8:27 And he arose and went: and, behold, a man of Ethiopia, an eunuch of great authority under Candace queen of the Ethiopians, who had the charge of all her treasure, and had come to Jerusalem for to worship ( + Acts 24:11)

John 12:20 And there were certain Greeks among them that came up to worship at the feast:

Rev. 11:1 And there was given me a reed like unto a rod: and the angel stood, saying, Rise, and measure the temple of God, and the altar, and them that worship therein.

1 Cor. 14:24 But if all prophesy, and there come in one that believeth not, or one unlearned, he is convinced of all, he is judged of all:25 And thus are the secrets of his heart made manifest; and so falling down on his face he will worship God, and report that God is in you of a truth.

Hebr. 11: 21 By faith Jacob, when he was a dying, blessed both the sons of Joseph; and worshipped, leaning upon the top of his staff.

Matt. 18:25 But forasmuch as he had not to pay, his lord commanded him to be sold, and his wife, and children, and all that he had, and payment to be made.26 The servant therefore fell down, and worshipped him, saying, Lord, have patience with me, and I will pay thee all. (A parable where the King is a picture of God the Father).

Rev. 4:And the four beasts had each of them six wings about him; and they were full of eyes within: and they rest not day and night, saying, Holy, holy, holy, Lord God Almighty, which was, and is, and is to come.And when those beasts give glory and honour and thanks to him that sat on the throne, who liveth for ever and ever,10 The four and twenty elders fall down before him that sat on the throne, and worship him that liveth for ever and ever, and cast their crowns before the throne, saying,11 Thou art worthy, O Lord, to receive glory and honour and power: for thou hast created all things, and for thy pleasure they are and were created.

Rev. 7: 9 After this I beheld, and, lo, a great multitude, which no man could number, of all nations, and kindreds, and people, and tongues, stood before the throne, and before the Lamb, clothed with white robes, and palms in their hands;10 And cried with a loud voice, saying, Salvation to our God which sitteth upon the throne, and unto the Lamb.11 And all the angels stood round about the throne, and about the elders and the four beasts, and fell before the throne on their faces, and worshipped God,—14 And I said unto him, Sir, thou knowest. And he said to me, These are they which came out of great tribulation, and have washed their robes, and made them white in the blood of the Lamb.15 Therefore are they before the throne of God, and serve him day and night in his temple: and he that sitteth on the throne shall dwell among them.17 For the Lamb which is in the midst of the throne shall feed them, and shall lead them unto living fountains of waters: and God shall wipe away all tears from their eyes.

The reason given for worshiping him on the throne is due to him being the Creator of all things. We have already established that Jesus (as well as his Father) fits this description. Who is further living for ever and ever? Jesus is said to live for ever and ever. Compare:

Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.10 And, Thou, Lord, in the beginning hast laid the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands:11 They shall perish; but thou remainest; and they all shall wax old as doth a garment;12 And as a vesture shalt thou fold them up, and they shall be changed: but thou art the same, and thy years shall not fail.

Rev. 1:7 Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which pierced him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen.8 I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord, which is, and which was, and which is to come, the Almighty.9 I John, who also am your brother, and companion in tribulation, and in the kingdom and patience of Jesus Christ, was in the isle that is called Patmos, for the word of God, and for the testimony of Jesus Christ.10 I was in the Spirit on the Lord’s day, and heard behind me a great voice, as of a trumpet,11 Saying, I am Alpha and Omega, the first and the last: —12 And I turned to see the voice that spake with me. And being turned, I saw seven golden candlesticks;13 And in the midst of the seven candlesticks one like unto the Son of man, clothed with a garment down to the foot, and girt about the paps with a golden girdle.—17 And when I saw him, I fell at his feet as dead. And he laid his right hand upon me, saying unto me, Fear not; I am the first and the last:18 I am he that liveth, and was dead; and, behold, I am alive for evermore, Amen; and have the keys of hell and of death.

Rev. 11:15 And the seventh angel sounded; and there were great voices in heaven, saying, The kingdoms of this world are become the kingdoms of our Lord, and of his Christ; and he shall reign for ever and ever.16 And the four and twenty elders, which sat before God on their seats, fell upon their faces, and worshipped God,17 Saying, We give thee thanks, O Lord God Almighty, which art, and wast, and art to come; because thou hast taken to thee thy great power, and hast reigned.

John 8:24 I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I AM HE he, ye shall die in your sins.25 Then said they unto him, Who art thou? And Jesus saith unto them, Even the same that I said unto you from the beginning.

The apostle Peter and the Angel who spoke with John, refused to be worshiped

If someone would fall down before our feet and and start worshiping us, the normal thing to do would be to worship 3ask the person to please rise up immediately – unless we’re God…That’s exactly what the apostle Peter and the Angel in Revelations did. As a reason Peter said ”stand up, I myself also am a man”, and the Angel said ”See thou do it not: for I am thy fellowservant,—WORSHIP GOD”. So it’s not enough to be a disciple of Jesus, an apostle, a righteous servant or a prophet, because it would be wrong to be ”worshiped” anyway. We should worship GOD, says the Angel Gabriel.

Acts 10:25 And as Peter was coming in, Cornelius met him, and fell down at his feet, and worshipped him.26 But Peter took him up, saying, STAND UP; I MYSELF ALSO AM A MAN.

Rev. 22:8 And I John saw these things, and heard them. And when I had heard and seen, I fell down to worship before the feet of the angel which shewed me these things.9 Then saith he unto me, See thou do it not: for I am thy fellowservant, and of thy brethren the prophets, and of them which keep the sayings of this book: WORSHIP GOD.

Rev. 19:10 And I fell at his feet to worship him. And he said unto me, See THOU DO IT NOT: I AM THY FELLOWSERVANT, and of thy brethren that have the testimony of Jesus: worship God: for the testimony of Jesus is the spirit of prophecy.

If it’s not a big deal to be ”worshiped” (someone bowing down to them to give honor), Jesus, Peter and the Angel Gabriel were not aware of it.

Hebr. 1:6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And let all the angels of God worship him.

Also the Watchtower (the JW:s newspaper) acknowledged in a very early newspaper number that Jesus was being worshiped, even if they incorrectly suggested he is only one God among many.

”The fact that our Lord received worship is claimed by some to be an evidence that while on earth he was God the Father disguised in a body of flesh and not really a man. Was he really worshiped, or is the translation faulty? Yes we believe our Lord Jesus while on earth was really worshiped, and properly so. While he was not the God, Jehovah, he was a God. The word ‘God’ signifies a ‘mighty one,’ and our Lord was indeed a mighty one. So it is stated in the first two verses of the gospel of John. It was proper for our Lord to receive worship in view of his having been the only begotten of the Father. . .” (The Watchtower, July 15, 1898, p. 216.)

The below verse (1 Chron. 29:20) is sometimes used by Jehovah’s Witnesses to minimize the importance of Jesus being worshiped throughout the New Testament, despite that he informed the devil that we should worship GOD and serve him only.

1 Chron 29:20 And David said to all the congregation, Now bless the Lord your God. And all the congregation blessed the Lord God of their fathers, and bowed down their heads, and worshipped the Lord, and the king.21 And they sacrificed sacrifices unto the Lord, and offered burnt offerings unto the Lord, on the morrow after that day, even a thousand bullocks, a thousand rams, and a thousand lambs, with their drink offerings, and sacrifices in abundance for all Israel:22 And did eat and drink before the Lord on that day with great gladness. And they made Solomon the son of David king the second time, and anointed him unto the Lord to be the chief governor, and Zadok to be priest.

Obviously King David was of the opinion that it would be wrong to break the first commandment by placing other human beings on par with God – much less himself. However, nothing is wrong with a congregation that worships the LORD (not David), and that also takes the chance to show appreciation and honor also king David. The case could be that it’s about divine worship of the Lord and civil homage for the King. There was no rule that they had to separate their actions by first allotting some time to worship God, and then in union cease worshiping God and proceed to the next step on their agenda – which would be honoring their king. It’s possible to do both at the same time.

Överlämna den mannen åt SATAN till KÖTTETS FÖRDÄRV? – 1 Kor. 5:5

ros (1)överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. (1 Kor. 5:4-5)

Det finns kristna som menar att mannen som det talas om i ovan verser inte förlorade sin frälsning trots att han var inblandad i en så stor synd ”som man inte ens finner bland hedningarna”. Mannen i fråga hade förmodligen inte alltid varit involverad i en sådan synd eftersom han under en tid varit med i en kristen gemenskap, men under tidens gång så valde han uppenbarligen den bredare vägen till fördärvet. (Men alla kan förstås omvända sig och återfå livet…)

När vi läser att Paulus ansåg att man borde överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, så betyder det inte att den metoden garanterat skulle komma att lyckas. Däremot så var syftet med en sådan behandling att frälsa hans själ, och man skulle komma närmare ett sådant slutmål genom att reagera på hans synd och avlägsna honom från den kristna gruppen. Att bara låtsas som det regnar och låta en medlem som utför uppenbara synder få stanna, är i princip att godkänna hans aktiviteter. Men Paulus kritiserar församlingsledarna för att inte rakryggat ha försvarat ljuset från mörkret, och Paulus egen ståndpunkt är att han omedelbart kunnat göra en sann bedömning om denne man – utan att ens ha träffat honom – eftersom en sådan uppenbar och pågående synd alltid är detsamma som en separation från Gud. Lite surdeg syrar hela degen och därför är det bäst både för församlingen och för mannen själv, att de är åtskilda för att inte göra skadan värre och för att förhoppningsvis få mannen på bättre tankar.

Paulus säger inte att vi ska undvika alla onda människor i hela världen (för då skulle vi ju själva inte kunna leva kvar i världen), men han säger att vi inte ska ”umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan”. Var och en förstår nog att man måste fortsätta att umgås med familj, släkt, grannar, klasskamrater och arbetskamrater även om de inte är troende, och folk skulle inte bara anta att man deltar i deras gärningar även om man umgås med dem, eftersom vi själva inte har något val vad gäller sådana kontakter. Men när det gäller frivilliga vänner och kontakter så borde det naturliga vara att man inte känner att man har något gemensamt med människor som lever i uppenbar synd och att man heller inte vill tillbringa tid med dem då de utför sin synd. Att evangelisera bland syndare är förstås naturligt, men att exempelvis sitta tillsammans med andra på en rökig krog där det är vanligt med alkoholberusning och svordomar, borde kännas obehagligt och helt främmande för kristna. Vad ger det oss, såvida vi inte kan visa på en väg till himmelriket för dessa vilsna själar?

Paulus säger inte att man genast ska resa sig upp och gå så fort man upplever att en församlingsmedlem syndat (om man upplever att det är en synd så kan man välja att ta upp saken med sin broder/syster) men han ger exempel på synder som är så uppenbara både för närstående och utomstånde, att man borde upphöra med närmare kontakter för att inte låta surdegen få effekt även på andra. De synder som Paulus listar är ofta lätta att upptäckas både av troende och icke-troende eftersom synden är alltför uppenbar. Umgås vi med sådana syndare i deras syndiga miljöer så kan förstås utomstående anta att vi godkänner en sådan livsstil och att vi förmodligen är precis likadana själva. Vi har ett ansvar för hur vi lever, och svagare människor kan komma på fall. Men framför allt borde vi skruva på oss i stolarna om vi umgicks med sådana personer eftersom en miljö som infiltrerats av synd borde upptäckas av den helige Ande som bor i oss. Det bör dock inte handla om att föraktfullt se ner på folk som om vi ansåg att de är sämre människor än oss själva, utan vi borde känna medlidande och med en innerlig önskan om att få dessa människor att inse sina världsliga vanor och i stället söka sig till den ende Guden som kan förlåta synder.

Om en person lever i uppenbara synder och vägrar att omvända sig så är han ond, och om det handlar om en broder/syster (församlingsmedlem) så menar Paulus att vi borde driva en sådan person ifrån oss. Han säger inte att vi aldrig mer får hälsa på personen, eller aldrig mer prata med en sådan person (det är alltid bra att prata med personer i hopp om att de ska omvända sig), men det handlar om att personen inte kan var kvar i samma vänskapskrets – för allas bästa.

1 Kor.5:1 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade degI mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Samma grekiska ord som är översatt med ond (ponēros, Strong’s 4190) i v.13 återfinns även i Matt.13:49-50, och i det fallet är det inte roligt att tillhöra de som är onda:

Matt.13:49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de ONDA från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Samma ord som översatts med otukt (porneia, Strong’s 4202) i v. 1 återfinns även i Gal. 5:19-21, och där ser vi att de som är inblandade i en sådan synd inte skall ärva Guds rike. Det är ingen god idé att dela församling (där man är andliga bröder och systrar) med människor som inte är på väg till himlen.

Gal.5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Det ser ut som det är samme man som det talas om i Paulus nästföljande brev till korinthierna (läs 2 Kor. 2), och det innebär i så fall att det var en bra metod att avlägsna den syndaren ifrån resten av församlingen – för det verkar ha inneburit att mannen ifråga kommit till insikt om sin stora synd och kanske förstått att övriga församlingsmedlemmar inte haft något annat val än att avlägsna surdegen (honom själv) från resten av degen. Paulus menar att det också är viktigt att förlåta en syndare och visa honom kärlek, men det är inte kärleksfullt gentemot någon att återta en oomvänd syndare till en kristen gemenskap.  Däremot en syndare som omvänt sig.

2 Kor.2:1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade IGEN. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. —Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket.Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorgDärför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Däremot är nedan verser goda att ha i åtanke när det handlar om att rädda människor från syndens grepp:

Jak.5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

It is not in man that walketh to direct his steps? – Jer. 10:23

direct stepsJer. 10:23 Lord, I know that the way of man is not in himself: it is not in man that walketh to DIRECT HIS STEPS

Some people seem to believe, that if you manage to find ”God directs his steps” in a bible verse or two, then this means that God directs ALL steps of ALL people ALL THE TIME with NO EXCEPTION and with NO involvement by man.

God is in Jer. 10:23 speaking to Israel through the prophet of Jeremiah. God warns the israelites from doing as the heathens (who were acting against the will of God) by not being dismayed by the signs in heaven. Instead of letting the stars direct our steps, we should let God direct our steps – but then we have to seek his will. ”The customs of the people are in vain” according to God, and as an example he gives details about the heathens decorating and erecting false idols to worship. This is actually the same verses which some people commonly use to show that it’s a sin to make use of christmas trees, but they fail to see that this is about building false idols.

For the customs of the people are vain: for one cutteth a tree out of the forest, the work of the hands of the workman, with the axe.They deck it with silver and with gold; they fasten it with nails and with hammers, that it move not.They are upright as the palm tree, but speak not: they must needs be borne, because they cannot go. Be not afraid of them; for they cannot do evil, neither also is it in them to do good.

As a contrast to mute and false gods, GOD is a living God! We are also told that his WRATH will cause people to tremble, because apparently people’s behavior sometimes cause God to be angry and to show indignation at their doings. Things definitely don’t always turn out the way God wants, and false gods and other sins always happen against his will.

10 But the Lord is the true God, he is the living God, and an everlasting king: at his wrath the earth shall tremble, and the nations shall not be able to abide his indignation.

Their false gods have certainly not made the heavens and the earth, so they are worshiping them in vain. They are breaking the first commandment, which is to worship God alone.

11 Thus shall ye say unto them, The gods that have not made the heavens and the earth, even they shall perish from the earth, and from under these heavens—14 Every man is brutish in his knowledge: every founder is confounded by the graven image: for his molten image is falsehood, and there is no breath in them.15 They are vanity, and the work of errors: in the time of their visitation they shall perish.

But not all people are wicked heathens who worship false gods. At least they are not supposed to! God seems to fear that the crimes of the heathen will even affect the children of Jacob.

16 The portion of Jacob is not like them: for he is the former of all things; and Israel is the rod of his inheritance: The Lord of hosts is his name.

God’s tabernacle is spoiled, and his children are gone forth of him (even risking to devour the children of Jacob), and God is grieved that they have stopped caring for his tabernacle the way they used to. Even the pastors have become brutish and they have not sought the Lord. For this reason (their refusal to seek the Lord) they shall not prosper, and the consequence will be that their flocks shall be scattered. So not only are the heathens involved in wickedness, but God’s own children are too!

20 My tabernacle is spoiled, and all my cords are broken: my children are gone forth of me, and they are not: there is none to stretch forth my tent any more, and to set up my curtains.21 For the pastors are become brutish, and have not sought the Lord: therefore they shall not prosper, and all their flocks shall be scattered.

It’s in this context that v. 23 comes in. A man is not supposed to turn his back on God by not seeking his guidance, and to drift away in his own ways. Man is not supposed to direct his own steps, but God is supposed to direct his steps – which is impossible if man doesn’t even seek God. Man is supposed to be corrected by God, but the heathens have chosen to not seek God or call on his name. They have eaten up even Jacob! No wonder God is grieved and uses Jeremiah to warn his unruly people.

23 Lord, I know that the way of man is not in himself: it is not in man that walketh to direct his steps.24 Lord, correct me, but with judgment; not in thine anger, lest thou bring me to nothing.25 Pour out thy fury upon the heathen that know thee not, and upon the families that call not on thy name: for they have eaten up Jacob, and devoured him, and consumed him, and have made his habitation desolate.

The promise is that if we acknowledge the Lord in all our ways, HE SHALL DIRECT OUR STEPS!

Prov. 1 My son, forget not my law; but let thine heart keep my commandments:For length of days, and long life, and peace, shall they add to thee.Let not mercy and truth forsake thee: bind them about thy neck; write them upon the table of thine heart:So shalt thou find favour and good understanding in the sight of God and man.Trust in the Lord with all thine heart; and lean not unto thine own understanding.In all thy ways acknowledge him, and he shall direct thy paths.Be not wise in thine own eyes: fear the Lord, and depart from evil.

You can also read about Proverbs 16:4-9 here and Proverbs 21:1 here.