Tag Archive | synd

Jesus lärljungar blev kallade men verkar ha återvänt som fiskare

Fiskarna (männen, inte djuren) lämnade onekligen allt och följde Jesus med en gång, men det verkar som åtminstone några utav dem återgick till sina sysslor och kanske ångrade sig? Jag kan inte bevisa det, men om detta inte är vad som egentligen hände så har vi en bibelmotsägning. Jag ska förklara…

I Matteus 4 så kan vi läsa om den första kallelsen till de fyra fiskarna att följa Jesus och bli hans lärljungar. Vi kan även läsa om kallelsen i Markus 1, Lukas 5 och Johannes 21.

I Lukas 4:38-39 så kan vi läsa att Petrus svärmor blev helad INNAN kallelsen av de fyra fiskarna men i berättelsen i Matteus och Markus så inträffar helandet EFTER kallelsen.

Vi kan också läsa om väldigt olika omständigheter kring kallelsen i de olika evangelierna.  I en berättelse så är Jesus nästan pressad ner i vattnet pga den stora folkmängden, och i en annan berättelse så verkar han gå en ensam promenad utmed strandkanten samtidigt som han kallar alla fiskarna på en gång – såsom i Lukas evangelium – med inga människor runtomkring sig. Men i Matteus och Markus så kallar han dem två i taget. I Matteus så kan vi inte läsa att fiskarna fick massor med fisk, men i Lukas så får de så mycket fisk att näten börjar spricka.

Så enda sättet att få ihop dessa olika versioner verkar vara att fiskarna omedelbart följde Jesus (eftersom det står så) MEN att de vid ett senare tillfälle återvände till sina gamla sysslor. Åtminstone några av dem, och framför allt Peter. Det är förstås ingen motsättning att välja att följa Jesus men att ändå ha kvar fiskeriet som medel att få in fisk, men det är just KALLELSEN att följa Jesus och bli hans lärljunge som verkar ha skett vid mer än ett tillfälle trots att det borde ha räckt med en. Detta skulle kunna förklara varför Petrus sa till Jesus (efter miraklet med den enorma mängden fisk i näten) “Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa”. Det finns få andra förklaringar till en sådan kommentar vid det tillfället. Att se näten fulla med fisk borde inte vara något att känna sig syndig över. Såvida han inte kände med sig att han blivit kallad tidigare men återvänt till sitt gamla liv…

Matteus

Kallelsen först:

Matteus 4: 18Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.19Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.»20Strax lämnade de näten och följde honom. 21När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.22Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

Petrus svärmor efteråt:

Matteus 8:5När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom— 14När Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. 15Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

Lukas

Petrus svärmor först:

Lukas 4:38Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. 39Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.

Kallelsen efteråt:

Lukas 5: Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö2fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. 3Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten. 4Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.» 5Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»  6Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder. 7Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. 8När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.» 9Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, 10jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.» 11Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.

Markus

Kallelsen först:

Markus 1: 16När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.17Och Jesus sade till dem: »Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.» 18Strax lämnade de näten och följde honom. 19När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten, också de, och ordnade sina nät.  20Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin fader Sebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom. 21Sedan begåvo de sig in i Kapernaum; och strax, på sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade.

Petrus svärmor efteråt:

Markus 1: 29Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas’ hus.  30Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne.31Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

Johannes variant

Johannes 1: 38Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»  39Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid den tionde timmen. 40En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, varAndreas, Simon Petrus’ broder. 41Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus). 42Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus). 43Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»

Johannes 211Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vid Tiberias’ sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till: 2Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus’ söner voro tillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar. 3Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» De sade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstad och stego i båten. Men den natten fingo de intet.  4När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden; dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.  5Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» De svarade honom: »Nej.»   6Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.  7Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön.  8Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar.  9När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd.  10Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»  11Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder. 12Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty de förstodo att det var Herren.13Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna.  14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.—22Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»

Inte heller jag dömer dig, säger Jesus till kvinnan, men detta gäller endast STENINGEN

Förmodligen så uppmärksammar de flesta kristna att Jesus inte bara sa “Inte heller jag dömer dig” till kvinnan som ertappats med otrohet i Joh. 8:11, utan han sade även “synda inte härefter”. På svenska är tyvärr ordet “härefter” inte särskilt heltäckande eftersom det inte särskilt starkt visar att kvinnan faktiskt syndat. På grekiska blir effekten tydligare eftersom det grekiska ordet “méketi” snarare betyder “inte längre” och i King James Bible är det översatt med “sin no more”. Kvinnan var helt klart en syndare. När Jesus säger “Inte heller jag dömer dig” så uppfattar en del det som att Jesus förlåter henne oavsett om hon omvänt sig eller ej, men det skulle ju betyda att Jesus ger stöd till att vi kan tjäna Gud och Mammon och ändå vara frälsta.

Men Bibeln har ju lärt oss att vi inte kan tjäna två herrar och att vi är slavar under den vi lyder, så hur skulle en kvinna som lever i oomvänd otrohet kunna vara frälst? (Och det har ingenting med GT eller NT att göra för även gamla testamentet lär att orättfärdighet separerar oss från Gud.) När Jesus säger att inte heller han dömer kvinnan så syftar han endast på idén med STENINGEN. Fariséernas fråga gällde ju om inte Mose lag skulle följas i detta fall, men pga Jesus lysande svar (och Jesus står över lagen) så väljer fariséerna att lämna platsen och visar genom detta att de inte dömer kvinnan till stening trots allt. Inte heller Jesus gör det. Men Jesus INTE “Inte heller jag anklagar dig vad gäller den synd du gjort dig skyldig till i ditt liv för jag anser att du kan vara frälst samtidigt som du lever i synd”. Självklart säger inte Jesus något liknande. Jesus dömer henne inte enligt MOSE LAG, i 3 Mos. 20:10 och 5 Mos. 22:22, till straffet “stening”, MEN han säger inte att hon inte är skyldig inför Gud för den synd hon faktiskt är skyldig till. Det är bara själva “steningen” som Jesus säger nej till. Kvinnan måste stå inför Guds domstol som alla andra en dag.

Inte heller säger Jesus “döm aldrig någonsin” eller “alla människor syndar ständigt (ja, förutom han själv förstås) så det finns ingen skillnad mellan den här kvinnan och andra”. Bibeln säger på ett annat håll att när vi dömer så ska vi döma rättvist, så visst för vi döma. Om vi aldrig fick döma skulle vi heller aldrig kunna tillrättavisa någon. Vad gäller synden så måste vi inte synda, och det finns alltid ett alternativ att inte göra det.

Jesus svar till fariséerna var väl uttänkt, eftersom han i princip inte kunde säga vare sig ja eller nej utan att hamna i knipa hos fariséerna och allmänheten. Skulle han säga “nej” till att lyda Mose lag så anklagar förstås fariséerna honom för att bryta den gudomliga lagen och ser bevis för att han INTE kan vara Messias, och skulle han säga “ja” till att lyda Mose lag så går han emot den romerska överheten som har ensamrätt på att bevilja dödsstraff, och han kan då ses som politisk rebell.

Jag vill gärna tro att kvinnan gladde sig åt mötet med Jesus och att hon insåg att han verkligen hade auktoritet från Fadern, likaså att hon syndat och att hon då beslöt sig för att omvända sig och börja leva i ljuset. Detta beslut kan ha inträffat efter mötet, och Gud är alltid trofast. Ber vi om förlåtelse för våra synder och omvänder oss från hjärtat, oavsett hur djup vår synd är, så förlåter Gud. Men detta är alltjämt villkoret! Omvändelse först och sedan förlåtelse genom Guds barmhärtighet och nåd. Inte tvärt om! Gud skulle aldrig tänka tanken att förklara oss RENADE om vi inte i sanning var renade och vi kan inte bli renade såvida inte synden är helt försvunnnen från våra liv. Den kan inte försvinna såvida vi inte först ber om förlåtelse och omvänder oss. Först då kan vi bli renade i Jesu blod. Och detta är inte “att frälsa sig själv” eller “frälst pga gärningar”.

Vi vill ibland gärna tänka oss Jesus som den som gör vägen till sitt rike VÄLDIGT bred, och att han ser mellan fingrarna vad gäller synden, men Jesus kompromissade aldrig vad gäller synden. Han sa:

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

John 14:21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Matteus 5:30
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matteus 18:8
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

Sammanhanget i Johannes 8

1. Jesus gick till Oljeberget. 2. Tidigt på morgonen kom han åter till templet, och allt folket kom till honom. Och han satte sig ner och undervisade dem.3. Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna, som var ertappad med hor. Och när de hade fört fram henne, 4. sade de till honom: Mästare, denna kvinna har på bar gärning blivit ertappad med hor.5. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana skall stenas. Men vad säger du? 6. Detta sade de för att fresta honom, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ner och skrev med fingret på jorden. 7. När de nu stod fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. 8. Och han böjde sig åter ner och skrev på jorden. 9. När de hörde detta kände de sig överbevisade av samvetet, och gick ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam med kvinnan, som stod kvar där. 10. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sade han till henne: Kvinna, var är dina åklagare? Har ingen dömt dig? 11. Hon sade: Herre, ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter (sin no more, KJV).12. Åter talade Jesus till dem, och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan skall ha livets ljus. 

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:11

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14.  Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa “Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt  KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.11Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.13Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas  i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petrosGal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också “petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på “apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för “apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet “särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

“And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns  kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: 9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde “Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen “Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

“De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare.  Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: “Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: “Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: “Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: “Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: “Ja.” 28 Befälhavaren sade: “Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: “Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den “utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15.  Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med “du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn,  tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

“10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. 12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)

GUDS BARN är de som tror, håller hans bud och lever rättfärdigt

Vem är ett Guds barn?

De som är Guds barn är de som tror på Jesus och som GÖR hans vilja, och så länge som vi är i Kristus genom att vandra på hans vägar, så är vi också arvingar till hans rike. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

1 Joh. 3:1  Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas GUDS BARN, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. 2 Mina älskade, vi är nu GUDS BARN, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. 3 Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5 Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. 6 Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är GUDS BARN och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

1 Joh. 5:2 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar GUDS BARN. Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.

Matteus 5:8 Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud. 9 Saliga är de som skapar frid, de skall kallas GUDS BARN

Lukas 18:16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. 17 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin.”

Johannes 1: 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Rom. 8:13 Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.18 Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 19 Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.23 Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt,[d]också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.

Rom 9:6 Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 7 och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. 8 Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.

Gal. 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Efesierbrevet 5:1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike. 6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Filipperbrevet 2:14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves.

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är “rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med “den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är “tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Hur dömer Gud dem som inte haft chansen att höra talas om Jesus och Bibeln?

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Det finns ett förhållande när en människa AV NATUREN gör det lagen säger, och lagen kan vara skriven i människors hjärtan. Även om man är född i djungeln bortom all civilisation så kan en männska agera utifrån sitt samvete och det normala är att samvetet säger att det är fel att mörda, stjäla, ljuga eller behandla andra illa på andra sätt. Tyvärr så kan en människa även härda sitt hjärta så att hon till slut får ett väldigt rymligt samvete.

Rom 2:12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda. 13Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.4Ty då hedningarna, som icke hava lag, AV NATUREN GÖRA VAD LAGEN INNEHÅLLER, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag, 15då de ju sålunda visa att LAGENS VERK ÄRO SKRIVNA I DERAS HJÄRTAN. Därom utgöra också DERAS EGNA SAMVETEN ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, DERAS TANKAR, NÄR DESSA ANKLAGA ELLER OCK FÖRSVARA DEM.16Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

Romarbrevet är skrivet av Paulus till de kristna i Rom, så det han skriver om Guds ord och om varningar syftar inte endast på icke-kristna människor som en del påstår, utan det gäller alla människor. Vi vet att Guds domar kommer att vara fullständigt rättvisa och Gud dömer oss efter vad vi vet, vad vi inte vet och vad vi gör för att få mer kunskap och komma nära vår skapare. Vi har fått olika mängder pund att förvalta och Gud är väl medveten om vår bakgrund och vilka möjligheter vi har att finna honom och den plan han har för våra liv. I Romarbrevet framkommer att det inte finns någon ursäkt för att vända skaparen ryggen eftersom sanningen finns runtomkring oss – exempelvis genom allt som Gud skapat som inte kan ha dykt upp av sig självt. Finns en skapare är det också troligt att den skaparen har synpunkter på hur vi lever våra liv, och vårt SAMVETE har getts till oss för att kunna lyda lagen i våra hjärtan. Här syftas förstås på de som är vuxna nog att vara medvetna om lagen, naturen, jaget, andra männskor, etc.

Rom.1: 18Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet UNDERTRYCKA SANNINGEN.19Vad man kan känna om Gud är nämligen UPPENBART bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.20Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit SYNLIGA, i det att de kunna förstås genom hans verk. SÅ ÄRO DE DÅ UTAN URSÄKT.21Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.22När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar23och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.24Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.25De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. 26Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;27sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.28Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.29Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;30de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,31oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.32Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså. 

Vad hände när Adam och Eva skapades för 6000 år sedan?

Lucifer föll EFTER skapelsen

Först och främst kan vi konstatera att Guds änglar förmodligen skapades INNAN eller kanske MEDAN Gud skapade jorden. Morgonstjärnorna jublade och Guds söner höjde glädjerop medan Gud fäste jorden och lade hennes hörnsten:

Job 38:4Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.  5Vem har fastställt hennes mått ? du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? 6Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten, 7medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

Det innebär att även Satan, som ju var en ängel, skapades innan jorden grundlades. Vi kan också förstå att Satan gjorde uppror mot Gud EFTER hela skapelseveckan eftersom vi kan läsa att allt han skapat var MYCKET GOTT – som han sade den sjätte dagen. Kan man kalla ett tillstånd där en ängel i sin stolthet gör uppror gentemot sin skapare för “mycket gott”? Knappast. Inte heller kan man säga att det är “mycket gott” att så många som 1/3 av änglarna befann sig i ett upproriskt tillstånd, vilket verkar vara fallet:

Upp. 12:4Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det. —“7-9 Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken… han som kallas Djävul och Satan… han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom”

Samma dag som ädelstenar förbereddes så skapades Satan, och när han föll i synd så existerade redan Edens lustgård tillsammans med en rad olika ädelstenar och gudaberget:

Hesekiel 28:13I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag då du SKAPADES.15Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, TILL DESS ATT ORÄTTFÄRDIGHET BLEV FUNNEN HOS DIG.16Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.

Vi kan verkligen lita på att hela Guds skapelse verkligen var MYCKET GOD vid det tillfället som Gud uttryckte sig så, men saker och ting ändrades förmodligen så fort skapelseveckan var över.

Det är en intressant tanke om Eva var gravid eller inte när ormen lurade henne. Gud bad Adam och Eva att vara fruktsamma och föröka sig. Detta bud kan vi läsa i 1 Mos 1 på den sjätte dagen vilket är den dag som människan skapades på, och 1 Mosebok innehåller alltså den mer generella skapelseordningen. (I 1 Mos. 1:2 kan vi läsa mer om detaljerna gällande det Gud skapat, framför allt vad gäller människan.) Om nu två “mycket goda” och fruktsamma människor fått budet att föröka sig så finns det inte så stora anledningar att tro att de dröjde dagar och veckor med att lyda Gud. Vad skulle de ha för anledning att dröja med att utföra det Gud bad om? Det troliga är att de inte dröjde särskilt länge och om Eva blev befruktad (ganska väntat med tanke på hennes mycket goda kroppsanatomi) så betyder det att Kain blev till ganska omgående, och många anser att detta INTE borde ha inträffat INNAN Evas möte med Satan som fick både henna och Adam på fall. Det finns dock ingen “arvsynd” så Adam och Evas synd innebar inte att Kain per automatik föddes i synd pga dem. Däremot vet vi att Kain dog andligt så fort han själv syndade.

Gud skapade världen. Allting skapades genom JESUS som är Gud:

Kolosserbrevet 1:1 14 I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder, 15 i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.6 Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom.

Gapteorin och jordens ålder

Det är mycket vanligt att försöka få in tusentals eller miljontals år mellan 1 Mosebok 1:1 och 1:2 (the gap theory på engelska) men man måste fråga sig VARFÖR det finns ett behov att vilja pressa in tid mellan verser? Kan det ha något att göra med Evolutionsteorin och dess behov av en enorm mängd tid för att vara plausibel? Det finns ingen anledning att försöka vara Evolutionsteorin till lags eftersom det handlar om en saga för vuxna, och dessutom utmynnar en sådan kompromiss till en motsägelse i Bibeln. Jorden skapades på sex dagar:

2 Mosebok 20:8Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.9Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;10men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar. 11Ty PÅ SEX DAGAR gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

Gud skulle kunna skapat himmel och jord på 5 sekunder, 5000 år eller miljontals år, men ett skäl till att skapa allt på 6 dagar verkar vara för att ge oss sjudagarsveckan som ett mönster för våra liv. En vilodag per sjudagarsvecka verkar vara en god rytm för människan. Det som är inkluderat inom dessa sex skapelsedagar är “himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är”. Det är ganska alltäckande. Från det att jorden skapades så kan det alltså inte ha gått mer tid än max 6 dagar. Dessutom skapade Gud jorden INTE för att vara öde utan för att BEBOS, så varför skulle han skapa jorden och sedan låta den stå just öde och tom i miljontals år innan han utför nästa steg i skapelseverket?:

Jesaja 45: 18 Ty så säger HERREN, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som ICKE HAR SKAPAT DEN TILL ATT VARA ÖDE, utan danat den till att BEBOS: Jag är HERREN och eljest ingen.

Vidare kan vi läsa att Gud gjorde Adam och Eva i skapelsens BÖRJAN. Om vi klämmer in miljontals år mellan skapelsen av jorden och restan av skapelsen så hamnar inträdet av Adam och Eva i SLUTET av skapelsen, vilket är tvärt emot vad Mark 10:6 säger :

Mark 10:6. Men från SKAPELSENS BÖRJAN gjorde Gud dem till man och kvinna.7. Därför skall en man överge sin faroch mor och hålla sig till sin hustru.

1 Mosebok är vår sanna historia och vi är släkt med Adam och Eva

Vi kan lita på att 1 Mosebok ska läsas SOM DET STÅR och inte som poesi, och det faktum att Adam och Eva är verkliga historiska personer och inte “symboler” visar även dessa verser:

1 Mosebok 5:4  Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar.5 Adams hela ålder – den tid han levde – blev 930 år. Därefter dog han.

1 Krönikeboken 1:1 Adam, Set, Enos, Kenan, Mahalalel, Jered, Hanok, Metusela, Lemek, Noa, Sem, Ham och Jafet.Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma. Javans söner var Elisa och Tarsis, kitteerna och rodaneerna. (se även 1 Mos. 10: 1-2)

Job 31:33 Har jag dolt mina överträdelser likt Adam och gömt min missgärning inom mig,

Hosea 6.7  Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet. Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.

Lukas 3:38son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.

Romarbrevet 5:12 [ Adam och Kristus ] Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

1 Tim 2:13. Ty Adam blev först skapad, och sedan Eva. 14. Och Adam blev inte bedragen, utan kvinnan blev bedragen och föll i överträdelse.

1 Mos 3:20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.

1 Kor. 15:22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.

1 Kor. 15:45  Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.

1 Kor. 11:8. Ty mannen är inte av kvinnan, utan kvinnan av mannen. 9. Och mannen är inte skapad för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

Apg 17:26 Han har gjort alla folkslag av ett blod för att de skall bosätta sig över hela jorden, och han har för dem fastställt bestämda tider och utstakat, de gränser inom vilka de skall bo, 27. för att de skall söka Herren, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, även om han inte är långt borta från någon enda av oss.

Mera verser om att 1 Mosebok skildrar vår sanna historia

Judasbrevet 1:14 Om dem har också Hanok (Enok) i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: “Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga

Matteus 23:35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret

Lukas 11:51 från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.

Hebreerbrevet 12:24 Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.

Hebreerbrevet 11:4 Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död.

1 Johannesbrevet 3:12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga.

Judas 1:Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

Judasbrevet 1:11 Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under.

Det är inte bibliskt att anta Gud skapat någon form av “Big Bang” där materia sprutar ut  i form av planeter, solar och stjärnor, eftersom JORDEN ensam skapades först, och solen, månen och stjärnorna skapades 3 dagar senare under Dag 4. I Guds rike efter tidens slut kommer inte solen och månen behövas eftersom Guds lamm är vårt ljus och vi behöver dessutom inte tyda tider med hjälp av solen och månen som vi gör idag.

En del försöker läsa in i skapelseveckan att varje dag är tusen år, eller t o m flera tusen år, men växterna som skapades i början skulle inte kunnat klara en så lång period av mörker/ljus och utan djur och människor som behövs för hela den ekologiska kedjan. Om vanliga dagar är flera tusen år långa så har Gud totalt misslyckats med att förmedla för oss hur skapelsen gick till, trots att Bibeln är till just för vår skull. Vi bör kunna lita på den glasklara information som finns i Moseböckerna utan att tolka om vad en “dag” är. Vidare kan vi inte lägga in tusentals år mellan de generationer som vi kan läsa om i 1 Mosebok och i Lukas evangelium, för inga generationer saknas. Enok var t ex sjunde generation från Adam (Judas 1:14). Med hjälp av de olika släktträden i Bibeln och hänvisningar till människors åldrar, så kan vi räkna ut när floden inträffade och även hur lång tid som har passerat efter floden. Däremot kan vi inte med exakthet säga när jorden skapades, bland annat eftersom ett år inte alltid innehållit de 365 dagar vi räknar med idag.

Döden är en fiende

 1 Kor. 15:26 Sist bland hans FIENDER bliver ock DÖDEN berövad all sin makt;

Det kan aldrig ha varit meningen att en FIENDE skulle rumstera i Guds mycket goda skapelse. Både fysiskt och andlig död är ju något mycket negativt för djur och människor med tanke på smärta och känslor, och det är oftast smärtsamt att bli gammal och dö. Vidare innebär det en SAKNAD när en familjemedlem eller vän går bort och det låter inte som ett mycket gott paradis om det skulle finnas tårar och saknad. Även djur kan känna smärta och saknad. Däremot finns det ingenting som säger att växter och insekter känner smärta och saknad (förmodligen inte småfiskar heller) så där skulle det kunna vara fritt fram för död även från ursprunget. De är förmodligen skapta just för att vara en del av en biologisk kedja på jorden som kräver att de dör (eller vissnar om det handlar om växter), och de känner inget fysiskt eller känslomässigt obehag av detta.

Det var aldrig meningen att människan ska vara köttätare. Det som Gud säger att människan ska äta är detta:

Människan: Fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt

Djur, fåglar, det som krälar (vad som i sig har en LEVANDE SJÄL): Gröna örter

Notera att “djur” är här ett separat ord från fåglar och det som krälar. Människor och djur är beskrivna som “levande varelser” vilket är “nephesh” på hebreiska. Se 1 Mosebok 1:20, 21, 24 där “nephesh chayyah” översätts med “levande varelser” och 1 Mosebok 2:7 där Adam blir en levande varelse (nephesh chayyah). Nephesh visar att det handlar om en levande varelse som kan andas, och i GT i kombination med andra ord med inriktning på känslor och sinneststämningar. Växter har ingen sådan medvetandegrad och inkluderas inte i “nephesh“. Vi kan läsa att “allt kötts själ (nephesh) är i blodet” 3 Mos. 17:11, 1 Mos. 9:4. En del växter kan visserligen ha hemoglobin men de kan dock inte andas. Adams jobb att namnge djuren kan ge oss ytterligare ledtrådar till vad som räknas som “nephesh cayyah”. Han namngav varje levande varelse (nephesh chayyah) i Gen. 2:19. Det innebär boskapsdjur, fåglar och markens djur. Även efter att Adam och Eva syndade så var det tänkt att de endast skulle äta fröbärande örter. Kött var inte tillåtet att äta förrän efter Noa klev av arken vid Ararat, men det är mycket troligt att människan ändå gav sig själv den friheten efter ett tag trots att Gud inte tillät det.

Rom. 8:20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. 

1 Joh. 5: 19 Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. 

Varför finns ett förbjudet träd?

Varje gång som Adam och Eva passerade Kunskapens Träd så tvingades de per automatik att ta ställning till det enda bud som Gud gav dem – att äta eller inte äta av det (respektera deras Skapare eller inte). Eftersom det fanns där och var möjligt att äta ifrån så visar det att Adam och Eva hade VALET att lyda Gud eller inte. Gud kan skapa oss precis hur han vill och uppenbarligen ville han att vi ska ha fri vilja. Enda andra alternativet är att skapa oss som förprogrammerade robotar som alltid agerade i enlighet med Guds vilja, och det skulle bli som någon form av marionettdockor eller filmer som Gud sett förut och där han bestämt alla handlingar.

Satans lögn till Eva i Edens lustgård är samma lögn som vi ofta använder mot varandra än i dag – till och med i kyrkorna. Kanske vi säger;“Du säger att du syndar broder? Inte bra MEN INGALUNDA SKALL DU DÖ”. Satan lyckades få Eva att testa synd genom att intala henne att hon inte skulle dö. Då vågade hon ta steget i kombination med att hon frestades av tanken att äta av trädet. Om det inte finns några konsekvenser för synd så vågar tyvärr människor ta steget att synda när de står inför frestelser. Synd är dock det som separerar oss från Gud och ingenting oheligt ska komma in i Guds rike. Satans hemska lögn är verkligen tragisk eftersom den äventyrar människors SJÄLAR.

När Adam och Eva syndade så dog de både fysiskt och andligt. De dog andligen med en gång (och de insåg genast att de var nakna) och de dog fysiskt ett antal år senare när deras kroppar till slut blev för gamla för att leva. De blev ganska omgående bortmotade ur Edens Lustgård och de kunde därmed inte längre nå Livets Träd. Detta träd är väsentligt för att vi ska leva, men utan den livgivande näring som trädet ger så är enda utvägen fysisk död. Adams synd är alltså orsaken till att vi dör fysiskt – för vi kan ju inte nå Livets Träd pga honom – men det är vår egen synd som orsakar att vi dör andligt. Adam är indirekt orsak till att vi lever i en värld med katastrofer såsom jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, och att vi har sjukdomar att tampas med. Döden är som sagt en fiende, så Gud skulle aldrig acceptera en värld där människor förolyckas och lider av åkommor, såvida inte människan öppnade upp för synden för då är döden en nödvändighet. Med synd i världen är döden ett måste, för det vore fruktansvärt för en människa att leva för evigt i en syndig värld. I Guds nya rike kommer dock Livets trädn att finnas återigen, och det ger skörd varje månad.

Notera att det inte står någonstans att vi ärvt Adams synd, men vi kan däremot läsa om förbannelser som drabbar alla människor pga Adam. Marken är förbannad pga Adam och kvinnor måste föda barn i plåga pga Eva.

Vill du läsa om dinosaurier och Bibeln kan du läsa denna artikel.

Bibelverser om TILLRÄTTAVISNING och KORRIGERING

Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid (Predikaren 3:3)

Det är inte alltid vist att hålla tyst bara för att man är rädd att “orsaka splittring”, men visst finns det olika sätt att förmedla ett budskap på. Ibland kan det vara obibliskt att avstå med en korrigering av andras beteenden, då det i stället kanske kan vara på sin plats att kraftigt tillrättavisa (och lämpligast kan detta ske om man känner personen väl). Bibeln säger att det är den som sprider falska läror som är den som orsakar splittring, och vi är ansvariga för att inte låta sådana läror komma in i kyrkorna och/eller sprida sig. Om en församling år efter år levt med irrläror och t o m levt i enighet kring dessa, så är du ingen irrlärare om du försöker tillrättavisa, förmana och argumentera för att församlingen tyvärr inte predikar det sanna ordet.

Det kan absolut bli så att du orsakar lite sura miner men det är inte du som är boven så länge som du har vishet nog att förmana på ett lämpligt sätt, om det ens finns fog för kritik. Därmed inte sagt att det är en god idé att gå på som en ångvält och vara arrogant och osmidig när man förmanar, och Paulus ger oss också instruktioner om att i första hand förmana mellan fyra ögon. Om vi inte reagerar på uppenbara villoläror så är det detsamma som att tillåta människor att lura ännu fler, vilket i förlängningen kan betyda förlorade själar och likaså att vi får blod på våra händer. Vi måste därför vara på vår vakt och inte intala oss själva att vi alltid måste sitta still i båten och aldrig ta upp konstigheter till diskussion. Det är inte alls särskilt kärleksfullt att säga till en person att allt är väl med hans själ trots att så inte är fallet.

Det är precis lika fel att kraftigt tillrättavisa, och kanske t o m fördöma människor när situationen inte kräver det. Om idén är att få människor att lyssna så tjänar det inget syfte att behandla dem så burdust att de slutar lyssna och vänder ryggen till. Paulus verkar ha känt till hur man bäst ska lägga orden vid olika situationer även om han ibland talade inför döva öron och t o m hamnade i svårigheter. När han tilltalade atenarna på Aeropagen i Aten så började han inte med att berätta för åhörarna att de var en samling odugliga avgudadyrkare med livsfarliga villoläror som är på väg till helvetet (även om detta är sant). Han nämnde inte ens med särskilt många ord att de var vilse i sin tro (han berättade för dem att de var “gudadyrkare” – “superstituous” i KJV) men han berättade också för dem att den “okända Gud” som de hade bett till var den som Paulus önskade berätta om (Acts 17:23). Han lyckades därmed få deras uppmärksamhet utan att vare sig förolämpa dem eller kompromisa med skriften. Onödiga förolämpningar har naturligt nog en tendens att få människor att sluta lyssna. Paulus varnade för ofruktsamma diskussioner men det finns andra tillfällen när diskussioner och debatter kan vara till nytta. Paulus själv spenderade en hel del tid att diskutera med människor.

En del kristna återkommer gärna till situationen när Jesus blev arg och välte pengaväxlarnas bord vid templet, och vill gärna använda detta som stöd för att få reagera på ett burdust sätt när de tycker att de passar. Eller också kanske de tar upp situationen när Jesus under en privat middag tillrättavisade fariséer och skriftlärda. Det var ytterst sällan som Jesus använde personangrepp (han sa “den räven” om Herodes vid ett tillfälle och “vitkalkade väggar” till fariseerna vid ett annat tillfälle) men han motiverade också sina kraftuttryck, och han talade sällan till enskilda individer utan snarare om eller till grupper av människor. Jesus unika kritik av individer ger oss ingen rätt att bete oss fyrkantigt när andan faller på, men tyvärr så finns det många som väljer helt fel situationer för sina personangrepp och strider.

Paulus många diskussioner och tillrättavisningar

Apg 17:16 16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom VARJE DAG på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, DISKUTERADE med honom och en del sade: “Vad kan den där PRATMAKAREN vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg 19:Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och FÖRSÖKTE ÖVERTYGA DEM om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och VARJE DAG HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: “Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 28:23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen24 Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

När vi talar så bör vi behandla andra människor som vi själva vill bli behandlade, och om vi talar med respekt och tålamod så kan vi komma långt. Vad säger Bibeln?

TILLRÄTTAVISNING

Nya Testamentet

Lukas 12:51 Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

Apg 20: 28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Rom. 16:17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

1 Tim.1:3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröderäldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

2 Tim. 2:23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

1 Tess.5:12 Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 13 Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 14 Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 15 Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Efesierbrevet 5: 11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 

Kol. 1: 28 Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.

Kol. 2:8 Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Titus 1:7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.12 En av deras egna, en profet, har sagt: “Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.

Titus 2:5 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

Titus 3: 8 Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. 9 Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa10 En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, 11 eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.

Heb 3:12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

2 Peter 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Joh 1:10 Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

Gamla Testamentet

Ords.17:14 Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut.15 Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för Herren.

2 Krönikerboken 19:10 Så ofta någon rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, det må gälla dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då skall ni varna dem, så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så skall ni göra för att inte dra skuld över er.

Malaki 2:17 Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: “På vilket sätt har vi tröttat ut honom?”
Jo, ni säger: “Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem”,
eller: “Var är Gud som dömer?”

Hesekiel 13:22 Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.

Hesekiel 3:17»Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. 18Om jag säger till den ogudaktige: ‘Du måste dö’ och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.19Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.20Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand.21Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ.»

Ords. 9:8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. 9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

Ords. 19:25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

Ords. 25:12 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

Ords. 24: 24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd. 25Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

Ords. 27:5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

Ords. 28: 23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

MER OM ATT KORRIGERA MED RESPEKT

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Matteus 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.[c17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 

2 Tim 2:22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

1 Tess.5:12 Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 13 Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 

Kolosserbrevet 3:12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. 14 Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. 15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. 16 Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.

1 Peter 3:15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.

Titus 3: 1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.

Jakob 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Jakob 3:13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Galaterbrevet 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

1 Kor.13:4 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Ords. 15:1 Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

Läs gärna artikeln om Ef. 6 och att ta på oss Guds hela vapenutrustning.

Att komma ur depression och ångest ur ett kristet perspektiv

Psaltaren 31:23 Ty väl sade jag i min ÅNGEST: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

För en person utan antydan till depression/ångest kanske tiden upplevs rusa iväg och man kanske känner att man hinner inte med alla aktiviteter som man skulle vilja hinna med under en dag. Man kanske redan på kvällen tänker på den nya dagen som snart ska serveras och som man kan fylla med aktiviteter, liksom dagen efter det och dagen efter det. För att inte tala om att man även har nästa vecka att se fram emot, och nästa månad, och sen semestern till sommaren, etc. Det behöver absolut inte vara dyra eller ovanliga aktiviter, utan det kan handla om att man ser fram emot en nybryggd kopp kaffe på morgonen, man kanske är ledig och ser fram emot att ta en promenad med hunden, handla till middagen, och hela tiden har man också kvällen att se fram emot där det finns en bekväm säng som hägrar där man kan läsa en bok eller så på en film innan man känner sig såpass trött så att det kan vara värt att sova. För en melankolisk/deprimerad person däremot så fungerar vardagen på ett helt annat sätt. Ingenting känns roligt att göra (inte ens sådant som tidigare var roligt), och man kan spendera en hel dag genom att längta efter kvällen då man får gå och lägga sig och sova eftersom allt känns meningslöst och framför allt ensamt! 

Orsakerna till ångest kan vara biologiska, genetiska, sociologiska och miljöbetingade och en eller flera ingredienser av olika “uppförsbackar” i livet kan trigga igång melankoli eller ångest. Jag önskar att lite mer information om deppighet och ångest skulle kunna delges ungdomar redan i skolan så att de vet vad de kanske kan förvänta sig om de hamnar i olika omständigheter och att de då förstår att deras känslor faktiskt är ganska normala, och inte minst att de vanligtvis går över! En hel del ligger i begreppet “tiden läker alla sår”. Men i korthet kan man säga att om man under en längre tid har haft minimalt med kontakter med andra människor, och/eller har haft minimalt med sysselsättning och/eller har haft mycket tid för att tänka, så finns risker för melankoli och depression. Det kan för många kännas uppmuntrande att tänka på att detta liv ändå är kort och temporärt, och att det riktiga och eviga livet kommer att ta vid när man dör rent fysiskt. Vårt rätta hem är i framtiden!

2 Kor 4:17 Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och VARAR I EVIGHET.

1 Petrus 1:Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slagÄktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje,då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.

Två vanliga exempel på depression

Klassikern är en person (kanske en ung tonårig kille) som kanske efter flera år av ensamhet, som inte besvärat honom nämnvärt, för första gången får uppleva lyckan med att ha en annan person vid sin sida som älskar honom lika mycket som han älskar henne. Om ett sådant förhållande plötsligt tar slut, oavsett om det handlar om veckor eller år, så kan det kännas som avgrunden öppnar sig och känslan är ofta att det hade varit bättre att aldrig lärt känna den andra personen och aldrig haft den korta tiden av lycka, för då hade man varit lyckligt ovetande om hur en sådan lycka kan kännas och allt hade varit som förut. För en ung person som råkat ut för brusten kärlek kan det kännas ohanterbart, och varje gång man öppnar ögonen på morgonen och påminns om att man måste genomlida ännu en dag av sorg som kan kännas övermäktig. En sådan person kan känna det som en oändligt lång framtid ligger framför honom med dagar, veckor och månader som som radar upp sig totalt meningslösa och tomma. (Fredagar upplevs ofta som värst eftersom de övriga dagarna oftast innehåller rutiner som upptar tankarna, men helger förväntas innehålla glädje tillsammans med familj och/eller vänner och LOV kan också kännas värre.)

En person som kanske är ovan vid starka känslor kanske tror att han måste leva resten av sitt liv med en depression utan att inse att det finns glädje runt hörnet, trots att detta inte kan skönjas ännu. Man kommer över brustna hjärtan även om det kan kännas övermäktigt en tid och det finns fler chanser till kärlek även om det känns oändligt avlägset. Håll ut och se till att du sysselsätter dig med något, och umgås gärna med andra så att det får dig att ändra fokus på dina tankar. I början så går varje sekund av dina tankar till den person som du mist och det kan vara så att det första du tänker på när du vaknar är just den personen, liksom det sista du tänker på när du somnar. Men så kommer det inte alltid att vara!

2 Kor. 6:14 Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?

Ett annat vanligt exempel kan vara en äldre person som ser sina vuxna barn flytta ut ur huset och skaffa egna familjer, och ensamheten kommer krypande. En del människor har det extra besvärligt med att hantera massor av ledig tid utan det tidigare arbetet och det dagliga umgänget. Det kan kännas övermäktigt när ensamheten blir en verklighet och man känner att den stora mängd fria tid man plötsligt fått till sitt förfogande plötsligt bivit ett hot. Kanske finns en make/maka vid sidan om, men det kan ändå kännas som varje dag innehåller för mycket tid att slå ihjäl, och man försöker hitta på sysselsättningar inte så mycket för att de är roliga utan för att det finns chans att man glömmer bort sin melankoli. Att inte längre känna sig behövd, såsom av tidigare familjemedlemmar och/eller arbete, kan kännas svårt.

Matt. 28:19 Gån för den skull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.»

Största boven: Ensamhet

Människan är skapad till umgänge så det är inte så konstigt om man känner sig ensam om man har begränsat med familjemedlemmar och vänner runtomkring sig. Det är inte säkert att avsaknad av en livskamrat orsakar deppighet om man i övrigt har nära vänner med bra kontakt, men om man känner att man inte har någondera och dessutom inte har någon vettig sysselsättning så finns det stora risker för deppighet. Guds tanke är att människorna ska växa upp och bli två, även om det finns människor såsom Paulus som helt vill fokusera på att vara människofiskare utan att se något komma emellan.

1 Mos. 2:20Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.—24Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.

Det är inte ovanligt att en deprimerad person har svårigheter att ta kontakt med vänner. De kanske inte drar sig undan om de blir kontaktade själva, men de är inte heller initiativtagare till kontakt.

Även om man på pappret har ett perfekt liv med familj, karriär och talanger så kan det ändå kännas som något som fattas. Även en vacker och firad Hollywoodstjärna kan bli deprimerad, eller kanske framför allt just en sådan person. Jag läste en gång en artikel om en firad svensk sångstjärna som många säkert såg som sin idol och som de kunde läsa om i idoltidningar. I själv verket var hon inte så lycklig över att tillbringa så mycket tid i en turnébuss och titta avundsjukt ut genom fönstret ut över hus och trädgårdar där lyckliga vanliga Svenssons kunde ses tillsammans med barn och grannar. Hon ville vara en av de vanliga människorna som visserligen kanske inte bar snygga kläder som hon själv, men som verkade ha trygga och vardagliga rutiner i sina vanliga liv som hon själv gärna skulle vilja ha. Inte heller behövde de “vanliga” människorna leva med samma prestationskrav som hon själv, eller bli bedömda för sitt utseende.

Arbete kan få en person ur deppigheten – och att leva efter Guds vilja

Det finns inget som är så bra att bedöva depression med som att arbeta eller att sysselsätta sig med något som kräver lite koncentration och fokus. Människan mår bra av att sysselsätta sig mig något, och det behöver inte vara ett lönearbete utanför hemmet utan kan lika gärna vara sysslor inom hemmets väggar. Risken med hemarbete är dock att umgänget kan bli minimalt och att du kan känna dig ensam. Det är framför allt män som dövar sin smärta genom att arbeta, och det verkar som män i högre grad än kvinnor blir deprimerade av en ofrivillig skilsmässa.

Som kristna är det bästa vi kan göra för oss själva och för andra att vara människofiskare, och det finns en rad olika sätt vi kan evangelisera på. En del är bra på att prata med folk, andra på att sprida ut evangelisationsmaterial, sjunga i en kör, använda tangentbordet eller helt enkelt BE. Sätter du Gud på första platsen i ditt liv? En depression kan ibland komma lägligt om en person behöver skakas om lite för att börja använda sin dyrbara tid på ett förnuftigt sätt i stället för att längta till natten då man får sova. Att känna sig använd av Gud kan få en person att börja fokusera på annat och lyckas glömma sin nedstämdhet.

En bekant gick igenom en tid av deppighet, och det varade mer eller mindre i veckor och månader. Men under den tiden så bad han också till Gud, dels om att klara av livets frestelser som han tyckte var svåra, och även om att kunna får blir mer använd av Gud. I stället för att nöja sig med att be en kort bön och vänta på att Gud ska börja öppna dörrar, så agerade han själv. Han visste vad han var bra på, och även vad han var mindre bra på. I hans fall så var hans stora gåva att kunna prata med människor, så han kom exempelvis överens med sig själv om att under en förmiddag i köpcentret prata med minst två personer om Gud. Eller han initierade grupp för bön och bibelstudie i kyrkan, han undervisade andra om hur man blir en människofiskare, han åkte till äldrehem för att predika, han frågade i sin egen kyrka och i andras kyrkor om det fanns intresse för att samlas vissa tider och tillsammans dela ut traktat för att bjuda in till kyrkorna, etc. Han ställde sig också utanför lämpliga varuhus/härbärgen för att tala med människor. I början var det väldigt trögt och allt han företog sig var inte alltid omedelbara hits, och han fick inte alltid det arbetssällskap som han hade önskat. Men han började få ett kontaktnät och fick till slut se människor bli frälsta varje månad. I andra fall så hade han i alla fall sått lite frälsningsfrön! Är man upptagen med ett fokus har man mindre tid att vara deppig…

Poängen är att 1) vi alla kan göra någonting för Guds rike, och 2) vi kan inte bara sitta och vänta tills det knackar på dörren utan vi måste fundera på på vilket sätt som vi kan göra nytta och AGERA. Alla kan till att börja med BE och det är en viktig funktion. Man kan även göra det mer organiserat genom att skriva upp böneämnen och sätta klockan för varje böneämne! Fundera gärna på vad som är dina starka och svaga sidor, och bli använd av Gud!

Prestationskrav och symptom på ångest

Tecken på depression kan vara att allt känns trist och du måste anstränga dig för att få något gjort. Du tvingar dig att utföra sysslor och känner dig som en zombie som går omkring helt tom och gör saker mekaniskt för att du måste. Du blir apatisk, sover dåligt, du känner dig trög, seg, har dåligt självförtroende, orkar inte koncentrera dig på skolan/sysslor/arbete och längtar ofta tills det blir kväll så du får gå och lägga dig. Om du sover länge på morgonen är det en extra lycka eftersom du då lyckats slå ihjäl flera timmar redan på den dagen och det känns närmare till kvällen. Du kanske tänker tillbaka på ditt liv och tycker att din totala levnadshistoria är totalt intetsägande och meningslös, även om du inte upplevde det särskilt deppigt när det begav sig. Att lyssna på viss sorts musik eller se vissa äldre filmer kan utlösa melankoli. Ofta från tider som förknippas med minnen och känslor som rör upp ens inre. Att se på en film från 30- eller 40-talet kanske inte orsakar samma melankoli om man inte själv varit med om de tiderna och därför inte heller förknippar filmerna med något särskilt. Det kan även finnas andra saker som orsakar melankoli, och som kan vara olika från person till person. Av någon anledning tycker jag själv att ljud från flygplan som rör sig över himlen kan orsaka känslor av melankoli, ensamhet och att tiden går. Svårt att sätta fingret på varför.

En vanlig känsla bland de som har depression är att de känner det som att andra människor lever lyckligare och bättre liv. Glada reklamsekvenser på TV kan påminna en person om sitt eget liv som inte alls verkar lika lyckligt som de rara familjebilder med vackra och framgångsrika människor som visas upp. Trycket på ungdomar idag är oerhört stort, men bilder på TV/datorer kan få en att känna sig långt ifrån den vackra, framgångsrika och perfekta människan som man upplever att andra är. Är du dessutom 20 år och inte har klart med arbete, livskamrat, bostad, etc samtidigt som du känner att andra lyckats på alla fronter, så kan det kännas nära botten. Vänner på Facebook kanske presenterar foton som visar upp glada familjebilder som du tycker utstrålar lycka och framgång, och i jämförelse känner man sig oduglig. Det kan också vara så att man lever med stora prestationskrav både hemma och på arbetet. Dessa krav kan komma från en själv, och man har en bild av sig själv man gärna vill leva upp till och känner sig misslyckad om man inte når målet.

Attackvis ångest kan vara panikattacker och uppträda utan förvarning eller så kan det finnas någon utlösande händelse. Symtomen är hjärtklappning, svettning, darrningar, kvävningskänsla, smärta i bröstet, illamående och yrsel. Personen kan känna att han kan komma att dö. Ångestattackerna varar i 15- 20 min och är mycket obehagliga. Rädslan för nya attacker kan utlösa en attack, och just detta är väldigt vanligt. Vanliga ställen där ångestattackerna kommer kan vara i stora folksamlingar, allmänna kommunikationsmedel, varuhus, köer, etc. Många människor har svårt att vara ensamma och behöver ständigt sällskap.

En del säger att minst 5 av följande symtom skall finnas under minst 2 veckor för att diagnosen depression ska kunna ställa.

• Nedstämdhet under större delen av dagen
• Nedstämd på morgonen och längtar till kvällen när man får lägga dig
• Meningslöshet. Det finns inget nöje med att göra någonting, och inte ens att sysselsätta sig med aktiviteter som du tidigare trivdes med.
• Apatiskhet. Kan leda till tröstätande, eller det andra diket att knappt äta något alls pga aptitlöshet
• Sover dåligt
• Psykomotorisk hämning, långsamma rörelser och tröghet i handlingarna
• Känsla av värdelöshet, med överdrivna skuldkänslor, dåligt självförtroende, jämför sig med andra och känner att man inte lyckas med någonting
• Koncentrationssvårigheter inför att göra olika saker och projekt
• Längtan efter döden

Vem är egentlig den som är lycklig i det långa loppet? Kanske inte de vi tror.

Paulus var en kristen, men levde han ett framgångsrikt liv i alla människors ögon? Han tjänade inte mycket pengar men nog för sitt uppehälle, han hade aldrig någon trygghet i att ha en egen familj med fru och barn som han kunde vara stolta över och som kunde ge honom en stabil trygghet (men vi vet att han hade minst en syster och systerson), han levde med vetskap om att människor ville ta hans liv och även försökte, han kanske inte ens såg bra ut, etc. Paulus hade förstås samma sorts behov som andra men han valde ändå att leva sitt liv på ett helt annat sätt eftersom han tänkte på det eviga livet snarare än på kortvarig trygghet och familjeåtaganden som skulle hämma honom att arbeta för Guds rike. Alla klarar inte av att göra ett sådant val, och det var Paulus också medveten om och ansåg därför att giftermål var ett bra alternativ för andra. Ur världens ögon var kanske Paulus ingen person att avundas utan snarare någon att tycka synd om, men i ett bredare perspektiv så är Paulus liv alldeles underbart och det underbara varar för EVIGT!

Eftersom livet på jorden är så otroligt kort så är vi visa om vi planerar får slutmålet i första hand. Är du även gift, med frälsta barn som alla är engagerade för att sprida evangeliet? Lycklig är du! Att det inte gör dig populär i världens ögon är en helt annan sak.

Tips för ett aktivt kristen liv: När du ber, så be högt så att du inte tappar  tråden eller börja tänka på annat. Är du ovan kanske det känns tråkigt att be i början, men ge inte upp. Tacka Gud för saker du är tacksam för, be för andra och framför allt för deras frälsning, berätta för Gud vad du har för problem och vad du önskar få hjälp med. Framför allt så rannsaka dig själv och fundera på om du verkligen sätter Gud främst. Har du synd i ditt liv som du måste ta itu med? Visar du god frukt och lever du som en kristen? Läs också i Bibeln, och gärna högt ibland. Lyssna på lovsånger och sjung med. Fundera på vilka talanger som DU har för att kunna bli en människofiskare och vad gör du åt saken? Kom nära Gud så kommer han nära dig. Jämför dig inte heller med duktiga karismatiska evangelister som du tycker är de ultimata människofiskarna. Gud har gett oss olika gåvor så fundera på vad DU är bra på och använd de talanger DU har. Alla kan till att börja med BE och ett starkt böneliv kan leda till något mycket mer.

GLÄD DIG över det som ska komma i framtiden när vi träder in i Guds rike! Tänk dig en tillvaro där det inte finns några tårar, ingen saknad, ingen melankoli och ingen sorg. Bara ett liv i ett ständigt lyckorus där Guds harmoni är det enda som råder, och denna fullkomliga tillvaro är FÖR EVIGT. I jämförelse är vårt korta liv på jorden ingenting. Ja, vi blir äldre, svagare, mindre attraktiva och kanske ensammare, men för varje dag kommer vi också närmare dörren till Guds rike. Då är du nära den fullständiga befrielsen när du äntligen kan låsa upp dörren till Himmelriket med den nyckel som Gud har gett dig. Kasta inte bort den! Lev den sista tid som är kvar genom att göra Guds vilja, och du får frid i hjärtat.

Rom. 8:14 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»16Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn. 17Men äro vi barn, så äro vi ock ARVINGAR, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade. 18Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.

Bibeln om ångest

Ångest kan faktiskt få en person att söka Gud, så ångest är inte bara av ondo. Om man aldrig känner sig melankolisk så kanske man heller aldrig söker sig fram till Gud.

1 Mosebok 42:21 Men de sade till varandra: »Förvisso hava vi dragit skuld över oss genom det som vi gjorde mot vår broder; ty vi sågo hans själs ångest, när han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. Därför hava vi själva kommit i denna ångest.

2 Korinthierbrevet 12:10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark. 

2 Korinthierbrevet 6:4 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest

Jeremia 10:18 Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.

Ångest kan man även få om man levt i uppror mot Gud

Sefanja 1:17 Då skall jag bereda människorna sådan ångest att de gå där såsom blinda,därför att de hava syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas omkring såsom stoft, och deras kroppar skola kastas ut såsom orenlighet.

Romarbrevet 2:9 Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens.

Hosea 7:14 De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig.

Hesekiel 30:4 Ett svärd kommer över Egypten, och Etiopien fattas av ångest, när de slagna falla i Egypten och dess rikedomar föras bort och dess grundvalar upprivas.

Hesekiel 30:9 På den dagen skola sändebud draga ut från mig på skepp, för att injaga skräck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall där fattas av ångest på Egyptens dag; ty se, det kommer!

Jesaja 14:3 Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,

Sefanja 1:14 HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Hör, det är HERRENS dag! I ångest ropa nu hjältarna.

Men även Jesus hade svår ångest

Lukas 22:44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

Johannes 12:27 Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund.

Ta först bort bjälken ur ditt eget öga för att SE KLART och kunna DÖMA rättfärdigt

Kristna får visst döma, om de dömer rättfärdigt

Det finns ett missförstånd bland kristna att vi absolut aldrig får döma någon under några omständigheter, men det förbjuder inte Bibeln. Däremot är det viktigt att vi inte är hycklare (dömer andra för deras synd medan vi syndar själva) eller att vi dömer i fel sammanhang och/eller på felaktigt sätt. Det finns en risk att man i sin välvilja är så rädd för att döma någon att man inte ens påtalar och korrigerar uppenbara synder hos sina systrar och bröder, vilket är förargligt.

Om det är uppenbart att medkristna lever i synd så vore det ganska själviskt att aldrig någonsin “döma” dem (bedöma dem) genom att försöka få dem att ändra sina liv. Älskar vi människor vill vi gärna göra vad vi kan för att få dem på rätt väg igen. Synd leder ju till döden, så inte kan vi sitta och göra ingenting medan de går mot avgrunden. Men samtidigt måste detta göras på rätt sätt.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan FÄLL EN RÄTT DOM

Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och DÖM RÄTTFÄRDIGT, skaffa den betryckte och fattige rätt.

Ordspråksboken 24:23 Dessa ord är också av visa män. Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.

Andra verser kanske till synes verkar lära oss att INTE döma, men om vi ser till sammanhanget så ser vi att det handlar om att vi inte ska döma OM vi inte klart kan se hela bilden, och framför allt inte om vi är hycklare och handlar på precis samma sätt som det vi kritiserar. Gud har hela bilden klar för sig, så det är därför som skriften menar att vi kan lämna den (slutgiltiga) domen till honom. Men vi kan läsa att det faktiskt ÄR möjligt att döma träd på deras frukt, och det betyder att om det är uppenbart att en person lever i synd så står det klart att personen inte är frälst, oavsett vad personen själv säger. Om en person däremot inte visar dålig frukt så måste vi vara försiktigare med vår analys eftersom personen antingen inte visar dålig frukt just för att han/hon är en omvänd kristen ELLER så kan det vara så att den dåliga frukten inte kunnat ses av dig – kanske för att du inte känner personen särskilt väl och haft begränsade möjligheter. Sen är det inget som säger att vi högt måste deklarare för alla att en person är en uppenbar syndare bara för att vi fått detta bekräftat. För det mesta är ett privat samtal i kärlek den bästa medicinen om vi ser att en syster/broder begår upprepade synder, och gärna att det görs av en person som står den andra personen nära. (Läs gärna mitt inlägg om “När ska man tillrättavisa eller inte”.)

Matteus 7 tolkas ofta som om vi kristna ständigt går omkring med flisor och bjälkar i ögonen som vi aldrig någonsin kan bli befriade ifrån. I själva verket är vi tillsagda att TA UT BJÄLKEN ur vårt eget öga, och när vi gör det SÅ KAN VI SE KLART NOG FÖR ATT TA UT FLISAN UR VÅR BRODERS ÖGA. Men då måste vi som sagt se till att det inte finns rester av någon bjälke kvar i vårt öga, för då blir vi genast hycklare. Om vi menar att vi ständigt har en bjälke i ögat så är detta detsamma som att säga att vi ständigt går omkring med synd, syndare kommer inte in i Guds rike.

Matteus 7:1 Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA.

ÄR DET INTE DE SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA?

Paulus verkställde sin dom över en syndande man i 1 Kor. 5, innan han ens träffat honom. Han litade förmodligen på de vittnesbörd som han fått höra från säkra källor, och det kan hända att den relation som det var fråga om var bekräftad av släktingar och/eller av honom själv. För Paulus var det viktigt att inte låta lite surdeg syra hela degen, och därför måste människor som är oomvända syndare helt enkelt separeras från den kristna församlingen för att inte normalisera synd och riskera andras frälsning. Fast inte så att den personen aldrig mer skulle få en chans att återvända. Om Gud förlåter oss så måste även vi förlåta medsyskons överträdelser, om de verkligen omvänder sig.

1 Kor. 15:2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.3 JAG som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn FÄLLT DOMEN över den som handlat så.—6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?—8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås MED NÅGON SOM KALLAS BRODER, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? ÄR DET INTE DEM SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Andra verser om domar’

Nedan verser visar dels på allvaret vad gäller synd, men även att det finns en väg tillbaka.  Ett liv där man varvar synd och omvändelse innebär ingen sann omvändelse.

Luk. 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

1 Joh 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Om äldste och församlingsledare:

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter,förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. (samt Titus 1:7-14)

Andra verser om domar:

Romarbrevet 1:32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda DÖDEN. 

Romarbrevet 2:1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. —Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?

Romarbrevet 14:Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

Romarbrevet 14:10 Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. 11 Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. 12 Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.13 Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.— 21 Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av22 Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. 23 Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

Jakobsbrevet 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Den slutgiltiga Domen

Ibland kan vi kanske tycka att Bibeln talar motstridigt om vem det är som ska döma; Fadern, sonen, bådadera eller ingendera? Men det gäller att läsa verserna i sitt sammanhang. Fadern ger rätten till sonen, och sonen utför det som Fadern skulle göra. Detta handlar alltså om slutgiltiga domar som handlar om våra innersta tankar, och som människor inte kan döma. Det är inte människan som ska ge domar och straff utan Gud som har all kunskap.

1 Samuelsboken 2:10 De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN dömer jordens ändar. Men han giver makt åt sin konung, han upphöjer sin smordes horn.

Johannes 5:22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,

Johannes 8:15 (Jesus:) I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

Johannes 8:50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

Romarbrevet 2:16 Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.