Etikettarkiv | kefas

Jesus är KLIPPAN som kyrkan ska byggas på och inte PETRUS – Matt. 16:18

Bekännelsen att Jesus är Messias och Guds son är den klippa/grund som kyrkan ska byggas på, och inte Petrus, Maria, Johannes, Abraham eller någon annan

Bibeln lär att Jesus är Frälsaren, Guds son, Gud i köttslig form, den ende medlaren och den ende klippan. Därför är det olyckligt att ge Jesus KONKURRENS till titeln i form av ytterligare klippor (eller ytterligare medlare) som vi ska bygga våra kristna liv på.

Jesus är den som kallas för ”klippan” i Bibeln, och Jesus ska alltså bygga sin församling på den trosbekännelse att Jesus är Messias och Guds son – vilket är grunden/klippan/fundamentet för evangeliet. Petrus hade ju just bekänt att Jesus är Messias, den levande Gudens son, vilket Jesus ansåg vara en salig konfirmation och vilket är det ämne som han spann vidare på när han fortsatte att berätta att han ska bygga sin församling just på den bekännelsen. 

Den katolska kyrkan har alltid haft problemet med att upphöja människor alldeles för mycket, och jungfru Maria betraktas som en person som levt utan synd precis som Jesus Kristus och som ofta tillbes eller åtminstone bes genom, trots att Jesus är vår ende medlare enligt skriften och den ende som vi ska tillbe. Tron att Maria har gudomliga krafter och kan påverka våra liv, är en form av avgudadyrkan, vilket betyder att det första budet (”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”) är i farozonen. Helgon har ofta ett stort fokus inom Katolska kyrkan, och även idén att aposteln Petrus är klippan som vi ska bygga kyrkan på. Nedan vers är den berömda vers som katoliker ofta åberopar för att hitta stöd för att den Katolska kyrkan kan härledas tillbaka till Petrus som de menar är grunden för deras speciella kyrka och inga andra kyrkor. Om det nu är den Katolska kyrkan som vi kan läsa om i versen, varför skulle inte Gud kunna visa detta lite tydligare, om det nu handlar om den enda sanna Kyrkan? Det finns många ärliga Gudssökare som inte hittar minsta spår av den Katolska kyrkan i nedan stycke eller i andra stycken.

Matt. 16:16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus [petros], och på denna klippa [petra] skall jag bygga min församling,och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.”

Petrus namn betyder klippa (petros), men Jesus sa ”Du är Petrus (petros), och på denna klippa (petra) skall jag bygga min församling”Petra är feminint och betyder en stor sten eller klippa, och Petros är maskulint och betyder sten, stenblock eller stenbumling. Man kan förstå varför Jesus valde att adressera Petrus på det sättet han gjorde, eftersom petros och petra låter så lika (det är t o m lite vitsigt), men han hävdar ju inte att det är Petrus som är den Petra som församlingen ska byggas på. Om nu Jesus skulle välja ut en av sina apostlar att vara en klippa vid sidan av honom, varför valde han just Petrus, och varför valde han inte fler apostlar till att vara klippor? Och är två klippor nog? Tre eller fyra klippor blir för många? (Eller kanske vi ska inkludera Maria som en tredje klippa.) Nej, att göra en annan person till en så viktig klippa vid sidan av Jesus själv, vore att kompromissa med det första budet om att vi inte ska göra oss avgudar.

Avsnittet börjar med en fråga, och Jesus ger dem svaret som inkluderar det här med KLIPPAN. ”Vem säger folket att Människosonen är—Och ni, vem säger ni att jag är?”. Eftersom ämnet handlar om Jesus identitet, så förstår vi att KLIPPAN är JESUS som församlingen ska byggas på, vilket ju är fullständigt naturligt. Kristna runtomkring vår jord ska alltså se Jesus Kristus som den fasta klippan att grunda sina kristna liv på (finns det någon bättre grund?!), och det är också vad resten av Bibeln ger stöd för. Fokus ska alltså vara på vår mästare JESUS, och han behöver inga konkurrenter. Men om vi skulle vägra att se Petrus som en klippa (eftersom avsnittet inte ger stöd för det), syndar vi då?

Det finns katoliker som menar att Jesus talade arameiska, och bara nämnde Petrus arameiska namn Kefas, men det nya testamentet skrevs ner under inspiration av Gud på grekiska. En arameisk översättning kan inte betraktas som mer precist än grundspråket grekiska, och den helige Andes inspiration kan vi lita på. En del föreslår att det handlar om en trosförkunnelse från Petrus sida när han bekräftar att Jesus är Messias och den klippa som kyrkan ska byggas på, vilket ger samma resultat.

Himmelrikets nycklar, ska ges till Petrus, men det står inte att det på något sätt är kopplat till den katolska kyrkan, och inte heller står det att Petrus ensam ska få sådana nycklar medan exempelvis de övriga apostlarna INTE skulle föräras några nycklar. Det var Petrus som Jesus råkade samtala med, och därför valdes han som exempel. Vi har alla ansvar för våra kristna liv, och vi har alla fått en slags nyckel till Guds rike, som det gäller att vi förvaltar väl – så att vi inte tappar den.

Att basera en doktrin på att denna vers säger att den Katolska kyrkan är vad vi ska bygga på, är förstås riskfyllt. Skulle verkligen Gud förkunna en så pass viktig sanning på ett så vagt sätt? Den syndfrie Jesus är vad vi ska bygga på (GUD i kött), och inte en av hans lärljungar. I Matt. 16:23, bara fem verser efter att han kallade Petrus vid sitt namn, så kallade han också Petrus för Satan…

Jehovas Vittnen har också ett par favoritverser som de använder för att ge stöd för att just deras Kyrka/lära beskrivs som den enda sanna läran. De tolkar in sin tidskrift Vakttornet (som är deras heliga skrift förutom Bibeln) i dessa verser:

Matt. 25:21 BRA, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! 

Matt. 24:45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 

Gode och trogne tjänare = Vakttornet (eller Jehovas Vittnens församling). Eller är det otydligt? 🙂

Om vem som helst kan välja ut en bibelvers och mena att den syftar på just deras kyrka, så riskerar vi att bli som vågen på havet, som går hit och dit. ”Församlingen” eller ”Kristi kropp” är inte ett speciellt samfund, utan det handlar om KRISTNA över hela världen. De första kristna, som vi kan läsa om i Apostlagärningarna, var inte med i den katolska kyrkan, utan de samlades för det mesta i olika grupper i hemmen. Stora städer kunde förstås ha ett flertal kristna grupperingar, och det är förstås väldigt troligt att dessa samlingsplatser gavs olika namn för att hålla isär dem, och för att ge sig själva någon form av adress. Det kunde ha räckt med Simons hus, Jakobs församling, el dyl, och om det handlade om en stor byggnad så kunde ju hela den byggnaden (kyrkan), ges ett namn. Ecclesia behöver dock inte vara en viss byggnad eller församling, utan det kan syftas på en grupp kristna som samlas för gemenskap och tillbedjan. De skrifter som de använde var förstås gamla testamentet, men så småningom också de brev och ögonvittnesskildringar som senare skulle hamna i vårt nya testamente – av just den anledningen att de alltid betraktats som genuina och alltid varit i bruk.

Verser som visar att Jesus är den ende klippan

Rom. 9:33 så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

1 Kor.10:2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.3 Alla åt samma andliga mat 4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.

1 Kor. 3:11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.

1 Petrus 2:4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion EN utvald, dyrbar hörnstenoch den som tror på den skall aldrig komma på skam. 7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, 8 en stötesten och en klippa (petra) till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.

Ef. 2:19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden

1 Sam. 2:2 Ingen är helig som Herren, ty ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.

Psalm 18:31 Ty vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud?

Psalm 95:1 Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, jubel till vår frälsnings klippa.

5 Mosebok 32:3 Ty Herrens namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud. 4 Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.—15 Då blev Jesurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn.  Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.—18 Du övergav Klippan som födde dig. Du glömde Gud som gav dig livet.

Upp. 21: 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar. (alltså inte en grundsten utan tolv…)

Ignatius använde termen ”katolska kyrkan” år 107 e Kr. och det betyder att han syftar på den kyrka som idag går under samma benämning? 

Det finns många teologer som är av åsikten att flera (eller alla) texter som tillskrivs Ignatius antingen är falska, eller har översatts felaktigt. Det är således riskfyllt att lägga ner hela sin själ i idén att Ignatius alster är sanna, och att han med sin term syftade på den katolska kyrkan som vi känner till idag.

”Schaff comments: ”been found in this letter to the Romans, especially as in this letter we first find the use of the phrase ”Catholic Church” in patristic writings.” (Philip Schaff: Ante-Nicene Fathers, Vol. I, Introductory Note To The Epistle Of Ignatius To The Ephesians.) We feel it is proof enough to reject all as forgeries. ”See that ye all follow the bishop, even as Jesus Christ does the Father … Let no man do anything connected with the Churchwithout the bishop. Let that be deemed a proper Eucharist, which is [administered] either by the bishop, or by one to whom he has entrusted it. Wherever the bishop shall appear, there let the multitude [of the people] also be; even as, wherever Jesus Christ is, there is the Catholic Church. It is not lawful without the bishop either to baptize or to celebrate a love-feast; but whatsoever he shall approve of, that is also pleasing to God, so that everything that is done may be secure and valid. (The Epistle of Ignatius to the Smyrnaeans, Chapter VIII.-Let Nothing Be Done Without the Bishop.)”

Läs mer på websidan här

Andra vanliga katolska argument

Katoliker vill väldigt gärna förlita sig på kyrkofäderna, men vilka kyrkofäder väljer de nu när kyrkofäderna hade olika åsikter? Framför allt är det en ENORM skillnad mellan Augustinus åsikter (Augustinus som den Katolska kyrkan ser som en av deras grundare förutom Petrus), och de kyrkofäder som levde INNAN Augustinus. Exempelvis trodde inte NÅGON av de kyrkofäderna som levde de första århundradena e Kr. på arvsynden (det finns inget känt undantag, och här inkluderar jag även Origen).

Katoliker förundras över att icke-katoliker menar sig kunna tolka skriften själv, för vem har rätt om man kommer till olika tolkningar? Det är den som är närmast Bibeln! Står det ”elefant” så betyder det ”elefant”, och om någon menar att det betyder ”get”, så ligger bevisbördan på den personen. Vi ska göra som de judiska bereerna. De accepterade inte Paulus åsikter trots att han var en Guds apostel. Nej, först jämförde de det han sa med skriften (på deras tid GT), för att se om det han sa stämde.

Apg. 17:11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE om det kunde förhålla sig så.

Om inte vi själva kan tolka skriften så måste vi alltså välja ANDRA som ska tolka skriften ÅT OSS, och det klarar vi alltså av? Så vi kan absolut inte läsa och tolka skriften själva, men däremot är det en enkel cakewalk att utse andra som får vårt förtroende att tolka skriften åt oss? Inte ens katoliker menar att alla påvar och präster är ”riktiga” påvar och präster, så hur ska vi själva kunna besluta vilka som är sanna  eller falska påvar och präster som ska tolka skriften åt oss? Vilken rysk roulette! Det är BIBELN som ska korrigera oss, men problemen börjar så fort man föredrar att tolka skriften via människor som filter, eller utomstående skrifter.

Mackabeerböckerna är inte kanoniska och inte inluderade i Bibeln. Inte heller räknas de som sanna fortsättningar tiill 1 Mackabeerboken:

Maccabees 15:38,39 CT ”So these things being done with relation to Nicanor and from that time the city being possessed by the Hebrews, I also will here make an end of my narration. Which if I have done well and as it becometh the history, it is what I desired: but if not so perfectly, it must be pardoned me.”

Paulus förordar en slags apostolisk succession, där en tidigare pastor (såsom Timotheus och Titus) bokstavligt talat ska lägga händerna på en lämplig efterföljare som klarar kraven för ett pastorsjobb. Intressant nog är ett av pastorskraven att det måste vara en ”en enda kvinnas man”, vilket är en stor kontrast till katolska kyrkans krav att deras påvar måste leva i celibat. Dessvärre förklarar också Paulus att det skulle börja spåra ur ganska omgående, eftersom ulvar i fårakläder skulle komma för att förvränga sanningen och locka bort flocken. Bland de kristna själva! Det Paulus varnar för skulle bland annat kunna inkludera den katolska kyrkans födelse, som ju avviker radikalt från vad Bibeln lär och vad de gamla kyrkofäderna lärde.

Apg 20: 28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Paulus kritiserade KEFAS i Gal. 2:11-14 som INTE var aposteln PETRUS

Men när CEFAS (KEFAS SFB) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE (1917) Gal. 2:11

Även om också aposteln Petrus vid ett tillfälle fick namnet Kefas av Jesus, så finns det flera skäl att betvivla att Petrus skulle vara den Kefas (i Antiokia) som vi kan läsa om i Gal. 2:11-14.  Petrus var inte den enda personen i världen med det namnet, och han kallades för det mesta Petrus. Här nedan följer det berömda stället där Petrus till synes öppet kritiseras av Paulus. I 1917 års översättning läser vi Cefas men i andra översättningar såsom King James Bible (till skillnad mot andra engelska översättningar) så kan vi tyvärr läsa ”Peter” fast det namnet inte står i originalspråket.

Vi har att göra med Strong’s 4074 petros, och Strong’s 2786 kefas. Tyvärr har många bibelöversättningar blandat dessa ord och översatt fel, och det gäller framför allt  KJV som annars brukar vara den mest överlägsna översättningen.

Gal. 2:10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.11Men när Cefas (Peter, KJV) kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en FÖRSYNDELSE.12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.13Till samma SKRYMTERI gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas  i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare» (1917) Strong’s 2786 kefas

Den grekiska grundtexten nämner aldrig Petrus utan använder kategoriskt Kefas. I Joh. 1:42 kopplas Petrus ihop med namnet Kefas, men intressant nog så kallade aldrig Jesus Petrus vid det namnet igen. Inte heller kallade någon annan person Petrus för Kefas i Apostlagärningarna och Petrus kallade sig inte heller Kefas i sina egna brev. Varför ska vi då anta att Petrus är den Kefas som det talas om i Gal. 2?

Joh. 1:41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas (Strong’s 2786 kefas) – det betyder Petrus.

Det verkar som Petrus insikt om att Jesus var Messias inspirerade Jesus att förknippa Petrus vid ett annat namn som innehar en viss dubbelbottnad betydelse. Men dels betyder det inte att Petrus var den enda personen med det namnet vid den här tiden (det var trots allt ett känt namn), och inte heller att Petrus från och med den tidpunkten måste glömma sitt första namn och hädanefter enbart hålla sig till Kefas-namnet. Vi vet att Petrus inte gjorde så, och inte heller slutade omvärlden att kalla honom Petrus.

Paulus refererar till 4074 petrosGal. 1:18 och verkar här syfta på aposteln Petrus. (Att Petrus verkligen är 4074 petros kan vi se i exempelvis Matt. 4:18)

Gal. 1:18 Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas, (Strong’s 4074 petros) och jag stannade hos honom i femton dagar.19 Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror.

I ovan passage borde Paulus mena Petrus eftersom han indirekt refererar till honom som en apostel i v. 19, och det står också ”petros” i originalspråket.

Paulus refererade till Kefas på andra ställen, men är det då samma person?

1 Kor. 15:3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas (Strong’s 2786 kefas) sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 

Paulus gör skillnad på personen Kefas och på ”apostlarna” som är tolv till antalet. Det är inget bevis i sig eftersom Jesus skulle kunna ha visat sig separat för Petrus vid ett visst tillfälle, och för Petrus tillsammans med alla andra apostlar vid ett annat tillfälle, men det är en intressant iakttagelse.

1 Kor. 9:5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas (Strong’s 2786 kefas)?6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?

Här placerar Paulus Kefas utanför den grupp som han kallar för ”apostlarna”. Vad har han för orsak att nämna Petrus för sig, separat från de andra apostlarna? (Ordet ”särskilt” i den svenska översättningen i 1917 års översättning finns inte med i den grekiska grundtexten.)

Det finns historiskt stöd för att Kefas i Apg inte är den vi känner som aposteln Petrus. Eusebius skriver att Kefas råkar ha SAMMA NAMN som aposteln Petrus:

”And there is a story from Clement in the fifth of his Hypotyposeis in which he also says that Cephas, concerning whom Paul says: But, when Cephas came to Antioch, I resisted him to his face, was one of the seventy disciples, one who happened to have the same name as Peter the apostle” (Eusebius. The History of The Church. Book 1. 12)

Den som det refereras till är Klemens av Alexandria som levde mellan 150 – 215.e. Kr. Han hade förmodligen källor som inte längre finns  kvar idag. Kefas var förmodligen en av de 70 lärljungarna men inte en av apostlarna. Informationen i Galaterbrevet får oss också att tro att Kefas inte är densamma som Petrus:

Gal. 2: 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus (Strong’s 4074 petros) kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna.9 Och när Jakob, Kefas (Strong’s 2786 kefas) och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.

Gal. 2: 9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna. (1917)

Om Kefas är samma person som Petrus, varför byter Paulus namn i samma andetag och i samma beskrivning av en och samma händelse? Man kan också fundera över varför Petrus konsekvent använde ”Petrus” i sina egna brev till hedningarna medan Paulus väljer den arameiska formen ”Kefas” till samma hedningar? Det mest naturliga är att tro att Petrus och Kefas inte är samma personer, precis som grundtexten förmedlar.

”De sågo att jag har blivit betrodd” indikerar att Jakob, Kefas och Johannes hade noterat något som hänt i förfluten tid – att Paulus hade blivit betrodd att sprida evangeliet till de oomskurna och Petrus till de omskurna. Dessa iakttagelser används av dessa tre som argument för vidare agerande – beslutet att göra gemensam sak med Paulus så att han kan koncentrera sig på hedningarna och de andra till de omskurna. Men detta har ju redan inträffat i dåtid med den riktiga Petrus. Han och Paulus hade redan bestämt att de ska dela ansvaret och ha separerade målgrupper. Så om Kefas är Petrus, vad använder han som stöd till beslutet att ha delade mål? Det faktum att de redan gjort detta beslut? Det vore som att bestämma sig för att bli jordbrukare för att man redan är en jordbrukare.  Cirkelresonemang! Att en person använder ett beslut som hänt i dåtid som stöd för att göra ett identiskt beslut i nutid är inte logiskt.

Vi har också stöd i Apostlagärninarna att personen i Gal. 2 inte kan vara Petrus.

Apg. 14: 26 Därifrån seglade de tillbaka till Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna

Apg. 15:Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Det här en träffande beskrivning av det som Paulus beskriver i Gal. 2. Det handlar om en söndring som orsakas av vissa judar pga deras lära att det är nödvändigt med omskärelse, vilket inträffade i Antiokia och där också Barnabas var inblandad. Det stämmer bra överens med Galaterbrevet och det finns ingen annan liknande händelse i Apg. som skulle kunna passa in på en dispyt som inträffat i Antiokia. Paulus och Barnabas beslöt sig för att konsultera apostlarna och de äldste i Jerusalem. Vem var en av de apostlarna som de skulle överlägga med? Petrus! Apostlarna och de äldste möttes och överlade saken. Efter mycket diskussioner så ställer sig Petrus rakryggad upp och uttrycker sig enligt nedan:

Apg. 15:6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd.” 12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.

Petrus KRITISERAR alltså dem som vill lägga ett ok på lärljungarnas hals, och det handlar alltså om den ceremoniella lagens ok i form av omskärelse! Han börjar med att säga att Gud själv utvald HONOM att sprida det sanna evangeliet till hedningarna, och det sanna evangeliet innehåller INTE krav på omskärelse. Skulle Petrus då vara en hycklare genom att själv agera tvärt emot vad han predikar? Misslyckades Petrus så totalt med den mission som Jesus kallat honom till att göra? Personen Kefas falska agerande är ju exakt det som Petrus kritiserar! Om Kefas i Gal. 2 är Peter så vore det ologiskt för Paulus att åka hela vägen till Jerusalem för att konsultera den person som orsakat problem i detta ämne. Petrus befann sig redan i Jerusalem och han var inte i Antiokia. Det verkar inte troligt att Petrus skulle kunna vara den man som Paulus konfronterade i Gal. 2.

Det finns några avsnitt i Apostlagärningarna som några tror kan vara samma händelse som den konflikt som inträffade i Gal. 2:

Apg. 22:11 Men då jag på grund av strålglansen från det ljusskenet inte kunde se, tog mina följeslagare mig vid handen, och jag kom in i Damaskus.12 Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. 14 Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.17 När jag senare hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning, 18 och jag såg honom och hörde honom säga till mig: Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom. 21 Då sade han till mig: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.”22 Så långt hade de lyssnat på honom, men nu skrek de: ”Bort från jorden med en sådan människa! Han bör inte få leva.” 23 Och de skrek, slet av sig kläderna och kastade upp damm i luften.24 Befälhavaren gav då order om att Paulus skulle föras in i fästningen och att han skulle förhöras under gisselslag, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 När man hade sträckt ut honom och skulle gissla honom, sade Paulus till officeren som stod där: ”Får ni gissla en romersk medborgare som inte ens har blivit dömd?” 26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: ”Vad tänker du göra? Den här mannen är romersk medborgare.” 27 Då gick befälhavaren och frågade honom: ”Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Paulus svarade: ”Ja.” 28 Befälhavaren sade: ”Jag fick betala en stor summa pengar för detta medborgarskap.” Paulus svarade: ”Men jag är född med det”. 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast tillbaka. Också befälhavaren blev förskräckt, då han fick veta att Paulus var romersk medborgare, eftersom han hade låtit fängsla honom. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.

Här ser vi både Paulus och Barnabas i Antiokia med målet att hjälpa de fattiga, så det här skulle kunna vara det första mötet mellan Paulus och dessa människor och när den ”utsträckta handen” till att starta ett samarbete inträffade. Texten i Galaterbrevet får oss att tro att det allra första mötet inträffade i Jerusalem, så det är inte säkert att det inträffade här i Antiokia, men det nämns ingenting om någon splittring eller dispyt liknande den som vi kan läsa om i Apg. 15.  Om det första mötet inträffade här så kan Petrus inte ha varit närvarande. Petrus var ju i Jerusalem där han talade varmt för hedningarna (Apg. 11:2 och framåt). Enligt Apg. 12:3 så hamnade Petrus i fängelse i Jerusalem vid den här tidpunkten, och Paulus och Barnabas lämnade Antiokia (Apg. 13:4) så om Kefas vore Petrus och detta var det första mötet (vilket det inte är säkert att det var) så skulle han inte kunna ha varit där just vid den tidpunkten.

Andra menar att incidenten mellan Paulus och Petrus inträffade under en av Paulus resor i Antiokia:

Apg. 18:22 När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.23 Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Här finns inte heller någon referens till någon dispyt, eller till ett besök av Petrus, så varför skulle vi anta att dispyten i Gal. 2 inträffade vi detta tillfälle? Det finns inga skäl att tro detta, om det inte vore för att detta är det enda tillfälle som Petrus skulle kunna ha befunnit sig i området OCH för att försöka hitta stöd för att Petrus och Kefas är samma person, men det är just detta som är frågan.

Ett största annat problemet, om Petrus vore den Kefas som kritiserades, är att han när händelserna i Apg. 18 inträffar, då skulle gått emot det som han rakryggat försvarat. Det innebär en motsättning eftersom Petrus i hela Apostlagärningarna försvarade hedningarnas rätt till samma evangelium som hedningarna. Det finns inga indikationer att Petrus tvekade eller kompromissade med evangeliet till judarna i vare sig Apostlagärningarna eller någon annanstans. Ännu ett stort problem är att Paulus indikerar att människor som agerar som den kritiserade Kefas gjorde är inte ens frälsta.

Gal.2:3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

Paulus konfronterar Kefas med ”du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?” Att få människor att leva som en jude är att narra folk att återgå till den ceremoniella lagens slaveri (den moraliska lagen däremot har alltid varit i bruk och kommer alltid att vara det). Eftersom Paulus menar att sådana människor är falska bröder så kan de inte ha varit frälsta. Menar Paulus att Petrus var ofrälst? Vi kan vidare läsa i Galaterbrevet (samma bok som där dispyten med Kefas inträffade) om statusen på de människor som lurar andra att återgå till den ceremoniella lagen. De kan orsaka att andra faller ur nåd och själva är de förbannade:

Gal. 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.

Så Paulus menar att människor såsom Kefas orsakar träldomsok, gör så att Jesus är till intet gagn,  tvingar människor att lyda hela den gamla lagen, gör så att människor kommer bort från Kristus, gör så att människor faller ur nåden och lägger hinder på vägen för andra så att de inte lyder sanningen.? Paulus avslutar med att säga:

”10—-men den som vållar förvirring bland eder, HAN SKALL BÄRA SIN DOM; VEM HAN ÄN MÅ VARA. 12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till AVSTYMPNING.” (1917)

Det är ord och inga visor! Passar detta in på PETRUS?! Hur kunde Petrus sjunka så lågt och så snabbt? Kan det i stället inte vara så att Petrus inte är den Kefas som omtalas? Det finns många personer i samma krets som heter Maria, Simon, Johannes, Judas, etc, så vad är konstigt med att flera personer heter Kefas? I kapitlet innan Gal. 2 där dispyten inträffar kan vi läsa:

Gal. 1:6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Två gånger uttalar Paulus en förbannelse över den person som vållar förvirring bland galaterna och lurar dem att tro att de måste omskära sig. Paulus förbannar alltså Petrus? Paulus säger:

Gal. 3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 

Ska vi svara Paulus att Petrus är en av dem som dårat och förhäxat galaterna? Låt oss inte förtala Petrus när det inte finns anledning till det, utan låt oss i stället rena hans namn från anklagelser som det inte verkar finnas stöd till. En människa borde ses som oskyldig tills hon/han kan bevisas vara skyldig.

(Det jag skrivit här är mestadels från min Amerikanske vän Bryan Davis som upptäckt tvivlen om Petrus)