Etikettarkiv | undervisa

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

woman silent 21 Kor. 14:33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till ”var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka ”manliga profetior” och ”kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som ”lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor  – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger ”utan hon skall leva i stillhet”.  Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga ”Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

woman silent

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om ”söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att ”lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara ”snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig  okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden)  har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Annonser

Ska kvinnan alltid underordna sig mannen?

Kvinnligt underordnande – Vad säger Bibeln?

Bibeln talar mycket om jämnställdheten mellan man och kvinna, men även att kvinnan ska underställa sig sin man. Den bästa förutsättningen är därför att både mannen och kvinnan är bibeltrogna och lever sitt liv för Gud. En människa måste lyda Gud mer än människor, så en kvinna måste lyda skaparen före sin man i det fall mannen agerar tvärt emot Guds bud. Därför är det av stor vikt att kvinnan gifter sig med en bibeltrogen man så att konflikter kan undvikas. Om båda parter lyder Paulus instruktioner så är det ett vinnande koncept, men om endast den enda parten lyder så är det ingen jämvikt.

Ef. 5:21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.

1 Kor 11:11Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud.

1 Kor 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

Kvinnor i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Anthrópos och anér – två ord för MAN 

Om Gud åstadkom så att Balaam blev lärd av en åsna (4 Mosebok 22) varför skulle han inte kunnat använda sig av kvinnnor för att lära män? Om kvinnor är tänkta att alltid underordna sig män, vad händer om kristna män inte är överens sinsemellan?

Det finns två ord för MAN på grekiska; ”Anthrópos” och ”anér” (genitiv av ”anér” är ”andros”). På några språk kan ordet för ”man” respektive ”kvinna” betyda antingen man/make eller kvinna/hustru, beroende på sammanhang. På engelska används separata ord. På grekiska finns inget annat ord för ”make” än ”anér”.

Jacques More säger: I min forskning och min undersökning av varje ställe där ”anér” och ”anthrópos” finns, inkl. i fotnoter, så ger det en tydlig bild: ”anér” används alltid när det handlar om an speciell man, och i plural betyder det en speciell grupp av män, medan ”anthrópos” handlar om vilken man som helst, och i plural kan det betyda ”människor”. Denna bild återger Johannes evangelium när det handlar om utspisningen av 5.000 människor. Joh. 6:10 Jesus sade: ”Låt folket (anthrópous) slå sig ner” – det var gott om gräs på det stället – och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män (andres).

Verser som vanligtvis används som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män

1) 1 Kor 11:3 Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

Anér används här för ”mannen” så texten blir ”kvinnans huvud mannen/maken”. Den bestämda formen visar på en viss sorts man, och ”anér” i sig själv visar också på en viss sorts man. Återigen finns det inget annat ord för ”make” än ”anér”. En bättre översättning skulle vara: ”och kvinnans huvud är MAKEN” vilket en rad bibelöversättningar också angett. 1 Kor. 11:3 kan därför inte användas som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män.

2) 1 Tim. 2:11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva.

Sammanhanget visar att det handlar om en kyrkomiljö. Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till tillfället för själva undervisningen i en kristen sammankomst. Paulus talar om ordning och om risk för förvillande. Impulsiva och oordnade handlingar kan distrahera och Paulus vill begränsa den risken. Det verkar handla om att tala vid fel tillfällen när den officiella ledaren borde sköta undervisningen. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be och profetera “om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet–-(1 Kor.11:5) och att vittna och undervisa “när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26) vilket Paulus inleder med “Hur skall det då vara, bröder?” Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i en passage för att det står ”bröder” och inte i en annan med exakt samma ordalydelse är inte logiskt. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14.

1 Corinthians 11:5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat.

Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden. Paulus säger ingenstans att kvinnor endast får be och profetera för andra kvinnor, och det skulle vara svårt för en kvinna som vill profetera att först se till att ingen manlig person finns närvarande som kan tänkas lyssna av misstag. En bättre översättning av 1 Tim. 2:12 skulle vara “eller gör sig till herre över EN MAKE”.

3) 1 Kor. 14:34 Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

Även den här versen visar att det handlar om en kyrkomiljö. Paulus kan ha haft goda skäl att ge råd till den Korintiska kyrkan på den här tiden pga stökiga kvinnor med låg (eller ingen) utbildning, och som har många frågor i relation till undervisningen i en kristen gemenskap. Dessa kvinnor kanske hade stört församlingen pga frågor, skvaller och allmänt prat varför Paulus råd var på sin plats. Detta betyder fortfarande inte att Paulus råd var endast för denna kyrka, utan är instruktioner för alla andra kyrkor också.

En annan fråga är kvinnligt ledarskap

Det finns åsikter för och emot ett kvinnligt ledarskap, och även om nedanstående tre veser verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av argumenten emot att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.), där MANNEN är i fokus och används som exempel, även om det handlar om BÅDE män och kvinnor. Både män och kvinnor måste lämna sina föräldrar trots att det endast är mannen som beskrivs. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

Det är allvarliga ord men det står inte ett ord om att det är synd för en KVINNA att med begärelse se på en annans MAN. Detta är något som vi faktiskt måste LÄGGA TILL eller UTGÅ IFRÅN, trots att det faktiskt inte står i texten. På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor. Dessutom visar ordet ”bröder” som återgetts ovan, att det ändå kan inkludera kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, och inte till civilstatus och kön. En intressant vers med tanke på 1 Tim. 3:12 är denna:

1 Tim 5:14 Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.

Så sammantaget ska en hustru aldrig ha auktoritet över sin make, men vad händer om maken tillåter henne att undervisa i Guds ord och t o m VILL att hon gör det – till vem som helst som nu vill lyssna? Då agerar hon INTE emot sin mans vilja, trots att hon undervisar och sprider Guds ord till andra. Hon är fortfarande underställd mannen.

Med den här bakgrunden är det aldrig en bra idé för en man att avfärda en kvinna i en teologisk diskussion av skälet att hon är en kvinna som undervisar en man. Såvida han inte är MAKEN till denna kvinna. Men det betyder fortfarande inte att alla möjliga tokiga teologiska åsikter måste stämma bara för att det är en make som gör påståendena till sin fru eller till en annan kvinna. Det är tänkt att alla män ska underordna sig Jesus som är deras huvud, och Jesus bud finns i BIBELN som ska vara vårt rättesnöre. Det är ganska uppenbart att alla kristna män inte alltid har rätt i en teologisk diskussion med en kvinna. Om så vore fallet så skulle en katolsk man per automatik ha rätt, även om han påstår att kristna bör be till eller genom Maria. Om kvinnan protesterar kan han alltid säga ”Vem är DU som undervisar en MAN?” Fungerar alltid…

Bibelverser om TILLRÄTTAVISNING och KORRIGERING

Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid (Predikaren 3:3)

Det är inte alltid vist att hålla tyst bara för att man är rädd att ”orsaka splittring”, men visst finns det olika sätt att förmedla ett budskap på. Ibland kan det vara obibliskt att avstå med en korrigering av andras beteenden, då det i stället kanske kan vara på sin plats att kraftigt tillrättavisa (och lämpligast kan detta ske om man känner personen väl). Bibeln säger att det är den som sprider falska läror som är den som orsakar splittring, och vi är ansvariga för att inte låta sådana läror komma in i kyrkorna och/eller sprida sig. Om en församling år efter år levt med irrläror och t o m levt i enighet kring dessa, så är du ingen irrlärare om du försöker tillrättavisa, förmana och argumentera för att församlingen tyvärr inte predikar det sanna ordet.

Det kan absolut bli så att du orsakar lite sura miner men det är inte du som är boven så länge som du har vishet nog att förmana på ett lämpligt sätt, om det ens finns fog för kritik. Därmed inte sagt att det är en god idé att gå på som en ångvält och vara arrogant och osmidig när man förmanar, och Paulus ger oss också instruktioner om att i första hand förmana mellan fyra ögon. Om vi inte reagerar på uppenbara villoläror så är det detsamma som att tillåta människor att lura ännu fler, vilket i förlängningen kan betyda förlorade själar och likaså att vi får blod på våra händer. Vi måste därför vara på vår vakt och inte intala oss själva att vi alltid måste sitta still i båten och aldrig ta upp konstigheter till diskussion. Det är inte alls särskilt kärleksfullt att säga till en person att allt är väl med hans själ trots att så inte är fallet.

Det är precis lika fel att kraftigt tillrättavisa, och kanske t o m fördöma människor när situationen inte kräver det. Om idén är att få människor att lyssna så tjänar det inget syfte att behandla dem så burdust att de slutar lyssna och vänder ryggen till. Paulus verkar ha känt till hur man bäst ska lägga orden vid olika situationer även om han ibland talade inför döva öron och t o m hamnade i svårigheter. När han tilltalade atenarna på Aeropagen i Aten så började han inte med att berätta för åhörarna att de var en samling odugliga avgudadyrkare med livsfarliga villoläror som är på väg till helvetet (även om detta är sant). Han nämnde inte ens med särskilt många ord att de var vilse i sin tro (han berättade för dem att de var ”gudadyrkare” – ”superstituous” i KJV) men han berättade också för dem att den ”okända Gud” som de hade bett till var den som Paulus önskade berätta om (Acts 17:23). Han lyckades därmed få deras uppmärksamhet utan att vare sig förolämpa dem eller kompromisa med skriften. Onödiga förolämpningar har naturligt nog en tendens att få människor att sluta lyssna. Paulus varnade för ofruktsamma diskussioner men det finns andra tillfällen när diskussioner och debatter kan vara till nytta. Paulus själv spenderade en hel del tid att diskutera med människor.

En del kristna återkommer gärna till situationen när Jesus blev arg och välte pengaväxlarnas bord vid templet, och vill gärna använda detta som stöd för att få reagera på ett burdust sätt när de tycker att de passar. Eller också kanske de tar upp situationen när Jesus under en privat middag tillrättavisade fariséer och skriftlärda. Det var ytterst sällan som Jesus använde personangrepp (han sa ”den räven” om Herodes vid ett tillfälle och ”vitkalkade väggar” till fariseerna vid ett annat tillfälle) men han motiverade också sina kraftuttryck, och han talade sällan till enskilda individer utan snarare om eller till grupper av människor. Jesus unika kritik av individer ger oss ingen rätt att bete oss fyrkantigt när andan faller på, men tyvärr så finns det många som väljer helt fel situationer för sina personangrepp och strider.

Paulus många diskussioner och tillrättavisningar

Apg 17:16 16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom VARJE DAG på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, DISKUTERADE med honom och en del sade: ”Vad kan den där PRATMAKAREN vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg 19:Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och FÖRSÖKTE ÖVERTYGA DEM om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och VARJE DAG HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 28:23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen24 Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

När vi talar så bör vi behandla andra människor som vi själva vill bli behandlade, och om vi talar med respekt och tålamod så kan vi komma långt. Vad säger Bibeln?

TILLRÄTTAVISNING

Nya Testamentet

Lukas 12:51 Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

Apg 20: 28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Rom. 16:17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

1 Tim.1:3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröderäldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

2 Tim. 2:23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

1 Tess.5:12 Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 13 Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 14 Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 15 Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Efesierbrevet 5: 11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 

Kol. 1: 28 Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus.

Kol. 2:8 Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Titus 1:7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.12 En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen.

Titus 2:5 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

Titus 3: 8 Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. 9 Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa10 En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, 11 eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.

Heb 3:12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

2 Peter 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Joh 1:10 Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. 11 Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

Gamla Testamentet

Ords.17:14 Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut.15 Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för Herren.

2 Krönikerboken 19:10 Så ofta någon rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, det må gälla dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då skall ni varna dem, så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så skall ni göra för att inte dra skuld över er.

Malaki 2:17 Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: ”På vilket sätt har vi tröttat ut honom?”
Jo, ni säger: ”Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem”,
eller: ”Var är Gud som dömer?”

Hesekiel 13:22 Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.

Hesekiel 3:17»Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. 18Om jag säger till den ogudaktige: ‘Du måste dö’ och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.19Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.20Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand.21Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ.»

Ords. 9:8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. 9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

Ords. 19:25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

Ords. 25:12 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

Ords. 24: 24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd. 25Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

Ords. 27:5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

Ords. 28: 23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

MER OM ATT KORRIGERA MED RESPEKT

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Matteus 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.[c17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. 

2 Tim 2:22 Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. 23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

1 Tess.5:12 Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. 13 Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. 

Kolosserbrevet 3:12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. 14 Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. 15 Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. 16 Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.

1 Peter 3:15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.

Titus 3: 1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.

Jakob 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Jakob 3:13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Galaterbrevet 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

1 Kor.13:4 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.

Ords. 15:1 Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

Läs gärna artikeln om Ef. 6 och att ta på oss Guds hela vapenutrustning.