Etikettarkiv | pastor

Contacted by ”Evangelist so-and-so” from India or Pakistan?

 

church 4India and Pakistan replete with evangelists and orphanages?

If you are a Christian who is sometimes engaged in social networks such as Christian forums, chat rooms, blogs, Facebook groups, etc, then you might have been contacted by individuals from India or Pakistan who commonly, but not always, have user names starting with ”Evangelist” or ”Pastor” and who claim to be involved with Christian missions and/or running an orphanage. Considering the amount of times I have been contacted in this way throughout the years, you would think there is a church or orphanage in every street corner in India/Pakistan.

I am not suggesting that all such contacts are fake, but I would advise people to not give financial aid to strangers they meet online (particularly if they are from India/Pakistan – where soliciting seems to be a common problem), and I would advise people from India and Pakistan to not contact strangers in this way since it might give all Christians from India and Pakistan an unwarranted bad name. There are of course sincere Christians from India and Pakistan who are engaged in the very work they claim to be, but since you cannot expect people to know this with certainty it is much better for them to give money to charities that they know and can trust. The best way to help financially is to do so through people who you know personally, or through churches or organizations that you really have confidence in.

The conversations with such Indians/Pakistanis that contact you online always tend to be the same, and they go through the same phases. (I am not suggesting all such individuals have the same interior motives as I describe here below.)

  1. First they make sure I am a Christian – something they probably know in advance since they chose to be contact me in the first place. Christians are supposed to be kind and giving…They might ask you what church you attend, to make sure you are an active Christian.
  2. After the first greetings, they usually start off asking ”What do you do”? This gives me the feeling they want to know if I work, and if there is a chance I even earn a lot of money which I perhaps could spare. If there is such a possibility, it might be worth while chatting with me and becoming friends with me.
  3. They explain they are involved with missionary work and/or run an orphanage. They sometimes ask you if you want to see some photos which they are happy to send to you.
  4. They ask for prayers for their Christian work, due to the many needs.
  5. They express themselves with Christian phrases, they praise God, they repeatedly call you sister (or brother where applicable).
  6. They show an overwhelming interest in your country and in your Church.
  7. They proceed to invite you to India/Pakistan to evangelize, without even knowing anything about you – apart from your claim that you are a Christian. I wonder to myself how they know I am a good preacher and how they can be certain of that I do not teach heresies? When I tell them that I am sure they can spread the gospel in India/Pakistan just as well as I can, they still insist I should come. I explain that I would love to visit their country, but if the idea is that I should pay for costly travels to India/Pakistan surely the money could be spent more wisely on more important things? If I go to India/Pakistan to preach, then someone must translate to their language, so why not preach in the correct language to start with without my participation?
  8. They might even suggest they need evangelists from abroad due to the difficulties they have in their area to arrange Christian meetings considering much persecution, etc. But do they think a random Christian Swedish woman they meet online will sort it out much better? They might have heard about large Christian organizations that have arranged large meetings also in their countries, but what are the chances that I am involved in such ministries? Would it not be better to use google and contact such ministries directly?
  9. If the conversation lasts long enough, they might even more openly ask for money. You might suggest sending them Bibles, but remember that they would prefer money so that they can buy Bibles in their own languages. (With other words – it is more safe to not send any money.)

Again, I know there are well-meaning Christians from India and Pakistan who are not fake at all (some I have spoken with even know the names of some Swedish evangelists) but I still wish they would use another approach online. Each time I get contacted by someone from India/Pakistan, I get a red warning sign from the very first Hello.

My advice is: Please do not ask for financial aid online, and please do not give financial aid online. There are better and safer ways to support Christian projects.

Do not encourage anyone to ask for financial help from people they meet online. If you give money to people who contact you online, this will encourage even more people to do so and naturally also people who are not engaged in any Christian activities at all.

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

omvändelseAtt som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt ”inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna ”alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska ”älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom ”Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

”…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som ”drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar ”stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden ”Du skall icke döma….”, och ”Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igenomvändelse 2

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt ”Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”. 

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. ”Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med ”Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver ”Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis ”drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.

Varning alla pastorer! Kalvinistiska böcker skickas till er från REFORMEDIA!

calvinism 41Hjälp! Kalvinismen sprider sig till Sverige!

Är församlingar ens medvetna om detta? Vet folk vad kalvinismen innebär?

Vi läser i Dagen att:

”4 000 böcker om kristen tro ska skickas ut till 2 000 pastorer och kristna ledare i Sverige. Bakom initiativet står det nystartade förlaget Reformedia, som bland annat understöds av en amerikansk missionsorganisation.”

VI får vidare veta i Dagens artikel att den amerikanska organisationen som är understödjare heter The Gospel Coalition ,och när man studerar deras hemsida så får man reda på vad för slags organisation som det är frågan om. Hela organisationen är genomsyrad av KALVINISM! De två ledarna (president, och vice president) är också grundare för organisationen och de är båda två kalvinister – Tim Keller och Don Carson. De två böcker som nu sprids ut till Sveriges pastorer är också kalvinister – Mark Dever och Greg Gilbert.

Visserligen så kan vi läsa att en eller flera av ovan farbröder är pastorer (eller aktiva) i diverse baptistkyrkor, och det är kanske därför svenskarna slappnar av och tror att allt är frid och fröjd vad gäller deras teologi. I själva verket så finns det väldigt många baptistkyrkor som räknar sig som ”Reformed baptist”, och då handlar det om kalvinism eftersom man bygger sin lära på TULIP. Även presbyterianska kyrkor är byggda på den reformerta läran kalvinism. Sen kan förstås kyrkor vara mer eller mindre ivriga att förespråka kalvinistisk jargong. En icke-kalvinist kan ofta säga Amen till det mesta som lärs ut, men det ändrar inte på att kalvinismen som sådan är obiblisk och farlig.

Eftersom TULIP är en kontroversiell filosofisk idé så kan inte kalvinismen spridas om man är alltför öppen med alla dess doktriner, och därför måste kalvinism säljas SUBTILT – lite i taget mellan raderna. Predikanten Paul Washer är ett bra exempel på det. När man väl fått in en fot genom en hel del AMEN från lyssnarna, så har man redan lyckats plantera lite kalvinism i deras hjärtan, och flera återkommer för att lyssna mer och köper även böcker, läser artiklar och lyssnar på MP3 och youtubefilmer för att lära sig ännu mer från samma evangelist. Sedan kan man sakta men säkert bli en fullfjädrad kalvinist som sprider denna filosofi vidare till andra. Vi måste vara vaksamma och se vad som händer! Predikanter som lär ut 90% sanning och 10% gift är de allra farligaste.

Ofta kan man utföra en liten test för att se hur öppna dessa predikanter är för den helige Andens gåvor, och det visar sig snabbt att de allra flesta kalvinister (inte alla) är emot andens gåvor eftersom de menar att tungotal, helande, etc har upphört. Jag kollade även detta på TCG:s hemsida, och mycket riktigt så blev jag serverad en videofilm där det framkommer att tungotal alltid handlar om riktiga språk som folk kan förstå, samt att tungotal har upphört och inte förekommer idag. Predikanten menade vidare, att om man idag menar sig tala i tungor så tillför man något till Guds ord, vilket alltså är fel. Kan man vara frälst om man med flit tillför något till Guds ord, emot Guds vilja? Många kalvinister anser inte ens att pingstvänner med andens gåvor är frälsta. Fråga kalvinisten John MacArthur!

Det går inte att per automatik säga att ingen kalvinist är frälst, för det är upp till Gud att bedöma, men jag skulle personligen vara orolig inför Guds tron om jag varit ivrig att sprida en lära som faktiskt gör Gud till den som orsakar synd och faktiskt tvingade djävulen att falla. Detta är vad kalvinismens lära faktiskt leder till, genom att studera vad TULIP står för, MEN självfallet slår de flesta kalvinister ifrån sig och menar att vi misstolkat dem (en mycket vanlig protest). Sanningen är dock att det är de själva som inte inser vad deras predestinationslära leder till, och självfallet vill de hellre tala om de som är förpredestinerade att tro på Gud, i stället för de stackare som är förpredestinerade att INTE tro på Gud och alltså är födda utan chans till frälsning. Kalvinism är byggd på ett korthus av motsättningar och paradoxer.

Ett annat namn att lägga på minnet är John Piper, som är en mycket välkänd kalvinist, och som har en välkänd hemsida som heter ”Desiring God”. På den sidan kan man läsa den ena kalvinistvänliga artikeln efter den andra, och även Keller och Carson är skribenter på sidan. John Piper är en av de 79 pastorerna som innesluts i organisationen TGC, och förmodligen har även övriga skribenter i organisationen kopplingar till kalvinism som ibland kallas ”Doctrines of grace”. Även den välkände kalvinisten Mark Driscoll (som förtjänar en egen artikel med tanke på det sätt han styrt Mars Hill-kyrkan) var tidigare en styrelsemedlem i TGC, innan hans kontroversiella uttalanden blev för mycket och han avsade sig uppdraget.

Vad är så farligt med kalvinismen?

De säger sig alltså tro på TULIP, och denna lära handlar om att Gud utvalt några få att bli frälsta redan vid jordens början. Övriga har alltså ingen chans att bli frälsta och Jesus dog inte ens för dem. De tror inte heller på människans fria vilja, eftersom de tror på predestinationen och att det inte är möjligt att agera emot Guds vilja. Fast ingen kalvinist lyckas vara konsekvent med detta, och då menar jag INGEN (och jag har talat med många). De som är allra mest konsekventa med TULIP är förstås de som mer öppet säger att ”JA, Gud är den som orsakar att vi syndar, och ingenting kan någonsin ske emot Guds vilja för då hade han inte varit allsmäktig”. De som är mindre konsekventa är de som slår knut på sig själva när de ska försöka besvara frågan ”Syndar vi emot Guds vilja eller i enlighet med Guds vilja?”, för oavsett hur de svarar så avslöjar de bristerna med sin teologi.

Samtliga kalvinister (100%) uttrycker sig för det mesta som om de inte hade denna tro och som om människorna faktiskt har en helt fri vilja med chans att bli frälsta, och därför blir man ibland john piperförvånad när det uppdagas att de ”även” tror det motsatta. Ofta så inkluderas en hel del fluff och fina ord i kalvinisters texter, för att på ett smidigare sätt få fram att Gud förutbestämmer ALLT (inklusive synd), och att detta på något förunderligt sätt gör att Gud äras ännu mer.

So when I say that everything that exists — including evil — is ordained by an infinitely holy and all-wise God to make the glory of Christ shine more brightly, I mean that, one way or the other, God sees to it that all things serve to glorify his Son.”/ John Piper, Spectacular Sins: And Their Global Purpose in the Glory of Christ, 44

God is able without blameworthy ‘tempting’ to see to it that a person does what God ordains for him to do even if it involves evil./ John Piper,  Spectacular Sins: And Their Global Purpose in the Glory of Christ, 24

 

Församlingen UNITED i MALMÖ – behövs ingen omvändelse?

frågeteckeÄr poängen, enligt United i Malmö under ledning av Magnus Persson, att vi omöjligt kan lyda Gud fullt ut men att lösningen är Jesus lydnad av Gud Fader i stället för oss, så att vi fortfarande kan vara frälsta? När jag läser artiklarna i Dagen hoppas jag hela tiden att jag missförstått något, men det här budskapet (frälst i sin synd) dyker upp ganska ofta. Däremot har jag hittills inte läst något om OMVÄNDELSE – som både Johannes Döparen och Jesus hade stort fokus på men sen har jag heller inte läst alla artiklar som finns att läsa (eller lyssnat på predikningar).

Jag kan säga Amen till mycket som Magnus skriver, men här tar jag upp ämnet om synd, lag, nåd och rättfärdighet eftersom det är så kolossalt viktiga bitar och eftersom vår frälsning hänger på hur vi lever våra liv. (Jak. 2:24). Det här gäller artiklar i tidningen Dagen här, här, härhär och här och här

Ingen pastor predikar ju ”Lev hur du vill, för Gud bryr sig inte”, utan de flesta predikar nog att vi behagar Gud genom att leva heliga liv. Dessvärre så kanske vi uttrycker oss olyckligt och säger en hel del mellan raderna (eller på raderna) som kan missförstås. Det räcker med att säga ungefär ”Du bör inte synda, men syndar du så är du lika mycket accepterad av Gud i alla fall”, och en svag kristen kan då finna stöd i sin synd. Magnus Perssons åsikter här nedan är inte unika (tvärt om), men sen kanske vissar pastorer tar upp dessa ämnen oftare än andra.

Exempel (grönt enligt texterna i Dagen):

”Vägen är given – vi behöver helt enkelt bli bättre människor. Vi behöver ta tag i våra liv, skärpa till oss och bruka allvar. Men det finns få saker som så tillintetgör vårt behov av Guds nåd som inbillningen att jag kan göra mig kvitt det onda och bli from och god på egen hand.—När jag inser att synden är en del av mig, och att domen med rätta vilar tung över mig, då är det bara de goda nyheterna i evan-geliet som kan ge sinnet ro och hjärtat frid. När jag sätter min tro till Kristus och förtröstar på att hans död är ett fullgott offer för all min dåtida, nutida och framtida synd, så släpper fördömelsen sitt tyranniska grepp. När åklagarens röst ljuder och samvetet väsnas – svara då enkelt: Det är fullbordat! Domen är redan utdelad. Jesus tog min plats. Det är tron på denna sanning som gör dig fri. ”Den som tror på honom blir inte dömd”. (7/4 2014)

Du skrev å ena sidan att vi vi behöver bli bättre människor genom att VI tar tag i våra liv och skärper OSS, och å andra sidan säger du att vi måste inse att synden är en del av oss? Så vilket är det? Ska vi tro på att vi kan leva heliga liv genom att skärpa oss så bli bättre människor (genom att vandra efter Anden i stället för köttet) eller ska vi kapitulera och erkänna att synden alltid är en del av oss och något som vi aldrig kan bli av med? Det är antingen eller. Vi kan inte ha synd och vår frälsning samtidigt.

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Detta ordet GÖR kan få människor att bli rädda och skrika ”Gärningslära!, men det är ord från Jesus själv. Vi får bra hjälp att leva rätt – vi kan välja att vandra med den helige Ande. Bara vi förstår att det är VI som måste göra det. Ingen kommer att leva rätt åt oss så att vi ska slippa.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Jesus dog för alla våra synder, även de framtida, men det betyder förstås inte att de framtida synderna är förlåtna innan vi ens utför dem (det påstods inte heller, men jag bara säger det). Vi riskerar fortfarande att bli dömda om vi tjänar två herrar, vilket betyder att vi fortfarande riskerar att dö andligt om vi inte vill släppa all synd. Det är Satan som ljög i Eden och utlovade att vi INTE ska dö om vi syndar mot Gud.

”exempel kan vara att ha syndabekännelsen som ett fast moment i gudstjänsten.– Det är viktigt att få sätta ord på sin synd och skuld, och att ständigt få bli påmind om nåd och förlåtelse i Kristus.– Det finns också en särskild poäng med syndabekännelsen i förhållande till frikyrkligheten, som ofta kan anklagas för antingen präktighet eller hyckleri. Där kan det vara bra för icke troende att få höra församlingen tillsammans bekänna sin synd och otillräcklighet, och att Kristus är vårt enda hopp.”

Vi kan ju inte få förlåtelse utan att vi bekänner våra synder och utan att vi omvänder oss, så visst är det en mycket god idé att undervisa om behovet av en syndabekännelse, MEN det kan finnas en risk med att ha en Syndabekännelse som en fast punkt i varje gudstjänst (som ju till stor del är riktad till församlingsmedlemmar), eftersom det kan tolkas som att en kristen person normalt sett har behov av att göra en daglig – eller åtminstone veckovis – syndabekännelse. Om man måste göra en daglig/veckovis syndabekännelse så innebär det i sin tur att man och syndar dagligen /veckovis, för annars skulle man ju inte behöva göra en sådan bekännelse. Är det budskapet som vi vill ge varandra, att det är normalt för kristna att synda regelbundet? Det finns en risk att en Syndabekännelse blir slentrian, och som ett slags ”Abra Kadabra” som man kan säga som en ramsa varje söndag för att bli godkända inför Gud, och som varar ungefär till nästa söndag då ramsan måse sägas om igen.

Jesus lärde oss visserligen ”Fader Vår” där en syndabekännelse är inkluderad, men denna bön är ett exempel som Jesus gav sina lärljungar när de bad honom att lära dem att be (Lukas 11). Det är framför allt ett lysande exempel för någon som är ny i sin tro och kanske ber till Gud för första gången, för då är ju en syndabekännelse väldigt central för den personens liv. Men denna bön med syndabekännelse passar även in på vilken kristen som helst som gjort sig skyldig till ny synd även senare i sitt kristna liv. Innan man går vidare i sina böner så borde detta med synden kommma högst upp på ”böne-agendan” för det är viktigt att få rening från synden för att kunna vara rättfärdig. Alltså är Fader Vår ett lysande exempel på bön för alla kristna, och det är aldrig fel att repetera denna bön som en påminnelse för oss. Men Jesus säger förstås inte att vi måste be den bönen varje gång vi ber, eller att den måste ha exakt den ordalydelsen.

Jesus fortsätter med att förklara innebörden i bönen, och att det är viktigt att ha allting rätt ställt vad gäller våra skulder inför Gud och inför andra. Jesus säger t o m i samma kapitel att det är väldigt centralt att ha INSIDAN ren, och vi kan inte ha insidan ren såvida vi inte är befriade från våra synder och är rena. Om det vore så enkelt att vi kan bli befriade från synd bara vi ber en daglig Fader Vår, då riskerar svaga kristna att unna sig synder som de har extra besvärligt med – för lösningen är ju den här bönen. Jag säger inte att detta är Magnus ståndpunkt, men jag menar bara att budskapet kan misstolkas om man alltid har en Syndabekännelse på agendan. Om man inte syndat den veckan så passar en sådan bön inte in, och en sådan bön riskerar att ge legitimitet till regelbunden synd. Samtidigt kan det upplevas som onormalt att inte ha ett behov av en sådan syndakännelse varje vecka. (Det normala kristna livet skulle alltså vara att synda.) Jag vet inte heller på vilket sätt det är bra för utomstående att få höra att församlingsmedlemmar syndar precis som de själva syndar, och att det inte är någon skillnad på troende eller icke-troende i det avseendet? Inte är väl budskapet att Kristus är vårt enda hopp just eftersom vi aldrig kan sluta synda? Budskapet borde vara Titus 2:11-12, att vi tack vare Guds nåd och den helige Ande kan avhålla oss från synd – självfallet efter att först ha blivit renade i Jesu rättfärdiga blod.

”Det är lätt att föreställa sig hur Sackaios skälver till av fruktan när Jesus plötsligt stannar och ser upp mot honom i trädet. Han är avslöjad. Han är funnen. Han är sedd. Kanske påminns han om sin synd, sin otillräcklighet, sitt omoraliska och orättfärdiga liv. Kommer han att bli offentligt utpekad och dömd inför alla församlade? Förmodligen känner sig Sackaios mindre än någonsin inför mötet med renheten, heligheten och rättfärdigheten som är personifierad i Jesus. Men det är inte ord av vrede och dom som kommer över Jesu läppar, utan ord av nåd. Han blir omsluten av kärlek i stället för avvisad. —Nåden börjar där stoltheten tar slut. De självgoda är allt för fulla av sig själva för att erfara barmhärtigheten. Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner.

Det är mycket möjligt att Sackaios resonerade som Magnus säger, och vi vet ju att Gud har kärlek för oss människor och inte vill att någon ska gå förlorad, men det hade varit bra att upplysa om att Sackaios aldrig skulle ha blivit omsluten och förlåten såvida inte Sackaios hade en genuin omvändelse i sitt hjärta. ”Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner”, säger MagnusOm man är en person som anser att Fadern inte frälser oss ovillkorligt, utan att han ställer krav på oss att vi ska omvända oss och leva heliga liv, så är det alltså något negativt? Hur är man om man är en ”förträfflig äldre broder”? Inget som man ska eftersträva? Är detta någon som undviker synd alldeles för mycket, och /eller någon som menar att det finns krav på oss för att vi ska bli frälsta?

Fundamentalister och fariséer har genom alla tider ivrigt och högljutt protesterat när nådens erbjudande framstår som alltför generöst och överflödande. Nåden har en sådan förnärmande effekt på alla oss som resonerar i termer av vad som är rim och reson. För den självgode är nåden något besvärande, men för syndaren är den befriande. Nåden väljer alltid dem först som vi skulle välja sist. Nåden hittar alltid hem hos dem som känns väldigt långt borta. Nåden spelar alltid hemmamatch på bortaplan. Jesus finner en Abrahams son under huden på en av fundamentalisterna stämplad syndare. Förvisso finns det många berättelser i evangelierna där Jesus konfronterar synd, men det gäller allt som oftast de självgoda och självrättfärdiga.”

En farisé likställs alltså med en fundamentalist? Nådens erbjudande är absolut fantastiskt, för vi erbjuds ju att bli frälsta trots att vi inte förtjänar det. ALLA erbjuds att bli frälsta, men inte utan villkor. En sann nåd är den nåd som hjälper oss att undvika synd och att leva rättfärdigt här och nu i detta liv (Titus 2:11-12). En falsk nåd är den motsatta – den som lär att nåden är ett slags täcke som man kan ha på sig för att dölja synden för Gud, och som gör att man kan räknas som rättfärdig trots att man lever orättfärdigt. (Jag säger inte här heller att Magnus är av den åsikten, men jag vill bara visa var man kan missförstå honom.) Påståendet att syndaren ser nåden som befriande kan missförstås, och det är bättre att lägga till att syndaren får förlåtelse OM han omvänder sig, vilket betyder att helt lägga om sitt liv och placera den gamla människan bakom sig. Ser Jesus en syndare som en frälst Abrahams son? Nej, Jesus stänger faktiskt dörren för syndare – så länge som han lever i synd. ”Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” Jesus ber oss t o m att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda, just för att slippa helvetet. Det kanske är obekvämt att tänka på, men det är inte desto mindre sanningen. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, för då har ännu en person gått från död till liv. Jesus har också en enorm kärlek för oss människor, och det som han gjorde på korset för oss (medan vi ännu var syndare) är den yttersta kärlekshandlingen.

”Vi är genom synden fattiga, blinda, slavar och betryckta. Men Jesu förkunnelse är inte medborgarrättskämpens upp-till-kamp-appell. Inte heller är det motivationstalarens fem nycklar till ett bättre liv eller terapeutens ömma råd om att acceptera och bearbeta vår livssituation. Jesu förkunnelse förflyttar fokuset från oss själva och vår synd till honom själv som den utifrån kommande befriaren. Jesus har gjort vårt problem till sitt. Detta är goda nyheter om verkligt hopp och verklig nåd, frihet och glädje för oss.”

Här ovan låter det som att vi INTE ska fokusera på att försöka bearbeta vår syndiga livssituation. Ska det tolkas som att vi inte behöver ändra på en syndig livsföring? I stället ska vi alltså placera vår synd på Jesus och låta honom ta hand om den för han har gjort vårt syndaproblem till sitt problem, säger Magnus. Detta, är alltså vad nåden betyder, och detta är de goda nyheterna? Inte att vi att vi kan få hjälp att lyda Anden i stället för köttet, och därmed undvika synd, utan lösningen är att vi har kvar vår synd men placerar den på Jesus? Jag kan ha missförstått, men uttrycken är olyckliga. Bibeln säger dock att Jesus dog för oss pga världens synd som var ett problem eftersom det är helt emot Guds vilja, och då kan inte lösningen och resultatet av Jesu död på korset vara att vi i lugn och ro kan fortsätta med exakt samma synd – som ju var det ursprungliga problemet.

”Eller kanske fundamentalisternas hårda stämma som påminner om lagens krav och hur långt vi har kvar om vi ska nå fram till Gud? Var förkunnas det rena evangeliet om nåd över allt förnuft och nåd över alla gränser? Var förkunnas det saliga budskapet om Kristus som uppfyllde lagens krav för mig och tog min synd, min skuld och mitt straff på sig? Finns det en förkunnelse som inte gör mig hopplöst självmedveten i självförverkligandets jäkt, utan som fäster mina ögon på Jesus, på hans nåd och barmhärtighet? ”

Vi läser om fundamentalister igen, och om lagens krav. Jag håller med om att vi inte ska fortsätta att predika nödvändigheten att lyda Mose lag med dess 613 bud, varav de flesta ceremoniella. Däremot ska vi förstås predika lydnad av Gud, som handlar om det dubbla kärleksbudet och som detaljeras i tio Guds bud. De buden blir vi aldrig ”befriade” ifrån, och vi är inte ens fria så länge som vi syndar. Då är vi i stället slavar under synden och inte fria. Magnus talar igenom om nåd över alla gränser och om Kristus som uppfyllde lagens krav åt oss och dessutom tog både synd och straff på sig. (Det här med den moderna försoningsläran kan du läsa om under denna flik.) Jag skulle vilja ändra på mycket av en ordalydelsen. Jag säger hellre att Jesus dog som ett syndoffer FÖR oss, och han tog synden endast symboliskt på sig. Jesus lydde inte Gud i stället för oss, så att vi ska slippa lyda Gud. Han lydde Gud och kunde därför sedan dö som ett syndfritt offer på korset för oss alla, och det betyder att vi kan bli renade i hans blod (och att det gamla djuroffersystemet är förbi). Jesus tog heller inte vårt straff på sig. Är inte vårt straff evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig?:

”När vi hör lagen från talarstolen lämnar vi kyrkan uppfyllda av vad vi bör vara och behöver göra för att Gud ska vara nöjd med oss. När vi hör evangelium lämnar vi däremot kyrkan upplyfta av vad Jesus redan gjort för oss.”

Ja, det är olyckligt om det är Tora/Mose lag som predikas från predikstolen. I stället borde det vara det dubbla kärleksbudet/tio Guds bud och det absoluta kravet på OMVÄNDELSE som predikas. ”Repent or perish”, var det som Jesus började sin predikobana med på jorden, och det är oerhört viktigt att förstå skillnaden mellan lagen (Tora, Mose lag, laggärningar), och lydnad av GUD och/eller Guds bud. Det är två helt skilda saker. Vi är inte frälsta bara vi accepterar ett färdigt paket innehållande det som Jesus gjorde för oss. Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog för oss på korset, och vi är heller inte födda frälsta. Vi har gått från död till liv när vi OMVÄNT oss, och vi blir slutligt frälsta (kliver in i Guds rike), om vi håller ut till slutet. För det heter inte ”en gång rättfärdiggjord, alltid rättfärdiggjord”.

”Deras religiösa segregation var exkluderande och byggde murar mot omvärlden. Det var ett uttryck för deras teologi om frälsning genom separation från och reaktion mot synd. Jesus var inkluderande och byggde broar till omgivningen som ett uttryck för en teologi om frälsning genom inkarnation och substitution – att Gud själv blev människa och offret för vår synd och vårt straff.

Jesus var väldigt exkluderande eftersom han gjorde klart att vi inte kommer in i Guds rike såvida vår rättfärdighet inte övergår fariseernas. Människor delas i Bibeln upp i syndare och icke-syndare, och icke-syndare är de som ”gör” rättfärdighet, och Paulus ber oss att inte låta lura oss. Vi ska alltså inte tro att vi kan vara rättfärdiga såvida VI (inte någon annan åt oss), inte lever rättfärdigt.

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus tog som sagt inte straffet i stället för oss så att vi ska slippa. Om han tog straffet för framtidens synder för 2000 år sedan, så borde alla sedan ha blivit födda frälsta, men så är det ingen kristen som resonerar. Vi är inte frälsta pga det Lutherska ”saliga bytet”, där Jesus tar vår synd på sig och vi får hans rättfärdighet injicerad in i oss så att vi alltid är positionellt rättfärdiga även om vi syndar (bara vi tror på Gud). Vi kan inte lura Gud. Han ser vår synd!

”Det var så fariséerna gjorde Israel färdigt för frälsning – genom att exkludera alla orena och ovärdiga. Av Lukas berättelse längre fram om Sackeus förstår vi att publikanerna själva var smärtsamt medvetna och djupt skamfyllda över sina val och handlingar.”

Det räcker inte att vara medveten och skamsen äver sin synd. Det finns många agnostiker som är djupt bedrövade över en synd som de gjort sig skyldiga till eftersom de vet att de handlat fel och sårat en annan människa. Det räcker inte med bekännelse av synd såvida vi inte också omvänder oss! Gud var också exkluderande. Här är hans egna ord;

Upp. 21:7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

”Hur agerar vi som kyrka? Är vi som fariséerna eller mer som Jesus? Isolerar vi oss genom att exkludera de ovärdiga och orena och markera mot hedningarna och syndarna? Eller är vi lite mer som Jesus – ständigt kritiserade av fariséerna för vårt skandalösa umgänge med dem där utanför – när vi söker och närmar oss den som är förlorad genom att kommunicera och inkludera?”

Som kyrka borde vi göra som Jesus – varna för synden som ju separerar oss från Gud. Tro det eller ej, men det är Satan som är den som inkluderar, för det är ju han som lögnaktigt fick den då helt igenom rena Eva att tro på hans mörka lögn ”INGALUNDA SKALL NI DÖ!”. Sanningen är ju den totalt omvända. Lyder vi inte Gud så dör vi! En sådan världsberömd lögn borde vi kristna avslöja och vända oss emot, men i stället så sprider vi vidare samma lögn i våra kyrkor. ”Syndar du min vän? Hys ingen oro, för Jesus tog ditt straff! Det är bara fariseerna som menar att vi bör leva på ett speciellt sätt för att vara frälsta. Gud är en inkluderande Gud! Du har fått Jesus rättfärdighet och han har tagit din synd och ditt straff!” Vi ska inte göra vägen till himlen bredare än vad den är. Finns det något värre än att övertyga en person att han/hon är på väg till himlen när han/hon i själva verket är på väg till helvetet? (Jag upprepar att jag inte säger att Magnus arbetar så, men jag vill hela tiden komma till kärnan att saker och ting kan missförstås om de uttrycks olyckligt.)

”Inom mig bor det både en präktig och religiös farisé såväl som en svag, skandalös och skamfylld publikan.”

Båda är lika förlorade såvida de inte omvänder sig.

”Som farisé tycker jag att Gud är skyldig mig lite extra uppmärksamhet, eftersom jag gärna jämför mig dem som syndar annorlunda än jag gör.

Om jag ska välja ut en mening som stör mig mest av allt, så kanske det är ovan mening. Vi är alltså ALLA syndare, enligt Magnus, och den enda skillnaden är på sin höjd att våra synder ser annorlunda ut gentemot varandra. Men syndar gör vi alltså hur vi än vrider och vänder på det? Då kan man lite mer förstå varför Magnus inte lär ut något krav på omvändelse, för varför ska man omvända sig om vi fortsätter att vara syndare? Det vore ju bara ännu en synd (lögn) i raden av andra synder. Vi kan alltså inte döma ett träd efter frukten, för vi syndar ju allihop – troende eller icke-troende? Vi kan alltså tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för det är ju normalt för kristna att synda? Bibeln har det motsatta budskapet. Synd har under alla tiden separerat oss från Gud, och det är ingen skillnad idag. Lösningen är inte att kasta in handuken och mena att vi aldrig kan sluta synda, samtidigt som vi ändå är frälsta eftersom Jesus klarade kraven åt oss ochi stället för oss. Lösningen är att omvända sig, använda sig av Guds nåd och lyda den helige Ande, så att vi faktiskt undviker synd och därmed betraktas som rättfärdiga. Det är när vi vandrar rättfärdigt som vi är rättfärdiga (efter att först ha blivit renade i Jesu blod). Det är inte när vi döljer vår synd och duckar bakom Jesus. OM vi syndar kan vi få förlåtelse om vi verkligen omvänder oss, men om vi regelbundet alternerar mellan synd och ”omvändelse” så har vi i sanning inte omvänt oss.

”Som publikan står jag skyldig inför Gud påmind om min egen synd och skuld och ber om nåd. En av poängerna med de tre liknelserna i Lukas 15 är att Gud inte handlar med oss som varken fördömda publikaner eller förträffliga fariséer utan som förlorade får, förlorade mynt och förlorade söner som han söker för att finna, försona och förvandla i Kristus. Låt firandet börja!”

Nej, poängen med de tre berättelserna är just OMVÄNDELSE, vilket Jesus också summerar med i var och en av berättelserna:

Lukas 15:6 När han sedan k-o-mmer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som OMVÄNDER SIG – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som OMVÄNDER SIG.”

21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty MIN SON VAR DÖD men har fått liv IGEN, han var FÖRLORAD men är ÅTERFUNNEN. Och festen började.

Notera att Fadern själv kallade sin son för död och förlorad under sin frånvaro i synd, vilket är ganska väntat, för hur kan man vara frälst medan man lever i rebelliskhet och ibland skökor i oomvänd synd? Inte kommer himlen att vara fylld med oomvända syndare? Är verkligen vägen till Guds rike så bred?

1 Pet. 4:Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Det underbara löftet:

Gal. 5: 16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Jag tänker så här: Satans mål är att få folk att synda. Varför det? Jo, för då går folk förlorade, och det är Satans enda stora mål här i livet. Adam och Eva hade inga problem med att TRO PÅ GUD, men att bara tro på Gud var inte tillräckligt för att få fortsätta att vara andligt levande. Ja, såvida vi inte likställer en tro på Gud med LYDNAD, för det var just OLYDNADEN som orsakade andlig (och även fysisk) död för Adam och Eva. Alla har dock chansen att omvända sig – tills en dag då alla chanser är förbrukade och man tillryggalagt sitt jordaliv. Utan att vi kanske tänker på det så hjälper vi Satan på traven genom att förmedla ett budskap som går ut på att vi INTE är i farozonen om vi syndar.

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

woman silent 21 Kor. 14:33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till ”var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka ”manliga profetior” och ”kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som ”lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor  – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger ”utan hon skall leva i stillhet”.  Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga ”Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

woman silent

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om ”söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att ”lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara ”snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig  okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden)  har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Ulf Ekman och Biskopsämbetet – Vad säger Bibeln?

Jag vill inte gå in på Ulf Ekmans övriga åsikter och eventuella kopplingar till katolska traditioner, men jag vill gärna kommentera den senaste åsikten om ett biskopsämbete vad gäller artikeln i Dagen som kan läsas här och lite här.

Det som kan vara svårt med att utföra idén med ett sådant biskopsämbete är förstås att idag – ca 2000 år efter att apostlarna inte längre finns kvar – försöka enas om en lämplig person  som kan få besitta ett sådant viktigt ämbete, och vem eller vilka som i så fall har auktoritet att göra ett sådant tillförordnande? Alla håller nog med om att personen för detta biskopsämbete måste hålla sig till vad Bibeln säger i ALLT men vi kristna är inte alltid ense om vilken tolkning som är den rätta (trots att det egentligen inte borde vara så svårt).

Vad säger Bibeln om äldste och pastorer? Den säger i alla fall INTE att det ska sitta endast EN person på toppen (ja förutom Kristus då), men däremot tror jag Ekman har en poäng i att ha någon form av hierarkisk struktur inom Kyrkan (som vi i och för sig redan har) även om vi kanske förfasas just över ordet ”biskopsämbete”. Ändra ordet till ”pastorsämbete” och vi blir genast lite lugnare, och det finns som sagt fler än EN pastor i våra kyrkor vilket Bibeln också stödjer. Även om Paulus i Korinthierbrevet uppmuntrar oss alla att vara en del av en kristen gemenskap/församling så säger han förstås inte att vi ska dela på själva pastorsuppgiften. Den uppgiften ska endast en eller flera kvalificerade personer ansvara för och Bibeln förklarar vem som är rätt man för ett sådant jobb. (Vad gäller kvinnliga äldste läs här.)

Vi har olika uppgifter i en församling

1 Kor. 12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus.  28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Rom 12:Ty liksom vi  i enkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många,en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läranDen som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta. 

Efesierbrevet 4:10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Vi vet att för att vara en äldste (presbyterous)  i en kristen gemenskap eller församling så måste man uppfylla vissa krav 

1 Tim 3:1 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. 10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. 11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.13 De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. 14 Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 

Äldste utses inte genom omröstning

Vi kan läsa att valet av äldste/pastor INTE utgjordes med hjälp av någon demokratisk allmän omröstning, utan det var redan kvalificerade äldste som utnämnde andra kvalificerade äldste. Men kan detta systemet inte utnyttjas med tanke på att  en eller ett fåtal personer då kan utnämna efterträdare och/eller nya pastorskollegor som inte ens är lämpliga? Ja, det är klart att det kan utnyttjas och få till följder att resultatet blir uppåt väggarna, för om det finns en okvalificerad pastor i en församling så finns det förstås en risk att denne utser ännu en okvalificerad och olämplig pastor. Men om vi hållit oss till Paulus instruktioner ända från början så hade systemet förstås haft goda chanser att fortsätta fungera. Det är dock inte för sent att ändra på skutan IDAG genom att först börja utse lämpliga och kvalificerade pastorer som församlingsledare. Det måste inte vara endast EN pastor i en församling utan GÄRNA flera, men det viktiga är att personerna i fråga håller sig till Paulus instruktioner. Det finns alltså inget krav att de måste ha gått på Bibelseminarium i tre år (det kan t o m leda till villoläror), utan snarare att de har de egenskaper som Bibeln säger att de ska ha:

Titus 1:Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och I VARJE STAD INSÄTTA ÄLDSTE EFTER MINA ANVISNINGAR. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 14:1I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. —Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna.—23 I VARJE FÖRSAMLING INSATTE DE ÄLDSTE ÅT DEM, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.—27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.

1 Kor 4:17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar

1 Tim 1:till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 

2 Tim. 2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

Titus 2:15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

1 Peter 5 :1 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.Likaså ni yngre, underordna er de äldre.—13 Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus. 

Hierarki behöver inte vara fel, men det handlar aldrig om en person högst upp (förutom Jesus Kristus)

Du kan kalla det ”hierarki” om du vill, men nedan vi kan läsa att de tolv apostlarna använde sig av sin auktoritet och kallade till sig andra lärljungar för att få till stånd en ändring inom församlingen vad gäller matservering. De som predikade Guds ord var tänkt att vikas just för just detta jobb, och de skulle då ”slippa” att göra tjänst vid borden. Inte för att det var ett mindre fint arbete att sköta matserveringen utan förmodligen för att de ansåg att det var bättre att utföra de sysslor som de blivit kallade/välsignade till att utföra eftersom alla kan vinna på det. Det finns förmodligen fler som kan hjälpa till med matserveringar än som kan fungera som bra lärare. Alla behövs i en kristen församling och vi är alla lika viktiga även om vi utför olika uppgifter. Alla kan inte vara ett öga eller en arm, osv. Det var inte heller vem som helst som skulle göra tjänst vid borden utan sju män utsågs, och kravet på dem var att de skulle ha gott anseende och uppfyllda av Ande och vishet. Det var apostlarna som bad för dessa män:

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på demOch Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Vi kan även läsa nedan om en speciell stridsfråga som var så knepig att den lyftes HÖGRE UPP och hamnade på apostlarnas bord i Jerusalem. Ett hierariskt system behöver inte vara dåligt om de med auktoritet ser till att ha församlingen med sig (utan att kompromissa med Guds ord förstås):

Apg 15 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. —När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.— 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna,  25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, —  33 Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem35 Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

Apg. 16 Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek.När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna DE FÖRESKRIFTER SOM APOSTLARNA OCH DE ÄLDSTE I JERUSALEM HADE FASTSTÄLLT. Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.

Att lägga händerna på någon i det här sammanhanget (det rör sig inte om helande) handlar om att officiellt utnämna någon som äldste

1 Tim 4:När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. — 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig.

1 Timothy 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 

2 Timothy 1:Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning

Vi riskerar att få in falska läror ibland oss om vi inte lyder Paulus instruktioner vad gäller äldste

Kanske vi felaktigt använder oss av omröstning, kanske vi turas om att vara ”pastorer” fastän vi inte alls är kallade till det eller har gåvan, kanske vi inte ställer de krav på de äldste som vi bör göra. Sen är det viktigt att aldrig upphöra att vara Beréer (som jämförde vad de hörde med skriften för att se om talaren hade rätt) även om det handlar om äldste/pastorer. Vi måste alltid vara alerta och låta skriften ha rätt framför allt. De flesta pastorer är förstås inte ute efter att förvirra utan för att se människor bli frälsta, men även pastorer är människor som kan missta sig och bli förda bakom ljuset.

”Let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.” 

2 Tim. 4:predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

1 Tim. 5:19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

När en person är sjuk så ska personen kalla på en äldste och låta denne (eller dem) be och smörja med olja. Vi är även uppmuntrade att bekänna våra synder för varandra och be för varandra så att vi kan bli helade. 

James 5: 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. 

All are not teachers, and about submitting to elders and other authorities

We are to be present in the body of Christ – not just spiritually

As the body of Christ we are supposed to come together physically so that we can edify each other in various ways, like praying and prophesying for each other. (If we can of course, and if there is a decent assembly to join.) The Bible tells us that we are different members of the same body, and the body is likened with a human body. All are not an ear, an eye, a knee, etc. If all would be an ear, then something would be utterly wrong with the body of Christ. The Bible tells us for example that all are not teachers, so it’s wise to not let anyone rise up to teach in Church. The greatest risk to end up with false doctrines  would be if we let unqualified teachers do the teaching in a teaching situation within a christian assembly.

1 Cor.12:27Now ye are the body of Christ, and members in particular. 28And God hath set some in the church, first apostles, secondarily prophets, thirdly teachers, after that miracles, then gifts of healings, helps, governments, diversities of tongues. 29Are all apostles? are all prophets? are all TEACHERS? are all workers of miracles? 

Rom. 12:6Having then gifts differing according to the grace that is given to us, whether prophecy, let us prophesy according to the proportion of faith7Or ministry, let us wait on our ministering: or he that TEACHES, onTEACHING;

We should of course always be prepared to share the word of God and try to make disciples in various ways, but in an assembly we should let the teachers do the main teaching. This doesn’t exempt us from our responsibility to always act like the Bereans and compare all that we hear with scriptures (and test all things), and we must be prepared for that qualified teachers could still be wrong. Peter was an elder who exhorted other elders. Even if all of us are not teachers, we can still contribute in an assembly in many ways. We are encouraged to speak in tongues if there is a translation, make prophesies, share revelations, sing songs, pray for one another,  heal someone if we have this gift, etc. But all must be done in order!  Just because we are encouraged to share, it doesn’t mean we are allowed to jump off from our seats and burst out in a song or make a comment whenever we feel like it. That would be very annoying both for the teacher and for the listeners.

Some could be better used for teaching than serving tables. But also those who were appointed to serve tables in Acts. 6 must be qualified for it. They would have to be of honest report and full of the Holy Ghost and wisdom:

Acts 6:2Then the twelve called the multitude of the disciples unto them, and said, It is not reason that we should leave the word of God, and serve tables. 3Wherefore, brethren, look ye out among you seven men of honest report, full of the Holy Ghost and wisdom, whom we may appoint over this business. 4But we will give ourselves continually to prayer, and to the ministry of the word. 5And the saying pleased the whole multitude: and they chose Stephen, a man full of faith and of the Holy Ghost, and Philip, and Prochorus, and Nicanor, and Timon, and Parmenas, and Nicolas a proselyte of Antioch: 6Whom they set before the apostles: and when they had prayed, they laid their hands on them. 

Jesus himself gave some to apostles, prophets, evangelists, pastors and teachers:

Ephesians 4:10 He that descended is the same also that ascended up far above all heavens, that he might fill all things.) 11 And he gave some, apostles; and some, prophets; and some, evangelists; and some, pastors and teachers; 

And for what purpose?

12 For the perfecting of the saints, for the work of the ministry, for the edifying of the body of Christ: 

For how long?

13 Till we all come in the unity of the faith, and of the knowledge of the Son of God, unto a perfect man, unto the measure of the stature of the fulness of Christ

What would be the benefit of not allowing other people to be teachers?

14 That we henceforth be no more children, tossed to and fro, and carried about with every wind of doctrine 

2 Peter 2:1But there were false prophets also among the people, even as there shall be false teachers among you, who privily shall bring in damnable heresies, even denying the Lord that bought them, and bring upon themselves swift destruction.  

With other words there is a risk that we will be caught up with false doctrines if we let unqualified people teach. We should be on our guards! When listening to a teacher we should show him much respect. Most churches that I have attended have allowed people to say ”amen” or ”hallelujah”,  and making brief questions and comments even in the middle of the preaching. Thankfully the comments never got out of hand, but I’ve heard comments which should have been made after the sermon instead of in the middle of it.  We must always show respect both to the teacher and to other listeners so we won’t disturb anyone. Who would like to be constantly interrupted when having a little lecture? If there are 50 listeners and half of them have a question, then the teacher would be forced to deal with 25 questions and could easily lose his thread. That could very well lead to chaos and that is exactly what Paul warns us against. He even says:

1 Cor. 14:34Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience as also saith the law. 35And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home:

James tells us to NOT be many masters (teachers, instructors), and when we are sick we are asked to call for the ELDERS so they can pray and put oil on the sick person:

James 3 1My brethren, be not many MASTERS, knowing that we shall receive the greater condemnation.

James 5:14Is any sick among you? let him call for the elders (presbyterous) of the church (ekklesias) ; and let them pray over him, anointing him with oil in the name of the Lord: 

There are special rules, compared to others, when it comes to accusing an elder for something, and if he is caught in a sin.

1 Tim. 5:19 Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20Them that sin rebuke before all, that others also may fear.

Peter seems to focus on exhorting the elders instead of exhorting the entire flock, since it’s the elders of a church who are supposed to be shepherding the flock in the right direction and feed it. The elders are compared with shepherds (so naming an elder ”pastor” makes perfect sense) and in a Church we are NOT supposed to take turns to be the shepherd. The elder/shepherd must be qualified and confirmed for this position, and no others should be elders. It would be great if there were more than one elder per church, but if that isn’t achievable then we would have to settle with one. The younger are asked to submit to the elder:

1 Peter 5 :1 The elders which are among you I exhort, who am also an elder, and a witness of the sufferings of Christ, and also a partaker of the glory that shall be revealed: 2Feed the flock of God which is among you, taking the oversight thereof, not by constraint, but willingly; not for filthy lucre, but of a ready mind; 3Neither as being lords over God’s heritage, but being examples to the flock. 4And when the chief Shepherd shall appear, ye shall receive a crown of glory that fadeth not away. 5Likewise, ye younger, submit yourselves unto the elder

We don’t need to be qualified teachers in order to share something from the Bible also within an assembly, but I’m referring to the actual ”teaching” here.  There are of course loads of examples of churches where the pastor is teaching falsehood, but this only means he should never have been confirmed as an elder in the first place. Thankfully ALL churches don’t work in the wrong way. It’s possible that people with an aim to be ”democratic” would like to open up for others to do the teaching, but if we don’t follow Paul’s instructions about elders and teachers, there is a risk for deception and that is why many churches don’t work as they should:

Titus 1:10For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision: 11Whose mouths must be stopped, who subvert whole houses, teaching things which they ought not, for filthy lucre’s sake. 

2 Tim. 4:2Preach the word; be instant in season, out of season; reprove, rebuke, exhort with all long suffering and doctrine. 3For the time will come when they will not endure sound doctrine; but after their own lusts shall they heap to themselves TEACHERS, having itching ears; 4And they shall turn away their ears from the truth, and shall be turned unto fables. 5But watch thou in all things, endure afflictions, do the work of an evangelist, make full proof of thy ministry

Hierarchies?

It’s possible that people are terrified for anything that might smell like hierarchies in Church, and while the NT does not support an assembly where people are of different levels of importance, we can’t get way from the fact that we are different parts of the same body, resulting in that not all are apostles, teachers, elders or shepherds. The shepherd is equal in value compared to the flock, but the shepherd is still supposed to guide the flock and not the other way around. This does not mean we should follow the shepherd blindly. All members of the flock have a free will and a responsibility to follow God (the Bible) more than man.

Below is an example of an issue which could not be settled in the local church but had to go ”up” to the apostles and elders in Jerusalem so they could settle the matter. The apostles and the elders had the authority to give instructions, decrees, exhortations and confirmation of churches:

Acts 15:2When therefore Paul and Barnabas had no small dissension and disputation with them, they determined that Paul and Barnabas, and certain other of them, should go up to Jerusalem unto the apostles and elders (presbyterous) about this question. —6And the apostles and elders came togetherfor to consider of this matter.— 22Then pleased it the apostles and elders with the whole church, to send chosen men of their own company to Antioch with Paul and Barnabas; namely, Judas surnamed Barsabas and Silas, chief men among the brethren:—25It seemed good unto us, being assembled with one accord, to send chosen men unto you with our beloved Barnabas and Paul,— 30So when they were dismissed, they came to Antioch: and when they had gathered the multitude together, they delivered the epistle:—31Which when they had read, they rejoiced for the consolation. 32And Judas and Silas, being prophets also themselves, exhorted the brethren with many words, and confirmed them.

Paul and Silas delivered decrees for the assemblies to keep, which were ordained by the apostles and elders in Jerusalem. We are not able to read that the assemblies complained about this procedure, as though it would be unfair that some people can decide which rules others should keep. You might call this a ”hierarchical system” and therefore something that should be forbidden, but we are to submit to authorities (if they are godly). If we had all obeyed those instructions at all times from the beginning, then the apostles would be able to teach a group of people and confirm them, who could teach another group of people and confirm them, and so on. Clearly we have not always obeyed the instructions concerning elders because today there are some assemblies where the elders have many shortcomings – in traditional churches and particularly in Home churches. Each one should make sure to ”lay hands suddenly on no man” (confirming someone to be an elder) as Paul also instructed Timothy: 

Acts 16:4And as they went through the cities, they delivered them the decrees for to keep, that were ordained of the apostles and elders which were at Jerusalem. 5And so were the churches established in the faith, and increased in number daily.

1 Timothy 4:14Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the HANDS of the presbytery.

1 Timothy 5:22 Lay HANDS suddenly on no man, neither be partaker of other men’s sins: keep thyself pure.

Paul gave Timothy instructions to make sure the assembly in Ephesus teach ”no other doctrine”. Timothy should also make sure they would not give heed to fables. Hopefully the assembly in question accepted Timothy’s authority and didn’t tell him” Who do you think you are, trying to teach us all those things and exhorting us? Mind your own business because we can take care of ourselves, thank you. We don’t need anyone over us and we don’t believe in a hierarchical system”: 

1 Tim 1:2 Unto Timothy, my own son in the faith: Grace, mercy, and peace, from God our Father and Jesus Christ our Lord. 3As I besought thee to abide still at Ephesus, when I went into Macedonia, that thou mightest charge some that they teach no other doctrine, 4Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do. 6From which some having swerved have turned aside unto vain jangling; 7Desiring to be teachers of the law; understanding neither what they say, nor whereof they affirm.

Timothy was to reprove, rebuke and exhort, and the reason was the risk for false doctrines which might sneak in:

1 Tim. One that ruleth well his own house, having his children in subjection with all gravity; 5(For if a man know not how to rule his own house, how shall he take care of the church of God?)6Not a novice, lest being lifted up with pride he fall into the condemnation of the devil.

Read the above concerning some of the instructions for an elder. We are told that if his children don’t behave well, it’s doubtful he could keep the flock in the church of God. Being a pastor/elder in a church is likened with being the authoritative Father in a household. In a household a Father doesn’t take turns with his children to be the authority and the Head of the family. He should always be the authority! This of course does not give him the right to run his household in any way he wants, but he should always treat others the way he would like to be treated himself . Neither does it mean that he could not give his children a certain amount of liberty and responsibility. But it’s never the children who decides how much freedom and responsibility to give to their Father, but it’s always the other way around. 

The above verse is also yet another verse which confirms that a church gathering is often 1) away from home and 2) in a building and 3) RULED by someone. Here the church of God is CONTRASTED with a home, just like so many other verses.  We don’t always take the church with us, but we can GO to a church, and we can even be thrown out of a church by a person who is not even a true believer:

 3 John 1: 9I wrote unto the church: but Diotrephes, who loveth to have the preeminence among them, receiveth us not. 10Wherefore, if I come, I will remember his deeds which he doeth, prating against us with malicious words: and not content therewith, neither doth he himself receive the brethren, and forbiddeth them that would, and casteth them out of the church.

The Holy Ghost has made some people overseers over a flock, to feed the church of God. Paul knows that after his departure grievous wolves will enter in among ”you” (the listeners here were the elders in the church of Ephesus, but this concerns all of us) and that’s why he wants them to take heed.

Acts 20:28Take heed therefore unto YOURSELVES, and to all the FLOCK, over the which the Holy Ghost hath made YOU OVERSEERS, to feed the CHURCH OF God, which he hath purchased with his own blood.29For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in AMONG YOU, not sparing the FLOCK.

Ordaining elders and pastors by laying on of hands

Illegitimate & Legitimate Ministries

1 Timothy 5:22 Lay hands suddenly on no man, neither be partaker of other men’s sins: keep thyself pure.

1 Timothy 4:14 Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the hands of the presbytery.

2 Timothy 1:6 Wherefore I put thee in remembrance that thou stir up the gift of God, which is in thee by the putting on of my hands.

The Laying On of Hands

All of the references in first and second Timothy that I have listed above have to do with ordaining someone to the ministry.  In two of the cases the references have to do with Timothy’s calling in particular while in 1 Timothy 5:22 with those that Timothy would one day ordain.

The laying on of hands was the process used to publicly ordain an individual into a legitimate ministry.  In each of these scriptures the Apostle Paul mentions this process.  Laying on of hands was a visible sign to the Church that someone had the approval of the elders in the Church and that this person should be afforded the same respect that the elders had been given.   We would do well to follow the New Testament pattern as set forth by the Holy Ghost.

No one can have a legitimate ministry in the Church without having been ordained by a legitimate ministry.  It is chain passed all the way down from Christ to this present day. Anyone that launches a ministry and bypasses this process will have an illegitimate ministry.  An illegitimate ministry may look successful to the world around but such a ministry will never be anointed by the Holy Ghost.  It is absolutely essential that each ministry be legitimized by a legitimate ministry.

Today the world is full of illegitimate ministries.  Some one wakes up one morning and decides, “I think I will be a preacher” or “I think I will start a Church.”  Folks, it just does not work this way!  God must do the calling!  And whoever is called of God is not going to mind submitting under those that are called by God until they are mature enough to launch out on their own.  Anyone that is so arrogant that they feel this is not needed is going to be illegitimate.  Even Jesus recognized this process.  Really, no many could ever legitimize His ministry but John the Baptist, representing the Old Covenant, did baptize Jesus in the Jordan River.  What legitimized Jesus ministry was the landing of the Holy Ghost and the voice of His Father from Heaven.  Here is another verse that says much about our standing before God and man:

Luke 2:52 And Jesus increased in wisdom and stature, and in favour with God and man. 

Paul reminded Timothy that his ministry was legitimized by the laying on of hands of the Presbytery.  The word, “Presbytery” means “order of elders” and “seasoned elders”.  These leaders had the wisdom to recognize the calling, and to ordain those that were qualified to a legitimate ministry. Without the ordination of the Presbytery these new ministries would not be legitimate.

Paul cautioned Timothy, now a Pastor, to lay hands on no man suddenly.  This is not an admonition, as so many wrongly think, to refrain from striking a person but rather an admonition to not ordain a person too quickly.  The Elders should be cautious about who they recognize as having a legitimate ministry.  These new candidates for the ministry must first prove themselves faithful and must grow up under the watchful eye of an elder minister.  The word elder does imply age but we know that age alone cannot be the criteria, for there are those that are late coming to the faith, while at the same time there are those that have grown up from birth in the Church.

To ordain someone for the ministry is so serious that it requires years of observation, training, and much prayer and fasting, hence Paul’s words, “Lay hands suddenly on no man”.  To do any less is to court certain disaster.

Paul later told Timothy in more detail not to ordain anyone that was too young and inexperienced into the office of a Pastor. The term novice does not necessarily refer to chronology but definitely refers to spirituality.  Look at these words:

1 Timothy 3:6 Not a novice, lest being lifted up with pride he fall into the condemnation of the devil.

The Precedent of the Old Testament

We find this precedent in the Old Testament: in order for a new ministry to be legitimate it had to be acknowledged by a seasoned ministry.  This precedent is observed in many different passages.  We will look at the two of the more prominent relationships in scripture:

1.  Moses and Joshua- The great leader Moses had a young man that followed him for many years.  When Moses was 120 years old, and Joshua was 80 years old, Moses legitimized Joshua’s ministry.  This was done publicly at the Tabernacle.  It was this process that alerted the people to the fact that Joshua was now someone that would hold a spiritual office.

Deuteronomy 31:14 And the LORD said unto Moses, Behold, thy days approach that thou must die: call Joshua, and present yourselves in the tabernacle of the congregation, that I may give him a charge. And Moses and Joshua went, and presented themselves in the tabernacle of the congregation.

2.  Elijah and Elisha- Who has not heard of the exploits of these two famous prophets?  Elijah chose Elisha years before and trained him, and upon his death, he passed the mantle on to Elisha.

2 Kings 2:9-10 9 And it came to pass, when they were gone over, that Elijah said unto Elisha, Ask what I shall do for thee, before I be taken away from thee. And Elisha said, I pray thee, let a double portion of thy spirit be upon me. 10 And he said, Thou hast asked a hard thing: nevertheless, if thou see me when I am taken from thee, it shall be so unto thee; but if not, it shall not be so.

When Elisha returned to the followers of Elijah bearing his master’s mantle this is what happened:

2 Kings 2:15 And when the sons of the prophets which were to view at Jericho saw him, they said, The spirit of Elijah doth rest on Elisha. And they came to meet him, and bowed themselves to the ground before him.

The Precedent of the New Testament

What is true in the Old Testament is also true in the New.  The same precedent is followed, though with emphasis on the “laying on of hands”.  Those wishing to embark on a ministry had to be ordained by the Elders or their ministry would not have been legitimate.

1.   Jesus and his Apostles- These Apostles were chosen and ordained by Christ to continue His ministry.  Jesus chose each one carefully and placed his blessing upon them.  They would be the ones after Jesus’ ascension to continue this apostolic succession (and no that is not a reference to the Pope).

John 20:21 Then said Jesus to them again, Peace be unto you: as my Father hath sent me, even so send I you. 22 And when he had said this, he breathed on them, and saith unto them, Receive ye the Holy Ghost:

2.  Choosing the Deacons- In the book of Acts seven Deacons were selected and ordained in the early church.  Notice that the Apostles “Laid hands on them” to legitimize their office and ministry.

Acts 6:5-6 5 And the saying pleased the whole multitude: and they chose Stephen, a man full of faith and of the Holy Ghost, and Philip, and Prochorus, and Nicanor, and Timon, and Parmenas, and Nicolas a proselyte of Antioch: 6 Whom they set before the apostles: and when they had prayed, they laid their hands on them.

3.  Paul and Barnabas chosen- Even Paul had to be ordained to a ministry that would spread the Gospel to the Gentiles.

Acts 9:27-30 27 But Barnabas took him, and brought him to the apostles, and declared unto them how he had seen the Lord in the way, and that he had spoken to him, and how he had preached boldly at Damascus in the name of Jesus. 28 And he was with them coming in and going out at Jerusalem. 29 And he spake boldly in the name of the Lord Jesus, and disputed against the Grecians: but they went about to slay him. 30 Which when the brethren knew, they brought him down to Caesarea, and sent him forth to Tarsus.

4.  Paul and Timothy- At the beginning of this article we read the Apostle’s words to Timothy, who Paul often referred to as his “son in the faith”.  Paul reminded Timothy of his ordination and “the laying on of hands”.  The legitimate ministry of the Apostle Paul passed on a legitimate ministry to Timothy.

2 Timothy 1:6 Wherefore I put thee in remembrance that thou stir up the gift of God, which is in thee by the putting on of my hands.

5.  Paul and Titus- Titus was another young man that came up under the tutelage of the Apostle Paul.  A specific reference to Titus’ calling is not recorded but there is very little doubt that Paul followed the same pattern set forth in the New Testament.  Paul, through his legitimate standing with God, had the authority to place Titus as the Pastor of the Church at Crete.

Titus 1:4-5 4 To Titus, mine own son after the common faith: Grace, mercy, and peace, from God the Father and the Lord Jesus Christ our Saviour. 5 For this cause left I thee in Crete, that thou shouldest set in order the things that are wanting, and ordain elders in every city, as I had appointed thee: 

Final Words

It is so important that we take note that God calls who He chooses.  Sometimes the choice of God may not be that choice we would have made.  Any person that has the call of God on their life should submit to a legitimate ministry for tutelage and growth.  If someone refuses to then they will become puffed up, arrogant, and could even backslide.  At the very worse they will continue in some capacity of ministry and most likely do damage to many.

As a Pastor for the last twenty-four years I have seen many a “hot-shot” pass through ready to set the world ablaze.  They had the fire but they really had no discipline.  Some planted their feet and grew and today they have a fruitful ministry (to date we have young ministers that grew up in our Church working in the ministry in four different states), while others were impatient and thought they knew more than everyone else.  Most of those today have not only fallen from the ministry but have also fallen from the faith with their lives completely in shambles.

No matter how much fire you feel burning on the inside, there is never any harm in learning how to keep the fire burning.  If you want a legitimate ministry then you need to seek out a Moses or a Paul.  Only a legitimate ministry can ordain you into a legitimate ministry.  There are no exceptions.

The original article by my friend Mark. Herridge Sr. can be found here

Why christians should go to Church, and not forsake the assembly

And let us consider one another to provoke unto love and to good works: Not forsaking the assembling of ourselves together, as the manner of some is; but exhorting one another: and so much the more, as ye see the day approaching (Hebrews 10:24-25)

When writing this I mainly have certain ghastly ”anti-modern-Church-articles” in mind, where authors on page after page throw dirt on the entire Church system, making it sound like ALL churches are rotten to the core, and that whosoever attends a church service in a church building is supporting the Harlot, and/or Babylon and does something that God hates. The authors might protest and say that this is NOT their point, BUT in that case they have totally failed to get their message across. If you write page after page with one bad example after the other, describing the entire Church system (or ”most” churches at best) as nothing but evil, not mentioning one single positive thing, then WHAT OTHER MESSAGE COULD THE READER POSSIBLY GET? The reader will NATURALLY get the impression he/she does something wrong simply by attending a church – any church.

The authors might very well scare readers into avoiding ALL churches, but sadly staying at home would be even MORE anti-Biblical and might very well cause weak christians to start living in the world. The problem with those anti-Church-authors (apart from being so one-sided and painting with a broad brush) is that they don’t provide a solution. Yes, some of them present a ”better way” and how a church is supposed to be, but where is this perfect Church? Oh, WE are the Church? Yes that is true in part, but the reader is still ALONE! Where does he find other christians who can encourage him with words and through prophesies, who he can sing with, socialize with, breaking bread with, pray with and spreading the Word with? I wish all those anti-Church authors would understand how much harm they do when they like bulldozers run across the entire Church system and scare people away from something that would benefit them greatly to take part in. I can refer to them below as AMCP (Anti-Modern-Church-People). I might very well use ”church” with the meaning of a certain building containing an assembly of christians.

If someone starts off a series of articles by writing ”I’m not against Russians and I know all of them aren’t bad BUT….” and then writes page after page about his own bad experiences when it comes to Russians, and how evil he feels they are, how mean,  nasty, corrupt, unreliable, dangerous, etc, – and not a single word about GOOD Russians – then is it a surprise that the reader will get the message that Russians are people to stay away from? If someone starts off with ”I’m not a cessationist, BUT…” and then writes page after page with examples of the misuse of tongues, then is it a surprise that the reader will get the idea that speaking in tongues is evil and something to avoid? Let’s not deceive ourselves.

For where two or three are gathered together in my name, there am I in the midst of them” (Matt 18:20)

Few christians are unaware of this verse but AMCP act as if this verse comes as a surprise to many. This verse doesn’t change the fact that the Bible shows that getting together with other christians (loads more than 2-3) is the norm, and something that is taken for granted. (Look in the end of this article for verses.)

Some feel that sitting in front of the computer alone and watching a church service online equals ”not forsaking the assembling of ourselves together”, but could this be what Paul had in mind (even if internet was not invented during this time)? Some AMCP erect a strawman to battle, and they paint a picture of a REALLY poorly functioned church and either say that ”most” churches are like that or the entire ”church system”. Unfortunately people might believe them and run away from church and believe they can be home alone and still be spiritually fine. It’s a chance they will make it just fine, BUT it’s a huge risk they won’t. Especially if they are babes in Christ, if they have no others to be encouraged by on their walk, if they don’t have the discipline to pray and read the Bible and if they have ”friends” who are influencing them to live in the world.

How about a little more balanced presentation of the Church? How about spending some time describing what MARVELLOUS transformations that have happened to people thanks to their experiences in a church? There are christians out there who do their utmost to get people IN to Church, but AMCP try to get people OUT of the Church whether this is their aim or not. ”No, WE are the Church, you don’t have to go anywhere to get to church!” they might say, but we cannot be an assembly of christians all alone and I’m afraid the work of certain ambitious AMCP leads to very lonely christians. Make sure you’re not only spreading negative things about Church. Do add some positive things as well (and you don’t have to lie since there are loads of good churches out there) because all are not as strong as you are in the faith. Leaving Church might be the LAST thing babes in Christ need. And don’t say ”I’m not asking them to leave a good Church but I’m just warning readers about bad churches” if the case is that you haven’t written anything but negative things about Church. Shouldn’t Jesus be enough? Say this to those who have lost their faith and/or who have started to live in the world due to tempting influences and too little christian support.

Sure, you might have reasons to remove yourself from church, like due to a general lack of churches in your area, due to disability or due to work – but why encouraging others to take the same route? Do you really feel you are doing something that God wants by leading people away from church rather than TO church? That might not be your aim, but this is what you’re doing if you paint with a broad brush.

The first churches were far from perfect

Some might believe the first churches were perfect and contained no errors, but that is far from the truth. They suffered from all kinds of minor or major problems, and that is why Paul sent out all those letters to them – to warn, exhort and correct. We can also read about bad behavior in the christian assembly in other letters, as well as in Acts. In Revelations we can see how Jesus exhorts most churches, and this was during a time when the apostle John was still living. The closest we can come to harmony in the early church is in the below verses, but it’s hard to forget what happened to Ananias and his wife Sapphira. As soon as people are involved, there is always a risk that individuals act against the will of God. Sometimes because they don’t know any better, and sometimes because they do know the proper behavior but still decide to be disobedient for selfish reasons. Notice while reading the verses:

1) Christians stayed together and had fellowship with each other. 2) 3000 people were saved and added to them this particular day. Naturally they could not all fit into one house to worship together, so the solution must be to use several houses and/or a large building. 3) Baptism and breaking bread with others couldn’t be possible unless christians stayed together. 4) Wonders and signs wouldn’t get a large impact unless they were seen by others. 5) They did not abandon the temple, even though they could of course meet up also in homes.

Acts 2:41Then they that gladly received his word were baptized: and the same day there were added unto them about three thousand souls42And they continued stedfastly in the apostles’ doctrine and FELLOWSHIP, and in breaking of bread, and in prayers. 43And fear came upon every soul: and many wonders and signs were done by the apostles44And all that believed WERE TOGETHER, and had all things COMMON; 45And sold their possessions and goods, and parted them to all men, as every man had need. 46And they, continuing daily with one accord in the TEMPLE, and breaking bread from house to house, did eat their meat with gladness and singleness of heart, 47Praising God, and having favour with all the people. And the Lord added to the church daily such as should be saved.

So ”ekklesia” means ”assembly of believers” or ”called out ones” and not a building of believers. WHAT’S THE BIG DIFFERENCE?

Talk about splitting hairs and causing a division for the sake of causing a division! This is pure semantics. It’s not always wrong to cause a division, but then it better be about something important and worth while – like concerning a doctrine. It’s absolutely nothing wrong with saying ”going to church”, and we can find similar expressions in the Bible.

1 Cor. 3:9 For we are labourers together with God: ye are God’s husbandry, ye are God’s building.

When we say ”let’s go to church” we normally mean: meeting up with an assembly of christians who are inside a certain building, and together with them listening to one or more preachers teaching something from the Bible. We might also associate ”church” with general worship, singing christian songs, receiving and giving edification in form of interpreted tongues and prophesies, as well as socializing with other christians. All this is very biblical, so don’t fear those who try to intimidate you when you say ”go to church”. When you say ”I will go to church now”, you wouldn’t normally mean to go to an empty church building, but rather to meet up with the assembly of christians. So the word ”church” for this particular building is an EXCELLENT choice of word. I suspect AMCP ALSO express themselves with ”he went to church this morning” and ”look what a beautiful church!” and ”what church do you go to?” even though they complain about others who do the same.

Biblical christians assembled together to almost 100% inside BUILDINGS for quite obvious reasons. They would have roof over their heads in case of bad weather, the preachers would be heard much better, they would be able to sit more comfortably and they would be closer to other important facilities.

James 2:2For if there come unto your assembly (synagogen) a man with a gold ring, in goodly apparel, and there come in also a poor man in vile raiment; 3And ye have respect to him that weareth the gay clothing, and say unto him, Sit thou here in a good place; and say to the poor, Stand thou there, or sit here under my footstool:

People might say they are ”going to SCHOOL”, and by that they mean a certain building with both teachers and students. Without teachers and students it wouldn’t be much of a ”school” but we could still call it a ”school” also during those times they are empty. We could use the same reasoning when it comes to a gym, a library, a hairdresser  or a store. Remove some of the essential contents from those places and there wouldn’t be much of a gym, a library, a hairdresser or a store. The same applies to CHURCH. Many christians are well aware of what ”ekklesia” means and they find no reason whatsoever to express themselves any differently about ”going to church” than what they have always done. Has there really been much confusion about this so far? When a person says ”I’m going to church this morning”, do you stand there with a puzzled look and ask ”What on earth do you mean?”

The Bible doesn’t give much instructions about the proper way to meet up for worship, so I believe we have some freedom. Below are some verses which show that Paul and the other disciples in no way tried to boycott the temple/synagogues just because they were now Christians. If they wanted to show that the synagogues were ”bad” in any way, then they could have settled to meet people outside the buildings, and also take the chance to explain why they do this. But instead they went to the temple/synagogues to pray, to preach/teach, to worship, to dispute, etc. They often kept track of times for the Sabbath day and/or prayer meetings, and they went through some jewish purification rituals. Jesus was constantly in the synagogues, and never can we read any negative statements about the synagogues themselves. Naturally you could find wicked rulers of the synagogues (and wicked doctrines), but you could also find the opposite, and people who accepted the new teaching. Just like synagogues, churches are merely buildings. They aren’t good or bad in themselves and they are what people make them to be. The first thing Paul did in Damascus after his conversion was to preach in the synagogues, so why couldn’t we today seek out churches and try to influence people in the same way? Is it really a better idea to sit at home and complain about the entire church system without providing a better alternative?

Godly people in the Bible erected altars (like Noah, Joshua, etc) and they did not sin by doing so. Neither is it a sin to build a synagogue or a church. Also wicked people could naturally erect altars and buildings for ungodly purposes. There is a synagogue of God and a synagogue of Satan:

Psalm 74:8 They said in their hearts, Let us destroy them together: they have burned up all the synagogues (meetings) of God in the land.

Rev. 2:9 I know thy works, and tribulation, and poverty, (but thou art rich) and I know the blasphemy of them which say they are Jews, and are not, but are the synagogue of Satan.

Nowhere in the Bible can we read that it’s wrong to build synagogues or churches in order to make more room for christians and their worship.

Luke 7:3And when he heard of Jesus, he sent the elders of the Jews unto Him, beseeching Him that He would come and heal his servant. 4And when they came to Jesus they besought Him earnestly, saying that the one for whom He should do this was worthy,5for he loveth our nation, and he hath built us a SYNAGOGUE.” 6And Jesus went with them. And when He was not far from the house, the centurion sent friends to Him, saying unto Him, ”Lord, trouble not Thyself, for I am not worthy that Thou shouldest enter under my roof.

Below are more verses that show that going to the temple/synagogue was natural for believers, and many people got their lives totally changed for the better thanks to their visits and exhortations. Why don’t we do the same instead of remaining at home alone? Jesus and his disciples were constantly in the synagogues, regardless if they were good or bad, and we could have the same approach about Church today. In some places Paul and his company might not have been allowed to preach that much due to hostile leaders, but it seems like they succeeded most of time, and they could also continue to discuss outside of the synagogues. In other cases the rulers of synagogues were God-fearing people:.

Acts 3:1 Now Peter and John went up together into the TEMPLE at the hour of prayer, being the ninth hour.

Acts 4:1 And as they spake unto the people, the priests, and the captain of the TEMPLE, and the Sadducees, came upon them, 2Being grieved that they taught the people, and preached through Jesus the resurrection from the dead.

Here the angel of the Lord asked the men to stand up and speak in the temple, which they obeyed, in combination with also preaching in whatever synagogue they could find. The angel didn’t tell them to only preach in GOOD places:

Acts 4:19 But the angel of the Lord by night opened the prison doors, and brought them forth, and said, 20Go, stand and speak in the TEMPLE to the people all the words of this life.

Acts 4:42 And daily in the TEMPLE, and in every house, they ceased not to teach and preach Jesus Christ.

Acts 9:19 And when he had received meat, he was strengthened. Then was Saul certain days with the disciples which were at Damascus. 20And straightway he preached Christ in the SYNAGOGES, that he is the Son of God.— 26And when Saul was come to Jerusalem, he assayed to join himself to the disciples: but they were all afraid of him, and believed not that he was a disciple.— 27But Barnabas took him, and brought him to the apostles, and declared unto them how he had seen the Lord in the way, and that he had spoken to him, and how he had preached boldly at Damascus in the name of Jesus.— 30Which when the brethren knew, the fear of the Lord, and in the comfort of the Holy Ghost, were multiplied.

Acts 13:4So they, being sent forth by the Holy Ghost, departed unto Seleucia; and from thence they sailed to Cyprus. 5And when they were at Salamis, they preached the word of God in the SYNAGOGES of the Jews:and they had also JOHN TO THEIR MINISTER.-–14But when they departed from Perga, they came to Antioch in Pisidia, and went into the SYNAGOGUE on the sabbath day, and sat down. 15And after the reading of the law and the prophets the RULERS of the synagogue sent unto them, saying, Ye men and BRETHREN, if ye have any word of exhortation for the people, say on.–

Acts 13:42 And when the Jews were gone out of the SYNAGOGUE, the Gentiles besought that these words might be preached to them the next sabbath. 43Now when the congregation was broken up, many of the Jews and religious proselytes followed Paul and Barnabas: who, speaking to them, persuaded them to continue in the grace of God. 44And the next sabbath day came almost the whole city together to hear the word of God.

Acts 14:1And it came to pass in Iconium that together they both went into the SYNAGOGUE of the Jews, and so spoke that a great multitude of both the Jews and also of the GREEKS believed.

Acts 18:4 And he reasoned in the SYNAGOGUE every sabbath, and persuaded the Jews and the GREEKS.— 7And he departed thence, and entered into a certain man’s house, named Justus, one that worshipped God,whose house joined hard to the synagogue. 8And Crispus, the chief ruler of the synagogue, believed on the Lord with all his house; and many of the Corinthians hearing believed, and were baptized.

Acts 17:1 Now when they had passed through Amphipolis and Apollonia, they came to Thessalonica, where was a SYNAGOGUE of the Jews:2And Paul, as his manner was, went in unto them, and three sabbath days reasoned with them out of the scriptures,—10And the brethren immediately sent away Paul and Silas by night unto Berea: who coming thither went into the synagogue of the Jews.—-17Therefore disputed he in the synagogue with the Jews, and with the devout persons, and in the market daily with them that met with him.

Acts 18:17 Then all the Greeks took Sosthenes, the chief ruler of the synagogue, and beat him before the judgment seat.And Gallio cared for none of those things.18And Paul after this tarried there yet a good while, and then took his leave of the brethren, and sailed thence into Syria, and with him Priscilla and Aquila; having shorn his head in Cenchrea: for he had a vow. 19And he came to Ephesus, and left them there: but he himself entered into the SYNAGOGUE, and reasoned with the Jews. 20When they desired him to tarry longer time with them, he consented not; 21But bade them farewell, saying, I must by all means keep this feast that cometh in Jerusalem: but I will return again unto you, if God will. And he sailed from Ephesus. 22And when he had landed at Caesarea, and gone up, and saluted the church, he went down to Antioch. 23And after he had spent some time there, he departed, and went over all the country of Galatia and Phrygia in order, strengthening all the disciples.

Here is a man called Apollo which we should take after. Just like Paul, after his conversion, this man began to speak boldly in the synagogue. Aquila and Priscilla were God-fearing people who heard him (both good and bad people might attend a synagogue) and they  took him unto them and taught him even more. Apollo did the right thing, and Aquila and Priscilla as well, by hanging around in a synagogue. Thanks to Apollo’s actions he mightily convinced the jews. Would he have succeeded to do this if he would have chosen to sit at home, content with reading theology books and complain about the entire synagogue-system? I don’t think so:

Acts 18:24 And a certain Jew named Apollos, born at Alexandria, an eloquent man, and mighty in the scriptures, came to Ephesus..25This man was instructed in the way of the Lord; and being fervent in the spirit, he spake and taught diligently the things of the Lord, knowing only the baptism of John. 26And he began to speak boldly in the SYNAGOGUE: whom when Aquila and Priscilla had heard, they took him unto them, and expounded unto him the way of God more perfectly.27And when he was disposed to pass into Achaia, the brethren wrote, exhorting the disciples to receive him: who, when he was come, helped them much which had believed through grace: 28For he mightily convinced the Jews, and that publicly, shewing by the scriptures that Jesus was Christ.

Acts 19:1 And it came to pass, that, while Apollos was at Corinth, Paul having passed through the upper coasts came to Ephesus: and finding certain disciples,—8And he went into the SYNAGOGUE, and spake boldly for the space of three months, disputing and persuading the things concerning the kingdom of God. 9But when divers were hardened, and believed not, but spake evil of that way before the multitude, he departed from them, and separated the disciples, disputing daily in the school of one Tyrannus. 10And this continued by the space of two years; so that all they which dwelt in Asia heard the word of the Lord Jesus, both Jews and Greeks.—37For ye have brought hither these men, which are neither robbers of churches, nor yet blasphemers of your goddess.

Acts 21:26 Then Paul took the men, and the next day purifying himself with them entered into the TEMPLE, to signify the accomplishment of the days of purification, until that an offering should be offered for every one of them. 27And when the seven days were almost ended, the Jews which were of Asia, when they saw him in the TEMPLE, stirred up all the people, and laid hands on him,

Acts 22:17 And it came to pass, that, when I was come again to Jerusalem, even while I prayed in the TEMPLE, I was in a trance;18And saw him saying unto me, Make haste, and get thee quickly out of Jerusalem: for they will not receive thy testimony concerning me. 19And I said, Lord, they know that I imprisoned and beat in every SYNAGOGUE them that believed on thee:

Acts 24:11 Because that thou mayest understand, that there are yet but twelve days since I went up to Jerusalem for to worship. 12And they neither found me in the temple disputing with any man, neither raising up the people, neither in the synagogues, nor in the city:—18Whereupon certain Jews from Asia found me purified in the TEMPLE, neither with multitude, nor with tumult.

Church (ekklesia) is sometimes used in CONTRAST to a group of individual believers!

Paul gives instructions to the assembly of christians (Church) concerning the treatment of widows. He would prefer if widows could be taken care of by individuals rather than having the CHURCH providing for them. In this way the Church could focus on those widows who are really in need and who don’t have anyone else providing for them. The idea shouldn’t be ”I let the Church provide for my elderly mother and/or aunt, and in that way my household won’t have to provide for them”.

1 Tim. 5:3 Honour widows that are widows indeed. 4But if any widow have children or nephews, let them learn first to shew piety at home, and to requite their parents: for that is good and acceptable before God. — 9Let not a widow be taken into the number under threescore years old, having been the wife of one man. 10Well reported of for good works; if she have brought up children, if she have lodged strangers, if she have washed the saints’ feet, if she have relieved the afflicted, if she have diligently followed every good work. 11But the younger widows refuse: for when they have begun to wax wanton against Christ, they will marry;—16If any man or woman that believeth have widows, let them relieve them, and let not the church (ekklesia) be charged; that it may relieve them that are widows indeed. 17Let the ELDERS (presbyteroi) that rule well be counted worthy of DOUBLE HONOUR, especially they who labour in the word and doctrine.—19Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20Them that sin rebuke before all, that others also may fear.

The man Diotrephes refused to receive the brethren and even cast them out of the CHURCH. So the true brethren are mentioned in contrast to the Church also in this case. The wicked person cast them out of the Church. Clearly ”church” can sometimes be a place (place for the assembly of God) since the wicked person here casts true believers out of church:

3 John 1:6 Which have borne witness of thy charity before the church: whom if thou bring forward on their journey after a godly sort, thou shalt do well: — 9I wrote unto the church: but Diotrephes, who loveth to have the preeminence among them, receiveth us not. 10Wherefore, if I come, I will remember his deeds which he doeth, prating against us with malicious words: and not content therewith, neither doth he himself receive the brethren, and forbiddeth them that would, and casteth them out of the church.

If we can never say ”I’m going to Church” because WE as christians are always the Church, then neither does the below verse make any sense. Here we can read that Paul, Barnabas etc were ”received” by the Church. It’s a shame that Diotrephes (above) didn’t make the same choice. Of course it’s better to receive godly men into Church, instead of casting them out.

Acts 15:4And when they were come to Jerusalem, they were received of the church (ekklesian), and of the apostles and elders, and they declared all things that God had done with them.—

Paul contrasts ”we” with ”the Church” here below. He is also talking about ”when ye come together in the Church”. This is a very close ring to ”going to Church” which the AMCP so often complain about. Apparently Paul takes for granted that we are GOING AWAY when we ”come together in the Church” because he complains about people who take the chance to eat a lot of food while being in the Church. Paul asks ”have ye not houses to eat and to drink in?” and ”if any man hunger, let him eat AT HOME”.

1 Cor. 11:1Be ye followers of me, even as I also am of Christ.2Now I praise you, brethren, that ye remember me in all things, and keep the ordinances, as I delivered them to you. 4Every man praying or prophesying, having his head covered, dishonoureth his head.—16But if any man seem to be contentious, WE have no such custom, NEITHER the churches of God. 17Now in this that I declare unto you I praise you not, that ye come together not for the better, but for the worse. 18For first of all, when ye come together in the church, I hear that there be divisions among you; and I partly believe it. 19For there must be also heresies among you, that they which are approved may be made manifest among you. 20When ye come together therefore into one place, this is not to eat the Lord’s supper. 21For in eating every one taketh before other his own supper: and one is hungry, and another is drunken. 22What? have ye not houses to eat and to drink in? or despise ye the church of God, and shame them that have not? what shall I say to you? shall I praise you in this? I praise you not.—30For this cause many are weak and sickly among you, and many sleep.—33Wherefore, my brethren, when ye come together to eat, tarry one for another. 34And if any man hunger, let him eat at home; that ye come not together unto condemnation. And the rest will I set in order when I come.

Paul says women should be silent in a teaching situation in Church and in this instance he is speaking of a place and not a metaphor for people because he then gives permission for them to speak at home.

1 Cor. 14:33For God is not the author of confusion, but of peace, as in all churches of the saints. 34Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience as also saith the law. 35And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home: for it is a shame for women to speak in the church.

More examples of various churches:

1 Cor.16:1Now concerning the collection for the saints, as I have given order to the churches of Galatia, even so do ye. 2Upon the first day of the week let every one of you lay by him in store, as God hath prospered him, that there be no gatherings when I come.— 10Now if Timotheus come, see that he may be with you without fear: for he worketh the work of the Lord, as I also do. 11Let no man therefore despise him: but conduct him forth in peace, that he may come unto me: for I look for him with the brethren. 12As touching our brother Apollos, I greatly desired him to come unto you with the brethren: but his will was not at all to come at this time; but he will come when he shall have convenient time.—15I beseech you, brethren, (ye know the house of Stephanas, that it is the firstfruits of Achaia, and that they have addicted themselves to the ministry of the saints,) 16That ye submit yourselves unto such, and to every one that helpeth with us, and laboureth. 17I am glad of the coming of Stephanas and Fortunatus and Achaicus: for that which was lacking on your part they have supplied. 18For they have refreshed my spirit and yours: therefore acknowledge ye them that are such.19The churches of Asia salute you. Aquila and Priscilla salute you much in the Lord, with the church that is in their house. 

2 Cor. 2:1 Paul, an apostle of Jesus Christ by the will of God, and Timothy our brother, unto the church of God which is at Corinth, with all the saints which are in all Achaia:

2 Cor. 12:Have I committed an offence in abasing myself that ye might be exalted, because I have preached to you the gospel of God freely? 8I robbed other churches, taking wages of them, to do you service. 9And when I was present with you, and wanted, I was chargeable to no man: for that which was lacking to me the brethren which came from Macedonia supplied: and in all things I have kept myself from being burdensome unto you, and so will I keep myself.—12Truly the signs of an apostle were wrought among you in all patience, in signs, and wonders, and mighty deeds. 13For what is it wherein ye were inferior to other churches, except it be that I myself was not burdensome to you? forgive me this wrong.

2 Cor 8:1 Moreover, brethren, we do you to wit of the grace of God bestowed on the churches of Macedonia; 2How that in a great trial of affliction the abundance of their joy and their deep poverty abounded unto the riches of their liberality. 4Praying us with much intreaty that we would receive the gift, and take upon us the fellowship of the ministering to the saints.—14But by an equality, that now at this time your abundance may be a supply for their want, that their abundance also may be a supply for your want: that there may be equality: 15As it is written, He that had gathered much had nothing over; and he that had gathered little had no lack.17For indeed he accepted the exhortation; but being more forward, of his own accord he went unto you.18And we have sent with him the brother, whose praise is in the gospel throughout all the churches;19And not that only, but who was also chosen of the churches to travel with us with this grace, which is administered by us to the glory of the same Lord, and declaration of your ready mind:—23Whether any do enquire of Titus, he is my partner and fellowhelper concerning you: or our brethren be enquired of, they are the messengers of the churches, and the glory of Christ. 24Wherefore shew ye to them, and before the churches, the proof of your love, and of our boasting on your behalf.

The church is pictured as the BODY OF CHRIST and christians are supposed to be physically TOGETHER in order to edify each other

Paul explains that each part of the body exists to meet the needs of other body parts. In the same way, God intends each of us to meet the needs of other believers, using our strengths to help in their areas of weakness.  A Christian cannot claim to have all the body parts himself, being self-sufficient. In the OT we can read about a few godly believers who are rather alone in their faithful walk with God, but we can never read that this is according to their own desires. They didn’t have much choice! Neither are they evidence of that we can be just as fine without other christians, because there might be OTHER single believers out there who have drifted away due to no support from others. We are to comfort one another (1 Thess. 4:18), build up one another ( 1 Thess. 5:11), confess our sins to one another (James 5:16) and pray for one another (James 5:16). Probably because we need it to stay strong and to not lose our faith. How can we obey these directives if we stay away from the gathering of believers?

The body of Christ has many members and as believers we are all in the same body even though we might feel we are not as important as other members because we are not the ”arm”, or the ”head”, etc. All are not apostles. All are not teachers. If we were all having the same task, who would do the other important tasks which are needed for the body of Christ? God has placed apostles, teachers, prophets, etc, in the CHURCH (assembly). If you’re at home alone, it’s impossible for you to have any of these roles, and it’s equally hard to make use of spiritual gifts, such as healings and prophesies for the edification of others. You need to be physically involved in an assembly of christians:

1 Cor. 12:11But all these worketh that one and the selfsame Spirit, dividing to every man severally as he will. 12For as the body is one, and hath many members, and all the members of that one body, being many, are one body: so also is Christ.14For the body is not one member, but many 15If the foot shall say, Because I am not the hand, I am not of the body; is it therefore not of the body?— 25That there should be no schism in the body; but that the members should have the same care one for another. 26And whether one member suffer, all the members suffer with it; or one member be honoured, all the members rejoice with it. 27Now ye are the body of Christ, and members in particular. 28And God hath set some in the church, first apostles, secondarily prophets, thirdly teachers, after that miracles, then gifts of healings, helps, governments, diversities of tongues. 29Are all apostles? are all prophets? are all TEACHERS? are all workers of miracles?

Romans 12:4For as we have many members in one body, and all members have not the same office: 5So we, being many, are one body in Christ, and every one members one of another6Having then gifts differing according to the grace that is given to us, whether prophecy, let us prophesy according to the proportion of faith7Or ministry, let us wait on our ministering: or he that TEACHES, on TEACHING8Or he that exhorteth, on exhortation: he that giveth, let him do it with simplicity; he that ruleth, with diligence; he that sheweth mercy, with cheerfulness. 9Let love be without dissimulation. Abhor that which is evil; cleave to that which is good. 10Be kindly affectioned one to another with brotherly love; in honour preferring one another;

Below we can read more about edification of the Church. Most of Paul’s instructions about behavior in the Church would be totally useless unless we are together with other christians. Paul says we should aim to edify the CHURCH by various spiritual gifts, and that is of course impossible for those who are home alone. Also Paul’s instructions about women being quiet in Church and instead asking questions to their husbands AT HOME, indicates he is talking about an environment with other christians, normally away from home.

 ”When ye come together, every one of you hath a psalm, hath a doctrine, hath a tongue, hath a revelation, hath an interpretation”. Not IF you come together but WHEN you come together:

1 Cor. 14:3But he that prophesieth speaketh unto men to edification, and exhortation, and comfort. 4He that speaketh in an unknown tongue edifieth himself; but he that prophesieth edifieth the church.-–12Even so ye, forasmuch as ye are zealous of spiritual gifts, seek that ye may excel to the edifying of the church.—16Else when thou shalt bless with the spirit, how shall he that occupieth the room of the unlearned say Amen at thy giving of thanks, seeing he understandeth not what thou sayest? 17For thou verily givest thanks well, but the other is not edified.19Yet in the church I had rather speak five words with my understanding, that by my voice I might teach others also, than ten thousand words in an unknown tongue.—23If therefore the whole church be come together into one place, and all speak with tongues, and there come in those that are unlearned, or unbelievers, will they not say that ye are mad? 24But if all prophesy, and there come in one that believeth not, or one unlearned, he is convinced of all, he is judged of all:— 26How is it then, brethren? when ye come together, every one of you hath a psalm, hath a doctrine, hath a tongue, hath a revelation, hath an interpretation. Let all things be done unto edifying. 27If any man speak in an unknown tongue, let it be by two, or at the most by three, and that by course; and let one interpret. 28But if there be no interpreter, let him keep silence in the church; and let him speak to himself, and to God.—33For God is not the author of confusion, but of peace, as in all churches of the saints. 34Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience as also saith the law. 35And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home: for it is a shame for women to speak in the church.

We are told that Jesus himself gave some to apostles, prophets, evangelists, pastors and teachers, and this was for perfecting of the saints, for the work of the ministry and for edifying of the BODY OF CHRIST. These different positions were to continue ”Till we all come in the unity of the faith, and of the knowledge of the Son of God, unto a perfect man, unto the measure of the stature of the fulness of Christ”. This has not happened yet:.

Ephesians 4:10 He that descended is the same also that ascended up far above all heavens, that he might fill all things.) 11 And he gave some, apostles; and some, prophets; and some, evangelists; and some, pastors and teachers; 12 For the perfecting of the saints, for the work of the ministry, for the edifying of the body of Christ: 13 Till we all come in the unity of the faith, and of the knowledge of the Son of God, unto a perfect man, unto the measure of the stature of the fulness of Christ:14 That we henceforth be no more children, tossed to and fro, and carried about with every wind of doctrine, by the sleight of men, and cunning craftiness, whereby they lie in wait to deceive; 15 But speaking the truth in love, may grow up into him in all things, which is the head, even Christ:16 From whom the whole body fitly joined together and compacted by that which every joint supplieth, according to the effectual working in the measure of every part, maketh increase of the body unto the edifying of itself in love.

Conditions and tasks for an elder, and note that not ALL people qualify for this task. Elders MUST be professionally trained.

God designed the church as a place where spiritual leaders could watch out for our welfare, just like a shepherd who guards the sheep (1 Peter 5:1-4, Hebrews 13:17). A Christian who answers only to himself can easily rationalize sinful attitudes. Regular contact with other Christians can keep us sharp. In an assembly, it’s not right to let whosoever rise up to teach others. Christians are rather free to share witnesses, prophesies, songs and translating tongues (but we are still told to test all things), but the TEACHING should only be made by those who qualify. Read below about how elders are ordained and that not all people are to be trusted when it comes to teaching. The wrong person preaching could lead to doctrinal errors being spread, so be careful to NOT let people preach in your assembly just to be ”kind”. Naturally we should all spread the gospel to unbelievers (we are all told to make disciples), but when it comes to a situation where the assembly of God is supposed to be taught the truth in order to build up others, then it better be from a qualified teacher. Obviously we should always act like the Bereans regardless of who are doing the teaching and compare what we hear with scriptures, but not all have the ability to read and/or cover that much text, why it’s important that our teachers are qualified for their task.

Below we can read that Titus has been appointed to ordain elders in every city. There are loads of restrictions and rules tied to an elder. The elders are responsible to exhort and to convince the gainsayers, because some mouths must be stopped. That is because they subvert whole houses, teaching things which they ought not:

Titus 1:4 To Titus, mine own son after the common faith: Grace, mercy, and peace, from God the Father and the Lord Jesus Christ our Saviour. 5For this cause left I thee in Crete, that thou shouldest set in order the things that are wanting, and ordain elders (presbyterous) in every city, as I had appointed thee6If any be blameless, the husband of one wife, having faithful children not accused of riot or unruly. 7For a bishop must be blameless, as the steward of God; not selfwilled, not soon angry, not given to wine, no striker, not given to filthy lucre; 8But a lover of hospitality, a lover of good men, sober, just, holy, temperate9Holding fast the faithful word as he hath been taught, that he may be able by sound doctrine both to exhort and to convince the gainsayers10For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision: 11Whose mouths must be stopped, who subvert whole houses, teaching things which they ought not, for filthy lucre’s sake.

In Acts 6 we can read about the twelve disciples not feeling it was right for them to ”serve tables” and they preferred that others took this responsibility so that they themselves could focus on spreading the word of God. They gathered the other disciples who chose seven faithful men to take care of the daily ministration. This doesn’t mean those who served tables were less important since we are ALL needed to advance God’s kingdom and we are all different parts of the same body. However, ALL are not supposed to do the preaching in an assembly. You can call this a ”hierarchy” if you want, but that would be a negative word about a biblical solution:

Acts 6:1And in those days, when the number of the disciples was multiplied, there arose a murmuring of the Grecians against the Hebrews, because their widows were neglected in the daily ministration. 2Then the twelve called the multitude of the disciples unto them, and said, It is not reason that we should leave the word of God, and serve tables. 3Wherefore, brethren, look ye out among you seven men of honest report, full of the Holy Ghost and wisdom, whom we may appoint over this business. 4But we will give ourselves continually to prayer, and to the ministry of the word. 5And the saying pleased the whole multitude: and they chose Stephen, a man full of faith and of the Holy Ghost, and Philip, and Prochorus, and Nicanor, and Timon, and Parmenas, and Nicolas a proselyte of Antioch: 6Whom they set before the apostles: and when they had prayed, they laid their hands on them. 7And the word of God increased; and the number of the disciples multiplied in Jerusalem greatly; and a great company of the priests were obedient to the faith.

Here Barnabbas is exhorting the church of Antioch to cleave unto the Lord. Seems he was the man to do this type of exhorting:

Acts 11:22Then tidings of these things came unto the ears of the CHURCH which was in Jerusalem: and they sent forth Barnabas, that he should go as far as Antioch. 23Who, when he came, and had seen the grace of God, was glad, and exhorted them all, that with purpose of heart they would cleave unto the Lord. 24For he was a good man, and full of the Holy Ghost and of faith: and much people was added unto the Lord. 25Then departed Barnabas to Tarsus, for to seek Saul: 26And when he had found him, he brought him unto Antioch. And it came to pass, that a whole year they assembled themselves with the church, and taught much people. And the disciples were called Christians first in Antioch.

Here the apostles had ordained certain men to be elders in every church, and they prayed, fasted and commended them to the Lord. This shows the great importance involved.

Acts 14:1And it came to pass in Iconium, that they went both together into the SYNAGOGUE of the Jews, and so spake, that a great multitude both of the Jews and also of the Greeks believed.—4But the multitude of the city was divided: and part held with the Jews, and part with the apostles.—23And when they had ordained them ELDERS (presbyterous) in every church (ekklesian), and had prayed with fasting, they commended them to the Lord, on whom they believed.— 27And when they were come, and had gathered the church together, they rehearsed all that God had done with them, and how he had opened the door of faith unto the Gentiles. 28And there they abode long time with the disciples.

Hierarchy or not, but the church in Antioch brought Paul, Barnabas and certain others to Jerusalem to solve a certain question by the apostles and the elders there. Apparently they felt these men were more suitable to act in the matter. The church in Jerusalem ”received” them AND the apostles and the elders did as well. They decided to send some chosen men – CHIEF MEN among the brethren – to Antioch. These chief men exhorted the brethren with many words, and confirmed them.

Acts 15:2When therefore Paul and Barnabas had no small dissension and disputation with them, they determined that Paul and Barnabas, and certain other of them, should go up to Jerusalem unto the apostles and elders (presbyterous) about this question. 3And being brought on their way by the church (ekklesias), they passed through Phenice and Samaria, declaring the conversion of the Gentiles: and they caused great joy unto all the brethren. 4And when they were come to Jerusalem, they were received of the church (ekklesian), and of the apostles and elders, and they declared all things that God had done with them.—6And the apostles and elders came together for to consider of this matter.—21For Moses of old time hath in every city them that preach him, being read in the synagogues every sabbath day. 22Then pleased it the apostles and elders with the whole church, to send chosen men of their own company to Antioch with Paul and Barnabas; namely, Judas surnamed Barsabas and Silas,chief men among the brethren:—23And they wrote letters by them after this manner; The apostles and elders and brethren send greeting unto the brethren which are of the Gentiles in Antioch and Syria and Cilicia.—25It seemed good unto us, being assembled with one accord, to send chosen men unto you with our beloved Barnabas and Paul,— 30So when they were dismissed, they came to Antioch: and when they had gathered the multitude together, they delivered the epistle:—31Which when they had read, they rejoiced for the consolation. 32And Judas and Silas, being prophets also themselves, exhorted the brethren with many words, and confirmed them.— 36And some days after Paul said unto Barnabas, Let us go again and visit our brethren in every city where we have preached the word of the LORD, and see how they do.—40And Paul chose Silas, and departed, being recommended by the brethren unto the grace of God. 41And he went through Syria and Cilicia, confirming the churches.

Here we can read about decrees being delivered for others to keep, and these decrees were ordained by apostles and elders in Jerusalem. We can’t read about anyone complaining about hierarchial systems. The churches increased in number:

Acts 16:1Then came he to Derbe and Lystra: and, behold, a certain disciple was there, named Timotheus, the son of a certain woman, which was a Jewess, and believed; but his father was a Greek: 2Which was well reported of by the brethren that were at Lystra and Iconium.—4And as they went through the cities, they delivered them the decrees for to keep, that were ordained of the apostles and elders which were at Jerusalem. 5And so were the churches established in the faith, and increased in number daily.

Timothy was sent out to make the churches remember the way of Christ, and also to make sure they teach no other doctrine, or give heed to fables and endless genealogies. Timothy was ordained to ministry by the laying on of hands by  Paul and the presbytery, and he was told to not lay on hands on others to soon. Not all people qualify to be elders :

1 Cor 4:17For this cause have I sent unto you Timotheus, who is my beloved son, and faithful in the Lord, who shall bring you into remembrance of my ways which be in Christ, as I teach every where in every church. 18Now some are puffed up, as though I would not come to you.

1 Tim 1:2Unto Timothy, my own son in the faith: Grace, mercy, and peace, from God our Father and Jesus Christ our Lord. 3As I besought thee to abide still at Ephesus, when I went into Macedonia, that thou mightest charge some that they teach no other doctrine, 4Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do. 6From which some having swerved have turned aside unto vain jangling; 7Desiring to be teachers of the law; understanding neither what they say, nor whereof they affirm.

2 Tim. 2 And the things that thou hast heard of me among many witnesses, the same commit thou to faithful men, who shall be able to teach others also.

1 Tim 4:6 If thou put the brethren in remembrance of these things, thou shalt be a good minister of Jesus Christ, nourished up in the words of faith and of good doctrine, whereunto thou hast attained. 7But refuse profane and old wives’ fables, and exercise thyself rather unto godliness.—13Till I come, give attendance to reading, to exhortation, to doctrine. 14Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the HANDS of the presbytery.

1 Timothy 5:22 Lay HANDS suddenly on no man, neither be partaker of other men’s sins: keep thyself pure.

2 Timothy 1:6 Wherefore I put thee in remembrance that thou stir up the gift of God, which is in thee by the putting on of my HANDS.

Unfortunately christians will heap to themselves false teachers, and that’s why it’s so important to have qualified teachers around us, who have been trained and accepted by the presbytery before them, and who can reprove, rebuke and exhort based on the true doctrine:

2 Tim. 4:2Preach the word; be instant in season, out of season; reprove, rebuke, exhort with all long suffering and doctrine. 3For the time will come when they will not endure sound doctrine; but after their own lusts shall they heap to themselves TEACHERS, having itching ears; 4And they shall turn away their ears from the truth, and shall be turned unto fables. 5But watch thou in all things, endure afflictions, do the work of an evangelist, make full proof of thy ministry

1 Tim. 5:19 Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20Them that sin rebuke before all, that others also may fear.

Here are more rules for those who would like to become a bishop – for instance; a novice is not a good candidate. Also; ”Let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.” There are even rules for how the wives of the bishops should act:

1 Tim 3:1This is a true saying, if a man desire the office of a bishop (episkopes), he desireth a good work. 2A bishop (episkopon) then must be blameless, the husband of one wife, vigilant, sober, of good behaviour, given to hospitality, apt to teach; 3Not given to wine, no striker, not greedy of filthy lucre; but patient, not a brawler, not covetous; 4One that ruleth well his own house, having his children in subjection with all gravity; 5(For if a man know not how to rule his own house, how shall he take care of the church of God?)6Not a novice, lest being lifted up with pride he fall into the condemnation of the devil. 7Moreover he must have a good report of them which are without; lest he fall into reproach and the snare of the devil.—10And let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.11Even so must their wives be grave, not slanderers, sober, faithful in all things. 12Let the deacons be the husbands of one wife, ruling their children and their own houses well.—15But if I tarry long, that thou mayest know how thou oughtest to behave thyself in the house of God, which is the church of the living God, the pillar and ground of the truth.

Authority…:

Titus 2:15These things speak, and exhort, and rebuke with all authority. Let no man despise thee.

When a person is sick, he should call for the elders of a church and let THEM pray over him and anoint him with oil. We are told to confess our faults to one another and pray for another that we may be healed. This is impossible to obey if you’re not among other believers:

James 5:13Is any among you afflicted? let him pray. Is any merry? let him sing psalms. 14Is any sick among you? let him call for the elders (presbyterous) of the church (ekklesias) ; and let them pray over him, anointing him with oil in the name of the Lord: 15And the prayer of faith shall save the sick, and the Lord shall raise him up; and if he have committed sins, they shall be forgiven him. 16Confess your faults one to another, and pray one for another, that ye may be healed. The effectual fervent prayer of a righteous man availeth much. —19Brethren, if any of you do err from the truth, and one convert him; 20Let him know, that he which converteth the sinner from the error of his way shall save a soul from death, and shall hide a multitude of sins.

Peter is an elder who exhorts other elders. Elders are supposed to feed the flock as shepherds and be good examples. When the chief shepherd shall appear (Jesus) they shall receive their crown. Peter says the younger should submit to the elders. Nothing is wrong with having shepherds and elders, or submitting to them. The problem arises when churches neglect the instructions for elders, and when they accept teachers who are not qualified and thereby welcome false doctrines in their midst:

1 Peter 5 :1 The elders which are among you I exhort, who am also an elder, and a witness of the sufferings of Christ, and also a partaker of the glory that shall be revealed: 2Feed the flock of God which is among you, taking the oversight thereof, not by constraint, but willingly; not for filthy lucre, but of a ready mind; 3Neither as being lords over God’s heritage, but being examples to the flock. 4And when the chief Shepherd shall appear, ye shall receive a crown of glory that fadeth not away. 5Likewise, ye younger, submit yourselves unto the elder. Yea, all of you be subject one to another, and be clothed with humility: for God resisteth the proud, and giveth grace to the humble.— 13The church that is at Babylon, elected together with you, saluteth you; and so doth Marcus my son. 14Greet ye one another with a kiss of charity. Peace be with you all that are in Christ Jesus. Amen.

2 Peter 2:1But there were false prophets also among the people, even as there shall be false teachers among you, who privily shall bring in damnable heresies, even denying the Lord that bought them, and bring upon themselves swift destruction. 

So apparently elders are referred to as shepherds, so what is so horrible about calling elders ”pastors” today? How about warning about dangerous false doctrines instead of splitting hairs?

”didaskaloi” –  means a master, a teacher or an instructor acknowledged for their mastery in their field of learning. Not all meet the requirements.

The word is used below, and a similar word is used for the actual ”teaching” of these ”teachers”. Note how particular the task of being a teacher is:

James 3 1My brethren, be not many MASTERS, knowing that we shall receive the greater condemnation.

Acts 13 1Now there were in the church that was at Antioch certain prophets and TEACHERS; as Barnabas, and Simeon that was called Niger, and Lucius of Cyrene, and Manaen, which had been brought up with Herod the tetrarch, and Saul. 2As they ministered to the Lord, and fasted, the Holy Ghost said, Separate me Barnabas and Saul for the work whereunto I have called them. 3And when they had fasted and prayed, and laid their hands on them, they sent them away.

Eph. 4:11And he gave some, apostles; and some, prophets; and some, evangelists (euangelistas); and some, pastors (poimenas) and TEACHERS (didaskalous); 12For the perfecting of the saints, for the work of the ministry, for the edifying of the body of Christ: 13Till we all come in the unity of the faith, and of the knowledge of the Son of God, unto a perfect man, unto the measure of the stature of the fulness of Christ:

Hebrews. 5:12 For when for the time ye ought to be TEACHERS, ye have need that one teach you again which be the first principles of the oracles of God; and are become such as have need of milk, and not of strong meat.

Romans 12: 6Having then gifts differing according to the grace that is given to us, whether prophecy, let us prophesy according to the proportion of faith; 7Or ministry, let us wait on our ministering: or he that TEACHES, on TEACHING8Or he that exhorteth, on exhortation: he that giveth, let him do it with simplicity; he that ruleth, with diligence; he that sheweth mercy, with cheerfulness. 

1 Corinthians 12 28And God hath set some in the church, first apostles, secondarily prophets, thirdly TEACHERS, after that miracles, then gifts of healings, helps, governments, diversities of tongues. 29Are all apostles? are all prophets? are all TEACHERS? are all workers of miracles? 30Have all the gifts of healing? do all speak with tongues? do all interpret? 31But covet earnestly the best gifts: and yet shew I unto you a more excellent way.

1 Timothy 5 1Rebuke not an elder, but intreat him as a father; and the younger men as brethren; 2The elder women as mothers; the younger as sisters, with all purity. 3Honour widows that are widows indeed. 4But if any widow have children or nephews, let them learn first to shew piety at home, and to requite their parents: for that is good and acceptable before God. — 17Let the elders that rule well be counted worthy of double honour, especially they who labour in the word and DOCTRINE18For the scripture saith, thou shalt not muzzle the ox that treadeth out the corn. And, The labourer is worthy of his reward. 19Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20Them that sin rebuke before all, that others also may fear. 

Plurality of elders

Nowhere in the Bible will you see a verse which claims there must always be more than one ”elder” in an assembly. Those who claim this have the burden of proof to show it. Paul says that not all are apostles, teachers, etc, and he is very clear about that not all are qualified to be an elder. Let’s go through some of the verses which are often used as ”proof” for the idea that there must always be multiple elders in a church.

Acts 14:2 21And when they had preached the gospel to that city, and had taught many, they returned again to Lystra, and to Iconium, and Antioch, 22Confirming the souls of the DISCIPLES, and exhorting THEM to continue in the faith, and that we must through much tribulation enter into the kingdom of God. 23And when they had ordained THEM ELDERS in every church, and had prayed with fasting, they commended them to the Lord, on whom they believed.

Comment: Many places are spoken about and many disciples are mentioned. Those who were ordained elders were the disciples so the word should be in plural. It would be incorrect to say that they made them all ”elder in every church”. One person can not be several elders.

Acts 20: 16For Paul had determined to sail by Ephesus, because he would not spend the time in Asia: for he hasted, if it were possible for him, to be at Jerusalem the day of Pentecost.17And from Miletus he sent to Ephesus, and called the ELDERS of the church.

Comment: There happened to be several elders in the church of Ephesus.

Acts 20:225And now, behold, I know that YE ALL, among whom I have gone preaching the kingdom of God, shall see my face no more.26Wherefore I take YOU to record this day, that I am pure from the blood of all men. 27For I have not shunned to declare unto YOU ALL the counsel of God.8Take heed therefore unto YOURSELVES, and to all the FLOCK, over the which the Holy Ghost hath made YOU OVERSEERS, to feed the CHURCH OF God, which he hath purchased with his own blood.29For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock.

Comment. These verses speak against those who say there are always multiple elders in each church. The text says nothing of the sort. Paul is talking to a certain group of people (disciples) and they have all been made overseers by the Holy Ghost. THEY are therefore responsible, much like shepherds, to feed the flock which is the church of God (all christians). Not all people are called to be shepherds. Most of us are in the ”flock”. Paul also warns the disciples about grievous wolves which will enter in among them, not sparing the flock. This is exactly what might happen in churches that refuse to adhere to Paul’s rules about not letting whosoever become elders and teachers, and shepherds are responsible for not letting this happen. All are not apostles, teachers, prophets, and that means we should not allow people to be elders who are not qualified. Disobeying Paul’s instructions about this order will risk false teachers and teachings to enter in among us. In summary; don’t let anyone stand up and teach in your church!

Peter 5:1The elders which are among you I exhort, who am also an elder, and a witness of the sufferings of Christ, and also a partaker of the glory that shall be revealed:

Comment: Several elders are spoken about here too, so it should be plural.

Phil. 1:1 Paul and Timotheus, the servants of Jesus Christ, to all the saints in Christ Jesus which are at Philippi, with the bishops and deacons

Comment: Not sure how large Philippi was during this time (I’ve been there myself but about 2000 years later), and how many churches (assemblies) there were and how big each assembly was, but apparently the assemblies were big enough and blessed enough to have many bishops and deacons. It doesn’t say anywhere here either that there MUST be multiple bishops and deacons in each assembly.

Titus 1:5 For this cause left I thee in Crete, that thou shouldest set in order the things that are wanting, and ordain ELDERS in every city, as I had appointed thee

Comment: Paul didn’t restrict Titus to always settle with ONE elder per city. It would not make sense if Paul told Titus to make one single person an elder for multiple cities. Naturally then ”elder” should be in plural. Titus of course had instructions to follow, and he couldn’t make people elders who did not qualify for this. The qualifications for an elder follow right after Titus 1:5. If multiple people qualified they could be elders (likely the case) but if only one person qualified in a city, then Titus had to settle with him in order to be obedient to Paul’s instructions.

 James 5:14Is any sick among you? let him call for the elders of the church; and let them pray over him, anointing him with oil in the name of the Lord:

Comment: What if Paul instead wrote that we should call for ”the elder” of the church. That would make it sound like Paul takes for granted there is never more than one elder per church. But there could absolutely be more than one elder per church, and this might very well be the most common case. More than one person could be qualified to be an elder in one and the same church. Clearly then Paul must use ”elder” in plural and not singular.

In summary; there are no verses in the Bible which say there can never be only one elder in a church. The best scenario would be if there were more than one, but if people did not meet the standards, apart from just one, then this one person would be the only elder. Paul in Acts 7  is the only one mentioned doing the talking for several hours, until daybreak, and that didn’t seem to be a problem.

Finally a few verses with ”elder” in singular (just because there are those who claim there are none):

1 Timothy 5 1Rebuke not an elder, but intreat him as a father; and the younger men as brethren; 

1 Timothy 5:19 Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses.

1 Peter 5:1 The elders which are among you I exhort, who am also an elder, and a witness of the sufferings of Christ, and also a partaker of the glory that shall be revealed

1  Peter 5:5  Likewise, ye younger, submit yourselves unto the elder. Yea, all of you be subject one to another, and be clothed with humility: for God resisteth the proud, and giveth grace to the humble.

2 John 1:1 The elder unto the elect lady and her children, whom I love in the truth; and not I only, but also all they that have known the truth;

Not all churches are lead by one (despotic) pastor, so please do not paint with a broad brush

Not all churches are run by ONE pastor who is teaching a bunch of falsehood before a crazy crowd of people who only go to church for the wrong reasons. There ARE godly pastors out there who feel the calling and the responsibility to keep the assembly clean from falsehood, and there are pastors who do NOT want to be idolized in any way. In some small areas there might not be enough christians who qualify to be preachers/elders, and Paul puts a lot of emphasize on how important it is for a teacher to meet the requirements. Having an assembly in a church building or in a home with only one elder is FAR better than not having any assemblies at all. I’m glad there are no ”church inspectors” who come knocking on doors just to check that there are at least 2-3 elders present, or else the assembly must be dissolved. I’d rather have one good qualified pastor/elder/shepherd/bishop/presbytery (or whatever you would like to call him) than multiple elders who are not qualified when it comes to teaching. However, a church could of course have multiple administrators/helpers (some call them elders) who might not be qualified as teachers but qualified when it comes to other tasks. This is very common in our churches

Below we can read about Paul who alone did all the preaching when the disciples joined together. They apparently gathered in a large house because Eutychus fell down from the third loft. Paul also explains to the elders of the church how important it is that they keep the flock together. Unfortunately Paul also knows that there will be men of their own, speaking perverse things to draw away disciples after them. This is always the risk when leaders of a church in an attempt to be ”democratic” allow various people to rise up and preach even though they are not qualified. Preaching to others in a christian assembly is a great responsibility. Single pastors don’t equal selfish monsters with the only aim to spread falsehood around them. Paul spoke for hours upon hours in the below verses, and no one suggested it was selfish or unfair.

Acts 20:1And after the uproar was ceased, Paul called unto him the disciples, and embraced them, and departed for to go into Macedonia.— 7And upon the first day of the week, when the disciples came together to break bread, Paul preached unto them, ready to depart on the morrow; and continued his speech until midnight. 8And there were many lights in the upper chamber, where they were gathered together. 9And there sat in a window a certain young man named Eutychus, being fallen into a deep sleep: and as Paul was long preaching, he sunk down with sleep, and fell down from the third loft, and was taken up dead. 10And Paul went down, and fell on him, and embracing him said, Trouble not yourselves; for his life is in him. 11When he therefore was come up again, and had broken bread, and eaten, and talked a long while, even till break of day, so he departed.— 17And from Miletus he sent to Ephesus, and called the elders of the church. 18And when they were come to him, he said unto them, Ye know, from the first day that I came into Asia, after what manner I have been with you at all seasons,—20And how I kept back nothing that was profitable unto you, but have shewed you, and have taught you publicly, and from house to house,—28Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Ghost hath made you overseers (episkopous), to feed (poimainein) the church (ekklesian) of God, which he hath purchased with his own blood. 29For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock. 30Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.

Are there any Bible verses against paying pastors – if this is what a group of believers would prefer?

Temples couldn’t have been totally free to run, and we know that the Levites got help from the other tribes when it comes to food and other products in order to work full-time in the tabernacle/temple. If some preachers were paid in the NT – perhaps if they accepted some collected money during their visits – we don’t know. We DO know that the bible nowhere forbids it. We must keep in mind that things were much different in the beginning when it comes to persecution, ability to work and get money, and the general culture. Changes don’t have to be wrong (except if they are against the Bible). What’s wrong with paying those who serve full time and put their entire lives into the ministry? Where is the sin? What is the better alternative knowing the culture of today?

Today the normal situation for a family is that both the man and the woman have to work full-time to make ends meet, and that means you’re away from home most of the day since you also have to commute to and from work. An hour in each direction is not uncommon. When you get home around 6 pm you have to get the kids from the kindergarten, fix dinner, do some laundry and spend the little time you have left with your kids even though you’re TIRED and just want to go to bed. With other words, forget about doing any preaching or evangelization Monday-Friday. Now we have the weekend left. On Saturday you really need to do some major grocery shopping so you won’t have to do that during the rest of the week when you’re too busy. This might also be the only day of the week when you actually have time to do something together as a family, like going to the park and maybe the kids are doing some sport activities. You also have some cleaning to do, more laundry to handle, and a large pile of clothes to iron. You might also need to visit some relatives. So only SUNDAY is left. Of course you can try to fill it with preaching and evangelization, but you also need some time in prayers and private Bible studies, and you always have your family that requires your attention. Of course the situation will be easier once the kids grow up, but we’re still down to SOME hours during the weekend. Maybe it’s a better idea to PAY a person who is qualified for preaching? He could do this FULL TIME. If preachers, eager to spread the gospel, had to settle with Sundays, there is a risk that their fire might be quenched.

The world has changed also in other ways. 2000 years ago people took care of their own elderly parents and handicapped family members but today people are getting paid for it. This system is hard to change over night, and if someone still wants to change it, I’d like to hear how this could be achievable.

1 Corinthians 9:13Do ye not know that they which minister about holy things live of the things of the temple? and they which wait at the altar are partakers with the altar?14Even so hath the Lord ordained that they which preach the gospel should live of the gospel.15But I have used none of these things: neither have I written these things, that it should be so done unto me: for it were better for me to die, than that any man should make my glorying void.

Paul brings out how the Levitical method of provision for Priests carries over to the Ministers of the gospel. He says ”The LORD ordained it”. A priest could not effectively do what he was called to do if he worked a secular job as well. Why should we expect anything different for ministers of the gospel? Paul also brought out how that even though he had all right to receive money, he chose not to. He DID NOT say that it was wrong for others to do so. This would have been wrong of him, since his situation was different from theirs, as he was a traveling evangelist who was single, whereas others had families and homes. He clearly states that a man who preaches the gospel should also live of the gospel. As it says in other versions, ”the Lord has commanded that those who preach the gospel should receive their living from the gospel”. Unlike Paul, Peter had a family to take care of so some of his time and money must have been required to meet some of their needs.

The fact that we’re not able to read much in the Bible how preachers made a living could signify that we have some freedom to settle this matter ourselves. Or do you have a verse where it says we do not have this type of freedom? To label innocent pastors as a bunch of greedy, lazy parasites just because they live on salaries is beyond rude. Many pastors/preachers sacrifice secular jobs with good salaries just for the sake of making others disciples of God. I repeat from another section about Double Honor:

1 Tim. 5:16If any man or woman that believeth have widows, let them relieve them, and let not the church (ekklesia) be charged; that it may relieve them that are widows indeed. 17Let the ELDERS (presbyteroi) that rule well be counted worthy of DOUBLE HONOUR, especially they who labour in the word and doctrine.18 For the scripture saith, thou shalt not muzzle the ox that treadeth out the corn. And, The labourer is worthy of his reward.19Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20Them that sin rebuke before all, that others also may fear.

Above, we can see that Paul would prefer if widows could be taken care of by individuals rather than having the CHURCH providing for them. Continuing in the same subject of providing for others, Paul also says that ELDERS should be given DOUBLE HONOR and especially those who are doing it well (consistent with doctrine, etc). This goes together well with verses such as

And sold their possessions and goods, and parted them to all men, as every man had need”.

”And the multitude of them that believed were of one heart and of one soul: neither said any of them that ought of the things which he possessed was his own; but they had all things common”

”and distribution was made unto every man according as he had need”

An elder with a family to provide for, and who spends a lot of time keeping the flock together, handles the administration, shares the true doctrine to others, makes other people disciples and even new ELDERS, would be in great need of some financial help, even though he would naturally do whatever he could to NOT be a burden to the Church. It should be a common interest for all of us to not be a burden to the Church, but to take all opportunities to make money.

Things don’t have to be wrong just because they are not mentioned in the Bible

There are numerous ways to spread the word of God, and we don’t have to fear that we are doing the wrong things just because they are not explicitly mentioned in the Bible. We might make performances like skits or dramas in open air, sing christian songs in parks or outside shopping malls, take part in worship teams, participate in choirs and make concerts to the public, march around cities proclaiming Jesus and announce church meetings, make ads in newspapers/radio/TV, do street preaching and hand out leaflets and church invitations, place evangelist material in mail boxes, write christian books, start christian newspapers/magazines, show christian films on huge outdoor TV screens, make christian websites, write christian blogs, etc. Some things could not be mentioned in the Bible because they were not invented yet. We get GREAT help from copy machines, computers, cameras, video-players, DVD-players, CD-players, MP3, streaming, microphones, cell phones, amplifiers and credit cards, because we can reach many more people thanks to them and our work goes so much faster and easier. PRAISE GOD for new technology now when time is getting near for the return of Jesus Christ. Thanks to new technology also translating Bibles into foreign languages goes so much faster.

The bible doesn’t say it’s a sin to view people as ”church members”, and it doesn’t say it’s wrong to have conditions for being a member. After all, we are told to not even eat with people who call themselves christians but who live unrighteously, so we certainly wouldn’t want anyone to be a ”member” among us. Today a matrix with members makes a lot of sense since you could use it to send out newsletters and other information.

A meeting doesn’t have to be in a building (even though this was most common) and there are no specific rules how the interior of the building must look like. We can read about not giving the ”better seats” to someone just because he appears rich and has nice clothes. To have an ”altar”, or ”podium”, or a little high ”table” where the speaker could stand with his notes, a microphone and a glass of water makes perfect sense.

Neither are there rules for how much you should decorate the church building or a home for these meetings. The tabernacle and the temple in Jerusalem were really costly and beautiful, but it doesn’t mean we have to have luxurious buildings for our meetings. One positive aspect of going away for a church meeting into a specific building for this purpose (just like the temples were used) would be to get away from your regular every-day-life in your home and feel particular in a special environment which is linked to GOD. Of course we can pray, sing and worship anywhere, but for certain regular church meetings it might not be a bad idea to do this in a certain building away from home. Moreover, today you might live in an area where people live in small apartments, and if ten people are gathered together the apartment might be full! Actually, there are usually limited space also in a house, because apart from multiple bed rooms there might only be one room left, and if you gather 10-15 people there, it’s packed! So if you feel there should be no meetings unless there are at least 2-3 elders present, then this might result in 3 elders, your family of 5, and 2 more friends before you run out of room. The case could be that none of them has the gift of prophesy or other gifts. Perhaps a church building would therefore be a better option, and part of this building could also be used as a resident for an elder with his family. This is in fact not uncommon. Then this elder might be able to pay for his part of the building, reducing the burden for the assembly.

Are Anti-Church-People poor victims?

No, they are the ones attacking the church system, which could indirectly mean they are criticizing also those who attend church services. I hope it won’t lead to persecutions. When church-goers defend themselves, the AMCP might feel attacked, and some might even be offended that all christians won’t boycott the church system and stay at home alone as THEY do.

Are Anti-Church-People hypocrites?

Why would God call people out of a system for the reason that it’s unbiblical, just so they can live in an even MORE unbiblical way? That doesn’t make any sense at all. Why being so alarmed over people who live in an unbiblical environment when they themselves live in more unbiblical way? If a person complains about people who say ”go to church” and/or ”What a pretty church” and use the same expressions themselves, then they are hypocrites. It must be tiresome to always use quotation marks when saying ”going to church” even though the rest of the world understands perfectly well what they mean even without quotation marks.

Jesus Christ should be enough, so we don’t need to go to Church?

Can we really afford this mentality when it comes to babes in Christ? What if you go knocking on doors and succeed to make a person a christian by telling him about Jesus. Is it really enough to give him a Bible and some evangelist material and then leave, hoping he will continue on the narrow road? Isn’t it more likely he will remain on the right path if he hangs around with other believers, like in a church?

Spreading legalism

By making church goers feel bad by condemning the entire church system and denying  believers any freedom to arrange assemblies in their own way – even though they are not against any Biblical instructions – the AMCP are spreading legalistic influences. There ARE indeed multiple churches which are not according to Biblical instructions, but AMCP let these poorly functioned churches represent the entire church system.

When should we leave Church? 

Jesus often spoke in the temple and in the synagogues, and a rule came up, that if any man confesses that Jesus is Christ, he should be put out of the synagogue. This was clearly an ungodly rule, but this didn’t cause Jesus to start boycotting the synagogues due to ungodly rules and leaders.

John 9:22 These words spoke his parents, because they feared the Jews; for the Jews had agreed already that if any man confessed that He was Christ, he should be put out of the synagogue.

John 18:20 Jesus answered him, ”I spoke openly to the world; I ever taught in the synagogue and in the temple whither the Jews always resort, and in secret have I said nothing.

When the man in 1 Cor. 5 acted in the wrong way, then HE was supposed to be eliminated from among them. Not the others. There are indeed churches out there which are not working very well, but what if there are no other churches to join? Maybe it would be a good idea to stick to one ”ok” church than no church at all, just so you can influence others and make friends? We are supposed to make disciples and encourage one another in the truth. Not turn our backs on people we know are misinformed and deceived. Paul always tracked down churches during his trips, and if they didn’t work that well he tried to exhort and correct them. It’s true that we are not apostles like him, but the point is that we might be better off being in a church (at least once in a while) than in no church at all. The latter option would be MORE unbiblical than the former. And of course God would know that you have issues with various elements in the church because you feel they are unbiblical. God knows it’s not YOUR fault so he isn’t going to hold you accountable for them, but maybe you would be in his will if you tried to influence elders or some church members in the right direction (without being too self-righteous about it).

Verses about coming together as an assembly (apart from verses above)

Paul made numerous trips, and if there were christian colonies in those places where he went, he always managed to track them down. He also knew that his letters would reach the christians, because they stayed together and could share the content. Acts 20:7 reveals the practice of the early church: ”And upon the first day of the week, when the disciples came together to break bread, Paul preached to them.” For Christians in every location, regular gathering was a part of life. Wherever Christians are within range of each other in the New Testament, they meet.

Acts 1:13 And when they were come in, they went up into an upper room, where abode both Peter, and James, and John, and Andrew, Philip, and Thomas, Bartholomew, and Matthew, James the son of Alphaeus, and Simon Zelotes, and Judas the brother of James. 14These all continued with one accord in prayer and supplication, with the women, and Mary the mother of Jesus, and with his brethren.

Acts 2:1And when the day of Pentecost was fully come, they were all with one accord in one place. 2And suddenly there came a sound from heaven as of a rushing mighty wind, and it filled all the house where they were sitting.

Acts 4:31And when they had prayed, the place was shaken where they were assembled together; and they were all filled with the Holy Ghost, and they spake the word of God with boldness. 32And the multitude of them that believed were of one heart and of one soul: neither said any of them that ought of the things which he possessed was his own; but they had all things common.—33And with great power gave the apostles witness of the resurrection of the Lord Jesus: and great grace was upon them all. 34Neither was there any among them that lacked: for as many as were possessors of lands or houses sold them, and brought the prices of the things that were sold, 35And laid them down at the apostles’ feet: and distribution was made unto every man according as he had need.—11And great fear came upon all the church, and upon as many as heard these things.— 14And believers were the more added to the Lord, multitudes both of men and women.)

Acts 12:12And when he had considered the thing, he came to the house of Mary the mother of John, whose surname was Mark; where many were gathered together praying. 13And as Peter knocked at the door of the gate, a damsel came to hearken, named Rhoda.

Acts 21:3Now when we had discovered Cyprus, we left it on the left hand, and sailed into Syria, and landed at Tyre: for there the ship was to unlade her burden. 4And finding disciples, we tarried there seven days: who said to Paul through the Spirit, that he should not go up to Jerusalem. 5And when we had accomplished those days, we departed and went our way; and they all brought us on our way, with wives and children, till we were out of the city: and we kneeled down on the shore, and prayed. 6And when we had taken our leave one of another, we took ship; and they returned home again. 7And when we had finished our course from Tyre, we came to Ptolemais, and saluted the brethren, and abode with them one day.—17And when we were come to Jerusalem, the brethren received us gladly. 18And the day following Paul went in with us unto James; and all the elders were present.

Acts 28:30And Paul dwelt two whole years in his own hired house, and received all that came in unto him, 31Preaching the kingdom of God, and teaching those things which concern the Lord Jesus Christ, with all confidence, no man forbidding him.

1 Cor.2 Unto the church of God which is at Corinth, to them that are sanctified in Christ Jesus, called to be saints, with all that in every place call upon the name of Jesus Christ our Lord, both their’s and our’s:—10Now I beseech you, brethren, by the name of our Lord Jesus Christ, that ye all speak the same thing, and that there be no divisions among you; but that ye be perfectly joined together in the same mind and in the same judgment.11For it hath been declared unto me of you, my brethren, by them which are of the house of Chloe, that there are contentions among you.

1 Cor.3:3For ye are yet carnal: for whereas there is among you envying, and strife, and divisions, are ye not carnal, and walk as men?—4For while one saith, I am of Paul; and another, I am of Apollos; are ye not carnal? 5Who then is Paul, and who is Apollos, but ministers by whom ye believed, even as the Lord gave to every man? 6I have planted, Apollos watered; but God gave the increase. — 9For we are labourers together with God: ye are God’s husbandry, ye are God’s building.

1 Cor, 5:1It is reported commonly that there is fornication among you, and such fornication as is not so much as named among the Gentiles, that one should have his father’s wife. 2And ye are puffed up, and have not rather mourned, that he that hath done this deed might be taken away from among you.—6Your glorying is not good. Know ye not that a little leaven leaveneth the whole lump? 7Purge out therefore the old leaven, that ye may be a new lump, as ye are unleavened. For even Christ our passover is sacrificed for us:

1 Cor 6:1Dare any of you, having a matter against another, go to law before the unjust, and not before the saints? 2Do ye not know that the saints shall judge the world? and if the world shall be judged by you, are ye unworthy to judge the smallest matters?—7Now therefore there is utterly a fault among you, because ye go to law one with another. Why do ye not rather take wrong? why do ye not rather suffer yourselves to be defrauded?

1 Cor 7:17But as God hath distributed to every man, as the Lord hath called every one, so let him walk. And so ordain I in all churches.

2 Cor 7:14For if I have boasted any thing to him of you, I am not ashamed; but as we spake all things to you in truth, even so our boasting, which I made before Titus, is found a truth. 15And his inward affection is more abundant toward you, whilst he remembereth the obedience of you all, how with fear and trembling ye received him.

2 Cor.11:4For if he that cometh preacheth another Jesus, whom we have not preached, or if ye receive another spirit, which ye have not received, or another gospel, which ye have not accepted, ye might well bear with him. 5For I suppose I was not a whit behind the very chiefest apostles.— 8I robbed other churches, taking wages of them, to do you service. 9And when I was present with you, and wanted, I was chargeable to no man: for that which was lacking to me the brethren which came from Macedonia supplied: and in all things I have kept myself from being burdensome unto you, and so will I keep myself.

2 Cor. 12:12Truly the signs of an apostle were wrought among you in all patience, in signs, and wonders, and mighty deeds. 13For what is it wherein ye were inferior to other churches, except it be that I myself was not burdensome to you? forgive me this wrong. 14Behold, the third time I am ready to come to you; and I will not be burdensome to you: for I seek not yours but you: for the children ought not to lay up for the parents, but the parents for the children.—19Again, think ye that we excuse ourselves unto you? we speak before God in Christ: but we do all things, dearly beloved, for your edifying. 20For I fear, lest, when I come, I shall not find you such as I would, and that I shall be found unto you such as ye would not: lest there be debates, envyings, wraths, strifes, backbitings, whisperings, swellings, tumults: 21And lest, when I come again, my God will humble me among you, and that I shall bewail many which have sinned already, and have not repented of the uncleanness and fornication and lasciviousness which they have committed.

Phil 1:5Hearing of thy love and faith, which thou hast toward the Lord Jesus, and toward all saints;— 7For we have great joy and consolation in thy love, because the bowels of the saints are refreshed by thee, brother.

2 Corinthians 13:1This is the third time I am coming to you. In the mouth of two or three witnesses shall every word be established.

Heb  3:13But exhort one another daily, while it is called To day; lest any of you be hardened through the deceitfulness of sin.

1 Peter 4:8And above all things have fervent charity among yourselves: for charity shall cover the multitude of sins. 9Use hospitality one to another without grudging. 10As every man hath received the gift, even so minister the same one to another, as good stewards of the manifold grace of God. 11If any man speak, let him speak as the oracles of God; if any man minister, let him do it as of the ability which God giveth: that God in all things may be glorified through Jesus Christ, to whom be praise and dominion for ever and ever. Amen.

1 John 1:3That which we have seen and heard declare we unto you, that ye also may have fellowship with us: and truly our fellowship is with the Father, and with his Son Jesus Christ.

1 John 2:19They went out from us, but they were not of us; for if they had been of us, they would no doubt have continued with us: but they went out, that they might be made manifest that they were not all of us.

Jude 1:3Beloved, when I gave all diligence to write unto you of the common salvation, it was needful for me to write unto you, and exhort you that ye should earnestly contend for the faith which was once delivered unto the saints. 4For there are certain men crept in unawares, who were before of old ordained to this condemnation, ungodly men, turning the grace of our God into lasciviousness, and denying the only Lord God, and our Lord Jesus Christ.

Should women always submit to men?

Women submitting to men – What does the Bible say? 

The Bible speaks about the equality among men and women, but also that women should submit themselves to their husbands. Naturally a woman must obey GOD more than MAN in cases where her husband would be opposing God. That’s why it’s beneficial in all sorts of way for a christian woman to marry a Bible believing man. If both parties obey Paul’s instructions, it’s a good ground for a matrimony in harmony.

Eph. 5:21 Submitting yourselves one to another in the fear of God.22Wives, submit yourselves unto your own husbands, as unto the Lord. 23 For the husband is the head of the wife, even as Christ is the head of the church: and he is the saviour of the body.24Therefore as the church is subject unto Christ, so let the wives be to their own husbands in every thing.25 Husbands, love your wives, even as Christ also loved the church, and gave himself for it;

1 Cor 11:11 Nevertheless neither is the man without the woman, neither the woman without the man, in the Lord.12 For as the woman is of the man, even so is the man also by the woman; but all things of God.

1 Cor. 7:4 The wife hath not power of her own body, but the husband: and likewise also the husband hath not power of his own body, but the wife. 

Women in the Bible

Miriam, Deborah, Huldah, Anna, etc are named prophetess of the Lord…

Judges 4 & 5: Deborah, a prophet-judge, headed the army of ancient Israel.

2 Kings 22:14; 2 Chronicles 34:22 Huldah, a prophet, verified the authenticity of the ”Book of the Law of the Lord given through Moses.”

Acts 9:36 f Luke refers to a female disciple by her Aramaic name Tabitha, who was also known by her Greek name Dorcas.

Romans 16:1: Paul refers to Phoebe as a minister (diakonos) of the church mistranslating it as ”servant” or ”helper”.

Romans 16:3: Paul refers to Priscilla as another of his ”fellow workers in Christ Jesus” (NIV) Other translations refer to her as a ”co-worker”. The original Greek word is ”synergoi”, which literally means ”fellow worker” or ”colleague.”

Exodus 15:20-21 And Miriam the prophetess, the sister of Aaron, took a timbrel in her hand; and all the women went out after her with timbrels and with dances. 21 And Miriam answered them, Sing ye to the LORD, for he hath triumphed gloriously; the horse and his rider hath he thrown into the sea.’ 

Micah 6:4 I brought you up from the land of Egypt. I redeemed you from a life of slavery. I sent Moshe, Aharon and Miryam to lead you.

Isaiah 8:3 And I went unto the prophetess; and she conceived, and bare a son. Then said the LORD to me, Call his name Mahershalalhashbaz.

Luke 2:36 And there was one Anna, a prophetess, the daughter of Phanuel, of the tribe of Aser: she was of a great age, and had lived with a husband seven years from her virginity; 37And she was a widow of about fourscore and four years, which departed not from the temple, but served God with fastings and prayers night and day.38And she coming in that instant gave thanks likewise unto the Lord, and spake of him to all them that looked for redemption in Jerusalem.

Rom. 16:7 Salute Andronicus and Junia, my kinsmen, and my fellow-prisoners, who are of note among the apostles, who also were in Christ before me.

Phil. 4:2 I beseech Euodias, and beseech Syntyche, that they be of the same mind in the Lord.  3 And I intreat thee also, true yokefellow, help those women which laboured with me in the gospel, with Clement also, and with other my fellowlabourers, whose names are in the book of life.

Acts 21:8 And the next day we that were of Paul’s company departed, and came unto Caesarea: and we entered into the house of Philip the evangelist, which was one of the seven; and abode with him.9 And the same man had four daughters, virgins, which did prophesy.

Acts 2:17 And it shall come to pass in the last days, saith God, I will pour out of my Spirit upon all flesh: and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams. 18 ”And on my servants and on my handmaidens I will pour out in those days of my Spirit; and they shall prophesy

Anthrópos and anér – two words for MAN

If God caused Balaam to be taught by a donkey (Numbers 22), why couldn’t He use women to teach men? If women are supposed to submit to men, what happens when christian men disagree among themselves?

There are 2 words for MAN in Greek ”Anthrópos” and ”anér” (genitive of ”anér” is ”andros”). In some languages the word for ”man” and ”woman” can mean either man/husband or woman/wife, depending on context. In English separate words are used. When it comes to the Greek NT, there is no other word for a husband but ”anér”.

Jacques More says: In my research and look at every place where ”anér” and ”anthrópos” are found, and reproduced in the appendices, something became clear: ”anér” is always used about a particular man so that in the plural it refers to a particular group of men whilst ”anthrópos” is about any man, someone, and in plural can just mean ”peoples”. This is well illustrated in John’s gospel and the feeding of the 5,000. ”Then Jesus said, ‘Make the people (anthrópous)sit down. Now there was much grass in the place. So the men (andres) sat down, in number about five thousand’. John 6:10 (NKJV)

 Verses commonly used to support a general headship of man

1) 1 Cor. 11:3 But I would have you know, that the head of every man is Christ; and the head of the woman is the man; and the head of Christ is God.

Anér is here used for ”the man” resulting in ”head of woman the man/husband”. The definite article is present to indicate a certain man, and ”anér” itself refers to a particular man. Again there is no other word for ”husband” but ”anér”A better translation would be: ”and head of a woman THE HUSBAND” As found in the Amp.V, GNB, LB, RSV. 1 Cor. 11:3 cannot thereby be used for a general understanding of headship of men over women!

2) 1 Timothy 2:11 Let the woman learn in silence with all subjection.12 But I suffer not a woman to teach, nor to usurp authority over the man (andros which is from the Greek word anér), but to be in silence. 13 For Adam was first formed, then Eve.14 And Adam was not deceived, but the woman being deceived was in the transgression.

The man Paul is talking about is a particular man – namely the HUSBAND of the woman. There is no other word for ”husband” than ”anér”. But we already know that a husband is the head of the household and not the wife. So a woman must submit to her own man and she must not have authority over him. It doesn’t say that a woman must be submissive to ALL MEN, and that ALL MEN can be an authority over ALL women out there. No, Paul is comparing with Adam and Eve, and he doesn’t suggest that Eve must be submissive to any other man than her own husband. But Paul is not saying that a woman therefore should try to rule over other men in a church environment.

The context shows he is also talking about a church environment and  Paul is addressing the issue of church order and about the danger of deception. The concern seems to be speaking out of turn while the official leader is teaching. In other areas women are free to pray and prophesy publicly “every woman who prays or prophesies” (1 Cor.11:5 NKJV) and to share and teach “whenever you come together, each of you has a psalm, has a teaching, has a revelation, has an interpretation” (1 Cor.14:26 NKJV) which Paul here proceeded with “How is then, it brethren?” (NKJV) Brethren is meant in a generic sense as seen by Paul’s use of the term in regards to communion (1 Cor.11:33-34), the gifts of the Spirit (1 Cor.12:1),  to prophecy (1 Cor. 11:2-16) and the proper observance of the Lord’s Supper (1 Cor. 11:17-34). Then he gets into his main subject, the exercise of spiritual gifts (especially speaking in tongues), in chapters 12-14.

1 Cor. 11:5 But every woman that prayeth or prophesieth with her head uncovered dishonoureth her head: for that is even all one as if she were shaven.

If women were not allowed to pray and prophesy in church, it wouldn’t make sense to have rules for women how to go about when praying and prophesying. Paul nowhere says that women are to pray and prophesy only for women, and it would be a difficult task for a woman who feels a message coming from the Lord, to first try to make sure that no men are present risking to overhear her. A better translation of 1 Tim. 2:12 would be “nor to exercise authority of A HUSBAND”. The below verse seems to confirm that Paul wants to instruct his readers about order in church.

3) 1 Corinthians 14:34 Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience as also saith the law.35 And if they will learn any thing, let them ask their HUSBANDS at home: for it is a shame for women to speak in the church.

Also this shows that it concerns a church setting. Paul might have had good reasons for giving advice to the Corinthian church due to unruly women with low education (or none) who have many questions in relation to what is spoken about during a church gathering. These women might have disturbed the assembly due to questions, gossip and general talk why some instructions from Paul were needed. This still doesn’t mean that Paul’s advice was for this church alone but was an instruction for all churches to adhere to.

Another subject is women in leadership

There are views for and against women leadership and even if the below three verses seem to endorse only male leadership when it comes to bishops, deacons and elders, one of the arguments against (I’m not saying it’s right or wrong) is that there are verses such as Gen. 2:24 (Therefore shall a man leave his father and his mother, and shall cleave unto his wife: and they shall be one flesh),where the MAN is in focus and used as an example, even though BOTH men and women are inferred. Both men and women must equally leave their parents even though only the MAN is referred to.  Matt. 5:28 is another example of that the man’s perspective is in focus:

Matt. 5:28 But I say unto you, That whosoever looketh on a woman to lust after her hath committed adultery with her already in his heart.

This is very serious information and there is not a word about that it’s a sin for a WOMAN to look on a MAN to lust. This is something we just have to ADD or ASSUME, despite that we can’t read this in the text.  The argument is thus, that the below in the same way uses the MAN as an example, even though the same rule applies for both genders.

1 Timothy 3:2 A bishop (episkopon) then must be blameless, the husband of one wife, vigilant, sober, of good behaviour, given to hospitality, apt to teach;

1 Timothy 3:12 Let the deacons (diakonoi) be the husbands of one wife, ruling their children and their own houses well.

Titus 1:5 For this cause left I thee in Crete, that thou shouldest set in order the things that are wanting, and ordain elders (presbyterous) in every city, as I had appointed thee: 6 If any be blameless, the husband of one wife, having faithful children not accused of riot or unruly.

”The husband of one wife” is literally ”a one-woman man” which is an idiom. If taken literally this requirement would rule out unmarried, widowed and divorced men and women from being church leaders; yet Paul says that being single and celibate enables people to serve God better (1 Cor 7:32-35). The phrase is essentially describing the moral quality of marital fidelity, and not primarily referring to marital status or gender. An interesting verse when in relation to Tim. 3:12 is:

1 Tim. 5:14I will therefore that the younger women marry, bear children, guide the house, give none occasion to the adversary to speak reproachfully.

So in conclusion a WIFE is not supposed to have authority over her HUSBAND, but what if her husband allows her to teach others about the gospel – whoever wants to listen? Then she is not going against the will of her husband even though she is teaching and spreading the word to others. She IS submitting to her husband. I hope women are allowed to teach their sons about the Bible and that there is no age limit for when they need to stop this due to the risk of teaching a person who is considered a ”man” and not a ”boy”.

With this background, it’s never a good idea for a man to dismiss a woman in a theology discussion for the reason that she is a woman teaching a man. Unless he is the HUSBAND of this particular woman. But this still doesn’t mean that all kinds of crazy theology views are correct just because a husband is claiming them before his wife or another woman. All men are supposed to be corrected by Jesus who is their Head, and Jesus words are found in the BIBLE which is our guidance. It’s rather evident that ALL christian men cannot ALWAYS be correct in a theology discussion with a woman. If that were the case, then a catholic man would automatically be correct for saying that christians should pray through Mary – if claiming this to a woman. If the woman objects, he can always say Who are YOU to teach a MAN? Works all the time…

(Check www.jarom.net to find more information from Jacques More about this subject and others)