Etikettarkiv | pastor

Contacted by ”Evangelist so-and-so” from India or Pakistan?

 

church 4India and Pakistan replete with evangelists and orphanages?

If you are a Christian who is sometimes engaged in social networks such as Christian forums, chat rooms, blogs, Facebook groups, etc, then you might have been contacted by individuals from India or Pakistan who commonly, but not always, have user names starting with ”Evangelist” or ”Pastor” and who claim to be involved with Christian missions and/or running an orphanage. Considering the amount of times I have been contacted in this way throughout the years, you would think there is a church or orphanage in every street corner in India/Pakistan.

I am not suggesting that all such contacts are fake, but I would advise people to not give financial aid to strangers they meet online (particularly if they are from India/Pakistan – where soliciting seems to be a common problem), and I would advise people from India and Pakistan to not contact strangers in this way since it might give all Christians from India and Pakistan an unwarranted bad name. There are of course sincere Christians from India and Pakistan who are engaged in the very work they claim to be, but since you cannot expect people to know this with certainty it is much better for them to give money to charities that they know and can trust. The best way to help financially is to do so through people who you know personally, or through churches or organizations that you really have confidence in.

The conversations with such Indians/Pakistanis that contact you online always tend to be the same, and they go through the same phases. (I am not suggesting all such individuals have the same interior motives as I describe here below.)

  1. First they make sure I am a Christian – something they probably know in advance since they chose to be contact me in the first place. Christians are supposed to be kind and giving…They might ask you what church you attend, to make sure you are an active Christian.
  2. After the first greetings, they usually start off asking ”What do you do”? This gives me the feeling they want to know if I work, and if there is a chance I even earn a lot of money which I perhaps could spare. If there is such a possibility, it might be worth while chatting with me and becoming friends with me.
  3. They explain they are involved with missionary work and/or run an orphanage. They sometimes ask you if you want to see some photos which they are happy to send to you.
  4. They ask for prayers for their Christian work, due to the many needs.
  5. They express themselves with Christian phrases, they praise God, they repeatedly call you sister (or brother where applicable).
  6. They show an overwhelming interest in your country and in your Church.
  7. They proceed to invite you to India/Pakistan to evangelize, without even knowing anything about you – apart from your claim that you are a Christian. I wonder to myself how they know I am a good preacher and how they can be certain of that I do not teach heresies? When I tell them that I am sure they can spread the gospel in India/Pakistan just as well as I can, they still insist I should come. I explain that I would love to visit their country, but if the idea is that I should pay for costly travels to India/Pakistan surely the money could be spent more wisely on more important things? If I go to India/Pakistan to preach, then someone must translate to their language, so why not preach in the correct language to start with without my participation?
  8. They might even suggest they need evangelists from abroad due to the difficulties they have in their area to arrange Christian meetings considering much persecution, etc. But do they think a random Christian Swedish woman they meet online will sort it out much better? They might have heard about large Christian organizations that have arranged large meetings also in their countries, but what are the chances that I am involved in such ministries? Would it not be better to use google and contact such ministries directly?
  9. If the conversation lasts long enough, they might even more openly ask for money. You might suggest sending them Bibles, but remember that they would prefer money so that they can buy Bibles in their own languages. (With other words – it is more safe to not send any money.)

Again, I know there are well-meaning Christians from India and Pakistan who are not fake at all (some I have spoken with even know the names of some Swedish evangelists) but I still wish they would use another approach online. Each time I get contacted by someone from India/Pakistan, I get a red warning sign from the very first Hello.

My advice is: Please do not ask for financial aid online, and please do not give financial aid online. There are better and safer ways to support Christian projects.

Do not encourage anyone to ask for financial help from people they meet online. If you give money to people who contact you online, this will encourage even more people to do so and naturally also people who are not engaged in any Christian activities at all.

Annonser

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

omvändelseAtt som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt ”inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna ”alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska ”älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom ”Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

”…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som ”drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar ”stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden ”Du skall icke döma….”, och ”Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igenomvändelse 2

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt ”Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”. 

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. ”Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med ”Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver ”Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis ”drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.

Varning alla pastorer! Kalvinistiska böcker skickas till er från REFORMEDIA!

calvinism 41Hjälp! Kalvinismen sprider sig till Sverige!

Är församlingar ens medvetna om detta? Vet folk vad kalvinismen innebär?

Vi läser i Dagen att:

”4 000 böcker om kristen tro ska skickas ut till 2 000 pastorer och kristna ledare i Sverige. Bakom initiativet står det nystartade förlaget Reformedia, som bland annat understöds av en amerikansk missionsorganisation.”

VI får vidare veta i Dagens artikel att den amerikanska organisationen som är understödjare heter The Gospel Coalition ,och när man studerar deras hemsida så får man reda på vad för slags organisation som det är frågan om. Hela organisationen är genomsyrad av KALVINISM! De två ledarna (president, och vice president) är också grundare för organisationen och de är båda två kalvinister – Tim Keller och Don Carson. De två böcker som nu sprids ut till Sveriges pastorer är också kalvinister – Mark Dever och Greg Gilbert.

Visserligen så kan vi läsa att en eller flera av ovan farbröder är pastorer (eller aktiva) i diverse baptistkyrkor, och det är kanske därför svenskarna slappnar av och tror att allt är frid och fröjd vad gäller deras teologi. I själva verket så finns det väldigt många baptistkyrkor som räknar sig som ”Reformed baptist”, och då handlar det om kalvinism eftersom man bygger sin lära på TULIP. Även presbyterianska kyrkor är byggda på den reformerta läran kalvinism. Sen kan förstås kyrkor vara mer eller mindre ivriga att förespråka kalvinistisk jargong. En icke-kalvinist kan ofta säga Amen till det mesta som lärs ut, men det ändrar inte på att kalvinismen som sådan är obiblisk och farlig.

Eftersom TULIP är en kontroversiell filosofisk idé så kan inte kalvinismen spridas om man är alltför öppen med alla dess doktriner, och därför måste kalvinism säljas SUBTILT – lite i taget mellan raderna. Predikanten Paul Washer är ett bra exempel på det. När man väl fått in en fot genom en hel del AMEN från lyssnarna, så har man redan lyckats plantera lite kalvinism i deras hjärtan, och flera återkommer för att lyssna mer och köper även böcker, läser artiklar och lyssnar på MP3 och youtubefilmer för att lära sig ännu mer från samma evangelist. Sedan kan man sakta men säkert bli en fullfjädrad kalvinist som sprider denna filosofi vidare till andra. Vi måste vara vaksamma och se vad som händer! Predikanter som lär ut 90% sanning och 10% gift är de allra farligaste.

Ofta kan man utföra en liten test för att se hur öppna dessa predikanter är för den helige Andens gåvor, och det visar sig snabbt att de allra flesta kalvinister (inte alla) är emot andens gåvor eftersom de menar att tungotal, helande, etc har upphört. Jag kollade även detta på TCG:s hemsida, och mycket riktigt så blev jag serverad en videofilm där det framkommer att tungotal alltid handlar om riktiga språk som folk kan förstå, samt att tungotal har upphört och inte förekommer idag. Predikanten menade vidare, att om man idag menar sig tala i tungor så tillför man något till Guds ord, vilket alltså är fel. Kan man vara frälst om man med flit tillför något till Guds ord, emot Guds vilja? Många kalvinister anser inte ens att pingstvänner med andens gåvor är frälsta. Fråga kalvinisten John MacArthur!

Det går inte att per automatik säga att ingen kalvinist är frälst, för det är upp till Gud att bedöma, men jag skulle personligen vara orolig inför Guds tron om jag varit ivrig att sprida en lära som faktiskt gör Gud till den som orsakar synd och faktiskt tvingade djävulen att falla. Detta är vad kalvinismens lära faktiskt leder till, genom att studera vad TULIP står för, MEN självfallet slår de flesta kalvinister ifrån sig och menar att vi misstolkat dem (en mycket vanlig protest). Sanningen är dock att det är de själva som inte inser vad deras predestinationslära leder till, och självfallet vill de hellre tala om de som är förpredestinerade att tro på Gud, i stället för de stackare som är förpredestinerade att INTE tro på Gud och alltså är födda utan chans till frälsning. Kalvinism är byggd på ett korthus av motsättningar och paradoxer.

Ett annat namn att lägga på minnet är John Piper, som är en mycket välkänd kalvinist, och som har en välkänd hemsida som heter ”Desiring God”. På den sidan kan man läsa den ena kalvinistvänliga artikeln efter den andra, och även Keller och Carson är skribenter på sidan. John Piper är en av de 79 pastorerna som innesluts i organisationen TGC, och förmodligen har även övriga skribenter i organisationen kopplingar till kalvinism som ibland kallas ”Doctrines of grace”. Även den välkände kalvinisten Mark Driscoll (som förtjänar en egen artikel med tanke på det sätt han styrt Mars Hill-kyrkan) var tidigare en styrelsemedlem i TGC, innan hans kontroversiella uttalanden blev för mycket och han avsade sig uppdraget.

Vad är så farligt med kalvinismen?

De säger sig alltså tro på TULIP, och denna lära handlar om att Gud utvalt några få att bli frälsta redan vid jordens början. Övriga har alltså ingen chans att bli frälsta och Jesus dog inte ens för dem. De tror inte heller på människans fria vilja, eftersom de tror på predestinationen och att det inte är möjligt att agera emot Guds vilja. Fast ingen kalvinist lyckas vara konsekvent med detta, och då menar jag INGEN (och jag har talat med många). De som är allra mest konsekventa med TULIP är förstås de som mer öppet säger att ”JA, Gud är den som orsakar att vi syndar, och ingenting kan någonsin ske emot Guds vilja för då hade han inte varit allsmäktig”. De som är mindre konsekventa är de som slår knut på sig själva när de ska försöka besvara frågan ”Syndar vi emot Guds vilja eller i enlighet med Guds vilja?”, för oavsett hur de svarar så avslöjar de bristerna med sin teologi.

Samtliga kalvinister (100%) uttrycker sig för det mesta som om de inte hade denna tro och som om människorna faktiskt har en helt fri vilja med chans att bli frälsta, och därför blir man ibland john piperförvånad när det uppdagas att de ”även” tror det motsatta. Ofta så inkluderas en hel del fluff och fina ord i kalvinisters texter, för att på ett smidigare sätt få fram att Gud förutbestämmer ALLT (inklusive synd), och att detta på något förunderligt sätt gör att Gud äras ännu mer.

So when I say that everything that exists — including evil — is ordained by an infinitely holy and all-wise God to make the glory of Christ shine more brightly, I mean that, one way or the other, God sees to it that all things serve to glorify his Son.”/ John Piper, Spectacular Sins: And Their Global Purpose in the Glory of Christ, 44

God is able without blameworthy ‘tempting’ to see to it that a person does what God ordains for him to do even if it involves evil./ John Piper,  Spectacular Sins: And Their Global Purpose in the Glory of Christ, 24

 

Församlingen UNITED i MALMÖ – behövs ingen omvändelse?

frågeteckeÄr poängen, enligt United i Malmö under ledning av Magnus Persson, att vi omöjligt kan lyda Gud fullt ut men att lösningen är Jesus lydnad av Gud Fader i stället för oss, så att vi fortfarande kan vara frälsta? När jag läser artiklarna i Dagen hoppas jag hela tiden att jag missförstått något, men det här budskapet (frälst i sin synd) dyker upp ganska ofta. Däremot har jag hittills inte läst något om OMVÄNDELSE – som både Johannes Döparen och Jesus hade stort fokus på men sen har jag heller inte läst alla artiklar som finns att läsa (eller lyssnat på predikningar).

Jag kan säga Amen till mycket som Magnus skriver, men här tar jag upp ämnet om synd, lag, nåd och rättfärdighet eftersom det är så kolossalt viktiga bitar och eftersom vår frälsning hänger på hur vi lever våra liv. (Jak. 2:24). Det här gäller artiklar i tidningen Dagen här, här, härhär och här och här

Ingen pastor predikar ju ”Lev hur du vill, för Gud bryr sig inte”, utan de flesta predikar nog att vi behagar Gud genom att leva heliga liv. Dessvärre så kanske vi uttrycker oss olyckligt och säger en hel del mellan raderna (eller på raderna) som kan missförstås. Det räcker med att säga ungefär ”Du bör inte synda, men syndar du så är du lika mycket accepterad av Gud i alla fall”, och en svag kristen kan då finna stöd i sin synd. Magnus Perssons åsikter här nedan är inte unika (tvärt om), men sen kanske vissar pastorer tar upp dessa ämnen oftare än andra.

Exempel (grönt enligt texterna i Dagen):

”Vägen är given – vi behöver helt enkelt bli bättre människor. Vi behöver ta tag i våra liv, skärpa till oss och bruka allvar. Men det finns få saker som så tillintetgör vårt behov av Guds nåd som inbillningen att jag kan göra mig kvitt det onda och bli from och god på egen hand.—När jag inser att synden är en del av mig, och att domen med rätta vilar tung över mig, då är det bara de goda nyheterna i evan-geliet som kan ge sinnet ro och hjärtat frid. När jag sätter min tro till Kristus och förtröstar på att hans död är ett fullgott offer för all min dåtida, nutida och framtida synd, så släpper fördömelsen sitt tyranniska grepp. När åklagarens röst ljuder och samvetet väsnas – svara då enkelt: Det är fullbordat! Domen är redan utdelad. Jesus tog min plats. Det är tron på denna sanning som gör dig fri. ”Den som tror på honom blir inte dömd”. (7/4 2014)

Du skrev å ena sidan att vi vi behöver bli bättre människor genom att VI tar tag i våra liv och skärper OSS, och å andra sidan säger du att vi måste inse att synden är en del av oss? Så vilket är det? Ska vi tro på att vi kan leva heliga liv genom att skärpa oss så bli bättre människor (genom att vandra efter Anden i stället för köttet) eller ska vi kapitulera och erkänna att synden alltid är en del av oss och något som vi aldrig kan bli av med? Det är antingen eller. Vi kan inte ha synd och vår frälsning samtidigt.

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Detta ordet GÖR kan få människor att bli rädda och skrika ”Gärningslära!, men det är ord från Jesus själv. Vi får bra hjälp att leva rätt – vi kan välja att vandra med den helige Ande. Bara vi förstår att det är VI som måste göra det. Ingen kommer att leva rätt åt oss så att vi ska slippa.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Jesus dog för alla våra synder, även de framtida, men det betyder förstås inte att de framtida synderna är förlåtna innan vi ens utför dem (det påstods inte heller, men jag bara säger det). Vi riskerar fortfarande att bli dömda om vi tjänar två herrar, vilket betyder att vi fortfarande riskerar att dö andligt om vi inte vill släppa all synd. Det är Satan som ljög i Eden och utlovade att vi INTE ska dö om vi syndar mot Gud.

”exempel kan vara att ha syndabekännelsen som ett fast moment i gudstjänsten.– Det är viktigt att få sätta ord på sin synd och skuld, och att ständigt få bli påmind om nåd och förlåtelse i Kristus.– Det finns också en särskild poäng med syndabekännelsen i förhållande till frikyrkligheten, som ofta kan anklagas för antingen präktighet eller hyckleri. Där kan det vara bra för icke troende att få höra församlingen tillsammans bekänna sin synd och otillräcklighet, och att Kristus är vårt enda hopp.”

Vi kan ju inte få förlåtelse utan att vi bekänner våra synder och utan att vi omvänder oss, så visst är det en mycket god idé att undervisa om behovet av en syndabekännelse, MEN det kan finnas en risk med att ha en Syndabekännelse som en fast punkt i varje gudstjänst (som ju till stor del är riktad till församlingsmedlemmar), eftersom det kan tolkas som att en kristen person normalt sett har behov av att göra en daglig – eller åtminstone veckovis – syndabekännelse. Om man måste göra en daglig/veckovis syndabekännelse så innebär det i sin tur att man och syndar dagligen /veckovis, för annars skulle man ju inte behöva göra en sådan bekännelse. Är det budskapet som vi vill ge varandra, att det är normalt för kristna att synda regelbundet? Det finns en risk att en Syndabekännelse blir slentrian, och som ett slags ”Abra Kadabra” som man kan säga som en ramsa varje söndag för att bli godkända inför Gud, och som varar ungefär till nästa söndag då ramsan måse sägas om igen.

Jesus lärde oss visserligen ”Fader Vår” där en syndabekännelse är inkluderad, men denna bön är ett exempel som Jesus gav sina lärljungar när de bad honom att lära dem att be (Lukas 11). Det är framför allt ett lysande exempel för någon som är ny i sin tro och kanske ber till Gud för första gången, för då är ju en syndabekännelse väldigt central för den personens liv. Men denna bön med syndabekännelse passar även in på vilken kristen som helst som gjort sig skyldig till ny synd även senare i sitt kristna liv. Innan man går vidare i sina böner så borde detta med synden kommma högst upp på ”böne-agendan” för det är viktigt att få rening från synden för att kunna vara rättfärdig. Alltså är Fader Vår ett lysande exempel på bön för alla kristna, och det är aldrig fel att repetera denna bön som en påminnelse för oss. Men Jesus säger förstås inte att vi måste be den bönen varje gång vi ber, eller att den måste ha exakt den ordalydelsen.

Jesus fortsätter med att förklara innebörden i bönen, och att det är viktigt att ha allting rätt ställt vad gäller våra skulder inför Gud och inför andra. Jesus säger t o m i samma kapitel att det är väldigt centralt att ha INSIDAN ren, och vi kan inte ha insidan ren såvida vi inte är befriade från våra synder och är rena. Om det vore så enkelt att vi kan bli befriade från synd bara vi ber en daglig Fader Vår, då riskerar svaga kristna att unna sig synder som de har extra besvärligt med – för lösningen är ju den här bönen. Jag säger inte att detta är Magnus ståndpunkt, men jag menar bara att budskapet kan misstolkas om man alltid har en Syndabekännelse på agendan. Om man inte syndat den veckan så passar en sådan bön inte in, och en sådan bön riskerar att ge legitimitet till regelbunden synd. Samtidigt kan det upplevas som onormalt att inte ha ett behov av en sådan syndakännelse varje vecka. (Det normala kristna livet skulle alltså vara att synda.) Jag vet inte heller på vilket sätt det är bra för utomstående att få höra att församlingsmedlemmar syndar precis som de själva syndar, och att det inte är någon skillnad på troende eller icke-troende i det avseendet? Inte är väl budskapet att Kristus är vårt enda hopp just eftersom vi aldrig kan sluta synda? Budskapet borde vara Titus 2:11-12, att vi tack vare Guds nåd och den helige Ande kan avhålla oss från synd – självfallet efter att först ha blivit renade i Jesu rättfärdiga blod.

”Det är lätt att föreställa sig hur Sackaios skälver till av fruktan när Jesus plötsligt stannar och ser upp mot honom i trädet. Han är avslöjad. Han är funnen. Han är sedd. Kanske påminns han om sin synd, sin otillräcklighet, sitt omoraliska och orättfärdiga liv. Kommer han att bli offentligt utpekad och dömd inför alla församlade? Förmodligen känner sig Sackaios mindre än någonsin inför mötet med renheten, heligheten och rättfärdigheten som är personifierad i Jesus. Men det är inte ord av vrede och dom som kommer över Jesu läppar, utan ord av nåd. Han blir omsluten av kärlek i stället för avvisad. —Nåden börjar där stoltheten tar slut. De självgoda är allt för fulla av sig själva för att erfara barmhärtigheten. Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner.

Det är mycket möjligt att Sackaios resonerade som Magnus säger, och vi vet ju att Gud har kärlek för oss människor och inte vill att någon ska gå förlorad, men det hade varit bra att upplysa om att Sackaios aldrig skulle ha blivit omsluten och förlåten såvida inte Sackaios hade en genuin omvändelse i sitt hjärta. ”Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner”, säger MagnusOm man är en person som anser att Fadern inte frälser oss ovillkorligt, utan att han ställer krav på oss att vi ska omvända oss och leva heliga liv, så är det alltså något negativt? Hur är man om man är en ”förträfflig äldre broder”? Inget som man ska eftersträva? Är detta någon som undviker synd alldeles för mycket, och /eller någon som menar att det finns krav på oss för att vi ska bli frälsta?

Fundamentalister och fariséer har genom alla tider ivrigt och högljutt protesterat när nådens erbjudande framstår som alltför generöst och överflödande. Nåden har en sådan förnärmande effekt på alla oss som resonerar i termer av vad som är rim och reson. För den självgode är nåden något besvärande, men för syndaren är den befriande. Nåden väljer alltid dem först som vi skulle välja sist. Nåden hittar alltid hem hos dem som känns väldigt långt borta. Nåden spelar alltid hemmamatch på bortaplan. Jesus finner en Abrahams son under huden på en av fundamentalisterna stämplad syndare. Förvisso finns det många berättelser i evangelierna där Jesus konfronterar synd, men det gäller allt som oftast de självgoda och självrättfärdiga.”

En farisé likställs alltså med en fundamentalist? Nådens erbjudande är absolut fantastiskt, för vi erbjuds ju att bli frälsta trots att vi inte förtjänar det. ALLA erbjuds att bli frälsta, men inte utan villkor. En sann nåd är den nåd som hjälper oss att undvika synd och att leva rättfärdigt här och nu i detta liv (Titus 2:11-12). En falsk nåd är den motsatta – den som lär att nåden är ett slags täcke som man kan ha på sig för att dölja synden för Gud, och som gör att man kan räknas som rättfärdig trots att man lever orättfärdigt. (Jag säger inte här heller att Magnus är av den åsikten, men jag vill bara visa var man kan missförstå honom.) Påståendet att syndaren ser nåden som befriande kan missförstås, och det är bättre att lägga till att syndaren får förlåtelse OM han omvänder sig, vilket betyder att helt lägga om sitt liv och placera den gamla människan bakom sig. Ser Jesus en syndare som en frälst Abrahams son? Nej, Jesus stänger faktiskt dörren för syndare – så länge som han lever i synd. ”Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” Jesus ber oss t o m att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda, just för att slippa helvetet. Det kanske är obekvämt att tänka på, men det är inte desto mindre sanningen. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, för då har ännu en person gått från död till liv. Jesus har också en enorm kärlek för oss människor, och det som han gjorde på korset för oss (medan vi ännu var syndare) är den yttersta kärlekshandlingen.

”Vi är genom synden fattiga, blinda, slavar och betryckta. Men Jesu förkunnelse är inte medborgarrättskämpens upp-till-kamp-appell. Inte heller är det motivationstalarens fem nycklar till ett bättre liv eller terapeutens ömma råd om att acceptera och bearbeta vår livssituation. Jesu förkunnelse förflyttar fokuset från oss själva och vår synd till honom själv som den utifrån kommande befriaren. Jesus har gjort vårt problem till sitt. Detta är goda nyheter om verkligt hopp och verklig nåd, frihet och glädje för oss.”

Här ovan låter det som att vi INTE ska fokusera på att försöka bearbeta vår syndiga livssituation. Ska det tolkas som att vi inte behöver ändra på en syndig livsföring? I stället ska vi alltså placera vår synd på Jesus och låta honom ta hand om den för han har gjort vårt syndaproblem till sitt problem, säger Magnus. Detta, är alltså vad nåden betyder, och detta är de goda nyheterna? Inte att vi att vi kan få hjälp att lyda Anden i stället för köttet, och därmed undvika synd, utan lösningen är att vi har kvar vår synd men placerar den på Jesus? Jag kan ha missförstått, men uttrycken är olyckliga. Bibeln säger dock att Jesus dog för oss pga världens synd som var ett problem eftersom det är helt emot Guds vilja, och då kan inte lösningen och resultatet av Jesu död på korset vara att vi i lugn och ro kan fortsätta med exakt samma synd – som ju var det ursprungliga problemet.

”Eller kanske fundamentalisternas hårda stämma som påminner om lagens krav och hur långt vi har kvar om vi ska nå fram till Gud? Var förkunnas det rena evangeliet om nåd över allt förnuft och nåd över alla gränser? Var förkunnas det saliga budskapet om Kristus som uppfyllde lagens krav för mig och tog min synd, min skuld och mitt straff på sig? Finns det en förkunnelse som inte gör mig hopplöst självmedveten i självförverkligandets jäkt, utan som fäster mina ögon på Jesus, på hans nåd och barmhärtighet? ”

Vi läser om fundamentalister igen, och om lagens krav. Jag håller med om att vi inte ska fortsätta att predika nödvändigheten att lyda Mose lag med dess 613 bud, varav de flesta ceremoniella. Däremot ska vi förstås predika lydnad av Gud, som handlar om det dubbla kärleksbudet och som detaljeras i tio Guds bud. De buden blir vi aldrig ”befriade” ifrån, och vi är inte ens fria så länge som vi syndar. Då är vi i stället slavar under synden och inte fria. Magnus talar igenom om nåd över alla gränser och om Kristus som uppfyllde lagens krav åt oss och dessutom tog både synd och straff på sig. (Det här med den moderna försoningsläran kan du läsa om under denna flik.) Jag skulle vilja ändra på mycket av en ordalydelsen. Jag säger hellre att Jesus dog som ett syndoffer FÖR oss, och han tog synden endast symboliskt på sig. Jesus lydde inte Gud i stället för oss, så att vi ska slippa lyda Gud. Han lydde Gud och kunde därför sedan dö som ett syndfritt offer på korset för oss alla, och det betyder att vi kan bli renade i hans blod (och att det gamla djuroffersystemet är förbi). Jesus tog heller inte vårt straff på sig. Är inte vårt straff evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig?:

”När vi hör lagen från talarstolen lämnar vi kyrkan uppfyllda av vad vi bör vara och behöver göra för att Gud ska vara nöjd med oss. När vi hör evangelium lämnar vi däremot kyrkan upplyfta av vad Jesus redan gjort för oss.”

Ja, det är olyckligt om det är Tora/Mose lag som predikas från predikstolen. I stället borde det vara det dubbla kärleksbudet/tio Guds bud och det absoluta kravet på OMVÄNDELSE som predikas. ”Repent or perish”, var det som Jesus började sin predikobana med på jorden, och det är oerhört viktigt att förstå skillnaden mellan lagen (Tora, Mose lag, laggärningar), och lydnad av GUD och/eller Guds bud. Det är två helt skilda saker. Vi är inte frälsta bara vi accepterar ett färdigt paket innehållande det som Jesus gjorde för oss. Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog för oss på korset, och vi är heller inte födda frälsta. Vi har gått från död till liv när vi OMVÄNT oss, och vi blir slutligt frälsta (kliver in i Guds rike), om vi håller ut till slutet. För det heter inte ”en gång rättfärdiggjord, alltid rättfärdiggjord”.

”Deras religiösa segregation var exkluderande och byggde murar mot omvärlden. Det var ett uttryck för deras teologi om frälsning genom separation från och reaktion mot synd. Jesus var inkluderande och byggde broar till omgivningen som ett uttryck för en teologi om frälsning genom inkarnation och substitution – att Gud själv blev människa och offret för vår synd och vårt straff.

Jesus var väldigt exkluderande eftersom han gjorde klart att vi inte kommer in i Guds rike såvida vår rättfärdighet inte övergår fariseernas. Människor delas i Bibeln upp i syndare och icke-syndare, och icke-syndare är de som ”gör” rättfärdighet, och Paulus ber oss att inte låta lura oss. Vi ska alltså inte tro att vi kan vara rättfärdiga såvida VI (inte någon annan åt oss), inte lever rättfärdigt.

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus tog som sagt inte straffet i stället för oss så att vi ska slippa. Om han tog straffet för framtidens synder för 2000 år sedan, så borde alla sedan ha blivit födda frälsta, men så är det ingen kristen som resonerar. Vi är inte frälsta pga det Lutherska ”saliga bytet”, där Jesus tar vår synd på sig och vi får hans rättfärdighet injicerad in i oss så att vi alltid är positionellt rättfärdiga även om vi syndar (bara vi tror på Gud). Vi kan inte lura Gud. Han ser vår synd!

”Det var så fariséerna gjorde Israel färdigt för frälsning – genom att exkludera alla orena och ovärdiga. Av Lukas berättelse längre fram om Sackeus förstår vi att publikanerna själva var smärtsamt medvetna och djupt skamfyllda över sina val och handlingar.”

Det räcker inte att vara medveten och skamsen äver sin synd. Det finns många agnostiker som är djupt bedrövade över en synd som de gjort sig skyldiga till eftersom de vet att de handlat fel och sårat en annan människa. Det räcker inte med bekännelse av synd såvida vi inte också omvänder oss! Gud var också exkluderande. Här är hans egna ord;

Upp. 21:7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

”Hur agerar vi som kyrka? Är vi som fariséerna eller mer som Jesus? Isolerar vi oss genom att exkludera de ovärdiga och orena och markera mot hedningarna och syndarna? Eller är vi lite mer som Jesus – ständigt kritiserade av fariséerna för vårt skandalösa umgänge med dem där utanför – när vi söker och närmar oss den som är förlorad genom att kommunicera och inkludera?”

Som kyrka borde vi göra som Jesus – varna för synden som ju separerar oss från Gud. Tro det eller ej, men det är Satan som är den som inkluderar, för det är ju han som lögnaktigt fick den då helt igenom rena Eva att tro på hans mörka lögn ”INGALUNDA SKALL NI DÖ!”. Sanningen är ju den totalt omvända. Lyder vi inte Gud så dör vi! En sådan världsberömd lögn borde vi kristna avslöja och vända oss emot, men i stället så sprider vi vidare samma lögn i våra kyrkor. ”Syndar du min vän? Hys ingen oro, för Jesus tog ditt straff! Det är bara fariseerna som menar att vi bör leva på ett speciellt sätt för att vara frälsta. Gud är en inkluderande Gud! Du har fått Jesus rättfärdighet och han har tagit din synd och ditt straff!” Vi ska inte göra vägen till himlen bredare än vad den är. Finns det något värre än att övertyga en person att han/hon är på väg till himlen när han/hon i själva verket är på väg till helvetet? (Jag upprepar att jag inte säger att Magnus arbetar så, men jag vill hela tiden komma till kärnan att saker och ting kan missförstås om de uttrycks olyckligt.)

”Inom mig bor det både en präktig och religiös farisé såväl som en svag, skandalös och skamfylld publikan.”

Båda är lika förlorade såvida de inte omvänder sig.

”Som farisé tycker jag att Gud är skyldig mig lite extra uppmärksamhet, eftersom jag gärna jämför mig dem som syndar annorlunda än jag gör.

Om jag ska välja ut en mening som stör mig mest av allt, så kanske det är ovan mening. Vi är alltså ALLA syndare, enligt Magnus, och den enda skillnaden är på sin höjd att våra synder ser annorlunda ut gentemot varandra. Men syndar gör vi alltså hur vi än vrider och vänder på det? Då kan man lite mer förstå varför Magnus inte lär ut något krav på omvändelse, för varför ska man omvända sig om vi fortsätter att vara syndare? Det vore ju bara ännu en synd (lögn) i raden av andra synder. Vi kan alltså inte döma ett träd efter frukten, för vi syndar ju allihop – troende eller icke-troende? Vi kan alltså tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för det är ju normalt för kristna att synda? Bibeln har det motsatta budskapet. Synd har under alla tiden separerat oss från Gud, och det är ingen skillnad idag. Lösningen är inte att kasta in handuken och mena att vi aldrig kan sluta synda, samtidigt som vi ändå är frälsta eftersom Jesus klarade kraven åt oss ochi stället för oss. Lösningen är att omvända sig, använda sig av Guds nåd och lyda den helige Ande, så att vi faktiskt undviker synd och därmed betraktas som rättfärdiga. Det är när vi vandrar rättfärdigt som vi är rättfärdiga (efter att först ha blivit renade i Jesu blod). Det är inte när vi döljer vår synd och duckar bakom Jesus. OM vi syndar kan vi få förlåtelse om vi verkligen omvänder oss, men om vi regelbundet alternerar mellan synd och ”omvändelse” så har vi i sanning inte omvänt oss.

”Som publikan står jag skyldig inför Gud påmind om min egen synd och skuld och ber om nåd. En av poängerna med de tre liknelserna i Lukas 15 är att Gud inte handlar med oss som varken fördömda publikaner eller förträffliga fariséer utan som förlorade får, förlorade mynt och förlorade söner som han söker för att finna, försona och förvandla i Kristus. Låt firandet börja!”

Nej, poängen med de tre berättelserna är just OMVÄNDELSE, vilket Jesus också summerar med i var och en av berättelserna:

Lukas 15:6 När han sedan k-o-mmer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som OMVÄNDER SIG – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som OMVÄNDER SIG.”

21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty MIN SON VAR DÖD men har fått liv IGEN, han var FÖRLORAD men är ÅTERFUNNEN. Och festen började.

Notera att Fadern själv kallade sin son för död och förlorad under sin frånvaro i synd, vilket är ganska väntat, för hur kan man vara frälst medan man lever i rebelliskhet och ibland skökor i oomvänd synd? Inte kommer himlen att vara fylld med oomvända syndare? Är verkligen vägen till Guds rike så bred?

1 Pet. 4:Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Det underbara löftet:

Gal. 5: 16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Jag tänker så här: Satans mål är att få folk att synda. Varför det? Jo, för då går folk förlorade, och det är Satans enda stora mål här i livet. Adam och Eva hade inga problem med att TRO PÅ GUD, men att bara tro på Gud var inte tillräckligt för att få fortsätta att vara andligt levande. Ja, såvida vi inte likställer en tro på Gud med LYDNAD, för det var just OLYDNADEN som orsakade andlig (och även fysisk) död för Adam och Eva. Alla har dock chansen att omvända sig – tills en dag då alla chanser är förbrukade och man tillryggalagt sitt jordaliv. Utan att vi kanske tänker på det så hjälper vi Satan på traven genom att förmedla ett budskap som går ut på att vi INTE är i farozonen om vi syndar.

Ska kvinnan TIGA i församlingen och inte säga något alls? 1 Kor. 14:33-34

woman silent 21 Kor. 14:33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de TIGA i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 

Temat här är alltså ORDNING – med betoning på FRIDFULLHET – i den kristna församlingen, med målet att undvika en miljö som inte är baserad på något annat än lugn och ro.

Kapitlet inleds med att beskriva ordningen i församlingen gällande profetior och tungotal, och Paulus menar att regler borde följas gällande de situationer när man ställer sig upp för att profetera/tala i tungor, just för att åstadkomma uppbyggelse till så många som möjligt i en harmonisk miljö. Det är inte bara att flyga upp ur sin stol och börja babbla i tungor bara för att man känner för det, utan vi måste tänka på allas bästa. Här nedan är hela sammanhanget och Paulus tips på ordning och reda i våra församlingar. Notera att det är en påbjudan till ”var och en” att ge en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Det är inte bara för MÄN, utan även KVINNOR har rättighet att göra just detta. Paulus säger att ALLA kan profetera så att ALLA kan bli undervisade.

1 Kor. 14:26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 

När en person profeterar så är det inte tänkt att man ska tänka ”manliga profetior” och ”kvinnliga profetior”, för profeternas andar underordnar sig varandra. Det skulle inte vara logiskt om en kristen kvinna först måste be alla män lämna lokalen innan hon kunde ge den profetia som hon känner i sin ande att hon vill ge (och då endast för kvinnor), och inte heller verkar Paulus mena att kvinnor och män ska separeras och få undervisning var och en för sig – eftersom Paulus lite senare ber kvinnorna fråga sina män hemma om de inte förstår något som sagts i kyrkorummet.

1 Kor. 14:32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? 37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Av ovan förstår vi att kvinnorna ska underordna sig som ”lagen säger”, och lagen ger bara människorna lagar som är bäst för dem själva. Lagen säger inte att mannen diktatoriskt ska styra sin fru och behandla henne själviskt på minsta vis (vi ska behandla varandra som vi själva vill bli behandlade), utan lagen är till för att bevaka de svagas rättigheter. (Läs mer i denna artikel om en kvinna alltid ska underordna sig mannen.) Men det finns förstås skyldigheter också, och när vi läser korinthierbrevet kan man tänka sig att Paulus hade de korintiska kvinnorna i tankarna när han gjorde sina utläggningar, och det kan hända att han inte hade helt igenom goda erfarenheter av störande kvinnor från blandade miljöer. Inte så att korinthierbrevet endast gäller korintiska kvinnor (brevet gäller alla kvinnor), men man måste ändå ha viss förståelse varför Paulus ber kvinnorna att fråga sina män hemma i stället för i församlingen. Det borde vara ett tecken på att de BRUKADE fråga sina män om saker de inte förstod mitt under en predikan, vilket förmodligen resulterade i både viskningar och diskussioner som åstadkom störande brus. Kanhända att de frågade ganska mycket för att de till skillnad mot dagens kvinnor inte hade någon utbildning och därmed inte förstod alla utläggningar, men det är ändå ingen ursäkt att prata under en predikan.

Joel profeterade om att både söner och döttrar i framtiden skall profetera, drömma och se syner när den helige Ande utgjuts över dem, och när det gäller gåvan att profetera så vore den ju värdelös om man inte har några åhörare till det man profeterar om.

Joel 2:28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era DÖTTRAR skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och TJÄNARINNOR skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Får kvinnor undervisa andra män eller ska de tiga?

1 Tim. 2:Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen [sin man/make], utan hon skall leva i stillhet13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, [under det att hon lever i sin kallelse som mor  – som är det vanliga för kvinnor] OM fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.

Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till själva undervisningen vid kristna sammankomster, men det speglar situationen i ett äktenskap eftersom det där är mannen som är överhuvudet över kvinnan – och det var dessutom under Paulus tid vanligtvis mannen som hade utbildning och inte kvinnan. I sådana fall faller det sig extra naturligt att mannen undervisar kvinnan i ett äktenskap, precis som det är en församlingsföreståndare som undervisar församlingen. Under Paulus tid var det ytterst ovanligt att det fanns kvinnor som hade utbildning och som undervisade sina män, och det är bra att tänka på denna kulturella skillnad. Paulus verkar fokusera på det här med STILLHET, eftersom han säger att kvinnan I STILLHET ska ta emot undervisning och underordna sig, och att en kvinnan inte ska göra sig till herre över sin man – och givetvis inte andras män heller. I stället ska hon leva i stillhet, som verkar vara motsatsförhållandet till att försöka göra sig herre över mannen, eftersom han säger ”utan hon skall leva i stillhet”.  Kvinnan ska vid kristna sammankomster inte störa med frågor, argumentera emot, skvallra eller vara rebellisk, när den officiella ledaren borde sköta undervisningen i lugn och ro. Det betyder INTE att en föreståndare alltid har rätt, men det finns bättre sammanhang att ta upp frågeställningar och invändningar. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be, sjunga psalmer, vittna, översätta tungotal, profetera och säga något ord till undervisning.

“när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26)

Paulus inleder med att säga ”Hur skall det då vara, bröder?”, och Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i vissa passager för att det står ”bröder” och inte i andra, trots exakt samma ordalydelse, är inte konsekvent. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14. Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden.

woman silent

Kvinnor som undervisar män utanför den kristna gemenskapen

Ovan verser handlar om hur vi ska uppträda vid kristna sammankomster, men det ändrar inte på att både män och kvinnor ska göra vad de kan för att sprida evangeliet till så många som möjligt – både män och kvinnor – utanför den kristna församlingen. Det kan ofta vara naturligt att det är männen som går ut just två och två för att predika på vägarna – eftersom kvinnor är det svagare kärlet – men det finns många olika sätt att sprida Guds ord på. Vi behövs allihop och vi kan använda de egenskaper som Gud gett oss.

Apg. 18:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. PRISKILLA och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.

Även om det finns verser som verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av motargumenten att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”) där endast MANNEN är i fokus trots att det handlar om BÅDE män och kvinnor. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus trots att det handlar om både män och kvinnor:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

”En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, snarare än civilstatus och kön.

Min personliga tro är att Paulus inte avsåg att kvinnor skulle ha absolut högsta auktoritet i en kristen församling, och på hans tid var det heller ingenting kontroversiellt med detta eftersom kvinnor i regel inte hade utbildning och/eller var den som var hemma för att ta hans om barn och hushåll. (Hur principfast han hade den här regeln – om det nu skulle dyka upp en kandidat i ett övrigt torftigt ledarklimat – är svårt att sia om. Man kan ju tycka att det måste vara bättre med en rättfärdig och duktig kvinnlig församlingsledare än ingen ledare alls – eller en dålig församlingsledare. ) Däremot så tror jag att det är öppet hur församlingsledare (som kan vara en eller flera) väljer att delegera uppgifter i en kristen församling. Idag kanske en pastor låter kvinnliga ledare ta hand om ”söndagsskola” med lekar/undervisning för barn, men hela tiden gäller det för församlingsledarna att ha kontrollen över vad som lärs ut eftersom ansvaret ligger på dem. Paulus hade ju vissa krav på en församlingsledare och ber Timotheus och Titus att inte vara för snabba att ”lägga händerna på” (godkänna) andra församlingsledare eftersom det är av högsta vikt att de klarar villkoren. Paulus visste också att falska lärare ganska omgående skulle dyka upp i de kristna församlingarna, eftersom han var medveten om att inte alla skulle lyda hans varningar om hur man tillsätter församlingsledare.

Det finns en fara med församlingsledare som vill vara ”snälla”, och som öppnar upp för kvinnliga predikanter i sina församlingar för att visa att man inte är inskränkt eller en omodern typ som vill stänga dörren för kvinnor. Då kanske man väljer en populär och karismatisk kvinna som är duktig att tala, men som dessvärre haltar vad gäller det kristna budskapet. Det är förstås olyckligt, och precis lika olyckligt om en manlig  okvalificerad person får chansen att stå för undervisningen. Men det kan självfallet vara så att både män och kvinnor i en församling (framför allt nuförtiden)  har en MYCKET bättre inblick i teologi och bibelfrågor än pastorn, och det är således inte fel om en pastor faktiskt tar till sig undervisning från både män och kvinnor om han känner att han själv haltar. Då är det av högsta vikt att han är såpass förankrad i Bibeln att han ändå vet vad som är sund undervisning eller inte, så att han inte dras med i varje teologivåg han får höra. Är man som sagt en församlingsföreståndare så har man ju sedan ansvaret att lära ut Guds ord till andra. Det är inte bara viktigt att vara väl insatt i bibelverser, utan det gäller att ha en god förmåga att undervisa andra och leda andra. Idag kanske blivande församlingsföreståndare börjar med att gå på bibelskola, och det kan leda till att man blir ännu duktigare och tryggare i Bibeln men det kan precis lika gärna leda till att man får en totalt uppochnervänd bild av Guds ord – som man sedan tyvärr fortsätter att lura i andra. Vi vet nog alla att det finns pastorer som är helt ute och cyklar när de talar inför sina åhörare, som i en del fall faktiskt har sundare läror än sin egen pastor. Sen är vi heller inte mer än människor så alla kan förstås göra och säga fel, men med ett ödmjukt hjärta så kanske man är villig att se över sina doktriner och dubbelkolla med vad skriften verkligen säger.

Kvinnor som lär ut Guds ord i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet ”tjänare” eller ”medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet ”synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: ”Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och TALADE OM HONOM FÖR ALLA DEM som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Ulf Ekman och Biskopsämbetet – Vad säger Bibeln?

Jag vill inte gå in på Ulf Ekmans övriga åsikter och eventuella kopplingar till katolska traditioner, men jag vill gärna kommentera den senaste åsikten om ett biskopsämbete vad gäller artikeln i Dagen som kan läsas här och lite här.

Det som kan vara svårt med att utföra idén med ett sådant biskopsämbete är förstås att idag – ca 2000 år efter att apostlarna inte längre finns kvar – försöka enas om en lämplig person  som kan få besitta ett sådant viktigt ämbete, och vem eller vilka som i så fall har auktoritet att göra ett sådant tillförordnande? Alla håller nog med om att personen för detta biskopsämbete måste hålla sig till vad Bibeln säger i ALLT men vi kristna är inte alltid ense om vilken tolkning som är den rätta (trots att det egentligen inte borde vara så svårt).

Vad säger Bibeln om äldste och pastorer? Den säger i alla fall INTE att det ska sitta endast EN person på toppen (ja förutom Kristus då), men däremot tror jag Ekman har en poäng i att ha någon form av hierarkisk struktur inom Kyrkan (som vi i och för sig redan har) även om vi kanske förfasas just över ordet ”biskopsämbete”. Ändra ordet till ”pastorsämbete” och vi blir genast lite lugnare, och det finns som sagt fler än EN pastor i våra kyrkor vilket Bibeln också stödjer. Även om Paulus i Korinthierbrevet uppmuntrar oss alla att vara en del av en kristen gemenskap/församling så säger han förstås inte att vi ska dela på själva pastorsuppgiften. Den uppgiften ska endast en eller flera kvalificerade personer ansvara för och Bibeln förklarar vem som är rätt man för ett sådant jobb. (Vad gäller kvinnliga äldste läs här.)

Vi har olika uppgifter i en församling

1 Kor. 12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus.  28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Rom 12:Ty liksom vi  i enkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många,en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läranDen som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta. 

Efesierbrevet 4:10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Vi vet att för att vara en äldste (presbyterous)  i en kristen gemenskap eller församling så måste man uppfylla vissa krav 

1 Tim 3:1 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. 10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. 11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.13 De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. 14 Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 

Äldste utses inte genom omröstning

Vi kan läsa att valet av äldste/pastor INTE utgjordes med hjälp av någon demokratisk allmän omröstning, utan det var redan kvalificerade äldste som utnämnde andra kvalificerade äldste. Men kan detta systemet inte utnyttjas med tanke på att  en eller ett fåtal personer då kan utnämna efterträdare och/eller nya pastorskollegor som inte ens är lämpliga? Ja, det är klart att det kan utnyttjas och få till följder att resultatet blir uppåt väggarna, för om det finns en okvalificerad pastor i en församling så finns det förstås en risk att denne utser ännu en okvalificerad och olämplig pastor. Men om vi hållit oss till Paulus instruktioner ända från början så hade systemet förstås haft goda chanser att fortsätta fungera. Det är dock inte för sent att ändra på skutan IDAG genom att först börja utse lämpliga och kvalificerade pastorer som församlingsledare. Det måste inte vara endast EN pastor i en församling utan GÄRNA flera, men det viktiga är att personerna i fråga håller sig till Paulus instruktioner. Det finns alltså inget krav att de måste ha gått på Bibelseminarium i tre år (det kan t o m leda till villoläror), utan snarare att de har de egenskaper som Bibeln säger att de ska ha:

Titus 1:Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och I VARJE STAD INSÄTTA ÄLDSTE EFTER MINA ANVISNINGAR. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 14:1I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. —Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna.—23 I VARJE FÖRSAMLING INSATTE DE ÄLDSTE ÅT DEM, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.—27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.

1 Kor 4:17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar

1 Tim 1:till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 

2 Tim. 2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

Titus 2:15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

1 Peter 5 :1 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.Likaså ni yngre, underordna er de äldre.—13 Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus. 

Hierarki behöver inte vara fel, men det handlar aldrig om en person högst upp (förutom Jesus Kristus)

Du kan kalla det ”hierarki” om du vill, men nedan vi kan läsa att de tolv apostlarna använde sig av sin auktoritet och kallade till sig andra lärljungar för att få till stånd en ändring inom församlingen vad gäller matservering. De som predikade Guds ord var tänkt att vikas just för just detta jobb, och de skulle då ”slippa” att göra tjänst vid borden. Inte för att det var ett mindre fint arbete att sköta matserveringen utan förmodligen för att de ansåg att det var bättre att utföra de sysslor som de blivit kallade/välsignade till att utföra eftersom alla kan vinna på det. Det finns förmodligen fler som kan hjälpa till med matserveringar än som kan fungera som bra lärare. Alla behövs i en kristen församling och vi är alla lika viktiga även om vi utför olika uppgifter. Alla kan inte vara ett öga eller en arm, osv. Det var inte heller vem som helst som skulle göra tjänst vid borden utan sju män utsågs, och kravet på dem var att de skulle ha gott anseende och uppfyllda av Ande och vishet. Det var apostlarna som bad för dessa män:

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på demOch Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Vi kan även läsa nedan om en speciell stridsfråga som var så knepig att den lyftes HÖGRE UPP och hamnade på apostlarnas bord i Jerusalem. Ett hierariskt system behöver inte vara dåligt om de med auktoritet ser till att ha församlingen med sig (utan att kompromissa med Guds ord förstås):

Apg 15 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. —När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.— 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna,  25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, —  33 Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem35 Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

Apg. 16 Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek.När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna DE FÖRESKRIFTER SOM APOSTLARNA OCH DE ÄLDSTE I JERUSALEM HADE FASTSTÄLLT. Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.

Att lägga händerna på någon i det här sammanhanget (det rör sig inte om helande) handlar om att officiellt utnämna någon som äldste

1 Tim 4:När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. — 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig.

1 Timothy 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 

2 Timothy 1:Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning

Vi riskerar att få in falska läror ibland oss om vi inte lyder Paulus instruktioner vad gäller äldste

Kanske vi felaktigt använder oss av omröstning, kanske vi turas om att vara ”pastorer” fastän vi inte alls är kallade till det eller har gåvan, kanske vi inte ställer de krav på de äldste som vi bör göra. Sen är det viktigt att aldrig upphöra att vara Beréer (som jämförde vad de hörde med skriften för att se om talaren hade rätt) även om det handlar om äldste/pastorer. Vi måste alltid vara alerta och låta skriften ha rätt framför allt. De flesta pastorer är förstås inte ute efter att förvirra utan för att se människor bli frälsta, men även pastorer är människor som kan missta sig och bli förda bakom ljuset.

”Let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.” 

2 Tim. 4:predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

1 Tim. 5:19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

När en person är sjuk så ska personen kalla på en äldste och låta denne (eller dem) be och smörja med olja. Vi är även uppmuntrade att bekänna våra synder för varandra och be för varandra så att vi kan bli helade. 

James 5: 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. 

All are not teachers, and about submitting to elders and other authorities

We are to be present in the body of Christ – not just spiritually

As the body of Christ we are supposed to come together physically so that we can edify each other in various ways, like praying and prophesying for each other. (If we can of course, and if there is a decent assembly to join.) The Bible tells us that we are different members of the same body, and the body is likened with a human body. All are not an ear, an eye, a knee, etc. If all would be an ear, then something would be utterly wrong with the body of Christ. The Bible tells us for example that all are not teachers, so it’s wise to not let anyone rise up to teach in Church. The greatest risk to end up with false doctrines  would be if we let unqualified teachers do the teaching in a teaching situation within a christian assembly.

1 Cor.12:27Now ye are the body of Christ, and members in particular. 28And God hath set some in the church, first apostles, secondarily prophets, thirdly teachers, after that miracles, then gifts of healings, helps, governments, diversities of tongues. 29Are all apostles? are all prophets? are all TEACHERS? are all workers of miracles? 

Rom. 12:6Having then gifts differing according to the grace that is given to us, whether prophecy, let us prophesy according to the proportion of faith7Or ministry, let us wait on our ministering: or he that TEACHES, onTEACHING;

We should of course always be prepared to share the word of God and try to make disciples in various ways, but in an assembly we should let the teachers do the main teaching. This doesn’t exempt us from our responsibility to always act like the Bereans and compare all that we hear with scriptures (and test all things), and we must be prepared for that qualified teachers could still be wrong. Peter was an elder who exhorted other elders. Even if all of us are not teachers, we can still contribute in an assembly in many ways. We are encouraged to speak in tongues if there is a translation, make prophesies, share revelations, sing songs, pray for one another,  heal someone if we have this gift, etc. But all must be done in order!  Just because we are encouraged to share, it doesn’t mean we are allowed to jump off from our seats and burst out in a song or make a comment whenever we feel like it. That would be very annoying both for the teacher and for the listeners.

Some could be better used for teaching than serving tables. But also those who were appointed to serve tables in Acts. 6 must be qualified for it. They would have to be of honest report and full of the Holy Ghost and wisdom:

Acts 6:2Then the twelve called the multitude of the disciples unto them, and said, It is not reason that we should leave the word of God, and serve tables. 3Wherefore, brethren, look ye out among you seven men of honest report, full of the Holy Ghost and wisdom, whom we may appoint over this business. 4But we will give ourselves continually to prayer, and to the ministry of the word. 5And the saying pleased the whole multitude: and they chose Stephen, a man full of faith and of the Holy Ghost, and Philip, and Prochorus, and Nicanor, and Timon, and Parmenas, and Nicolas a proselyte of Antioch: 6Whom they set before the apostles: and when they had prayed, they laid their hands on them. 

Jesus himself gave some to apostles, prophets, evangelists, pastors and teachers:

Ephesians 4:10 He that descended is the same also that ascended up far above all heavens, that he might fill all things.) 11 And he gave some, apostles; and some, prophets; and some, evangelists; and some, pastors and teachers; 

And for what purpose?

12 For the perfecting of the saints, for the work of the ministry, for the edifying of the body of Christ: 

For how long?

13 Till we all come in the unity of the faith, and of the knowledge of the Son of God, unto a perfect man, unto the measure of the stature of the fulness of Christ

What would be the benefit of not allowing other people to be teachers?

14 That we henceforth be no more children, tossed to and fro, and carried about with every wind of doctrine 

2 Peter 2:1But there were false prophets also among the people, even as there shall be false teachers among you, who privily shall bring in damnable heresies, even denying the Lord that bought them, and bring upon themselves swift destruction.  

With other words there is a risk that we will be caught up with false doctrines if we let unqualified people teach. We should be on our guards! When listening to a teacher we should show him much respect. Most churches that I have attended have allowed people to say ”amen” or ”hallelujah”,  and making brief questions and comments even in the middle of the preaching. Thankfully the comments never got out of hand, but I’ve heard comments which should have been made after the sermon instead of in the middle of it.  We must always show respect both to the teacher and to other listeners so we won’t disturb anyone. Who would like to be constantly interrupted when having a little lecture? If there are 50 listeners and half of them have a question, then the teacher would be forced to deal with 25 questions and could easily lose his thread. That could very well lead to chaos and that is exactly what Paul warns us against. He even says:

1 Cor. 14:34Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience as also saith the law. 35And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home:

James tells us to NOT be many masters (teachers, instructors), and when we are sick we are asked to call for the ELDERS so they can pray and put oil on the sick person:

James 3 1My brethren, be not many MASTERS, knowing that we shall receive the greater condemnation.

James 5:14Is any sick among you? let him call for the elders (presbyterous) of the church (ekklesias) ; and let them pray over him, anointing him with oil in the name of the Lord: 

There are special rules, compared to others, when it comes to accusing an elder for something, and if he is caught in a sin.

1 Tim. 5:19 Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20Them that sin rebuke before all, that others also may fear.

Peter seems to focus on exhorting the elders instead of exhorting the entire flock, since it’s the elders of a church who are supposed to be shepherding the flock in the right direction and feed it. The elders are compared with shepherds (so naming an elder ”pastor” makes perfect sense) and in a Church we are NOT supposed to take turns to be the shepherd. The elder/shepherd must be qualified and confirmed for this position, and no others should be elders. It would be great if there were more than one elder per church, but if that isn’t achievable then we would have to settle with one. The younger are asked to submit to the elder:

1 Peter 5 :1 The elders which are among you I exhort, who am also an elder, and a witness of the sufferings of Christ, and also a partaker of the glory that shall be revealed: 2Feed the flock of God which is among you, taking the oversight thereof, not by constraint, but willingly; not for filthy lucre, but of a ready mind; 3Neither as being lords over God’s heritage, but being examples to the flock. 4And when the chief Shepherd shall appear, ye shall receive a crown of glory that fadeth not away. 5Likewise, ye younger, submit yourselves unto the elder

We don’t need to be qualified teachers in order to share something from the Bible also within an assembly, but I’m referring to the actual ”teaching” here.  There are of course loads of examples of churches where the pastor is teaching falsehood, but this only means he should never have been confirmed as an elder in the first place. Thankfully ALL churches don’t work in the wrong way. It’s possible that people with an aim to be ”democratic” would like to open up for others to do the teaching, but if we don’t follow Paul’s instructions about elders and teachers, there is a risk for deception and that is why many churches don’t work as they should:

Titus 1:10For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision: 11Whose mouths must be stopped, who subvert whole houses, teaching things which they ought not, for filthy lucre’s sake. 

2 Tim. 4:2Preach the word; be instant in season, out of season; reprove, rebuke, exhort with all long suffering and doctrine. 3For the time will come when they will not endure sound doctrine; but after their own lusts shall they heap to themselves TEACHERS, having itching ears; 4And they shall turn away their ears from the truth, and shall be turned unto fables. 5But watch thou in all things, endure afflictions, do the work of an evangelist, make full proof of thy ministry

Hierarchies?

It’s possible that people are terrified for anything that might smell like hierarchies in Church, and while the NT does not support an assembly where people are of different levels of importance, we can’t get way from the fact that we are different parts of the same body, resulting in that not all are apostles, teachers, elders or shepherds. The shepherd is equal in value compared to the flock, but the shepherd is still supposed to guide the flock and not the other way around. This does not mean we should follow the shepherd blindly. All members of the flock have a free will and a responsibility to follow God (the Bible) more than man.

Below is an example of an issue which could not be settled in the local church but had to go ”up” to the apostles and elders in Jerusalem so they could settle the matter. The apostles and the elders had the authority to give instructions, decrees, exhortations and confirmation of churches:

Acts 15:2When therefore Paul and Barnabas had no small dissension and disputation with them, they determined that Paul and Barnabas, and certain other of them, should go up to Jerusalem unto the apostles and elders (presbyterous) about this question. —6And the apostles and elders came togetherfor to consider of this matter.— 22Then pleased it the apostles and elders with the whole church, to send chosen men of their own company to Antioch with Paul and Barnabas; namely, Judas surnamed Barsabas and Silas, chief men among the brethren:—25It seemed good unto us, being assembled with one accord, to send chosen men unto you with our beloved Barnabas and Paul,— 30So when they were dismissed, they came to Antioch: and when they had gathered the multitude together, they delivered the epistle:—31Which when they had read, they rejoiced for the consolation. 32And Judas and Silas, being prophets also themselves, exhorted the brethren with many words, and confirmed them.

Paul and Silas delivered decrees for the assemblies to keep, which were ordained by the apostles and elders in Jerusalem. We are not able to read that the assemblies complained about this procedure, as though it would be unfair that some people can decide which rules others should keep. You might call this a ”hierarchical system” and therefore something that should be forbidden, but we are to submit to authorities (if they are godly). If we had all obeyed those instructions at all times from the beginning, then the apostles would be able to teach a group of people and confirm them, who could teach another group of people and confirm them, and so on. Clearly we have not always obeyed the instructions concerning elders because today there are some assemblies where the elders have many shortcomings – in traditional churches and particularly in Home churches. Each one should make sure to ”lay hands suddenly on no man” (confirming someone to be an elder) as Paul also instructed Timothy: 

Acts 16:4And as they went through the cities, they delivered them the decrees for to keep, that were ordained of the apostles and elders which were at Jerusalem. 5And so were the churches established in the faith, and increased in number daily.

1 Timothy 4:14Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the HANDS of the presbytery.

1 Timothy 5:22 Lay HANDS suddenly on no man, neither be partaker of other men’s sins: keep thyself pure.

Paul gave Timothy instructions to make sure the assembly in Ephesus teach ”no other doctrine”. Timothy should also make sure they would not give heed to fables. Hopefully the assembly in question accepted Timothy’s authority and didn’t tell him” Who do you think you are, trying to teach us all those things and exhorting us? Mind your own business because we can take care of ourselves, thank you. We don’t need anyone over us and we don’t believe in a hierarchical system”: 

1 Tim 1:2 Unto Timothy, my own son in the faith: Grace, mercy, and peace, from God our Father and Jesus Christ our Lord. 3As I besought thee to abide still at Ephesus, when I went into Macedonia, that thou mightest charge some that they teach no other doctrine, 4Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do. 6From which some having swerved have turned aside unto vain jangling; 7Desiring to be teachers of the law; understanding neither what they say, nor whereof they affirm.

Timothy was to reprove, rebuke and exhort, and the reason was the risk for false doctrines which might sneak in:

1 Tim. One that ruleth well his own house, having his children in subjection with all gravity; 5(For if a man know not how to rule his own house, how shall he take care of the church of God?)6Not a novice, lest being lifted up with pride he fall into the condemnation of the devil.

Read the above concerning some of the instructions for an elder. We are told that if his children don’t behave well, it’s doubtful he could keep the flock in the church of God. Being a pastor/elder in a church is likened with being the authoritative Father in a household. In a household a Father doesn’t take turns with his children to be the authority and the Head of the family. He should always be the authority! This of course does not give him the right to run his household in any way he wants, but he should always treat others the way he would like to be treated himself . Neither does it mean that he could not give his children a certain amount of liberty and responsibility. But it’s never the children who decides how much freedom and responsibility to give to their Father, but it’s always the other way around. 

The above verse is also yet another verse which confirms that a church gathering is often 1) away from home and 2) in a building and 3) RULED by someone. Here the church of God is CONTRASTED with a home, just like so many other verses.  We don’t always take the church with us, but we can GO to a church, and we can even be thrown out of a church by a person who is not even a true believer:

 3 John 1: 9I wrote unto the church: but Diotrephes, who loveth to have the preeminence among them, receiveth us not. 10Wherefore, if I come, I will remember his deeds which he doeth, prating against us with malicious words: and not content therewith, neither doth he himself receive the brethren, and forbiddeth them that would, and casteth them out of the church.

The Holy Ghost has made some people overseers over a flock, to feed the church of God. Paul knows that after his departure grievous wolves will enter in among ”you” (the listeners here were the elders in the church of Ephesus, but this concerns all of us) and that’s why he wants them to take heed.

Acts 20:28Take heed therefore unto YOURSELVES, and to all the FLOCK, over the which the Holy Ghost hath made YOU OVERSEERS, to feed the CHURCH OF God, which he hath purchased with his own blood.29For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in AMONG YOU, not sparing the FLOCK.