Etikettarkiv | lögn

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

omvändelseAtt som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt ”inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna ”alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska ”älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom ”Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

”…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som ”drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar ”stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden ”Du skall icke döma….”, och ”Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igenomvändelse 2

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt ”Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”. 

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. ”Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med ”Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver ”Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis ”drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.

Annonser

Kristna som sprider förtal, skvallrar och reser upp halmgubbar

viskaDet är lätt hänt att inte ens kristna människor är medvetna om att de ibland behandlar andra människor på ett sätt som de själva inte vill bli behandlade, trots att de egentligen är väl medvetna om vad Bibeln säger om kärleken och behandlingen av andra. De kanske själva upprepar Matt. 7:12 som en pik till andra, utan att inse sina egna tillkortakommanden på den fronten.

Matt. 7:12 Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.

Det är framför allt en stor risk för förtal, mobbing, lögner, skvaller och uppresta halmgubbar när det handlar om människor (motståndare) som har åsikter som man själv inte håller med om. På det politiska området skulle man kunna kalla detta för ”det goda hatet” (som inte är ett dugg bättre än andra fomer av hat), och det betyder ungefär att ”ändamålen helgar medlen” där man räknar med att vissa människor faktiskt får tåla lite förtal och skvaller eftersom de har så vrickade idéer och inte förtjänar en bättre behandling. Att man själv kanske tillskrivit dem vrickade idéer, samt även vinklat på sanningen till deras nackdel, kanske man glömmer i sin iver att kasta smuts på en grupp människor som man bestämt sig för att aldrig tycka om.

Det finns vissa tekniker som används för att kasta smuts på folk i en diskussion

Halmgubbar – Att resa upp en halmgubbe innebär att man tillskriver människor åsikter de inte har, och sedan spenderar tid på att argumentera emot dessa åsikter – som alltså ingen inblandad har. Ibland kan argumenten emot halmgubbarna låta väldigt logiska och helt fantastiska, men vad spelar det för roll när ingen inblandad ens har åsikterna som kritiseras?

Skuld genom sammankoppling – Genom att peka ut en likhet mellan en motparts åsikter och en annan persons åsikter (ofta en klandervärd person såsom Hitler) så kan man därmed antyda att motpartens åsikter även i andra frågor måste klandervärda. Eftersom vi alla brukar ha ett antal likheter med andra människor så kan man använda denna argumentation i princip vilka sammanhang som helst.

Elephant hurling – Handlar om när man hänvisar till imponerande fakta/stöd som support för sin ståndpunkt  utan att faktiskt lyckas bevisa ståndpunkten eftersom den fakta som man hänvisar till är undermålig eller inte ens existerar. Man kanske hänvisar till olika websidor, källor, människor, statistik, men när man studerar dem närmare så ser man att stödet inte finns. Man skulle också kunna använda sig utav mycket vevande med armarna, stora ord och dramatiska utrop, där man låter och syns mycket utan att få fram sakargument. ”Massor av människor håller med mig”, eller ”Alla tycker så” är också prov på elephant hurling.

Dimridåer – När man lägger ut dimridåer uttrycker man sig på ett sådant sätt (ofta med stora ord) så att man döljer besvärande fakta. Det är lättare att lägga ut förvillande argumentation – dimridåer – om man använder mycket text.

Ad hominem attacker – När man förolämpar personer och kallar dem epitet, i stället för att fokusera på sakfrågan. Ofta börjar förolämpande epitet komma när man saknar bra argument.

Avledningsmanövrar Villospår (red herring). Man kanske lägger ut texten på ett sidospår för att leda bort fokuset från själva sakfrågan, och för att slippa besvärande följdfrågor.

Vi får döma, men vi ska döma rätt!

En del kristna får för sig att man inte får döma någon överhuvudtaget (samtidigt som de själva dömer…), men Bibeln lär ut att vi faktiskt får döma OM vi har kunskap nog för att kunna döma rättvist. Det är inte säkert att man får tillräckligt med information bara genom att läsa om en person eller om en grupp av människor i media – inte ens om tidningar och TV förmedlar samma nyhet. I Sverige är det framför allt journalister på den rödgröna sidan som har makten i media, och enligt undersökningar  är det framför MP som är populärt bland journalister, följt av V. Det innebär förstås att mediagranskningen riskerar att bli vinklad, och gemensamt för svensk media brukar vara den kritiska inställningen (för att inte säga hatet) till SD. En annan typisk syndabock i media brukar vara Israel och judarna, och enligt en annan undersökning så är just svenskarna mest avogt inställda gentemot Israel i hela Europa.

M a o så kan vi inte luta oss tillbaka och tryggt lita på tidningarna eller TV-rapporteringen. Vi kan inte hävda att man dömt rätt  med hänvisning till att ”alla säger ju så…”, eller ”det står ju i tidningarna”, när vi vet att journalister drivs av en likartad agenda. Ändå är det just media som många kristna åberopar när de dömer, trots att de inte gått direkt till källan (personen eller personerna i fråga) för att ge de anklagade chansen att försvara sig. Kristna borde ”hellre fria än fälla”, och inte ansluta sig till ett drev utan att ha hämtat information frånbåde försvar och åklagare.

Däremot är det som sagt inte fel i sig att kritisera åsikter som man inte håller med om, men då ska man helst 1) se till att det inte är en halmgubbe eller att man inte övergeneraliserar, 2) se till att man har låtit den anklagade få komma till tals från källan direkt – utan mellanhänder. Annars finns det en risk att vi dömer en orättfärdig dom. Det här är förstås självklarheter, men det är uppenbart att även kristna kan vara så förblindade i sin kamp mot människor som de uppfattar som obibliska (fastän de kanske inte alls är det) att de inte märker att de glädjer sig åt negativa rapporter om dessa människor, samt ansluter sig till den rådande smutskastningskampanjen. Av någon anledning så antar de att även Gud glädjer sig åt att kristna hjälper till att tillskriva människor åsikter de inte har, för att sedan kunna gå med i hetsjakten och attackera dessa åsikter.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!

Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.

Ord. 24:28 Vittna inte mot din nästa utan orsak, inte vill du bedra någon med dina läppar?

Matt. 7:1 Döm inte, så blir ni inte dömda. 2 Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.3 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4 Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? 5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA.

Sprid inte falska rykten eller skvaller

Även kristna kan göra sig skyldiga till att gå med i helt onödiga mobbar-drev. Genom mobbning och förtal så kan vi dessvärre driva en människa till depression och självmord. Ofta är det inte en enda sak som får en människa att suicidera, utan det kan vara flera faktorer som spelar in. Att bli anklagad för något negativt som man är oskyldig till och att få denna nyhet spridd i media, kan vara en av faktorerna till att en människa tar steget att suicidera. Det är inte särskilt roligt att känna sig hatad och känna att människor tittat snett på en. Kristna människor ska helst se till att inte vara en bidragande faktor! En dag ska vi bli dömda för varje onödigt ord som vi sagt.

2 Mos. 23:1 Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne.2 Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål.

Jak. 3:5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.

Ord. 3:30 Gräla inte med någon utan orsak, då han inte har gjort dig något ont.

Ord, 11 9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.

Vi ska använda samma sorts vikt när vi dömer

Det är så lätt hänt att anse att övertramp är ”undantag” när det gäller en grupp av människor som vi föredrar (samtidigt som vi yrkar på att vi måste vara villiga att förlåta och att ”ingen är perfekt”, etc), samt att  vi dömer en grupp som vi ogillar på ett helt annat sätt. Då kanske vi i stället kallar övertrampet för dessa människors ”sanna ansikte” och att det är typiskt för gruppen. Vi kanske dömer människor och grupper beroende på hur mycket negativt vi kan läsa om dem i media.

Ord. 20:10 Två slags vikt och två slags mått, Herren avskyr bådadera.

Ord. 20:23 Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.

3 Mos. 29:15 Du skall inte handla orätt när du dömer. Du skall inte hålla med någon för att han är fattig och du skall inte vara partisk för den som har makt. Du skall döma din nästa med rättvisa.

3 Mos. 19:35 Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. 36 Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.

Förtala inte människor, och tillskriv dem inte åsikter de kanske inte harmegaphone

Att sprida osanningar om andra människor eller grupper är att förtala dem. Det är samma sak om man sprider negativ information om människor som man tar för givet är sann men som inte är det. Innan vi sprider ut negativa omdömen om andra människor så borde vi noga se till att det vi vidarebefordrar faktiskt är sant. Inte ska väl vi kristna vara medskyldiga till att förtal frodas och sprids?

Ibland måste givetvis även negativ information få spridas, men gör gärna en liten ansträngning för att se till att det du sprider har stöd i verkligheten. Alla kan vi givetvis missta oss trots att vi kollar upp information, men många gånger kan dessa missförstånd undvikas om vi går till KÄLLAN DIREKT i stället för att nöja oss med information från ett håll som dessutom räknas som den anklagade personens motståndare. 

Ord. 10:18 Den som döljer hat har falska läppar, den som sprider förtal är en dåre.

3 Mos. 19:16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

Jer. 18:18 Men de sade: ”Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger.

2 Kor. 12:20 Jag är rädd att jag vid min ankomst skall finna er annorlunda än jag skulle önska, och att ni skall finna mig annorlunda än ni skulle önska. Jag är rädd att jag skall finna strid och avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal och skvaller,högmod och oordning.

1 Tim. 3:11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt.

Jak. 4:11 Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

1 Pet. 2:1 Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.

1 Pet. 3:16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.

Du skall icke ljuga eller komma med falskt vittnesbörd om andra

Att med flit uttrycka halvsanningar om sin nästa är att skvallra och förtala. Att förtala genom halvsanningar är också att ljuga. Det behöver givetvis inte vara fel att uttrycka sig negativt om enskilda individer eller om grupper (det kan t o m vara nödvändigt för att kunna varna andra), men då är det viktigt att vi först gör vårt bästa genom att kontrollera sanningshalten. Vi själva vill förmodligen inte förtalas utan orsak, så varför förtala andra?

2 Mos. 20:16 Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

3 Mos. 19:11 Ni skall inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.

Matt. 15:19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.

Ord. 24:28 Vittna inte mot din nästa utan orsak, inte vill du bedra någon med dina läppar?

Förlåt människor  – hur länge ska du hålla deras övertramp emot dem?

En del kristna är snabba på att tala om för andra att de snabbt måste förlåta, även om de råkat ut för individer som gjort sig skyldig till grova övertramp under en längre tid som de vare sig ångrar sig eller ber om förlåtelse för. Men samtidigt kan dessa påtryckande kristna själva vägra att förlåta andra människor som inte alls gjort sig skyldiga till överträdelser (utöver halmgubbar). Det kan exempelvis handla om partiledare som blir dömda för sina företrädares ageranden, och dessa ageranden blir de påminda om igen och igen – vilket är tecken på ovillighet att förlåta  – trots att det som sagt inte ens handlar om de dömdas egna ageranden. Partiledare borde inte behöva be om förlåtelse för vad deras företrädare sagt och gjort.

Matt. 18:35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

Lukas 6:27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.

1 Joh. 2:9 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret.—11 Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret.Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.

1 Joh. 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

1 Joh. 4:20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.

Ps. 41:8 De som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker ut sådant som skall skada mig

Om man är kristen men svär precis innan man dör, kommer man till helvetet då?

älgJag tror att synd alltjämt separerar oss från Gud, och att Satan ljög som lovade Eva att man INTE dör om man är olydig mot Gud. (”Ni skall visst inte dö!”, var hans fagra men osanna löfte.) Eftersom det är många kristna som inte håller med mig – då de fått för sig att ”frälst av nåd” betyder att man numera har råd att synda emellanåt och även att vi inte ens KAN sluta synda – så brukar jag, och andra som tror som jag, ofta få frågan som lyder ungefär såhär:

Tänk dig att en sant kristen och rättfärdig man hamnar i en bilolycka – en kristen som gjort många goda gärningar i sitt liv – och skrämd av olyckan så svär han tilll precis innan han dör – eller låt oss säga att precis innan han dör så LJUGER han för en person som sitter bredvid honom. Hamnar han i helvetet för ett sådant misstag?!

De tror då att man fastnat i en fälla och att man då moloken måste erkänna ”OK, kristna får väl synda trots allt, och vi kan förmodligen synda samtidigt som vi är frälsta”, men så långt behöver det verkligen inte gå. Det räcker egentligen med att visa att man kan ställa frågan också åt det andra hållet: ”Hur många synder kan en kristan göra och ändå vara frälst?” För Adam och Eva räckte det med en synd för att orsaka separation från Gud och DÖD. Den fiktiva händelsen om synden före bilolyckan är statistiskt sett väldigt osannolik, och vi kanske ska akta oss för att bygga teologiska läror på något som kanske inte ens inträffat. Det korta svaret man skulle kunna ge är att endast Gud kan ge den rätta domen eftersom endast han känner en människas hjärta, men det finns flera punkter som jag skulle vilja ta upp i sambandet som kanske hjälper oss att hitta svaret.

  • Om händelsen verkligen handlar om en sant kristen man med en stark relation med Gud, så borde den helige Ande arbetat i hans hjärta och leda honom bort från synder – såsom fula ord och lögner. OM en kristen person ändå syndar så borde den helige Ande ögonblickligen ge personen ett mycket dåligt samvete, för inte syndar väl en sant kristen person utan att ens vara medveten om det eller känna skuld? En sant kristen person borde väl sätta lögnen i halsen? Det dubbla kärleksbudet handlar om att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv, så alla former av elakheter handlar då om att missa detta bud. Då inkluderar jag inte motiverad kritik av en annan människa, eller irritation, ilska, besvikelse, uppgivenhet, osv som man kanske kan känna gentemot en annan människa, eftersom det inte är synder i sig.
  • Gud känner givetvis mannen som dog och om det verkligen handlar om en sant kristen man som agerat utanför sitt vanliga ”jag”, så kanske Gud även ger honom ett par minuter extra tid för att han ska omvandla sin skam till omvändelse och därmed förlåtelse? För, återigen, om det handlar om en person med den helige Ande så borde ett okristet beteende leda till ett skrikande samvete och en omedelbar reaktion. Om det däremot handlar om en person som faktiskt syndar ibland genom lögner, svordomar, förtal, fusk, hånfullhet gentemot andra, osv, och inte verkar bekymra sig nämnvärt, då kanske Gud inte ger någon respit.
  • Jag har själv råkat ut för en allvarlig bilolycka (jag krockade med en buss), och i själva krockögonblicket så var uppenbarligen det mest naturliga för mig att tala i tungor, för det var nämligen det som låg närmast till hands och därför det som jag gjorde. Jag har hört liknande historier från andra som varit med om olyckor och andra plötsliga händelser. Att då höra att det skulle vara naturligt för en kristen att svära till, låter för mig helt otroligt för då kan man undra vad som finns en en sådan persons hjärta? Bibeln säger Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen”.
  • Vi ska dömas efter vad vi vet och efter vår vilja att just lära känna Guds vilja och vara nära honom: Rom 2: 12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.
  • Det är inte JAG (och de som håller med mig) som har hittat på att synd separerar oss från Gud och att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, utan det är ju Guds ord. Hur mycket man anser sig kunna tänja på hans regler, och ändå anse sig ha ryggen fri, är förstås något man måste se upp med för Jesus säger att om vi vill vara hans efterföljare så ska vi förneka oss själva och bära vårt kors dagligen. JA, det finns plats för misslyckanden för Gud är barmhärtig och förlåter ett ödmjukt hjärta, men han ser även om vi inte menar vår omvändelse utan tar hans förlåtelse för given när vi tillåter oss själva att synda på nåden.
  • Bibeln gör faktiskt lite skillnad på ”synd” och ”synd”, och det handlar ofta om vårt samvete som vi inte kan hålla hemlig inför Gud. Men människor kan även förhärda sitt samvete så att de inte längre känner någon skuld för hur de lever sina liv, och då dömer Gud ett förhärdat hjärta som de själva orsakat. Se bland annat denna bloggartikel om vad synd är. Jesus sa till Pontius Pilatus i Joh. 19:11 att de som överlämnade honom till Pilatus hade en större skuld.
  • Om personen i bilolyckan skulle ha onda avsikter, exempelvis om han skulle ha vapen i bagaget och på väg att råna en bank, så vore det något djupt ondskefullt i en sådan människa eftersom han ju ämnat agera hjärtlöst mot andra människor trots att han lärt känna Gud. Då handlar det inte om att låta ett fult ord slinka ur munnen, utan det handlar om en ond gärning som måste ha planerats långt innan han ens satte sig i bilen, och  som innebär att han INTE älskar andra som sig själv. Skulle han dö innan han kommer fram till banken och innan han kommer på bättre tankar, så dör han i sin synd. Även om han inte hunnit utföra det han planerat.
  • Vi kan lugnt låta Gud vara vår domare, och vi vet att han är fullständigt rättvis. Låt oss inte hamna i något dike där vi går synder för svåra eller för lätta, för då urvattnar vi synden. Att frestas är ingen synd, men däremot att falla för frestelser, och att i onödan såra någon av misstag är ingen synd, såvida vi inte uttrycker oss väldigt ovist – och om och om igen.

misstag

DN – som en kvällstidning i jakt på sensationer

I helgen gjorde Dagens Nyheter valet att trots bättre vetande ta in en falsk nyhet i sin tidning. De skriver att en pingstpastor gjort sig skyldig till en våldtäkt, trots att Pelle Hörnmark, nationell pingstföreståndare i Sverige, klart och tydligt gjorde klart att personen inte är ordinerad eller avskild pastor hos dem och förmodligen ingen annanstans heller. Det borde väl pingstföreståndaren veta bättre än DN, så då är det väl bara att rätta sig efter detta? Men, nej. Man kan gissa varför DN valde att köra vidare på begreppet ”PINGSTPASTOR” trots att de var medvetna om att det var en lögn. Tänk vilken tacksam rubrik detta blev, och tänk hur många fler nyfikna läsare som det förmodligen  resulterade i. Att skriva att en ”kristen person”, eller ”kristen bönegruppsledare” utfört en våldtäkt låter inte alls lika spännande. Fanstastiskt att en kvällstidning som Aftonbladet valde att ändra sina felaktiga uppgifter direkt, men inte en dagstidning som DN. Jag prenumererar inte längre på DN sedan en tid tillbaka, men jag saknar lördagskorsorden en hel del…

Skulle journalisterna på DN vara lika modiga om det handlade om att tillskriva en muslim (t ex en muslimsk imam) något sådant, trots att sanningen inte riktigt överensstämmer med det skrivna? Det har jag svårt att tro. Vissa gupperingar får man helt enkelt inte kränka – såsom muslimer och homosexuella – (självfallet ska man inte tillskriva NÅGON person, yrkesgrupp eller religion ett falskt begrepp eller felaktigt agerande oavsett vem/vilken det handlar om) men det känns ofta som kristna är undantagna till den regeln och en grupp som förväntas ”tåla” lite falska anklagelser och kränkningar då och då.

Definition of slander:  Oral or written communication of false statements injurious to a person’s reputation. A false and malicious statement or report about someone.

I det här fallet handlar det inte om en person utan en yrkesgrupp – nämligen pingstpastorer.

Artikel i Dagen

Satans lögn är ”Ni skall visst inte dö”, men synd leder alltjämt till döden

Satans eviga lögn: ”Ingalunda skall ni dö” (1917)

Satans list och välbekanta lögn till Eva i Eden (1 Mosebok 3:4) går igen idag fast vi kanske inte inser hur vanlig lögnen är. Satans enda mål är att försöka få oss att SYNDA. Varför det? Jo, för hans slutmål är att hindra så många människor som möjligt från att bli frälsta och komma in i Guds rike. Hans förhoppning är att vi hamnar i HELVETET och det är det han strävar efter varje minut så länge som han fortfarande går fri. För att förmå Eva att synda fick han henne att tro att SYND LEDER INTE TILL DÖD. Det är precis tvärt om vad Gud sade:

1 Mosebok 2:17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du DÖDEN DÖ

Att synda mot Gud (i det här fallet att äta en förbjuden frukt) leder till andlig DÖD. Just i Adam och Evas fall ledde deras synd också till fysisk död eftersom de blev utkastade från Eden och inte längre kunde nå den livgivande frukten. Adams synd orsakar även fysisk död till alla hans efterkommande (och vi drabbas av andlig död om vi själva syndar).

Varje gång vi dunkar en syndare i ryggen och säger ”Allt är väl med din själ och Gud älskar dig som du är” så förmedlar vi Satans lögn. Detta gäller även om personen vi dunkar i ryggen ser sig själv som kristen och tror på Gud. Vi kanske gör detta i all välmening och bara vill vara ”snälla” och ”uppmuntra”, men det är ändå Satans gift som vi sprider ut eftersom vi ”uppmuntrar” en person att välja fel väg. Ibland är det snällare att säga till människor sådant som de kanske egentligen INTE vill höra (fast man kan ändå förmedla sanningar på ett smidigt sätt). Det kanske inte alls är populärt att säga till en människa att han/hon måste sluta synda och i stället bära sitt kors dagligen. Även Petrus ville ”vara snäll” mot Jesus när han försökte förmå Jesus att inte välja lidandets och dödens väg.

Matt. 16:22 Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»3 Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»

Även sant kristna kan lockas av sina begär och välja att leva i synd. Om även Kung David, som var en man av Guds eget hjärta, kunde välja att leva i synd ca ett år innan han omvände sig så kan vem som helst frestas att välja en liknande väg. Bibeln säger att synd=död och det gäller ALLA. Frälst som ofrälst. Det finns inte två sorters syndare 1) Frälst syndare: Troende person som lever i synd men som alltid är förlåten, och 2) Ofrälst syndare: Ej troende person som lever i precis samma synd som personen i punkt 1 men som INTE är förlåten. Förlåten blir man i båda fallen endast om man erkänner sina synder och OMVÄNDER sig (och naturligtvis tror på Gud).

Det finns många falska läror som Satan kan använda sig av för att förmå svaga kristna att lockas till synd och hamna i fördärvet. Predestinationsläran, läran om ”en gång frälst alltid frälst”, läran om arvsynden, läran om att nåden alltid täcker synder, läran om det saliga bytet (att vi har fått Jesus rättfärdighet och han tagit vår synd, vilket innebär att Gud ser oss som rättfärdiga även om vi lever  orättfärdigt), läran om ”ingen kan sluta synda får då dog Jesus för oss i onödan”, läran att synd endast leder till reducerade gåvor i himlen och trubbel här på jorden, etc. Dessa läror ger oss ursäkter för att synda. Jag tror inte det betyder att kristna därför med glädje kastar sig in i diverse synder utan några som helst betänkligheter (fast det kanske finns sådana också) utan jag tror snarare att risken gäller svaga kristna som brottas med någon synd och som kan lockas att fortsätta pga att vi ger dem en falsk trygghet när vi påstår att synd inte leder till döden bara de tror på Gud och gör sitt bästa. Eftersom det finns finns människor som känner sig otroligt frestade av vad världen kan erbjuda och som har svårt att hålla sina köttsliga begär under kontroll, så kan det innebära att de helt enkelt är nöjda om de överhuvudtaget kommer in i himlen. Om de då får för sig att de faktiskt kan ha några av sina synder och sin frälsning samtidigt, så ger vi dem en bedräglig trygghet när vi förlamar dem genom att inte motivera dem att bryta sitt syndiga mönster. De tror ju att de är frälsta i alla fall eftersom de ju ”tror på Gud”.

Synd = död, för både kristna och icke kristna: 

Rom 6:16 I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.

Rom. 6:20 Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst; 21men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju DÖDEN. 22Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. 23Ty den lön som synden giver är DÖDEN, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 8:6Och köttets sinne är DÖD, medan Andens sinne är liv och frid. 7Köttetssinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 8Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.— 13Ty om i leven efter köttet, så skolen I ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.

Jakobsbrevet 1:15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon DÖD.

Jakob 5:19 BRÖDER, om någon bland ER går vilse, bort från sanningen och någon omvänder honom, 20. så skall han veta, att den som omvänder en syndare från hans villoväg, frälser EN SJÄL FRÅN DÖDEN och skyler över mängd av synder.

Upp. 21:8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra DÖDEN.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot SJÄLEN.

Galaterbrevet 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Mark 9:47 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna

Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte LYDER Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?