Tag Archive | Paulus

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Abraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han “också” tror att vi blir frälsta av “tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro “allena“, om vi med det menar en tro som inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4 egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ²När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. “Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är “eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller “moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i “det dubbla kärleksbudet“, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:¹⁷Då sade Herren: “Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? — ¹⁹Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”²⁰Sedan sade Herren: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.²¹Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.“²²Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. ²³Och Abraham gick närmare och sade: “Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? ²⁴Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?²⁵Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över. Vi kan lära oss att:

Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
“Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:³Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: “Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” ⁴Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: “Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?⁵Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” ⁶Då sade Gud till honom i drömmen: “Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. ⁷Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”⁸Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. ⁹Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: “Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
Abimelek hade inga problem med att “tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” ²Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”³Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁵Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.“—-¹¹Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.”¹²Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—¹⁵Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶“Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.—¹⁹Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara “tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av “tro allena“.

Paulus i Romarbrevet

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—⁹Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga “En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han “förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? ²Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁴Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹²Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶Därför heter det “av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —¹⁹Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. ²⁰Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. ²¹Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.²²Därför “räknades det honom till rättfärdighet.“²³Men dessa ord “det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull ²⁴utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, ²⁵han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:⁸I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.⁹I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—¹⁷I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälsta

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:²¹Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?²²Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,²³och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:³¹Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³²och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”³⁹De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR. ⁴⁰Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham.

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Guds hela vapenutrustning i Efesierbrevet – som vi gör väl i att ta på oss

Apr15

Paulus ger oss bra tips om hur vi ska kunna stå starka och stå emot djävulens listiga angrepp, och det är vi själva som måste se till att ta på oss Guds hela vapenutrustning för att gå segrande ur varje strid. Gud tänker inte kasta över oss en vapenutrustning utan att vi själva är med på det, men han erbjuder oss däremot skyddsmaterialet som han hoppas att vi ska ta på oss för att kunna stå starka. Skälet till att vi behöver denna utrustning är att vi på det sättet kan stå emot (hålla stånd) på den onda dagen och behålla fältet. Väljer vi att leva våra kristna liv utan att ta på oss delar av utrustningen, och kanske bara utnyttjar den vid ett fåtal tillfällen, så får förstås Satan utökade chanser att anfalla oss och även vinna. Satan känner till våra akilleshälar och vet var han ska anfalla, så det är förstås olistigt att då välja att stå mer eller mindre oskyddade mot hans angrepp.

Ef. 6:¹⁰Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. ¹¹Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. ¹²Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. ¹³Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.

Här är alla tipsen:

¹⁴Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som BÄLTE kring era höfter

och kläd er i rättfärdighetens PANSAR

¹⁵och sätt som SKOR på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.

¹⁶Tag dessutom trons SKÖLD. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.

¹⁷Tag emot frälsningens HJÄLM

och Andens SVÄRD som är Guds ord.

1) Det är viktigt att vi håller oss till sanningen och att vi avhåller oss från att ljuga, sprida halvsanna rykten och förtal. Att med flit tillskriva människor åsikter de inte har är också att ljuga, så vi måste vara försiktiga med hur vi uttrycker oss för att vara goda mönster för Guds församling.

2) Vi måste leva RÄTTFÄRDIGT, vilket innebär att vi måste avhålla oss från synd. Det är de som GÖR rättfärdighet som får ärva Guds rike enligt Bibeln. Vi får inte Jesus rättfärdighet överförd till oss på minsta vis, så efter att vi blivit renade från vår synd i Jesu blod måste VI undvika att smutsa ner oss med ännu mer synd – vilket vi har kapacitet att göra med hjälp av den helige Anden.

3) Vi måste alltid vara beredda att sprida Guds ord, svara på frågor varför vi är troende och göra vad vi kan för att besvara människors funderingar och kommentarer som har med evangeliet att göra (egentligen apologetik). Vi kan vara människofiskare på en rad olika sätt och vi blir välsignade och uppmuntrade av att ta på oss “evangelium-skorna” och sprida den kristna tron till andra. Det är egentligen vad livet går ut på och det är så vi ska vandra. Vi kan lära oss att lyssna på Guds röst för att höra hur han vill leda oss och bättre kunna fungera som hans verktyg.

4) Vi kan lyfta berg med hjälp av tron. Om vi lyder de övriga punkterna kan det bli lättare för oss att tro på under och tecken, och vi kan se i Bibeln att människors TRO ofta är relaterad till om de blir friska från sjukdomar eller inte när andra lägger händerna på dem och ber för dem. Men alla blir förstås inte helade från sjukdomar alla gånger och hela tiden, för då skulle ju ingen någonsin dö. Vi kan få vår tro att växa genom att leva nära Gud, och vi kan riskera att bli ljumma i vår tro om vi inte tillbringar tid i bön och bibelläsning.

5) Hjälmen skyddar huvudet och hjärnan, och vi kan andligt talat skydda våra hjärnor från att bli exponerade av dåligt inflytande och frestelser. Vi kan undvika dåliga TV-program (och faktiskt undvika TV överhuvudtaget om det krävs), destruktiva sånger, spelhallar och andra miljöer och situationer som vi vet inte är upplyftande för våra själar utan snarare tvärt om. Ibland är det inte alltid vi som bestämmer våra miljöer, men för det mesta kan vi kontrollera vårt “intag” av influenser utifrån. Det vi ser och hör riskerar att bli det som vi uttrycker med vår mun, så det är lämpligt att kontrollera tankarna genom att inte släppa in vad som helst i våra hjärnor.

6) Jesus vann sin strid i öknen mot djävulen genom att bemöta hans snedvridna bibelkommenterer med Guds sanna ord. Satan är mycket duktig på att citera Bibeln, men om vi inte läser verserna i sitt rätta sammanhang så kan vi hamna i vilka läror som helst och tvingas att ändra även andra verser för att de ska passa ihop med den falska grund som vi själva kokat ihop. Djävulen gav till slut upp när han inte fick någon fångst trots flera försök att få Jesus på fall genom frestelser, och Satan lämnade sedan Jesus ifred. Vi måste träna oss själva att bli korrigerade av Guds ord, och att inte vara för stolta när vi upptäcker att vi kanske inte alltid greppat läget om bibeltexter, och då vara villiga att ändra kurs om bibelverser visar oss att vi haft fel. Villoläror undviks genom att vara trogna Guds ord i stället för att vika sig för majoriteten, och Satan får mindre yta att attackera om vi visar att vi hellre lyder Guds ord i stället för hans (Satans) tolkningar. Dessvärre finns det kristna som i alla tider visat en ovilja att ändra sig om de blivit överbevisade av Guds ord i Bibeln, och föredrar i stället att tro på människotraditioner, “den stora strömmen” eller lärda människor som de är imponerade utav.

Sist men inte minst så rekommenderar Paulus oss att göra allt detta under STÄNDIG ÅKALLAN OCH BÖN. Vi ska alltid be i Anden, vaka och hålla ut i bön för alla de heliga – som ju sprider Guds ord till vilsna hjärtan. Det är även en bra väg till personlig tillfredsställelse.

¹⁸Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. VAKA därför och håll ut i bön för alla de heliga. ¹⁹Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd.²⁰För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.

Låt ingen lura dig med tanken att de andliga gåvorna har upphört och inte längre gäller. Det är precis vad Satan vill att vi ska tro så att han kan hindra oss från att använda de andliga gåvor som Gud har gett oss.

Om SPÄDBARN i Kristus som dricker MJÖLK i stället för fast föda – 1Kor. 3:1-3

Apr10

Mjölken hos korinthierna

Om Paulus inleder ett brev eller ett kapitel med att adressera människor som BRÖDER, borde detta inte innebära att han samtalar med andligt levande och frälsta människor? Jo visserligen, men bland dessa bröder så kan det ändå finns människor som hamnat snett, som ar mer att lära eller som helt enkelt inte är kristna överhuvudtaget pga synd. I 1 Kor. 5 så kan vi läsa just om ett sådant fall – om en man som var mitt i den kristna församlingen i Korinth men som var ond och syndade grovt genom leva tillsammans med sin fars hustru. Paulus gjorde det klart att den mannen inte hade någonting i denna församlingen att göra och måste avlägsnas från dem och lämnas till Satan med hopp om att han en dag skulle återvända till Gud, vilket du kan se i detta inlägg. Vilken pastor som helst kan vända sig till sin församling och säga “bröder” även om det förhåller sig så att någon eller några av dem faktiskt inte lever som de ska. Om en pastor kallar sin församling bröder och systrar så betyder det inte att pastorn godkänner och accepterar samtligas livsstilar eller faktiskt inte ens ser var och en som en sann kristen bror eller syster om de lever i oomvänd synd (vilket man inte alltid vet). På samma sätt är det med Paulus. Bara för att han kallar en grupp för bröder så är det alltså ingen garanti för att han stödjer allt det som de kan tänkas syssla med och inte heller att de kommer fortsätta att vara bröder även i framtiden även om de lever i rebelliskhet mot Gud.

1 Kor. 3:1 BRÖDER, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. ²MJÖLK gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller,³eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?

Ingenstans här säger Paulus att köttsliga människor ändå är kristna. Paulus verkar uppleva det ibland som att han måste tala till dessa korinthier ungefär som när han talar till en person som blev frälst alldeles nyss och som därför måste lära sig från grunden hur man bör leva som en kristen. En nyfrälst person måste precis som ett spädbarn börja med mjölk innan hon går över till fast föda, men om personen aldrig går över till fast föda är det något som är fel. (Skulle inte vem som helst bli orolig om ett spädbarn aldrig visade intresse för fast föda utan bara ville fortsätta att dricka mjölk år efter år?) Då visar ju personen att hon inte har något intresse av att gå vidare, utan kanske försöker hitta ursäkter för att få stanna på det enkla initiala stadiet utan att ta på sig mer ansvar och tid för att bli en sann lärljunge som sprider Guds ord och hjälper andra. Paulus skulle däremot inte kräva att en nyfrälst person som tidigare inte känt Jesus, måste börja sprida Guds ord och undervisa andra samma dag som hon själv blivit frälst. Det krävs ingen bibelskola för att kunna sprida Guds ord men en viss mån av undervisning måste en person ändå ha, och möjlighet måste ges så att personen själv kan läsa mer i skriften om vem Jesus är, och hur man bör behandla andra. Alltså ett “mjölk-stadium”. För en del kan det vara ett enormt stort steg att ens komma till detta stadiet om de kommer från verkligt dystra bakgrunder med en hård livsstil, och det kanske krävs en lång period av mjölk innan man kan stå på egna ben och undervisa andra.

I 1 Kor. 3 så VARNAR Paulus korinthierna eftersom de måste ta sig i akt för att inte vara avundsjuka på varandra och starta ständiga strider, för om de lever på det sättet så menar Paulus att de lever som alla andra och alltså är KÖTTSLIGA. Vilken bild ger oss Paulus om en som är köttslig?

Rom. 8:⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ¹³Om ni lever efter köttet kommer ni att DÖ. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni LEVA.

Gal. 5:¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. ¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Galaterbrevet 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt LIV.

Även Petrus menar att vi riskerar våra själar om vi lever efter köttet:

1 Petrusbrevet 2:11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.

Paulus fortsätter samma kapitel (1 Kor 3) med att ge ytterligare en varning där han visserligen menar att dessa korintiska bröder är Guds tempel (alltså om de lever som de ska och är i Jesus Kristus) MEN att de ändå kan gå förlorade om de skulle fördärva detta tempel. Alla kristna har den helige Ande och är alltså Guds tempel, men detta är ingen garanti för att vi alltid kommer att välja den väg som den helige Ande vill leda oss på och därför är den helige Andes närvaro heller ingen garanti för att vi kommer att ärva Guds rike. Rättare sagt så har vi en garanti för att vi kristna är arvingar med en plats i Guds rike MEN garantisedlar kan kastas bort och även rivas sönder. Löftet är att vi kommer att ärva riket om vi håller ut till slutet och det är en helt fantastisk sanning som vi alla erbjuds! Hjälpen att leva rätt kommer från den helige Anden:

1 Kor. 3:¹⁶Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.¹⁸Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis.

Mjölken hos hebreerna

Paulus klagar även i Hebreerbrevet på att församlingsmedlemmar blivit “tröga att lyssna“. Det behöver förstås inte betyda att samtliga av de som han skrev till var skyldiga till detta, men det var ändå ett allmänt problem. Paulus menar att de BORDE för länge sedan ha tagit sig ur mjölkstadiet för att själva bli lärare, men förmodligen är det slapphet och ljumhet som har gjort att de dittills aldrig intresserat sig för att gå vidare. Kanske ville de leva kvar med en fot i världen och fortsätta att låtsas att de är hjälplösa nyfrälsta som behöver andra som leder dem vid handen, men vi kristna måste själva ta vårt ansvar och någon gång ta oss vidare för att kunna bli de som Jesus tänkt att vi ska bli. Vi kan visserligen inte fungera som människofiskare om vi inte fått evangeliet riktigt klart för oss, men då måste vi som sagt se till att vi lär oss så pass mycket att vi kan gå vidare från inledningsfasen som inte är tänkt att vara för evigt utan är en temporär fas. Vi kan aldrig bli fungerande arbetare om vi lever kvar i mjölkstadiet och visar ointresse för att ta oss vidare.

Hebr.5:¹⁰och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.¹¹Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. ¹²Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver MJÖLK, inte fast föda. ¹³Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. ¹⁴Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.

Paulus fortsätter med en varning att det finns kristna som faktiskt tagit del av den helige Ande och smakat på den himmelska gåvan men som ändå kan avfalla. Läs mer om detta i detta inlägg.

Hebr. 6:1 ¹Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ²med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. — ⁴Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande ⁵och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter ⁶men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.—¹¹Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, ¹²så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.

Petrus säger att vi måste längta efter “den andliga mjölken” för att växa upp till frälsning.

1 Petrus. 2:¹Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.²Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, ³då ni nu har smakat att Herren är god.

Bibeln uppmuntrar kristna att diskutera och framföra skäl för sin tro – apologetik

Mar4

1 Petrus 3:¹⁵— Var ALLTID beredda att SVARA VAR OCH EN som begär att ni FÖRKLARAR det hopp ni äger

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ FRÅN DÖDEN och överskyler många synder.

Det är alltså inte fel av kristna att resonera, diskutera och lägga fram bra argument för sin tro, utan snarare något som uppmuntras i Bibeln. Personer som inte alls är troende kan på det sättet låta sig övertygas om evangeliet och bli kristna, och personer som visserligen betraktar sig som kristna men som missuppfattat bibelsektioner kan bli upplysta och bli fria från sina villfarelser. Det gäller framför allt de personer som tror att de kan ha både sin synd och sin frälsning samtidigt. Det är heller inte fel att kristna försvarar sig mot felaktiga påståenden och rykten, men givetvis inom rimliga gränser. Vidare når vi sällan framgång om vi har en hård ton i våra diskussioner, och det gäller att inte sjunka till samma låga nivå som de vi diskuterar med om de väljer en aggressiv taktik. Om en diskussion verkar urarta och bli otrevlig för att en deltagare inte är mogen nog för en dialog så kanske det bästa alternativet är att upphöra med att diskutera, och vi får helt enkelt använda ett gott omdöme när vi avgör hur vi ska agera.

En ren iver behöver i sig inte betyda att dialogen urartar, utan kan vara ett tecken på ett brinnande intresse och det behöver inte vara fel, men det kan lätt missuppfattas som aggressivitet så det gäller att se upp. Var och en kanske tror att deras egen väg är den rätta (och konstigt vore det väl annars) men en bra dialog handlar om att lyssna trots att vi är helt övertygade om vår egen (rätta) åsikt. Kanhända att vi upptäcker att det vi alltid trott faktiskt inte har stöd i Bibeln? På så sätt fick jag själv ändra uppfattning gällande min syn på arvsynden som jag hela tiden tagit för given var sanningarnas sanning, men som jag upptäckte inte alls lärs ut i Bibeln – inte ens i Romarbrevet 5. Det började med en artikel som jag läste och som övertygade mig, men jag läste även diskussioner och apologetik och då blev jag ännu mer övertygad. Nu inser jag att idén är gnostisk och ingenting som de gamla kyrkofäderna (före Augustinus) lärde ut.

En del kanske tror att det är fel att diskutera med tanke på verserna nedan:

Lukas 9:⁵Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem.” (+ Matt. 10:14 och Markus 6:11)

Matteus 7:6 Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Men då handlar det om människor som inte tar emot budskapet, stänger dörren och säger att de inte vill höra. Om man efter några försök märker hårda hjärtan som vägrar lyssna så slösar man förmodligen bort tiden på att diskutera med dem, och det är bättre att använda sin tid mer vist. Men vi måste hela tiden tänka på att det kanske finns andra lyssnare med i bilden. Det kan hända att den som du samtalar med är omöjlig att nå och visar det på alla tänkbara sätt, men det kan också hända att det finns andra lyssnande öron i samma rum och personer som är nyfikna på det du säger och börjar ta det till sig. Det är inte ens säkert att dessa lyssnare som lurar i bakgrunden ens yttrar sig, men ändå lyssnar på din argumentation och kanske tycker att den är rimlig. Det kan alltså vara på sin plats att predika med tanke på DEM. Vi ska använda vår tid VÄL. Upptäcker vi att det finns hopp kan det vara värt att fortsätta, men om du gjort flera försök och det är stängda dörrar överallt så måste du överväga om du kanske skulle sprida Guds ord på andra ställen där det finns mer hopp? Det finns helt enkelt gränser.

I Bibeln kan vi se att Paulus verkligen använde sin tid med att diskutera, argumentera, resonera och övertala människor.

Apg. 28:²³De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte ÖVERTYGA dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen. ²⁴Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ²När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—⁷Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 17: ²Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna ³och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” ⁴Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

Apg. 17:¹⁷Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. ¹⁸Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg. 19:⁸Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. ⁹Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.¹⁰Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Det grekiska ordet dialegomai (1256 Strongs) betyder diskutera, resonera, argumentera, konversera, predika eller samtala med någon/några. Därifrån har vi fått vårt ord “dialog”. Dialegomai används inte i verserna ovan men här nedan ser du exempel på ordet används i Nya Testamentet. Tyvärr är Svenska Folkbibeln väldigt försiktig med ordet och väljer ofta att rätt och slätt översätta ordet med “samtala”, men det säger inte så mycket vad slags samtal det handlar om. Det grekiska ordet ger uttryck för en resonerande samtalsform där man lägger fram argument för sin ståndpunkt för att få andra att förstå och låta sig övertygas. Jag gör en notering efter varje vers med hur ordet översätts i King James Bible som här kommer närmare grundspråket.

Markus 9:³³De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: “Vad var det ni talade om på vägen?” ³⁴De teg, eftersom de på vägen hade TALAT med varandra om vem som var störst.

KJV: disputed

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. ²Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater SAMTALADE han med dem utifrån Skrifterna ³och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda.

KJV: reasoned

Apg. 17:¹⁷Han SAMTALADE nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. ¹⁸Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

KJV: disputed

Apg. 18:⁴Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.⁵När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias.

KJV: reasoned

Apg. 18:¹⁹De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och SAMTALADE med judarna.

KJV: reasoned

Apg. 19:⁸Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. ⁹Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.¹⁰Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

KJV: disputing, disputing

Apg. 20:⁷Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus SAMTALADE med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.⁸Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. ⁹I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus TALADE så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död.

KJV: preached, preaching

Apg. 24:¹²Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig DISKUTERA med någon eller ställa till oroligheter bland folket. ¹³Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.

KJV: disputing

Apg. 24:²⁵Men då Paulus TALADE om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: “Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

KJV: reasoned

Hebr. 12:⁵Ni har glömt den UPPMANING ni får som söner:

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet,

när du tuktas av honom.

KJV: speaketh

Judas 1:⁹Men när ärkeängeln Mikael TVISTADE med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: “Må Herren straffa dig.”

KJV: disputed

Se mer verser om tillrättavisning och varningar i den här bloggartikeln

Har Gud gett människor ögon som inte ser och öron som inte hör? (Rom. 11:8)

Feb24

Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag (Rom. 11:8)

Gud är verkligen inte den som orsakar så att vissa stackars människor blir så pass andligt blinda och döva så att de inte kan söka eller finna honom, och sedan STRAFFAR dem på domedagen för att de har mage att inte söka honom eller tro på honom (som han själv förhindrade). Men om däremot MÄNNISKOR vänder honom ryggen och gör sina hjärtan stenhårda så kan Gud till slut utlämna dem till ett ovärdigt sinnelag – som de hela tiden själva varit ute efter. OM Gud nu var tvungen att göra människor andligt blinda och döva så borde ju det betyda att de INTE var andligt blinda och döva från början, eller hur? (Det är framför allt en fråga för de som har en reformert/kalvinistisk inriktning och som tror att Gud först måste “väcka” människor så att de ska kunna tro på honom och göra gott.) När vi går igenom de avsnitt i Bibeln som handlar om människor som är andligt blinda och döva så kan vi se att i samtliga fall så är det de själva som orsakat deras tragiska belägenhet. Vi kan också se att Gud FÖRVÄNTADE sig att Israel skulle söka honom och lyda honom eftersom han tydligt visat sig för dem och uppvisat många mirakel. Men eftersom de genom historien visat sig vara motsträviga och rebelliska så har han med rätta varit vred på sitt folk som vägrat ge upp sina falska gudar och sina djupa synder. I Rom 11:7-11 så refererar Paulus till Jesaja, så det är viktigt att vi studerar sammanhanget i Jesaja för att förstå varför människors ögon och öron tillsluts. Gör vi det ser vi att det är deras eget fel.

Rom 11:⁷Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. ⁸Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag. ⁹Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. ¹⁰Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.¹¹Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.

Jesaja 29:9 Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker.¹⁰Ty Herren har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare.¹¹All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: “Läs detta,” så svarar han: “Jag kan det inte, den är ju förseglad.” ¹²Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: “Läs detta”, så svarar han: “Jag kan inte läsa.”¹³Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴Se, DÄRFÖR skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.

Jesaja 44:9 De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa. Deras egna vittnen ser inget och förstår inget. Därför måste de komma på skam.—17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: “Rädda mig, för du är min gud.” ¹⁸Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.¹⁹Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd att han säger: “En del av det har jag bränt upp i eld, på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?” ²⁰Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ eller tänka: “Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?”

Ps. 69:22 De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.²³Låt deras bord framför dem bli en snara och en fälla för de säkra. ²⁴Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser, låt deras höfter ständigt vackla. ²⁵Utgjut din vrede över dem, låt din vredesglöd hinna upp dem.

Jesus uppmanar här nedan folket att TRO PÅ LJUSET så att inte mörkret övervinner dem. OM vi väljer att tro på honom så kan vi bli ljusets barn. Eftersom Jesus uppmanar oss till detta så betyder det att vi har chans att uppnå det han utlovar, och det gäller oss alla. Trots att Jesus gjorde många mirakel så trodde fariséerna inte på honom, och det beror på att de inte ville komma till ljuset för att få liv. Då blir de i stället förblindade när de är kvar mörkret.

Joh. 12:³⁵Jesus sade till dem: “Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. ³⁶Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.” När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.³⁷Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad? ³⁹Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: ⁴⁰Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig.

Joh. 3:¹⁹Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

Joh. 12:38 är en referens till bland annat detta avsnitt:

Jesaja 6:9 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: “Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: “Här är jag, sänd mig!” ⁹Han sade: “Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa.¹⁰Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.“Då frågade jag: “Hur länge, Herre?” Han svarade: “Till dess städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.¹²Herren skall sända folket långt bort, och ödsligheten skall bli stor i landet. ¹³När bara en tiondel är kvar i det, skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek, av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls. Den stubben skall vara en helig säd.”

Jämför också med nedan parti där vi kan se att Paulus beskyller människorna själva för sin blindhet och dövhet:

Apg 28:²³De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen.²⁴Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. ²⁵Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: “Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder ²⁶när han sade: Gå till detta folk och säg: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte inse.²⁷TY detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och DE SLUTER sina ögon, SÅ ATT de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. ²⁸Därför skall ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna.”

Andra verser i Joh. 12 visar på människans fria vilja och ansvar att söka och komma till Gud. Självfallet skulle Gud aldrig stänga dörren för människor för att sedan fråga dem varför de aldrig sökt honom. Vi kan läsa att det finns ett alternativ att faktiskt förkasta Jesus, och självfallet är detta emot Guds vilja.

Joh. 12:²⁵Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. ²⁶Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.—⁴²Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.—⁴⁶Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.—⁴⁸Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.

Nedan kan vi läsa om människor som inte vill ha något med Gud att göra, och som har ögon som inte ser och öron som inte hör. De anses vara dåraktiga i Guds ögon för att de försatt sig i en sådan situation. Självfallet skulle aldrig Gud orsaka så att människor gör uppror mot honom, och vi kan läsa att det är deras MISSGÄRNINGAR som får dem att bli separerade från Gud och gå miste om allt det goda.

Jer 5:¹⁹Om ni då frågar: “Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?” skall du svara dem: “Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”—²¹Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd! Ni har ögon och ser inte, ni har öron och hör inte.—. ²³Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. ²⁴De säger inte i sina hjärtan:”Låt oss frukta Herren, vår Gud, honom som ger regn i rätt tid både höst och vår och som ger oss de bestämda skördeveckorna.”²⁵Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller detta goda borta från er. ²⁶Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor. De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur, de sätter ut snaror och fångar människor.²⁷Som en bur full av fåglar så är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit stora och rika, de har blivit feta och skinande.²⁸Deras onda gärningar vet inte av någon gräns, de dömer inte rättvist, de verkar inte för den faderlöses sak och hjälper inte den fattige att få sin rätt. ²⁹Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta? ³⁰Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.³¹Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när slutet på detta kommer?

Ännu fler verser som visar att människor har ögon som inte ser och öron som inte hör – pga att de själva gjort sina hjärtan hårda

Hes. 12:²“Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, EFTERSOM de är ett upproriskt folk. ³Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk.

Sakaria 7:10 Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”¹¹Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. ¹²De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. ¹³Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.

Ps 135:15 Hednafolkens avgudar är silver och guld, verk av människohänder. ¹⁶De har mun men talar inte, ögon men ser inte,¹⁷de har öron men hör inte, ingen andedräkt finns i deras mun.¹⁸De som har gjort dem kommer att likna dem, ja, alla som förtröstar på dem.

5 Mos. 29:²Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt vad Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land, ³de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren. ⁴Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra.—¹⁸Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, ¹⁹så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.²⁰Herren skall inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och nitälskan skall då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren skall utplåna hans namn under himlen. —²⁴ja, alla folk skall då säga: “Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?”²⁵Och man skall svara: “Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land. ²⁶De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem.

Markus 8:¹⁷Jesus märkte det och frågade dem: “Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt? ¹⁸Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg ¹⁹när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?” De svarade: “Tolv.”

Verser som visar att människor kan och bör söka Gud så att de kan finna honom och få liv

Jeremia 29:13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni sökermig av hela ert hjärta.

Jesaja 55:6 Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

1 Krönikeboken 28:9 Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.

2 Krönikeboken 15:2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: “Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er

Rom. 10:¹⁶Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger:Herre, vem trodde vår predikan? ¹⁷Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. ¹⁸Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar. ¹⁹Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. ²⁰Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. ²¹Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.

Jesaja 65:1 Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: “Här är jag, här är jag.“²Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar, ³ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren

Jesaja 45:19 I hemlighet har jag inte talat på en mörk plats på jorden. Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar: “Förgäves skall ni söka mig.” – Jag är Herren, som talar sanning och förkunnar vad som är rätt.—Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.

Fariséerna gjorde det dåliga valet att inte följa efter Jesus, lyssna på honom och försöka förstå honom och evangeliet. I stället försökte de att hitta fel så att de skulle kunna få skäl att sätta dit Jesus inför Stora Rådet. Därför talade Jesus i liknelser. Ville man förstå honom så hade man möjligheter till det, men om man beslutat sig för att i stället söka efter fel och göra sitt hjärta hårt så fanns även detta alternativ. Om människor varit förutbestämda till himmel eller helvete redan innan jordens början så hade förstås Jesus inte behövt tala i liknelser för att dölja något som redan är dolt. Om vissa människor är utvalda till frälsning så skulle det inte spela någon som helst roll om Jesus talade i liknelser eller inte eftersom människors kunskap och förutbestämda slutdestination inte skulle kunna ändras på minsta vis.

Lukas 8:¹⁰Han svarade: “Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.

Jesus varnar sina lärljungar i samma kapitel att de måste ta sig i akt på vad de hör och att de måste handla efter vad de hörsammat, vilket betyder att det finns en risk för motsatsen:

Lukas 8:⁸Ge därför akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha.—²¹Han svarade dem: “Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det.”

Vi kan komma till Gud och lära känna honom, och Bibeln säger inte att vi först måste “väckas” på något sätt för att kunna komma. Gud kallar oss och vi måste välja att komma eller inte. Kommer vi till honom så måste vi först tro att han är, och då har vi även möjlighet att få vet mer om DJUPEN i Gud. Vi kan alltså få ännu mer vishet och ledning.

Hebr. 11:⁶Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom.

1 Kor. 2:⁹Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.

Romarbrevet 1

Det finns inget bättre avsnitt än Rom 1:18-32 för att visa på hur människor tar avstånd från Gud trots att de vet bättre. DÄRFÖR utlämnade Gud dem till ett ovärdigt sinnelag.

Rom. 1:¹⁸Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.²⁰Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.²¹Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²²De påstod att de var visa, men de blev dårar. ²³De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. ²⁴Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. ²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.²⁶Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. ²⁷På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. ²⁸Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. ²⁹De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. ³⁰De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, ³¹är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ³²Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Gud hatade inte Esau innan han föddes, och utvalde inte Jakob till frälsning

Feb18

Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag (Rom 9:13)

Gud hatade Esau, men inte innan han föddes, och vi måste fundera på om det fanns en orsak till att Gud hatade Esau och om det handlar om PERSONEN Esau eller om FOLKET /LANDET som härstammar från Esau.

Jakob och Essau är inte bara individer utan också folk och länder. Rom. 9 handlar inte om individer utvalda till frälsning utan om folk som har sitt ursprung i dessa två personer, om att Jakob är utvald till att föra Messias in i världen och framför allt om Guds rättighet att frälsa människor på det sättet som han själv bestämt – nämligen genom människors TRO och inte pga att vara född jude. Esau var en person som sålde sin förstfödslorätt men som fortfarande förväntade sig att behålla den när det var dags för sin Fars välsignelse, vilket förstås visar på ett kortsiktigt tänkande och ett kallt hjärta. Romarbrevet handlar Paulus försök att få judarna att förstå att de ingalunda bör förvänta sig en självklar plats i himmelriket bara för att de är födda judar och för att lagen gavs till dem, och de bör ta noga akt på det som hände Esau. Han hade visserligen förstahandsvalet att få välsignelsen i egenskap att vara förstfödd, men sumpade ändå chansen när han sålde den rätten till förmån för sin yngre bror. Det är en bra jämförelse vad gäller judar och hedningar, där judarna än idag visar ifrån sig Jesus som Messias och där hedningarna i stället tog emot evangeliet. Vi har alla en chans till frälsning, och kravet är då TRO och inte att ha rätt nationalitet och föräldrar. 1 Mosebok säger att två folk fanns i Rebeckas moderliv

1 Mos. 25:23 Herren svarade henne:“Två FOLK finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre.”²⁴När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁵Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.²⁶Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.

Det finns inga indikationer att Gud skulle hata någotdera av barnen vid denna tidpunkt, vilket är ganska naturligt eftersom det handlar om bebisar som inte kan skilja på gott och ont. Det står att den äldre skall tjäna den yngre och det är värt att notera att personen Esau aldrig tjänade personen Jakob vid något tillfälle. Däremot är det en annan femma vad gäller nationerna som kom från dessa individer.

Paulus säger att Israel inte är alla som kommer från Israel, och med det menar han att sanna Abrahams barn i andlig mening är de som visar sin TRO såsom han gjorde, och inte de som nödvändigtvis är fysiskt släkt med personen Abraham. Det var också från Abrahams säd som Messias skulle komma. En person är alltså inte frälst för att ha den rätta härkomsten utan genom TRO, vilket är hans eget val och ansvar. Alla ges möjlighet att söka och finna Gud.

Rom. 9:⁶Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, ⁷och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.⁸Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. (SFB)

Rom. 9:⁷Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»⁸Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd. (1917)

Enligt Paulus här nedan är barn neutrala och kan inte göra vare sig gott eller ont, och han talar om Guds “beslut att välja“, men detta ska INTE tas som att Gud väljer ut några personer på måfå som han beslutar sig för att frälsa, utan det handlar om Guds rättighet att sätta vilka villkor som han själv vill för frälsningen. Om nu Gud väljer att människor ska bli frälsta av TRO och inte för att vara född jude så har Gud all rätt att göra detta, och han väljer helt på egen hand att det inte ska vara en viss härkomst, lag eller gärningar som ska stå som grund för frälsningen, för då hade ingen blivit frälst. Goda gärningar och laglydnad kan inte åtgärda de lagförbrytelser som människor redan gjort sig skyldiga till – men därmed inte sagt att gärningar och laglydnad inte har någonting med frälsningen att göra och att vi kan bli frälsta dem förutan. De som accepterar Guds kallelse, och som visar sin tro med gärningar såsom Abraham, är i sanning Abrahams barn och har rätt till Guds rike. Återigen, frälsning via tro och inte genom att ha rätt sorts släkt och/eller att kunna förtjäna sin frälsning med något vi gör (eller tror). Vi är frälsta genom Guds nåd (barmhärtighet) och inte för att vi förtjänar det.

Rom. 9:¹¹Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. ¹² ¹³Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Rom 9:¹¹(For the children being not yet born, neither having done any good or evil, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him that calleth;) ¹²It was said unto her, The elder shall serve the younger. (KJV)

1 Mos. 25:²⁷Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. ²⁸Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.

Nedan i Hebreerbrevet varnar Paulus människor för att inte ta de rätta besluten vad gäller sin livsstil. De riskerar att gå miste om Guds nåd, och det finns en risk att bitter rot vållar skada. Paulus gör en liknelse med Esau som gjorde ett mycket dåligt val när han lämnade sin förstfödslorätt för ett mål mat.

Hebr. 12:¹⁵Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. ¹⁶Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. ¹⁷Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

Hebrews 12¹⁷For ye know how that afterward, when he would have inherited the blessing, he was rejected: for he found no place of repentance, though he sought it carefully with tears. (KJV)

Det finns en bok i Bibeln som heter Obadja och fokus där är Edom/Esau. Skälet för Guds hat gentemot Esau handlar om detta:

Hjärtats övermod, v. 3
Våld mot sin broder Jakob, v. 10
För att han inte ingrep när Jakob attackerades, v. 11
För att han såg ner på sin broder när han drabbades av olycka, v. 12
För att han drog in i staden och deltog i plundringen, v. 13
För att ha slagit ner och överlämnat deras flyktingar, v. 14

Obadja 1:6 Hur genomsökt skall inte Esau bli! Hans dolda skatter skall letas fram!⁷Till gränsen skall de driva dig ut, alla de som stod i förbund med dig.8 Skall jag inte på den dagen, säger Herren, förgöra de visa i Edom och allt förstånd på Esaus berg? ⁹Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran, och var man på Esaus berg skall bli utrotad och dräpt.¹⁰För våld mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.—14 Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag.

Romarbrevet 9:13 är en referens till Malaki där vi liksom i Obadja kan läsa om “Esaus berg” osv:

Rom. 2: 1 Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: “På vilket sätt har du älskat oss?” Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren. Jakob älskade jag,³men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler.⁴Om Edom säger: “Vi är krossade, men vi skall åter bygga upp ruinerna”, så säger Herren Sebaot: De bygger upp, men jag skall riva ner. De skall kallas “ogudaktighetens land” och “det folk som Herren är vred på för evigt”. ⁵Era ögon skall se det, och ni skall säga: ” Herren är upphöjd utöver Israels gränser”.

”De” är hatade. Det handlar om allt det folk som kommer från Esau. Så Paulus syftar på folket från Esau och inte på individerna Esau och Jakob. “Jakob älskade jag men Esau hatade jag” handlar alltså om folk och nationer. Gud hade skäl att hata både personen Esau och folket som kom från honom. Esaus beslut (emot Guds vilja) att gifta sig med hedniska kvinnor och avgudadyrkare påverkade hans direkta avkomma och även hans barnbarn, barnbarnsbarn, osv. Traditioner och kulturer påverkar oss och det kan vara svårt att klippa trådarna gentemot det onda runtomkring.

Ex. 20:⁵Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, ⁶men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

Men även Jakobs släktingar kunde förstås handla emot Guds vilja.

Amos 6: 8 Herren, Herren har svurit vid sig själv, säger Herren, härskarornas Gud: Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans palats. Jag skall utlämna staden med allt som finns i den.

ROMARVÄGEN TILL FRÄLSNING saknar den viktigaste kärnan

Feb4

Jag är definitivt inget stort fan av “Romarvägen till frälsning” (från engelskans “The Romans’ road to salvation“), av den enkla anledningen att denna påstådda frälsningsväg är långtifrån komplett och faktiskt missar det allra viktigaste – nämligen grundkravet på OMVÄNDELSE för att ens kvalificera sig till frälsning. Jesus började sin evangelisationsbana på jorden med att predika “Omvänd er, för himmelriket är nära”, och likadant gjorde Johannes Döparen före honom.

Kravet på omvändelse för att få evigt liv

Lukas 13:³Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Lukas 5:32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Lukas 24⁴⁷och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸Ni är själva vittnen om detta.

2 Kor. 2:10 Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till FRÄLSNING. Men världens sorg leder till död.

Apg 11:18 När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: “Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.”

Apg 26:20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

Hebreerbrevet 6:1 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud

Men vad säger Romarvägen till frälsning?

Romarvägen till frälsning tar aldrig upp detta utomordentligt viktiga villkor utan fokuserar bara på löftena och gåvorna. Romarvägen till frälsning är tänkt att vara en systematisk miniväg till frälsning genom att metodiskt följa några nyckelverser från Romarbrevet som kortfattat utgör hela det nödvändiga frälsningsförloppet som vi människor måste ta oss igenom för att nå himmelriket. Det finns ett antal versioner av Romarvägen till frälsning, men jag har nedan tagit upp alla de verser som brukar användas. Framför allt i de engelskspråkiga länderna så är det inte helt ovanligt för evangelister att använda Romarvägen till frälsning som en metod för att få människor att bli frälsta, och det finns numera moderna appar att ladda ner i sina mobiltelefoner som bygger på detsamma.

Frågan är dock om människor verkligen blir frälsta eller om de bara tror att så är fallet? Utan omvändelse kan människor inte bli frälsta eftersom ingen kan bli frälst i sina synder, så att underlåta att informera om detta kan leda till villfarelser och riskerar att invagga andra i en falsk trygghet. Människor kan tro att de är på den säkra sidan – trots sin synd – för att de följt denna väg som de tror är hela sanningen. Man måste förstås anta att människor som lär ut den här metoden bara vill väl, men det känns ändå angeläget att skriva en bloggartikel om detta eftersom en frälsningsavgörande pusselbit saknas och eftersom kristna borde varnas för att inte hamna i en “enkel tro”. Ingenting blir bättre av att vi låter vilseförda kristna vilseföra ännu fler kristna. Jag säger inte heller att de som lär ut denna metod nödvändigtvis är ljumma kristna (att de vill evangelisera och är angelägna om människors frälsning kan tyda på motsatsen) men jag säger bara att vi måste göra vad vi kan för att undvika risken att orsaka ljumhet hos människor. Vi måste göra som Jesus och varna människor för synden (som leder till slaveri), och uppmuntra dem att omvända sig.

Romans 3:¹⁰Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda¹¹ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.¹²Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

Kommentar: Den här versen är mycket vanlig att använda som stöd för att det inte finns några rättfärdiga överhuvudtaget och att även kristna är syndare och orättfärdiga. Vad folk inte alltid känner till är att Paulus som skrev Romarbrevet kallade sig själv för RÄTTFÄRDIG (+ helig och ostrafflig) och han citerade här ett par PSALMER där det står om både orättfärdiga och rättfärdiga människor. Bibeln berättar om en lång rad av rättfärdiga människor, såsom Noa, Abraham, Lot, Josef, Job, Simon, osv, och de kallades rättfärdiga just för att de lydde Gud och utförde goda gärningar. Läs mer i detta blogginlägg.

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER.

Rom. 3:²³Alla har syndat och saknar härligheten från Gud

Kommentar: Ja, alla HAR syndat vilket betyder alla (människor) som KAN synda – och förutom Jesus. Alltså inte bebisar och mentalt handikappade. Det här är en nyttig vers eftersom den visar att alla gjort sig skyldiga till synd och är i behov av en frälsare.

Rom. 6:²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Kommentar: Amen, Guds gåva är evigt liv. Gåvor är ingenting som man betalar för eller förtjänar pga att man samlar poäng el. dyl, men däremot kan det finnas VILLKOR för att få gåvor. De flesta som ger gåvor förväntar sig att mottagaren sträcker ut sin hand för att ta åtminstone ta emot gåvan och därmed visa att man faktiskt väljer att acceptera det som erbjuds i stället för att kasta den ifrån sig. Upptäcker vi att mottagaren tackar nej till gåvan (eller rätt och slätt kastar den i golvet) så väljer vi förmodligen att inte tvinga på personen gåvan som han uppenbarligen inte vill ha, utan vi väljer att ta tillbaks gåvan och behålla den själva – eller kanske ger en annan villigare mottagare. Gud har större villkor för sina gåvor än så! Han nöjer sig inte med att vi bara sträcker ut en hand för att ta emot det som ges. Vi måste OMVÄNDA oss för att kunna platsa som gåvomottagare. Frälsningserbjudandet är en gåva som erbjuds ALLA, men alla väljer inte att omvända sig eller tro på Jesus. Om någon får en gåva som han tar emot och sedan förstör eller kastar bort så är gåvan fortfarande gratis. Om jag skickar en gåva till en person som måste masa sig iväg till posten för att kvittera den, så är presenten fortfarande gratis även om han måste GÖRA något för att bli innehavare av den.

Rom. 5:⁸Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. (SFB)

Kommentar: 1917 års översättning kommer närmare grundtexten. “I vårt ställe” är i SFB översatt från grekiskans “hyper” som kan betyda “för“.

Rom. 5:⁸men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog FÖR OSS, medan vi ännu voro syndare. (1917)

Och det är förstås sant att Jesus dog för oss när vi var syndare. Hade vi varit rättfärdiga så hade han inte behövt dö för oss, och inte heller kan man säga att Jesus valde att dö för oss för att vi var en samling goda och rättfärdiga människor som var värda ett sådant offer. Att Jesus dör för oss betyder förstås inte att alla som han dör för blir frälsta (som kalvinister tror).

Rom. 10:⁹Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren^[c] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.¹⁰Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Kommentar: Det finns många verser som har med villkoren för frälsningen, och därför är det i många fall mer populärt att ta med de verser där villkoren INTE står med. Om endast en tom bekännelse på att Jesus är Guds son och Messias skulle rädda en individ och en tro att Gud uppväckt Jesus från de döda, ja då kan även demoner vara kandidater för frälsningen eftersom de inte har något problem med en sådan tro. Bibeln säger också:

1 John 2:²⁹Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Rom. 10:¹³Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Kommentar: Rom. 10:13 refererar till versen innan som förklarar att frälsningen är öppen för både judar och greker, och med det vill Paulus förklara att man inte blir frälst för att man är född jude och fått lagen, utan för att man har Jesus som sin Herre och åkallar honom som Guds son. Omvändelse är fortsatt en förutsättning.

Joel 2:32 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar.

Räcker det med att tro på att Jesus är Guds son och att bekänna och åkalla honom?

Matteus 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Alltså NEJ, eftersom en som i sanning tror på Jesus också GÖR hans vilja.

Johannes 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.—Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”—23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

Rom. 5: 1 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

Kommentar:Ja, en tro som visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död

Rom. 8:¹Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.

Kommentar: Notera att villkoret är att vi måste vara I KRISTUS JESUS för att inte vara fördömda. Jesus är vinstocken som vi måste hålla oss fast i.

Joh. 15:1 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen.²Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.— ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Rom. 8:³⁸Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter,³⁹höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Kommentar: Paulus talar om “oss” här. Vilka är det? Kapitlet startar med informationen att det handlar om de som är I KRISTUS JESUS (se ovan). Det är alltså de som är i vinträdet och bär frukt, och det är dessa som är kvar i Guds kärlek.

Joh. 15:¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek—¹⁴Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.

Några verser som BORDE vara med på denna Romarresa

Rom. 2:⁶Han skall ge var och en efter hans gärningar:⁷evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. ⁹Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken

Rom. 2:¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Rom. 3:³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Rom. 6:¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. — ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Rom. 8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.—¹³Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.

Rom. 12:²Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

Rom. 11:¹⁹Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.²⁰Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. ²¹Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. ²²Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen.

Summerat är alltså Romarvägen till frälsning en ganska riskabel resa. Man får intrycket att allt som krävs är en tro som inte behöver vara kopplad till gärningar, och det finns heller ingen information om att det finns risker för avfall. Det finns en oerhörd massa OM, men ingen av dessa finns med på Romarresan. Romarbrevet trycker mycket på att vi inte kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, och att vi måste GÖRA rättfärdighet för att vara rättfärdiga, men dessa verser kanske var alltför obekväma för att inkludera och ingenting som folk vill höra.

Det finns på denna väg inga som helst varningar för att SYND separerar oss från Gud eller att vi måste separera oss från världen och ta vårt kors varje dag för att vara värdiga att ärva Guds rike.

1 Joh. 2:¹⁵Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. ¹⁶Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen.

Den sanna vägen måste innehålla hela evangeliet. Inte bara om Guds kärlek och vilja att förlåta, och inte heller räcker det att vara medveten om att man gjort sig skyldig till att bryta Guds lag och därmed syndat. Vi måste förklara hur vi kan gå vidare från det stadiet och BORT från synden som alltjämt separerar oss från Gud. Vi bör INTE lära ut att vi FORTFARANDE är stackars syndare frälsta av nåd. Självklart är vi frälsta av nåd, men om vi omvänt oss och blivit renade från våra synder så ÄR vi rena och det är tänkt att vi i stället för att vara syndare ska vara Guds heliga barn vilket vi får hjälp att fortsätt att vara med hjälp av den Heliga Anden:

Titus 2:¹¹Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹²Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR

Detta är ett fantastiskt löfte! Gud lämnar oss inte i sticket.

1 Kor. 10:¹³Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Men sen ska vi komma ihåg att nivån på vår lydnad till Jesus är starkt kopplad till hur mycket tid vi lägger ner på tillbedjan, lovsång och Bibelläsning. Om vi är sparsamma på den fronten är det förstås mycket svårare att säga nej till världens frestelser.

Räddar Gud vissa människor från syndens slaveri ovillkorligt? (Rom. 6:17)

Jan16

Det finns kristna som menar att vi inte har något val gällande vilken Herre vi lyder eftersom vi är “slavar” under synden, och en SLAV är helt och hållet bunden under sin Herre utan något eget val. De menar vidare att det endast är GUD som kan göra oss fria från detta slaveri som är helt utanför vår egen kontroll, på samma sätt som det är en slavägare som bestämmer om/när hans slavar ska sättas fria. Självfallet kan vi inte bli fria (och renade från våra synder) utan att någon renar oss och möjliggör frihetens alternativ för oss, men vi har ändå valet att acceptera erbjudandet eller inte. Men dessa kristna (ofta reformerta) menar alltså att man är FÖDD till slav, och att man så förblir tills Gud – OM han så önskar – släpper oss fria. Det faktum att inte alla blir befriade från syndens slaveri skulle alltså innebära att Gud endast väljer att befria vissa medan övriga måste vara kvar i träldomen – helt enligt hans önskemål. De använder nedan verser för att försöka hitta stöd för detta resonemang.

Rom. 6:¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. —²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. —²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.

Men nedan är verserna i ett större sammanhang. Notera att Paulus verkar mena att vi absolut inte ska fortsätta att leva i synd nu när vi är Guds barn och blivit renade från vår synd. Han verkar koppla ihop vårt val att leva utan synd med att vi då lever enligt den nya människan och att synden då har berövats sin makt. Om vi väljer att inte synda kan (den andliga) döden inte drabba oss. Paulus säger inte att vi är befriade endast från STRAFFET för vår synd trots att vi fortsätter att synda, nej han säger att vi kan sluta synda SÅ ATT vi slipper straffet. Vi ska alltså LEVA för Gud vilket innebär att leva i helighet, och DÄRFÖR slipper vi straffet. Att inte låta synden härska innebär att vi inte ska låta våra lemmar (våra kroppar) utöva synd, för använder vi våra kroppsdelar till synd så är vi andligt döda enligt Paulus och då är det synden som regerar i våra liv och inte Gud. Paulus frågar sig om vi nu kan fortsätta synda för att vi inte står under lagen (hela den judiska lagen) utan under nåden. Nej, säger han och tillägger “Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, DÅ ÄR NI HANS SLAVAR och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?” Det är alltså VI som bestämmer vem vi vill vara slavar under, och lyder vi synden är vi alltså slavar under den och andligt döda. Det är heller inte Gud som kastar tärning och väljer ut vem som ska bli befriade från slaveriet, utan det är VI som har ansvaret att omvända oss och leva utan att låta våra lemmar synda. Valet är i våra händer, men skulle vi välja att låta våra lemmar synda så har vi inget annat val än att acceptera en andlig död. (Såvida vi inte omvänder oss förstås.)

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? ²Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? ³Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? ⁴Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. ⁵Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. ⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷Ty den som är död är friad från synd.⁸Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. —¹¹Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. ¹⁹– För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Paulus säger i kapitlet innan (Rom. 7:^{14) “}men själv är jag köttslig, såld till slav under synden”. Han talar om sig själv i jag-form men som den naturliga och köttsliga människan som han var innan sin pånyttfödelse. Han motsäger inte sin utläggning i Rom. 6 och Rom. 8 där han mycket tydligt säger att vi är DÖDA om vi lyder synden och alltså är slavar under den. Han säger ju till Romarna att de VAR syndens slavar men han gladde sig stort över att de sedan blivit slavar till Gud och rättfärdigheten. Evigt liv ges aldrig till dem som låter sitt kött lyda synden. (Se mitt blogginlägg om Paulus som var ostrafflig och fullkomlig här.)

Dessutom så stämmer det inte alltid att riktiga slavar inte haft någonting att säga till om i den Bibliska historien vad gäller sin status som slavar. Vi kan läsa att det fanns chans till frihet för dem, om de nu skulle välja den vägen.

2 Mosebok 21:⁵Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, ⁶då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

1 Kor. 7:21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.

Ef. 6:⁶Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. ⁷Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. ⁸Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.

Här är andra Bibelverser som visar på att vi inte är födda in i ett slaveri och att alla har en chans att komma ur slaveriet genom att bekänna sina synder och omvända sig till Gud. Han vill inte att någon ska gå förlorad. Notera det egna VALET i nedanstående verser och att det är den som GÖR synd som är syndens slav och inte fri.

Matt. 20:²⁶Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, ²⁷och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. (samt Markus 10:44)

Lukas 15:²⁵Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.— ²⁹men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.³⁰Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde

Joh. 8:³¹Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³²och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som GÖR synd är syndens slav. ³⁵Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”

Rom. 8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.—⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.—⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. .—¹³OM NI LEVER EFTER KÖTTET KOMMER NI ATT DÖ. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. ¹⁴Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. ¹⁵Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”

Titus 3:¹Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, ²att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. ³Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

Hebr. 2:14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, ¹⁵och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.

2 Pet. 2:¹⁸De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. ¹⁹De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty DET MAN BESEGRAS AV ÄR MAN SLAV UNDER. ²⁰Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. ²¹Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.²²Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Paulus varnade ofta judarna för att de skulle undvika att gå tillbaka till alla de gamla judiska lagarna med alla sina ceremonier (613 stycken totalt) nu när de blivit kristna och börjat leva i ett nytt förbund. Paulus menade att om galaterna skulle välja att omskära sig så borde de för att vara konsekventa lyda alla de andra buden också. Då skulle Jesus ha dött för dem helt i onödan. (Paulus var INTE upprörd för att galaterna ville återvända till de självklara moraliska buden som ingår i tio Guds bud, såsom att inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogna, etc.) “Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen” som Paulus säger i Gal. 5:18. Vi kan alltså fritt välja om vi vill låta oss ledas av Anden, och om vi väljer den vägen är vi inte under lagen. Anden leder oss alltid bort från synd och då är vi fria om vi låter oss ledas på den smala vägen. Att återigen bli slavar under ceremoniella lagar (och ofta människostadgar) är att vända ryggen åt det Jesus gjorde på korset för oss.

Galaterbrevet 2:4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

Gal. 4:¹Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt. ²Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt. ³På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.⁴Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, ⁵för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. ⁶Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: “Abba!^[a] Fader!” ⁷Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.⁸Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. ⁹Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? ¹⁰Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år

Gal. 4: 22 Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. 23 Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder—28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

Vad Bibeln säger om polygama och SAMKÖNADE äktenskap

Jan11

Bibeln har diverse regler gällande äktenskapet mellan man och kvinna, men aldrig mellan man och man, eller kvinna och kvinna, eftersom en sådan kombination är otänkbar.

Bibeln förklarar på de första sidorna i Bibeln att tankegången om äktenskapet är att en man ska lämna sitt hem och hålla sig till sin hustru, och att de sedan ska få barn. Inga andra alternativ för äktenskapet erbjuds. Om äktenskapet är det är tänkt att:

vara mellan man och kvinna
vara mellan två personer
inte vara mellan syskon
vara för hela livet

Syskonäktenskap var förstås helt legitimt i början av vår skapelse när Adam och Evas barn gifte sig med varandra, men då fanns det heller ingen som helst risk för defekta gener som kunde föras vidare och orsaka kroppsliga defekter i avkomman eftersom föräldrarnas gener var helt perfekta. Det var inte förrän vid tiden för Moses som syskonäktenskap förbjöds. Det finns INGA Bibliska exempel på samkönade äktenskap, vilket är förståeligt eftersom det är helt emot Guds skapelse och intention med oss människor och du kan läsa mer om vad Bibeln säger om utlevd homosexualitet här. Även om ursprungsidén är att ett äktenskap endast ska gälla två personer finns bibliska exempel på personer som frångått en sådan idealisk union för alla parter, och det är noterbart att INGA av dessa polygamiska äktenskap har varit lyckade. Det blir sällan lyckat om man går sin egen väg – emot Guds vilja. Men visst finns det chans för ånger och omvändelse.

Bibeln har EN hustru och EN man som ideal för ett äktenskap

Notera i verserna nedan att 1) trots så många exempel så finns det inga som stödjer samkönade äktenskap och 2) exemplen talar endast om TVÅ personer i äktenskapet. Om Gud hade velat ge stöd åt samkönade äktenskap eller polygamiska äktenskap varför finns det då inga verser som visar Guds uppmuntran till detta? Endast motsatsen kan vi läsa i skrifterna.

1 Mos. 2:²⁴Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.

Ords. 5:18 Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,—²⁰Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna och sluta en annans hustru i din famn?

Ords. 12:4 En idog hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben.

Ords. 18:22 Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån Herren.

Ords. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå:¹⁹örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Ords. 31:10 En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd.¹¹På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.¹²I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.

Ps. 128:3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn kring ditt bord. ⁴Ty se, så blir den man välsignad som fruktar Herren.

Predikaren 9: ⁸Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. ⁹Njut livet med EN HUSTRU som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.

Här nedan kan vi läsa om vad Mose lag säger och vad Jesus anser om äktenskapet

5 Mosebok 25:⁵När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger.

Matt. 22:²⁴“Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

5 Mos. 17:¹⁴När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: “Jag vill sätta en kung över mig, liksom alla hednafolk omkring mig”, —” ¹⁷Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla, och han skall inte skaffa sig mycket silver och guld.

5 Mos. 24:1 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, ²och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, ³och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, ⁴då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel

Matt. 5:³¹Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. ³²Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott

Matt. 19:⁴Han svarade: “Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna⁵och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?⁶Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” ⁷De sade till honom: “Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?“⁸Han svarade: “Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. ⁹Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.” ¹⁰Hans lärjungar sade till honom: “Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig.”

Mark. 10:²Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: “Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” ³Han svarade dem: “Vad har Mose befallt er?” ⁴De sade: “Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig.” ⁵Då sade Jesus till dem: “Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. ⁶Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. ⁷Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, ⁸och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. ⁹Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.” ¹⁰När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. ¹¹Han svarade dem: “Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. ¹²Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott.”

Paulus har mycket att säga om äktenskapet, och han ger många instruktioner för hur mannen och kvinnan i äktenskapet ska förhålla sig till varandra. Om Paulus hade varit öppen för polygama äktenskap och/eller samkönade äktenskap, borde han då inte ha skrivit lite om hur man ska förhålla sig till varandra i sådana äktenskap? Vi vet att mannen är kvinnans överhuvud i ett äktenskap och att hustrun inte bestämmer över sin kropp utan mannen och tvärt om, men hur blir det om det finns flera kvinnor eller män i äktenskapet? Paulus är helt tyst om detta, gissningsvis för att det är HELT UTESLUTET att något sådant skulle få förekomma. Det kan resten av Bibelns många texter om äktenskapet intyga. Kvinnan ska underordna sig mannen, men vilken man om det finns flera? Och hur är det om det inte finns någon man alls i äktenskapet?

1 Kor. 7:1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. ²Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. ³Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. ⁴Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.—¹⁰De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – ¹¹skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man – och en man får inte överge sin hustru.¹²Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.¹³Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. ¹⁴Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. ¹⁵Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. ¹⁶Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?—²⁷Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru. — ²⁹Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,—³³Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags,³⁴och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags.—³⁹En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.

Ef. 5:²²Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. ²³Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. ²⁴Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.²⁵Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, — ²⁸På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.²⁹Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, ³⁰eftersom vi är lemmar i hans kropp. ³¹Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. ³²Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. ³³Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

Titus 1:⁵När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. ⁶En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga

Kol. 3:¹⁸Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. ¹⁹Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem

Exempel på polygami i Bibeln

Gud är inget fan av vare sig polygami eller skilsmässa, men pga av människans egen vilja och hennes hjärtas hårdhet – så har han accepterat dem. Vad skulle egentligen alternativet vara om en man redan skilt sig, eller gift sig med flera hustrur och befläckat dem? Då står man ju inför fullbordat faktum och då gäller det att se till att på bästa sätt ordna resten av dessa människors liv så att ingen blir förfördelad. Det är inte säkert att Gud på denna tid under gamla testamentet skulle kräva att alla kvinnor (utom en) i ett polygamt äktenskap måste lämna hushållet och helt på egen hand försöka få tak över huvudet och regelbunden mat för dagen. På den här tiden fanns inte det stöd från samhället som vi är vana vid idag och därför var det väldigt viktigt – framför allt om det fanns barn inblandade – att man tillhörde ett hushåll för att uppnå en långsiktig trygghet för resten av livet. Om en kvinna inte längre är jungfru blir det väldigt svårt att klara sig på egen hand eftersom hon redan är en mans kvinna, vilket leder till att ingen annan man vill gifta sig med henne för att inte begå äktenskapsbrott. Så fort man avviker från det som Gud tänkt sig för oss (och Gud vill oss alltid det bästa) så orsakar det problem för en eller flera personer.

Noa var en rättfärdig man som tog sin enda hustru med sig på Arken, och likaså had hans söner endast EN hustru var. Självfallet fanns det inga exempel på samkönade äktenskap, vare sig i detta fall eller i resten av Bibeln mellan 1 Mosebok och Uppenbarelseboken. Det finns däremot flera exempel på polygam äktenskap och det allra första exemplet är Lemek som gifte sig med två hustrur. Enligt The book of Jasher (sekulär judisk historia) så skulle orsaken till två hustrur vara Lemeks önskan att ha en hustru som skulle föda hans barn medan den andra skulle kunna fortsätta vara smal, barnlös och tillgänglig. Att den andra hustrun inte fick barn skulle bero på att hon drack några sorts medikamenter som höll henne barnlös, men även denna hustru önskade så småningom att få barn och slutade därmed dricka denna medicin. Här kommer Bibelns exempel på polygami:

1) Lemek

1 Mos. 4:¹⁹Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. ²⁰Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

2) Abraham (1 Mos) lät sig övertalas av Sara att ta sig en annan hustru för att få barn – hennes kammarjungfru.

3) Salomo (1 Kung 11) hade 700 fruar och 300 bihustrur.

1 Kung. 11:⁴När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit.

4) Jakob (1 Mos. 29:30 ) lurades av Laban att gifta sig med två fruar,vilket därför inte var hans eget fel. Däremot var det hans eget val att även gifta sig med deras kammarjungfrur.

5) Esau (1 Mos. 26:34; 28:9), 6) Ashur (1 Krön. 4:5) 5), 7) Gideon (Domarboken 8:30), 8) Elkana (1 Samuel 1:2), 9) Kung David (1 Samuel 25:39-44, 2 Samuel 3:2-5; 5:13, 1 Krön. 14:3), 10) Rehobeam (2 Krön. 11:18-23) 11) Abia (2 Krön 13:21), 12) Jehoream (2 Krön 21:14), 13) Joash (2 Krön. 24:3), 14) Ahab (2 Kings 10), 15) Jojakin (2 Kings 24:15), 16) Belsassar (Daniel 5:2; 1 Krön 2:8)

Utöver dessa personer som hade flera fruar (ibland även både fruar och bihustrur/konkubiner) så fanns det på denna tid även människor som endast hade en fru (så officiellt inte polygami) men som ändå hade en eller flera bihustrur. Kung Saul är ett exempel på detta. Han hade en fru och en bihustru (2 Sam. 21:8). Inte heller ett sådant förhållande är något som Gud skulle ha godkänt eller uppmuntrat. Vi kan läsa om polygami i Mose lag och då som relaterat till lag och rättigheter – för att bevaka rättigheterna för de kvinnor som delar man med flera andra kvinnor. Det sista polygama äktenskapet i Bibeln rör sig om Jakobs äktenskap med sina fruar.

Annie Lööfs åsikter om Polygami 2013, exempel på debatt här i Aftonbladet

Annie Lööf, Centerpartiets partiledare, säger tack och lov att hon inte längre tror på polygama äktenskap. Hon skrev dock 2006: ”Denna fråga har blivit en bild för att förklara vad staten ska fixa och inte fixa. En rent ideologisk fråga. Jag tycker inte staten och lagar ska avgöra hur och med vem min granne eller jag själv väljer att leva. Det kan vi göra bäst själva. Skulle min granne välja två män och gifta sig med dem så skulle jag varken flytta därifrån eller bry mig. Det är hennes/hans val.”

Nu ska vi inte låta lura oss. Om vi skulle ha polygami i Sverige skulle i runda slängar 10 av 10 polygama äktenskap handlar om äktenskap mellan EN man och flera kvinnor. Om ett äktenskap inte behöver vara mellan en man och en kvinna, och om antalet i äktenskapet är fritt, varför kan då inte syskon gifta sig med varandra? T ex, två eller flera bröder? Varför kan inte en mamma och en dotter gifta sig? Varför kan inte ett kompisgäng gifta sig, åtminstone under den tid som de pluggar? Ska det finnas begränsingar i antal i ett polygamt äkteskap och var går gränsen? Kan en hel by gifta sig med varandra?

Någon har inte tänkt.

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Dec2

1 Kor. 2:¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Eftersom Paulus här säger att en oandlig människa (eller en “själisk” människa som det står i 1917 års översättning) inte tar emot det som tillhör Guds Ande och inte kan förstå, så är det ett mycket dåligt val att vara just en oandlig människa. Det bättre alternativet är förstås att vara en andlig människa så att vi kan ta del av hela Guds djuphet. Jag säger detta eftersom en del gärna vill tolka den här versen som att Gud på något sätt stänger frälsningens dörr för de flesta människor för att i stället välja ut några få lyckliga som han ger möjligheten att se hans ljus. Sanningen är ju att Gud vill att ALLA ska bli frälsta och han har därför gett alla en chans att söka honom och finna honom. Paulus talar om människor inte tar emot det som tillhör Guds ande, vilket visar att det faktiskt finns ett alternativ att göra det motsatta – att ta emot. Men om människor insisterar på att vända Gud ryggen, inte vilja söka honom, inte vilja be och inte vilja läsa hans ord i Bibeln, ja då är de oandliga människor som är kvar i mörkret, och då kan de heller inte förstå budskapet som de ju envist vägrar att ta emot. Det står i versen att oandliga människor inte KAN förstå det (som tillhör Guds ande) och det är just för att de inte VILL. Vägrar man att komma till ljuset kan man heller inte se ljuset.

Under Jesu tid var det de som följde honom som fick ta del av Guds ljus och få chansen att höra tolkningar av diverse liknelser, medan vissa fariséer valde att inte komma honom nära för att lära sig mer utan i stället höll sig på sin egen kant och diskuterade hur de kunde sätta dit honom och få honom dömd. Dessa fariseer är ett bra exempel på oandliga människor, och Romarbrevet 1 kan också lära oss en hel del om hur människor själva orsakar så att de förhärdar sina hjärtan.

1 Kor. 2:14 måste förstås läsas i sitt sammanhang.

1 Korinthierbrevet 2:1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.

“Hemlighet” kan även översättas med “Guds vittnesbörd”, så det handlar alltså inte om hemligheter som Gud väljer att ge endast några lyckligt lottade.

1 Kor. 2:⁴Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. ⁵Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.⁶Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.

Jämför ovan andliga kraft och vishet med andra verser om Andens kraft. Självfallet är “vishet” i form av förklaringar och resonemang kring detaljer i skriften också av stort värde, men först måste vi förstå själva evangeliets grund för att komma vidare.

Apg. 1: ⁴Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. ⁵Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.”

Apg. 1:⁸Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Markus 13:11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.

1 Kor. 2: ⁹Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. ¹¹Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. —¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.

Vi kan läsa ovan att Gud har berett “vad ögat inte har sett och örat inte hört” (alltså hemligheten) ÅT DEM SOM ÄLSKAR HONOM. Att älska honom är alltså villkoret för att kunna ta del av djupen i Gud. Vi kan också läsa att den ANDLIGA människan, till skillnad mot den oandliga människan, kan bedöma allt. Den andliga människan har ju valt att ta emot av det som Anden ger. Grunden i evangeliet är det primära som en Gudssökande bör ta del utav och det kan betraktas som “mjölk” och inte “kött” som är nästa nivå vad gäller vishet. 1 Kor. 2:14 säger inte att en oandlig människan inte kan ta emot någonting alls av Gud eftersom vi redan vet att alla har alla möjlighet att förstå och lära känna Gud tack vare en tydlig skapelse med alla tecken på design, ett samvete, skriftens profetior och tio Guds bud som manar människor att komma till honom och lyda honom.

Några andra verser som brukar användas när det handlar om idén att Gud inte skulle bry sig om att det stora flertalet är kvar i mörkret är de som står nämnda nedan. Jag har med grönt markerat de verserna som brukar nämnas för att försöka visa att vi alla är andligt döda ända tills Gud tar sitt magiska trollspö och gör oss levande (de som han vill) genom att ge vissa av oss förmågan att söka honom, tro på honom och finns djupheten i honom. Läs hela kontexten och du ser att människan har full valfrihet att lyda anden i stället för köttet.

1 Kor. 1:¹⁸Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. *) ²⁰Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. ²²Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. ²³Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

*) Jesaja 29: 13 Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.¹⁵Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: “Vem ser oss, och vem känner oss?”

Notera ovan att det inte finns någonting som säger att det inte finns något val vad gäller vår eventuella blindhet. Paulus hänvisar till Jesaja 29:14 där vi kan läsa om människor som väljer att låta sina hjärtan vara långt ifrån honom och som håller sig till människobud. Självklart sker detta emot Guds vilja. Han varnar oss från att gå den vägen. Världens vishet är en dårskap men det finns inget tvång att ty sig till världens vishet och välja fel väg.

Rom. 8 ¹Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. —⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. — ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.⁹Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom

Alternativen som står till buds är alltså att följa Anden eller köttet, och valet är fritt. Väljer vi att leva efter köttet blir vi andligt döda och separerade från Gud för vi lever då i fiendskap med honom och kan inte behaga honom. Vi lever ju då i synd! Om vi däremot väljer att leva efter Anden så finns ingen fördömelse för oss – men endast då.

Joh. 15:⁴Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. ⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. ⁷Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. ⁸Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.⁹Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.¹⁰Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.

Notera alla OM som står uppräknade. Vi kan inte göra någonting utan Jesus så därför är det ett listigt val att hålla sig till honom. Jesus manar oss att bli kvar i hans kärlek och det gör vi om vi håller hans bud. Han vill alltså att vi ska förbli i honom, vilket alltså inte är en självklarhet. Bär vi inte frukt så riskerar vi att huggas av vinträdet trots att vi en gång satt fast i det.

Joh. 6: ⁶⁴Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – ⁶⁵Han sade vidare: “Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.“— ⁷⁰Jesus svarade dem: “Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!”

Ingen kan komma till Jesus utan att det blir honom givet av Fadern, men frågan är om vi låter oss dras och frågan är om vi väljer att stanna till slutet om vi en gång tackat ja? Jesus “valde” Judas, men ändå valde Judas att förråda honom. Läs också mitt inlägg om Joh. 6 här.

Ef. 2:2 ¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. ¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Vi är andligt döda när vi syndar och det är återigen ett dåligt alternativ att synda. Att synd separerar oss från Gud är en sanning i både gamla och nya testamentet. Paulus förklarar hur människor kan välja att leva på världens vis genom att följa Satan och på det viset bli olydnadens söner. Då kan våra hjärtan bli förhärdade och det blir fullständigt naturligt för oss att synda och att leva i mörkret. Paulus menar också att vi kan bli levande genom Jesus Kristus. Vi är frälsta av NÅD (inte av oss själva) och vi är skapade för att vandra i goda gärningar, men frågan är dock hur lydiga vi väljer att vara? Vi riskerar alltid att huggas av vinträdet om vi inte bär god frukt.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | Paulus

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Guds hela vapenutrustning i Efesierbrevet – som vi gör väl i att ta på oss

Om SPÄDBARN i Kristus som dricker MJÖLK i stället för fast föda – 1Kor. 3:1-3

Bibeln uppmuntrar kristna att diskutera och framföra skäl för sin tro – apologetik

Har Gud gett människor ögon som inte ser och öron som inte hör? (Rom. 11:8)

Gud hatade inte Esau innan han föddes, och utvalde inte Jakob till frälsning

ROMARVÄGEN TILL FRÄLSNING saknar den viktigaste kärnan

Räddar Gud vissa människor från syndens slaveri ovillkorligt? (Rom. 6:17)

Vad Bibeln säger om polygama och SAMKÖNADE äktenskap

För en oandlig människa är kunskapen om Gud en dårskap (1 Kor. 2:14)

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: