Tag Archive | kvinna

Hade Mose två fruar – Sippora och en nubisk kvinna?

Dec18

mosesMose hade endast ett fullbordat äktenskap (Sippora)

Nedan kan vi läsa att Mirjam och Aron kritiserade Mose för att han tagit en nubisk kvinna till hustru. Exakt när detta giftermål skett får vi inte veta, förutom att det handlar om en förfluten tid.

4 Mos. 12:1 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.

KJV beskriver kvinnan som “Ethiopian woman”, vilket också är korrekt eftersom det Bibliska området Kush också går under namnen Etiopien, äldre Numibien och Sudan. Kvinnans etniska ursprung, snarare än det geografiska, verkar däremot vara kananeiskt. Se mer nedan.

Vi kan också läsa att Mose tagit Sippora till hustru, och hon var dotter till den midjanitiska prästen Reguel.

Även prästen Reguel går under flera namn och titlar. Han kallas Reguel i 2 Mos. 2:18, och Jetro (förmodligen en titel) i 2 Mos. 3:1, och Den redliges bok (The book of Jasher, som refereras till tre gånger i Bibeln) stödjer att det handlar om samma person. I den sistnämnda skildringen beskrivs han med båda dessa namn/titlar under ett och samma samtal med Pharao. I Dom. 4:11 beskrivs Hobab som Moses svärfar, medan 4 Mos. 10:29 säger att Hobab var son till Reguel som är det namn som oftast används som namn på Moses svärfar. Namnet Hobab kan ha nämnts med tanke på släktnamnet som kanske även Reguel använde sig utav, då sammanhanget syftar på ättlingarna till Hobab.

2 Mos. 2:18 När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: “Varför kommer ni hem så tidigt i dag?”—21 Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 

Dom. 4:11 Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.

4 Mos. 10:29 Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: “Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott.”

2 Mos. 4:20 nämner endast en hustru, och v. 18 nämner svärfadern Jetro. Vi vet alltså att det handlar om Sippora i kontexten:

2 Mos. 4:18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: “Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sade till Mose: “Gå i frid!” 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: “Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda.” 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

Jasher 67:24 And the king sent and called his two counsellors Reuel the Midianite and Job the Uzite, and they came and sat before the king.25 And the king said to them, Behold you have both heard the dream which I have dreamed, and the interpretation thereof; now therefore give counsel and know and see what is to be done to the children of Israel, whereby we may prevail over them, before their evil shall spring up against us.26 And Reuel the Midianite answered the king and said, May the king live, may the king live forever.27 If it seem good to the king, let him desist from the Hebrews and leave them, and let him not stretch forth his hand against them. —40 Now therefore if it seem good in thine eyes, cease from destroying the children of Israel, but if it be not thy will that they shall dwell in Egypt, send them forth from here, that they may go to the land of Canaan, the land where their ancestors sojourned.41 And when Pharaoh heard the words of Jethro he was very angry with him, so that he rose with shame from the king’s presence, and went to Midian, his land, and took Joseph’s stick with him.

Den nubiska/etiopiska kvinnan

Var Mose först gift med den nubiska kvinnan och blev sedan änkling? Eller var han polygamist och gifte sig men en främmande kananeisk kvinna helt emot Guds bud? Nej, Den rättrådiges bok (som stödjer Bibeln) kan lösa knuten.

Det var snarare den nubiska kvinnan Adoniah som var änka efter sin make kung Kikianus, och hon var inte bara hans hustru utan även drottning. Enligt Jasher  73:31-32 så utvalde Kushs invånare Mose som Kikianus efterträdare på tronen, och på köpet fick han alltså drottningen Adoniah. Hon var dock kananeiska till ursprunget, och Mose visste mycket väl att Gud förbjudit Israelerna att gifta sig med sådana främmande kvinnor pga de stora riskerna. Den rättfärdige mannen Mose vägrade därför att ha något som helst intimt umgänge med henne, och han tittade inte ens åt hennes håll. Hon verkar därför endast ha rollen som drottning över Kushs folk, och var endast officiellt “Kung Moses” hustru. Adoniah hade flera barn ihop med sin tidigare make Kikianus, och när den äldste sonen växte upp så övertog han tronen efter Mose. Medan Kikianus levde så kämpade han och Moses på samma sida för Israels folk. Läs gärna mer om Kerma och området vid Sudan/Nubien här.

Moses hade därför endast en enda hustru, Sippora om man endast räknar fullbordade äktenskap. Nedan kan du läsa mer i Jashers bok om händelserna:

Adoniah:

Jasher 73:30 So Moses took the city by his wisdom, and the children of Cush placed him on the throne instead of Kikianus king of Cush.31 And they placed the royal crown upon his head, and they gave him for a wife Adoniah the Cushite queen, wife of Kikianus.32 And Moses feared the Lord God of his fathers, so that he came not to her, nor did he turn his eyes to her.33 For Moses remembered how Abraham had made his servant Eliezer swear, saying unto him, Thou shalt not take a woman from the daughters of  Canaan for my son Isaac.34 Also what Isaac did when Jacob had fled from his brother, when he commanded him, saying, Thou shalt not take a wife from the daughters of Canaan, nor make alliance with any of the children of Ham. 35 For the Lord our God gave Ham the son of Noah, and his children and all his seed, as slaves to the children of Shem and to the children of Japheth, and unto their seed after them for slaves, forever.36 Therefore Moses turned not his heart nor his eyes to the wife of Kikianus all the days that he reigned over Cush.37 And Moses feared the Lord his God all his life, and Moses walked before the Lord in truth, with all his heart and soul, he turned not from the right way all the days of his life; he declined not from the way either to the right or to the left, in which Abraham, Isaac and Jacob had walked.

76:2 And all the children of Cush loved Moses all the days that he reigned over them, and all the inhabitants of the land of Cush were greatly afraid of him.3 And in the fortieth year of the reign of Moses over Cush, Moses was sitting on the royal throne whilst Adoniah the queen was before him, and all the nobles were sitting around him.4 And Adoniah the queen said before the king and the princes, What is this thing which you, the children of Cush, have done for this long time?5 Surely you know that for forty years that this man has reigned over Cush he has not approached me, nor has he served the gods of the children of Cush.6 Now therefore hear, O ye children of Cush, and let this man no more reign over you as he is not of our flesh.7 Behold Menacrus my son is grown up, let him reign over you, for it is better for you to serve the son of your lord, than to serve a stranger, slave of the king of Egypt.8 And all the people and nobles of the children of Cush heard the words which Adoniah the queen had spoken in their ears.9 And all the people were preparing until the evening, and in the morning they rose up early and made Menacrus, son of Kikianus, king over them.10 And all the children of Cush were afraid to stretch forth their hand against Moses, for the Lord was with Moses, and the children of Cush remembered the oath which they swore unto Moses, therefore they did no harm to him.11 But the children of Cush gave many presents to Moses, and sent him from them with great honor.12 So Moses went forth from the land of Cush, and went home and ceased to reign over Cush, and Moses was sixty-six years old when he went out of the land of Cush, for the thing was from the Lord, for the period had arrived which he had appointed in the days of old, to bring forth Israel from the affliction of the children of Ham.13 So Moses went to Midian, for he was afraid to return to Egypt on account of Pharaoh, and he went and sat at a well of water in Midian.

Sippora:

76:22 And when Reuel had heard the words of Moses, Reuel said within himself, I will put this man into the prison house, whereby I shall conciliate the children of Cush, for he has fled from them.23 And they took and put him into the prison house, and Moses was in prison ten years, and whilst Moses was in the prison house, Zipporah the daughter of Reuel took pity over him, and supported him with bread and water all the time.

77:26 And Moses the son of Amram was still confined in the dungeon in those days, in the house of Reuel the Midianite, and Zipporah the daughter of Reuel did support him with food secretly day by day.27 And Moses was confined in the dungeon in the house of Reuel for ten years.28 And at the end of ten years which was the first year of the reign of Pharaoh over Egypt, in the place of his father,29 Zipporah said to her father Reuel, No person inquires or seeks after the Hebrew man, whom thou didst bind in prison now ten years.30 Now therefore, if it seem good in thy sight, let us send and see whether he is living or dead, but her father knew not that she had supported him.31 And Reuel her father answered and said to her, Has ever such a thing happened that a man should be shut up in a prison without food for ten years, and that he should live?32 And Zipporah answered her father, saying, Surely thou hast heard that the God of the Hebrews is great and awful, and does wonders for them at all times. —  35 And the thing seemed good in the sight of Reuel, and he did according to the word of his daughter, and sent to the dungeon to ascertain what became of Moses.36 And he saw, and behold the man Moses was living in the dungeon, standing upon his feet, praising and praying to the God of his ancestors.37 And Reuel commanded Moses to be brought out of the dungeon, so they shaved him and he changed his prison garments and ate bread. —  48 And after the death of Joseph, the nobles of Egypt came into the house of Joseph, and the stick came into the hand of Reuel the Midianite, and when he went out of Egypt, he took it in his hand and planted it in his garden.49 And all the mighty men of the Kinites tried to pluck it when they endeavored to get Zipporah his daughter, but they were unsuccessful.50 So that stick remained planted in the garden of Reuel, until he came who had a right to it and took it.51 And when Reuel saw the stick in the hand of Moses, he wondered at it, and he gave him his daughter Zipporah for a wife.

79:6 And the Lord showed him to do signs and wonders in Egypt before the eyes of Pharaoh and the eyes of his subjects, in order that they might believe that the Lord had sent him.7 And Moses hearkened to all that the Lord had commanded him, and he returned to his father-in-law and told him the thing, and Reuel said to him, Go in peace.8 And Moses rose up to go to Egypt, and he took his wife and sons with him, and he was at an inn in the road, and an angel of God came down, and sought an occasion against him.9 And he wished to kill him on account of his first born son, because he had not circumcised him, and had transgressed the covenant which the Lord had made with Abraham.

Vi känner endast till några detaljer om Kush, Kikianus, Mose samt deras kamp mot den gemensamma fienden, men det finns inget klart stöd för att Moses syndade. Den rättrådighets bok säger snarare att det som hände var enligt Guds vilja. Det kan vara så att Mose rådgjorde med Gud innan han valde att tacka ja till erbjudandet att vara kushiternas ledare (som han var i fyrtio år) och det kanske ansågs respektfullt att ansvara även för änkedrottningens trygghet och framtid genom att ta henne till hustru trots att de båda visste att de aldrig skulle bli man och hustru i praktiken. I sin iver att lyda Gud så hade Mose aldrig för avsikt att fullborda äktenskapet med Adoniah, vilket hon förmodligen också var införstådd med.

Bibeln berättar också att Mose, trots att han var en ytterst rättfärdig man, inte alltid betedde sig exakt som Gud ville. Han dödade som bekant en egyptisk vakt och 2 Mos. 4:24-26 visar att Moses var motsträvig till att låta sin son omskäras. Ett annat exempel:

2 Mos. 4:13 Men Mose sade: “Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: “Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta.

Poängen är att Moses fall svårligen kan användas som stöd för att Gud skulle uppmuntra till kristna polygama äktenskap. Dels finns, som vi kan se ovan, inga bevis för att Moses fullbordade mer än ett äktenskap och dels brukar inte människor som idag stödjer polygama äktenskap vara anhängare av sådana utan några sexuella förbindelser. Tvärt om brukar de sexuella förbindelserna vara en central orsak för att ha polygama äktenskap. Bibeln däremot stödjer inte polygama äktenskap som du kan läsa mer om här.

Robert Ekh, Livets Ord, otrohet, skilsmässa och att bli tillrättavisad så att andra tar varning

May31

omvändelseAtt som pastor bli tillrättavisad inför alla så att andra kan ta varning

Många har säkert läst i media om Robert Ekhs (f.d. pastor på Livets Ord) information om sin otrohetsaffär – en affär som pågick i hemlighet i över två år enligt egna ord. Nyligen har det också lagts ut ett brev på internet som han skrivit till sin tidigare församling samt en rad andra människor där han ber om förlåtelse för att han gjort dem besvikna. Det är ett bra initiativ att framföra sitt eget perspektiv så har församlingen åtminstone ett svar att bedöma.

Jag hade inte tänkt skriva om just det här specifika fallet utan vad Bibeln säger om sådana fall rent generellt. Man tänker sig nämligen för både en och två gånger huruvida man borde kommentera detta som hänt med tanke på hur känsligt det är, men det främsta skälet att ändå beröra ett fall där en pastor syndat finner vi i dessa kända bibelverser:

1 Tim. 5:17 Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. —19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför ALLA skall du tillrättavisa INFÖR ALLA, så att även de andra tar VARNING.21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Dessutom kanske man tänker på Paulus instruktioner för den korintiska församlingen, gällande en man som syndade svårt i 1 Kor. 5. Det är ingen perfekt parallell eftersom den mannen syndade på ett helt annat sätt än Robert, och han var inte pastor, men vi kan ändå läsa hur Paulus anser att man bör hantera en sådan syndare i den kristna församlingen. 1 Tim. 5:20 är än mer intressant eftersom den handlar om pastorer/äldste som bör vara klanderfria.

Det är alltså något väldigt speciellt med att vara en äldste (presbyteros, Strong’s 4245) som är den som ska ansvara för flocken. Vi borde inte anklaga en äldste baserat på andrahandsuppgifter eller diverse skvaller, såvida det inte finns minst två vittnen (det är allvarligt att komma med falska anklagelser gällande en pastor och i onödan svärta ner hans namn), men om dessa vittnen finns – och/eller ett erkännande – och synden är ett faktum så anser Paulus att det är viktigt att vi öppet tillrättavisar honom så att andra tar varning.

Kanske regeln ursprungligen kom till för att det finns en risk för att en syndande pastor annars kanske skulle fortsätta att påverka flocken på ett felaktigt sätt – antingen i sin egen församling eller i andra församlingar – om reaktionerna på hans synd blir bagatalliserade. Paulus gav Timotheus och Titus (som var färska pastorer) dessa instruktioner på ett mycket allvarligt sätt “inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna”. Det vore bra om det fanns andra äldste som ansvarade för att sådana tillrättavisningar görs, men om det inte finns några andra äldste i församlingen eller om de inte tar Paulus instruktioner på allvar, så borde en eller flera andra kristna se till att det framföra tillrättavisningarna på ett lämpligt sätt.

Paulus preciserar inte hur detta bäst bör göras, utan vi får helt enkelt göra det på ett så förnuftigt sätt vi kan samt ha i tankarna att målet är att VARNA andra (inte bara ett par stycken utan gärna “alla”) att inte kringgå målet att ha en oklanderlig och pålitlig pastor. Under Paulus tid så får man förmoda att varningarna nådde fram till hela den kristna gemenskapen på orten. Idag finns internet, och eftersom det finns församlingsledare som rör sig långt utanför sin egen församling och evangeliserar/missionerar i egen person eller via TV, radio, tidningar, MP3, samt skriver böcker/bloggar och gör podcaster, så borde varningarna nå flera kretsar. Paulus säger inte att vi ska “älta” det tragiska som hänt eller gotta oss i andras olycka och skandaler, men det är ändå viktigt att informationen går fram för att folk ska kunna ta varning. Samt självfallet att kunna få den äldste på rätt väg igen, även om hans funktion i församlingen gått till en annan. Det finns många sätt att sprida evangelium än att fungera som just äldste.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. 5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom. 7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Det är svårt att tro att en hustru till en pastor som levt i otrohet och lögner under flera år skulle uppskatta om kristna vänner och bekanta i princip skippade det här med varningen, utan snarare förminskade det pastorn gjort genom en lång rad ursäkter. Från alla håll och kanter kanske det kommer försvar såsom “Ja det här är ju en tragedi för hans familj och det han gjorde var fel MEN—….” och så följer ett långt ursäktande försvarstal som kanske fortsätter med:

“…MEN, alla är vi syndare och vi borde inte kasta sten. Alla har vi våra svagheter och vi borde inte döma. Det är bara Gud som dömer! Varför ska vi peka finger? Nej, det är helt fel att trycka ner en som redan ligger, och dessutom kan ingen av oss helt sluta synda så varför skulle vi kritisera andra? Stackars honom som levt ett splittrande dubbelliv så länge – det måste verkligen vara hemskt, och vår kärlek går ut till honom och hans familj pga denna omskakande händelse. Vi tycker så synd om honom och vi förstår att han har det svårt just nu mitt i denna tragedi. Stackars man! Det här som hänt kan ju hända precis vem som helst, så han är absolut inte ensam. Han är bara en vanlig bräcklig människa precis som oss andra. Vem av oss är felfri? Nej, han kom bara ner i en svacka, och det är verkligen beklagligt att det här drabbade honom. Vi har redan förlåtit honom och vi hoppas att han helt enkelt reser sig igen och fortsätter att tjäna Gud, för Gud håller alltid en förlåtande hand över alla oavsett vad vi gör, etc etc.”

Om man försöker se genom fingrarna på det här sättet så försvinner tyvärr varningen till andra, utan snarare blir det en uppmuntran till andra att synd inte är så farligt och att inte ens en längre tids synd är allvarligt utan bara något som “drabbar” en utifrån, samt att det är väldigt synd om den som råkat ut för en sådan ofrånkomlig olycka som han råkat ut för. Ändå handlar ofta sådana fall om inte bara otrohet utan även lögner, hyckleri (eftersom man lärt andra att undvika liknande synder) och gravt kompromissande med pastorsämbetet – under en lång tid. Budskapet blir, att det värsta som kan hända en pastor som valt syndens väg är att folket ropar “stackare!” och han överöses med en extra dos kärlek från alla håll. Visst är det så att Guds nåd och erbjudande om förlåtelse erbjuds alla med ett sant omvänt hjärta, men det betyder inte att vi ska hoppa över Paulus instruktioner vad gäller de viktiga varningarna rörande pastorer som syndar.

Ord. 28:23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.

Det finns t o m en risk att man göra saken ändå värre än att försumma den viktiga öppna varningen, utan man kanske dessutom varnar andra – som kommer med kritik. I stället för att kritisera den syndande församlingsledaren (om alltså bevis finns) så försöker kompisarna i stället tysta kritiker i all välvilja. Kanske genom de vanliga förminskande orden “Du skall icke döma….“, och “Ingen är felfri så håll tyst om det här”.

Att ljuga under en längre tid orsakar brist på tillit – personen kan ju när som helst ljuga igenomvändelse 2

Saken är den att i just det här fallet så hade pastorn under mer än två års tid levt ett dubbelliv med flera grova synder, vilket han idag på inga sätt motstrider. Han borde ha tänkt “Jag lever i otrohet och lögn, och jag har inga omedelbara planer på att sluta. Därför borde jag lämna min pastorstjänst för att inte synda ännu mer och svärta ner pastorsämbetet. Paulus förbjuder ju uttryckligen pastorer som lever som jag gör”. 

Om han ber om förlåtelse i ett brev och säger att han omvänt sig så har vi å ena sidan ingen aning om han verkligen menar det, och å andra sidan har vi ingen rätt att inte tro honom på hans ord. “Hellre fria än fälla” som det heter, och vi gör väl i att tänka gott om andra människor. Dessvärre är en konsekvens av att en person visat sig kunna ljuga både rejält och länge att man kan ha svårt att lita på en sådan person. Att förlåta är en sak, men att lita på att en lögnare plötsligt talar sanning är inte en självklarhet.

Läser man det brev som Robert har skrivit så kan det finnas människor som helt enkelt känner sig osäkra på om innehållet är helt sant eller om det är uppblandat med osanning och överdrifter. Han förklarar i sitt brev hur långt nere i mörkret han tidigare levt (innan otrohetsaffären) och att han även övervägt självmord. Han avslutar sitt brev dramatiskt med “Fortfarande omtöcknad men levande, Robert”. Här har man alltså valet att tro på honom, eller att misstänka att brevet skrivits på ett sätt som uppbringar maximal sympati och förståelse. Häri ligger en orsak till Paulus instruktion om att varna. Om en person ljugit i över två år så vet man att det kan finnas resurser att ljuga lite till. Lögn efter lögn orsakar brist på tillit, vilket inte är ett bra resultat om man är pastor.

Robert beskriver alltså i sitt brev hur han var djupt nere på mörka botten, deprimerad, förtvivlad och självmordsbenägen. Han skriver att han för tre år sedan fick livsgnistan tillbaka tack vare sin nuvarande kvinna som han då träffade för första gången. Denna kontakt ledde till en kärleksrelation, och denna otrohetsaffär varade alltså i mer än två år innan han erkände den. Det betyder att startskottet för när Robert började må bra (eller i alla fall mycket bättre) sker när han började synda grovt genom otrohet, lögn, hyckleri och att kvarstanna som föreståndare emot Paulus instruktioner! M a o, när han började vara olydig mot den helige Ande (genom att synda) så mådde han mycket bättre än tidigare! Att leva helt tvärt emot vad den helige Ande uppmanar oss till borde få oss att må fruktansvärt dåligt.

Han skriver “Jag var dessutom själv delaktig i att bygga en kultur som jag idag inte kan omfamna”, men samtidigt vet vi också att han heller inte avslöjat denna kultur och in i det sista valde han även att behålla det förmånliga pensionsavtalet som kritiserats så stort i församlingen.

Min poäng här är hur som helst att 1) vi bör lyda Paulus genom att varna andra i stället för att nöja oss med att prata om Guds nåd och rada upp ursäkter, 2) det är helt logiskt att det är svårt att lita på en person som ljugit grovt under en längre tid, och det är ett skäl varför det är speciellt viktigt att en föreståndare inte ljuger, 3) det är inte säkert att en hustru till en otrogen föreståndare uppskattar att vi negligerar tillrättavisning (eller bara nämner det helt kort) och sedan tillbringar en A4-sida genom att tala om vad som olyckligtvis “drabbat” pastorn som det är så synd om.

Samtidigt är jag oerhört tacksam över att Guds löfte om att man kan bli 100% renad i Jesu blod vid omvändelse, oavsett vad man gjort och hur länge man gjort det.

Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har begått äktenskapsbrott? Matt. 5:28

Mar4

lustJag säger er: Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt. 5:28)

Matt. 5:28 But I say unto you, That whosoever looketh on a woman TO LUST AFTER HER hath committed adultery with her already in his heart. (KJV)

Sjätte budordet: “Du skall inte begå äktenskapsbrott”

Till att börja med kan vi konstatera att man omöjligt kan begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot sin maka/make) såvida man faktiskt inte är GIFT. Det betyder att Jesu ord här handlar om de som är gifta men som ändå väljer att se på en kvinna “med begär” – vilket innebär att de ser på en kvinna “FÖR” eller “MED AVSIKT” att lusta/tråna efter henne. Det är alltså en synd enligt Jesus, och det förvånade nog alla hans åhörare eftersom de inte trott att man är en äktenskapsbrytare såvida man faktiskt inte gjort sig skyldig till fysisk otrohet och/eller bryter ett äktenskap.

Så ok, Matt. 5:28 talar om gifta personer, men hur är det då om man INTE är gift? Är det då fritt fram för en man att se på kvinnor med avsikt att lusta/tråna efter dem, om han bara ser till att de är ogifta (för att inte bryta mot det 10:e budet som säger “Du skall inte ha begär till din nästas hustru”), och är det fritt fram för honom att se på foton och filmer med halvklädda damer? Nej, därför vad Matt. 5:28 också lär oss är ju att även våra tankar/intentioner avslöjar och dömer oss, och även om inte förbud för sex före äktenskapet står detaljerat i just tio Guds bud på samma sätt som Äktenskapsbrott, så kan vi läsa i resten av Guds ord att Guds plan för oss är att endast en man och en kvinna ska gifta sig med varandra. Om en man då med flit uppsöker en situation med syfte att synda med en annan kvinna i tankarna, så riskerar ju detta att räknas som ett verkligt intimt förhållande även om det endast skett i fantasin.

Det är fel att med flit uppsöka frestande situationer som riskerar att få oss att synda, även om det handlar om att titta på underklädesmodeller i en Haléns katalog, eller om man uppsöker en knotig gammal ek som har form av en kvinna.  Om SYFTET är att “lusta” (och föremålet inte är vår make/maka), så är det fel oavsett vad det handlar om, och Gud ser vad vi har för syften. Han ser också om vi RÅKAR hamna i en frestande situation som vi inte bett om, och han ser vad vi gör eller inte gör för att komma på rätt köl igen. Gud är inte omöjlig, och han kräver inte det omöjliga från oss utan det möjliga. Gud skapade mannen för att attraheras av den kvinnliga kroppen, så kvinnan har ett ansvar att inte göra det för svårt för mannen genom att klä sig för lättklätt. Men verkligheten ser ibland annorlunda ut, och jag tror att Gud anser att det är en viss skillnad på att se sig hamna i en frestande situation som man inte uppsökt själv, gentemot att med flit sätta sig ner och se på filmer och foton innehållande människor som syndar och som lockar den som tittar att synda själv. Det senare är en stor synd eftersom man visar i handling att man verkligen inte gjort något åt situationen, utan snarare letar upp synden och jagar efter den. Livet är ju frestande nog som det är, så man borde inte jaga efter fler frestelser. Om man väl börjat synda på ett sådant sätt så kan det vara väldigt svårt att sluta, så man är lycklig om man håller sig på den raka vägen från början.

Det är viktigt att tänka på att frestande tankar inte är  synd i sig själv. Frågan är hur man hanterar tankarna, och låter man dem gå för långt så kanske man till slut syndar. Då måste man bekänna synderna, be om förlåtelse och börja om igen.  Om man märker att man har svårt att få seger så kanske man måste ta ett steg till – fasta och bön.

Ang. Matt. 5:28 så tror jag många kristna inte inser att  det versen säger är att det är en synd för en gift man att se på en annan kvinna FÖR ATT (med syfte att), lusta/tråna efter henne, och att det INTE står i versen att det är en synd för en OGIFT man att förälska sig i en annan ogift kristen kvinna, känna ömsesidig kärlek/attraktion, och väldigt gärna vilja gifta sig med henne samt dela både hus och säng med henne. Det är alltså ingen synd för en ogift man att väldigt gärna vilja dela livet med en kvinna som delar hans värderingar. Vi är faktiskt skapta för att vara två, och inte ens Adam var komplett förrän han hade en kvinna vid sin sida. 

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Notera att det inte står att en man är en syndare för att han råkar se en vacker ung kvinna och uppskatta hennes skönhet och kvinnlighet. Gud har faktiskt skapat man och kvinna för att attraheras av varandra, och det betyder att det ligger inbyggt hos oss att dras till varandra och uppskatta varandras olikheter. Det betyder inte att det måste handla om någonting sexuellt, för exempelvis så kan både en 7-åring och en 87-åring se på en romantisk film med en stilig riddare och en ung skön kvinna och tänka sig in i en av rollerna (den för det egna könet) och fantisera om repliker och handlingar mellan det romantiska paret och nästan önska att man var en av dem – utan att det måste gå över till “lust”. Det är bara att se på Höga Visan och läsa kärlekslyriken mellan två förälskade personer, för att se att det inte är en synd i sig självt att uppskatta varandras olikheter och att attraheras av det motsatta könet. Visserligen finns det i Höga Visan en liknelse inbyggd gällande Guds kärlek till Israel, men det ändrar inte på att det är i form av en romantisk kommunikation mellan ett förälskat par som ännu inte gift sig.

Kvinnor har vanligtvis inga problem med att undvika att “se på en man med begär” (alltså sexuella begär), men däremot kan det vara svårare om det handlar om en pojkvän/fästman eftersom det handlar om den person som man är förälskad i och därmed attraheras till och vill dela livet med. (Åtminstone borde man vilja dela livet med den man älskar.) Paulus råd är då inte “Sluta att ha begär till varandra för det är en synd. Bara sluta med sådana känslor!”, utan hans råd är:

1 Kor. 7:8 Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

Rådet är alltså att gifta sig så att man kanaliserar sina begär på ett naturligt och rätt sätt som är behagligt inför Gud. Det vore högst onormalt om ett nyförlovat par inte kände någon fysisk attraktionskraft för varandra, utan det vore snarare någonting oroväckande inför bröllopet. Men sen måste båda ansvara för att inte fresta den andra. Problemet blir förstås när man inser att man inte kan leva avhållsamt och ännu inte hittat sin tillkommande. På Paulus tid var det lättare eftersom man gifte sig vid ung ålder, och heller inte utsattes för så otroligt mycket press från ett översexualiserat samhälle som man gör idag. Det är rent ut sagt för hemskt hur det kan se ut för en ung människa idag, som hela tiden utsätts för sex-propaganda från skola (såsom i form av “kulturella” besök på olika teatrar, genom filmer, genom besök från RFSU, etc), och genom tv, radio, tidningar, samhällsreklam, dataspel och äldre kamrater. Även en tidning som “Vårdguiden” – som alla hushåll får hem i brevlådan – uttrycker att lagen som förbjuder sexuellt umgänge om man är under 15 år inte är skriven med tanke på “två fjortonåringar som vill ha det lite mysigt med varandra”, och det låter ju verkligen inte som om staten precis hjälper till att få ner det stora antalet ofrivilliga tonårsgraviditeter – som ju tyvärr kan leda till att beslut om abort tas, vilket betyder död för en person och kanske psykiska men hos en-två unga tonåringar.

Jag skriver det här delvis för att det kanske finns unga olyckliga kristna grabbar som fått för sig att de syndat och att Gud skulle ha vänt dem ryggen, bara för att de tycker att någon skolkamrat verkligen är en fantastiskt tjusig kalaspingla eller om de ofrivilligt råkat se en lättklädd dam på en reklampelare och känner sig attraherade av de kvinnliga formerna. Men bara för att det inte är en synd att tycka att en tjej är sexig betyder förstås inte att det är ok att stirra hur som helst och klä av henne med blicken. Jag tror inte det är en synd för exempelvis en tonåring att upptäcka sin egen högst naturliga sexualitet, men sen kan man bara hoppas på att det handlar om en kristen ung man som förstår att det han upptäckt är tänkt att vara mellan en viss man och en viss kvinna. Det betyder att han definitivt måste gå mot strömmen i Sverige, för budskapet från hela samhället är ju ett helt annat. Jag tror personligen det finns enorma välsignelser att hämta för ett ungt par som bestämt sig för att vänta med intimt umgänge tills den dag de gifter sig. Likaså tror jag att ett moln av dåligt samvete kan ligga över ett par som går över gränserna.

Gud ser din kamp, och han ser vad du gör eller inte gör för att komma runt tankar som kan leda fel.  Gud är alltid villig att förlåta ett ödmjukt hjärta.

Jesus ord i Matt. 5 ingår i Bergspredikanlust 2

Tyvärr tolkar en del Matt. 5:28 som ett exempel på att vi omöjligt kan lyda Gud i allting (eftersom de av misstag tror att det är en synd att tycka att en person av det motsatta könet är sexig, liksom att längta efter att få uttrycka sin sexualitet med någon framtida make/maka) och att lösningen på vårt syndaproblem då inte är att sluta synda utan att i stället ducka bakom Jesus. De menar ungefär att “Jesus är rättfärdig åt oss och i stället för oss, vilket är tur för vi själva kan aldrig sluta synda”. Men Jesus dog inte för våra synder för att göra det möjligt för oss att fortsätta att synda i lugn och ro. Om Jesus dog pga vår syndproblem så är inte lösningen att ge oss fria möjligheter att synda utan risk för konsekvenser. Gud ger oss inte lagar som vi inte kan följa, men det gäller att inte försvåra lagarna (som fariseerna) genom att göra dem oöverstigliga, eftersom detta riskerar att urvattna Guds bud – när vi övertalar oss själva att de är såpass omöjliga att lyda så att någon annan (Jesus) måste lyda dem åt oss. Det leder ju till tankegången “jag behöver inte lyda Guds lagar, men eftersom jag tror på Gud är jag frälst i alla fall och kommer inte att dö“. Jämför med Satans lära “Ingalunda skall ni dö“.

Jesus menar att vi är störst i himlen om vi lyder hans lagar och lär andra att göra likadant. Men säger inte samma avsnitt här nedan att vi åtminstone slinker in i himlen även om vi bryter bud och lär andra att göra likadant? Nej, det har med kunskap, samvete och villighet till omvändelse att göra, för läs raden efter. Om inte vår rättfärdighet övergår fariseernas så kommer vi inte ens in i himmelriket:

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Salt som förlorar sin sälta är inget värt, enligt samma kapitel:

Matt. 5:13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 

Strax innan Jesu ord om äktenskapsbrytare så kan vi läsa  i v. 21-26 andra exempel på att Jesus “styr upp” lagen, men tyvärr kan både SFB och 1917 års översättningar få det att låta som om all form av vrede gentemot en broder är liktydigt med mord. I själva verket har grundtexten med detaljen att det gäller om man är arg på sin broder UTAN ORSAK, vilket är en väsentlig skillnad. Om man får för sig att man är en syndare bara för att man exempelvis blir arg och besviken på en person som förtalat och sårat ditt barn, och om man tycker att en kvinna är urtjusig, ja då kan man förstå att man hamnar i uppfattningen att man aldrig någonsin kan sluta synda. Men, det är som sagt inte vad Jesus säger. Jesus ger oss INTE budskapet att vi måste ge upp kampen mot synden för att den helt uppslukat oss, utan han ger oss lösningen i v. 25 – att vi måste göra upp med vår motpart innan det är försent.

Matt. 5:22 But I say unto you, That whosoever is angry with his brother WITHOUT A CAUSE shall be in danger of the judgment: and whosoever shall say to his brother, Raca, shall be in danger of the council: but whosoever shall say, Thou fool, shall be in danger of hell fire.

Matt. 5:25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 

Även att säga “Din dåre!” kan orsaka risk för eldsjön, men detta måste också förstås på rätt sätt. Det handlar om en förolämpning, och om vi sprider ut förolämpningar och startar strider utan orsak, så har vi domen över våra huvuden. Men det beror på i vilket sammanhang, för Jesus själv var ju skyldig till en del förolämpningar (“Den räven” kallade han exempelvis Herodes) och han sårade en del människor som han kom till tals med – såsom vissa fariseer. Alltså kan förolämpningar i sig själv inte vara synd. Tvärt om så kan det vara ett tecken på kärlek att förklara för en broder/syster varför deras arrogans, stridighet eller tanklöshet orsakar en onödigt tråkig stämning, och vi kanske kan få dem på rätt köl. Men att utan orsak, och helt i onödan, häva ur sig “Din dåre“, kan vara ett tecken på att man har ett hatiskt och stridsfullt hjärta som inte står rätt till. Jesus kallade fariseerna för dårar redan några kapitel senare (kapitel 23), och det visar tydligt att vi måste se till sammanhanget. De som Jesus talade med var verkligen dårar, och Jesus motiverade också varför genom att ge dem undervisning. Förhoppningsvis gick poletten ner, och en del kanske tog lärdom och ändrade livsstil. Att tappa besinningen och kalla en person “dåre”, fast han/hon inte är en dåre, är en synd.

Jesus fortsätter att ge flera andra exempel på hur han styr upp lagen, och inte vid något tillfälle ger han sken utav att vi inte kan lyda det han säger. Inte ens när han säger att vi ska hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda (så att vi inte ska hamna i helvetet), för när vi står där med yxan beredd så väljer väl de flesta av oss att i stället bekänna våra synder och omvända oss? Det är ju också ett alternativ som Jesus erbjuder oss. Om vi menar att vi aldrig i livet kan lyda Gud, baserat på Matt. 5:28, kan vi då också säga att vi inte heller har kapacitet att älska våra ovänner och be för dem? Det uppmanas vi till i samma kapitel. Inte är det väl då läge att säga “Vi kan aldrig i livet klara av att älska och be för dem som förföljer oss, men som tur var gjorde Jesus det åt oss i vårt ställe, så vi slipper”?:

Matt. 5:44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 

Jesus avslutar hela sin predikan med:

“Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig”.

Det är ingen idé att argumentera mot Jesus och säga “Men Jesus, det förstår du väl att vi inte kan vara fullkomliga i den här världen, och framför allt inte fullkomliga som Gud Fader i himlen!”. Att vara fullkomlig betyder inte “att aldrig någonsin ha syndat, och att aldrig någonsin komma att synda i framtiden”. Det vet vi eftersom Jesus samtalade med sina lärljungar om detta – och de hade ju faktiskt både förfluten och framtida synd. Men det betyder att vi kan leva heligt, och vi har den helige Ande till hjälp.

Om en man tar sig en hustru och får motvilja mot henne? 5 Mos. 22

Sep20

brudOm en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får MOTVILJA mot henne  och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, FANN JAG INGA BEVIS PÅ ATT HON VAR JUNGFRU”, 5 Mos. 22:13-14

Man kan säga att Guds lagar i Gamla Testamentet finns där för att 1) straffa överträdare och göra dem ansvariga för sina handlingar, 2) försvara rättigheterna för de svaga och 3) hålla männskorna i schack och avskräcka dem från att begå brott – som ju får andra att lida. Att på den här tiden påstå att en nybliven hustru inte är oskuld vore förödande för henne själv, hennes familj och faktiskt även för maken och hans familj. En israelisk man som levde under den här tiden skulle därför inte ens komma på tanken att göra ett sådant allvarligt påstående såvida han inte verkligen hade fog för det – eftersom han själv skulle vara en av de största förlorarna och tvingas gå igenom en stor smälek och ett bittert nederlag. Notera också att det inte är ett krav för mannen att dra i nödspaken ens om han inser att kvinnan inte är oskuld, men lagen ger honom en sådan rättighet om han verkligen har skäl för det och väljer den vägen. Den unga kvinnan kan ha fått sin mödomshinna sprucken pga en tidigare olycka, och det vore självfallet något som hon (och förmodligen hennes föräldrar) noga skulle ha påpekat för den tillblivande mannen, och det kan rent hypotetiskt vara så att hon kan erkänna ett tidigare sexuellt umgänge men att mannen ändå väljer att gifta sig med henne. Det senare alternativet var förmodligen ovanligt, och rent generellt var det förmodligen ovanligt att överhuvudtaget behöva åberopa lagen i 5 Mos. 22 eftersom den var väldigt allvarligt formulerad och resulterade i att äktenskapsmoral inpräntades hos israels folk så länge som lagarna beaktades och straffen delades ut. Därför var avvikelse från regeln att bevara sig själv ren ända till äktenskapet något unikt, för få ville dra skam över sig själva och andra familjemedlemmar.

5 Mos. 22:13 Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne 14 och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: “Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru”, 15 då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. 16 Och flickans far skall säga till de äldste: “Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. 17 Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. 18 Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. 19 De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

Det var vanligt med arrangerade äktenskap under den här tiden, men det betyder inte att föräldrar helt utesluter söners och döttrars egna viljor när de gäller att hitta lämpliga giftermålskandidater. Som en kärleksfull förälder så vill man gärna att barnen ska vara lyckliga i sina äktenskap och barnen kunde givetvis tipsa föräldrarna om någon lämplig tillkommande som de kanske förälskat sig i, varpå kontakt kunde tas med den personens föräldrar. I övrigt kunde givetvis tid ges för att ungdomarna skulle kunna lära känna varandra för att se om de kunde tänka sig att dela livet tillsammans. Det är givetvis inte så att alla arrangerade äktenskap är lyckade på vår jord ens om det handlar om judiska/kristna föräldrar, men det kan man inte beskylla Bibeln för utan i många fall föräldrarna som inte tagit hänsyn till sina barn – eller som baserat sina val på fel grunder.

Om en ung man går igenom proceduren att lära känna en ung kvinna och hennes familj och bestämmer sig för att gifta sig, så vore det ologiskt att han sedan plötsligt får motvilja mot henne, men det kan förstås inträffa OM han misstänker att kvinnan inte är att lita på eftersom hon inte verkar vara oskuld och heller ingenting sagt om detta. Nu är inte blödningar helt tillförlitliga tecken på att en kvinna är oskuld vilket även Talmud indikerar, men det är det vanligaste tecknet och ett av flera möjliga tecken/bevis. Tecken på oskuld skulle kunna vara:

  1. Kvinnan hävdar själv att hon är oskuld/orörd
  2. Kvinnan blöder, eller får åtminstone flytningar
  3. Mannen känner någon form av fysiskt motstånd under själva ögonblicket
  4. Kvinnan får ONT!

Om mannen saknar en eller flera av ovan tecken och har en allmän känsla att kvinnan far med osanning, då kan han ta det enormt stora steget att dra i nödbromsen och påkalla uppmärksamhet angående detta till de berörda familjerna. Det ska återigen mycket till för att mannen drar på sig en sådan skam, och han skulle inte göra det såvida han verkligen inte var säker på sin sak. Det är dessutom kvinnans LIV som står på spel, och varför gå igenom proceduren att gifta sig om man vill skicka bruden till döden och dra smälek över sig och två familjer? Eftersom blödningar inte är helt tillförlitliga så säger judiska skrifter att en tillförlitlig kvinna (typ barnmorska) skulle kunna assistera för att kontrollera sanningshalten i mannens påstående. Om mannen skulle ha fel i sitt påstående (osäkert om detta någonsin inträffat i Israels historia), så måste han dels betala en stor summa pengar till kvinnans far, och dels måste han gifta sig med henne och ansvara ekonomiskt för henne så länge hon lever. Kvinnan har egentligen valet mellan pest och kolera, men att få en ekonomisk trygghet under resten av sitt liv måste ändå betraktas som ett bättre alternativ än att förbli ogift i sin fars hushåll (hon skulle inte kunna förvänta sig någon ny friare) och tära på hans ekonomi, för att sedan sluta livet som en fattig änka utan någon som tog hand om henne. Kvinnan skulle alltså göra ett bättre val att fortsätta vara gift med den person som falskt anklagade henne för att inte vara oskuld, och förhoppningsvis kunde hon ändå glädja sig åt barn, släkt, vänner och grannar – och kanske t o m en hoplappad relation till mannan? Alternativet finns faktiskt att mannan ber kvinnan och hennes familj om förlåtelse för sin falska anklagelse. (Om nu detta hypotetiska fall ens inträffat.)

Det går inte att jämföra trygghetssystemet för 4000 år sedan med dagens system där en ung arbetslös kvinna kan förvänta sig hjälp av samället vad gäller socialbidrag, bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning. Jag har hört många klaga på Mose lag vad gäller det här med fortsatt giftermål trots en falsk anklagelse om kvinnans oskuld, men jag har inte hört en enda person komma med ett bättre och tryggare alternativ för kvinnan. Ofta handlar deras förslag om att ANDRA ska hjälpa till ekonomiskt, men då handlar det endast om TEMPORÄR och SPORADISK ekonomisk hjälp där kvinnan är helt i händerna på att någon ska ge henne lite allmosor om hon har tur. Men visst är väl kvinnan som råkat så illa ut värd PERMANENT ekonomisk trygghet, och hur ska hon få det om hon inte ingår i något hushåll? Hennes far kanske har det knapert som det är, och han kanske har flera döttrar som han ska gifta bort med brudgåvor. Dessutom så lever han ju inte i evighet och kanske är till åren kommen redan när hans dotter gifte sig med mannan som falskt anklagade henne. Är det bättre alternativet att hon måste arbeta som tjänstekvinna i något hushåll, eller tycker någon att en by ska gå ihop och turas om att betala för henne enligt ett rullande schema? Hur skulle kvinnan uppleva ett sådant förnedrande system där hon känner sig som hela byns evighetsbörda? Hon skulle nog önska att hon slapp vakna upp varje morgon för att slippa vara allas paria. Nej, hur man än vrider och vänder på problemet så verkar Gud ha träffat alldeles rätt med sin lag i 5 Mos. 22. Tack vare den lagen så har förmodligen många unga kvinnors liv räddats, eftersom en man skulle tänka sig för två gånger innan han kom med någon ful anklagelse och OM han ändå skulle ta ett sådant steg så träder ändå en permenent trygghet in för kvinnans del. Det är helt rätt att en mannen som faktiskt svärtade ner kvinnans namn i onödan också ska vara den som betalar priset för en sådan allvarlig anklagelse.  Det ska ingen annan behöva göra.

Men hur är det om det handlar om en kvinna som inte är förlovad/trolovad/gift och som förlorar sin oskuld t ex genom sexuellt umgänge med sin pojkvän eller annan manlig person? Då finns fortfarande lagen om att kvinnan har rätt att bli gift med den mannen, för mannen ses som ytterst ansvarig. Däremot så är det inget tvång att så ska ske, och framför allt kan man förstå att kvinnans far inte skulle gå med på att tvinga sin dotter att gifta sig med en man som t o m skulle kunna vara hennes våldtäktsman. Som kärleksfull förälder är det vanligt att man vill se sin dotter så lycklig som det bara går i ett äktenskap, och att då tvinga en dotter att gifta sig med en våldtäktsman som tagit hennes oskuld emot sin vilja, det är det få fäder som skulle välja:

5 Mos. 22:28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

2 Mos. 22:16 Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 OM HENNES FAR VÄGRAR ATT GE HENNE ÅT HONOM, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

5 Mos. 22 fortsätter med att säga att utomäktenskaplig förbindelse är en stor styggelse och båda skyldiga ska dö. Det gäller även en jungfru som är förlovad/trolovad, fast inte om hon blir våldtagen förstås. Hon kan ju ropa på hjälp, och hänsyn tas också till kvinnan om händelsen skulle inträffa på ett ställe där ingen skulle kunna höra ett rop på hjälp. hon och han

5 Mos. 22:22 Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.23 Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, 24 skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.25 Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. 26 Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. 27 Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Det är en fiffig idé av Gud att skapa kvinnan med en mödomshinna (hymen), som utgör ett hinder och som kan användas som ett tecken på oskuld. Det eliminerar att kvinnan blir rörd i onödan, och därmed eliminerar det risken för att oönskade barn kommer till (för att inte tala om könssjukdomar). Tack och lov för alla Guds lagar som är väl uttänkta och som genom historien beskyddat den svage. Gud kan inte förbjuda människor att behandla andra väl, och han programmerar oss inte att alltid lyda hans lagar, men vad gäller Israel så såg han till att skapa allvarliga lagar med tydliga konsekvenser om man överträdde dem, och han såg till att den svage beskyddades OM någon mot förmodan skulle bryta lagarna. Det var viktigt att Israel levde moraliskt rätt och som ett gott föredöme för andra, eftersom hela världen var tänkt att frälsas genom dem. Om det därför skulle visa sig att Israel levde precis som alla andra, genom otukt och trolldom, så skulle både Israel och Israels Gud hånas och ses ner på. Lagarna var till för människornas bästa. 

En del kanske menar att det är bättre att skilja sig idag än på 1950-talet – eller för 4000 år sedan – eftersom det är så vanligt med skilsmässor nuförtiden vilket innebär att det inte är så dramatiskt. Men kan man verkligen säga att saker och ting är bättre bara för att man har fler olycksbröder och olyckssystrar? Otrohet och skilsmässor innebär sorger för både vuxna och barn, så vore det inte trevligare om skilsmässor vore extremt ovanliga? Om skilsmässor vore ovanliga så borde det innebära att färre vore olyckliga pga skilsmässor. Enormt överviktiga människor kanske känner sig udda och förfördelade för att de upplever att de tar upp mer än sin egen plats i ett färdmedel som buss, bil, tåg eller flygplan, och att de alltid känner sig klumpiga och har svårt att hitta kläder i rätt storlek. Men blir deras problem verkligen mindre om det finns ännu fler överviktiga som delar deras negativa upplevelser? Är verkligen vår egen plåga mindre bara för att vi ser att vi ser fler människor som går igenom samma jämmer? I stället borde vi glädja oss åt att så få människor som möjligt går igenom svårigheter.

5 Mos. 24:24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, 2 och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, 3 och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, 4 då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

En kvinna som blivit rörd blir också ett våldsoffer och det går inte göra något som hänt ogjort. Ett ännu värre slag för en kvinna under den här tiden vore om hon därefter lämnades ensam och att mannen skulle vägra att gifta sig med henne – vilket denna historia om Amnon och hans halvsyster Tamar visar.

2 Sam. 13:1 Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne. 2 Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne.—11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sade: “Kom och ligg med mig, min syster.” 12 Men hon svarade honom: “Nej, min bror, kränk mig inte. Sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap! 13 Vart skulle jag då ta vägen med min skam? Och du skulle hållas för en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att få mig.” 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.15 Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kände mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: “Stig upp och gå din väg!” 16 Då sade hon till honom: “Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne–20 Då sade hennes bror Absalom till henne: “Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ENSAM OCH ÖVERGIVEN.

En präst får inte ta en sköka eller vanärad kvinna till hustru. Prästen är helgad åt Gud.

3 Mos. 21:7 Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty PRÄSTEN är helgad åt sin Gud.

Tillät Gud sitt folk israel att gifta sig med tillfångatagna flickor? (5 Mos. 21)

Mar12

CreationNär vi läser i 5 Mosebok 21 så kanske vi uppfattar Gud som grymmare än nödvändigt, men vi måste försöka läsa vad som står och notera vad som faktiskt INTE står och som vi kanske omedvetet läser in i texten. När vi läser om människor som dör, och som t o m dör väldigt unga, så måste vi ha i åtanke att:

  1. GUD har rätt att skapa människor och han har därför rätt att avlägsna människor från jorden.
  2. ALLA ska dö förr eller senare. Om inte FÖRR så definitivt SENARE.
  3. Bebisar och unga barn som dör hamnar inte i helvetet eftersom de inte är medvetna om Guds lag. Om de däremot växer upp och beter sig som sina (onda) föräldrar så kanske de väljer att bli lika onda som dem, och då måste de ansvara för sina egna handlingar och döms därefter.
  4. Det är inte på den här jorden som vi kan förvänta oss långa, lyckliga och totalt rättvisa liv utan i NÄSTA. Fram tills vi kommer till vårt permanenta hem så måste vi acceptera att vi kan drabbas av orättvisor och olyckor, och som sagt, en gång kommer vi till slut att dö eftersom vi inte längre kan nå Livets träd.

Vad gäller de bud som Gud gav sitt folk i Gamla Testamentet så kan vi inte utgå ifrån att dessa bud också gäller oss hedningar idag, eftersom det vanligaste är att dessa endast handlade om israel (och de som valde att ansluta sig till Israel) och oftast under en begränsad tid – t ex till Messias ankomst. Några bud som alltid har gällt i alla tider är tio Guds bud – kanske med undantag av Sabbatsbudet på det sätt som det formades senare.

Vad gäller attacker och utrotning av kananéer och filisteer måste vi komma ihåg detta:

  • Det var ingen människa som beslöt att kananéerna skulle attackeras utan Universums skapare som kan göra helt korrekta bedömningar eftersom han ser helheten.
  • Kananéerna fick varningar om attacken minst 2 år innan den skedde och de VISSTE vad som skulle ske och konfirmerade t o m att det handlar om den sanna Gudens krav. De gavs flera chanser både att fly eller att ansluta sig till israelerna.
  • Kananéerna var inte några oskyldiga smålänningar utan grymmare än Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, och de offrade sina egna barn i elden. Det fanns även liknande besläktade folkslag som inte längre finns kvar på jorden idag eftersom de till slut utrotades. Det sägs att de var väldigt storväxta människor (jättar) och likadant var det innan floden när nephilim levde och orsakade mycket ondska på jorden. Då valde Gud att radera ut allt människoliv eftersom t o m deras tankar var enbart onda. Det går alltså inte att jämföra med de människor som lever idag.
  • Gud kunde se att det skulle bli fler mord av oskyldiga människor om onda folkslag skulle få leva än om de INTE skulle få leva, och han tog då det bättre alternativet att eliminera hela rasen för att undvika så mycket dödande som möjligt. Tyvärr lydde inte israel Guds krav på total utrotning av exempelvis filistéerna, vilket ledde till att de blev fler, vilket i sin tur ledde till mycket fler dödande än om israel lytt Guds krav från första början. Även under Sauls tid hade israel problem med blodtörstande filistéer som fortfarande levde kvar. Återigen, MÄNNISKOR har inte vare sig kunskap eller makt att ta sådana beslut men det har GUD. Så det faktum att israel hade fiender som de krigade mot är ingen främmande tanke, och inte heller att det förekommer fångar i krig. Krig är aldrig trevligt för någon part eftersom det alltid leder till död, umbäranden och saknad av nära och kära.

Buden i 5 Mos. 21 är precis som alla andra bud speciellt till för att skydda de svaga partierna genom att försäkra dem rättigheter.

1) Först ut handlar det om förfarandet när man hittar en ihjälslagen människa utan att veta vem som mördat personen 

Att på egen hand bestämma sig för att ta en annan människas liv är mycket allvarligt i Guds ögon och något som han också ville inpränta hos sitt eget folk. Den döda personen själv kanske redan har fått ett kvitto på att han ska ärva Guds rike (det beror alldeles på hur han levt) men Gud vill inte att hans eget folk ska leka gudar och beröva människor deras liv. Däremot får han förstås själv ta ett sådant beslut eftersom han är SKAPAREN.

De äldste/domarna ombeds att mäta vilken stad som ligger närmast den döde, och det är mycket möjligt att det inte alls krävs något omfattande mätande överhuvudtaget om den döde ligger mycket nära en stad. Prästerna ombeds att tvätta sina händer ovanför en kviga som en äldste krossat nacken på (en snabb död) och de ska sedan intyga “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet”. Vi kan dra en liknelse till vissa Domstolar som valt att använda Bibeln för att uttala en “ed” över. Idén är att denna ritual ska få människor att hålla sig till sanningen för att det krävs mycket styrka att ljuga när de håller sina händer på Guds ord. Det finns ingen förlåtelse utan blod så kon ingick i djuroffersystemet under den gamla testamentets tid, och orden från prästerna betydde att de rentvådde sig från skuld och att det som hänt sedan är glömt och försonat. Mer kan de inte göra. Skulle mördaren ifråga finnas i staden (troligt) så skulle han kunna vara åskådare av dessa ritualer som borde få honom att känna av sitt dåliga samvete. Det är okänt om en sådan här händelse någonsin inträffade eller om det var nog med att det fanns en lag om saken för att alla skulle vilja avstå.

5 Mos. 21:1 Om man i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, 2 skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. 3 De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. 4 De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.5 Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har Herren, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgöras. 6 Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, 7 och de skall intyga och säga: “Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. 8 Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.” Därmed får de försoning för denna blodskuld. 9 Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i Herrens ögon.

2) Israeler tilläts gifta sig med kvinnliga fångarIsraeli wife

Israelerna blev ofta varnade av Gud att de INTE skulle gifta sig med vissa onda folkslag, men  i andra fall verkar det som Gud gick med på det när det gäller människor som inte bodde i det förlovade landet (alltså inte kananéer och filistéer) även om det endast stannar vid en teorisk möjlighet. Israelerna var inte tillåtna att attackera några andra utanför Kanaans område, så om de hamnade i krig med andra kan det bara bero på att de själva blev attackerade först inom sina egna gränser.

När vi läser nedan om att det är lovligt för israelerna att gifta sig med en fånge (Gud gav kvinnorna speciella rättigheter) så får vi inte bara ta för givet att kvinnan själv INTE vill gifta sig och att giftermålet alltså skulle ske av tvång. Få moraliska män skulle trivas med att vara gift med en kvinna som han vet motsäger sig giftermålet och därmed tvingas leva med en person som inte gensvarar på hans kärlek. Det kan göra vilket giftermål som helst väldigt surt och det kan inte vara något eftertraktar. Väljer kvinnan att gifta sig så måste hon gå igenom en viss ritual och hon får tid att sörja sina föräldrar. Först efter en månad i fästmannens hus får de sedan bli man och hustru.

Guds tanke är att ett giftermål ska vara mellan en man och en kvinna och vara för hela livet, men pga människornas egen ondska så måste Gud ibland anpassa lagar efter verkligheten för att beskydda den svagare parten. Det kan senare i livet bli så att mannen inte trivs i äktenskapet, och det kan förslagsvis bero på att kvinnan inte vill släppa sin egen (onda) kultur och/eller att hon själv inte trivs med att leva bland israelerna och deras traditioner. Gud ser hur som helst till att kvinnan har större rättigheter än en slav/tjänare om det slutar med att äktenskapet bryts, vilket är ett stort misslyckande. (Det här med slavar kräver ett eget blogginlägg för att visa att det oftast handlar om tjänare och/eller att frivilligt ansluta sig till ett hushåll under en viss herre.) Mannen får INTE sälja henna för pengar eftersom hon aldrig var en slav/tjänare utan en hustru, även om hon började som kringsfånge.

5 Mos. 21:10 När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar, 11 och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, 12 så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. 13 Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru. 14 Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har FÖRNEDRAT henne.

5 Mos. 23:15 En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

3) Sen kommer  det här med förstfödslorätten

Gud anser som sagt att ett giftermål är till för en man och en kvinna för evigt, men för att se till att de svagare parterna har sina rättigheter så anpassar han lagarna till verkligheten när det går. En hustru har större rättigheter än en slav/tjänare, men det går för den skull inte att gifta sig med hur många kvinnor som helst för att ge ännu fler sådana rättigheter. En fullvärdig hustru har den rättigheten att maken betalar underhåll resten av hennes liv vilken är en enorm trygghet för henne och hennes barn. Att en man föredrar en fru före en annan är svårt att reglera med lag, men om det inträffar (ett av flera skäl varför polygama äktenskap har baksidor), så har Gud igen tänkt på att via lagen ge den svagare parten trygghet, och det är i det här fallet frun som inte är lika älskad samt hennes barn. En förstfödd är förstfödd oavsett vilken fru som föder barnet.

15 Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar, 16 då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde. 17 Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

4) En uppstudsig son ska stenas?teenage drunk

Notera:

  • Det handlar inte om ett litet barn utan en individ som är stor nog för att vara en frossare och drinkare.
  • Lagen säger inte att en son som trotsat sina föräldrar omedelbums måste anmälas till stadens äldste, utan det måste först ha föregåtts av en längre tid av tuktan, och ha nått ett sådant stadium att sonen blivit en frossare och drinkare. Det blir man inte av att ha frossat och druckit vid ett par tillfällen, utan det handlar om att det eskaleterat till en djup vana, trots upprepade varningar och tuktande från föräldrarnas sida.
  • Det är föräldrarna som avgör när de varnat sin son tillräckligt och när de anser att de måste ge upp sina försök för i stället  anmäla sin onda son till de äldste för stening. Det säger sig självt att det ska MYCKET till för att sonens egna föräldrar ska ta ett sådant steg eftersom det innebär fysisk död för deras egen son.
  • Tyvärr kan det förekomma att en son växer upp och lever på ett destruktivt sätt både för sig själv och för sin omgivning, även om det är ovanligt. För Israels del var det mycket viktigt att folket levde moraliskt rätt eftersom de var Guds folk och eftersom det var tänkt att de skulle vara goda föredömen för andra folk.
  • Det är inte ens känt att något sådant fall – där föräldrar anmäler sin son för de äldste – överhuvudtaget förekommit i Israel, så det kan hända att det var tillräckligt med att ha en lag om saken.

18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.20 Och de skall säga till de äldste i staden: “Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

5) Olika lagar och föreskrifter

22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

Vad Bibeln säger om polygama och SAMKÖNADE äktenskap

Jan11

ringarBibeln har diverse regler gällande äktenskapet mellan man och kvinna, men aldrig mellan man och man, eller kvinna och kvinna, eftersom en sådan kombination är otänkbar.

Bibeln förklarar på de första sidorna i Bibeln att tankegången om äktenskapet är att en man ska lämna sitt hem och hålla sig till sin hustru, och att de sedan ska få barn. Inga andra alternativ för äktenskapet erbjuds. Om äktenskapet är det är tänkt att:

  1. vara mellan man och kvinna
  2. vara mellan två personer
  3. inte vara mellan syskon
  4. vara för hela livet

Syskonäktenskap var förstås helt legitimt i början av vår skapelse när Adam och Evas barn gifte sig med varandra, men då fanns det heller ingen som helst risk för defekta gener som kunde föras vidare och orsaka kroppsliga defekter i avkomman eftersom föräldrarnas gener var helt perfekta. Det var inte förrän vid tiden för Moses som syskonäktenskap förbjöds. Det finns INGA Bibliska exempel på samkönade äktenskap, vilket är förståeligt eftersom det är helt emot Guds skapelse och intention med oss människor och du kan läsa mer om vad Bibeln säger om utlevd homosexualitet här. Även om ursprungsidén är att ett äktenskap endast ska gälla två personer finns bibliska exempel på personer som frångått en sådan idealisk union för alla parter, och det är noterbart att INGA av dessa polygamiska äktenskap har varit lyckade. Det blir sällan lyckat om man går sin egen väg – emot Guds vilja. Men visst finns det chans för ånger och omvändelse.

Bibeln har EN hustru och EN man som ideal för ett äktenskap

Notera i verserna nedan att 1) trots så många exempel så finns det inga som stödjer samkönade äktenskap och 2) exemplen talar endast om TVÅ personer i äktenskapet. Om Gud hade velat ge stöd åt samkönade äktenskap eller polygamiska äktenskap varför finns det då inga verser som visar Guds uppmuntran till detta? Endast motsatsen kan vi läsa i skrifterna.

1 Mos. 2:24 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.

Ords. 5:18 Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,—20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna och sluta en annans hustru i din famn?

Ords. 12:4 En idog hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben.

Ords. 18:22 Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån Herren.

Ords. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå:19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Ords. 31:10 En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd.11 På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.12 I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.

Ps. 128:3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn kring ditt bord. 4 Ty se, så blir den man välsignad som fruktar Herren.

Predikaren 9: 8 Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. 9 Njut livet med EN HUSTRU som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.

Här nedan kan vi läsa om vad Mose lag säger och vad Jesus anser om äktenskapet

5 Mosebok 25:5 När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger.

Matt. 22:24 “Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

5 Mos. 17:14 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: “Jag vill sätta en kung över mig, liksom alla hednafolk omkring mig”, —” 17 Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla, och han skall inte skaffa sig mycket silver och guld.

5 Mos. 24:1 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, 2 och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, 3 och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, 4 då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel

Matt. 5:31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. 32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott

Matt. 19:4 Han svarade: “Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna5 och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” 7 De sade till honom: “Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?“8 Han svarade: “Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.” 10 Hans lärjungar sade till honom: “Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig.”

Mark. 10:2 Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: “Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” 3 Han svarade dem: “Vad har Mose befallt er?” 4 De sade: “Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig.” 5 Då sade Jesus till dem: “Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. 6 Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. 7 Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, 8 och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. 9 Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.” 10 När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han svarade dem: “Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott.”

Paulus har mycket att säga om äktenskapet, och han ger många instruktioner för hur mannen och kvinnan i äktenskapet ska förhålla sig till varandra. Om Paulus hade varit öppen för polygama äktenskap och/eller samkönade äktenskap, borde han då inte ha skrivit lite om hur man ska förhålla sig till varandra i sådana äktenskap? Vi vet att mannen är kvinnans överhuvud i ett äktenskap och att hustrun inte bestämmer över sin kropp utan mannen och tvärt om, men hur blir det om det finns flera kvinnor eller män i äktenskapet? Paulus är helt tyst om detta, gissningsvis för att det är HELT UTESLUTET att något sådant skulle få förekomma. Det kan resten av Bibelns många texter om äktenskapet intyga. Kvinnan ska underordna sig mannen, men vilken man om det finns flera? Och hur är det om det inte finns någon man alls i äktenskapet?

1 Kor. 7:1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.—10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – 11 skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man – och en man får inte överge sin hustru.12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. 15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?—27 Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru. — 29 Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,—33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags,34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags.—39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.

Ef. 5:22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, — 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, 30 eftersom vi är lemmar i hans kropp. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. 32 Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga

Kol. 3:18 Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. 19 Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem

Exempel på polygami i Bibelngiftermål

Gud är inget fan av vare sig polygami eller skilsmässa, men pga av människans egen vilja och hennes hjärtas hårdhet – så har han accepterat dem. Vad skulle egentligen alternativet vara om en man redan skilt sig, eller gift sig med flera hustrur och befläckat dem? Då står man ju inför fullbordat faktum och då gäller det att se till att på bästa sätt ordna resten av dessa människors liv så att ingen blir förfördelad. Det är inte säkert att Gud på denna tid under gamla testamentet skulle kräva att alla kvinnor (utom en) i ett polygamt äktenskap måste lämna hushållet och helt på egen hand försöka få tak över huvudet och regelbunden mat för dagen. På den här tiden fanns inte det stöd från samhället som vi är vana vid idag och därför var det väldigt viktigt – framför allt om det fanns barn inblandade – att man tillhörde ett hushåll för att uppnå en långsiktig trygghet för resten av livet. Om en kvinna inte längre är jungfru blir det väldigt svårt att klara sig på egen hand eftersom hon redan är en mans kvinna, vilket leder till att ingen annan man vill gifta sig med henne för att inte begå äktenskapsbrott. Så fort man avviker från det som Gud tänkt sig för oss (och Gud vill oss alltid det bästa) så orsakar det problem för en eller flera personer.

Noa var en rättfärdig man som tog sin enda hustru med sig på Arken, och likaså had hans söner endast EN hustru var. Självfallet fanns det inga exempel på samkönade äktenskap, vare sig i detta fall eller i resten av Bibeln mellan 1 Mosebok och Uppenbarelseboken. Det finns däremot flera exempel på polygam äktenskap och det allra första exemplet är Lemek som gifte sig med två hustrur. Enligt The book of Jasher (sekulär judisk historia) så skulle orsaken till två hustrur vara Lemeks önskan att ha en hustru som skulle föda hans barn medan den andra skulle kunna fortsätta vara smal, barnlös och tillgänglig. Att den andra hustrun inte fick barn skulle bero på att hon drack några sorts medikamenter som höll henne barnlös, men även denna hustru önskade så småningom att få barn och slutade därmed dricka denna medicin. Här kommer Bibelns exempel på polygami:

1) Lemek

1 Mos. 4:19 Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

2) Abraham (1 Mos) lät sig övertalas av Sara att ta sig en annan hustru för att få barn – hennes kammarjungfru.

3) Salomo (1 Kung 11) hade 700 fruar och 300 bihustrur.

1 Kung. 11:4 När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit.

4) Jakob (1 Mos. 29:30 ) lurades av Laban att gifta sig med två fruar,vilket därför inte var hans eget fel. Däremot var det hans eget val att även gifta sig med deras kammarjungfrur.

5) Esau (1 Mos. 26:34; 28:9), 6) Ashur (1 Krön. 4:5) 5), 7) Gideon (Domarboken 8:30), 8) Elkana (1 Samuel 1:2), 9) Kung David (1 Samuel 25:39-44, 2 Samuel 3:2-5; 5:13, 1 Krön. 14:3), 10) Rehobeam (2 Krön. 11:18-23) 11) Abia (2 Krön 13:21), 12) Jehoream (2 Krön 21:14), 13) Joash (2 Krön. 24:3), 14) Ahab (2 Kings 10), 15) Jojakin (2 Kings 24:15), 16) Belsassar (Daniel 5:2; 1 Krön 2:8)

Utöver dessa personer som hade flera fruar (ibland även både fruar och bihustrur/konkubiner) så fanns det på denna tid även människor som endast hade en fru (så officiellt inte polygami) men som ändå hade en eller flera bihustrur. Kung Saul är ett exempel på detta. Han hade en fru och en bihustru (2 Sam. 21:8). Inte heller ett sådant förhållande är något som Gud skulle ha godkänt eller uppmuntrat. Vi kan läsa om polygami i Mose lag och då som relaterat till lag och rättigheter – för att bevaka rättigheterna för de kvinnor som delar man med flera andra kvinnor. Det sista polygama äktenskapet i Bibeln rör sig om Jakobs äktenskap med sina fruar.

Annie Lööfs åsikter om Polygami 2013, exempel på debatt här i Aftonbladet

Annie Lööf, Centerpartiets partiledare,  säger tack och lov att hon inte längre tror på polygama äktenskap. Hon skrev dock 2006: ”Denna fråga har blivit en bild för att förklara vad staten ska fixa och inte fixa. En rent ideologisk fråga. Jag tycker inte staten och lagar ska avgöra hur och med vem min granne eller jag själv väljer att leva. Det kan vi göra bäst själva. Skulle min granne välja två män och gifta sig med dem så skulle jag varken flytta därifrån eller bry mig. Det är hennes/hans val.”

Nu ska vi inte låta lura oss. Om vi skulle ha polygami i Sverige skulle i runda slängar 10 av 10 polygama äktenskap handlar om äktenskap mellan EN man och flera kvinnor. Om ett äktenskap inte behöver vara mellan en man och en kvinna, och om antalet i äktenskapet är fritt, varför kan då inte syskon gifta sig med varandra? T ex, två eller flera bröder? Varför kan inte en mamma och  en dotter gifta sig? Varför kan inte ett kompisgäng gifta sig, åtminstone under den tid som de pluggar? Ska det finnas begränsingar i antal i ett polygamt äkteskap och var går gränsen? Kan en hel by gifta sig med varandra?

Någon har inte tänkt.

Ska kvinnan alltid underordna sig mannen?

Jan19

Kvinnligt underordnande – Vad säger Bibeln?

Bibeln talar mycket om jämnställdheten mellan man och kvinna, men även att kvinnan ska underställa sig sin man. Den bästa förutsättningen är därför att både mannen och kvinnan är bibeltrogna och lever sitt liv för Gud. En människa måste lyda Gud mer än människor, så en kvinna måste lyda skaparen före sin man i det fall mannen agerar tvärt emot Guds bud. Därför är det av stor vikt att kvinnan gifter sig med en bibeltrogen man så att konflikter kan undvikas. Om båda parter lyder Paulus instruktioner så är det ett vinnande koncept, men om endast den enda parten lyder så är det ingen jämvikt.

Ef. 5:21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.

1 Kor 11:11Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud.

1 Kor 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

Kvinnor i Bibeln

Miriam, Debora, Hulda, Hanna, etc kallades Guds profetissor…

Domarboken 4 & 5: Debora, en profet och domare, ledde Israels armé

2 Kung 22:14; 2 Krön 34:22 Hulda, en profet, konfirmerade äktheten av Lagens Bok som gavs till Moses av Gud.

Apg 9:36 Lukas hänvisar till en kvinnlig lärljunge med hennes arameiska namn Tabita, också känd som Dorkas.

Rom 16:1: Paul hänvisar till Febe som en av tjänarna (diakonos) för kyrkan vid Kenkkrea. Några översättningar använder ordet “tjänare” eller “medhjälpare” vilket leder till en förminskning av ordet diakonos.

Rom 16:3: Paul hänvisar till Prisilla som en annan medarbetare i Kristus. Grekiskan använder ordet “synergoi”, vilket betyder medhjälpare eller kollega

2 Mosebok 15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

Mika 6:4 Jag förde dig upp ur Egyptens land,ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig (to lead you, KJV).

Jesaja 8:3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: “Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

Luk 2:36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.

Rom. 16:7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.

Fil. 4:2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Apg 21:8 Nästa dag begav vi oss därifrån och kom till Cesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som hade profetisk gåva.

Apg 2:17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skall profetera.

Anthrópos och anér – två ord för MAN 

Om Gud åstadkom så att Balaam blev lärd av en åsna (4 Mosebok 22) varför skulle han inte kunnat använda sig av kvinnnor för att lära män? Om kvinnor är tänkta att alltid underordna sig män, vad händer om kristna män inte är överens sinsemellan?

Det finns två ord för MAN på grekiska; “Anthrópos” och “anér” (genitiv av “anér” är “andros”). På några språk kan ordet för “man” respektive “kvinna” betyda antingen man/make eller kvinna/hustru, beroende på sammanhang. På engelska används separata ord. På grekiska finns inget annat ord för “make” än “anér”.

Jacques More säger: I min forskning och min undersökning av varje ställe där “anér” och “anthrópos” finns, inkl. i fotnoter, så ger det en tydlig bild: “anér” används alltid när det handlar om an speciell man, och i plural betyder det en speciell grupp av män, medan “anthrópos” handlar om vilken man som helst, och i plural kan det betyda “människor”. Denna bild återger Johannes evangelium när det handlar om utspisningen av 5.000 människor. Joh. 6:10 Jesus sade: “Låt folket (anthrópous) slå sig ner” – det var gott om gräs på det stället – och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män (andres).

Verser som vanligtvis används som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män

1) 1 Kor 11:3 Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

Anér används här för “mannen” så texten blir “kvinnans huvud mannen/maken”. Den bestämda formen visar på en viss sorts man, och “anér” i sig själv visar också på en viss sorts man. Återigen finns det inget annat ord för “make” än “anér”. En bättre översättning skulle vara: “och kvinnans huvud är MAKEN” vilket en rad bibelöversättningar också angett. 1 Kor. 11:3 kan därför inte användas som stöd för en allmän kvinnlig underställning av män.

2) 1 Tim. 2:11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva.

Sammanhanget visar att det handlar om en kyrkomiljö. Att ta emot undervisning och att underordna sig är här kopplat till tillfället för själva undervisningen i en kristen sammankomst. Paulus talar om ordning och om risk för förvillande. Impulsiva och oordnade handlingar kan distrahera och Paulus vill begränsa den risken. Det verkar handla om att tala vid fel tillfällen när den officiella ledaren borde sköta undervisningen. Under andra omständigheter så är kvinnan fri att be och profetera “om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet–-(1 Kor.11:5) och att vittna och undervisa “när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning (1 Kor.14:26) vilket Paulus inleder med “Hur skall det då vara, bröder?” Bröder är menat i en allmän betydelse (kvinnor och män) vilket vi kan se på Paulus användande av termen när det handlar om brödsbrytelse (1 Kor.11:33-34) och andens gåvor (1 Kor.12:1). Att eliminera kvinnor i en passage för att det står “bröder” och inte i en annan med exakt samma ordalydelse är inte logiskt. Paulus diskuterar hårklädnad i samband med bön och profetior (1 Kor. 11:2-16) och den rätta inställningen till Herrens måltid (1 Kor. 11:17-34). Sedan kommer han in på huvudpunkten vilket är de andliga gåvorna i kapitlen 12-14.

1 Corinthians 11:5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat.

Om kvinnor inte vore tillåtna att be och profetera i en kyrkomiljö så skulle det inte finnas någon anledning att ha regler för hur kvinnor ska förfara just under bön och profetiska uttalanden. Paulus säger ingenstans att kvinnor endast får be och profetera för andra kvinnor, och det skulle vara svårt för en kvinna som vill profetera att först se till att ingen manlig person finns närvarande som kan tänkas lyssna av misstag. En bättre översättning av 1 Tim. 2:12 skulle vara “eller gör sig till herre över EN MAKE”.

3) 1 Kor. 14:34 Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

Även den här versen visar att det handlar om en kyrkomiljö. Paulus kan ha haft goda skäl att ge råd till den Korintiska kyrkan på den här tiden pga stökiga kvinnor med låg (eller ingen) utbildning, och som har många frågor i relation till undervisningen i en kristen gemenskap. Dessa kvinnor kanske hade stört församlingen pga frågor, skvaller och allmänt prat varför Paulus råd var på sin plats. Detta betyder fortfarande inte att Paulus råd var endast för denna kyrka, utan är instruktioner för alla andra kyrkor också.

En annan fråga är kvinnligt ledarskap

Det finns åsikter för och emot ett kvinnligt ledarskap, och även om nedanstående tre veser verkar ge stöd åt idén för enbart manligt ledarskap så är ett av argumenten emot att det finns verser såsom 1 Mos. 2:24 (Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.), där MANNEN är i fokus och används som exempel, även om det handlar om BÅDE män och kvinnor. Både män och kvinnor måste lämna sina föräldrar trots att det endast är mannen som beskrivs. Likaså är Matt. 5:28 ett exempel på att mannens perspektiv är i fokus:

Matt. 5:28Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

Det är allvarliga ord men det står inte ett ord om att det är synd för en KVINNA att med begärelse se på en annans MAN. Detta är något som vi faktiskt måste LÄGGA TILL eller UTGÅ IFRÅN, trots att det faktiskt inte står i texten. På samma sätt är argumentet att nedanstående verser använder sig av endast mannen som exempel trots att samma regler gäller även för kvinnor. Dessutom visar ordet “bröder” som återgetts ovan, att det ändå kan inkludera kvinnor.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare (episkpon) skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.

Tim. 3:12 En församlingstjänare (diakonoi) skall vara en enda kvinnas man. Han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyterous) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga.

“En enda kvinnas man” är ett idiom, och om det tas bokstavligt så utesluter denna regel ogifta, änklingar och skilda personer från att bli kyrkoledare; och ändå säger Paulus att det är bättre att vara ogift, och att leva i celibat kan få människor att tjäna Gud bättre (1 Kor 7:32-35). Frasen beskriver först och främst den moraliska kvalitén i personens förhållande till äktenskapet, och inte till civilstatus och kön. En intressant vers med tanke på 1 Tim. 3:12 är denna:

1 Tim 5:14 Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.

Så sammantaget ska en hustru aldrig ha auktoritet över sin make, men vad händer om maken tillåter henne att undervisa i Guds ord och t o m VILL att hon gör det – till vem som helst som nu vill lyssna? Då agerar hon INTE emot sin mans vilja, trots att hon undervisar och sprider Guds ord till andra. Hon är fortfarande underställd mannen.

Med den här bakgrunden är det aldrig en bra idé för en man att avfärda en kvinna i en teologisk diskussion av skälet att hon är en kvinna som undervisar en man. Såvida han inte är MAKEN till denna kvinna. Men det betyder fortfarande inte att alla möjliga tokiga teologiska åsikter måste stämma bara för att det är en make som gör påståendena till sin fru eller till en annan kvinna. Det är tänkt att alla män ska underordna sig Jesus som är deras huvud, och Jesus bud finns i BIBELN som ska vara vårt rättesnöre. Det är ganska uppenbart att alla kristna män inte alltid har rätt i en teologisk diskussion med en kvinna. Om så vore fallet så skulle en katolsk man per automatik ha rätt, även om han påstår att kristna bör be till eller genom Maria. Om kvinnan protesterar kan han alltid säga “Vem är DU som undervisar en MAN?” Fungerar alltid…