Etikettarkiv | hustru

Hade Mose två fruar – Sippora och en nubisk kvinna?

mosesMose hade endast ett fullbordat äktenskap (Sippora)

Nedan kan vi läsa att Mirjam och Aron kritiserade Mose för att han tagit en nubisk kvinna till hustru. Exakt när detta giftermål skett får vi inte veta, förutom att det handlar om en förfluten tid.

4 Mos. 12:1 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.

KJV beskriver kvinnan som ”Ethiopian woman”, vilket också är korrekt eftersom det Bibliska området Kush också går under namnen Etiopien, äldre Numibien och Sudan. Kvinnans etniska ursprung, snarare än det geografiska, verkar däremot vara kananeiskt. Se mer nedan.

Vi kan också läsa att Mose tagit Sippora till hustru, och hon var dotter till den midjanitiska prästen Reguel.

Även prästen Reguel går under flera namn och titlar. Han kallas Reguel i 2 Mos. 2:18, och Jetro (förmodligen en titel) i 2 Mos. 3:1, och Den redliges bok (The book of Jasher, som refereras till tre gånger i Bibeln) stödjer att det handlar om samma person. I den sistnämnda skildringen beskrivs han med båda dessa namn/titlar under ett och samma samtal med Pharao. I Dom. 4:11 beskrivs Hobab som Moses svärfar, medan 4 Mos. 10:29 säger att Hobab var son till Reguel som är det namn som oftast används som namn på Moses svärfar. Namnet Hobab kan ha nämnts med tanke på släktnamnet som kanske även Reguel använde sig utav, då sammanhanget syftar på ättlingarna till Hobab.

2 Mos. 2:18 När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?”—21 Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 

Dom. 4:11 Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.

4 Mos. 10:29 Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott.”

2 Mos. 4:20 nämner endast en hustru, och v. 18 nämner svärfadern Jetro. Vi vet alltså att det handlar om Sippora i kontexten:

2 Mos. 4:18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: ”Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: ”Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda.” 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

Jasher 67:24 And the king sent and called his two counsellors Reuel the Midianite and Job the Uzite, and they came and sat before the king.25 And the king said to them, Behold you have both heard the dream which I have dreamed, and the interpretation thereof; now therefore give counsel and know and see what is to be done to the children of Israel, whereby we may prevail over them, before their evil shall spring up against us.26 And Reuel the Midianite answered the king and said, May the king live, may the king live forever.27 If it seem good to the king, let him desist from the Hebrews and leave them, and let him not stretch forth his hand against them. —40 Now therefore if it seem good in thine eyes, cease from destroying the children of Israel, but if it be not thy will that they shall dwell in Egypt, send them forth from here, that they may go to the land of Canaan, the land where their ancestors sojourned.41 And when Pharaoh heard the words of Jethro he was very angry with him, so that he rose with shame from the king’s presence, and went to Midian, his land, and took Joseph’s stick with him.

Den nubiska/etiopiska kvinnan

Var Mose först gift med den nubiska kvinnan och blev sedan änkling? Eller var han polygamist och gifte sig men en främmande kananeisk kvinna helt emot Guds bud? Nej, Den rättrådiges bok (som stödjer Bibeln) kan lösa knuten.

Det var snarare den nubiska kvinnan Adoniah som var änka efter sin make kung Kikianus, och hon var inte bara hans hustru utan även drottning. Enligt Jasher  73:31-32 så utvalde Kushs invånare Mose som Kikianus efterträdare på tronen, och på köpet fick han alltså drottningen Adoniah. Hon var dock kananeiska till ursprunget, och Mose visste mycket väl att Gud förbjudit Israelerna att gifta sig med sådana främmande kvinnor pga de stora riskerna. Den rättfärdige mannen Mose vägrade därför att ha något som helst intimt umgänge med henne, och han tittade inte ens åt hennes håll. Hon verkar därför endast ha rollen som drottning över Kushs folk, och var endast officiellt ”Kung Moses” hustru. Adoniah hade flera barn ihop med sin tidigare make Kikianus, och när den äldste sonen växte upp så övertog han tronen efter Mose. Medan Kikianus levde så kämpade han och Moses på samma sida för Israels folk. Läs gärna mer om Kerma och området vid Sudan/Nubien här.

Moses hade därför endast en enda hustru, Sippora om man endast räknar fullbordade äktenskap. Nedan kan du läsa mer i Jashers bok om händelserna:

Adoniah:

Jasher 73:30 So Moses took the city by his wisdom, and the children of Cush placed him on the throne instead of Kikianus king of Cush.31 And they placed the royal crown upon his head, and they gave him for a wife Adoniah the Cushite queen, wife of Kikianus.32 And Moses feared the Lord God of his fathers, so that he came not to her, nor did he turn his eyes to her.33 For Moses remembered how Abraham had made his servant Eliezer swear, saying unto him, Thou shalt not take a woman from the daughters of  Canaan for my son Isaac.34 Also what Isaac did when Jacob had fled from his brother, when he commanded him, saying, Thou shalt not take a wife from the daughters of Canaan, nor make alliance with any of the children of Ham. 35 For the Lord our God gave Ham the son of Noah, and his children and all his seed, as slaves to the children of Shem and to the children of Japheth, and unto their seed after them for slaves, forever.36 Therefore Moses turned not his heart nor his eyes to the wife of Kikianus all the days that he reigned over Cush.37 And Moses feared the Lord his God all his life, and Moses walked before the Lord in truth, with all his heart and soul, he turned not from the right way all the days of his life; he declined not from the way either to the right or to the left, in which Abraham, Isaac and Jacob had walked.

76:2 And all the children of Cush loved Moses all the days that he reigned over them, and all the inhabitants of the land of Cush were greatly afraid of him.3 And in the fortieth year of the reign of Moses over Cush, Moses was sitting on the royal throne whilst Adoniah the queen was before him, and all the nobles were sitting around him.4 And Adoniah the queen said before the king and the princes, What is this thing which you, the children of Cush, have done for this long time?5 Surely you know that for forty years that this man has reigned over Cush he has not approached me, nor has he served the gods of the children of Cush.6 Now therefore hear, O ye children of Cush, and let this man no more reign over you as he is not of our flesh.7 Behold Menacrus my son is grown up, let him reign over you, for it is better for you to serve the son of your lord, than to serve a stranger, slave of the king of Egypt.8 And all the people and nobles of the children of Cush heard the words which Adoniah the queen had spoken in their ears.9 And all the people were preparing until the evening, and in the morning they rose up early and made Menacrus, son of Kikianus, king over them.10 And all the children of Cush were afraid to stretch forth their hand against Moses, for the Lord was with Moses, and the children of Cush remembered the oath which they swore unto Moses, therefore they did no harm to him.11 But the children of Cush gave many presents to Moses, and sent him from them with great honor.12 So Moses went forth from the land of Cush, and went home and ceased to reign over Cush, and Moses was sixty-six years old when he went out of the land of Cush, for the thing was from the Lord, for the period had arrived which he had appointed in the days of old, to bring forth Israel from the affliction of the children of Ham.13 So Moses went to Midian, for he was afraid to return to Egypt on account of Pharaoh, and he went and sat at a well of water in Midian.

Sippora:

76:22 And when Reuel had heard the words of Moses, Reuel said within himself, I will put this man into the prison house, whereby I shall conciliate the children of Cush, for he has fled from them.23 And they took and put him into the prison house, and Moses was in prison ten years, and whilst Moses was in the prison house, Zipporah the daughter of Reuel took pity over him, and supported him with bread and water all the time.

77:26 And Moses the son of Amram was still confined in the dungeon in those days, in the house of Reuel the Midianite, and Zipporah the daughter of Reuel did support him with food secretly day by day.27 And Moses was confined in the dungeon in the house of Reuel for ten years.28 And at the end of ten years which was the first year of the reign of Pharaoh over Egypt, in the place of his father,29 Zipporah said to her father Reuel, No person inquires or seeks after the Hebrew man, whom thou didst bind in prison now ten years.30 Now therefore, if it seem good in thy sight, let us send and see whether he is living or dead, but her father knew not that she had supported him.31 And Reuel her father answered and said to her, Has ever such a thing happened that a man should be shut up in a prison without food for ten years, and that he should live?32 And Zipporah answered her father, saying, Surely thou hast heard that the God of the Hebrews is great and awful, and does wonders for them at all times. —  35 And the thing seemed good in the sight of Reuel, and he did according to the word of his daughter, and sent to the dungeon to ascertain what became of Moses.36 And he saw, and behold the man Moses was living in the dungeon, standing upon his feet, praising and praying to the God of his ancestors.37 And Reuel commanded Moses to be brought out of the dungeon, so they shaved him and he changed his prison garments and ate bread. —  48 And after the death of Joseph, the nobles of Egypt came into the house of Joseph, and the stick came into the hand of Reuel the Midianite, and when he went out of Egypt, he took it in his hand and planted it in his garden.49 And all the mighty men of the Kinites tried to pluck it when they endeavored to get Zipporah his daughter, but they were unsuccessful.50 So that stick remained planted in the garden of Reuel, until he came who had a right to it and took it.51 And when Reuel saw the stick in the hand of Moses, he wondered at it, and he gave him his daughter Zipporah for a wife.

79:6 And the Lord showed him to do signs and wonders in Egypt before the eyes of Pharaoh and the eyes of his subjects, in order that they might believe that the Lord had sent him.7 And Moses hearkened to all that the Lord had commanded him, and he returned to his father-in-law and told him the thing, and Reuel said to him, Go in peace.8 And Moses rose up to go to Egypt, and he took his wife and sons with him, and he was at an inn in the road, and an angel of God came down, and sought an occasion against him.9 And he wished to kill him on account of his first born son, because he had not circumcised him, and had transgressed the covenant which the Lord had made with Abraham.

Vi känner endast till några detaljer om Kush, Kikianus, Mose samt deras kamp mot den gemensamma fienden, men det finns inget klart stöd för att Moses syndade. Den rättrådighets bok säger snarare att det som hände var enligt Guds vilja. Det kan vara så att Mose rådgjorde med Gud innan han valde att tacka ja till erbjudandet att vara kushiternas ledare (som han var i fyrtio år) och det kanske ansågs respektfullt att ansvara även för änkedrottningens trygghet och framtid genom att ta henne till hustru trots att de båda visste att de aldrig skulle bli man och hustru i praktiken. I sin iver att lyda Gud så hade Mose aldrig för avsikt att fullborda äktenskapet med Adoniah, vilket hon förmodligen också var införstådd med.

Bibeln berättar också att Mose, trots att han var en ytterst rättfärdig man, inte alltid betedde sig exakt som Gud ville. Han dödade som bekant en egyptisk vakt och 2 Mos. 4:24-26 visar att Moses var motsträvig till att låta sin son omskäras. Ett annat exempel:

2 Mos. 4:13 Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta.

Poängen är att Moses fall svårligen kan användas som stöd för att Gud skulle uppmuntra till kristna polygama äktenskap. Dels finns, som vi kan se ovan, inga bevis för att Moses fullbordade mer än ett äktenskap och dels brukar inte människor som idag stödjer polygama äktenskap vara anhängare av sådana utan några sexuella förbindelser. Tvärt om brukar de sexuella förbindelserna vara en central orsak för att ha polygama äktenskap. Bibeln däremot stödjer inte polygama äktenskap som du kan läsa mer om här.

Annonser

Om en man tar sig en hustru och får motvilja mot henne? 5 Mos. 22

brudOm en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får MOTVILJA mot henne  och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: ”Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, FANN JAG INGA BEVIS PÅ ATT HON VAR JUNGFRU”, 5 Mos. 22:13-14

Man kan säga att Guds lagar i Gamla Testamentet finns där för att 1) straffa överträdare och göra dem ansvariga för sina handlingar, 2) försvara rättigheterna för de svaga och 3) hålla männskorna i schack och avskräcka dem från att begå brott – som ju får andra att lida. Att på den här tiden påstå att en nybliven hustru inte är oskuld vore förödande för henne själv, hennes familj och faktiskt även för maken och hans familj. En israelisk man som levde under den här tiden skulle därför inte ens komma på tanken att göra ett sådant allvarligt påstående såvida han inte verkligen hade fog för det – eftersom han själv skulle vara en av de största förlorarna och tvingas gå igenom en stor smälek och ett bittert nederlag. Notera också att det inte är ett krav för mannen att dra i nödspaken ens om han inser att kvinnan inte är oskuld, men lagen ger honom en sådan rättighet om han verkligen har skäl för det och väljer den vägen. Den unga kvinnan kan ha fått sin mödomshinna sprucken pga en tidigare olycka, och det vore självfallet något som hon (och förmodligen hennes föräldrar) noga skulle ha påpekat för den tillblivande mannen, och det kan rent hypotetiskt vara så att hon kan erkänna ett tidigare sexuellt umgänge men att mannen ändå väljer att gifta sig med henne. Det senare alternativet var förmodligen ovanligt, och rent generellt var det förmodligen ovanligt att överhuvudtaget behöva åberopa lagen i 5 Mos. 22 eftersom den var väldigt allvarligt formulerad och resulterade i att äktenskapsmoral inpräntades hos israels folk så länge som lagarna beaktades och straffen delades ut. Därför var avvikelse från regeln att bevara sig själv ren ända till äktenskapet något unikt, för få ville dra skam över sig själva och andra familjemedlemmar.

5 Mos. 22:13 Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne 14 och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: ”Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru”15 då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. 16 Och flickans far skall säga till de äldste: ”Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. 17 Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. 18 Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. 19 De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

Det var vanligt med arrangerade äktenskap under den här tiden, men det betyder inte att föräldrar helt utesluter söners och döttrars egna viljor när de gäller att hitta lämpliga giftermålskandidater. Som en kärleksfull förälder så vill man gärna att barnen ska vara lyckliga i sina äktenskap och barnen kunde givetvis tipsa föräldrarna om någon lämplig tillkommande som de kanske förälskat sig i, varpå kontakt kunde tas med den personens föräldrar. I övrigt kunde givetvis tid ges för att ungdomarna skulle kunna lära känna varandra för att se om de kunde tänka sig att dela livet tillsammans. Det är givetvis inte så att alla arrangerade äktenskap är lyckade på vår jord ens om det handlar om judiska/kristna föräldrar, men det kan man inte beskylla Bibeln för utan i många fall föräldrarna som inte tagit hänsyn till sina barn – eller som baserat sina val på fel grunder.

Om en ung man går igenom proceduren att lära känna en ung kvinna och hennes familj och bestämmer sig för att gifta sig, så vore det ologiskt att han sedan plötsligt får motvilja mot henne, men det kan förstås inträffa OM han misstänker att kvinnan inte är att lita på eftersom hon inte verkar vara oskuld och heller ingenting sagt om detta. Nu är inte blödningar helt tillförlitliga tecken på att en kvinna är oskuld vilket även Talmud indikerar, men det är det vanligaste tecknet och ett av flera möjliga tecken/bevis. Tecken på oskuld skulle kunna vara:

  1. Kvinnan hävdar själv att hon är oskuld/orörd
  2. Kvinnan blöder, eller får åtminstone flytningar
  3. Mannen känner någon form av fysiskt motstånd under själva ögonblicket
  4. Kvinnan får ONT!

Om mannen saknar en eller flera av ovan tecken och har en allmän känsla att kvinnan far med osanning, då kan han ta det enormt stora steget att dra i nödbromsen och påkalla uppmärksamhet angående detta till de berörda familjerna. Det ska återigen mycket till för att mannen drar på sig en sådan skam, och han skulle inte göra det såvida han verkligen inte var säker på sin sak. Det är dessutom kvinnans LIV som står på spel, och varför gå igenom proceduren att gifta sig om man vill skicka bruden till döden och dra smälek över sig och två familjer? Eftersom blödningar inte är helt tillförlitliga så säger judiska skrifter att en tillförlitlig kvinna (typ barnmorska) skulle kunna assistera för att kontrollera sanningshalten i mannens påstående. Om mannen skulle ha fel i sitt påstående (osäkert om detta någonsin inträffat i Israels historia), så måste han dels betala en stor summa pengar till kvinnans far, och dels måste han gifta sig med henne och ansvara ekonomiskt för henne så länge hon lever. Kvinnan har egentligen valet mellan pest och kolera, men att få en ekonomisk trygghet under resten av sitt liv måste ändå betraktas som ett bättre alternativ än att förbli ogift i sin fars hushåll (hon skulle inte kunna förvänta sig någon ny friare) och tära på hans ekonomi, för att sedan sluta livet som en fattig änka utan någon som tog hand om henne. Kvinnan skulle alltså göra ett bättre val att fortsätta vara gift med den person som falskt anklagade henne för att inte vara oskuld, och förhoppningsvis kunde hon ändå glädja sig åt barn, släkt, vänner och grannar – och kanske t o m en hoplappad relation till mannan? Alternativet finns faktiskt att mannan ber kvinnan och hennes familj om förlåtelse för sin falska anklagelse. (Om nu detta hypotetiska fall ens inträffat.)

Det går inte att jämföra trygghetssystemet för 4000 år sedan med dagens system där en ung arbetslös kvinna kan förvänta sig hjälp av samället vad gäller socialbidrag, bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning. Jag har hört många klaga på Mose lag vad gäller det här med fortsatt giftermål trots en falsk anklagelse om kvinnans oskuld, men jag har inte hört en enda person komma med ett bättre och tryggare alternativ för kvinnan. Ofta handlar deras förslag om att ANDRA ska hjälpa till ekonomiskt, men då handlar det endast om TEMPORÄR och SPORADISK ekonomisk hjälp där kvinnan är helt i händerna på att någon ska ge henne lite allmosor om hon har tur. Men visst är väl kvinnan som råkat så illa ut värd PERMANENT ekonomisk trygghet, och hur ska hon få det om hon inte ingår i något hushåll? Hennes far kanske har det knapert som det är, och han kanske har flera döttrar som han ska gifta bort med brudgåvor. Dessutom så lever han ju inte i evighet och kanske är till åren kommen redan när hans dotter gifte sig med mannan som falskt anklagade henne. Är det bättre alternativet att hon måste arbeta som tjänstekvinna i något hushåll, eller tycker någon att en by ska gå ihop och turas om att betala för henne enligt ett rullande schema? Hur skulle kvinnan uppleva ett sådant förnedrande system där hon känner sig som hela byns evighetsbörda? Hon skulle nog önska att hon slapp vakna upp varje morgon för att slippa vara allas paria. Nej, hur man än vrider och vänder på problemet så verkar Gud ha träffat alldeles rätt med sin lag i 5 Mos. 22. Tack vare den lagen så har förmodligen många unga kvinnors liv räddats, eftersom en man skulle tänka sig för två gånger innan han kom med någon ful anklagelse och OM han ändå skulle ta ett sådant steg så träder ändå en permenent trygghet in för kvinnans del. Det är helt rätt att en mannen som faktiskt svärtade ner kvinnans namn i onödan också ska vara den som betalar priset för en sådan allvarlig anklagelse.  Det ska ingen annan behöva göra.

Men hur är det om det handlar om en kvinna som inte är förlovad/trolovad/gift och som förlorar sin oskuld t ex genom sexuellt umgänge med sin pojkvän eller annan manlig person? Då finns fortfarande lagen om att kvinnan har rätt att bli gift med den mannen, för mannen ses som ytterst ansvarig. Däremot så är det inget tvång att så ska ske, och framför allt kan man förstå att kvinnans far inte skulle gå med på att tvinga sin dotter att gifta sig med en man som t o m skulle kunna vara hennes våldtäktsman. Som kärleksfull förälder är det vanligt att man vill se sin dotter så lycklig som det bara går i ett äktenskap, och att då tvinga en dotter att gifta sig med en våldtäktsman som tagit hennes oskuld emot sin vilja, det är det få fäder som skulle välja:

5 Mos. 22:28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

2 Mos. 22:16 Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 OM HENNES FAR VÄGRAR ATT GE HENNE ÅT HONOM, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

5 Mos. 22 fortsätter med att säga att utomäktenskaplig förbindelse är en stor styggelse och båda skyldiga ska dö. Det gäller även en jungfru som är förlovad/trolovad, fast inte om hon blir våldtagen förstås. Hon kan ju ropa på hjälp, och hänsyn tas också till kvinnan om händelsen skulle inträffa på ett ställe där ingen skulle kunna höra ett rop på hjälp. hon och han

5 Mos. 22:22 Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.23 Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, 24 skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.25 Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. 26 Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. 27 Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Det är en fiffig idé av Gud att skapa kvinnan med en mödomshinna (hymen), som utgör ett hinder och som kan användas som ett tecken på oskuld. Det eliminerar att kvinnan blir rörd i onödan, och därmed eliminerar det risken för att oönskade barn kommer till (för att inte tala om könssjukdomar). Tack och lov för alla Guds lagar som är väl uttänkta och som genom historien beskyddat den svage. Gud kan inte förbjuda människor att behandla andra väl, och han programmerar oss inte att alltid lyda hans lagar, men vad gäller Israel så såg han till att skapa allvarliga lagar med tydliga konsekvenser om man överträdde dem, och han såg till att den svage beskyddades OM någon mot förmodan skulle bryta lagarna. Det var viktigt att Israel levde moraliskt rätt och som ett gott föredöme för andra, eftersom hela världen var tänkt att frälsas genom dem. Om det därför skulle visa sig att Israel levde precis som alla andra, genom otukt och trolldom, så skulle både Israel och Israels Gud hånas och ses ner på. Lagarna var till för människornas bästa. 

En del kanske menar att det är bättre att skilja sig idag än på 1950-talet – eller för 4000 år sedan – eftersom det är så vanligt med skilsmässor nuförtiden vilket innebär att det inte är så dramatiskt. Men kan man verkligen säga att saker och ting är bättre bara för att man har fler olycksbröder och olyckssystrar? Otrohet och skilsmässor innebär sorger för både vuxna och barn, så vore det inte trevligare om skilsmässor vore extremt ovanliga? Om skilsmässor vore ovanliga så borde det innebära att färre vore olyckliga pga skilsmässor. Enormt överviktiga människor kanske känner sig udda och förfördelade för att de upplever att de tar upp mer än sin egen plats i ett färdmedel som buss, bil, tåg eller flygplan, och att de alltid känner sig klumpiga och har svårt att hitta kläder i rätt storlek. Men blir deras problem verkligen mindre om det finns ännu fler överviktiga som delar deras negativa upplevelser? Är verkligen vår egen plåga mindre bara för att vi ser att vi ser fler människor som går igenom samma jämmer? I stället borde vi glädja oss åt att så få människor som möjligt går igenom svårigheter.

5 Mos. 24:24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt husoch hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

En kvinna som blivit rörd blir också ett våldsoffer och det går inte göra något som hänt ogjort. Ett ännu värre slag för en kvinna under den här tiden vore om hon därefter lämnades ensam och att mannen skulle vägra att gifta sig med henne – vilket denna historia om Amnon och hans halvsyster Tamar visar.

2 Sam. 13:1 Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne. Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne.—11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sade: ”Kom och ligg med mig, min syster.” 12 Men hon svarade honom: ”Nej, min bror, kränk mig inte. Sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap! 13 Vart skulle jag då ta vägen med min skam? Och du skulle hållas för en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att få mig.” 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.15 Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kände mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: ”Stig upp och gå din väg!” 16 Då sade hon till honom: ”Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne–20 Då sade hennes bror Absalom till henne: ”Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ENSAM OCH ÖVERGIVEN.

En präst får inte ta en sköka eller vanärad kvinna till hustru. Prästen är helgad åt Gud.

3 Mos. 21:Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty PRÄSTEN är helgad åt sin Gud.

Vad Bibeln säger om polygama och SAMKÖNADE äktenskap

ringarBibeln har diverse regler gällande äktenskapet mellan man och kvinna, men aldrig mellan man och man, eller kvinna och kvinna, eftersom en sådan kombination är otänkbar.

Bibeln förklarar på de första sidorna i Bibeln att tankegången om äktenskapet är att en man ska lämna sitt hem och hålla sig till sin hustru, och att de sedan ska få barn. Inga andra alternativ för äktenskapet erbjuds. Om äktenskapet är det är tänkt att:

  1. vara mellan man och kvinna
  2. vara mellan två personer
  3. inte vara mellan syskon
  4. vara för hela livet

Syskonäktenskap var förstås helt legitimt i början av vår skapelse när Adam och Evas barn gifte sig med varandra, men då fanns det heller ingen som helst risk för defekta gener som kunde föras vidare och orsaka kroppsliga defekter i avkomman eftersom föräldrarnas gener var helt perfekta. Det var inte förrän vid tiden för Moses som syskonäktenskap förbjöds. Det finns INGA Bibliska exempel på samkönade äktenskap, vilket är förståeligt eftersom det är helt emot Guds skapelse och intention med oss människor och du kan läsa mer om vad Bibeln säger om utlevd homosexualitet här. Även om ursprungsidén är att ett äktenskap endast ska gälla två personer finns bibliska exempel på personer som frångått en sådan idealisk union för alla parter, och det är noterbart att INGA av dessa polygamiska äktenskap har varit lyckade. Det blir sällan lyckat om man går sin egen väg – emot Guds vilja. Men visst finns det chans för ånger och omvändelse.

Bibeln har EN hustru och EN man som ideal för ett äktenskap

Notera i verserna nedan att 1) trots så många exempel så finns det inga som stödjer samkönade äktenskap och 2) exemplen talar endast om TVÅ personer i äktenskapet. Om Gud hade velat ge stöd åt samkönade äktenskap eller polygamiska äktenskap varför finns det då inga verser som visar Guds uppmuntran till detta? Endast motsatsen kan vi läsa i skrifterna.

1 Mos. 2:24 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.

Ords. 5:18 Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna och sluta en annans hustru i din famn?

Ords. 12:4 En idog hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben.

Ords. 18:22 Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån Herren.

Ords. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå:19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Ords. 31:10 En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd.11 På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.12 I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.

Ps. 128:3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn kring ditt bord. Ty se, så blir den man välsignad som fruktar Herren.

Predikaren 9: Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. Njut livet med EN HUSTRU som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.

Här nedan kan vi läsa om vad Mose lag säger och vad Jesus anser om äktenskapet

5 Mosebok 25:När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger.

Matt. 22:24 ”Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

5 Mos. 17:14 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: ”Jag vill sätta en kung över mig, liksom alla hednafolk omkring mig”, —” 17 Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla, och han skall inte skaffa sig mycket silver och guld.

5 Mos. 24:1 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel

Matt. 5:31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. 32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott

Matt. 19:Han svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinnaoch sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” De sade till honom: ”Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?Han svarade: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.” 10 Hans lärjungar sade till honom: ”Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig.”

Mark. 10:Några fariseer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” Han svarade dem: ”Vad har Mose befallt er?” De sade: ”Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig.” Då sade Jesus till dem: Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften. 6 Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinnaDärför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustruoch de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett köttVad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.” 10 När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han svarade dem: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott.”

Paulus har mycket att säga om äktenskapet, och han ger många instruktioner för hur mannen och kvinnan i äktenskapet ska förhålla sig till varandra. Om Paulus hade varit öppen för polygama äktenskap och/eller samkönade äktenskap, borde han då inte ha skrivit lite om hur man ska förhålla sig till varandra i sådana äktenskap? Vi vet att mannen är kvinnans överhuvud i ett äktenskap och att hustrun inte bestämmer över sin kropp utan mannen och tvärt om, men hur blir det om det finns flera kvinnor eller män i äktenskapet? Paulus är helt tyst om detta, gissningsvis för att det är HELT UTESLUTET att något sådant skulle få förekomma. Det kan resten av Bibelns många texter om äktenskapet intyga. Kvinnan ska underordna sig mannen, men vilken man om det finns flera? Och hur är det om det inte finns någon man alls i äktenskapet?

1 Kor. 7:1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin manMannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin manHustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.—10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – 11 skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man – och en man får inte överge sin hustru.12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. 15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?27 Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru.  29 Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,—33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags,34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags.39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.

Ef. 5:22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, — 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv.29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, 30 eftersom vi är lemmar i hans kropp. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött32 Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.

Titus 1:När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste efter mina anvisningar. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga

Kol. 3:18 Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. 19 Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem

Exempel på polygami i Bibelngiftermål

Gud är inget fan av vare sig polygami eller skilsmässa, men pga av människans egen vilja och hennes hjärtas hårdhet – så har han accepterat dem. Vad skulle egentligen alternativet vara om en man redan skilt sig, eller gift sig med flera hustrur och befläckat dem? Då står man ju inför fullbordat faktum och då gäller det att se till att på bästa sätt ordna resten av dessa människors liv så att ingen blir förfördelad. Det är inte säkert att Gud på denna tid under gamla testamentet skulle kräva att alla kvinnor (utom en) i ett polygamt äktenskap måste lämna hushållet och helt på egen hand försöka få tak över huvudet och regelbunden mat för dagen. På den här tiden fanns inte det stöd från samhället som vi är vana vid idag och därför var det väldigt viktigt – framför allt om det fanns barn inblandade – att man tillhörde ett hushåll för att uppnå en långsiktig trygghet för resten av livet. Om en kvinna inte längre är jungfru blir det väldigt svårt att klara sig på egen hand eftersom hon redan är en mans kvinna, vilket leder till att ingen annan man vill gifta sig med henne för att inte begå äktenskapsbrott. Så fort man avviker från det som Gud tänkt sig för oss (och Gud vill oss alltid det bästa) så orsakar det problem för en eller flera personer.

Noa var en rättfärdig man som tog sin enda hustru med sig på Arken, och likaså had hans söner endast EN hustru var. Självfallet fanns det inga exempel på samkönade äktenskap, vare sig i detta fall eller i resten av Bibeln mellan 1 Mosebok och Uppenbarelseboken. Det finns däremot flera exempel på polygam äktenskap och det allra första exemplet är Lemek som gifte sig med två hustrur. Enligt The book of Jasher (sekulär judisk historia) så skulle orsaken till två hustrur vara Lemeks önskan att ha en hustru som skulle föda hans barn medan den andra skulle kunna fortsätta vara smal, barnlös och tillgänglig. Att den andra hustrun inte fick barn skulle bero på att hon drack några sorts medikamenter som höll henne barnlös, men även denna hustru önskade så småningom att få barn och slutade därmed dricka denna medicin. Här kommer Bibelns exempel på polygami:

1) Lemek

1 Mos. 4:19 Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. 20 Ada födde Jabal. Han blev stamfader till dem som bor i tält och är boskapsskötare.

2) Abraham (1 Mos) lät sig övertalas av Sara att ta sig en annan hustru för att få barn – hennes kammarjungfru.

3) Salomo (1 Kung 11) hade 700 fruar och 300 bihustrur.

1 Kung. 11:När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren, sin Gud, som hans fader Davids hjärta hade varit.

4) Jakob (1 Mos. 29:30 ) lurades av Laban att gifta sig med två fruar,vilket därför inte var hans eget fel. Däremot var det hans eget val att även gifta sig med deras kammarjungfrur.

5) Esau (1 Mos. 26:34; 28:9), 6) Ashur (1 Krön. 4:5) 5), 7) Gideon (Domarboken 8:30), 8) Elkana (1 Samuel 1:2), 9) Kung David (1 Samuel 25:39-44, 2 Samuel 3:2-5; 5:13, 1 Krön. 14:3), 10) Rehobeam (2 Krön. 11:18-23) 11) Abia (2 Krön 13:21), 12) Jehoream (2 Krön 21:14), 13) Joash (2 Krön. 24:3), 14) Ahab (2 Kings 10), 15) Jojakin (2 Kings 24:15), 16) Belsassar (Daniel 5:2; 1 Krön 2:8)

Utöver dessa personer som hade flera fruar (ibland även både fruar och bihustrur/konkubiner) så fanns det på denna tid även människor som endast hade en fru (så officiellt inte polygami) men som ändå hade en eller flera bihustrur. Kung Saul är ett exempel på detta. Han hade en fru och en bihustru (2 Sam. 21:8). Inte heller ett sådant förhållande är något som Gud skulle ha godkänt eller uppmuntrat. Vi kan läsa om polygami i Mose lag och då som relaterat till lag och rättigheter – för att bevaka rättigheterna för de kvinnor som delar man med flera andra kvinnor. Det sista polygama äktenskapet i Bibeln rör sig om Jakobs äktenskap med sina fruar.

Annie Lööfs åsikter om Polygami 2013, exempel på debatt här i Aftonbladet

Annie Lööf, Centerpartiets partiledare,  säger tack och lov att hon inte längre tror på polygama äktenskap. Hon skrev dock 2006: ”Denna fråga har blivit en bild för att förklara vad staten ska fixa och inte fixa. En rent ideologisk fråga. Jag tycker inte staten och lagar ska avgöra hur och med vem min granne eller jag själv väljer att leva. Det kan vi göra bäst själva. Skulle min granne välja två män och gifta sig med dem så skulle jag varken flytta därifrån eller bry mig. Det är hennes/hans val.”

Nu ska vi inte låta lura oss. Om vi skulle ha polygami i Sverige skulle i runda slängar 10 av 10 polygama äktenskap handlar om äktenskap mellan EN man och flera kvinnor. Om ett äktenskap inte behöver vara mellan en man och en kvinna, och om antalet i äktenskapet är fritt, varför kan då inte syskon gifta sig med varandra? T ex, två eller flera bröder? Varför kan inte en mamma och  en dotter gifta sig? Varför kan inte ett kompisgäng gifta sig, åtminstone under den tid som de pluggar? Ska det finnas begränsingar i antal i ett polygamt äkteskap och var går gränsen? Kan en hel by gifta sig med varandra?

Någon har inte tänkt.

Varför ville Gud att profeten Hosea skulle gifta sig med en sköka? (Hos.1:2)

Hosea

Det här kan vi läsa i Hosea 1 – i några olika översättningar – om den uppmaning profeten Hosea fick av Gud att gifta sig med en sköka.

Hos. 1:1 Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: ”Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka,  ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren.”Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. (SFB)

Hos. 1:När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn — av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN (1917)

Hosea 1:2 The beginning of the word of the LORD by Hosea. And the LORD said to Hosea, Go, take unto thee a wife of whoredoms and children of whoredoms: for the land hath committed great whoredom, departing from the LORD. (KJV)

Ord för ord står det översatt från Hebreiska till engelska ”for of harlotry and children of harlotry A wife take and bore conceived of Diblam the daughter of Gomer”.

Det verkar alltså som att profeten Hosea blir ombedd att ta sig en sköka till fru och att även skaffa en familj med henne. Men är det inte ett påbud att det är en synd för en israel att gifta sig med en kvinna från en ogudaktig fiendesläkt som filistéerna? Visserligen är förbudet för ett sådant giftermål i 5 Mos. 7:3 kopplat till israelernas intåg i Kanaans land, ihop med en rad andra instruktioner, men är inte sådana unioner förbjudna även under en lång tid efteråt? Och att en gudsman gifter sig med en sköka är väl ett konstigt påbud i sig?

Var Hoseas tilltänkta fru en sköka redan vid giftermålet, eller var det så att Gud helt enkelt bad Hosea att gifta sig med en kvinna från en ökänd kult/ökänt område och som därför räknades som en av de lösaktiga människor som bodde där, och/eller siades att bli en sköka precis som kvinnorna runt omkring? Påbudet från Gud till Hosea är att han ska ta en fru av ”whoredoms” och barn av ”whoredoms”, men barn kan ju inte vara horor – och framför allt kan man inte säga att Hoseas tilltänkta barn skulle bli horor eftersom de ännu inte existerade. Det låter i stället som det är själva ”tillhörigheten” som Gud syftar på. Gud bad Hosea att gifta sig med en kvinna från ett släkte som har ”whoredom” som tillhörighet och kännetecke. Kanske kvinnan i sig ännu inte gjort sig skyldig till synd men kallas ändå ”a wife of whoredoms” pga hennes tillhörighet.

Men hur löser vi det problemet att Hosea inte borde gifta sig med någon filisteiska överhuvudtaget? Jo, GUD kan förstås stå över sina egna bud. Buden som han gett oss är till för oss människor och inte för honom själv. Vidare behöver Gud inga skrivna bud eftersom han inte kan avvika från sin egen natur och synda. Gud är helt igenom god och frestar heller inte någon eller orsakar så att någon syndar. Guds bud är till för oss att hålla men om han själv skulle göra erbjuda undantag för någon av oss människor så får han förstås göra det och då är det inte en synd det handlar om. Synd är ju när man går EMOT Guds bud och inte när man agerar helt enligt hans vilja. Att Gud här gjorde ett exceptionellt undantag från förbudet för israeler att gifta sig med filistéer betyder förstås inte att Gud tänjer på sina gränser hur som helst för vem som helst. Skulle vi människor få idén att ge oss själva utrymme för att göra avsteg från Guds bud så är det ju helt klart en SYND. VI får t ex inte ta på oss rättigheten att utsläcka någons liv (mörda) men GUD får eliminera vem han vill från vår planet när han vill. (Alla kommer dessutom någon gång att dö hur som helst.) Det händer emellanåt att människor PÅSTÅR att deras Gud ger dem tillåtelse att agera omoraliskt, men det betyder inte att det verkligen förhåller sig så. På domedagen blir det verkligen synd om de människor som beskyller Gud för sina synder.

Vi kan läsa skälet till att Gud vid det här speciella tillfället ville göra avsteg från regeln att israeler inte får gifta sig med filistéer. Det handlar om att på ett profetiskt sätt ge en bild av att Israel bedrivit hor och övergett Herren. Även Hoseas barn fick namn som speglar profetior, och vi kan läsa hur Israels båge i Jisreels dal ska brytas och att Gud inte ska ge förbarmande för Israel men däremot för Juda hus.  Gud använder även sitt gudomliga namn i det här kapitlet:

Hos. 1:9. Då sade han ”Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er.”

Ibland kan vi tvingas att välja bland Guds bud. Exempelvis är det tänkt att vi ska ära våra föräldrar och vara lydiga barn som växer upp och tar hand om dem, och det är även tänkt att vi ska lyda lagarna i det land vi bor i (ge Kejsaren det som tillkommer honom, osv) men vad gör vi om vi uppmanas av föräldrar och/eller politiker att tillbe andra gudar och agera omoraliskt? Då måste vi välja det viktigaste av Guds bud och se till att vi håller oss till det dubbla kärleksbudet som inkluderar tio Guds bud.

Andra exempel

Vid några ytterst unika tillfällen så har Gud brutit in och gjort det legitimt för en människa att göra undantag vad gäller några av hans bud. Jag tänker på Abraham och hans plan att döda sin oskyldiga son för att GUD bad honom om det. Visserligen levde Abraham innan Mose lag kom till men det var fortfarande förbjudet att mörda. (Varför skulle annars Kain vara skyldig till synd för att ha mördat sin oskyldiga bror?) Att mörda var och ÄR alltid förbjudet. Men Gud står som sagt över sina egna lagar. Trots att mord inte var tillåtet, och speciellt inte när det gäller oskyldiga människor, så bad Gud Abraham att döda sin ende son, och Gud stoppade förstås Abraham och tänkte aldrig låta honom fullfölja dödandet. Men uppmaningen att faktiskt gå emot ett bud fanns ändå där och Abraham visste att det var rätt att lyda Gud över allting annat. Han var på det klara med att det var Gud som uppmaningen kom ifrån och inte honom själv. Abraham hade t o m haft Gudsbesök vid sitt tält ett antal år tidigare, och haft många påtagliga möten med Gud så han kände honom väl. Det är inte många av oss som kan ”skryta” med liknande möten, och ingen kan heller ursäkta några inbillade tilltal från Gud med att de ”upplevde” att Gud bad dem att göra/säga diverse saker. En dag ska det som sagt uppenbaras vem som faktiskt bara hittade på.

Sen har vi exemplet vad gäller Simson.

Domarboken 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” Hans far och mor sade till honom: ”Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.” Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.— När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.

Judges 14:But his father and his mother knew not that it was of the Lord, that he sought an occasion against the Philistines: for at that time the Philistines had dominion over Israel (KJV)

Någonting här är uppenbarligen något som ”kom från Herren”. Frågan är exakt vad. En teori är att Gud helt enkelt kan ha sett i Simsons hjärta att han är den typen av person som raskt skulle välja att gifta sig även med en olovlig kvinna om bara tillfälle skulle ges. Kan mötet mellan Simson och kvinnan ha varit ett test från Gud till Simson, och som även skulle kunna tillföra något gott i slutänden? Gud behövde bara arrangera mötet och om det handlar om ett test så klarade uppenbarligen Simson inte det testet. Han valde att gifta sig med en filisteisk kvinna, och det var ett val som Gud räknade med och som han drog nytta utav. Alternativt så var det helt enkelt Guds syfte att Simson skulle gifta sig med en filisteisk kvinna från första början (just för att han hade långsiktiga planer med en sådan union) och Gud står som sagt över sina egna lagar. Man kanske kan dra en lite jämförelse med Judas som förrådde Jesus, och som Gud visste att han skulle göra. Många stod på tur för att döda Jesus men Gud Fader beskyddade Jesus tills en dag när han tog bort handen. Ingen tvingade Judas att förråda Jesus och det han gjorde var en SYND och helt emot Guds vilja, men det som hände kunde alltså vändas till något bra. Visserligen var ursprungsidén att Jesus skulle dö för människornas synder men det finns många sätt att åstadkomma det och Judas förräderi var inte alls nödvändigt.

Notera dock att Gud inte ALLTID använder människors dåliga val och synder till något gott. Vid några YTTERST unika tillfällen så har Gud dragit nytta av människors val och åstadkommit något positivt (t ex ett välförtjänt straff) men det betyder ingalunda att han alltid gör det. Varje dag finns det människor som agerar helt emot Guds vilja.

Kan en man som inte tror bli HELGAD genom sin HUSTRU? (1 Kor. 7:14)

Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man”

Vad kan då detta betyda? Ja, det betyder INTE att någon kan åka snålskjuts in i himlen genom att gifta sig med en en person som är troende. Om det skulle vara fallet så skulle vi ha en rad verser som vi måste ignorera vilket inte låter sig göras. Exempelvis:

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Sammanhanget handlar om Paulus åsikter om giftermål (och Paulus vill aldrig gå emot det som Jesus lär ut) och huruvida det är lämpligt att stanna kvar i ett äktenskap trots att man blivit kristen till skillnad mot sin partner. Paulus menar att det ÄR den enda rätta vägen att stanna kvar i äktenskapet, vilket bekräftar Jesus egen lära i ämnet.

1 Kor. 7:12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom14 Ty mannen som inte tror är helgad (hegiastai) genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin [troende] man. Annars vore era barn orena (agatharta), men nu är de heliga15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Skälet som Paulus ger för att en person som blivit kristen ska stanna i äktenskapet trots att partnern inte är kristen är för att undvika att BARNEN blir ”orena”. Inte ”orena” på det sättet som en människa blir genom att synda för det skulle ju separera dem  andligt från Gud (det kan inte bebisar/barn bli) men ”orena” på det sättet att de nu är barn till föräldrar som är skilda och detta utan skäl. Vi vet ju från Jesus lära att en kvinna/man är bundna till sina makar så länge de lever – såvida det inte handlar om det enda tillåtna undantaget OTUKT:

Matt. 5:32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Matt. 19:Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.

Jag vill inte gärna använda ordet ”bastard” eftersom de har sådana negativa associationer men du kanske förstår poängen gällande vad barnen riskerar att råka ut för. De kom visserligen inte till utom äktenskapet, vilket i så fall skulle vara en synd, men att skiljas utan legitimt skäl skulle också vara en synd som även detta skulle orsaka samma form av ”orenhet”! Det handlar inte om att Gud skulle älska barnen mindre för att de hamnar i en sådan situation att de är orena utan bara att han vill dem och föräldrarna VÄL och helt enkelt vill undvika situationer som inte gagnar någon i familjen. Gud vill det allra bästa för barnen och idealet är ett hem med både en mamma och en pappa, vilket är ett önskemål som kvarstår trots att en av föräldrarna blivit pånyttfödd och frälst till skillnad mot partnern. Endast en partner som tror är tillräckligt för att äktenskapet ska ses som helgat, och det betyder alltså att även den otroende partnern finns i detta helgade äktenskap under det ”helgade familjeparaplyet”Men det har alltså ingenting med hans egen FRÄLSNING att göra! Visst kan det hända att välsignelser skvätter över på partner och barn, mycket tack vare den troendes böner och Guds vilja att svara på bön och åstadkomma ett lyckligt liv, men vad gäller frälsningen så krävs till syvende och sist alltid ett personligt ställningstagande.

Man skulle kunna se ”helgad” i det här fallet som att det fortfarande handlar om ett legitimt giftermål trots att det skett en förändring vad gäller en av partnernas förhållande till Gud. Att bli helgad betyder inte att bli frälst utan betyder ofta att bli separerad från; åsidosatt; speciell; göra helig, etc. I sammanhanget kan vi förstå det som att personen är åsidosatt med tanke på rollen i äktenskapet och inte gällande sin frälsning.

I Svenska Folkbibeln så finns det ett ordtillägg där det står att kvinnan blir helgad genom sin TROENDE man, men detta står inte i grundtexten. 1917 års översättning är mer trogen till grundtexten i just det här fallet.

1 Kor. 7:14 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. 

Informationen om att en man är helgad genom sin hustru, och en hustru genom sin man kommer direkt efter denna information från Paulus:

13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom

Det är alltså därför som Paulus ger sitt välkända svar om varför de bör stanna kvar i äktenskapet. Som troende kanske man får för sig att en skilsmässa är det enda rätta eftersom:

2 Korinthierbrevet 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

Men i fall där det redan finns ett existerande giftermål som är godkänt av Gud (vilket alltså inte gäller samkönade äktenskap) så skall det trots detta inte brytas eftersom det är ett giftermål som redan ingåtts. Vi kan också veta att Paulus inte kan ha menat att en person kan bli frälst genom att gifta sig med en troende person eftersom vi kan läsa:

1 Kor. 7:16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Det står alltså klart att en person INTE är frälst bara för att han gjort ett lyckat äktenskapsval.

Adam och Evas son Kain gifte sig med sin syster

1 Mosebok 4:15 Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.17 Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.

Det finns några som tror att det här landet som det står nämnt om (Nod) var bebott av ännu en nyskapad människoras som de antar är en nödvändighet för att kunna erbjuda Adams barn några andra än sina egna syskon att gifta sig med.  Men varför skulle Kain inte kunna gifta sig med sin syster? Adam och Eva var skapta MYCKET GODA och de hade alltså inga genetiska defekter som riskerade att föras över till barnen, och inte heller barnbarnen. IDAG är läget förstås helt annorlunda. Giftermål mellan syskon blev inte förbjudet förrän långt senare under Moses tid – när ackumulerade genetiska flaskhalsar och utarmning föranledde en ny lag för att undvika defekter hos barn som har nära besläktade föräldrar. Förbud mot giftermål mellan nära släktingar kan läsas i 3 Mosebok 18 samt 5 Mosebok 27 och du kan läsa mer om när och varför det idag finns risk för genetiska defekter hos avkomman mellan nära besläktade personer här (på engelska).

Idag är människor väldigt lika varandra pga genetisk utarmning, men det borde vara större olikheter bland Adam och Evas barn – med det som är karaktäristiskt för germaner, kineser, afrikaner etc – än vad vi kan se hos syskon idag. Eva var moder till allt levande, säger Bibeln, och då får man anta att detta syftar på Eva var ursprunget till ALLT liv som har med mänskligheten att göra. Alla människor på jorden kan alltså härröra sina släktled till henne, och det finns inga konkurrerande mödrar som har separata släktled där Eva inte finns med.

1 Mosebok 3:20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.

Kain bosatte sig i landet Nod öster om Eden men det står inte preciserat när, eftersom det heller inte är särskilt preciserat när Kain mördade sin bror Abel. Kains deportation skedde efter det berömda mordet. Kain och hans hustru (och syster) kan mycket väl ha varit de som började att befolka den delen av landet, och även staden som de kallade Hanok efter sin son. De kan även hända att några ättlingar till Kains andra syskon bosatte sig i staden. De som först skrev ner historien om Kain (vars historia även Moses inneslöt i sina egna skrifter) ville författaren att läsarna skulle veta VAR Kain slog sig ner, och även om det DÅ inte fanns någon fungerande stad (eftersom Kain ju var den som startade den) så är ändå sanningen att Kain slog sig ner i det land och på den plats som sedermera skulle bli staden som blev uppkallad efter hans son. Kain hade många fler syskon än Abel (som dog tidigt och förmodligen innan han gifte sig) och sin ännu yngre broder Set:

2 Mosebok 5:När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar.När Set var 105 år blev han far till Enos.

Vi vet inte så mycket mer om Adam och Evas andra barn, men det står i alla fall några uppgifter om just Set eftersom han kom till i stället för Abel och var en avbild av Adam. Andra gamla skrifter och legender menar att Abel var i tidig tonår när han blev mördad, och man kan då gissa att Set föddes ca ett år efter mordet – om föräldrarna raskt ”ersatte” Abel med honom.  Om det föddes andra syskon mellan pojkarna Kain (och Abel) och Set är osäkert, men vi vet i alla fall att det fanns flera bröder och systrar utöver de som står nämnda vid namn. Vi kan också räkna ut att man började åkalla Herrens namn (att be) ca 235 år efter skapelsen:

1 Mosebok 4:25 Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: ”Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”26 Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn. 

Läs gärna min artikel om dinosaurier här, och om man kunde synda innan Mose lag här.

Barnen du ser på bilden är TVILLINGAR och föddes i Nottingham i England 2005. De heter Remee och Kian, och föräldrarna heter Kylie Hodgson och Remi Horder. Se videoklipp om dem här.

Family