Tag Archive | omvändelse

Om din hand eller din fot förleder dig till synd så hugg av den och kasta den ifrån dig (Matt 18:8)

Feb4

Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så HUGG AV DEN och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden

Överdrev Jesus när han bad oss att hugga av kroppsdelar om de förleder oss till synd?

Jesus skojade absolut inte, men visst skulle kunna säga att Jesus beskrivning i ovan vers är en “hyperbol”, (grek. hyperbole) som betyder att en medveten och demonstrativ överdrift används för att få fram en poäng. Hyperboler kan användas i både förstorande eller förminskande sammanhang. Man skulle också kunna säga att Jesus menade precis det han sade.

Matt 18:1 I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: “Vem är störst i himmelriket?” 2 Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sade: “Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.6 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. 7 Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. 8 Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. 9 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. 10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små.

Markus 9:42–48 beskriver Jesus ord likartat, och Gehenna beskrivs “där deras mask inte dör och elden inte släcks”.

Jesus talar med sina egna troende lärljungar när han säger detta. Han säger inte att synd innebär reducerade gåvor i himlen, utan snarare att vi riskerar att hamna i HELVETET. Vi kanske föredrar en Jesus som ser mellan fingrarna på vår synd, men det fungerar bara OM vi omvänt oss och sedan lever i rättfärdighet. Endast då kan synden raderas. Det är fantastiskt att Gud gjorde det möjligt för oss att bli helt renade från vår synd och få tillgång till hans rike! Skulle alltså Jesus mena att vi måste hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda? Ja, jag tror det, men tänk efter…När vi står där med yxan lyft och beredda att hugga av oss en hand, kommer vi då inte på tanken att i stället för att stympa oss hellre ÅNGRA vår synd och OMVÄNDA oss och SLUTA synda? Det måste väl ändå vara ett bättre alternativ? Detta är ju också ett erbjudande vi har ifrån Jesus och ett alternativ som vi kan välja.  Det är ju bara om vi INTE vill sluta synda som Jesus föreslår alternativet med att hugga av oss kroppsdelar, och förmodligen så vet han mycket väl att ytterst få personer skulle välja det alternativet. Vem som helst skulle föredra alternativet omvändelse, men problemet är förstås att många kristna är övertygade om att de inte ens behöver välja något av dessa två alternativ för de tror att Jesus accepterar dem ändå. Johannes säger:

1 John 1:9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Detta är ju helt klart ett bättre alternativ, och det motsäger inte Jesus ord i Matt. 18:8. Notera att Jesus INTE säger “Om ni syndat måste ni som ett straff hugga av er den kroppsdel som fått er att synda”. Vi ska alltså inte tro att Jesus vill att vi hugger av oss kroppsdelar när vi insett att vi syndat för det är INTE vad han säger. Det skulle ju inte få synden att bli ogjord! Han menar att det inte finns någon godtagbar ursäkt för att synda i FRAMTIDEN. Oavsett om det gäller kleptomani, mytomani, pyromani, frosseri, bedrageri, otrohet, utlevd homosexualitet eller alkoholism, så finns det ingen ursäkt för att fortsätta med dessa synder och vi kan inte skylla på någonting. Vi kan aldrig urskulda oss med att vi är “födda så” eller att vi inte har något val. Gud har gett oss en väg ut ur varje frestelse så att det inte behöver leda till synd, så då kan vi inte ursäkta oss med att “jag kan inte hjälpa det”. Om vi vägrar sluta synda på eget bevåg så säger Jesus att vi hellre bör hugga av oss en kroppsdel så att vi slutar synda,  så att vi inte hamnar i helvetet. Paulus säger:

1 Kor 9:27. Utan jag tuktar min kropp och kuvar den, FÖR ATT JAG INTE SKALL PREDIKA FÖR ANDRA OCH SJÄLV INTE HÅLLA PROVET.

Det är inte säkert att det alltid är lätt att bemästra köttet om vi har både arv och miljö emot oss, men allt är möjligt för Jesus. Utan den Helige Andes hjälp kan det vara svårt att tukta våra kroppar men om vi låter oss vägledas av Honom så går det. Det kan dock krävas mycket bön, fasta, envishet och support från andra kristna.

Matt 5:27 Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28 Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna. 31 Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. 32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Notera att det som är en synd är att MED BEGÄR se på en kvinna. Inte att råka stöta på en kvinna och anse att hon är rasande attraktiv. I KJV står det att det är en synd att se på en kvinna “to lust”. Det betyder att det är en synd att se på en kvinna i verkligheten eller på bilder/filmer med syftet att “lusta”. Det är synd att medvetet söka upp situationer som får oss att bli frestade och som kan leda oss till synd. En frestande tanke behöver inte vara “synd” i sig. Jesus var frestad av djävulen i öknen och tyckte säkert att det skulle smakat bra med något att äta, och fick säkert en sådan bild i sitt sinne när djävulen förde detta ämne på tal. Det hade varit en synd för Jesus att äta vid ett tillfälle där det inte var påbjudet att äta, men Jesus valde trots den frestande tanken att inte ge efter för den och synda. Gud ser våra hjärtan och vet mycket väl vad vi gör och inte gör för att inte hamna i frestande situationer, och vad vi försöker göra för att komma ur sådana situationer som vi redan hamnat i.

Räcker det med att TRO och bekänna Jesus med vår mun för att bli frälst?

Jan9

Gud gjorde det inte svårt för oss att bli frälsta.

Joh 6:35 Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”.

Joh 6:40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Joh 11:25 Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör

Vi behöver inte gå igenom några krångliga ritualer eller någon skärseld för att bli renade från vår synd, utan vi kan helt enkelt bekänna vår synd inför Gud och omvända oss för att få syndernas förlåtelse. Detta gäller även om vi gjort oss skyldiga till hemska överträdelser, många överträdelser eller upprepade överträdelser. Men omvändelse betyder inte ett temporärt ursäktande för en daglig synd, utan det betyder att i hjärtat inse sin synd samt hissa vit flagg och vilja lämna synderna bakom sig en gång för alla. Detta måste göras både i tanke och handling. Visst, det kan hända att vi återigen väljer att falla för Satans frestelser, men om vi lever i omvändelse, synd, omvändelse, synd, etc, så visar det att vi inte har i sanning omvänt oss.

1 John 1:9 OM vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Bibeln lär oss att vi blir frälsta av tro:

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 

Men det måste vara en sann tro. Det räcker inte med att endast TRO, utan vi måste även bekänna tron med vår mun:

Rom. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Apg 16:29 Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och frågade: “Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” 31 De svarade: “Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Apg 2:21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (denna vers handlar om den sista tiden)

Men inte ens ett öppet erkännande av vår tro frälser oss om inte resten stämmer:

Titus 1:16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning

Matt 15:8-9 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.

Matt. 7:22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Här nedan säger Markus att den som tror OCH BLIR DÖPT ska bli frälst:

Mark 16:16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

För vi kan ju inte påstå att en person som tror och blir döpt INTE är frälst. Man skulle också kunna säga att den som tror, blir döpt, ångrar sina synder, lever i ljuset med Jesus, visar god frukt, är en lärljunge och evangaliserar ska bli frälst, och vi skulle kunna lägga till ytterligare några beskrivningar på en kristen person. Det är tänkt att vi SKA låta döpa oss så fort vi omvänt oss och bestämt oss för att vandra med Jesus, men om vi skulle avlida innan eller inte har tillgång till så mycket vatten, så betyder det inte att vi inte är frälsta. Det motsäger inte Mark. 16:16. Räcker det med att tro några minuter, och sedan förbli frälst resten av livet?

Matt 10:22 Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Upp. 3:11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.

1 John. 2:24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

Ovan verser säger att vi måste hålla ut till slutet för att vara säkra på att få det eviga livet. Det räcker inte att tro att det endast finns EN Gud och att Jesus i sanning är Guds son.

Jak. 2:19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Apg 19: 15 Men den onde anden svarade dem: “Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?”

Det räcker inte med att ha en tro utan gärningar för då skulle även demoner vara frälsta. Jakobs poäng i Jak. 2 är att visa att en ensam tro inte räcker för frälsning och att tro utan gärningar är död. Det är alldeles sant att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena, men inte heller av tro allena. Vi kan inte förtjäna frälsning av något som vi tror eller gör, men Gud har i sin barmhärtighet gjort frälsningen möjlig för oss genom nåd. Att Jesus gjort det möjligt för oss att bli renade från våra synder betyder inte att Gud efter reningen ser mellan fingrarna på vår synd, eller att även ljumma kristna är välkomna till hans rike.

Vi vet alltså att om vi TROR i hjärtat på Jesus så blir vi frälsta, men vad innebär det att tro på Jesus? Att tro på Jesus betyder att vi ÄLSKAR vi honom, och vad betyder det?

Joh 14:15. Om ni älskar mig, så håll mina bud. 

John 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. 22.Judas, inte Iskariot, sade då till honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen? 23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre,utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Förlåta sjuttio gånger sju gånger enligt Bibeln?

Jan2

Tänka det bästa om människor och inte det sämsta

Det kanske inte alltid känns lätt att förlåta, men det blir lättare om man tänker på att Jesus förlåtit oss våra synder, och att vi vinner på att försöka fungera liknande en försvarsadvokat den korta tid som vi lever på jorden. Det innebär att vi borde ha en försvarsadvokatinställning, där vi försöker hitta förmildrande omständigheter hos människor som vi anser agerat på ett felaktigt sätt. Precis som vad gäller vanliga försvarsadvokater så går det inte att förneka något som är uppenbart och bevisat, men i övrigt så går det alltså att, om möjligt, söka förmildrande omständigheter som kan stämma överens med verkligheten eller ej (eftersom vi inte vet kan vi anta det mest fördelaktigaste alternativet.)

Vi borde alltid vara villiga att förlåta vår nästa såsom Herren är villig att förlåta oss. Gud förlåter oss inte utan villkor.

Kol. 3:13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. SÅSOM Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.

Om någon står och misshandlar oss så går det inte att låtsas att personen ångrat att han misshandlat oss eftersom personen är mitt uppe i sin synd (misshandel) och helt uppenbart inte ångrat det. Vår inställning bör dock vara tankegången att om personen vid något senare tillfälle verkligen ångrat sin synd så bör vi kunna förlåta. Gud har som sagt förlåtit oss våra synder då vi bekände dem och omvände oss ifrån dem.

Vi vinner på att inte försöka tänka det sämsta om våra medmänniskor, utan snarare att hela tiden försöka sträcka oss efter förmildrande omständigheter så att vi kan tänka det bästa om människor – utan att förneka uppenbara övertramp. Vi kan förstås stöta på människor som visat prov på elakhet, hyckleri, snålhet, skadeglädje, själviskhet, hånfullhet, etc, som vi visserligen inte kan förneka, men däremot kan vi försöka tänka att personen kanske haft en dålig dag, kanske missförstått något, kanske är uppväxt i en dålig miljö, etc. Förmildrande omständigheter innebär inte att synder rättfärdigas men det är trots allt Gud som ger den slutgiltiga domen om andra människor och inte vi. (Vi själva kan förstås göra vad vi kan för att belysa synder hos andra, och gärna på ett smidigt sätt.)

Vidare kan vi försöka tänka på att vi själva inte alltid levt upp till den idealiska människan, och vi är tacksamma att människor i sin tur är villiga att förlåta oss. Vi kanske fortfarande tänker på människor som syndat grovt emot oss för flera år sedan, och det underlättar om vi tänker oss att dessa människor kommit till insikt om sitt tidigare agerande och nu omvänt sig. Det är inte alls säkert att det stämmer i verkligheten, men hellre fria än fälla. Om människor som syndat emot oss ber om en äkta förlåtelse, skulle vi förlåta dem? Svaret borde vara JA.

Glömma minnen är inte ett krav

Jag tror att många kristna missförstår förlåtelsekravet och tror att de måste förlåta andra för deras synder trots att de är mitt uppe i dem och inte visar på minsta vis att de ångrar dem. De kanske hånskrattande säger “Jaha, ska du inte förlåta mig nu när jag står här och klipper sönder dina kläder och rispar med kniven i ditt glasbord, för du är ju kristen?!”.

Att förlåta någon betyder inte att vi också måste glömma alla de synder och sorger som den andra personen orsakat. Det kan hända att en person syndat mot dig i flera år, och dessa år kanske man inte kan radera ur sitt minne hur som helst. Det är dock viktigt att vi alltid är villiga och beredda att förlåta människor om de ber om förlåtelse, och att tänka på att andra kanske inte ens inser att deras agerande visar på kärlekslöshet. Även om du är en bekännande kristen så kan din frälsning hänga på att du vägrar att förlåta en medmänniska. Att förlåta någon betyder inte att vi måste upphöra med att vara på vår vakt vad gäller den människan, i det fall hon visat att hon syndat mot dig vid upprepade tillfällen.

Matt 6:14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Markus 11:25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.

Lukas 6:37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Johannes 20:23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.

Om en person slår dig, och du säger “jag förlåter dig“, och den andra säger “bra, för här kommer en smocka till, och efter den ännu fler, och jag vet att det jag gör är fel men jag gör det i alla fall”, så är det tydligt att personen inte har ångrat sin synd mot dig. Ska du då förlåta honom? En sådan person är helt medveten om att han syndar. Jesus och Stefanus förlät visserligen människor som handlat illa mot dem och som INTE bett om förlåtelse, men vi kan också läsa att dessa inte var medvetna om att de felat. Även vid sådana tillfällen måste vi alltså förlåta.

Lukas 23:34 Men Jesus sade: “Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.

Apg 7:59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: “Herre Jesus, tag emot min ande.” 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.

Även Paulus menar att Jesus visat honom barmhärtighet eftersom han (Paulus) inte visste bättre när han tidigare agerade som våldsverkare. Paulus trodde att han gjorde helt rätt när han förföljde kristna eftersom han var ivrig att leva som en renlärig jude efter de judiska lagarna och baserat på hur han tolkade dem. Paulus hade därför inte skäl att känna någon ånger eftersom han inte insåg att han felat. Jesus fick honom på andra tankar.

1 Tim. 1:12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 

“Förlåt mig”, betyder att folk måste bli förlåtna?

Om någon medvetet slår dig och är fullt medveten om att han/hon syndar och handlar emot Guds bud, så kan jag inte se att det är självklart att vi ska förlåta, men grundinställningen måste vara förlåtelse. Lukas säger att OM en person ångrat sig (en person som alltså är medveten om sin synd), och säger “jag ångrar mig“, så ska vi förlåta.:

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och OM han ångrar sig, så förlåt honom.

Efesierbrevet 4:32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.

Apostlagärningarna 8:22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.

Apostlagärningarna 26:15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. — 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.

Markus 4:12 för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.

Jeremia 36:3 Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta komma över dem. Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

Jesus själv lärde oss vikten att förlåta:

Lukas 11:4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse

Lukas 7:47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.

Paulus kritiserade korintierna för att ha varit alldeles för släpphänta och accepterande vad gäller synd i 1 Kor. 5, men när syndaren blivit tillrättavisad och visat ånger så måste vi visa att vi förlåter honom och tröstar honom så att han inte går under av all bedrövelse:

2 Kor. 2:6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Förlåta sju gånger sjuttio gånger

Här nedan är den berömda liknelsen i Matteus 18 som handlar om förlåtelse. Det intressanta är att den tjänare som fick sin skuld raderad (notera att han först bad kungen om förbarmande innan han fick skulden raderad och att det inte var kungen som initierade förslaget att radera skulden) fick tillbaka samma raderade (förlåtna) skuld lite senare! Detta visar att en förlåten och renad person ändå riskerar att gå evigt förlorad om han själv vägrar att förlåta andra. Det är viktigt att inte bara ta för givet att vi alltid är förlåtna för att “Gud är så kärleksfull och förlåtande” och för att vi är “kristna”, utan att vi faktiskt BER OM FÖRLÅTELSE och att vi inser att vi syndat. Likaså att vi planerar att inte upprepa synden, för annars är det ingen sann ånger. Tjänaren i liknelsen hade inte gjort en sann omvändelse (trots att han bad om förbarmande/förlåtelse) och därför var hans själ fortfarande i fara. Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen ångrar vår synd och om vi behandlar andra med en förlåtande attityd.

Matt 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: “Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: “Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[d]25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”.

Det kan vara svårt om din väg korsas av en person som låter sin synd drabba dig och dina nära och kära, och du syndar inte om du blir besviken, ledsen, arg och ibland påminns om det svåra. Låt Gud ta hand om domen vad gäller andra människors överträdelser. Gud vet precis vad som finns i människors hjärtan.

Fariséen och publikanen – Skillnaden är att publikanen omvände sig

Nov15

Fariséen och publikanen som gick till helgedomen för att be

En del missförstår Jesus liknelse i Lukas 18:9-14 och förstår den som att Jesus varnar människor för att fokusera för mycket på att lyda Guds lag eftersom det kan få dem att bli högmodiga och självgoda, och de menar också att SYNDARE å andra sidan kan vara frälsta (i sin synd) eftersom publikanen i liknelsen ju var en syndare och deklarerades som rättfärdig av Jesus själv. De säger alltså antingen öppet eller mellan raderna att det finns risker med att lyda Guds lag för mycket och även att synd inte alltid separerar oss från Gud eftersom det var publikanen och inte fariséen som gick hem rättfärdig.

Vad de missar är att publikanen till skillnad mot fariséen ERKÄNDE sin synd, OMVÄNDE sig och bad en renhjärtad bön till Gud. DÄRFÖR blev han renad från sina synder och förklarades som RÄTTFÄRDIG. Gud skulle aldrig ljuga och deklarera att en oomvänd syndare är “rättfärdig” om så inte är fallet. Ingenting oheligt ska komma in i hans rike, och synd smutsar ner oss och separerar oss alltid från Gud. Fariséen i liknelsen var orättfärdig eftersom han inte ansåg att han hade synd i sitt liv och därmed inte heller ansåg att det fanns någonting att ursäkta eller omvända sig från. Det är sant att man inte behöver ursäkta sig om man inte har gjort sig skyldig till någon synd, men om så inte är fallet så är man i fara när man inte gör någonting åt sin orenhet. Denna farisé var en hycklare.

Tvärt emot vad många tror så var inte fariséernas problem att de lydde lagen för mycket, utan för att de lydde lagen för litet. De var säkert duktiga på den ceremoniella delen av lagen, men de brast flera gånger vad gäller den mycket viktigare delen; den moraliska delen av lagen. Med “den moraliska delen” menar jag Tio Guds bud, vilka även de dubbla kärleksbuden är byggda på. Dessa bud kom inte med Mose utan de har funnits sedan tidernas begynnelse. Även under Adam och Evas tid var det förbjudet att mörda, stjäla, ljuga, etc. Dessa bud ska finnas i våra hjärtan och vi är aldrig befriade från att följa dem. Jesus säger:

Matt. 5:19Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall räknas för en av de MINSTA i himmelriket; men den som håller dem och LÄR människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså inte att vi bör slappna av vad gäller hans bud för att vår TRO är nog, eller att det inte längre är så noga med buden eftersom vi lever under nåden och inte under lagen, eller att Jesu blod alltid täcker upp för våra synder oavsett omständigheter, eller att vi riskerar att bli som självgoda fariséer om vi fokuserar för mycket på buden. Han säger tvärt om att om VÅR (inte Jesus) rättfärdighet inte övergår fariséernas så kommer vi inte in i hans rike. Vidare så är det farligt att lära andra människor att det inte längre är så noga med att lyda Guds bud eftersom det skulle innebära att vi blir MINST i himmelriket om vi överhuvudtaget kommer ditin. Det kan hända att det finns kristna som verkligen lever efter budorden samtidigt som de tyvärr lär andra människor att det finns stor frihet vad gäller buden och att det inte längre är ett krav att lyda budorden eftersom det endast innebär reducerade gåvor i himlen. De riskerar då att få en lägre plats i Guds rike om de till andra lär ut att det är “tro allenast utan gärningar” som gör oss frälsta och/eller att vi kan behålla vår frälsning trots att vi har synd i våra liv.

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?

Men om vi håller oss nära Gud så klarar vi att lyda buden. Bibeln säger att hans bud INTE är tunga, och att vårt ok är lätt. Tack och lov känner många kristna att det är en självklarhet att vara Gud trogna, men vi måste se upp så att vi även lär ut hela sanningen till andra. Det är viktigt att predika OMVÄNDELSE och vikten att inte tjäna två herrar eftersom vi blir slavar under den vi lyder.

Liknelsen om fariséen och publikanen

Matt. 18:9Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:10»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. 11Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: ‘Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.12Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.’ 13Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: ‘Gud, misskunda dig över mig syndare.’ — 14Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Legalism är inte det stora hotet i kyrkan, men däremot idén att vi aldrig kan sluta synda

Aug22

Det är inte livsfarligt att tro att Gud kräver fullständig lydnad och att vi lyder Gud i “onödan”. Lydnad ÄR ett krav och vi ska inte tro att vi är befriade från den moraliska delen av lagen bara för att vi lever i det nya testamentet. Det är den ceremoniella judiska delen som vi är befriade från. Bara för att vi är frälsta av nåd betyder inte att det är fritt fram att fortsätta synda i tro att nåden alltid täcker upp för vår synd. En dag riskerar vi att stå framför Jesus som kanske säger “Jag känner er inte”, och detta säger Jesus inte till legalister utan till dem som INTE gör Faderns vilja. Se Matt. 7:21-23. Gud Fader säger själv också från sin tron:

Upp. 21:8 Men de fega, otrogna (unbelieving KJV) och avskyvärda, och mördare, otuktiga, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, de skall få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel, som är den andra döden.

Vi är inte frälsta av att lyda lagen (eftersom vi då måste lyda den felfritt) men att bryta lagen innebär ändå helvetet för oss. Problemet med fariséerna var inte att de lydde lagen för mycket utan för att de lydde lagen för lite och var hycklare. De lydde inte den moraliska delen av lagen. Jesus säger:

Matt 5:20Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Han säger alltså inte att vi ska lugna ner oss och inte vara så fokuserade på att följa lagen (med Lagen avses ibland alla delar av Lagen eller vissa delar – den ceremoniella och/eller den moraliska) utan att vi ska höja oss över fariséernas relation till lagen. Till skillnad mot deras hycklande och falskhet så måste vi faktiskt lyda lagen även i handling – de tio Guds bud.  Fariséerna missade ju också det viktigaste budet av alla, nämligen den om kärlek. 

Jag tror att kristna felaktigt får för sig att det inte längre är lika viktigt att följa den moraliska lagen sedan Jesus dog för oss. Men det är precis lika viktigt som i det gamla testamentet att lyda tio Guds bud! Synd är vad som separerar oss från Gud och det gäller i alla tider. Men täcker inte Jesu blod vår synd numera? Ja OM vi omvänder oss. Och omvändelse betyder att hissa vit flagg och göra ett radikalt beslut att aldrig mer synda. Det kan hända att vi återigen syndar efter en omvändelse och då är det tillbaka till botbänken igen som gäller. Gud ser våra hjärtan och om vi verkligen menar vår omvändelse eller ej. Vi säger ofta att “Jesus älskar oss som vi är” men det stämmer inte om vi lever i synd. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Ovan kan vi läsa att vi inte är under lagen om vi leds av anden, men detta betyder inte att det är fritt fram att bryta lagen. Paulus listar ju direkt efter olika synder som leder till helvetet, så att bryta lagen innebär själslig DÖD. Leds vi av anden så betyder det att vi vandrar i ljuset och inte syndar. Om vi väljer att inte låta oss ledas av anden så leds vi alltså av köttet och det leder till synd och död. Läs hur farligt det är för själen att synda. Notera att evigt liv ges åt den som gör goda GÄRNINGAR, tro det eller ej:

Rom 2:4. Eller föraktar du hans godhets, fördragsamhets och tålamods rikedom utan att förstå, att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 5. Genom din hårdhet och ditt obotfärdiga hjärta samlar du vrede över dig själv på vredens dag, när Guds rättvisa dom blir uppenbar. 6. Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i goda GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och inte vill lyda sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och vrede, 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens.

Det finns inget mer förädligt än att uppmuntra varandra med att säga “allt är väl med din själ” när det inte är det. Ingenting oheligt ska komma in i himmelriket. Om du menar att du inte är befriad från synden utan endast undan STRAFFET från synden då har du lurat dig själv. Gud kräver att vi lever heligt och rättfärdigt. Matt 1:21 säger att Jesus ska frälsa folket FRÅN deras synder. Inte frälsa dem I sina synder. De som menar sig älska Jesus men ändå anser att de måste fortsätta synda är inte under nåd utan faktiskt under lagen…Om vi kan avhålla oss från att synda i 10 minuter, kan vi då avhålla oss från att synda i 1 dag? 2 dagar? 1 vecka? 1 månad? Varför då inte flera år? Enligt Titus 2 innebär nåden att vi kan avhålla oss från synd. Inte att vi kan ha kvar vår synd och att nåden täcker upp för den.

Den förlorade sonen gick från levande, till död, till levande igen

Jul2

Den förlorade sonen var, enligt hans egen Far, DÖD när han levde i sus och dus och konstigt vore väl annars? Inte är väl himlen öppen för oomvända syndare som lever i omoral?

Lukas 15:32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.

En del brukar säga att den förlorade sonen aldrig slutade att vara sin Faderns son, och det stämmer förstås att han aldrig blev någon annans fysiska son och att han alltid genom blod och släktskap var son till sin Fader, men frågan är om sonen var andligt levande under hela sitt liv. Just denna Fader gjorde inte sonen arvslös eller avsade sig bekantskapen med honom, men detta skulle kunna vara ett alternativ för andra fäder. Det finns föräldrar som faktiskt avsagt sig bekantskapen av vuxna barn när exempelvis droger eller alkohol tagit överhanden och där barnen  visat förakt gentemot sina föräldrar och varit våldsamma och farliga. Efter flera chanser så kanske till slut föräldrarna ger upp och klipper alla band med barnen, även om de hela tiden hoppas på att barnen ska omvända sig.  Föräldrar kanske väntar hela livet på att en son ska omvända sig, men en vacker dag måste till slut arvet skiftas, och då är frågan vem som finns kvar på listan över de som ska ärva? I liknelsen med den förlorade sonen så fick visserligen sonen ut ett delarv redan under sin Faders levnad, men det största arvet (återstoden av hans Faders hus och andra ägodelar) återstod att skifta. Vi måste alltså hålla ut till slutet för att få segerkransen. 

Andra menar att berättelsens kärna har med Israel och hedningarna att göra, och att det handlar om en bild av att hedningarna får erbjudandet att bli Guds barn för att Israel tackat nej. Det går kanske att göra en sådan parallell, men liknelsen har med OMVÄNDELSE att göra, och det kan vi se med hjälp av de övriga två liknelserna i samma kapitel. Temat handlar om något som är FÖRLORAT men som blir UPPHITTAT. Det står inte heller att det som är förlorat här i världen garanterat kommer att bli upphittat, men liknelserna handlar om fall med lyckliga slut, för att illustrera den lycka som finns i himlen över var och en som väljer att omvända sig. Gud vill ju inte att någon ska gå förlorad.

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Luk. 15:10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.

Vi kan lära oss bland annat följande av liknelsen:

  • Den förlorade sonen var själsligt DÖD under sin bortavaro, men ändå tog han ett eget gott moraliskt beslut att återvända till sin Fader. Jag säger detta eftersom en del menar att ingen kan göra goda moraliska beslut eller söka Gud såvida inte Fadern “uppväcker” personen (reformert tänkande) men den här liknelsen bevisar att detta inte stämmer.
  • Sonen tog sitt eget beslut att återvända och ingen annan person påverkade honom eller tvingade honom. Den förlorade sonen OMVÄNDE sig. Han insåg sin synd och planerade hur han skulle lägga fram sin ursäkt till Fadern, vilket han senare verkställde. Även om våra synder är blodröda så kan de bli vita som snö.
  • Den förlorade sonen gick från 1) levande, till 2) död till 3) levande igen. Hans egen Fader kallade honom för DÖD medan han var borta och levde i synd, så det hjälpte alltså inte denna son att han fortfarande var den fysiska sonen till sin Fader eftersom han ändå var förlorad så länge som han levde i synd. Självfallet kan en person som lever i oomvänd synd, såsom otukt och avgudadyrkan, inte vara på väg till himlen. Den förlorade sonen tjänade SYND och var alltså en SYNDARE, och v är slavar under den vi lyder. Inget oheligt kan komma in i himlen och synd separerar oss från Gud. Vägen tillbaka är endast omvändelse.
  • Fadern gick inte ut för att leta efter honom, och han tvingade inte honom tillbaka. Han väntade hemma men hoppades förstås varje dag på att sonen skulle komma tillbaka. Sonen var den som tog initiativet att återvända, inte Fadern, men när sonen nalkades så sprang Fadern ut för att möta honom. Fadern gläder sig åt varje omvänt hjärta!
  • Brodern förlorade ingenting alls på att den förlorade sonen kom tillbaka, eftersom allt som Fadern ägde var hans, men ändå var han arg och missunnsam. Han skulle kunna ha glatt sig åt att en förlorad människa fick liv igen.

Den förlorade sonen slösade bort sina ägodelar, och levde ett utsvävande liv tillsammans med prostituerade. Han var alltså skyldig till att bryta mot det första budet eftersom han visat med sitt liv att han INTE älskat sin Fader över allting annat. Han var även skyldig till avgudadyrkan (där pengar, grejor och ens eget kött går före Gud), otukt och promiskuitet.  Skulle man även kunna säga att han “sådde i sitt kötts åker”? Bibeln säger att om man sår i sitt kötts åker skördar man undergång (död), men om man i stället följer Anden så skördar man LIV.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Vad mer säger Bibeln om de som lever utsvävande och orättfärdiga liv i otukt?

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Ef. 5:5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike.

Gal. 5: 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Kol. 3:5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn

Upp. 21:27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Hela sammanhanget i Lukas 15:11-32:

Och han sade: En man hade två söner.12. Och den yngre av dem sade till fadern: Fader, ge mig den del av egendomen som tillkommer mig. Och han delade ägodelarna dem emellan. 13. Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort sina ägodelar och levde ett utsvävande liv. 14. Och sedan han hade slösat bort allt, blev det en stor hungersnöd i det landet, och han började lida nöd.15. Då gick han bort och slöt sig till en inbyggare i det landet, och han sände honom ut på sina marker för att vakta svin. 16. Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom. 17. Då besinnade han sig och sade: Hur många av min faders daglönare har inte bröd i överflöd, och här förgås jag av hunger! 18. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19. Jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få vara såsom en av dina daglönare. 20. Och så stod han upp och gick till sin far. Och då han ännu var långt borta, såg hans far honom och förbarmade sig över honom och sprang emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21. Och sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte mer värd att kallas din son. 22. Då sade fadern till sina tjänare: Bär fram den bästa klädnaden och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23. Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada. 24. Ty denne min son VAR DÖD och har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen. Och de började göra sig glada. 25. Men hans äldre son var ute på marken. Och när han kom och närmade sig huset, hörde han musik och dans. 26. Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade honom vad det var. 27. Då sade han till honom: Din bror har kommit och din far har låtit slakta den gödda kalven, därför att han har fått honom tillbaka välbehållen igen. 28. Då blev han vred och ville inte gå in. Hans far gick då ut och bad honom. 29. Men han svarade och sade till fadern: Se, i så många år har jag tjänat dig och har aldrig överträtt något av dina bud, och ändå har du aldrig gett mig en killing, så att jag kunde göra mig glad med mina vänner. 30. Men när denne din son, som har slösat bort dina ägodelar med skökor, nu har kommit tillbaka, har du för honom slaktat den gödda kalven. 31. Då sade han till honom: Min son, du är alltid hos mig, och allt det som är mitt, det är ditt. 32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.

Vem kommer att kallas DEN MINSTE i himmelriket? Och den störste? Matt. 5:19

Jun26

Matt. 5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud OCH LÄR MÄNNISKORNA SÅ, han skall kallas den MINSTE i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas STOR i himmelriket.

Gud ser inte med blida ögon på människor som förminskar synden och/eller påverkar andra att synda. Självfallet säger få människor helt öppet “Gå och synda, för Gud bryr sig ändå inte om det!” men de kanske smyger in med sådana läror, och de kanske blanda in både sanningar och ludd för att dölja det farliga budskapet som är att “synd drabbar inte själen utan som värst endast reducerade gåvor i himlen”. Dessa människor kanske själva blivit förda bakom ljuset, men det ändrar inte på att deras budskap är farligt. Så fort läror dyker upp som kan orsaka förlorade själar så måste vi reagera.

Mal 2:17 Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: “På vilket sätt har vi tröttat ut honom?” Jo, ni säger: “Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem”, eller: “Var är Gud som dömer?”

Vem kommer att kallas den minste i himmelriket? Den som LÄR människor att upphäva Guds bud! Det kan göras på olika sätt, men det går för det mesta ut på att underminera synden och Guds bud. Ursäkterna brukar vara:

– En gång frälst alltid frälst. Vi kan aldrig förlora vår frälsning.

– Buden är så svåra att hålla, och vi syndar ständigt i tanke ord och gärning. Vi kan aldrig sluta synda!

– Vi har fått Jesus rättfärdighet tillräknad oss. Det betyder att vi i princip kan ha både vår synd och vår frälsning samtidigt – bara vi tror på Jesus. Vi kan vara positionellt rättfärdiga samtidigt som vi i praktiken syndar, för vår synd göms alltid bakom Jesu blod och Gud kan inte se dem.

– Vi är frälsta av tro allena! Att påstå att vi även måste GÖRA något för att bli frälst är legalism och gärningslära!

– Vi är födda med en arvsynd och vi syndar för att vi är syndare. Vi kan helt enkelt inte hjälpa att vi syndar! Men Gud älskar oss ändå!

Men den som kommer att kallas stor i himmelriket är den som håller Guds bud OCH som LÄR andra människor att göra sammalunda.

Matt 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Jesus säger alltså att VI måste se till att vår rättfärdighet övergår fariseernas grad av rättfärdighet. Det handlar alltså om att GÖRA något och inte bara att tro på ett färdigt paket. Fariseernas problem var inte att de var alltför laglydiga utan att de INTE alltid lydde Gud i moraliska frågor och i stället var hycklare. De var inte rena på insidan, utan endast utsidan Vi måste alltså se till att inte bara vara rena på utsidan utan även på insidan och att leva som vi lär. Synd innebär långt mer än att förlora några gåvor i himlen eftersom frågan är om vi alls kommer dit in.

Men säger inte Jesus också att vi åtminstone kommer in i himlen även om vi bryter mot Guds bud och lär människorna att de omöjligt kan lyda Gud, för han säger ju att de ska bli de “minste” i himmelriket? Nej, han säger inte att syndare kommer in i Guds rike (ingenting oheligt kommer in i hans rike) men även syndare kan ju omvända sig, och då har de ju tillträde trots att de tidigare levt fel. Sen kan det också finnas kristna som visserligen lär ut att vi aldrig kan sluta synda, men som ändå lever gudfruktigt och undviker synd. Att de ändå lär ut att vi aldrig kan sluta synda kan bero på att de fått för sig att saker och ting är synd som egentligen inte är synd alls. Exempelvis kanske de tror att det är en synd att bli arg, att tycka att människor är elaka, att inte tänka på Gud dygnet runt, etc, men detta är ju inte synd. Jag har själv träffat på människor som “ärvt” irrläror från tidigare generationer och sin omgivningen (det gjorde även jag vad gäller arvsynden) och som tyvärr menar att vi inte kan sluta synda, men som ändå drivs av den helige Ande och därför lever gudfruktigt och tillbringar sina dagar med att tjäna Gud genom att vinna själar.

Vidare kanske det finns kristna som bryter mot bud genom att tillfälligtvis t ex förtala andra, tillskriva andra åsikter de inte har, etc, samtidigt som de kanske inte riktigt är medvetna om detta är synd inför Gud, och de kanske samtidigt lär ut till andra att de aldrig kan sluta synda. Ändå kan de i övrigt leva gudfruktigt och kämpa för att vinna själar för Gud. Jag tror att Rom. 2 12-16 måste appliceras här, där det står att Gud dömer våra samveten. Predikanter/evangelister som mellan raderna uppmuntrar människor att synda (genom att exempelvis säga att buden är för svåra att hålla), kommer att dömas hårdare och riskerar att antingen bli de minsta i himmelriket, eller att i värsta fall inte komma in alls (beroende på hur de lever sina liv).

Det är populärt att predika om Guds ovillkorliga kärlek, och visst har ingen annan visat en större kärlek än vår Fader som lät sin enda son dö på korset för oss, men det är minst lika viktigt att lära ut vikten av att omvända sig och att vi faktiskt bör FRUKTA Gud för våra själars skull.

Ordspråksboken 9:10: ”Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.”

Phil 2:12. Därför, mina älskade, så som ni alltid har varit lydiga så skall ni med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu i min frånvaro.

1 Petr. 18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Det är alltså ganska sunt att leva med lite helig fruktan, för Gud älskar och accepterar oss inte ovillkorligt. Om vi förnekar Jesus så förnekar han oss. Om vi vägrar att förlåta en annan människa så förlåter Gud inte oss. Vi måste vara vaksamma när det gäller lärare som menar att Gud älskar oss och accepterar oss oavsett hur vi lever. Det är förmodligen populärt tal i människors öron eftersom de intalar sig själva att de kan vara slavar under både synd och rättfärdighet och att de ändå inte förlorar sin frälsning, men synd leder oss rakt in i fördärvet. Jesus var säkert inte populär när han menade att det är bättre för en människa att hugga av sig kroppsdelar än att ha hela kroppen i behåll och kastas i helvetet. Älskar vi varandra så berättar vi om syndens faror och inte att bara att Gud älskar oss och accepterar oss precis som vi är – med synd och allt. Det är sant att vi inte kan rena oss själva, men när vi blivit renade hänger det på oss att undvika synd och att lyda Gud. Vem ges evigt liv till? Den som tror på Gud? Endast om tro åtföljs av renhet och lydnad:

Hebr 5:9 Och när han fullkomnats blev han, för alla dem som LYDER honom, upphovet till evig frälsning

Vi har ett starkt budskap när vi vittnar för andra människor. Oavsett en människas synd så kan hon bli helt renad om hon ber om förlåtelse för sina synder och omvänder sig. Hon får då den heliga ande som gåva och som kan hjälpa henne att hålla sig på rätt väg, men hon måste själv se till att hålla sig i vinträdet. Jag rekommenderar bibelläsning och BÖN.

Matt 10:22. Och ni skall bli hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som står fast intill ÄNDEN skall bli frälst.

Om någon ändå tror att Jesus välkomnar syndare in i hans rike genom att bara göra dem “mindre” i riket, kan reflektera över dessa verser från samma kapitel

Matt. 5:13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. 

Matt. 5:25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.

Matt. 5:29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.

Matt. 5:30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.