Tänka det bästa om människor och inte det sämsta

Det kanske inte alltid känns lätt att förlåta, men det blir lättare om man tänker på att Jesus förlåtit oss våra synder, och att vi vinner på att försöka fungera liknande en försvarsadvokat den korta tid som vi lever på jorden. Det innebär att vi borde ha en försvarsadvokatinställning, där vi försöker hitta förmildrande omständigheter hos människor som vi anser agerat på ett felaktigt sätt. Precis som vad gäller vanliga försvarsadvokater så går det inte att förneka något som är uppenbart och bevisat, men i övrigt så går det alltså att, om möjligt, söka förmildrande omständigheter som kan stämma överens med verkligheten eller ej (eftersom vi inte vet kan vi anta det mest fördelaktigaste alternativet.)

Vi borde alltid vara villiga att förlåta vår nästa såsom Herren är villig att förlåta oss. Gud förlåter oss inte utan villkor.

Kol. 3:13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. SÅSOM Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.

Om någon står och misshandlar oss så går det inte att låtsas att personen ångrat att han misshandlat oss eftersom personen är mitt uppe i sin synd (misshandel) och helt uppenbart inte ångrat det. Vår inställning bör dock vara tankegången att om personen vid något senare tillfälle verkligen ångrat sin synd så bör vi kunna förlåta. Gud har som sagt förlåtit oss våra synder då vi bekände dem och omvände oss ifrån dem.

Vi vinner på att inte försöka tänka det sämsta om våra medmänniskor, utan snarare att hela tiden försöka sträcka oss efter förmildrande omständigheter så att vi kan tänka det bästa om människor – utan att förneka uppenbara övertramp. Vi kan förstås stöta på människor som visat prov på elakhet, hyckleri, snålhet, skadeglädje, själviskhet, hånfullhet, etc, som vi visserligen inte kan förneka, men däremot kan vi försöka tänka att personen kanske haft en dålig dag, kanske missförstått något, kanske är uppväxt i en dålig miljö, etc. Förmildrande omständigheter innebär inte att synder rättfärdigas men det är trots allt Gud som ger den slutgiltiga domen om andra människor och inte vi. (Vi själva kan förstås göra vad vi kan för att belysa synder hos andra, och gärna på ett smidigt sätt.)

Vidare kan vi försöka tänka på att vi själva inte alltid levt upp till den idealiska människan, och vi är tacksamma att människor i sin tur är villiga att förlåta oss. Vi kanske fortfarande tänker på människor som syndat grovt emot oss för flera år sedan, och det underlättar om vi tänker oss att dessa människor kommit till insikt om sitt tidigare agerande och nu omvänt sig. Det är inte alls säkert att det stämmer i verkligheten, men hellre fria än fälla. Om människor som syndat emot oss ber om en äkta förlåtelse, skulle vi förlåta dem? Svaret borde vara JA.

Glömma minnen är inte ett krav

Jag tror att många kristna missförstår förlåtelsekravet och tror att de måste förlåta andra för deras synder trots att de är mitt uppe i dem och inte visar på minsta vis att de ångrar dem. De kanske hånskrattande säger “Jaha, ska du inte förlåta mig nu när jag står här och klipper sönder dina kläder och rispar med kniven i ditt glasbord, för du är ju kristen?!”.

Att förlåta någon betyder inte att vi också måste glömma alla de synder och sorger som den andra personen orsakat. Det kan hända att en person syndat mot dig i flera år, och dessa år kanske man inte kan radera ur sitt minne hur som helst. Det är dock viktigt att vi alltid är villiga och beredda att förlåta människor om de ber om förlåtelse, och att tänka på att andra kanske inte ens inser att deras agerande visar på kärlekslöshet. Även om du är en bekännande kristen så kan din frälsning hänga på att du vägrar att förlåta en medmänniska. Att förlåta någon betyder inte att vi måste upphöra med att vara på vår vakt vad gäller den människan, i det fall hon visat att hon syndat mot dig vid upprepade tillfällen.

Matt 6:14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Markus 11:25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.

Lukas 6:37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Johannes 20:23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.

Om en person slår dig, och du säger “jag förlåter dig“, och den andra säger “bra, för här kommer en smocka till, och efter den ännu fler, och jag vet att det jag gör är fel men jag gör det i alla fall”, så är det tydligt att personen inte har ångrat sin synd mot dig. Ska du då förlåta honom? En sådan person är helt medveten om att han syndar. Jesus och Stefanus förlät visserligen människor som handlat illa mot dem och som INTE bett om förlåtelse, men vi kan också läsa att dessa inte var medvetna om att de felat. Även vid sådana tillfällen måste vi alltså förlåta.

Lukas 23:34 Men Jesus sade: “Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.

Apg 7:59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: “Herre Jesus, tag emot min ande.” 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.

Även Paulus menar att Jesus visat honom barmhärtighet eftersom han (Paulus) inte visste bättre när han tidigare agerade som våldsverkare. Paulus trodde att han gjorde helt rätt när han förföljde kristna eftersom han var ivrig att leva som en renlärig jude efter de judiska lagarna och baserat på hur han tolkade dem. Paulus hade därför inte skäl att känna någon ånger eftersom han inte insåg att han felat. Jesus fick honom på andra tankar.

1 Tim. 1:12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 

“Förlåt mig”, betyder att folk måste bli förlåtna?

Om någon medvetet slår dig och är fullt medveten om att han/hon syndar och handlar emot Guds bud, så kan jag inte se att det är självklart att vi ska förlåta, men grundinställningen måste vara förlåtelse. Lukas säger att OM en person ångrat sig (en person som alltså är medveten om sin synd), och säger “jag ångrar mig“, så ska vi förlåta.:

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och OM han ångrar sig, så förlåt honom.

Efesierbrevet 4:32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.

Apostlagärningarna 8:22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.

Apostlagärningarna 26:15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. — 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.

Markus 4:12 för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.

Jeremia 36:3 Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta komma över dem. Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

Jesus själv lärde oss vikten att förlåta:

Lukas 11:4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse

Lukas 7:47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.

Paulus kritiserade korintierna för att ha varit alldeles för släpphänta och accepterande vad gäller synd i 1 Kor. 5, men när syndaren blivit tillrättavisad och visat ånger så måste vi visa att vi förlåter honom och tröstar honom så att han inte går under av all bedrövelse:

2 Kor. 2:6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Förlåta sju gånger sjuttio gånger

Här nedan är den berömda liknelsen i Matteus 18 som handlar om förlåtelse. Det intressanta är att den tjänare som fick sin skuld raderad (notera att han först bad kungen om förbarmande innan han fick skulden raderad och att det inte var kungen som initierade förslaget att radera skulden) fick tillbaka samma raderade (förlåtna) skuld lite senare! Detta visar att en förlåten och renad person ändå riskerar att gå evigt förlorad om han själv vägrar att förlåta andra. Det är viktigt att inte bara ta för givet att vi alltid är förlåtna för att “Gud är så kärleksfull och förlåtande” och för att vi är “kristna”, utan att vi faktiskt BER OM FÖRLÅTELSE och att vi inser att vi syndat. Likaså att vi planerar att inte upprepa synden, för annars är det ingen sann ånger. Tjänaren i liknelsen hade inte gjort en sann omvändelse (trots att han bad om förbarmande/förlåtelse) och därför var hans själ fortfarande i fara. Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen ångrar vår synd och om vi behandlar andra med en förlåtande attityd.

Matt 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: “Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: “Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[d]25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”.

Det kan vara svårt om din väg korsas av en person som låter sin synd drabba dig och dina nära och kära, och du syndar inte om du blir besviken, ledsen, arg och ibland påminns om det svåra. Låt Gud ta hand om domen vad gäller andra människors överträdelser. Gud vet precis vad som finns i människors hjärtan.