Den förlorade sonen var, enligt hans egen Far, DÖD när han levde i sus och dus och konstigt vore väl annars? Inte är väl himlen öppen för oomvända syndare som lever i omoral?

Lukas 15:32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.

En del brukar säga att den förlorade sonen aldrig slutade att vara sin Faderns son, och det stämmer förstås att han aldrig blev någon annans fysiska son och att han alltid genom blod och släktskap var son till sin Fader, men frågan är om sonen var andligt levande under hela sitt liv. Just denna Fader gjorde inte sonen arvslös eller avsade sig bekantskapen med honom, men detta skulle kunna vara ett alternativ för andra fäder. Det finns föräldrar som faktiskt avsagt sig bekantskapen av vuxna barn när exempelvis droger eller alkohol tagit överhanden och där barnen  visat förakt gentemot sina föräldrar och varit våldsamma och farliga. Efter flera chanser så kanske till slut föräldrarna ger upp och klipper alla band med barnen, även om de hela tiden hoppas på att barnen ska omvända sig.  Föräldrar kanske väntar hela livet på att en son ska omvända sig, men en vacker dag måste till slut arvet skiftas, och då är frågan vem som finns kvar på listan över de som ska ärva? I liknelsen med den förlorade sonen så fick visserligen sonen ut ett delarv redan under sin Faders levnad, men det största arvet (återstoden av hans Faders hus och andra ägodelar) återstod att skifta. Vi måste alltså hålla ut till slutet för att få segerkransen. 

Andra menar att berättelsens kärna har med Israel och hedningarna att göra, och att det handlar om en bild av att hedningarna får erbjudandet att bli Guds barn för att Israel tackat nej. Det går kanske att göra en sådan parallell, men liknelsen har med OMVÄNDELSE att göra, och det kan vi se med hjälp av de övriga två liknelserna i samma kapitel. Temat handlar om något som är FÖRLORAT men som blir UPPHITTAT. Det står inte heller att det som är förlorat här i världen garanterat kommer att bli upphittat, men liknelserna handlar om fall med lyckliga slut, för att illustrera den lycka som finns i himlen över var och en som väljer att omvända sig. Gud vill ju inte att någon ska gå förlorad.

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Luk. 15:10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.

Vi kan lära oss bland annat följande av liknelsen:

• Den förlorade sonen var själsligt DÖD under sin bortavaro, men ändå tog han ett eget gott moraliskt beslut att återvända till sin Fader. Jag säger detta eftersom en del menar att ingen kan göra goda moraliska beslut eller söka Gud såvida inte Fadern “uppväcker” personen (reformert tänkande) men den här liknelsen bevisar att detta inte stämmer.
• Sonen tog sitt eget beslut att återvända och ingen annan person påverkade honom eller tvingade honom. Den förlorade sonen OMVÄNDE sig. Han insåg sin synd och planerade hur han skulle lägga fram sin ursäkt till Fadern, vilket han senare verkställde. Även om våra synder är blodröda så kan de bli vita som snö.
• Den förlorade sonen gick från 1) levande, till 2) död till 3) levande igen. Hans egen Fader kallade honom för DÖD medan han var borta och levde i synd, så det hjälpte alltså inte denna son att han fortfarande var den fysiska sonen till sin Fader eftersom han ändå var förlorad så länge som han levde i synd. Självfallet kan en person som lever i oomvänd synd, såsom otukt och avgudadyrkan, inte vara på väg till himlen. Den förlorade sonen tjänade SYND och var alltså en SYNDARE, och v är slavar under den vi lyder. Inget oheligt kan komma in i himlen och synd separerar oss från Gud. Vägen tillbaka är endast omvändelse.
• Fadern gick inte ut för att leta efter honom, och han tvingade inte honom tillbaka. Han väntade hemma men hoppades förstås varje dag på att sonen skulle komma tillbaka. Sonen var den som tog initiativet att återvända, inte Fadern, men när sonen nalkades så sprang Fadern ut för att möta honom. Fadern gläder sig åt varje omvänt hjärta!
• Brodern förlorade ingenting alls på att den förlorade sonen kom tillbaka, eftersom allt som Fadern ägde var hans, men ändå var han arg och missunnsam. Han skulle kunna ha glatt sig åt att en förlorad människa fick liv igen.

Den förlorade sonen slösade bort sina ägodelar, och levde ett utsvävande liv tillsammans med prostituerade. Han var alltså skyldig till att bryta mot det första budet eftersom han visat med sitt liv att han INTE älskat sin Fader över allting annat. Han var även skyldig till avgudadyrkan (där pengar, grejor och ens eget kött går före Gud), otukt och promiskuitet.  Skulle man även kunna säga att han “sådde i sitt kötts åker”? Bibeln säger att om man sår i sitt kötts åker skördar man undergång (död), men om man i stället följer Anden så skördar man LIV.

Gal. 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Vad mer säger Bibeln om de som lever utsvävande och orättfärdiga liv i otukt?

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Ef. 5:5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike.

Gal. 5: 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Kol. 3:5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn

Upp. 21:27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Hela sammanhanget i Lukas 15:11-32:

Och han sade: En man hade två söner.12. Och den yngre av dem sade till fadern: Fader, ge mig den del av egendomen som tillkommer mig. Och han delade ägodelarna dem emellan. 13. Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort sina ägodelar och levde ett utsvävande liv. 14. Och sedan han hade slösat bort allt, blev det en stor hungersnöd i det landet, och han började lida nöd.15. Då gick han bort och slöt sig till en inbyggare i det landet, och han sände honom ut på sina marker för att vakta svin. 16. Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom. 17. Då besinnade han sig och sade: Hur många av min faders daglönare har inte bröd i överflöd, och här förgås jag av hunger! 18. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19. Jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få vara såsom en av dina daglönare. 20. Och så stod han upp och gick till sin far. Och då han ännu var långt borta, såg hans far honom och förbarmade sig över honom och sprang emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. 21. Och sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte mer värd att kallas din son. 22. Då sade fadern till sina tjänare: Bär fram den bästa klädnaden och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23. Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada. 24. Ty denne min son VAR DÖD och har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen. Och de började göra sig glada. 25. Men hans äldre son var ute på marken. Och när han kom och närmade sig huset, hörde han musik och dans. 26. Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade honom vad det var. 27. Då sade han till honom: Din bror har kommit och din far har låtit slakta den gödda kalven, därför att han har fått honom tillbaka välbehållen igen. 28. Då blev han vred och ville inte gå in. Hans far gick då ut och bad honom. 29. Men han svarade och sade till fadern: Se, i så många år har jag tjänat dig och har aldrig överträtt något av dina bud, och ändå har du aldrig gett mig en killing, så att jag kunde göra mig glad med mina vänner. 30. Men när denne din son, som har slösat bort dina ägodelar med skökor, nu har kommit tillbaka, har du för honom slaktat den gödda kalven. 31. Då sade han till honom: Min son, du är alltid hos mig, och allt det som är mitt, det är ditt. 32. Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad och är återfunnen.