Etikettarkiv | brudgum

KRISTI BRUD är det nya Jerusalem, eller Jesus Kristus församling/kropp

brud 2Kristi Brud är inte från Knutby

Upp. 21:2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en BRUD, som är smyckad för sin brudgum.

Brud är översatt från det grekiska ordet numphé (Strong’s 3565), och förekommer 8 gånger i Bibeln (självfallet i Nya Testamentet). Bl. a i Luk. 12:53, Matt. 10:35 och Upp. 18:23.

Bruden i Uppenbarelseboken handlar inte om en EN speciell individ, utan flera individer – alla de kristna som utgör Kristi församling och som ska ärva Guds rike. Brudgummen ses däremot i ental, och brudgummen är Jesus Kristus. Det nya Jerusalem är visserligen en plats, men även om det handlar om en stad i singular så handlar det ändå om Guds rike och de individer som en dag ska befinna sig i det riket och vara brudgummens BRUD. Jesus är vidare beskriven som huvudet för kroppen, men vi kristna är lemmarna i den kroppen – och lemmarna är i plural.

Det nya Jerusalem liknas vid en vackert utsmyckad brud. Det handlar om en SYN från aposteln Johannes perspektiv, och synen och beskrivningen av bruden slutar inte med att staden kommer ner från himlen, utan vi får en fortsatt beskrivning och förklaring av bruden med hjälp av detaljen att det är tänkt att det ska bo människor i staden. Varken staden eller människorna i Johannes syn finns på plats idag, men inom en snar framtid så blir alltihop en sanning. En stad utan människor är öde även om den är bländande vacker, och en brudgum skulle inte nöja sig med vackra saker – oavsett kvalitet och kvantitet. Om däremot de vackra sakerna finns runtomkring en människa (eller människor som i Jesus fall), så kan det bli en passande brud för en brudgum.

Upp. 21:1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo SOM en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”5 Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”9 En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig BRUDEN, Lammets hustru.” 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, 11 och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis.  

Om det nya Jerusalem, som Johannes såg komma ner från himlen, var befolkad eller inte  vid just det ögonblicket ändrar inte på det faktum att staden är vad som väntar de kristna efter tidens slut, och den stad där de ska bo i. Det är alltså staden med all dess glans och människornan i den, som är brudgummens brud. Om det endast skulle handla om en häpnadsväckande vacker men tom stad vad gäller människor, så hade staden inte varit en passande brud för Jesus Kristus. Jesus är ju Gud själv och kan få precis vad han vill, så att ärva vackra saker vore inget anmärkningsvärt i sig, för det hade han kunnat skaffa vare sig det funnits människor på jorden eller ej. Om vi däremot tänker oss att själva syftet med det nya Jerusalem är att det ska bebos av de som verkligen valt att älska Jesus av hela sitt hjärta och hela sin själ – inklusive de som blivit martyrer för hans skull – så vet vi också att det är en mycket passande BRUD för brudgummen Jesus. Jesus har visat sin kärlek för sin brud, och bruden har visat sin kärlek till brudgummen. Jesus har visserligen visat sin kärlek och dött för alla människor, men det blir inget bröllop för de som inte är intresserade av att komma till bröllopet och/eller inte gjort sig förberedda med bröllopskläder. Ett bröllop handlar om två parter som älskar varandra, och det finns heller inget tvång vad gäller kärleken i ett sunt äktenskap. Här kommer fortsättningen om det nya Jerusalem och att det är tänkt att bebos:

24 Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.25 Stadens portar skall aldrig stängas om dagen – natt skall inte finnas där – 26 och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Upp. 22:16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.”17 Och Anden och BRUDEN säger: ”Kom!” Och den som hör det må säga: ”Kom!” Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.

Ett annat ord för ”brud” är guné (Strong’s 1135), vilket förekommer 217 gånger i NT. Förutom brud kan det betyda kvinna och fru.

Här nedan handlar bruden om ”henne”, men även om det står i singular så läser vi vidare att linnetyget är de heligas (plural) rättfärdighet. ”Bruden” är alltså symbol för de kristna som utgör Kristi församling, och återigen är det endast de som får komma till bröllopet.

Upp. 19:6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: ”Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. 7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. 8 Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är de heligas rättfärdighet. 9 Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: ”Dessa Guds ord är sanna.”  

Brudgummen är Jesus

Johannes Döparen kallade sig för ”brudgummens vän”, som gläder sig åt att ha hört brudgummens röst (Jesus).

Joh. 3:27 Johannes svarade: ”Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. 29 Brudgum är den som har BRUDEN. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.

Matt. 9:14 Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: ”Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?” 15 Jesus svarade dem: ”Inte kan väl brudgummens vänner sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. (se även Mark. 2:19-20, och Lukas 5:34-35)

I liknelsen med de tio jungfrurna så kallas de i och för sig inte ”brudar”, men de väntar ändå på BRUDGUMMEN så indirekt är dessa jungfrur ändå tänkta som brudar. Var och en av de tio tjejerna väntade på brudgummen som verkar ha varit deras fokus och stora mål, men endast de som stod färdiga (deras eget ansvar) gick sedan med honom in till bröllopsfesten. De övriga var inte välkomna trots att de hade chansen.

Matt. 25:10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Även liknelsen med bröllopsfesten för kungens son handlar om att många är kallade (precis som jungfrurna ovan) men få är utvalda. De som är utvalda är de som tackat ja till festen och även gjort sig förberedda. Kallelsen går dock ut till många.

Matt. 22:2 ”Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Att Kristi brud skulle vara EN speciell människa (som den berömda Kristi Brud i Knutby) – som inte ingår i en större grupp – finns det inget som helst stöd för i Bibeln, och en sådan idé är dessutom hädisk. Det skulle leda till att det finns en speciell upphöjd kristen som står över andra kristna, och det kan i sin tur leda till att han/hon blir en slags medlare mellan Gud och människor, samt utgör en stor risk för att bli fokus för tillbedjan och glorifiering/idolskap. Jesus Kristus är den vi ska ha våra blickar på, och den vi ska ära. De kristna – Kristi församling – är systrar och bröder, och ingen stör över den andra.

Annonser

Enda skillnaden mellan fåren och getterna i Liknelsen är vad de GJORDE och INTE GJORDE

Jesus säger i Jn 5:29 att vid vid uppståndelsen som kommer de som gjort det goda att komma till livets uppståndelse och de som gjort det onda till domens uppståndelse. Jakob, Paulus, Johannes och Petrus säger samma sak:

Joh. 5:28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst 29 och gå ut ur dem: de som hava GJORT vad gott är skola uppstå till LIV, och de som hava GJORT vad ont är skola uppstå till DOM.

Jak. 2:13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.

Rom 8:13. Ty om ni LEVER EFTER KÖTTET, så skall ni DÖ, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni LEVA.

John 14:23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar er såsom gäster och främlingar, att ni aktar er för de köttsliga begärelserna, som strider mot SJÄLEN.

Vad vi GÖR påverkar alltså om vi kommer till Guds rike eller ej (även om vi förstås måste tro på att Jesus är Gud i köttslig form som dött som ett syndoffer för oss och renat oss med sitt blod). Hela Bibeln är överfull av uppmaningar att vi måste GÖRA saker för att bli frälsta (inte förlora salt, gå igenom den trånga porten, hålla ut till änden, bära vårt kors dagligen, etc) och detta kan vara förbluffade för oss eftersom vi under en lång tid i Sverige varit influerade av Martin Luther som inte var särskilt förtjust i Jakobsbrevet (enligt hans egna ord) eftersom Jakobsbrevet lär saker såsom:

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret?

Martin Luther myntade ju begreppet ”frälst av tro allena” trots att Bibeln säger att vi INTE är frälsta av tro allena. Vi har också fått för oss att om vi rör minsta finger för att försöka frälsa oss själva så är det ”gärningslära” som vore den värsta teologiska tabben (och synden) under solen. Självklart kan vi inte frälsa oss själva eftersom vi alla är i behov av att bli renade i Jesu blod, och vi kan inte heller förtjäna frälsning av något som vi gör ELLER tror, men det finns ändå VILLKOR för frälsningen och det är att vi tror, omvänder oss och LYDER Gud. Alltså något som vi GÖR. Matteus 25 innehåller tre liknelser som alla har poängen att vad vi GÖR påverkar vår slutdestination – himmel eller helvete. Detta sägs vara en irrlära i våra kyrkor idag men Bibeln håller inte med. Läs liknelsen om fåren och getterna. Både får och getter trodde på den som de samtalade med – Guds son – och även DEMONER accepterar att Jesus är Guds son och bekänner det till och med högt! Det räddar dem inte, vilket var Jakobs poäng. Tro utan gärningar är död.

Människosonens dom

Matt 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Skillnaden mellan fåren och getterna är alltså vad de GÖR. Fåren hamnar på den högra sidan och det är de som GJORT något bra (rättfärdighet), och getterna hamnar på den vänstra sidan och det är de som INTE GJORT något bra. De har INTE visat barmhärtighet. Brist på frukt kan alltså förhindra oss att komma in i Guds rike. Det kan vi även läsa i Joh. 15, där grenarna huggs av och kastas i elden pga brist på frukt. Vi är inte frälsta genom  att tro på ett färdigt ”paket” och inget mer. Egentligen kan vi jämföra med änglarna i begynnelsen. Jag tror inte att de hade några problem med att ”tro på Gud”, och att se honom som den skapare som han är. Ändå kan vi läsa att 1/3 av dem föll när de följde Lucifer i hans spår. Det var återigen vad de GJORDE som påverkade utvecklingen av historien – de kommer ju i framtiden att kastas i den eviga elden som förberetts åt dem pga det som de valt att göra.

De andra liknelserna i Matteus 25 är de välkända liknelserna om de Tio jungfrurna och den om Talenterna. Alla tio jungfrurna ”trodde” på brudgummen och väntade på hans återkomst. Vad de GJORDE och INTE GJORDE är vad som sedan påverkade förloppet. Alla väntade på brudgummen och visste att han skulle komma och alla hade lampor. Men hälften av tjejerna hade valt att inte ta med någon extra olja till dem trots att det kanske skulle behövas. Vi kan se att det förmodligen handlade om reservolja eftersom de oförståndiga tjejerna menade att lamporna ju ”slocknar” för dem, vilket betyder att det åtminstone fanns olja i lamporna från början. De hade alltså en gång varit tända, men lamporna HÖLL INTE UT TILL SLUTET. Vi är tillsagda av Jesus att vi måste hålla ut till änden för att bli frälsta. De förståndiga tjejerna hade valt att ta med extra olja, och det var ett bra val. Våra val spelar roll! Likaså visar liknelsen om Talenterna att våra val och vårt agerande påverkar utgången, och det handlar även här om evigt liv (med tillhörande belöningar) eller evig förtappelse.

Jag vet att jag skriver mycket om omvändelse och rättfärdighet på min blogg, men det är för att det känns som det är ämnen som inte är särskilt vanliga eller populära, trots att det är så viktiga ämnen eftersom SJÄLEN är i fara. Djävulens enda mål är att få oss att SYNDA så att vi INTE kommer in i Guds rike. Han FRESTAR oss och försöker ge oss URSÄKTER för att synda. Jag tror att djävulen gärna vill invagga oss i tron att det räcker med att tro för att bli frälst UTAN gärningar (frukt) och att synd inte separerar oss från Gud. Vore det inte fruktansvärt om han fick oss att tro ”Vad skönt att Gud älskar mig precis som jag är, och att han ser mig som rättfärdig trots att jag lever i orättfärdighet, och att det räcker med att TRO på honom för att bli frälst” OM detta inte är sant? Tänk att på domedagen behöva säga…”Oops!”

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, hur ska det då gå den ogudaktige och syndaren?

Jesus sade ”Jag kände er aldrig” till syndare och inte till legalister Matt. 7:20

Matt. 7:20 Därför skall ni känna dem av deras frukt. 21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min Faders vilja, som är i himlen. 22. På den dagen skall många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort många kraftgärningar? 23. Men då skall jag bekänna för dem: Jag kände er aldrig. Gå bort ifrån mig, ni laglösa.

Några kanske läser denna passage som att Jesus säger ”Jag kände er aldrig” till människor som lyder Guds bud, och kanske till och med på ett legalistiskt sätt, men som ändå aldrig blivit kända av Jesus och att det därför inte är så viktigt att lyda Gud eftersom själen aldrig är i fara. De vill göra gällande att gärningar inte har något med vår frälsning att göra och att det är ”tro allena” som gäller. De noterar att människorna vi läser om gjorde en hel rad med gärningar (profeterade, kastade ut demoner och annat) och att de var trots detta fortfarande inte frälsta vilket skulle konfirmera deras ståndpunkt om gärningar. Men Gud är aldrig arg på någon troende som lyder honom ”för mycket”. Gud kommer aldrig att säga ”Jag kände er aldrig” till en ärlig kristen som har en sann önskan att lyda Hans bud och som också verkställer det i handling.

Det var inte de goda gärningarna som hindrade dem från att vara kända av Jesus, och inte heller attityden att gärningar är enormt viktiga för frälsningen, utan för att de var LAGLÖSA – alltså SYNDARE. Hela passagen inleds med att Jesus säger att vi kan känna en person av frukten OCH att Gud faktiskt kräver gärningar och lydnad från oss. Inte så att vi kan förtjäna frälsning av något som vi gör men som VILLKOR för vår frälsning.

Matt 7:21. Inte skall var och en komma in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som GÖR min Faders vilja, som är i himlen.

Vem kommer att komma till himlen enligt Jesus? De som GÖR Faderns vilja. GÖR! (Ett frukantsvärt ord för många kristna.) Att endast TRO på att Jesus dött på korset räcker inte för att bli frälst. Inte ens om du kombinerar det med att ha bekänt dina synder med din mun och går till kyrkan varje söndag. Du måste också se till att du är fortsatt renad från dina synder genom att vandra i ljuset med Jesus och genom att GÖRA Faderns vilja. Jesus hade aldrig någon negativ inställning till människorna i Matt 7 för att de lagt gärningar till deras tro, utan för att de var syndare och synd separerar oss från Gud. Vi kan inte ha vår synd och vår frälsning också. Dessa människor som vi kan läsa om i verserna kan mycket väl ha varit syndare från första början, och därför aldrig varit kända av Jesus. De var alltså ingen ”falska kristna” eller ”sant kristna” utan inga kristna överhuvudtaget. Jämför också med liknelsen i Matt. 25:

10. När de gick och skulle köpa, kom brudgummen, och de som var redo gick in med honom till bröllopet, och dörren stängdes. 11. Efteråt kom även de andra jungfrurna och sade: Herre, Herre, öppna för oss. 12. Men han svarade och sade: Sannerligen säger jag er: JAG KÄNNER ER INTE.

Detta är en indikation på att brudgummen kände jungfrurna vid något tillfälle (som när de hade olja i sina lampor) men inte vid detta speciella tillfälle när när det var dags att gå till bröllopsfesten, eftersom de var utan olja. Även i Lukas 13 kan vi läsa:

25. Om husets herre har stått upp och stängt dörren, och ni står utanför och börjar klappa på dörren och säger: Herre, Herre, öppna för oss, så skall han svara och säga till er: Jag vet inte varifrån ni är. 26. Då skall ni börja säga: Vi har ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator. 27. Men han skall säga: Jag säger er, jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän.

Jesus säger aldrig ”Jag kände er aldrig” här heller utan ”Jag vet inte varifrån ni är”, och även här kan vi se att det sannolikt beror på att de var ogärningsmän och alltså SYNDARE. Det är alltså aldrig de som ”lyder Gud för mycket” som är i fara utan de som inte är lydiga Gud.