Etikettarkiv | får

Den Herren älskar TUKTAR han, i hopp om omvändelse – Hebr. 12:6

chastenGuds tuktan leder inte alltid till omvändelse och frälsning

Bibeln är tydlig med att Gudstuktan inte alltid leder till omvändelse och frälsning, men frälsning är ändå själva avsikten med tuktan och disciplinering eftersom en sådan behandling generellt sett kan påverka en person att vända om från sina onda vägar och göra bättring. Vi uppmanas att inte förakta Herrens tuktan och att inte tappa modet, och vi kan även läsa att det finns söner som tuktas men glömmer uppmaningen. Om det inte förelåg någon sådan risk så hade vi inte behövt bli varnade för att inte glömma, förakta och tappa modet.

Hebr. 12:5 Ni har glömt den uppmaning ni får som söner: Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom.

Föräldrar uppmanas inte nödvändigtvis att slå sina barn rent fysiskt (läs gärna min artikel om fysisk aga), men det handlar ändå om disciplinering och uppfostran. Det handlar om att Gud inte vill att vi ska tro ”jag blir testad och tuktad, så det måste betyda att Gud inte tycker om mig”, och därför jämför han med en far som ganska självklart disciplinerar och tuktar sina barn pga kärlek. Det är snarare om föräldrar inte disciplinerar och tuktar sina barn som vi kan börja ana att de inte älskar sina barn och inte bryr sig om hur det går för barnen i framtiden. Man skulle också kunna tänka sig ett scenario där föräldrar kanske ger upp sina försök för att de provat olika former av förmaningar och disciplinering men ändå misslyckats, vilket leder till att borstar sanden från sandalerna och lämnar sina 18-åringar till sin egen olycka och slutar att förmana. (Jämför gärna med Rom. 1 där vi kan läsa om hur Gud ”utlämnar” vissa människor till sina egna begär eftersom han förlorat allt hopp om dem.) Vi ska alltså inte låta uppförsbackar få oss att tappa modet även om det känns trist när vi är mitt uppe i bedrövelsen. Försöker Gud säga oss någonting, eller handlar det om något annat? Det är nyttigt att stanna till i sin vardag och tänka efter om Gud försöker få oss på andra tankar.

Om vi underordnar oss Gud så är löftet att vi får leva. Skälet till Guds tuktan är att han vill att vi omvänder oss och får ta del av hans helighet så vi ombeds att göra stigarna raka för våra fötter. Gud säger inte att han är den som gör stigarna raka och motar fram oss på dessa raka vägar vare sig vi vill eller ej. Om det hängde på Gud att fösa oss fram på en viss väg så måste samma Gud också klandras för alla som inte vandrar på den rätta vägen. I själva verket är det vårt eget ansvar, men Gud har gett oss möjligheten att välja rätt. Gud påverkar oss gärna med att dra i oss och tukta oss (det finns ingen ursäkt om vi är rebelliska), men till syvende och sist så är det vi själva som väljer om vi ska lyda Gud eller inte.

Hebr. 12:6 Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär. 7 Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? 8 Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. 9 Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? 10 Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11 För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.13 Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad.

Upp.3: 19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och OMVÄND DIG. 20 Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.

Här nedan handlar det om en israelisk lag för hur man hanterar en uppstudsig son (gammal nog för att vara en frossare och drinkare), även om vi inte vet om det någonsin gått så långt i Israel att föräldrarna helt gett upp kampen för sin son som de ser som helt förlorad.

5 Mos.21:18 Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. 20 Och de skall säga till de äldste i staden: ”Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare.” 21 Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

Job 5:17 Se, salig är den människa som Gud agar, förkasta inte den Allsmäktiges tuktan

Ord. 3:11 Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan. 12 Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.

Fler exempel: helig ande

1 Kor. 11:31 Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. 32 Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.

2 Kor. 6: 9 Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds

5 Mos. 8:5 Du skall veta i ditt hjärta att Herren, din Gud, fostrar dig, så som en man fostrar sin son, 6 och du skall hålla Herrens, din Guds, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.

2 Sam. 7:14 Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar, och med plågor som drabbar människors barn.

Job 33:15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen fallit tung över människorna och de slumrar i sin bädd,
16 då öppnar han människornas öron och bekräftar deras tuktan 17 för att hindra människan från en ogärning och hålla henne borta från högmod. 18 Han bevarar hennes själ från graven och hennes liv från att falla för svärd.19 Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd och med ständiga smärtor i benen.—22 Hennes själ kommer nära graven, hennes liv nära de döda.(Elihu)

Jesaja 26:16 Herre, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem.

Psalm 94:10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa, han som lär människorna förstånd? 11 Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet. 12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar och undervisar från din lag 13 för att ge honom ro i onda dagar, till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd. 14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. 15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skall hålla sig till den.

Psalm 118:18 Hårt har Herren tuktat mig, men han lämnade mig inte åt döden. 19 Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka Herren. 20 Detta är Herrens port, de rättfärdiga går in genom den.

Ord. 13:24 Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. 25 Den rättfärdige äter och blir mätt, de ogudaktiga får gå med tom mage.

Ord. 19:16 Den som håller budet bevarar sitt liv, den som inte ger akt på sin väg skall dö.17 Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren och får lön av honom för det goda han har gjort. 18 Fostra din son medan det finns hopp, sträva inte efter att vålla hans död. — 20 Lyssna på råd och tag emot fostran, så att du för framtiden blir vis.

Annonser

Om en man tar sig en hustru och får motvilja mot henne? 5 Mos. 22

brudOm en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får MOTVILJA mot henne  och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: ”Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, FANN JAG INGA BEVIS PÅ ATT HON VAR JUNGFRU”, 5 Mos. 22:13-14

Man kan säga att Guds lagar i Gamla Testamentet finns där för att 1) straffa överträdare och göra dem ansvariga för sina handlingar, 2) försvara rättigheterna för de svaga och 3) hålla männskorna i schack och avskräcka dem från att begå brott – som ju får andra att lida. Att på den här tiden påstå att en nybliven hustru inte är oskuld vore förödande för henne själv, hennes familj och faktiskt även för maken och hans familj. En israelisk man som levde under den här tiden skulle därför inte ens komma på tanken att göra ett sådant allvarligt påstående såvida han inte verkligen hade fog för det – eftersom han själv skulle vara en av de största förlorarna och tvingas gå igenom en stor smälek och ett bittert nederlag. Notera också att det inte är ett krav för mannen att dra i nödspaken ens om han inser att kvinnan inte är oskuld, men lagen ger honom en sådan rättighet om han verkligen har skäl för det och väljer den vägen. Den unga kvinnan kan ha fått sin mödomshinna sprucken pga en tidigare olycka, och det vore självfallet något som hon (och förmodligen hennes föräldrar) noga skulle ha påpekat för den tillblivande mannen, och det kan rent hypotetiskt vara så att hon kan erkänna ett tidigare sexuellt umgänge men att mannen ändå väljer att gifta sig med henne. Det senare alternativet var förmodligen ovanligt, och rent generellt var det förmodligen ovanligt att överhuvudtaget behöva åberopa lagen i 5 Mos. 22 eftersom den var väldigt allvarligt formulerad och resulterade i att äktenskapsmoral inpräntades hos israels folk så länge som lagarna beaktades och straffen delades ut. Därför var avvikelse från regeln att bevara sig själv ren ända till äktenskapet något unikt, för få ville dra skam över sig själva och andra familjemedlemmar.

5 Mos. 22:13 Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne 14 och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: ”Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru”15 då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. 16 Och flickans far skall säga till de äldste: ”Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. 17 Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. 18 Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. 19 De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

Det var vanligt med arrangerade äktenskap under den här tiden, men det betyder inte att föräldrar helt utesluter söners och döttrars egna viljor när de gäller att hitta lämpliga giftermålskandidater. Som en kärleksfull förälder så vill man gärna att barnen ska vara lyckliga i sina äktenskap och barnen kunde givetvis tipsa föräldrarna om någon lämplig tillkommande som de kanske förälskat sig i, varpå kontakt kunde tas med den personens föräldrar. I övrigt kunde givetvis tid ges för att ungdomarna skulle kunna lära känna varandra för att se om de kunde tänka sig att dela livet tillsammans. Det är givetvis inte så att alla arrangerade äktenskap är lyckade på vår jord ens om det handlar om judiska/kristna föräldrar, men det kan man inte beskylla Bibeln för utan i många fall föräldrarna som inte tagit hänsyn till sina barn – eller som baserat sina val på fel grunder.

Om en ung man går igenom proceduren att lära känna en ung kvinna och hennes familj och bestämmer sig för att gifta sig, så vore det ologiskt att han sedan plötsligt får motvilja mot henne, men det kan förstås inträffa OM han misstänker att kvinnan inte är att lita på eftersom hon inte verkar vara oskuld och heller ingenting sagt om detta. Nu är inte blödningar helt tillförlitliga tecken på att en kvinna är oskuld vilket även Talmud indikerar, men det är det vanligaste tecknet och ett av flera möjliga tecken/bevis. Tecken på oskuld skulle kunna vara:

  1. Kvinnan hävdar själv att hon är oskuld/orörd
  2. Kvinnan blöder, eller får åtminstone flytningar
  3. Mannen känner någon form av fysiskt motstånd under själva ögonblicket
  4. Kvinnan får ONT!

Om mannen saknar en eller flera av ovan tecken och har en allmän känsla att kvinnan far med osanning, då kan han ta det enormt stora steget att dra i nödbromsen och påkalla uppmärksamhet angående detta till de berörda familjerna. Det ska återigen mycket till för att mannen drar på sig en sådan skam, och han skulle inte göra det såvida han verkligen inte var säker på sin sak. Det är dessutom kvinnans LIV som står på spel, och varför gå igenom proceduren att gifta sig om man vill skicka bruden till döden och dra smälek över sig och två familjer? Eftersom blödningar inte är helt tillförlitliga så säger judiska skrifter att en tillförlitlig kvinna (typ barnmorska) skulle kunna assistera för att kontrollera sanningshalten i mannens påstående. Om mannen skulle ha fel i sitt påstående (osäkert om detta någonsin inträffat i Israels historia), så måste han dels betala en stor summa pengar till kvinnans far, och dels måste han gifta sig med henne och ansvara ekonomiskt för henne så länge hon lever. Kvinnan har egentligen valet mellan pest och kolera, men att få en ekonomisk trygghet under resten av sitt liv måste ändå betraktas som ett bättre alternativ än att förbli ogift i sin fars hushåll (hon skulle inte kunna förvänta sig någon ny friare) och tära på hans ekonomi, för att sedan sluta livet som en fattig änka utan någon som tog hand om henne. Kvinnan skulle alltså göra ett bättre val att fortsätta vara gift med den person som falskt anklagade henne för att inte vara oskuld, och förhoppningsvis kunde hon ändå glädja sig åt barn, släkt, vänner och grannar – och kanske t o m en hoplappad relation till mannan? Alternativet finns faktiskt att mannan ber kvinnan och hennes familj om förlåtelse för sin falska anklagelse. (Om nu detta hypotetiska fall ens inträffat.)

Det går inte att jämföra trygghetssystemet för 4000 år sedan med dagens system där en ung arbetslös kvinna kan förvänta sig hjälp av samället vad gäller socialbidrag, bostadsbidrag och arbetslöshetsersättning. Jag har hört många klaga på Mose lag vad gäller det här med fortsatt giftermål trots en falsk anklagelse om kvinnans oskuld, men jag har inte hört en enda person komma med ett bättre och tryggare alternativ för kvinnan. Ofta handlar deras förslag om att ANDRA ska hjälpa till ekonomiskt, men då handlar det endast om TEMPORÄR och SPORADISK ekonomisk hjälp där kvinnan är helt i händerna på att någon ska ge henne lite allmosor om hon har tur. Men visst är väl kvinnan som råkat så illa ut värd PERMANENT ekonomisk trygghet, och hur ska hon få det om hon inte ingår i något hushåll? Hennes far kanske har det knapert som det är, och han kanske har flera döttrar som han ska gifta bort med brudgåvor. Dessutom så lever han ju inte i evighet och kanske är till åren kommen redan när hans dotter gifte sig med mannan som falskt anklagade henne. Är det bättre alternativet att hon måste arbeta som tjänstekvinna i något hushåll, eller tycker någon att en by ska gå ihop och turas om att betala för henne enligt ett rullande schema? Hur skulle kvinnan uppleva ett sådant förnedrande system där hon känner sig som hela byns evighetsbörda? Hon skulle nog önska att hon slapp vakna upp varje morgon för att slippa vara allas paria. Nej, hur man än vrider och vänder på problemet så verkar Gud ha träffat alldeles rätt med sin lag i 5 Mos. 22. Tack vare den lagen så har förmodligen många unga kvinnors liv räddats, eftersom en man skulle tänka sig för två gånger innan han kom med någon ful anklagelse och OM han ändå skulle ta ett sådant steg så träder ändå en permenent trygghet in för kvinnans del. Det är helt rätt att en mannen som faktiskt svärtade ner kvinnans namn i onödan också ska vara den som betalar priset för en sådan allvarlig anklagelse.  Det ska ingen annan behöva göra.

Men hur är det om det handlar om en kvinna som inte är förlovad/trolovad/gift och som förlorar sin oskuld t ex genom sexuellt umgänge med sin pojkvän eller annan manlig person? Då finns fortfarande lagen om att kvinnan har rätt att bli gift med den mannen, för mannen ses som ytterst ansvarig. Däremot så är det inget tvång att så ska ske, och framför allt kan man förstå att kvinnans far inte skulle gå med på att tvinga sin dotter att gifta sig med en man som t o m skulle kunna vara hennes våldtäktsman. Som kärleksfull förälder är det vanligt att man vill se sin dotter så lycklig som det bara går i ett äktenskap, och att då tvinga en dotter att gifta sig med en våldtäktsman som tagit hennes oskuld emot sin vilja, det är det få fäder som skulle välja:

5 Mos. 22:28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

2 Mos. 22:16 Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 OM HENNES FAR VÄGRAR ATT GE HENNE ÅT HONOM, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

5 Mos. 22 fortsätter med att säga att utomäktenskaplig förbindelse är en stor styggelse och båda skyldiga ska dö. Det gäller även en jungfru som är förlovad/trolovad, fast inte om hon blir våldtagen förstås. Hon kan ju ropa på hjälp, och hänsyn tas också till kvinnan om händelsen skulle inträffa på ett ställe där ingen skulle kunna höra ett rop på hjälp. hon och han

5 Mos. 22:22 Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.23 Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, 24 skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.25 Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. 26 Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. 27 Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

Det är en fiffig idé av Gud att skapa kvinnan med en mödomshinna (hymen), som utgör ett hinder och som kan användas som ett tecken på oskuld. Det eliminerar att kvinnan blir rörd i onödan, och därmed eliminerar det risken för att oönskade barn kommer till (för att inte tala om könssjukdomar). Tack och lov för alla Guds lagar som är väl uttänkta och som genom historien beskyddat den svage. Gud kan inte förbjuda människor att behandla andra väl, och han programmerar oss inte att alltid lyda hans lagar, men vad gäller Israel så såg han till att skapa allvarliga lagar med tydliga konsekvenser om man överträdde dem, och han såg till att den svage beskyddades OM någon mot förmodan skulle bryta lagarna. Det var viktigt att Israel levde moraliskt rätt och som ett gott föredöme för andra, eftersom hela världen var tänkt att frälsas genom dem. Om det därför skulle visa sig att Israel levde precis som alla andra, genom otukt och trolldom, så skulle både Israel och Israels Gud hånas och ses ner på. Lagarna var till för människornas bästa. 

En del kanske menar att det är bättre att skilja sig idag än på 1950-talet – eller för 4000 år sedan – eftersom det är så vanligt med skilsmässor nuförtiden vilket innebär att det inte är så dramatiskt. Men kan man verkligen säga att saker och ting är bättre bara för att man har fler olycksbröder och olyckssystrar? Otrohet och skilsmässor innebär sorger för både vuxna och barn, så vore det inte trevligare om skilsmässor vore extremt ovanliga? Om skilsmässor vore ovanliga så borde det innebära att färre vore olyckliga pga skilsmässor. Enormt överviktiga människor kanske känner sig udda och förfördelade för att de upplever att de tar upp mer än sin egen plats i ett färdmedel som buss, bil, tåg eller flygplan, och att de alltid känner sig klumpiga och har svårt att hitta kläder i rätt storlek. Men blir deras problem verkligen mindre om det finns ännu fler överviktiga som delar deras negativa upplevelser? Är verkligen vår egen plåga mindre bara för att vi ser att vi ser fler människor som går igenom samma jämmer? I stället borde vi glädja oss åt att så få människor som möjligt går igenom svårigheter.

5 Mos. 24:24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt husoch hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.

En kvinna som blivit rörd blir också ett våldsoffer och det går inte göra något som hänt ogjort. Ett ännu värre slag för en kvinna under den här tiden vore om hon därefter lämnades ensam och att mannen skulle vägra att gifta sig med henne – vilket denna historia om Amnon och hans halvsyster Tamar visar.

2 Sam. 13:1 Därefter hände följande: Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar, och Davids son Amnon blev förälskad i henne. Amnon längtade så efter sin syster Tamar att han blev sjuk, för hon var jungfru och det tycktes omöjligt för Amnon att göra något med henne.—11 Men när hon kom fram med dem till honom för att han skulle äta, tog han tag i henne och sade: ”Kom och ligg med mig, min syster.” 12 Men hon svarade honom: ”Nej, min bror, kränk mig inte. Sådant får inte ske i Israel. Gör inte en sådan galenskap! 13 Vart skulle jag då ta vägen med min skam? Och du skulle hållas för en dåre i Israel. Tala nu med kungen, han skall inte neka dig att få mig.” 14 Men han ville inte lyssna på henne, och eftersom han var starkare än hon, tvingade han sig på henne och låg med henne.15 Därefter greps Amnon av ett mycket starkt hat till henne. Det hat han kände mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Amnon sade till henne: ”Stig upp och gå din väg!” 16 Då sade hon till honom: ”Du har ingen orsak till denna stora ondska. Att förskjuta mig vore värre än det andra som du har gjort med mig.” Men han ville inte lyssna på henne–20 Då sade hennes bror Absalom till henne: ”Har din bror Amnon varit tillsammans med dig? Tig nu om detta, min syster. Han är ju din bror. Låt inte det här gå dig djupt till sinnes.” Så stannade Tamar i sin bror Absaloms hus, ENSAM OCH ÖVERGIVEN.

En präst får inte ta en sköka eller vanärad kvinna till hustru. Prästen är helgad åt Gud.

3 Mos. 21:Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty PRÄSTEN är helgad åt sin Gud.

Ingen skall rycka dem ur min hand, säger Jesus om fåren som väljer att FÖLJA – Joh.10:28-29

 fåraherdeJoh. 10:28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand29 Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.”

Oj vad det är vanligt att dessa två verser citeras när man vill visa stöd för ”en gång frälst alltid frälst”. En del använder ibland verserna för att försöka ge stöd åt idén att Gud väljer vem som ska vara hans får – alltså vem han vill ska vara frälst. Men samma personer glömmer ofta versen precis innan som identifierar vilka får det handlar om:

27 Mina får LYSSNAR till min röst, och jag känner dem, och de FÖLJER mig.

Detta är skrivet i grekisk presensform och det betyder att så länge som vi fortsätter att lyssna och följa Jesus så är vi helt säkra. Det är alltså DESSA får som Jesus talar om i verserna precis efteråt – de lyssnande och följande fåren. Det är alldeles sant att ingen ska kunna rycka dem ur Jesus hand, men det står inte att de inte själva kan välja att helt enkelt dra sig undan och gå till någon annan. Det kan de förstås göra, och det finns alltid en risk att en gren som sitter i vinträdet huggs av pga brist på frukt (som det står i Joh. 15 som är några kapitel efter dessa verser).

Jesus säger att han KÄNNER sina får, och det är för att de lyssnar och följer honom. Jämför med hur brudgummen tilltalar de fem jungfrurna som inte tagit med sig extra olja till sina lampor som därför inte kunde fyllas på när den första oljan tagit slut. Brudgummen ber sina lyssnare (och dig och mig) att VAKA eftersom vi inte vet när det är dags för hans återkomst, och för att vi inte ska råka ut för samma sak som de fem slarviga jungfrurna. Varför en sådan varning om vi aldrig kan förlora vår frälsning?:

Matt. 25:11 Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 Men han svarade: Amen säger jag er: Jag KÄNNER ER INTE.13 Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Jesus menar att hans lärljungar känner Jesus eftersom sanningens Ande FÖRBLIR i dem. Det bör vi alla vara noga med, eftersom det också finns varningar om att vi kan bedröva den helige Ande:

Joh. 14:Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt KÄNNA mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern?—15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er,17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni KÄNNER honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er.  21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Här nedan ger Jesus exempel på hur Guds ord INTE förblivit i människor, och i det här fallet handlar det om judar som vägrar att tro på att Jesus är den han säger sig vara. Jesus säger att han ”känner” dessa judar och VET att de inte har Guds kärlek i sig.

Joh. 5:37 Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.41 Jag tar inte emot ära av människor. 42 Jag känner er och VET att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot.44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden45 Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till.46 Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. 47 Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

Läs mer om de verser som handlar om Guds får i denna artikel. 

Vad menade Jesus med ”DET ÄR FULLBORDAT”? (Joh. 19:30)

fullbordat

Joh. 19:30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan

”Det är fullbordat” är översatt från det grekiska ordet Tetelestai och som betyder att något är avklarat/färdigt/slutfört. Hela sammanhanget är:

Joh. 19:23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. 24 Därför sade de till varandra: ”Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den.” Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.  Så gjorde nu soldaterna.—28 Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.”29 Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan

Innan Jesus dog på korset – för att fullborda det perfekta syndoffret – så våndades han av naturliga anledningar inför det han måste genomlida:

Luk. 12:49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. 50 Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är FULLBORDAT.

Jesus – som alltid funnits tillsammans med Fadern och den Heliga Anden i treenigheten – kom till jorden i mänsklig gestalt för ca 2000 år sedan för att predika om vägen till Guds rike genom omvändelse och tro. Först ut var Johannes Döparen som lärde ut ”Omvänd er, ty himmelriket är nära” (Matt. 3:2) och sedan fortsatte Jesus:

Matt. 4:17 Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring, ty himmelriket är nära. (1917)

Men vare sig omvändelse eller en tro på att Jesus är Guds son skulle kunna rädda människorna från sina synder (vilka kräver ett rättmätigt straff) såvida det inte finns ett syndoffer som grund, eftersom det inte finns förlåtelse ut blod från syndoffer:

Hebreerbrevet 9:22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och UTAN ATT BLOD UTGJUTS GES INGEN FÖRLÅTELSE

Det första syndoffret kan vi ana oss till i 1 Mosebok när Adam och Eva syndade och Gud klädde dem (täckte deras nakenhet) med skinn. Gissningsvis handlar det om skinn från ett slaktat lamm eftersom Jesus ofta symboliseras med ett LAMM som slaktats för att TÄCKA människornas synder:

1 Mos. 3:21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem

Johannes 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd

Uppenbarelseboken 5:6 Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden

Ursprungligen fanns det aldrig med i Guds planer att djur (eller människor) skulle behöva dö men det var också en realitet att död krävs där det finns synd eftersom ”syndens lön är döden”. Alla ska vi alltså en gång dö från denna syndiga värld (tack och lov). Efter det första djuroffret följde en lång rad andra offer för människornas synder, men JESUS var som bekant det ultimata offret och han dog för oss en gång för alla. Det gamla djuroffersystemet var därmed historia.

Efesierbrevet 1:7 I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom (1917)

Matteus 26:28 Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Rom. 6:10 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud

Hebreerbrevet 7:27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Jesus behövde alltså inte offra djur först för sig själv (som översteprästerna under GT) och sedan för alla andra, eftersom han ju levde ett komplett liv utan att synda en enda gång. Det krävs alltså inte nya offer när nya synder kommer till eftersom Jesus död täcker upp alla synder i hela världen för alla människor. Men att DÖ för världens synder är inte lika med att världens synder är FÖRLÅTNA helt villkorslöst. Våra synder är inte förlåtna innan vi ens utför dem eftersom det handlar om att våra GAMLA synder kan bli förlåtna OM – och endast om – vi bekänner dem och omvänder oss.

2 Peter 1:Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina TIDIGARE synder

Rom. 3: 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som FÖRUT HADE BLIVIT BEGÅNGNA

Jesus fullbordade sitt uppdrag genom att dö för oss på korset fullbordat3

Det är omöjligt att greppa detta enorma offer som Jesus utförde för hela mänskligheten pga sin stora kärlek till oss och för att han vill ge var och en evigt liv i hans rike. Vi har inte gjort någonting för att förtjäna detta och vi kan heller inte göra något som skulle få oss att förtjäna frälsning på minsta vis. Däremot finns det VILLKOR för frälsningen. Alla blir som bekant inte frälsta utan endast de som bekänner sina synder, omvänder sig, tror på att Jesus är den som han utgett sig för att vara, och som även håller ut till slutet genom att lyda honom. Synd har, och kommer alltid att separera oss från Gud men det finns förlåtelse att få för den som verkligen ångrar sig och omvänder sig – vilket Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen gjort. Johannes förklarar bra vad Jesus kom till jorden för att göra. Vi kan läsa att Jesus gav sitt eget liv och att han gett det av egen fri vilja:

Johannes 10:Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Johannes 4:14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”

Johannes 6:51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Joh. 10:26 Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig28 Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29 Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

Det sista avsnittet Joh. 10:28-29 används ibland för att ge stöd åt inga får någonsin går förlorade om de en gång blivit Guds får, men de glömmer ofta v. 27 som identifierar fåren. Fåren – som aldrig ska gå förlorade – är de som LYSSNAR på honom och FÖLJER honom. Det är alltså kriterierna för att få vara Guds får, och att lyssna och följa är något som VI måste göra. Ingen ska rycka dessa lydiga får från Guds hand, men detta löfte gäller så länge som kriterierna uppfylls – att de lyssnar och följer honom. Visserligen kan då ingen annan rycka dem ur hans hand men VI kan förstås välja att sluta följa honom och i stället gå vår egen väg. Då ”rycks” vi inte bort men vi vandrar bort helt frivilligt, och tyvärr mot vår egen undergång. Jesus gjorde det han skulle på korset – och besegrade dödens makt – men även VI måste fullborda vårt lopp för att få ta del av Guds rike:

2 Timotheosbrevet 4:7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.

Tack vare Jesu död på korset kan vi med frimodighet predika det glada budskapet som gäller alla människor på jorden:

Apg. 13:26 Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 Ty Jerusalems invånare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom sin dom har de uppfyllt profeternas förutsägelser som föreläses varje sabbat. 28 Fast de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden, krävde de att Pilatus skulle låta avrätta honom. 29 Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav. 30 Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 och under många dagar visade han sig för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. 32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, 33 det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig. 

När vi talar med människor som ännu inte förstått budskapet om Jesus är det bäst att inte förbrylla dem med termer som att ”Jesus betalade för dina synder på korset”. Det skulle kunna få lyssnaren att argumentera för att hans synder redan är betalda och förlåtna innan han ens utförde dem, och att han faktiskt skulle vara född frälst. Det var ingen form av ekonomisk transaktion som skedde på korset. Det är bättre att säga att Jesus betalade ett högt pris när han dog som ett syndoffer för våra synder. Vi blev ju inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog på korset, utan vi blir frälsta (andligt levande) när vi omvänt oss från våra synder och tror på Jesus. Slutligt frälsta blir vi när vi verkligen träder in i Guds rike och fullgjort vår lopp på jorden. (Se mer om den moderna försoningsläran här.)

Att ”fullborda” försoningsoffer i Gamla Testamentet

Jesus liknas inte vid syndabocken utan med den levande bocken som släpptes fri ut i öknen. Denna bock bar symboliskt sett människornas synder eftersom deras synder bekändes inför den och synderna TOGS BORT. Inga synder fanns alltså i eller på bocken. (Jag säger detta eftersom det annars kan leda till den s k ”Försoningsläran” där människors synder bokstavligen drabbade djuren i GT och/eller Jesus i NT.)

3 Mos. 16:Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur. 15 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen. 16 Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. 17 Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling.18 Sedan skall han gå ut till altaret som står inför Herrens ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, 19 och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter.20 När Aron har FULLBORDAT FÖRSONINGEN för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. 21 Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. 22 Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.

2 Krön. 29:27 Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument. 28 Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat.29 När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. 

Jes. 10:12 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

Enda skillnaden mellan fåren och getterna i Liknelsen är vad de GJORDE och INTE GJORDE

Jesus säger i Jn 5:29 att vid vid uppståndelsen som kommer de som gjort det goda att komma till livets uppståndelse och de som gjort det onda till domens uppståndelse. Jakob, Paulus, Johannes och Petrus säger samma sak:

Joh. 5:28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst 29 och gå ut ur dem: de som hava GJORT vad gott är skola uppstå till LIV, och de som hava GJORT vad ont är skola uppstå till DOM.

Jak. 2:13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.

Rom 8:13. Ty om ni LEVER EFTER KÖTTET, så skall ni DÖ, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni LEVA.

John 14:23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

1 Pet 2:11 Mina älskade, jag förmanar er såsom gäster och främlingar, att ni aktar er för de köttsliga begärelserna, som strider mot SJÄLEN.

Vad vi GÖR påverkar alltså om vi kommer till Guds rike eller ej (även om vi förstås måste tro på att Jesus är Gud i köttslig form som dött som ett syndoffer för oss och renat oss med sitt blod). Hela Bibeln är överfull av uppmaningar att vi måste GÖRA saker för att bli frälsta (inte förlora salt, gå igenom den trånga porten, hålla ut till änden, bära vårt kors dagligen, etc) och detta kan vara förbluffade för oss eftersom vi under en lång tid i Sverige varit influerade av Martin Luther som inte var särskilt förtjust i Jakobsbrevet (enligt hans egna ord) eftersom Jakobsbrevet lär saker såsom:

Jak. 2:20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret?

Martin Luther myntade ju begreppet ”frälst av tro allena” trots att Bibeln säger att vi INTE är frälsta av tro allena. Vi har också fått för oss att om vi rör minsta finger för att försöka frälsa oss själva så är det ”gärningslära” som vore den värsta teologiska tabben (och synden) under solen. Självklart kan vi inte frälsa oss själva eftersom vi alla är i behov av att bli renade i Jesu blod, och vi kan inte heller förtjäna frälsning av något som vi gör ELLER tror, men det finns ändå VILLKOR för frälsningen och det är att vi tror, omvänder oss och LYDER Gud. Alltså något som vi GÖR. Matteus 25 innehåller tre liknelser som alla har poängen att vad vi GÖR påverkar vår slutdestination – himmel eller helvete. Detta sägs vara en irrlära i våra kyrkor idag men Bibeln håller inte med. Läs liknelsen om fåren och getterna. Både får och getter trodde på den som de samtalade med – Guds son – och även DEMONER accepterar att Jesus är Guds son och bekänner det till och med högt! Det räddar dem inte, vilket var Jakobs poäng. Tro utan gärningar är död.

Människosonens dom

Matt 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Skillnaden mellan fåren och getterna är alltså vad de GÖR. Fåren hamnar på den högra sidan och det är de som GJORT något bra (rättfärdighet), och getterna hamnar på den vänstra sidan och det är de som INTE GJORT något bra. De har INTE visat barmhärtighet. Brist på frukt kan alltså förhindra oss att komma in i Guds rike. Det kan vi även läsa i Joh. 15, där grenarna huggs av och kastas i elden pga brist på frukt. Vi är inte frälsta genom  att tro på ett färdigt ”paket” och inget mer. Egentligen kan vi jämföra med änglarna i begynnelsen. Jag tror inte att de hade några problem med att ”tro på Gud”, och att se honom som den skapare som han är. Ändå kan vi läsa att 1/3 av dem föll när de följde Lucifer i hans spår. Det var återigen vad de GJORDE som påverkade utvecklingen av historien – de kommer ju i framtiden att kastas i den eviga elden som förberetts åt dem pga det som de valt att göra.

De andra liknelserna i Matteus 25 är de välkända liknelserna om de Tio jungfrurna och den om Talenterna. Alla tio jungfrurna ”trodde” på brudgummen och väntade på hans återkomst. Vad de GJORDE och INTE GJORDE är vad som sedan påverkade förloppet. Alla väntade på brudgummen och visste att han skulle komma och alla hade lampor. Men hälften av tjejerna hade valt att inte ta med någon extra olja till dem trots att det kanske skulle behövas. Vi kan se att det förmodligen handlade om reservolja eftersom de oförståndiga tjejerna menade att lamporna ju ”slocknar” för dem, vilket betyder att det åtminstone fanns olja i lamporna från början. De hade alltså en gång varit tända, men lamporna HÖLL INTE UT TILL SLUTET. Vi är tillsagda av Jesus att vi måste hålla ut till änden för att bli frälsta. De förståndiga tjejerna hade valt att ta med extra olja, och det var ett bra val. Våra val spelar roll! Likaså visar liknelsen om Talenterna att våra val och vårt agerande påverkar utgången, och det handlar även här om evigt liv (med tillhörande belöningar) eller evig förtappelse.

Jag vet att jag skriver mycket om omvändelse och rättfärdighet på min blogg, men det är för att det känns som det är ämnen som inte är särskilt vanliga eller populära, trots att det är så viktiga ämnen eftersom SJÄLEN är i fara. Djävulens enda mål är att få oss att SYNDA så att vi INTE kommer in i Guds rike. Han FRESTAR oss och försöker ge oss URSÄKTER för att synda. Jag tror att djävulen gärna vill invagga oss i tron att det räcker med att tro för att bli frälst UTAN gärningar (frukt) och att synd inte separerar oss från Gud. Vore det inte fruktansvärt om han fick oss att tro ”Vad skönt att Gud älskar mig precis som jag är, och att han ser mig som rättfärdig trots att jag lever i orättfärdighet, och att det räcker med att TRO på honom för att bli frälst” OM detta inte är sant? Tänk att på domedagen behöva säga…”Oops!”

1 Peter 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, hur ska det då gå den ogudaktige och syndaren?