Etikettarkiv | den barmhärtige samariten

Lärdomar om den barmhärtige samariten – inte livslång försörjning åt främlingar

asylsökande 2

Den barmhärtige samariten – gav inte ekonomisk hjälp till ALLA och ALLAS anhöriga resten av deras liv

En del kristna försöker försvara Sveriges extrema massinvandring, och önskemålet att få fortsätta vara hela världens socialbyrå, genom att påminna om liknelsen med den barmhärtige samariten, men vad kan vi utläsa från liknelsen och vad försöker vi medvetet/omedvetet läsa in i den? Startfrågan till Jesus lyder ”vad skall jag göra för att få evigt liv?”, och frågeställaren verkar innerst inne känna till att svaret är ”älska Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”. Ändå argumenterar han vidare för att försöka snärja Jesus, som förklarar genom en liknelse vem ”min nästa” är – som vi ska vara barmhärtiga mot.

Lukas 10:25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?26 Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” 27 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?”30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och GÖR som han.

Jesus nämner att en präst var en av dem som passerade förbi, och som en sådan får man förmoda att han var  Gudstroende. Trots sin tro så var denna präst inte ordets görare eftersom han ignorerade en person som verkligen var i mycket akut nöd och t o m riskerade att dö. Jesus ber oss att agera som samariten i liknelsen eftersom denne visade barmhärtighet och gjorde gott mot sin nästa. Vilka fler detaljer framkommer i liknelsen?:

  1. Det handlar om en plötslig och mycket akut situation gällande en misshandlad och halvdöd person. Inte om en person som har allmänna ekonomiska problem (permanenta eller ej).
  2. De pengar som utbetalas och utlovas handlar om samaritens egna pengar, som han givetvis själv förfogar över och kan lova ut, utan att blanda in andra människors pengar. Han lovar inte mer än han kan hålla!
  3. Samariten kunde själv se skadorna hos personen och dra rimliga slutsatser över vad det skulle kosta att sköta om honom tills han kunde komma på benen igen. Det handlar alltså dels om vård, men även omkostnader för mat och logi.
  4. Det handlar om en temporär hjälp direkt på plats. Samariten tog inte hem personen till sitt eget hem (eller stad) där han utlovade livslång försörjning åt honom och alla hans anhöriga.
  5. Två denarer (romerska silvermynt), som samariten erbjöd, var värda ungefär två dagslöner, med tanke på att arbetarna i Matteus 20:1-16 tjänade en denar/dag. Han lovade att betala mer i det fall summan inte skulle räcka, men man får förmoda att två denarer ändå låg i närheten av den troliga slutsumman eftersom det var just så mycket som erbjöds. Det känns troligare att samariten snarare betalade värdshusvärden extra mycket för att vara på den säkra sidan. Man får vidare förmoda att samariten verkligen hade så mycket pengar som han viftade med, för inte lär väl Jesus ut i liknelsen att vi ska lova bort pengar vi inte har? Om värdshusvärden skulle vilja ha ytterligare en denar utav samariten efter vårdtidens slut så skulle det vara pinsamt om samariten skamset måste tillstå att han inte har möjlighet att betala extrasumman – trots tidigare löfte!
  6. Antal personer som den barmhärtige samariten hjälpte var EN. Därför borde liknelsen inte ses som en uppmuntran till att vissa medborgare har ett försörjningsansvar för andra folk, och framför allt inte resten av deras liv.
  7. Den barmhärtige samariten knackade inte runt hos andra människor som han manade att hjälpa till även om det skulle orsaka ekonomiska problem för andras hushåll.
  8. Samariten lovade inte att stå för den misshandlade personens privata ekonomi efter vårdtidens slut, och framför allt inte att försörja honom livet ut. Inte heller lovade han att försörja personens fru, barn, föräldrar, etc, vare sig tillfälligt eller livet ut.
  9. Den barmhärtige samariten hjälpte den misshandlade personen av egen fri vilja, och inte av tvång.

Sen kan man förstås dra orimliga slutsatser och hamna i olika diken om man bestämt sig för att missförstå liknelsen. Bara för att samariten hjälpte EN person i liknelsen utesluter förstås inte att han skulle agerat likadant om det var två personer som råkat illa ut, men hur hade utfallet varit om det var 10 eller 20? Tänk om dessa 10-20 personerna dessutom inte var skadade men däremot hade en avsevärt lägre levnadsstandard än samariten? Skulle han ändå ha kravet på sig att ta med allihop till ett härbärge där han lovar ägaren full ersättning för alla utlägg – så länge som behövs för att deras levnadsstandard ska likna hans egen? Det kanske även vore förmätet att titta i sin portmonnä för att se om han skulle ha råd med allt detta – räcker pengarna för 5 personer eller alla 20? – för det kanske vore cyniskt och resultera i att han placerar människor i ”vi och dem”? Vad skulle sedan hända när han måste bekänna för ägaren att han inte har råd att infria sitt löfte om full betalning? Eller skulle han helt enkelt ta ett lån för att betala? Men vad händer då om han träffar på ännu fler människor som lever under avsevärt sämre levnadsförhållanden än han själv? Ska han då ta ännu fler lån, samt be alla familjemedlemmar att arbeta längre och hårdare? Är huvudsaken att tanken är god, även om man inte baserar sitt agerande på verkligheten?

När vi hjälper vår nästa borde det handla om en ansvarsfull bedömning angående de egna möjligheterna att hjälpa beroende på tillståndet i den egna ekonomin. Om vi exempelvis har ett försörjningsansvar för andra personer i vårt hushåll så borde vi ta höjd för detta, samt för andra utgifter som vi vet att vi måste hantera på kort eller lång sikt. Vidare borde det vara en självklarhet att försöka hjälpa så många som möjligt med den summa som vi kan avvara, samt se till att det verkligen handlar om de som är mest nödlidande eftersom vi inte kan hjälpa ALLA. Jesus utrotade inte fattigdomen under sin tid (”de fattiga har ni alltid hos er”), och idag har vi heller ingen samlad förmåga att utrota all fattigdom överallt trots att vi på vår planet valt att spendera hur mycket pengar som helst på exempelvis rymdforskning och sökande efter liv på andra planeter och galaxer. Om flera personer samtidigt behöver ekonomisk hjälp så kanske det inte står i vår makt att hjälpa dem allihop, men vi kan hjälpa några.

Prov. 3:27 Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.28 Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig”, fastän du kunde hjälpa genast.

Idag hittar vi främst drabbade människor i flyktingläger, men det går förstås att hitta människor i djupaste nöd bara genom att ta en promenad på några gator en sen kväll i ett olyckligt land. De flesta av dem har inga som helst möjligheter att betala människosmugglare stora pengar för att få hjälp att ta sig genom Europa till Sverige som lockar med livslång försörjning för dem och deras anhöriga. Den allra dyraste formen av hjälp, som endast kommer några få tillgodo, och som orsakar stora integrationsproblem, ökad kriminalitet, ökad arbetslöshet och allmän utarmning av vår välfärd, ja det är utan tvekan den massinvandringsväg som Sverige valt. Då handlar det nästan aldrig om akuta nödlägen utan snarare om ett sökande efter ett bekvämare liv i Sverige – som också kan komma alla ens anhöriga till del. Få människor missunnar andra ett bekvämare liv, men Sveriges asylpolitik resulterar i att andra (mycket mer nödställda) blir utan hjälp, och dessutom kollapsar välfärden när få människor bidrar till systemet medan fler och fler utnyttjar samma system. När så även Sverige blivit utarmat och bankrupt så kan vi definitivt inte hjälpa några fler, och det finns risk att de allra rikaste flyr till ett av våra grannländer – som alla har en mer ansvarsfull migrationspolitik.

Det är ingen synd enligt Bibeln att låna ut pengar, men däremot är det en stor börda att stå i skuld till någon så därför bör man givetvis göra allt för att undvika att hamna i en sådan situation. Programmet Lyxfällan i TV3 har lärt oss att inte leva över våra tillgångar och att man får en sund ekonomi om man prioriterar rätt och HÅLLER BUDGET. Om man måste ta lån på lån för att budgeten ska gå ihop så är det något som är ordentligt fel. Även när det gäller en statsbudget så måste man förstås tänka på inkomster, utgifter, och framtida förpliktelser såsom utbetalning av pensioner och a-kassa till allt fler människor.

Ett par saker som Bibeln lär ut:

  • Man ska hålla det man lovar (och därför inte lova för mycket)
  • Man ska undvika att sätta sig i skuld om man kan

Dessa två lärdomar hör ofta ihop. Om Sverige vill rädda världen genom att exempelvis skänka 1,5 miljarder till ”Palestina”, låna ut 1 miljard till Ukraina, satsa 30 miljoner på miljöprojekt i Karibien, (etc, etc) OCH samtidigt fortsätta att ha skyhög massinvandring, så räcker det inte längre med ännu högre skatter och större lån eftersom vi satt sprätt på pengar vi inte har och lovat enormt mycket mer än vi kan hålla. Det är inte rätt att locka hit tiotusentals människor varje år genom att lova dem livslång försörjning, och sedan i framtiden ta tillbaka löftena och erkänna att vi inte kan hjälpa till mer eftersom skattebetalarna går på knäna och inte kan producera den intäkt som behövs. Bibeln lär inte ut att det är en ynnest att sätta sitt hushåll eller sitt land i pant då man så gärna vill hjälpa andra för att vara en rättrogen godhetsapostel. I det Gamla Testamentet handlar det snarare om en rimlig hjälp såsom tiondegivande, lämna delar av skörden åt fattiga samt hjälpa endast om man har ekonomiskt utrymme för det. Bibeln varnar för att ge handslag, och i Ordspråksboken så kan vi t o m läsa att vi bör kräva pant när det gäller främlingar (ska läsas med Israel som utgångspunkt och på individnivå). Förmodligen beror det på den extra säkerhet som det ger eftersom ingen har råd att sprida pengar vind för våg och hjälpa ALLA främlingar ALLA gånger ÖVERALLT.

Ord. 11:15 Den som går i borgen för en främling råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.

Ord. 6:1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling, 2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal, 3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,

Ord. 17:18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.

Ord. 20:16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.

Ord. 27:13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.

Det är en välsignelse att kunna hjälpa när man har kapacitet att göra så. Man kanske inte har möjlighet att själv starta projekt, sprida evangelium och ge bidrag på plats i andra länder, men då kan man i stället stödja ekonomiskt och hjälpa till med förböner. Alla kan göra något och alla behövs.

Tidigare artikel om den barmhärtige samariten.

Annonser

Den barmhärtige SAMARITEN, Antje Jackelén och jämförelsen med SD

samaritenEftersom ärkebiskopen Antje Jackelén och andra Gudstroende motståndare till sverigedemokraterna ofta använder sig utav liknelsen om Den barmhärtige samariten (eller Den barmhärtige samariern) för att försöka dra likhetstecken till sverigedemokratisk politik, så tänkte jag göra en analys av liknelsen här.

Till att börja med kan vi se att Jesus lovar att den laglärde mannen, som han var i kontakt med, skulle få LEVA om han älskade Herren av hela sitt hjärta och sätter honom allra främst, samt även älskar sin nästa som sig själv. Om man älskar Gud och sin nästa som sig själv så vill man vara lydig denne skapare och man lever inte heller för att såra eller skada sin nästa utan vill honom/henne det allra bästa. Lyder man det budet så lyder man per automatik alla moraliska bud, och man täcker upp det mesta i tio Guds bud. Detta bud från Jesus innehåller en hel del som vi måste GÖRA, eftersom vi inte bara kan sitta ner och bara BE till Gud om mat och kläder till våra medmänniskor, utan vi måste faktiskt visa att vi menar det vi ber om genom att visa det i handling.

Lukas 10:25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” 26 Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” 27 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och DIN NÄSTA som dig själv.28 Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. GÖR DET, SÅ FÅR DU LEVA.”

Samma spår är Jakob inne på i Jak. 2, där han förklarar att tro utan gärningar är död. Jakob förklarar om ”vår nästa” att det innefattar att inte göra skillnad på människor – utan att visa samma respekt för både rika och fattiga.

Jak. 2:8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Jakob fortsätter att förklara att vi måste visa vår tro med att följa upp den med gärningar, för annars är vår tro inte mycket värd. Vi är inte frälsta om vi inte visar både tro och gärningar, eftersom tro allena inte frälser någon och inte heller gärningar allena:

Jak. 2:12 Tala och HANDLA så som den som skall dömas efter frihetens lag. 13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har VISAT BARMHÄRTIGHET. Men barmhärtigheten triumferar över domen.14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Men nu frågar den laglärde om vem som är vår NÄSTA, och därför förklarar Jesus detta med liknelsen om den barmhärtige samariten. Jesus började liknelsen med att berätta att både en präst och en levit gick förbi sin nästa utan att hjälpa honom, vilket är en bra jämförelse eftersom både präster och leviter ansågs vara mycket respektabla människor under Jesu tid och som man kanske automatiskt kopplade ihop med både en stor Gudstro och barmhärtighet. I den här liknelsen så valde prästen och leviten att INTE hjälpa, men det gjorde däremot samariten, och samariterna stod under den här tiden INTE högt i kurs pga sina dåliga rykten – vilket kan vara skälet till varför Jesus använde sig utav just en samarier i liknelsen. För poängen var ju att förmedla att det är vad en människa GÖR som faktiskt visar vad som finns i hennes hjärta. Alla kan uttrycka fromma ord i en bön, men menar vi det vi säger eller är det endast tomma ord?

Lukas 10:29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?” 30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och GÖR som han.

Vad har då detta med sverigedemokratisk politik att göra? Många av SD:s motståndare har ju fått för sig att sverigedemokrater INTE vill hjälpa sin nästa, trots att den sverigedemokratiska politiken faktiskt möjliggör att FLER människor kan bli hjälpta jämfört med sjuklöverns politik 2014. Det är inte den som spenderar mest pengar på asylsökanden som vinner någon slags godhetstävling, utan det handlar om att kunna hjälpa så många människor som möjligt utan att för den skull köra landets ekonomi i botten. Det handlar om att vara ansvarsfull med andras pengar, att vara ekonomisk, att inte lova mer än man kan hålla, att vara barmhärtig gentemot de som redan bor i landet och även mot andra i den mån man kan. Gud ber oss inte att vara ansvarslösa och att bete oss som om vi hade obegränsat med tid och pengar. Alla kan inte göra allt för alla. Sverige kan helt enkelt inte vara hela världens socialbyrå samtidigt som vi ska kunna hålla en budget.

Notera att samariten inte tog med sig mannen hem till honom själv (till samariten), utan han hjälpte faktiskt mannen i närområdet, precis som SD:s invandringspolitik går ut på (utöver att hjälpa en del flyktingar att bosätta sig i vårt land). Samariten kanske redan hade flera personer i sitt hushåll och kanske inte hade plats eller råd med ytterligare personer att försörja resten av livet. Då hade det inte varit förnuftigt att klämma in fler personer i sitt hus än vad han faktiskt klarade av, eftersom det ju skulle ha orsakat stor otrivsel hos övriga familjemedlemmar som också skulle känna sig svikna. Om man har plats för ytterligare någon gäst i sitt hem så vill man kanske inte acceptera fler gäster än man tycker man kan klara av, med tanke på sängplats, kostnader, etc, för annars har man ju vänt dem ryggen som redan bor i hushållet. De som redan bor i hushållet har man ANSVAR för, men övriga måste man välja att hjälpa i den mån man kan. Samariten ansåg sig uppenbarligen ha råd med att hjälpa den behövande mannen så att han kunde repa sig och komma på fötter igen, men det står inte att samariten hjälpte tio av hans släktingar eller att han lovade mer än han kunde hålla. Inte heller säger liknelsen att samariten lovade att stå för mannens kostnader resten av han liv, utan hjälpen verkar ha varit begränsad till konvalescensperioden. Vidare handlar liknelsen om ett begränsat antal personer (en person i detta fall), och det vore ju en helt annan sak om samariten träffade på 30 personer i behov av hjälp. Det var dessutom hela tiden hans egna pengar det handlade om, och inte andras pengar.

De flesta av de som kritiserar SD har förmodligen inte en enda extragäst hemma hos sig själva trots att de faktiskt har plats för ett par stycken.

Vi ser stora brister i Sverige idag vad gäller den enorma arbetslösheten, de ökade utanförskapsområdena, äldrevården, sjukvården, skolor, etc, så uppenbarligen mår landet inte bra utav den oansvariga massinvandring som Sverige har idag och som är ytterst extrem i jämförelse med andra länder – framför allt våra grannländer. Inte heller vill de styrande politikerna gärna visa vad denna massinvandring egentligen kostar, utan mörklägger sanningen. Läs gärna Jan Tullbergs (docent i företagsekonomi) bok Låsningen här som du kan ladda ner gratis, och där du kan läsa om vad massinvandringen kostar Sverige nu och i framtiden. Om fler läste boken med all fakta, skulle också fler bli sverigedemokrater.

Sanningen är ju att vi kan hjälpa medmänniskor på olika sätt, och att satsa på massinvandring (rekord i Europa) är ju bara ett sätt bland andra – som till råga på allt endast hjälper ett fåtal, och sällan de som behöver är i störst behov. Det uppmuntrar dessutom människor att betala en stor summa pengar till människosmugglare som kan hjälpa dem genom Europa till Sverige och alla lockande bidrag, medan de med störst behov inte har möjlighet att lämna sina flyktingläger. Tullbergs bok visar att den nuvarande massinvandringen inte är ett förnuftigt alternativ vare sig på kort eller på lång sikt, och att vi faktiskt skulle kunna hjälpa ett större antal personer (flyktingar enligt FN:s definition) genom att använda våra pengar på ett förnuftigare sätt och utan att för den skulle vända ryggen till dem som redan bor i Sverige. Vi är på helt fel kurs, och ännu fler kommer snart att inse var Sverige är på väg. Framför allt våra barn och barnbarn i framtiden, men då är det för sent eftersom vi då inte kan ta oss ur alla våra förpliktelser för alla nya invånare i vårt land.

 

 

sd 8