Tag Archive | kyrka

Vad är TULIP och varför sprids KALVINISM och gnosticism?

Kalvinister tror mer eller mindre öppet på TULIP

Om en person säger sig tro på TULIP, så kan man förstå hans/hennes tro genom att helt enkelt studera vad bokstäverna i TULIP står för. Läs mer om punkterna längre ner. Man skulle kortfattat kunna förklara kalvinism med läran att människan inte har någon egen fri vilja, att Gud förutbestämmer ALLT och att INGENTING sker emot hans vilja. Detta gäller förstås bara om man vill vara konsekvent med TULIP, och det existerar heller ingen kalvinist som kan/vill vara helt konsekvent med sin egen lära. Lyckligtvis!

En del kalvinister skulle protestera direkt och säga “Jo, vi har visst fri vilja men vi har endast viljan att agera inom vår egen natur!”. Men då måste man fråga sig 1) Vem gav oss denna natur?, och 2) Har vi denna onda natur enligt Guds vilja eller emot Guds vilja? Dessa frågor kan inga kalvinister svara på utan att slå knut på sig själva, men många jag samspråkat med säger öppet att Gud predestinerat även vår synd eftersom de menar att han predestinerat allt, och att han inte vore allsmäktig om minsta lilla inträffade emot hans vilja.

“If there is one single molecule in this universe running around loose, totally free of God’s sovereignty, then we have no guarantee that a single promise of God will ever be fulfilled.” ― R.C. Sproul, Chosen By God: Know God’s Perfect Plan for His Glory and His Children

John Kalvin (1509-1564) startade inte begreppet TULIP som ju kom till ca 50 år efter hans död, men TULIP har ändå sitt ursprung i hans resonemang och teologi. Kalvin var i sin tur tagit många av sina idéer från Augustinus som var en före detta gnostiker. Ingen har fört in så många falska läror till kyrkan som Augustinus, och vi tror än idag på många obibliska läror som härrör från hans tid. Läs mer om Augustinus många nya läror här. Förutom att tro på TULIP säger en del kalvinister att de också tror på lärosatsen i Westminster Confession of Faith från 1647. Även den lärosatsen innehåller en rad motstridigheter gömda bakom mycket ludd och fina ord, såsom att Gud förutbestämt allt, dock inte synd. Jaha, så synd sker alltså emot Guds vilja? Nej, det kan få kalvinister erkänna för då vore han ju inte allsmäktig. Så då borde vi slå fast att Westminster Confession of Faith inte kan vara ett bra rättesnöre? Hur kan Gud förutbestämma allt som sker samtidigt som människan har ansvar för sina handlingar – som ju är förutbestämda av Gud?

“God from all eternity, did, by the most wise and holy counsel of His own will, freely, and unchangeably ordain whatsoever comes to pass: yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violence offered to the will of the creatures; nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but rather established.” (WCF)

Pga internets inflytande så har dessvärre kalvinismen spridit sig alltmer även i Sverige. Alla kalvinister är anhängare av lärorna som finns inbyggda i systemet under benämningen TULIP (se nedan) även om inte alla använder sig utav dessa bokstäver. Kalvinister tror också till högre eller mindre grad på Kalvins läror även om det inte alls är säkert att de köper Kalvins läror rakt av. Om en person säger sig tro på TULIP är det inte fel att “döma honom” som en TULIP-anhängare. Det är förmodligen vad han/hon själv föredrar eftersom det finns ett erkännande om att tro på TULIP. En del vill inte kalla sig kalvinister, men däremot TULIP-anhängare, och det måste man förstås respektera.

1) Bokstäverna och innehållet i TULIP står och faller tillsammans. Det går visserligen att vara endast “P-troende” men då är man å andra sidan ingen kalvinist. Tror man på någon av de andra punkterna måste man tro på alla fem för att vara konsekvent. Detta är solklart när man läser vad de fem punkterna står för. Det finns många som menar sig bara tro på 2, 3 eller 4 men det är inte konsekvent.

2) Det existerar noll kalvinister som är konsekventa med sin egen lära. Det beror på att läran är motstridig i sig själv och resulterar i en Gud som är orsaken till synd och därmed värre än djävulen som ju bara lydigt måste agera såsom Gud tvingat honom till. Inte ens “hyper-kalvinister” är helt konsekventa med sin lära. Alla kalvinister uttrycker sig i olika grad som om de inte vore kalvinister utan i stället trodde på människans fri vilja och att vi alla (utvalda eller ej) har möjlighet att agera emot Guds vilja. Många gånger kan vi bli förbluffade över att någon välkänd predikant faktiskt är kalvinist eftersom han uttryckt sig på ett motsatt sätt i sina predikningar.

3) De flesta kalvinister menar att de är missförstådda och att andra inte förstått deras läror. I stället är det de som inte förstått vad Guds suveränitet och människans fria vilja egentligen innebär. De får för sig att Gud inte kan vara “allsmäktig” såvida han inte förutbestämt ALLT. De har fått för sig att en allsmäktig/suverän Gud inte kan eller vill skapa människan med fri vilja och utesluter det alternativet som ens möjligt.

4) Kalvinister är experter på att anamma paradoxer, hitta på nya fina telogiska termer, förvränga ord och att ta verser ur sitt sammanhang. Tack vare sofistikerade begrepp och mycket fluff mellan raderna har de lyckats få många anhängare som tycker att systemet låter trovärdigt. Kalvinister besvarar ofta absurda teologiska resultat med “Guds tankar är högre än våra tankar”. Vilka absurda motstridigheter som helst kan lösas med det citatet…

5) I diskussioner med kalvinister får man ofta (inte alltid) kallas man ofta arminianer (arminians) och/eller pelagians om vi inte håller med dem om kalvinismen. Läs mer om detta här och här

6) Kalvinismen har fått en del anhängare för att det låter vackert och prestigelöst att upphöja Guds suveränitet (med den kalvinistiska tolkningen) och exklamera att “Gud är i centrum och inte människan”. Det fokuserar mycket på att det inte ska finnas någon anledning till stolthet eller skrytsamhet, så därför tror de att om vi har minsta finger med i spelet så skulle det svärta ner Guds suveränitet och hans ära – även om det bara handlar om att tacka ja till frälsningen. Om inte Gud gör precis ALLT åt oss (inklusive att tacka ja/nej åt oss, och att omvända oss åt oss, att undvika synd åt oss, etc) så menar de att han inte är allsmäktig. I själva verket är det kalvinismens lära som får vissa människor att vara stolta eftersom de ju tror att de är Guds utvalda – och alla kalvinister anser sig förstås vara utvalda.

7) Det finns en del före-detta kalvinister så det ÄR inte omöjligt att omvända dem, men det är mycket svårt eftersom det finns någon tilldragande i kalvinism som håller människor kvar. Många kalvinister är helt ointresserade av att läsa artiklar och böcker från icke-reformerta, utan i stället söker de bara mer och mer lektyr från kalvinister. De matar sig därmed regelbundet med kalvinism och lär sig detta resonemang, och blir till slut inte ens medvetna att de använder obibliska termer som de ger kalvinistiska tolkningar. Det finns många bra websidor som enkelt löser de problem som kalvinisterna trasslat in sig i.

8) INGEN av de gamla kyrkofäderna lärde ut någonting som ens liknar kalvinism de första 300 åren e.Kr. Samtliga utan undantag lärde ut att människan har en fri vilja och inte alls är född syndig och oförmögen att göra gott. Hade verkligen alla fel så fort den sista aposteln gick ur tiden? De enda som lärde ut något som liknar kalvinism var gnostikerna.

T U L I P

T – Total depravity (eller Total Inability) innebär att alla är födda i synd och att ingen har en grundinställning (pga sin medfödda onda natur) som skulle kunna möjliggöra att de strävar efter att lära känna Gud. INGEN har alltså i grunden en möjlighet att finna Gud eftersom deras natur gör dem ovilliga till detta. Med andra ord är det GUD som måste “uppväcka” människor så att de kan söka honom, finna honom, omvända sig, och tro. Grejen är att han endast uppväcker vissa! Nämligen de som han vill ska räddas, och de som han uppväcker KOMMER att bli frälsta vare sig de vill eller ej. Gud gör dem villiga och Gud är också den som ger tro – men alltså endast till vissa speciellt utvalda. Dessa utvalda får en säker plats i himlen och de övriga lämnar han ryggen, vilket innebär att de inte har en chans att bli frälsta eftersom de är kvar i sin ouppväckta onda natur som påtvingats dem. De är därmed förlorade redan vid födseln, och faktiskt redan innan världen skapades eftersom det var då som Gud bestämde alla människors destination.

Kalvinister anser att människan i sin grund är “död” och med detta menar de att vi är helt oförmögna att utföra goda moraliska handlingar såvida inte Gud utvalt oss och uppväckt oss. Trots att “depraved” och “depravity” inte finns med som ord i Bibeln (KJV) är idén med T själva grunden till TULIP trots att Bibeln inte alls lär ut att alla människor är “döda” eller att “död” ens skulle ha en sådan betydelse som kalvinisterna vill ge det ordet. Det hjälper inte att berätta för kalvinister att den förlorade sonen ju var DÖD och FÖRLORAD och ÄNDÅ gjorde ett mycket gott moraliskt val (helt själv) när han ångrade sin synd och återvände till sin Far.

U – Unconditional election innebär att Gud valt vem som ska bli frälst och han baserar inte det på något som vi gör eller tror. Han handplockar människor helt utan motkrav eller villkor från vår sida och man skulle kunna säga att han kastar tärning för att slumpmässigt välja vem som ska hamna i himmel eller helvete. Detta val gjorde han INNAN jordens skapelse och följdaktligen långt innan vi fanns till. De som Gud utväljer KOMMER att bli frälsta så redan när människor föds är deras framtida destination redan förutbestämd och garanterad. De som han inte utväljer till frälsning ratas alltså inte pga någon synd, eftersom de utvaldes till ett liv i evigt helvete innan de ens fanns till och långt innan de kunde synda. Människor är alltså frälsta pga av Guds val, snarare än av tro (även om de som han valt förstås garanterat kommer att tro).

L – Limited atonemement betyder att Jesus inte dog för alla människor utan endast för några få. Det är alltså en begränsad skara som kan bli frälsta men de kommer å andra sidan tveklöst att bli frälsta. Endast de synder som de utvalda gjort sig skyldiga till är täckta genom Jesus död på korset, men inte övrigas synder. För de utvalda har därmed Jesus död stort värde men för de övriga spelar hans död ingen som helst roll eftersom detta syndoffer aldrig var ämnat för dem.

I – Irresistable grace betyder “oemotståndlig nåd” vilket innebär att Guds nåd har en sådan kraft att den drar de utvalda till honom och de kommer att svara JA när han drar och kallar. Den som Gud har bestämt till frälsning kommer garanterat att bli frälst. Den heliga ande kan inte bli motarbetad av de utvalda, och den heliga ande kommer snarare att se till att de utvalda samarbetar och tror. Deras natur manipuleras så att de “frivilligt” kommer till Gud.

P – Perseverance of the saints är samma sak som “unconditional eternal security” (även om kalvinister protesterar) och betyder att de Gud kallar KOMMER att fortsätta att tro på honom till slutet. Det betyder att om någon tappar sin tro så var han aldrig en utvald från första början. Eller också kommer personen att återvända till sin tro senare om han är utvald. Man kan alltså aldrig veta eller känna sig säker på sin frälsning eftersom man kan leva ett långt liv till synes som en sann kristen, men ändå förlora sin tro i slutet av sina dagar – vilket skulle bevisa att man egentligen aldrig varit utvald och frälst en enda gång.

Varför är inte alla frälsta?

Vanliga kristna icke-kalvinister tror att människor hamnar i helvetet helt rättfärdigt eftersom de är syndare, vägrar att söka Gud vägrar att komma när han kallar, inte ger honom den respekt och tacksamhet han förtjänar, och för att de inte accepterat Jesus offer på korset som kan få deras synder förlåtna. Det är också det som Bibeln lär ut. Kalvinister däremot kan inte stämma in i detta eftersom de ju tvingas tro att människor inte hamnar i helvetet pga någon synd (eftersom de är utvalda till helvetet innan de ens föds) och eftersom de ej uvalda INTE var ämnade att bli frälsta från första början. Men de ej uvalda har ingen som helst anledning att visa respekt och tacksamhet för Gud eftersom han ju skapat dem för att bli framtida invånare i helvetet, och han tvingade på dem en syndfull natur som de inte hade något annat val än att följa. Om de själva hade fått välja så hade de förstås inte valt att få en sådan natur som leder till ett evigt liv i helvetet. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle frivilligt välja en evighet i en brasa? Man kan fråga sig vad vi ska med djävulen till när Gud gör allt jobbet åt honom?

Här nedan följer en liten lista över kalvinistiska (“reformerta”) teologer/predikanter som kanske är kända hos oss svenskar. Det är ingen hemlighet att dessa personer är reformerta och stödjer TULIP och det här är heller ingen “hatlista” av något slag. Jag vill bara att läsare och lyssnare ska vara uppmärksamma på vad predikanter och författare egentligen står för så att de är beredda att avslöja falska läror när de kommer. Om man redan från början vet att en predikant tror på Kalvins läror och/eller TULIP så vet man också vad predikanten utgår ifrån och vilken grundinställning han/hon har. Jag kan säga AMEN till massor av påståenden som nedanstående predikanter gjort, men jag kan även säga AMEN till påståenden från katoliker och framgångsteologer. Jag kan t o m säga AMEN till en rad påståenden från Jehovas vittnen, kristadelfianer och mormoner. Allt de säger är inte goja. Men SE UPP eftersom ju mer sanning en predikant producerar, desto mer slappnar vi av och riskerar att släppa in även villoläror i våra hjärtan.

En varg tillåts sällan predika, men en varg i fårakläder kanske släpps in och därmed kanske också villoläror slinker in och får fäste. Om en predikant medger att han är mormon kanske han inte ens släpps in i en kristen kyrka, men om en person bara säger att han är “kristen och Bibeltroende” kanske han tillåts predika, och framkommer det då att personen ifråga är reformert och TULIP-troende så är det förstås stor risk att han påverkar åhörarna med sina TULIP-doktriner även om han skulle predika 95% sanning och 5% villoläror. Många reformerta är heller inte helt öppna med sina TULIP-åsikter eftersom de vet att det kan stöta på patrull att medge att Jesus inte dött för alla och att Gud är den som förutbestämmer och orsakar att människor syndar. De föredrar att uttrycka sig mycket mer diffust och med mycket ludd för att framstå som mer diplomatiska. Nu kan det förstås vara så att kalvinister är vilseledda själva, men det ändrar inte på sakens natur – att de riskerar att vilseleda andra. Här kommer hur som helst listan…

Jonathan Edwards
Paul Washer
Mark Driscoll
John Bunyan
R C Sproul
Arthur Pink
John Piper
John MacArthur
Alistair Begg
Albert Mohler
William Carey
John Gill
Charles Spurgeon
James White
Louis Berkhoff
Albert Mohler
J.I. Packer
John Owen
George Whitefield
Cornelius Plantinga
Cornelius Van Til
Greg Bahnsen
B.B. Warfield
Louie Giglio
Francis Chan
Francis Schaeffer

Att vara kalvinist är inte detsamma som att inte vara frälst – Gud dömer

Jag är övertygad om att personerna ovan har lyckats få människor frälsta, men så är fallet även bland andra irrlärare. Vi kan aldrig veta hur mycket nytta och hur mycket skada de orsakat, men det viktiga är att vi är tydliga med var de har FEL i sin lära så att vi kan begränsa eventuell skada. Är det då så farligt med att kalvinismen sprids i Sverige? Ja, så fort det handlar om att själar kan förloras så är det farligt. Jag säger inte att kalvinister aldrig i livet kan vara frälsta (Gud vet, men inte jag), men en lära som smutskastar Gud kan skrämma bort människor från honom – som idén att Gud inte älskar alla människor tillräckligt för att dö för dem, och idén att Gud är den som orsakar att människor mördar, lemlästar, våldtar, stjäl, ljuger och aborterar bort foster. Det finns kalvinister (såsom James White) som på fullt allvar anser att även små barn som våldtas är förutbestämda till detta av Gud. Många kalvinister lär också att vi ständigt syndar i tanke, ord och gärningar och att vi ändå är frälsta, vilket förstås riskerar att hålla människor kvar i sin synd och in i en falsk trygghet trots att de är på väg till helvetet.

Eftersom allting är förutbestämt och redan avgjort så tvingas kalvinister att tro att evangelisation och böner inte påverkar någonting ett endaste dyft, men trots det evangeliserar och ber de i alla fall (för att Gud av någon anledning bett dem att göra det). Det är hur som helst ingen bra inställning att tro att vi aldrig kan påverka någon utgång med bön eller evangelisation, och att aldrig kunna säga till en medmänniska att Gud älskar henne och vill att hon ska ge sitt liv till honom – eftersom det troliga (enligt kalvinismen) är att Gud inte vill att hon ska bli frälst.

Många kalvinister protesterar säkert vilt när de läser detta eftersom de inte känner igen sig och kanske inte hört sina reformerta favoritpredikanter nämna sådana läror, men tror de på TULIP så är detta vad de faktiskt måste tro för att vara konsekventa.Om man tar bort all “fluff” mellan raderna är det lättare att se vad slutresultatet faktiskt blir. Paul Washer kan vi ibland höra predika om hur viktigt det är att omvända sig (och han är därmed inte konsekvent med sin egen lära eftersom människan inte själv kan välja att omvända sig) men samtidigt säger han också att det inte kan gå ens minuter innan vi måste synda eftersom människan i grunden är så omöjlig. Så vad är det då för vits med omvändelse om vi ständigt syndar?

2 Timotheosbrevet 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen

Läs gärna mitt inlägg till Bergsjöbloggen här, för att se exempel på hur svårt det är för en kalvinist att vara trogen sin egen lära om TULIP.

Inga perfekta/fullkomliga människor är välkomna till vår kyrka?

Jun27

NO PERFECT PEOPLE ALLOWED?

Det finns kyrkor som lär ut “Inga perfekta människor tillåts i denna kyrka” (“No perfect people allowed in this church”). Jag skulle känna mig ytterst ovälkommen om jag såg en sådan skylt. Min åsikt är ju att vi kan, ska och ÄR perfekta om vi vandrar i ljuset med Jesus, så skulle jag se en sådan skylt skulle jag anta att människor med min åsikt inte har något där att göra. Jag skulle anta att jag helt enkelt får gå hem och återvända en annan dag då jag har synd att “stoltsera med” i mitt liv, och DÅ skulle jag bli välkommen. Nu inser jag att detta förmodligen inte är vad skyltuppsättaren vill säga med sitt budskap men det ändrar inte på att det ÄR vad en sådan text faktiskt SÄGER. Jesus sade:

Matt 5:⁴⁸Var alltså fullkomliga (“perfect” KJV), såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Visst menade Jesus vad han sade? Nästa frågeställning är förstås vad som menas med att vara fullkomlig, och vi vet att han INTE kan mena att vi på något magiskt sätt måste ändra hur vi redan levt för att få ett fläckfritt förflutet. Den synd vi redan gjort kan vi ju inte välja att bli ogjord men DÄREMOT så kan vi bli RENADE och sedan FORTSÄTTA att vandra i renhet. Då är vi fullkomliga som vår Fader är fullkomlig. Jesus menar förstås inte att vi ska få Guds attribut och bli några slags gudar. Inte heller kan vi få perfekta och fullkomliga kroppar. Våra jordsliga kroppar blir bara skröpligare och äldre.

Det vore en dålig idé att uppmuntra kyrkobesökare att misslyckas med sina liv genom att skriva eller ge budskapet “No perfect people allowed” på en skylt, en broschyr, nyhetsbrev eller i en predikan. Vi är väl övervinnare och den Heliga Ande kan väl ge oss ett nog så starkt inflytande som Satan kan? Inte måste vi väl ge efter för Satans vilja? När en kyrka glorifierar imperfektion så riskerar det automatiskt att ge stöd åt synd. Det underliggande problemet kan ju vara att man så gärna vill att människor ska komma till sin kyrka, och man vill uppfattas som modern, cool, och en kyrka som har högt till tak och som välkomnar alla. De försöker då med slogans såsom “no perfect people allowed” men det kan leda till misströstan hos de kristna som verkligen tror att de kan leva heligt, samtidigt som den uppmuntrar andra att misslyckas (och synda). Vad är det för mening med det? Att försöka få kyrkotillväxt genom sådana slogans leder egentligen till mer stöd för personligheter som Judas Iskariots i stället för den personlighet som Jesus har och som han uppmuntrar oss att ta efter, och en sådan slogan kan orsaka vrede. Visa mig en man som menar att perfektion är omöjligt att uppnå, och jag kan visa dig en man som förr eller senare hittar ursäkter för synd. Visa mig en man som tror att han verkligen ska sträva efter fullkomlighet just för att han kan uppnå det, och jag kan visa dig en man som visserligen kanske någon gång faller men som då ödmjukar sig och omvänder sig och fortsätter att sträva att vara starkare än frestelserna eftersom han vet att han har löftet om seger vid varje drabbning.

Människor som inte är fullkomliga besöker tack och lov våra kyrkor, och kyrkorna är ju platser där vi kan lära oss saker och bli instruerade om hur vi kan leva som Jesu lärljungar. Kyrkor kan besökas av syndare som är intresserade av att bli evangeliserade och det är förstås eftersträvansvärt. Man kan inte förväntas att först vara perfekt och fullkomlig för att få tillträde till det som lärs ut i en kyrka – om just hur man når fullkomlighet. Kyrkorna borde inte ha skyltar som säger vare sig “Inga perfekta människor välkomna” eller “Inga operfekta människor välkomna”. Inget alternativ borde uteslutas eller förhöjas. Att ansluta sig till en gudstjänst gör ingen människa till en del av Kristi kropp, för det är endast Jesu blod och omvändelse som kan åstadkomma det.

Folk blir arga när jag säger att jag inte syndar…

Visst är rubriken lite provocerande? Att påstå att man inte syndar kan lätt orsaka heta känslor bland kristna, och folk kan bli ganska UPPRÖRDA och ARGA! Jag kan tänka mig att det kanske finns någon person som kokar av ilska redan av att läsa rubriken och kanske sätter igång att banna mig innan han/hon ens har läst bloggartikeln. Fast jag skulle inte uttrycka mig så som jag skrev i rubriken. Det kan lätt missförstås. Jag valde den mest för att skapa reaktioner.

Däremot beskriver Bibeln att alla människor delas in i två grupper, nämligen rättfärdiga (kristna) och orättfärdiga (icke kristna), där de rättfärdiga är de som lever rent och de orättfärdiga är de som har synd kvar i sina liv. Det är alltså meningen att kristna inte ska synda och vi MÅSTE heller inte göra det. Kristna och icke kristna delas även in bland Guds barn eller djävulens barn, och det är samma visa där; Guds barn är de som är lydiga och djävulens barn är de som är olydiga. Vi ska alltså inte skämmas för att säga att vi är lydiga, rättfärdiga, heliga, rena, Guds barn och syndfria – som vi blir i Jesu blod vid omvändelse. Inte renar väl Jesus oss till bara 80%? Visst blir vi renade i hans blod till 100%?

Kol. 3: ⁵Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.⁶Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. ⁷Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. ⁸Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. ⁹Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar ¹⁰och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Bibeln lär vidare att de som är orättfärdiga INTE kommer in i Guds rike.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Det är alltså viktigt att undvika att vara “orättfärdig” och/eller syndare, för som en sådan vet vi ju att vi är förlorade. I stället för att dunka varandra i ryggen och ge stöd till synd genom att säga till syndaren att allt är väl för “ingen är perfekt”, eller “det finns hur som helst inga rättfärdiga”, eller “tro är allt som krävs” eller “jag dömer dig inte broder”, så borde vi predika mer om omvändelse och vad vi faktiskt förmår med hjälp av den Heliga Ande. Den vanligast invändningen är “Om vi hade kunnat undvika synd så dog Jesus för oss i onödan”, men Jesus skulle endast ha dött i onödan om vi aldrig valt att synda en enda gång, men så är ju inte fallet. Tyvärr har vi fått för oss att det är ödmjukt att säga att vi är syndare (såsom “syndare frälst av nåd”) men så länge som vi påstår att vi fortfarande är syndare så menar vi samtidigt att vi INTE är på väg till Guds rike, och det är förmodligen INTE vad vi egentligen vill säga. Ingenting oheligt ska ju komma in i Guds rike och synd smutsar ner oss och förhindrar oss att komma in. Vi är antingen syndare ELLER rättfärdiga/heliga, och som pånyttfödda renade kristna som vandrar i ljuset är vi rättfärdiga. Att säga att vi är syndare är detsamma som att säga att vi inte är kristna. Det är INTE skrytsamt att vara rättfärdig eller att kalla sig själv för detta. Paulus kallade sig helig, rättfärdig och ostrafflig, och tyckte att andra skulle ta efter hans sätt att leva. Han var definitivt ingen skrymtare. Sen säger jag förstås inte att det är lämpligt att gå omkring och kalla oss alla dessa adjektiv så ofta vi kan. Men får vi frågan borde vi inte säga att vi är syndare, för det kan vi inte vara om vi är kristna.

När jag säger att vi kan avhålla oss från att synda så får jag ofta frågan “Syndar du?” Jag säger då att det beror på vad som menas, och om t ex personen undrar om jag “har förmågan” att synda, men då kanske personen frågar mig “Det var väl ingen svår fråga? Det är bara att svara ja eller, nej. Syndar du?!” Jag svarar då “Nej, just nu i denna stund så syndar jag inte”. Personen kanske då säger “Jamen, det var inte SÅ jag menade. HAR du syndat”? Jag svarar då “JA”, för det har jag ju. Inte för att jag var tvungen att synda utan av egna val. Fast svaret upplevs sällan som bra nog. Jag har blivit kallad både det ena och det andra för att jag citerar verser såsom:

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Ofta påstås jag tro på läran om “sinless perfectionism” (typ “total syndfrihet”) trots att jag själv aldrig påstått att jag har en sådan tro (och det beror också på vad folk menar med begreppet) och det har även hänt att jag trots upprepade förnekanden fortfarande anklagas för att anamma en sådan lära! De tvingar alltså på mig en lära mot min vilja! Det är förstås ett typexempel på att argumentera med hjälp av “halmgubbar” – att pådyvla en person en ståndpunkt som hon inte har, för att sedan attackera denna ståndpunkt och personens åsikter. Jag har även kallats högfärdig, högmodig, farisée, självrättfärdig, stolt, villolärare, gärningslärare, hycklare och till och med Antikrist, och jag har hånats och många menar att jag inte är kristen. Folk kan också vara livrädda för något som luktar “gärningar” för de har ju fått lära sig “tro allena”. Det har även jag vuxit upp med att tro. Bibeln däremot säger att vi INTE är frälsta av tro allena. (Jak. 2:17) Detta kan mycket väl vara en av orsakerna till den avsmak människor känner inför budskapet att vi måste vara Jesus trogna redan idag och inte när vi dör, och att vi faktiskt kan avhålla oss från synd.

Nu är jag inte särskilt aktiv i diskussionsforum, men då och då gör jag några intensiva besök, och eftersom jag är ganska ensam om att predika om nödvändigheten för heligt leverne för våra SJÄLARS skull (inte pga reducerade gåvor i himlen), så orsakar mina åsikter en hel del rabalder, trots att jag är artig, visar på Bibelverser och håller mig till ämnet. Moderatorer för forumet får då för sig att det är JAG som måste vara orosmakaren eftersom allt rabalder är kopplat till just MIG och MINA inlägg. Eftersom jag ofta är ensam om min åsikt och har flera debattörer emot mig, så har jag förstås mer frågor att besvara än någon annan, men jag har sällan någonting för att vara artig och besvara så många frågor som möjligt för då riskerar jag bara för att bli anklagad för spam, och skulle jag inte svara på allas frågor så kan jag bli anklagad för att ignorera dem och för att inte kunna svara. Att försöka förkorta inlägg genom att hänvisa till länkar tycker jag inte om själv, och det är heller inte populärt. Däremot kopierar jag gärna text som jag själv skrivit vid tidigare tillfällen men konstigt nog stöter även detta på patrull ibland. Jag har även blivid utkastad från ett par FB diskussionsforum (bland annat ett vid namn “Doctrinal Debate and Discussion 101” eller liknande, som visade sig ha ett omotiverat namn) och trots att jag som sagt följde alla regler så blev jag ändå utkastad utan varning. Ägaren tyckte säkert att valet var helt korrekt eftersom aktivitetsflödet och argumentationen måste ha bedarrat avsevärt efter att jag försvunnit, och de övriga kunde sedan fridfullt fortsätta att utan störningar stödja varandra med sina påståenden att vi måste synda av ren nödvändighet och att vi aldrig kan sluta synda. Nu låter det som jag bara har ovänner på nätet, men så ‘är det förstås inte. Jag är god vän med människor som har helt andra uppfattningar än mig. Är man bara artig och låter alla ha sina egna uppfattningar så borde det gå bra, men folk kan som sagt bli så arga så att det leder dem till att förolämpa och komma med falska anklagelser…

Det är sant att jag lär att vi kan avhålla oss från synd i dagar, månader och år (alltså för evigt) men jag tror också att ingen har valt att leva så förutom Jesus, trots att vi har den förmåga. Men för att man gjort felaktiga val i det förflutna betyder inte att man måste fortsätta att göra felaktiga val också i framtiden. Det kan mycket väl vara så att exempelvis Paulus inte syndade någon gång efter att han omvänt sig, men det kan jag förstås inte bevisa. Jag tror att vi inte bara “på pappret” kan undvika synd, utan jag tror att vi faktiskt kan visa det rent praktiskt och upphöra med synd år efter år. Vilka synder kan vi inte upphöra med för Jesus skull?

1 Joh. 5:³Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga

Folk kan alltså bli bestörta över mina åsikter och många visar en oförmåga att citera mig rätt och vill gärna ändra lite på det jag säger så att det ska låta som om jag hade riktigt dåliga åsikter. De lägger gärna ord i min mun, och menar bland annat att jag lär att vi kan frälsa oss själva och/eller att jag är förmer än andra. Jag tror folk skulle slappna av mer om jag påstod att jag syndar ibland, för då är jag på något sätt “normal”. Skulle jag säga att jag syndar väldigt mycket blir de oroliga, och skulle jag säga att jag inte syndar alls blir de också oroliga. Att säga att man syndar lite lagom verkar ha den mest lugnande effekten på människor, och att “ödmjukt” säga att man är en syndare frälst av nåd. Jag påstår alltså inte att jag är syndfri som Jesus (jag har inte varit i närheten att påstå något sådant) utan jag erkänner att:

– jag HAR syndat

– jag har t o m syndat massor med gånger sedan omvändelsen (helt av eget val och inte av nödvändighet)

– det mycket väl kan hända att jag syndar igen (helt av eget val och inte av nödvändighet)

Jag säger INTE heller att:

– jag inte syndat/syndar mindre än andra eftersom det kan finnas massor med kristna som undviker synd trots att de inte öppet delar mina åsikter (fast håll med om att det är troligare att man syndar mindre om man tror att synd leder till själslig DÖD vilket jag tror)

– om man inte tror precis som jag så lär man per automatik det motsatta – att vi kan synda hur mycket som helst och att Gud inte bryr sig

Det är möjligt att folk som hör en person “predika” att vi kan avhålla oss från synd, förväntar sig en person som ofta leder i bön, som går runt och spontant kramar människor och som alltid har ett stort leedende på läpparna, och när denna beskrivning inte passar in på mig så kanske de vill stämpla mig som “hycklare”. Men det är ingen synd att INTE vara ett sprudlande energiknippe och vi kan inte förväntas att ändra hela vår personlighet som vi är födda med bara för att vi upptäckt sanningen om vad synd verkligen ställer till med i våra liv. Vi är dem vi är – och en del sprider det glada budskapet ganska öppet och andra mer i slutna sammanhang. Vi kan vara dem vi är utan att synda eller visa dålig frukt. På internet så är det förstås svårare att se hur en annan människa är som person men jag benämns då och då som en självgod hycklare i alla fall, trots att de inte kan sätta dig mig för några synder eller brister i mitt sätt att uttrycka mig eller uppföra mig. De blir helt enkelt förargade över BUDSKAPET jag kommer med, och får för sig att en lära som innebär att vi måste upphöra med vår synd är något som Gud hatar och som gör budbäraren mallig och som de måste reagera kraftigt emot eftersom de menar att det är en gärningslära vilket är att sjunka djupare än djupt. Det handlar alltså om orättfärdiga domar, vilket innebär att man döms utan att den dömande personen inte har vetskap nog för att döma. Om däremot en person ser eller hör mig synda, ja då kan ju personen med all rätta kalla mig för en syndare utan att att för den skull ha gjort en orättfärdig dom. Vi får döma, men vi ska döma rättfärdigt! Sen förstår jag också att missförstånd orsakas av att människor helt enkelt inte förstår vad synd ÄR, och de får för sig att det alltid är en synd att bli arg, och att vi syndar så fort vi tänker på något annat än Gud. Sedan när är det “självgodhet” att uppmuntra andra att bli mer Kristuslika? Jag önskar att jag själv blivit uppmuntrad till helighet tidigare i mitt liv, men visst förstår jag att jag själv måste stå för mina egna handlingar.

Luther lade till ordet “allena” så att det blev frälst av “tro allena”

Apr9

Martin Luther (1483-1546)

Det finns många artiklar om Luther där han prisas, så det känns inte som det behövs ännu en sådan artikel. Den här bloggartikeln handlar därför om Luthers mindre bra sidor.

Frälst av tro allena? Luther lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav är Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias. Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar, skrev Luther. Enligt Luther var tron en gåva från Gud. “Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss … Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under “

Problemet är bara att BIBELN inte lär ut “tro allena”. Luther skräddarsydde sin översättning av Bibeln 1522 enligt sin egen lära. När han fick kritik för att han lade till ordet “allena” efter “tro” i Romarbrevet 3:28, svarade han: “Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.”. Resultatet blev en evangelikal Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan. Luther hade bekymmer gällande Jakobsbrevet som talar alltför mycket om kravet på gärningar ihop med tron. Om tron är en gåva så kan det inte stämma det som Bibeln säger att tron kommer av att höra Guds ord. Att vår rättfärdighet egentligen är Jesus egen läggning (rättfärdighet) inympad i oss är HELT FEL och inte vad Bibeln ger stöd för. Jesus är vår rättfärdighet på så sätt att han levt ett prickfritt liv för vår skull, och att vi genom hans död kan få förlåtelse för våra begångna synder via omvändelse. INTE att det skett någon form av transfusion av hans rättfärdighet till oss.

I “Vederläggning av Latomus argument” argumenterade Luther för att varenda god gärning som utförs i syfte att vinna Guds gunst är synd! Alla människor är syndare av naturen, förklarade han, och endast Guds nåd, som inte kan förtjänas, kan göra dem rättfärdiga. Den 1 augusti 1521 skrev Luther till Melanchthon på samma tema: “Var en syndare, och låt dina synder vara starka, men låt din tro på Kristus vara starkare, och gläds i Kristus, som besegrar synden, döden och världen. Vi kommer att begå synder medan vi är här, för i detta liv bor ingen rättvisa.” Det stämmer dock inte alls att människan är syndare av naturen, och självfallet har Gud inga problem med att vi strävar efter att göra goda gärningar. Bibeln lär att tro utan gärningar är DÖD och att grenar kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, så självfallet vill vi leva lydiga Gud eftersom våra SJÄLAR hänger på det. Vi är inte frälsta av tro allena och inte heller av gärningar allena. Att Luther menar att vi är syndare av naturen och kommer att synda ända tills vi dör, är helt emot det Bibeln lär, och detta är ingenting annat än en gnostisk lära. I Bibeln är det Satan som lär att synd inte leder till en själslig död. I Luthers ögon är synd alltså helt normalt i en kristens liv. Men inte heller Luther var konsekvent med sin egen lära. Ibland gick inte Luthers reformer upp mot hans tidigare proklamationer. Till exempel underströk skriften Unterricht der Visitatoren an die Pfarrherren in Sachsen 1528, författad av Melanchthon med Luthers godkännande, botgöringens roll i syndernas förlåtelse, trots Luthers ståndpunkt att tron allena garanterar rättfärdighet. Vi har även sett ibland att dopet också har en central roll i frälsningen, enligt Luther. Reformatorn Johannes Agricola från Eislebenprotesterade mot denna kompromiss, och Luther fördömde honom för att han lärde att tron är åtskild från gärningarna. Unterricht är ett problematiskt dokument för dem som söker en konsekvent evolution i Luthers tankar och prakt.

Nattvarden. Luther hävdade att Jesus verkligen var närvarande, i kött och blod, i nattvarden som han kallade det förenande sakramentet, medan hans motståndare ansåg att Gud endast var symboliskt eller andligen närvarande

Filip den ädelmodige, lantgreve av Hessen-Kassel, ville gifta sig med en av sin hustrus hovdamer, och bad om Luthers, Melanchtons ochBucers godkännande i december 1539. Han hänvisade till patriarkernas polygami. Teologerna var inte beredda att ta ett generellt beslut, utan rådde motvilligt honom att gifta sig i hemlighet och hålla tyst om saken.[162] Den 4 mars 1540 gifte han med Margareta von der Saale, med Melanchthon och Bucer bland vittnena. Filip lyckades dock inte hålla äktenskapet hemligt och han hotade med att offentliggöra Luthers råd. Luther rådde honom att berätta en “stark lögn” (stark zu lugen) och fullständigt förneka äktenskapet, vilket Filip gjorde under den följande tvisten. Kyrkohistorikern Martin Brecht menar att ge Filip dessa råd var ett av de värsta misstag Luther gjort, och historien håller Luther ansvarig för detta, förutom lantgreven själv som var direkt ansvarig.[164] Brecht menar att Luthers misstag var inte att ge privata råd som präst, utan att han missbedömde de politiska konsekvenserna.Händelserna skadade bestående Luthers rykte.

Luther och hans antisemitism. I skrifter om de judiska folken framför Luther att judars hem ska förstöras, deras synagogor brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternaspropaganda mellan åren 1933 och 1945. Som ett resultat av detta och av hans revolutionära teologiska synpunkter är Luther ännu kontroversiell. År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i skriften Att Jesus Kristus föddes som jude, men endast i syfte att försöka omvända dem till kristendomen. När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han alltmer bitter gentemot dem.

Luthers andra större verk om judarna var hans 60 000 ord långa avhandling Von den Juden und ihren Lügen (Om judarna och deras lögner), och Vom Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi, som båda publicerades 1543, tre år före hans död. Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan “djävulens folk”: han hänvisade till dem med ett våldsamt och vidrigt språk. Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa “giftiga maskar” skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott. Enligt Robert Michaels tolkning, innebar Luthers ord “Vi begår fel genom att inte slakta dem” att Luther sanktionerade mord.

Luther propagerade mot judarna i Sachsen, Brandenburg och Schlesien. Josel av Rosheim, den judiske talesmannen, som försökte hjälpa judarna i Sachsen år 1537, gav senare skulden för deras svårigheter på “den där prästen vars namn är Martin Luther — må hans kropp och själ bli bunden i helvetet! — som skrev och gav ut många kätterska böcker där han påstod att vem som helst som gav judarna hjälp var dömd till undergång”. Josel bad staden Strasbourg att förbjuda försäljning av Luthers anti-judiska arbeten: staden vägrade inledningsvis att utfärda ett förbud, men gav efter då en luthersk präst i Hochfelden använde högmässan för att uppvigla sina församlingsmedlemmar att mörda judar. Luthers inflytande kvarstod efter hans död. Genom 1580-talet ledde upplopp till att judar fördrevs från flera tyska lutheranska delstater. Luther var sin generations mest läste författare, och han uppnådde en profets status i Tyskland. Enligt den förhärskande åsikten bland historiker bidrog hans anti-judiska retorik starkt till antisemitismens utveckling i Tyskland, och gav på 1930- och 1940-talen ett “idealiskt stöd” åt nationalsocialisternas angrepp mot judar.

Reinhold Lewin skriver att “vem som helst som skrev emot judarna, av vilka skäl som helst, ansåg sig ha rätt att rättfärdiga sig själv genom att jublande hänvisa till Luther.” Enligt Michael innehöll mer eller mindre varenda antijudisk bok som trycktes i Tredje riket referenser till och citat från Luther. Heinrich Himmler skrev 1940 med beundran om hans skrifter och predikningar om judarna. Staden Nürnberg skänkte en förstaupplaga av Om judarna och deras lögner till Julius Streicher, redaktör på den nazistiska tidningen Der Stürmer, på hans födelsedag 1937; tidningen beskrev det som den mest radikalt antisemitiska skrift som någonsin publicerats. Den 17 december 1941, sju regionala protestantiska kyrkors samfällighet gav gemensamt ut en policy där de anslöt sig till förslaget om att alla judar skulle tvingas bära den gula stjärnan, judestjärnan, “då Luther efter sina bittra erfarenheter redan hade föreslagit förebyggande åtgärder mot judarna och för fördrivandet av dem från tyskt territorium.”

Luther skrev inte lika engagerat om islam som han gjort om judendomen, och han ställde aldrig några krav på att muslimer skulle omvändas. Även om Luther betraktade islam som ett djävulens verktyg, förhöll han sig likgiltig till dess utövande: Låt turken tro på vad han vill, precis som man låter påvedömet och andra falska former av kristendom fortleva. Luther motsatte sig även att Koranen skulle förbjudas, då han menade att det var bättre att genom publikation utsätta den för granskning och kritik.

Luthers död. Hans svaga fysiska hälsa ledde till ett hetare temperament och ännu skarpare uttryck i sina skrifter och kommentarer. Hans fru Katharina hördes en gång säga: “Käre make, du är för elak” och han svarade: “De lär mig att vara elak.”Sin sista predikan höll han i Eisleben, hans födelseplats, den 15 februari 1546, tre dagar före sin död. Den var “genomgående ägnad mot de förhärdade judarna, som var ett akut problem att undanröja från allt tyskt territorium,” med hänvisning till Léon Poliakov. James Mackinnon skriver att den avslutades med en “glödande uppmaning att driva judarna med pick och pack från deras tillhåll mitt ibland oss, om de inte avsa sig sitt förtal och sitt ocker och blev kristna.” Luther sa, “vi skall praktisera kristen kärlek mot dem och be för att de ska konvertera,” men också för att de är “våra allmänna fiender … och om de kan döda oss alla, så skulle de gladeligen göra det. Och så gör de ofta.”

Luther var inte konsekvent med att vilja döda judarna samtidigt som han gick emot våld i andra sammanhang. “Vet ni vad djävulen tänker när han ser människor använda våld för att propagera för evangeliet? Han sitter med korsade armar bakom helvetets eldar och säger med ondskefull min och ett skrämmande flin: “Åh, så klokt dessa galningar spelar mitt spel! Låt dem fortsätta; jag ska skörda frukterna. Jag glädjer mig åt det.” Men när han ser Ordet fara och kämpa ensamt på slagfältet, darrar han av skräck.

Men i Wider die räuberischen und mörderischen Rotten der Bauern förklarade han evangeliernas syn på rikedom och förbannade våldet som djävulens verk och manade adeln att avliva rebellerna som galna hundar. Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell —Våra bönder vill dock att andras egendomar ska bli gemensamma, men behålla sina egna själva. Vilka fina kristna! Jag tror inte att det finns en enda djävul kvar i helvetet; de har alla farit i bönderna. Deras galenskap går bortom alla gränser.

CITAT från LUTHER

“Whoever rejects infant baptism shall be punished with death, As for the simple people, who have not preached or administered baptism, but who were seduced to permit themselves to frequent the assemblies of the heretics, if they do not wish to renounce Anabaptism, they shall be scourged, punished with perpetual exile, and even with death if they return three times to the place whence they have been expelled.” (Bennett, pp. 843-845)

“If you are a preacher of mercy, do not preach an imaginary but the true mercy. If the mercy is true, you must therefore bear the true, not an imaginary sin. God does not save those who are only imaginary sinners. Be a sinner, and let your sins be strong, but let your trust in Christ be stronger, and rejoice in Christ who is the victor over sin, death, and the world. We will commit sins while we are here, for this life is not a place where justice resides. We, however, says Peter (2. Peter 3:13) are looking forward to a new heaven and a new earth where justice will reign. It suffices that through God’s glory we have recognized the Lamb who takes away the sin of the world. No sin can separate us from Him, even if we were to kill or commit adultery thousands of times each day. Do you think such an exalted Lamb paid merely a small price with a meager sacrifice for our sins? Pray hard for you are quite a sinner.” (A Letter From Luther to Melanchthon, Letter 99, 1 August 1521).

“With regard to God, and all that bears on salvation or damnation, man has no ‘free-will’, but is a captive, prisoner and bond slave, either to the will of God, or to the will of Satan.” (‘Bondage of the Will,’ ‘Martin Luther: Selections From His Writings’, ed. by Dillenberger: Anchor Books, 1962, p. 190.)

“Therefore, necessity, not free will, is the controlling principle of our conduct. God is the author of what is evil as well as well as what is good, and, as He bestows happiness on those who merit it not, so also does He damn others who deserve not their fate.” (‘De Servo Abitrio’, 7, 113 seq., quoted by O’Hare in ‘The Facts About Luther’: TAN Books, 1987, pp. 266-267.)

“Christ committed adultery first of all with the women at the well about whom St. John tell’s us. Was not everybody about Him saying: ‘Whatever has he been doing with her?’ Secondly, with Mary Magdalen, and thirdly with the women taken in adultery whom He dismissed so lightly. Thus even, Christ who was so righteous, must have been guilty of fornication before He died.” (Trishreden, Weimer Edition, Vol. 2, Pg. 107.)

“to my mind it (the book of Apocalypse) bears upon it no marks of an apostolic or prophetic character… Everyone may form his own judgment of this book; as for myself, I feel an aversion to it, and to me this is sufficient reasoning to REJECT IT it.” (Sammtliche Werke, 63, p.169-170, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 203.)

“For I testify unto every man that heareth the words of the prophecy of this book, If any man shall add unto these things, God shall add unto him the plagues that are written in this book” (Rev. 22.18). “And if any man shall take away from the words of the book of this prophecy, God shall take away his part out of the book of life, and out of the holy city, and [from] the things which are written in this book” (Rev. 22.19).

“Be a sinner and sin boldly, but believe and rejoice in Christ even more boldly for he is victorious over sin, death, and the world. As long as we are here in this world we have to sin. This life is not a dwelling place of righteousness. No sin will separate us from the lamb, even though we commit fornication and murder a thousand times a day. Whenever the devil harasses you, seek the company of men or drink more, or joke and talk nonsense, or do some other merry thing. Sometimes we must drink more, sport, recreate ourselves, and even sin a little to spite the devil, so that we leave him no place for troubling our consciences with trifles. We are conquered if we try too conscientiously not to sin at all. So when the devil says to you: do not drink, answer him: I will drink, and right freely, just because you tell me not to. The imputation of righteousness we need very much, because we are far from perfect. As long as we have this body, sin will dwell in our flesh. Then, too, we sometimes drive away the holy spirit; we fall into sin, like Peter, David, and other holy men. Nevertheless we may always take recourse to this fact, that our sins are covered, and that God will not lay them to our charge. Sin is not held against us for Christ’s sake, your sin cannot cast you into hell. No sin can harm me.” (Martin Luther’s Saemmtliche Schriften, Letter #99, 1 aug. 1531)

“This is the highest degree of faith – to believe that He [“god”] is merciful, who saves so few and damns so many; to believe Him just, who according to His own will, makes us necessarily damnable, that He may seem, as Erasmus says, ‘to delight in the torments of the miserable, and to be an object of hatred rather than of love.'” (Bondage of the Will”. p. 30)

Martin Luther lade också till ordet “allena” i Rom. 3.28 så att det blir “tro allena”, men det står inte så i originaltexten. Se också Jak. 2:24 som säger motsatsen. (Amic. discussion, 1, 127, ‘The Facts About Luther,’ O’Hare, TAN Books, 1987, p. 201.)

We should throw the epistle of James out of this school [Wittenberg], for it doesn’t amount to much. It contains no syllable about Christ. Not once does it mention Christ, except at the beginning. I maintain that some Jew wrote it who probably heard about Christian people but never encountered any (Luther’s Works, 54, 424-425).*)

*) See more info in the end of this document.

Luthers skrift “On Jews and their Lies’ Part Two”

I shall give you my sincere advice: First, to set fire to their synagogues or schools and to bury and cover with dirt whatever will not burn, so that no man will ever again see a stone or cinder of them. This is to be done in honor of our Lord and of Christendom, so that God might see that we are Christians, and do not condone or knowingly tolerate such public lying, cursing, and blaspheming of his Son and of his Christians. For whatever we tolerated in the past unknowingly_and I myself was unaware of it_will be pardoned by God. But if we, now that we are informed, were to protect and shield such a house for the Jews, existing right before our very nose, in which they lie about, blaspheme, curse, vilify, and defame Christ and us (as was heard above), it would be the same as if we were doing all this and even worse ourselves, as we very well know.

In Deuteronomy 13:12 Moses writes that any city that is given to idolatry shall be totally destroyed by fire, and nothing of it shall be preserved. If he were alive today, he would be the first to set fire to the synagogues and houses of the Jews. For in Deuteronomy 4:2 and 12:32 he commanded very explicitly that nothing is to be added to or subtracted from his law. And Samuel says in I Samuel 15:23 that disobedience to God is idolatry. Now the Jews’ doctrine at present is nothing but the additions of the rabbis and the idolatry of disobedience, so that Moses has become entirely unknown among them (as we said before), just as the Bible became unknown under the papacy in our day. So also, for Moses’ sake, their schools cannot be tolerated; they defame him just as much as they do us. It is not necessary that they have their own free churches for such idolatry.

Second, I advise that their houses also be razed and destroyed. For they pursue in them the same aims as in their synagogues. Instead they might be lodged under a roof or in a barn, like the gypsies. This will bring home to them the fact that they are not masters in our country, as they boast, but that they are living in exile and in captivity, as they incessantly wail and lament about us before God.

Third, I advise that all their prayer books and Talmudic writings, in which such idolatry, lies, cursing, and blasphemy are taught, be taken from them.

Fourth, I advise that their rabbis be forbidden to teach henceforth on pain of loss of life and limb. For they have justly forfeited the right to such an office by holding the poor Jews captive with the saying of Moses (Deuteronomy 17:10) in which he commands them to obey their teachers on penalty of death, although Moses clearly adds: “what they teach you in accord with the law of the Lord.” Those villains ignore that. They wantonly employ the poor people’s obedience contrary to the law of the Lord and infuse them with this poison, cursing, and blasphemy. In the same way the pope also held us captive with the declaration in Matthew 16:18, “You are Peter,” etc., inducing us to believe all the lies and deceptions that issued from his devilish mind. He did not teach in accord with the word of God, and therefore he forfeited the right to teach.

Fifth, I advise that safe-conduct on the highways be abolished completely for the Jews. For they have no business in the countryside, since they are not lords, officials, tradesmen, or the like. Let them stay at home. I have heard it said that a rich Jew is now traveling across the country with twelve horses his ambition is to become a Kokhba devouring princes, lords, lands, and people with his usury, so that the great lords view it with jealous eyes. If you great lords and princes will not forbid such usurers the highway legally, some day a troop may gather against them, having learned from this booklet the true nature of the Jews and how one should deal with them and not protect their activities. For you, too, must not and cannot protect them unless you wish to become participants in an their abominations in the sight of God. Consider carefully what good could come from this, and prevent it.

Sixth, I advise that usury be prohibited to them, and that all cash and treasure of silver and gold be taken from them and put aside for safekeeping. The reason for such a measure is that, as said above, they have no other means of earning a livelihood than usury, and by it they have stolen and robbed from us an they possess. Such money should now be used in no other way than the following: Whenever a Jew is sincerely converted, he should be handed one hundred, two hundred, or three hundred florins, as personal circumstances may suggest. With this he could set himself up in some occupation for the support of his poor wife and children, and the maintenance of the old or feeble. For such evil gains are cursed if they are not put to use with God’s blessing in a good and worthy cause.

Seventh, I recommend putting a flail, an ax, a hoe, a spade, a distaff, or a spindle into the hands of young, strong Jews and Jewesses and letting them earn their bread in the sweat of their brow, as was imposed on the children of Adam (Gen. 3 [:19]). For it is not fitting that they should let us accursed Goyim toil in the sweat of our faces while they, the holy people, idle away their time behind the stove, feasting and farting., and on top of all, boasting blasphemously of their lordship over the Christians by means of our sweat. No, one should toss out these lazy rogues by the seat of their pants.

But if we are afraid that they might harm us or our wives, children, servants, cattle, etc., if they had to serve and work for us — for it is reasonable to assume that such noble lords of the world and venomous, bitter worms are not accustomed to working and would be very reluctant to humble themselves so deeply before the accursed Goyim — then let us emulate the common sense of other nations such as France, Spain, Bohemia, etc., compute with them how much their usury has extorted from us, divide, divide this amicably, but then eject them forever from the country. For, as we have heard, God’s anger with them is so intense that gentle mercy will only tend to make them worse and worse, while sharp mercy will reform them but little. Therefore, in any case, away with them!

In brief, dear princes and lords, those of you who have Jews under your rule: if my counsel does not please you, find better advice, so that you and we all can be rid of the unbearable, devilish burden of the Jews … Do not grant them protection, safe-conduct, or communion with us … so it is not necessary to burden ourselves also with these alien, shameful vices of the Jews …

And you, my dear gentlemen and friends who are pastors and preachers, I wish to remind very faithfully of your official duty, so that you too may warn your parishioners concerning their eternal harm, as you know how to do, namely, that they be on their guard against the Jews and avoid them so far as possible. When you lay eyes on or think of a Jew you must say to your self: Alas, that mouth which I there behold has cursed and execrated and maligned every Saturday my dear Lord Jesus Christ, who has redeemed me with his precious blood; in addition, it prayed and pleaded before God that I, my wife and children, and all Christians might be stabbed to death and perish miserably. And he himself would gladly do this if he were able, in order to appropriate our goods … If I were to eat, drink or talk with such a devilish mouth, I would eat or drink myself full of devils by the dish or cupful just as I surely make myself a cohort of all the devils that dwell in the Jews and that deride the precious blood of Christ. May God preserve me from this!

Nor dare we make ourselves partners in their devilish ranting and raving by shielding and protecting them, by giving them food, drink, and shelter, or by other neighborly acts, especially since they boast so proudly and despicably when we do help and serve them that God has ordained them as lords and us as servants. For instance, when a Christian kindles their fire for them on a Sabbath, or cooks for them in an inn whatever they want, they curse and defame and revile us for it, supposing this to be something praiseworthy, and yet they live on our wealth, which they have stolen from us. Such a desperate, thoroughly evil poisonous, and devilish lot are these Jews, who for these fourteen hundred years have been and still are our plague, our pestilence, and our misfortune.

Especially you pastors who have Jews living in your midst, persist in reminding your lords and rulers to be mindful of their office and of their obligation before God to force the Jews to work, to forbid usury, and to check their blasphemy and cursing. For if they punish thievery, robbery, murder, blasphemy, and other vices among us Christians, why should the devilish Jews be scot-free to commit their crimes among us and against us? We suffer more from them than the Italians do from the Spaniards, who plunder the host’s kitchen, cellar, chest, and purse, and, in addition, curse him and threaten him with death. Thus the Jews, our guests, also treat us; for we are their hosts. They rob and fleece us and hang about our necks, these lazy weaklings and indolent bellies; they swill and feast, enjoy good times in our homes …

But if the authorities are reluctant to use force and restrain the Jews’ devilish wantonness, the latter should, as we said, be expelled from the country … much more leave our Lord the Messiah, our faith, and our church undefiled and uncontaminated with their devilish tyranny and malice. Any privileges that they may plead shall not help them; for no one can grant privileges for practicing such abominations. These cancel and abrogate all privileges.

If you pastors and preachers have followed my example and have faithfully issued such warnings, but neither prince nor subject will do anything about it, let us follow the advice of Christ (Matthew 10:14) and shake the dust from our shoes, and say, “We are innocent of your blood.” For I observe and have often experienced how indulgent the perverted world is when it should be strict, and, conversely, how harsh it is when it should be merciful. Such was the case with King Ahab, as we find recorded in I Kings 20. That is the way the prince of this world reigns. I suppose that the princes will now wish to show mercy to the Jews, the bloodthirsty foes of our Christian and human name, in order to earn heaven thereby. But that the Jews enmesh us, harass us, torment and distress us poor Christians in every way with the above mentioned devilish and detestable deeds, this they want us to tolerate, and this is a good Christian deed, especially if there is any money involved (which they have filched and stolen from us).

What are we poor preachers to do meanwhile? In the first place, we will believe that our Lord Jesus Christ is truthful when he declares of the Jews who did not accept but crucified him, “You are a brood of vipers and children of the devil [cf. Matt. 12:34]. This is a judgment in which his forerunner John the Baptist concurred, although these people were his kin. Now our authorities and all such merciful saints as wish the Jews well will at least have to let us believe our Lord Jesus Christ, who, I am sure, has a more intimate knowledge of all hearts than do those compassionate saints. He knows that these Jews are a brood of vipers and children of the devil, that is, people who will accord us the same benefits as does their father, the devil, and by now we Christians should have learned from Scripture as well as experience just how much he wishes us well.

I have read and heard many stories about the Jews which agree with this judgment of Christ, namely, how they have poisoned wells, made assassinations, kidnaped children, as related before … However, it all coincides with the judgment of Christ which declares that they are venomous, bitter, vindictive, tricky serpents, assassins, and children of the devil who sting and work harm stealthily wherever they cannot do it openly … That is what I had in mind when I said earlier that, next to the devil, a Christian has no more bitter and galling foe than a Jew. There is no other to whom we accord as many benefactions and from whom we suffer as much as we do from these base children of the devil, this brood of vipers.

Now let me commend these Jews sincerely to whoever feels the desire to shelter and feed them, to honor them, to be fleeced, robbed, plundered, defamed, vilified, and cursed by them, and to suffer every evil at their hands — these venomous serpents and devil’s children, who are the most vehement enemies of Christ our Lord and of us all. And if that is not enough, let him stuff them into his mouth, or crawl into their behind and worship this holy object. Then let him boast of his mercy, then let him boast that he has strengthened the devil and his brood for further blaspheming our dear Lord and the precious blood with which we Christians are redeemed. Then he will be a perfect Christian, filled with works of mercy for which Christ will reward him on the day of judgment, together with the Jews in the eternal fire of hell!

On Jews and their Lies’ Part Three

But what will happen even if we do burn down the Jews’ synagogues and forbid them publicly to praise God, to pray, to teach, to utter God’s name? They will still keep doing it in secret … They must be driven from our country … Indeed, if they had the power to do to us what we are able to do to them, not one of us would live for an hour. But since they lack the power to do this publicly, they remain our daily murderers and bloodthirsty foes in their hearts. Their prayers and curses furnish evidence of that, as do the many stories which relate their torturing of children and all sorts of crimes for which they have often been burned at the stake or banished … everyone would gladly be rid of them … For Christ does not lie or deceive us when he adjudges them to be serpents and children of the devil

(En del av informationen från wikipedia)

*) Luther’s controversial writing concerning the Epistle of James and the Revelation can be found in Volume 35 of Luther’s Works, American Edition, pages 395-397 and 399-400.
An excerpt from his “Preface to the Epistles of St. James and St. Jude” — “…I praise [the Epistle of James] and consider it a good book, because it sets up no doctrines of men but vigorously promulgates the law of God…. However, …I do not regard it as the writing of an apostle, and my reasons follow.
“In the first place it is flatly against St. Paul and all the rest of Scripture in ascribing justification to works [2:24]….
“In the second place its purpose is to teach Christians, but in all this long teaching it does not once mention the Passion, the resurrection, or the Spirit of Christ….
“In a word, he wanted to guard against those who relied on faith without works, but was unequal to the task. He tries to accomplish by harping on the law what the apostles accomplish by stimulating people to love. Therefore I cannot include him among the chief books, though I would not thereby prevent anyone from including or extolling him as he pleases, for there are otherwise many good sayings in him,”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of this epistle.
An excerpt from Luther’s earlier preface to Revelation: “About this book of the Revelation of St. John, I leave everyone free to hold his own opinions. I would not have anyone bound to my opinion or judgment. I say what I feel. I miss more than one thing in this book, and it makes me consider it to be neither apostolic nor prophetic.
“First and foremost, the apostles do not deal with visions, but prophesy in clear and plain words, as do Peter and Paul, and Christ in the gospel…. I can in no way detect that the Holy Spirit produced it….”
In 1530, Luther revised the Preface, but had not really changed his view regarding Revelation:
“…Some of the ancient fathers held that it was not the work of St. John, the Apostle…. For our part, we still share this doubt. By that, however, no one should be prevented from reading this as the work of St. John the apostle, or of whomever else he chooses….”
Lutherans generally do not agree with Luther’s devaluation of the book of Revelation.
When Luther wrestled with the question of whether these books belong in the canon of scripture, he was not questioning the inspiration or the authority of god’s word. The question for him was what is properly part of God’s Word. As with other questions of faith and doctrine, Luther is never the final authority.

Augustinus och kyrkofädernas åsikter om Fri Vilja

Apr8

De första ca 300 åren efter Jesu död

Den tidigaste kristna menade att det INTE var så att människor valde att göra det onda för att deras natur var ond/syndig, medan andra människor väljer det goda för att deras natur är god, för alla människor är av samma natur. Alla har fri vilja och kan välja mellan gott och ont. Gnostikerna satte sig emot detta och skrev till och med sina egna skrifter kända som De gnostiska skrifterna, där de använde kända namn som Maria, Thomas etc för att försöka ge stöd åt sina läror. Många av gnostikernas läror lyckades inte få fotfäste men vad gäller människans natur, fri vilja och syndens natur har falska läror tyvärr blivit accepterade och fortsätter att läras ut i våra kyrkor.

Gällande “Fri vilja” erkände John Kalvin om kyrkofädernas lära “As to the Fathers, (if their authority weighs with us,) they have the term constantly in their mouths”. Han sade “The Greek fathers above others have taught the power of the human will” och “they have not been ashamed to make use of a much more arrogant expression calling man ‘free agent’ or ‘self-manager’ just as if man had a power to govern himself”. Han sade också “The Latin fathers have always retained the word ‘free will’ as if man stood yet upright”.

Om urkyrkan var så enad i flera hundra år gällande den här läran, när skedde splittringen och vem orsakade den? Svaret är ganska uppenbart när vi ser till historien. Det var inte förrän på 400-talet som gnostiska och manikeiska influenser började infiltrera kyrkan och förgiftade den med sina läror. Augustinus anslöt sig till Kyrkan och blev biskop. Han började sedan att motarbeta det som Kyrkan alltid lärt ut om fri vilja och människans natur, och lärde ut den gnostiska synen.

John Gibb och William Montgomery sade “For nearly nine years Augustine was a Manichaean Auditor. At first he was a zealous partisan who contended publicly for his new faith, and did not hesitate to ridicule the doctrines of the Church and especially the Old Testament Scriptures”.

Märkligt nog så lärde Augustinus ut Fri vilja när han först anslöt sig till Kyrkan och debatterade mot manikeerna. Han sade “We [Christians] assert the liberty of the will, whereby our actions are rendered either moral or immoral, and keep it free from every bond of necessity, on account of the righteous judgment of God”. Samt: “The religious mind confesses and maintains that we do by our free will whatsoever we know and feel to be done by us only because we will it”. Och han sade “we sin voluntarily and not by necessity”. Men när han sedan började debattera med pelagianer så gick Augustinus tyvärr tillbaka till läran om totalt fördärv som manikéerna lärde. Beausobre märkte också denna förändring och att Augustinus försvarade Fri vilja “so long as he had to do with the Manichaeans. But when he came to dispute with the Pelagians, he changed his system. Then he denied that kind of freedom which before he had defended; and, so far as I am able to judge, his sentiments no longer differed from theirs [the Manichaeans] concerning the servitude of the will. He ascribed the servitude to the corruption which original sin brought into our nature; whereas the Manichaeans ascribed it to an evil quality, eternally inherit in matter.”

Synd var nu inte längre ett etiskt problem där människan själv hanterar sina val, utan ett metafysiskt problem där människan syndar av ren nödvändighet. De som kritiserade Augustinus för att lära ut Manekeism i stället för den sunda läran blev snart förföljda och fördömda som irrlärare när Augustinianism ernått Kyrklig auktoritet. De biskopar inom kyrkan som fortsatte att lära ut vad urkyrkan alltid lärt ut om Fri vilja och synd av val i stället för nödvändighet blev då bortdragna från sina talarstolar, fick sina ägodelar konfiskerade, och blev exkommunicerade av både kyrka och stat. Liksom Kalvinismen som kom efteråt, så använde Augustinianism politiska och statliga makter för att tysta alla former av opposition så att de nya lärorna kunde spridas som en farsot utan motstånd.

Det finns stora likheter men också några skillnader mellan Augustinianism och Gnostisism. Medan gnostikerna menade att människan natur var syndfull och fördärvad och att hon inte hade fri vilja eftersom hon var skapad av en underlägsen gud, så höll Augustinus med om att människans natur var syndfull och fördärvad och att hon inte hade fri vilja men han menade att det var Gud som gjorde det så pga Adams synd. Medan gnostikerna menade att köttet var syndfullt och att Jesus därför inte var kommen i köttet så trodde Augustinus att köttets lust var syndigt och att denna synd var ärftlig eller överförd från förälder till barn genom fysisk intimitet, och att Jesus undvek denna ärftliga åkomma genom att bli född av en jungfru. Därför höll Augustinus med gnostikerna i princip. Så Augustinianism är modifierad Manikeism eller semi-gnostisim.

De stora grundarna till den moderna kristna teologin har varit Augustinus, Luther och Kalvin. Augustinus var influerad av Manikeism och Luther och Kalvin var influerade av Augustinianskt tankesätt. Därför är det inget konstigt att Augustinus nekade till Fri vilja som Manikéerna gjorde, och Luther och Kalvin nekade till Fri vilja som Augustinus gjorde. Luther var t o m en Augustiniansk munk, och systemet med munkar och nunnor är influerat av idén att fysisk intimitet är syndigt. Luther refererade till Augustinus tretton gånger i sin bok “The Bondage of the Will” och 24 gånger i “Works of Martin Luther”. John Kalvin refererade till Augustinus tvåhundrasextiofem gånger i “Institutes on Christian Religion”. Luther försvarade sin position mot Fri vilja genom att säga “Augustinus är helt och hållet på min sida”. Kalvin sade “Let us now hear Augustine in his own words, lest Calvin be charged with being opposed to all antiquity”. Men Kalvin var förstås avvikande mot alla de äldre kyrkofäderna före Augustinus.

John Kalvin sade “all ancient theologians, with the exception of Augustine, are so confused, vacillating, and contradictory on this subject, that no certainty can be obtained from their writings”. Kalvin trodde att män som Klement av Rom, Ignatius, som personligen kände apostlarna inte förstod apostlarnas epistlar medan Augustinus, som inte kände apostlarna, uppenbarligen gjorde det. Kalvin erkände: “It may, perhaps, seem that I have greatly prejudiced my own view by confessing that all of the ecclesiastical writers, with the exception of Augustine, have spoken too ambiguously or inconsistently on this subject, that no certainty is attainable from their writings”.

Reformatorerna ämnade styra tillbaka Kyrkan till den tidiga kristendomen, men kom inte längre tillbaka än till Augustinus som ju lärde irrläror. De borde ha gått tillbaka mycket längre i tiden. Encyclopedia of Religion and Ethics säger “it is Augustine who gave us the Reformation. For the Reformation, inwardly considered, was just the ultimate triumph of Augustine’s doctrine the Reformation came, seeing that it was, on its theological side, a revival of Augustinianism”.

Gnostisism, Augustinianism, Lutheranism och Kalvinism har mycket gemensamt som vi kunnat läsa här. Det är på sätt och vis samma gamla gnostisism i nytt format. Andra läror bygger på dessa gnostiska tänkesätt, såsom “easy believism”, predestinationsläran, nödvändighet av andligt uppväckande, ovillkorlig försäkran om evigt liv, etc. Men ingen gnostisk idé har fått en sådan spridning och acceptans bland kyrkor världen över såsom idén att människan är född med en syndfull natur.

Augustinus: “As nothing else is done for children in baptism but their being incorporated into the church, that is, connected with the body and members of Christ, it follows, that when this is not done for them, they belong to perdition.”

Det finns en uppsjö av citat från de gamla kyrkofäderna vad gäller stöd till att människan har en fri vilja

De exempel som finns här borde räcka för att visa att Fri vilja – och inte att människan syndar av nödvändighet pga sin natur – var den universella synen i den tidigaste kristenheten.

KLEMENT

Vi kan läsa i Fil 4:3 att Paulus refererar till “mina medarbetare” i att sprida evangelium, och han namnger Klement vars namn “är skriven i Livets Bok”. Historieböckerna namnger denna man såsom Klement av Rom.

“It is therefore in the power of every one, since man has been made possessed of free-will, whether he shall hear us to life, or the demons to destruction.”

Klement sade att Fri vilja gavs för att “he who is good by his own choice is really good; but he who is made good by another under necessity is not really good, because he is not what he is by his own choice“. Klement menade också att skälet till att syndare är orsaken till Guds straff för deras olydnad är att en syndare har en möjlighet att lyda Gud. Han sade “For no other reason does God punish the sinner either in the present or in the future world, except because He knows that the sinner was able to conquer but neglected to gain the victory”.

Skälet för att en syndare är straffbar för sin synd är alltså för att en syndare har en möjlighet att INTE synda. Han säger att en syndare är straffad, inte pga brist på kapacitet utan för oaktsamhet.

IGNATIUS

Ignatius var en lärljunge till aposteln Johannes och dog martyrdöden i Colosseum i Rom genom att bli uppäten av lejon. Han lärde att människan är syndare av val och inte av naturen.

“If anyone is truly religious, he is a man of God; but if he is irreligious, he is a man of the devil, made such, not by nature, but by his own choice.” (The Epistle of Ignatius to the Magnesians chap 5 (Long Version)

“There is set before us life upon our observance [of God’s precepts], but death as the result of disobedience, and every one, according to the choice he makes, shall go to his own place, let us flee from death, and make choice of life.” (The Epistle of Ignatius to the Magnesians chap 5, Long Version)

IRENAEUS

Aposteln Johannes hade även en apostel som heter Polycarpos. Polycarpos var biskop i Smyrna när Uppenbarelseboken skrevs. Kyrkan i Smyrna var en av de kyrkor i Uppenbarelseboken som Jesus inte hade någon kritik till (Upp. 2:8-11). Polycarpos var en personlig vän med Ignatius och även han dog martyrdöden i Colosseum liksom Ignatius. Polycarpos hade en trogen lärljunge som heter Irenaeus. Han vederlade gnostikerna genom att säga:

“Men are possessed with free will, and endowed with the faculty of making a choice. It is not true, therefore, that some are by nature good, and others bad.” (Against Heresies, Book IV, Chapter XXXVII)

“Man is endowed with the faculty of distinguishing good and evil; so that, without compulsion, he has the power, by his own will and choice, to perform God’s commandments.” (Against Heresies, Book IV, Chapter XXXIX)

“Man is possessed of free will from the beginning, and God is possessed of free will (in whom likeness man was created)”. Irenaeus (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 287, Published by Hendrickson Publishers)

“This expression, ‘How often would I have gathered thy children together, and thou wouldst not,’ set forth the ancient law of human liberty, because God made man a free agent from the beginning, possessing his own soul to obey the behests of God voluntarily, and not by compulsion of God.” (The Ante-Nicene Fathers, Volume One, Published by BRCCD, p. 1117)

“Forasmuch as all men are of the same nature, having power to hold and to do that which is good, and having power again to lose it, and not to do what is right; before men of sense, (and how much more before God!) some are justly accused, and receive condign punishment, because they refuse what is just and right”. Och “Those who do not do it [good] will receive the just judgment of God, because they had not worked good when they had it in their power to do so. But if some had been made by nature bad, and others good, these latter would not be deserving of praise for being good, for they were created that way, nor would the former be reprehensible, for that is how they were made. However, all men are of the same nature. They are all able to hold fast and to go what is good. On the other hand, they have the power to cast good from them and not to do it”.

JUSTIN MARTYREN

Justin Martyren var en evangelist och arbetade intensivt för Herren tills han också dog martyrdöden i Rom.

“We have learned from the prophets, and we hold it to be true, that punishment, chastisement, and rewards are rendered according to the merit of each man’s actions. Otherwise, if all things happen by fate, then nothing is our own power. For if it is predestined that one man be good and another man evil, then the first is not deserving of praise and the other to be blamed. Unless humans have the power of avoiding evil and choosing good by free choice, they are not accountable for their actions ‘whatever they may be’ for neither would a man be worthy of praise if he did not himself choose the good, but was merely created for that end. Likewise, if a man were created evil, he would not deserve punishment, since he was not evil of himself, being unable to do anything else than what he was made for.” Justin Martyr (First Apology Chap. 43)

TERTULLIANUS

Tertullianus var en annan kyrkoledare och apologist och är känd för sin textskrivarproduktivitet.

“No reward can be justly bestowed, no punishment can be justly inflicted, upon him who is good or bad by necessity, and not by his own choice.” Tertullian (Doctrine of the Will by Asa Mahan, p. 61, Published by Truth in Heart)

METODIUS

Metodius var en kristen martyr som levde nära slutet av trehundratalet.

“Those [pagans] who decide that man does not have free will, but say that he is governed by the unavoidable necessities of fate, are guilty of impiety toward God Himself, making Him out to be the cause and author of human evils.” Methodius (The Banquet of the Ten Virgins discourse 8, chap. 16)

“The Divine Being is not by nature implicated in evils. Therefore our birth is not the cause of these things”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 696)

“possessing free will, and not by nature evil” Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p 698)

“There is nothing evil by nature, but it is by use that evil things become such. So I say, says he, that man was made with free-will, not as if there were already evil in existence, which he had the power of choosing if he wished, but on account of his capacity of obeying or disobeying God. For this was the meaning of the gift of free will? and this alone is evil, namely, disobedience”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 746)

“God did not make evil, nor is He at all in any way the author of evil; but whatever failed to keep the law, which He in all justice ordained, after being made by Him with the faculty of free-will, for the purpose of guarding and keeping it, is called evil. Now it is the gravest fault to disobey God, by overstepping the bounds of that righteousness which is consistent with free-will”. Methodius (The Ante-Nicene Fathers, Volume Six, Published by BRCCD, p. 750)

EUSEBIUSIUS

Eusebiusius var en biskop och anses vara “Kyrkohistoriens Fader” pga sina många texter om densamma. Han skrev: “On the Life of Pamphilus”, “Chronicle of Universal History”, och “On the Martyrs”.

“The Creator of all things has impressed a natural law upon the soul of every man, as an assistant and ally in his conduct, pointing out to him the right way by this law; but, by the free liberty with which he is endowed, making the choice of what is best worthy of praise and acceptance, because he has acted rightly, not by force, but from his own free-will, when he had it in his power to act otherwise, As, again, making him who chooses what is worst, deserving of blame and punishment, as having by his own motion neglected the natural law, and becoming the origin and fountain of wickedness, and misusing himself, not from any extraneous necessity, but from free will and judgment. The fault is in him who chooses, not in God. For God is has not made nature or the substance of the soul bad; for he who is good can make nothing but what is good. Everything is good which is according to nature. Every rational soul has naturally a good free-will, formed for the choice of what is good. But when a man acts wrongly, nature is not to be blamed; for what is wrong, takes place not according to nature, but contrary to nature, it being the work of choice, and not of nature!” Eusebius (The Christian Examiner, Volume One, Published by James Miller, 1824 Edition, p. 66)

“The devil in his oracles hangs all things upon fate, and taking away that which is in our power, and arises from self-motion of free will? brings this also into bondage to necessity” Eusebius (The Cause of God and Truth by John Gill, 1838 Edition, p. 502)

Episcopius

“What is plainer than that the ancient divines, for three hundred years after Christ, those at least who flourished before St. Augustine, maintained the liberty of our will, or an indifference to two contrary things, free from all internal and external necessity!” Episcopius (An Equal Check to Pharisaism and Antinomianism by John Fletcher, Volume Two, p. 209, Published by Carlton & Porter)

Pelagius, som är historiskt känd för att ha lärt ut fri vilja under samma tid som Augustinus levde, var i harmoni med urkyrkan med sin åsikt.

“In all there is free-will equally by nature”.

Origen

“The Scriptures emphasize the freedom of the will. They condemn those who sin, and approve those who do right. We are responsible for being bad and worthy of being cast outside. For it is not the nature in us that is the cause of the evil; rather, it is the voluntary choice that works evil”. Han sade också “the heretics introduce the doctrine of different natures”. Origen (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 289, Published by Hendrickson Publishers)

“the heretics introduce the doctrine of different natures.” Origen (A Dictionary of Early Christian Beliefs by David Bercot, p. 291, Published by Hendrickson Publishers)

Augustinus bön till Maria:

“Blessed Virgin Mary, who can worthily repay you with praise and thanksgiving for having rescued a fallen world by your generous consent? What songs of praise can our weak human nature offer in your honor, since it was through you that it has found the way to salvation? Accept then such poor thanks as we have to offer, unequal though they be to your merits. Receive our gratitude and obtain by your prayers the pardon of our sins. Take our prayers into the sanctuary of heaven and enable them to bring about our peace with God. May the sins we penitently bring before Almighty God through you be pardoned. May what we beg with confidence be granted through you. Take our offerings and grant our request; obtain pardon for what we fear, for you are the only hope of sinners. We hope to obtain the forgiveness of our sins through you. Blessed Lady, in you is our hope of reward. Holy Mary, help the miserable, strengthen the discouraged, comfort the sorrowful, pray for your people, plead for the clergy, intercede for all women consecrated to God. May all who venerate you, feel now your help and protection. Be ready to help us when we pray, and bring back to us the answers to our prayers. Make it your continual care to pray for the People of God, for you were blessed by God and were made worthy to bear the Redeemer of the world, Who lives and reigns forever.” (Saint Augustine year 430 Dictionary of Mary Catholic Book Publishing Co.: New Jersey, 1997, 1985, p. 531.)

(Denna artikel är till vissa delar översatt från en artikel av Jesse Morell, från boken “The Natural Ability of Man: A Study On Free Will & Human Nature”. Där kan man läsa fotnoter till citaten jag nämnde ovan, och du kan även läsa artikeln och fotnoter i länken: http://openairoutreach.wordpress.com/2011/04/04/did-augustine-corrupt-the-church-with-gnostic-doctrine/)

Barnen i Bollebygd som inte längre får samlas vid julkrubban vs Teater De Vill

Dec10

Information om varför svenskarna firar jul

Ekdalens förskola i Bollebygds kommun kommer inte längre att ha en samling vid julkrubban hos Svenska Kyrkan, som tidigare gjorts i form av studiebesök enligt tidningen Dagen. Det är tråkigt när en trevlig och harmlös jultradition måste avbrytas pga en förälder som misstycker, och en skolledning som förmodligen i all välmening övertolkar skollagens regler.

Men Claes-Göran Aggebo, undervisningsråd på Skolverket säger:

Självklart finns det inget som hindrar ett besök om det ligger inom ramen för undervisningen. Läraren kan också bjuda in en utomstående aktör, som en präst i det här fallet, som får berätta, under förutsättning att den enskilda eleven inte tvingas delta i religiösa handlingar”

Det skulle alltså finnas utrymme för att göra sådana studiebesök, så den här traditionen hade inte behövt avbrytas. Vi bor väl i Sverige, och har inte Sverige en kristen historia? Varför är det då så känsligt att berätta om varför svenskarna firat jul i tvåhundra år, och varför borde vi känna trycket att undervisa om vilket ställningstagande andra kulturer och länder har i samma veva? Det är bra att undervisa om olika religioner på religionstimmarna, men det är hellet inget fel att särbehandla kristendomen som handlar om det här landets historia. Det här “lika för alla-tänket” är lite överdrivet i Sverige. Eftersom det handlar om förskolebarn har de ännu inte lärt sig att man kan studera uppkomsten och innebörden av julen på internet, varför ett besök i en kyrka i verkliga livet kan tyckas vara en bra idé i advent. OM de hade kunnat läsa på nätet skulle de kunna läst på wikipedia:

Jul är en högtid med mycket gamla anor som firas i slutet av december. Julen har genom historien firats av olika orsaker och därtill förknippats med olika seder. I en västerländsk, kristenkontext firas julen till minne av Jesu födelse. Julhögtiden är en blandning av religiösa ochsekulära traditioner och skiljer sig mycket runt om i världen, och många firar idag jul med färre, eller inga religiösa inslag. Den officiella svenska julhögtiden börjar den 24 december (julaftonen, aftonen före juldagen) och avslutas den 13 januari (Tjugondag Knut) då “julen dansas ut”, även om det på senare tid blivit allt fler som inleder firandet tidigare^{[källa behövs]} och betraktar det som avslutat i och med den sista lediga dagen 6 januari (trettondagen).

Ulf Gunnarsson, en förskolechef på skolan säger: “Med sjätte paragrafen, första kapitlet i skollagen i ryggen har vi satt stopp för studiebesöket”. Ja det är inte EMOT skollagen att INTE gå till en julkrubba i kyrkan, men lagen skulle lika gärna ha tolkats på ett annat sätt.

Teaterstycket “En lektion i kärlek” som spelas på “Teatern De vill”

Jag kan gärna jämföra Bollebygdsbarnens studiebesök med ovan nämnda teaterpjäs som tvingas/tvingades på många högstadieelever – åtminstone under 2010. Det var i vissa skolor obligatoriskt att vara åskådare till den här pjäsen om man valde Drama som ett tillval i skolan (och i andra skolor kanske hela klasser gick) men frågan är vad som skulle hända om föräldrar vägrade att låta sin fjortonåring delta i evenemanget? Sänkt eller ofullständigt betyg samt mobbing av kompisar? Det knepiga vad gäller teaterstycken är att man som förälder inte har en aning om innehållet eller vidden av den påverkan som regissörer och kulturskådespelare har på våra barn. Jag läste själv om just det här teaterstycket att den kan få föräldrar – sextiotalister – att RODNA och det tyckte jag lät oroväckande i sig. Teatern säger själva om sin föreställning:

Fjärilar i magen. Ögon som glittrar. Hjärtan som brinner. Flämtande lågor och djupa frågor. Ofokuserade tankar. Våta fantasier. Blossande röd. Drabbad och spröd. Klumpar i halsen. Skärande smärta. Pirrande farligt. Blödande sår och bultande underbart.—3 skådespelare gestaltar, under en dryg timme, ett tjugotal karaktärer i olika kostymer. Vi möter de förälskade, de otrogna, de lyckliga, de funktionsnedsatta, de kåta, de arga, de svikna, föräldrarna som försöker ge råd, de som vill komma ut och många fler. Med högt tempo, snabba klipp och fysiska uttryck leks det med kärlek

Tidningen Kulturen:

Handlingen kretsar kring ungdomars möte med erotiska känslor i olika former och omvärldens och vuxenvärldens reaktioner. Det handlar om förälskelser och uppbrott och illustrerar såväl positiva som negativa sidor ur alla vinklar och aspekter.

SvD säger i sin recension:

Här kan man påstå vad som helst, ljuga vad som helst och ta tillbaka det igen. Man kan iklä sig det ”normala” eller göra uppror mot det – allt medan man undersöker olika villkor.—Johan Bössman – som också regisserar – och Robert Jelinek har skrivit en timslång teatershow om allt det där att bli tonåring och brutalt övermannad av sina egna hormoner. Iscensättningen betonar den första stavelsen av lektion, lek. Stycket är en fartfylld genomgång av kärlek, kåthet, identitet, svek, längtan och utanförskap.—Publiken, idel 14-åringar, fnittrar, skrattar och släpper ifrån sig flämtningar av igenkänning medan föreställningen raskt dansar genom frågor om identitet. —Tomas Åhnstrand kastar sig mellan rastaflätor och emo-luva medan han verkligen hela tiden ger järnet: han spelar med hela kroppen, också dess mer pinsamma delar.

Tanken är också att det ska föras diskussioner i skolan efter teaterbesöket, men hur styrt är dessa diskussioner och vad händer om en tonåring har en avvikande åsikt? Skulle han/hon öppet våga redovisa den inför sina klasskamrater, eller är det en stor risk att man känner grupptryck och går med strömmen vad gäller åsikter och vad som är normalt? Jag kan inte låta bli att fundera på om sådana här pjäser med efterföljande diskussioner kanske går i samma stil som UR:s satsning “Sex på kartan” som verkligen inte låter barn vara barn, utan lär högstadieungdomar ungefär “gör vad ni vill bara alla är med på det och tro inte att någonting är onormalt”. UR uppmuntrar skolbarn direkt eller indirekt till tidig sexdebut, och vägrar inse riskerna med detta vad gäller tomhet, grupptryck, utnyttjanden, sjukdomar och oönskade graviditeter. Skulle någon fjortonåring våga framföra åsikten om avhållsamhet fram till giftermålet? Det tror jag knappast, och en sådant idé finns förstås inte ens på UR.s sexkarta, och förmodligen det enda som skulle kunna betraktas som “onormalt”.

Jag ville bara jämföra dessa två evenemang eftersom jag tycker att en historiebeskrivning om varför svenskarna firar jul är harmlös och fullständigt ofarlig i jämförelse med vad vissa kulturnissar kan tvinga på våra barn utan att föräldrarna vet om det. Kanske lika bra om det är obligatorisk närvaro för barnen – oavsett lågvattenmärke på teaterföreställningen. Att en pjäs anses vara “populär och mycket uppskattad” kan betyda vad som helst. Gratis alkohol till alkoholister är också uppskattat. Jag tror många barn artigt säger att en pjäs är bra för att det förväntas av dem, och att de skrattar ibland betyder inte att sensmoralen är ok, eller att alla delar av pjäsen är bra för barnen att lyssna eller se på.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=289025 (2011-12-09)

Legalism är inte det stora hotet i kyrkan, men däremot idén att vi aldrig kan sluta synda

Aug22

Det är inte livsfarligt att tro att Gud kräver fullständig lydnad och att vi lyder Gud i “onödan”. Lydnad ÄR ett krav och vi ska inte tro att vi är befriade från den moraliska delen av lagen bara för att vi lever i det nya testamentet. Det är den ceremoniella judiska delen som vi är befriade från. Bara för att vi är frälsta av nåd betyder inte att det är fritt fram att fortsätta synda i tro att nåden alltid täcker upp för vår synd. En dag riskerar vi att stå framför Jesus som kanske säger “Jag känner er inte”, och detta säger Jesus inte till legalister utan till dem som INTE gör Faderns vilja. Se Matt. 7:21-23. Gud Fader säger själv också från sin tron:

Upp. 21:8 Men de fega, otrogna (unbelieving KJV) och avskyvärda, och mördare, otuktiga, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, de skall få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel, som är den andra döden.

Vi är inte frälsta av att lyda lagen (eftersom vi då måste lyda den felfritt) men att bryta lagen innebär ändå helvetet för oss. Problemet med fariséerna var inte att de lydde lagen för mycket utan för att de lydde lagen för lite och var hycklare. De lydde inte den moraliska delen av lagen. Jesus säger:

Matt 5:²⁰Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

Han säger alltså inte att vi ska lugna ner oss och inte vara så fokuserade på att följa lagen (med Lagen avses ibland alla delar av Lagen eller vissa delar – den ceremoniella och/eller den moraliska) utan att vi ska höja oss över fariséernas relation till lagen. Till skillnad mot deras hycklande och falskhet så måste vi faktiskt lyda lagen även i handling – de tio Guds bud. Fariséerna missade ju också det viktigaste budet av alla, nämligen den om kärlek.

Jag tror att kristna felaktigt får för sig att det inte längre är lika viktigt att följa den moraliska lagen sedan Jesus dog för oss. Men det är precis lika viktigt som i det gamla testamentet att lyda tio Guds bud! Synd är vad som separerar oss från Gud och det gäller i alla tider. Men täcker inte Jesu blod vår synd numera? Ja OM vi omvänder oss. Och omvändelse betyder att hissa vit flagg och göra ett radikalt beslut att aldrig mer synda. Det kan hända att vi återigen syndar efter en omvändelse och då är det tillbaka till botbänken igen som gäller. Gud ser våra hjärtan och om vi verkligen menar vår omvändelse eller ej. Vi säger ofta att “Jesus älskar oss som vi är” men det stämmer inte om vi lever i synd. Älskar vi Jesus så lyder vi honom.

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Ovan kan vi läsa att vi inte är under lagen om vi leds av anden, men detta betyder inte att det är fritt fram att bryta lagen. Paulus listar ju direkt efter olika synder som leder till helvetet, så att bryta lagen innebär själslig DÖD. Leds vi av anden så betyder det att vi vandrar i ljuset och inte syndar. Om vi väljer att inte låta oss ledas av anden så leds vi alltså av köttet och det leder till synd och död. Läs hur farligt det är för själen att synda. Notera att evigt liv ges åt den som gör goda GÄRNINGAR, tro det eller ej:

Rom 2:4. Eller föraktar du hans godhets, fördragsamhets och tålamods rikedom utan att förstå, att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 5. Genom din hårdhet och ditt obotfärdiga hjärta samlar du vrede över dig själv på vredens dag, när Guds rättvisa dom blir uppenbar. 6. Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i goda GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och inte vill lyda sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och vrede, 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens.

Det finns inget mer förädligt än att uppmuntra varandra med att säga “allt är väl med din själ” när det inte är det. Ingenting oheligt ska komma in i himmelriket. Om du menar att du inte är befriad från synden utan endast undan STRAFFET från synden då har du lurat dig själv. Gud kräver att vi lever heligt och rättfärdigt. Matt 1:21 säger att Jesus ska frälsa folket FRÅN deras synder. Inte frälsa dem I sina synder. De som menar sig älska Jesus men ändå anser att de måste fortsätta synda är inte under nåd utan faktiskt under lagen…Om vi kan avhålla oss från att synda i 10 minuter, kan vi då avhålla oss från att synda i 1 dag? 2 dagar? 1 vecka? 1 månad? Varför då inte flera år? Enligt Titus 2 innebär nåden att vi kan avhålla oss från synd. Inte att vi kan ha kvar vår synd och att nåden täcker upp för den.

Varför klär sig tjejer så utmanande under en skolavslutning på högstadiet?

Jun17

Med största sannolikhet har du hamnat på den här bloggartikeln för att du gjort sökbegrepp såsom “tjejer klär av sig”. Min boggartikel handlar om tjejer som klär sig FÖR LITET. Tacka Gud för att du hamnat på min blogg, för jag vill förmedla till dig idag att JESUS ÄR LEVANDE OCH ÄLSKAR DIG. I stället för att fördriva din tid med att titta på lättklädda tjejer, SÖK GUD MEDAN HAN LÅTER SIG FINNAS. På Noas tid så levde människor som inte trodde på hans budskap att det skulle komma en stor översvämning över hela jorden. Men dessvärre hade de fel. Floden kom, men då var det för sent att omvända sig eftersom dörren till Arken (med de ca 16.000 djuren och 8 människor) var stängd. Min vän, du har inte RÅD att ha fel uppfattning om Gud. Detta handlar om din SJÄL och var du ska tillbringa EVIGHETEN så undersök saken IDAG. Be först en ärlig bön till Gud att han ska visa dig sanningen och läs sedan Johannesevangeliet. Jesus dog på korset för dina synder så att du ska kunna tillbringa evigheten i Guds rike. Omvänd dig och ta emot LIVET! Det här jordelivet är INTE vårt rätta hem.

Och så min bloggartikel:

Juni 2011

Jag var med på båda mina barns skolavslutning i går, där dottern gick ut 7:an och sonen 9:an. Ett stort antal tjejer klädde sig väldigt “utmanande” med korta och trånga klänningar som åstadkom att de visade mycket ben och former. Klänningarna var egentligen lika långa (läs korta) som vanliga tröjor. Jag undrade i vissa fall vad som skulle hända om någon av tjejerna skulle tappa någonting på marken och de var tvungna att böja sig ner för att plocka upp det? Kanske de hade någon kavaljer som kunde hjälpa dem. För bara några år sedan skulle vem som helst anse att sådana kläder är vad prostituterade har på sig, men nu verkar det vara accepterat även bland högstadietjejer, och klädseln var i många fall kombinerad med stora örhängen, mycket smink, färgat hår och skyhöga klackar. Jag märkte också att det fanns några stackars tjejer som förmodligen hade annorexi för det var OTROLIGT smala. Jag kippade nästan efter andan när jag såg dem. Å andra sidan såg jag också tjejer som var kraftigt överviktiga men som ändå hade samma sorts korta och trånga klänningar som alla andra. Det är förstås bra att överviktiga inte låter sig nedslås över sin vikt utan klär sig som de trivs, men oavsett om man är smal eller tjock så tyckte jag hur som helst att det är lite tragiskt att så unga tjejer klär sig så utmanande. Vad är det för bild de förmedlar, och i vilken mån är de påverkade av skräpprogram i TV vad gäller klädsel? Samtidigt finns ett mode där det ska vara långa klänningar och kjolar, och det fanns faktiskt några tjejer som hade det också. Det såg inte alls lika “billigt” ut i jämförelse. De korta och trånga klänningarna som så många klädde sig med var alls inte fula – tvärt om, för i de flesta fall var de rasande vackra – men jag hade gärna lagt till lite på längden på en del av dem så att de åtminstone skulle se mer ut som klänningar snarare än tröjor.

Det var en väldig blandning över hur killarna klädde sig. En del var jättefina i kostym och slips (nu handlar det i och för sig om 9:or som går ut högstadiet), en del hade jeans och slips och andra hade shorts och t-shirt. En kille hade klätt sig i en rulle brun förpackningstejp som hans kompisar senare försökte klä av honom efter ceremonierna. Somliga hade fint och kortklippt hår medan andra hade gömt sitt hår under en bakåtvänd keps. Än så länge så har vi skolavslutningarna i en KYRKA och det känns mycket trevligt även om inte ett enda ord om Gud/Jesus sades eller att någon sade någonting om att “be” eller “välsigna” någonting. Prästen fick inte ens särskilt mycket utrymme och tiden användes mest till sång och spex (mycket moderna låtar) samt för rektorns olika tal.

Jag undrar om mina barn i framtiden kommer att behöva säga “på min tid så hade vi skolavslutningarna i en KYRKA – kan du tänka dig?”

2 Pet 1:5 Så använd därför all er iver att i er tro visa dygd, i dygden kunskap, 6. i kunskap återhållsamhet, i återhållsamheten tålamod, i tålamodet gudsfruktan, 7. i gudsfruktan brödrakärlek, i brödrakärleken kärlek till alla.8. För OM OM OM dessa ting finns hos er och i överflöd, så blir ni inte overksamma eller utan frukt i vår Herres, Jesu Kristi kunskap.

2 Tim 2:20. Men i ett stort hus finns kärl inte endast av guld och silver, utan också av trä och lera. Somliga tjänar till heder, andra till vanheder. 21. OM OM OM nu någon renar sig från dessa människor, så blir han ett kärl till heder, helgat och användbart för husets herre, och redo till allt gott verk.

Salomo och Saul – hur de gick från rättfärdiga till orättfärdiga

Jun15

SALOMO

1 Krön 22:9Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag låta vila över Israel i hans dagar.10Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans konungatron över Israel för evig tid.

1 Kon 11:1Men konung Salomo hade utom Faraos dotter många andra utländska kvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor,2kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: »I skolen icke inlåta eder med dem, och de få icke inlåta sig med eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjärtan att avfalla till deras gudar.» Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. 3Han hade sju hundra furstliga gemåler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor förledde hans hjärta till avfall. 4Ja, när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta hade varit. 5Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse. 6Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke i allt efter HERREN, såsom hans fader David hade gjort.7Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternas styggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok, Ammons barns styggelse. 8På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så att de fingo tända offereld och frambära offer åt sina gudar. 9Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade avfallit från HERREN, Israels Gud, som dock två gånger hade uppenbarat sig för honom,10och som hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak, att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade hållit.11Därför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det är så med dig, och eftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åt din tjänare.

1 Krön 28:9 Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver honom, då förkastar han dig evinnerligen.

Salomo försökte att döda Jeroboam, men Jeroboam flydde till Egypten, till kungen Shishak, och stannade där tills Solomo dog (1 Kon. 11:40). Det verkar onekligen om att Solomo inte omvände sig, och det finns inga verser om att så skulle vara fallet. Även om vi skulle anta att Salomo omvände sig under sin sista timme så ändrar inte detta på det faktum att han tidigare i sitt liv helt klart gick från rättfärdig till orättfärdig och därmed från frälst (på det sätt som människor i GT kan bli frälsta) till ofrälst. Hade Salomo dött under sin tid i synd hade han inte kommit in i Guds rike.

KUNG SAUL

Utvald av Gud att vara ledare över sitt folk. Gud sade:

1 Sam 15:11»Jag ångrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån mig och icke fullgjort mina befallningar.»

1 Sam 22:18 Då sade konungen till Doeg: »Träd du fram och stöt ned prästerna.» Edoméen Doeg trädde då fram och stötte ned prästerna och dödade på den dagen åttiofem män som buro linne-efod.19Och invånarna i präststaden Nob blevo slagna med svärdsegg, både män och kvinnor, både barn och spenabarn; också fäkreatur, åsnor och får blevo slagna med svärdsegg.

1 Sam. 18:8Då blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: »Åt David hava de givit tio tusen, och åt mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungadömet.»9 Och Saul såg med ont öga på David från den dagen och allt framgent.

Så Saul var alltså en mördare, och när Saul endast hade en dag kvar att leva så sade Samuel till honom:

16Men Samuel svarade: »Varför frågar du mig, då nu HERREN har vikit ifrån dig och blivit din fiende?

Det finns ingen vers om att Saul omvände sig, och han tog till och med sitt liv, vilket inte är Guds vilja. Vår frälsning är avhängigt hur vi lever och vi kan gå miste om Guds rike om vi lever i synd.