Barnen i Bollebygd som inte längre får samlas vid julkrubban vs Teater De Vill

Information om varför svenskarna firar jul

Ekdalens förskola i Bollebygds kommun kommer inte längre att ha en samling vid julkrubban hos Svenska Kyrkan, som tidigare gjorts i form av studiebesök enligt tidningen Dagen. Det är tråkigt när en trevlig och harmlös jultradition måste avbrytas pga en förälder som misstycker, och en skolledning som förmodligen i all välmening övertolkar skollagens regler.

Men Claes-Göran Aggebo, undervisningsråd på Skolverket säger:

Självklart finns det inget som hindrar ett besök om det ligger inom ramen för undervisningen. Läraren kan också bjuda in en utomstående aktör, som en präst i det här fallet, som får berätta, under förutsättning att den enskilda eleven inte tvingas delta i religiösa handlingar”

Det skulle alltså finnas utrymme för att göra sådana studiebesök, så den här traditionen hade inte behövt avbrytas. Vi bor väl i Sverige, och har inte Sverige en kristen historia? Varför är det då så känsligt att berätta om varför svenskarna firat jul i tvåhundra år, och varför borde vi känna trycket att undervisa om vilket ställningstagande andra kulturer och länder har i samma veva? Det är bra att undervisa om olika religioner på religionstimmarna, men det är hellet inget fel att särbehandla kristendomen som handlar om det här landets historia. Det här ”lika för alla-tänket” är lite överdrivet i Sverige. Eftersom det handlar om förskolebarn har de ännu inte lärt sig att man kan studera uppkomsten och innebörden av julen på internet, varför ett besök i en kyrka i verkliga livet kan tyckas vara en bra idé i advent.  OM de hade kunnat läsa på nätet skulle de kunna läst på wikipedia:

Jul är en högtid med mycket gamla anor som firas i slutet av december. Julen har genom historien firats av olika orsaker och därtill förknippats med olika seder. I en västerländskkristenkontext firas julen till minne av Jesu födelse. Julhögtiden är en blandning av religiösa ochsekulära traditioner och skiljer sig mycket runt om i världen, och många firar idag jul med färre, eller inga religiösa inslag. Den officiella svenska julhögtiden börjar den 24 december (julaftonen, aftonen före juldagen) och avslutas den 13 januari (Tjugondag Knut) då ”julen dansas ut”, även om det på senare tid blivit allt fler som inleder firandet tidigare[källa behövs] och betraktar det som avslutat i och med den sista lediga dagen 6 januari (trettondagen).

Ulf Gunnarsson, en förskolechef på skolan säger:  ”Med sjätte paragrafen, första kapitlet i skollagen i ryggen har vi satt stopp för studiebesöket”.  Ja det är inte EMOT skollagen att INTE gå till en julkrubba i kyrkan, men lagen skulle lika gärna ha tolkats på ett annat sätt.

Teaterstycket ”En lektion i kärlek” som spelas på ”Teatern De vill”

Jag kan gärna jämföra Bollebygdsbarnens studiebesök med ovan nämnda teaterpjäs som tvingas/tvingades på många högstadieelever – åtminstone under 2010. Det var i vissa skolor obligatoriskt att vara åskådare till den här pjäsen om man valde Drama som ett tillval i skolan (och i andra skolor kanske hela klasser gick) men frågan är vad som skulle hända om föräldrar vägrade att låta sin fjortonåring delta i evenemanget? Sänkt eller ofullständigt betyg samt mobbing av kompisar? Det knepiga vad gäller teaterstycken är att man som förälder inte har en aning om innehållet eller vidden av den påverkan som regissörer och kulturskådespelare har på våra barn. Jag läste själv om just det här teaterstycket att den kan få föräldrar – sextiotalister – att RODNA och det tyckte jag lät oroväckande i sig. Teatern säger själva om sin föreställning:

Fjärilar i magen. Ögon som glittrar. Hjärtan som brinner. Flämtande lågor och djupa frågor. Ofokuserade tankar. Våta fantasier. Blossande röd. Drabbad och spröd. Klumpar i halsen. Skärande smärta. Pirrande farligt. Blödande sår och bultande underbart.—3 skådespelare gestaltar, under en dryg timme, ett tjugotal karaktärer i olika kostymer. Vi möter de förälskade, de otrogna, de lyckliga, de funktionsnedsatta, de kåta, de arga, de svikna, föräldrarna som försöker ge råd, de som vill komma ut och många fler. Med högt tempo, snabba klipp och fysiska uttryck leks det med kärlek

Tidningen Kulturen:

Handlingen kretsar kring ungdomars möte med erotiska känslor i olika former och omvärldens och vuxenvärldens reaktioner. Det handlar om förälskelser och uppbrott och illustrerar såväl positiva som negativa sidor ur alla vinklar och aspekter.

SvD säger i sin recension:

Här kan man påstå vad som helst, ljuga vad som helst och ta tillbaka det igen. Man kan iklä sig det ”normala” eller göra uppror mot det – allt medan man undersöker olika villkor.—Johan Bössman – som också regisserar – och Robert Jelinek har skrivit en timslång teatershow om allt det där att bli tonåring och brutalt övermannad av sina egna hormoner. Iscensättningen betonar den första stavelsen av lektion, lek. Stycket är en fartfylld genomgång av kärlek, kåthet, identitet, svek, längtan och utanförskap.—Publiken, idel 14-åringar, fnittrar, skrattar och släpper ifrån sig flämtningar av igenkänning medan föreställningen raskt dansar genom frågor om identitet. —Tomas Åhnstrand kastar sig mellan rastaflätor och emo-luva medan han verkligen hela tiden ger järnet: han spelar med hela kroppen, också dess mer pinsamma delar.

Tanken är också att det ska föras diskussioner i skolan efter teaterbesöket, men hur styrt är dessa diskussioner och vad händer om en tonåring har en avvikande åsikt? Skulle han/hon öppet våga redovisa den inför sina klasskamrater, eller är det en stor risk att man känner grupptryck och går med strömmen vad gäller åsikter och vad som är normalt?  Jag kan inte låta bli att fundera på om sådana här pjäser med efterföljande diskussioner kanske går i samma stil som UR:s satsning ”Sex på kartan” som verkligen inte låter barn vara barn, utan lär högstadieungdomar ungefär ”gör vad ni vill bara alla är med på det och tro inte att någonting är onormalt”. UR uppmuntrar skolbarn direkt eller indirekt till tidig sexdebut, och vägrar inse riskerna med detta vad gäller tomhet, grupptryck, utnyttjanden, sjukdomar och oönskade graviditeter. Skulle någon fjortonåring våga framföra åsikten om avhållsamhet fram till giftermålet? Det tror jag knappast, och en sådant idé finns förstås inte ens på UR.s sexkarta, och förmodligen det enda som skulle kunna betraktas som ”onormalt”.

Jag ville bara jämföra dessa två evenemang eftersom jag tycker att en historiebeskrivning om varför svenskarna firar jul är harmlös och fullständigt ofarlig i jämförelse med vad vissa kulturnissar kan tvinga på våra barn utan att föräldrarna vet om det. Kanske lika bra om det är obligatorisk närvaro för barnen – oavsett lågvattenmärke på teaterföreställningen. Att en pjäs anses vara ”populär och mycket uppskattad” kan betyda vad som helst. Gratis alkohol till alkoholister är också uppskattat. Jag tror många barn artigt säger att en pjäs är bra för att det förväntas av dem, och att de skrattar ibland betyder inte att sensmoralen är ok, eller att alla delar av pjäsen är bra för barnen att lyssna eller se på.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=289025 (2011-12-09)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s