Tag Archive | tro

Jesus är HÖRNSTENEN som judarna ratade

Det finns endast en HÖRNSTEN som vi ska bygga vår kristna tro på, och det är JESUS

Guds son beslöt sig för att bli född som människa på jorden och dö för hela mänskligheten i form av Gud i kött. För en kort tid så var Jesus lägre än änglarna i rang – samma änglar som uppmanades att tillbe honom enligt Hebr. 1 (och det är endast GUD som vi ska tillbe). Hebr. 1 säger också “Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras”. Hebr. 2 verkar hävda det motsatta med ”En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna”. Detta handlar inte om någon egentlig motsägelse eftersom Jesus är helt igenom kapabel att placera sig själv i en frivillig underkastelse av sin egen Fader, som han delade ära med sedan evig tid (Joh. 17:5). Om Jesus som människa var lägre än änglarna i rang så var han följdaktligen också lägre än Fadern i rang eftersom änglarna inte kan ha högre rank än Gud Fader själv.

Joh. 10:18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Hebr. 2:6 Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom?⁷En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna,och du krönte honom med härlighet och ära.⁸Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom. ⁹Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.

Hebr. 1:3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.4 Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. 5 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son?6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.8 Men om Sonen säger han:Gud, din tron står i evigheters evighet,och rättens spira är ditt rikes spira

Fil. 2:6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte⁷utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa⁸ödmjukade sig och blev lydig ända till döden- döden på korset.⁹Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,¹⁰för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden,¹¹och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.

Jesus är den viktigaste byggstenen

En hörnsten är den viktigaste biten i ett husbygge och hörnstenar bär upp allting som byggs ovanpå dem, medan det inte finns några byggtenar UNDER dem. Eftersom Jesus är den viktigaste biten och som vår frälsning är byggd på, så är det viktigt för oss att sprida detta vidare till andra så att även de kan bli frälsta. Det är även av vikt att rätt identifiera Jesus som Messias och Gud i kött. Gud delar inte sin ära med någon, men delar den ändå med Jesus. Det betyder att Jesus är Gud.

Ordspråksboken 14:12 En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden.

Jes. 48:11 För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag det, ty hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat? Jag ger inte min ära åt någon annan.

“Hörnsten” är här nedan översatt från det hebreiska ordet eben (Strong’s 68)

Jes. 28:2 Se, från Herren kommer en som är stark och mäktig, lik en hagelskur, en förödande storm, lik en flod med väldiga, översvämmande vatten, som med makt slår allt till jorden.—16 Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.¹⁷Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Hagel skall slå ner lögnens tillflykt, vatten skall skölja bort gömstället. ¹⁸Ert förbund med döden skall upplösas, ert fördrag med dödsriket skall inte bestå.

Sakaria 10:3 Mot herdarna är min vrede upptänd,och ledarna skall jag straffa. Herren Sebaot har omsorg om sin hjord, Juda hus,och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig.4 Från Juda skall hörnstenen komma, från honom stödjepelaren,från honom bågen till striden,från honom allt vad styresman heter.

Tyvärr kastar människor bort hörnstenen trots att det är det absolut viktigaste byggmaterialet! Den port vi ska gå igenom är JESUS som är fåraherden. Ps. 118:20 talar om högtidsled men människor som står med lövrika kvistar i händerna, inför HAN som kommer i Herrens namn. Det handlar om Messias, Guds son, Herre och Gud. Vi kan se profetian gå i uppfyllelse bl. a i Matt. 21.

Ps. 118:15 Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: “Herrens högra handgör mäktiga ting.16 Herrens högra hand upphöjer, Herrens högra hand gör mäktiga ting.—“20 Detta är Herrens port, de rättfärdiga går in genom den. Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning.22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.23 Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.—26 Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus.27 Herren är Gud, och han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna fram till altarets horn.

Jesus konfirmerar att han är den sten som skrifterna talar om (läs ovan psalm) och den som faller på den ska krossas.

Matteus 21: ⁸Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. ⁹Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! ¹⁰Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: “Vem är han?” ¹¹Folket svarade: “Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen.”— ⁴²Jesus sade till dem: “Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? ⁴³Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴Den som faller på den stenen (lithos, Strong’s 3037) skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.“ ⁴⁵Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. ⁴⁶De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Lukas 13:32 Jesus svarade dem: “Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort. 33 Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem.34 Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 35 Se, ert hus lämnas nu åt er själva. Jag säger er: Ni kommer att se mig först när ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”

Lukas 19:38 “Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!”

Lukas 20:17 Men han såg på dem och frågade: “Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.

Jesus är hörnstenen, och hos ingen annan finns frälsningen.

Apg: 4:10 så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 Jesus är stenen (lithos, Strong’s 3037) som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. 12 Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.”

”Hörnsten” i det Nya Testamentet är en översättning från det grekiska ordet akrogōniaios (Strong’s 204) och ordet hittas i Ef. 2:20 och 1 Pet 2:6.

Ef. 2:¹⁸Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. ¹⁹Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. ²⁰Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.²¹Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. ²²I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

Peter manar oss att komma till honom för att få frälsning, och detta är en allmän inbjudan till alla. Hörnstenen kanske inte ser tilltalande ut vid första anblicken, men den är utvald och dyrbar inför Gud för det är ju den som ger människorna frälsning. Vi måste bekänna färg inför Hörnstenen. Antingen tar vi den till oss eller inte. Vi stöter bort Hörnstenen om vi inte lyder ordet, vilket är Guds ord i skriften, och vi visar vår tro på Hörnstenen när vi visar vår tro i handlingar:

1 Peter 2:⁴Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. ⁵Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.⁶Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.⁷För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten,⁸en stötesten(lithos, Strong’s 3037) och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.

Ovan är alltså en referens till denna vers:

Jes. 28:16 Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

Du kan även läsa om Jesus som klippa här fast på engelska.

Förklaras vi rättfärdiga UTAN laggärningar? (Rom. 3:28)

Oct12

Rom. 3 :28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar

Om man skulle få höra denna vers helt ut i luften utan att han en aning om vad som står i verserna innan och efter så skulle man kanske kunna få för sig att vi kan bli rättfärdiga trots att vi samtidigt bryter mot lagen (tio Guds bud) och alltså när vi fortfarande är kvar mitt I VÅR SYND! Kan detta vara vad Paulus verkligen menar? Skulle den Paulus som i Bibeln säger…

1 Kor 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte

Rom 6:¹²Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst.

Rom.8:⁵De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det.⁸De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

…SAMTIDIGT säga ungefär:

“Människan kan förklaras rättfärdig helt UTAN att behöva göra några goda gärningar över huvud taget – alltså utan att behöva visa god frukt – och UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Det innebär alltså att bara en person TROR på Jesus som sin frälsare så är denna person frälst och har faktiskt råd med att mörda, ljuga, stjäla och begå äktenskapsbrott utan att förlora sin frälsning! (Även om jag förstås inte råder något till det utan tvärt om.) Det finns alltså kristna mördare och tjuvar som är på väg till Guds rike trots att de inte omvänt sig, och synd separerar oss INTE från Gud som älskar oss i alla fall. Vi kan absolut tjäna två herrar utan att riskera våra stjälar och Jesus skojade bara när han menar att synd orsakar evigt straff i elden. Synd skickar endast icke-troende till elden men absolut inte kristna eftersom vi är frälsta UTAN att behöva lyda tio Guds bud! Undvika synd är förstås bra om du vill ha belöningar i himlen men du kommer åtminstone in i himlen även om du är en oomvänd syndare, och det finns inga krav på att du måste göra goda gärningar för att vara frälst. Det är endast en eftersträvansvärd sak men INTE NÖDVÄNDIGT. En troende person kan förklaras rättfärdig trots att han lever orättfärdigt för ingen är ju perfekt…!”

Låter detta rimligt? Är inte detta exakt vad Satan lärde ut i Eden när han samtalade med Eva? Där fick Satan Eva att tro att synd INTE LEDER TILL DÖDEN, vilket var en LÖGN. Dessvärre sprider många kristna hans lögn vidare trots att de kanske inte inser det, och att missförstå bibelverser i kombination med att ignorera andra viktiga verser kan få oss på helt fel spår.

Ordet som är översatt “utan” i Rom. 3:28 är från det grekiska ordet chóris, och kan betyda utan, utom, förutom, separat från, etc

Vi kan alltså läsa Rom. 3:28 på åtminstone ett par olika sätt. Antingen “människan förklaras rättfärdig genom tro UTAN att behöva göra gärningar”, eller “människan förklaras rättfärdig genom tro, förutom de gärningar som också krävs”, eller kanske en kombination av båda. Det är alltså inte alls säkert att ordet UTESLUTER det påstående som kommer direkt efter prepositionen, utan det kan också betyda att det INBEGRIPS i kombination med det som står nämnt innan prepositionen.

Jämför gärna med andra ställen där samma ord finns med. I nedan verser så används ordet som INNESLUTANDE. Flera tusen män blev mätta FÖRUTOM kvinnor och barn (eller separat från kvinnor och barn). Det betyder att vi inte ska UTESLUTA kvinnor och barn utan snarare INNESLUTA dem bland dem som blev mätta även om de räknas upp separat. På samma sätt skulle Rom. 3:28 kunna läsas. Förutom att göra gärningar (visa god frukt) så är det alltså TRO som frälser oss (en kombination). Vi kan dock aldrig någonsin göra gärningar så att vi FÖRTJÄNAR vår frälsning!:

Matt. 14:²⁰Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. ²¹De som hade ätit var omkring fem tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Mtt. 15:³⁷Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla. ³⁸De som hade ätit var fyra tusen män, FÖRUTOM kvinnor och barn.

Nedan kan du läsa om Paulus alla bestyr. Han räknar upp massor med saker som han varit med om och säger sedan att FÖRUTOM allt detta så har han uppgiften att ha omsorg om församlingarna. Prepositionen UTESLUTER alltså inte det som nämns efteråt utan det INNESLUTS bland allt det som han tidigare nämnde:

2 Kor. 11:28 ²⁶Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, ²⁷allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. ²⁸FÖRUTOM allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna.

Nedan kan du läsa en och samma vers i två olika svenska versioner, genom Svenska Folkbibeln och genom 1917 års översättning. När du läser dem, tolkar du påståendet som att Jesus aldrig någonsing öppnade munnen utan att tala i liknelser, eller tolkar du påståendet som att han absolut använde sig av liknelser när han talade med folket men inte i vareviga mening?

Matt. 13:³⁴Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade ENDAST i liknelser till dem (SFB)

Matt. 13:³⁴Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och UTAN liknelser talade han intet till dem (1917)

Vare sig vi vill läsa ordet som ett uteslutande ord eller som ett inneslutande ord så stämmer det ju onekligen att vi inte kan bli frälsta av gärningar om vi talar om GÄRNINGAR ALLENA! Att vi inte kan bli frälsta på grund av gärningar betyder INTE att vi kan bli frälsta UTAN gärningar. Om en person i Sverige gjort sig skyldig till ett brott och blir haffad och häktad, skulle det då hjälpa honom om han levde resten av sitt liv helt i enlighet med svensk lag? Även om alla skulle vara fullständigt övertygade om att personen aldrig mer kommer att utföra ytterligare brott så räcker det inte. Hans framtida lydnad kan aldrig gottgöra hans tidigare brott! Så är det också med oss inför Gud. Bryter vi lagen minst en gång så är vi skyldiga och måste på något sätt antingen sona vårt brott eller bli förlåtna. Lagens väg kan alltså inte rädda oss eftersom vi gjort oss skyldiga under den och alltså krävs på ett straff. Därför säger man att vi är frälsta av NÅD genom TRO eftersom JESUS dog som ett syndoffer för oss och möjliggjorde en frälsning tack vare förlåtelse genom hans blod. Vi kan alltså slippa vårt rättmätiga straff genom Guds kärlek och barmhärtighet!

Paulus försöker i Romarbrevet få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de är Guds utvalda folk som har LAGEN, där bland annat omskärelsen är ett av buden, utan snarare att vi allesammans är frälsta GENOM TRO genom Guds “snällhet” (barmhärtighet) och INTE genom att lyda drygt 600 judiska ceremoniella bud som de fick av Moses. De judiska ceremoniella lagarna är inga lagar som vi idag behöver lyda, MEN det dubbla kärleksbudet som inrymmer tio Guds bud är INTE frivilliga att lyda. Bara för att vi är frälsta av Guds nåd betyder inte att vi aldrig kan falla från nåd, eller att det numera inte spelar någon roll om vi lyder tio Guds bud eller inte. Om en brottsling blir benådad tack vare en auktoritets barmhärtighet så betyder det INTE att brottslingen är immun mot ytterligare straff vid nya brott! Det heter INTE “en gång benådad alltid benådad”.

Rom. 3:²¹Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om²²en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.

Rom. 4:⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar

Martin Luther lade till ett “allena” i Rom. 3:28 så att han fick den till att vi kan bli frälsta genom “tro allena”. Bibeln säger dock att vi INTE är frälsta genom tro allena:

Jak. 2:²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro

Vad säger Paulus mer i Rom. 3? Ja, han förklarar noga att alla HAR syndat och gjort sig skyldiga inför Gud. Han lägger stor vikt vid att förklara för judarna att det handlar om frälsning och rättfärdighet genom TRO och inte genom omskärelse och andra judiska bud. Strax efter v. 28 säger han:

³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

V. 24 är lite förbryllande eftersom det står att Jesus “friköpt” oss men det handlar inte om någon betalning utan det grekiska ordet kan översättas med “försoning” vilket stämmer bättre överens eftersom någon pengatransaktion inte genomförts vare sig bokstavligt eller bildligt.

Romarbrevet 3:28 kan inte stå i motsats till det Jakob säger i sitt brev här nedan, och Jakob är väldigt tydlig med att tro utan gärningar är DÖD:

Jak. 2:²⁰Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. —.²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. — ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Omöjligt att föra de som avfallit till ny omvändelse? (Hebr. 6:6)

Sep25

Hebr. 6:⁴Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande ⁵och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter ⁶men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse

Människorna som det talas om är helt klart kristna. De:

har tagit emot ljuset
har smakat den himmelska gåvan
har fått del av den heliga Ande
har smakat det goda Gudsordet

I engelska King James Bible (som ofta är bättre än de vanligaste svenska översättningarna – dock inte här) har de slängt in ett OM i Hebr. 6:6 som inte finns med i originalskrifterna, och detta lilla OM har rört om i grytan hos de engelsktalande. En del ursäktar läran om “en gång frälst alltid frälst” genom att utnyttja detta OM i versen och menar att sanna kristna absolut kommer att stanna kvar i sin tro. Men Hebreerbrevet 6 handlar om sanna kristna och risken för avfall är en realitet.

Det finns ett par förslag till varför de kristna i Hebr. 6:6 inte kunde bli återförda till omvändelse, trots att resten av Bibeln visar många exempel på människor som omvänt sig och återfått andligt liv (t. ex Petrus när han omvände sig efter att ha förnekat Jesus).

1) De kunde ha blivit utlämnade åt ett ovärdigt sinnelag av Gud, såsom i Rom. 1

Rom. 1:²¹Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan—²⁴Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. ²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.²⁶Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.—²⁸Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen

Ovan handlar om människor som inte har något ursäkt för att vända ryggen åt Gud eftersom han blivit uppenbarad för dem genom sin skapelse. Eftersom de vägrade att ära Gud och i stället sökte mörkret, så utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag (reprobate mind, KJV) så att de blev ohämmat absorberade i sina egna ovärdiga livsföringar och blev då avhuggna från frälsningen. Människor kan förhärda sina hjärtan till den grad att det inte finns någon återvändo och Gud lyfter bort sin hand från dem.

Apg. 17:³⁰Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Apg. 11:¹⁸När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: “Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.”

Om inte Gud längre kallar/drar människor genom den Helige Ande, och inte längre skänker/tillåter omvändelse, så kommer dessa människor vara totalt separerade från honom.

2) Det skulle kunna handla om synden som inte går att förlåta

Dessa hebreiska kristna kan ha varit frestade att återvända till judendomen. Innan de då får inträda som medlemmar i synagogan igen så är de tvungna att göra ett öppet uttalande om att Jesus inte är Guds son, att hans blod inte renar eftersom han är en vanlig människa, och att de under han gjorde måste ha gjorts genom Satans kraft.

Hebr. 10:²⁸Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. ²⁹Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?

Markus 3:²²Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” ²³Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? —²⁸Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. ²⁹Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” ³⁰De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Detta skulle bättre få oss att förstå varför de kristna i Hebr. 6:6 som avföll från sin tro (parapesontas) inte kunde bli återtagna igen, eftersom de slutade som fiender till Gud. Det grekiska ordet för att avfalla i den här versen är (parapesontas) och detta är enda gången som detta ord används i NT!

Dessutom så avföll (skandalizo) Petrus och de andra lärljungarna i Mat. 26:31,33, liksom förmodligen många fler kristna i vår historia – men då används ett annat ord. Vi vet från många verser att en syndare KAN bli förnyad och renad från sina synder, om han bekänner sina synder och omvänder sig. Dock kan ingen person komma tillbaka till andligt liv efter att ha gjort sig skyldig till den synden som inte går att förlåta.

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Aug22

Inte är det väl en ful gärningslära och villolära att säga att vi måste vara Gud trogna?

Inte blir väl Gud arg och besviken på oss om vi citerat Jak. 2:24 alltför ofta, och lär varandra att det är viktigt att lyda Gud? Muslimer tror vanligtvis att de, förutom att tro på Muhammed som Allahs profet, måste utföra en rad handlingar för att komma in i Allahs rike. De tror att deras goda gärningar måste överträffa deras onda gärningar och därför kan de aldrig vara riktigt säkra på att de verkligen är frälsta eftersom de är osäkra på Allahs faktiska mätstock och hur de ligger till i vågskålen. Det gäller alltså att samla poäng (och att inte förlora poäng) och att tro att det är möjligt att förtjäna sin frälsning pga något som man gör. Detta är ett typexempel på “frälst pga gärningar” även om det inte handlar om kristen tro utan islam. Denna idé om gärningar är inte biblisk. Bibeln lär att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, och en enda synd gör oss smutsiga. Det spelar alltså ingen roll om vi lever heligt resten av våra liv om vi en gång smutsat ner oss, för vi förblir orena. I Gamla Testamentet kan vi läsa om att människor blev renade från sina synder tack vare bekännande av sin synd i kombination med djuroffer, och i Nya Testamentet så kan vi som bekant läsa om JESUS slutgiltiga syndoffer som han gjorde för oss en gång för alla. Det betyder inte att vi är födda frälsta för villkoret är tro och omvändelse.

Vi är antingen frälsta av gärningar eller av nåd. Det är antingen eller. Antingen kan vi fixa vår egen frälsning genom gärningar och att samla poäng ELLER av en ren barmhärtighet från Guds sida. De allra flesta är överens om att det är det sistnämnda som gäller. Även om lagen inte var för svår för oss att lyda så har vi ändå valt att inte lyda den alla gånger, och då är det klippt för oss. Tack vare Jesus som dog för våra synder så kan vi bli renade. Men notera att det inte står någonstans att vi är frälsta av tro ALLENA (det står tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena), eller att vi kan bli frälsta trots att vi lever i pågående synd, eller trots att vi inte kan visa upp några goda gärningar. Tyvärr har kristna missförstått en del av Paulus kommentarer om lagen, och får för sig att han säger att vi t o m kan bli frälsta utan att behöva lyda tio Guds bud. De menar att det förstås är eftersträvansvärt att lyda tio Guds bud men inte nödvändigt för frälsningen. Men sanningen är att det ÄR nödvändigt för frälsningen, och Paulus menar bara att det är de judiska ceremoniella lagarna (såsom omskärelse) som inte krävs och han menar givetvis också att vi inte kan bli frälsta av gärningar allena.

Många tror att vi inte behöver GÖRA något för att bli frälsta, och så fort någon påstår att det också finns krav på gärningar så menar de att det handlar det om “gärningslära” och därför en villolära. De är övertygade om att “tro allena” gäller (trots att alltså Bibeln säger det motsatta), och då kan det heller inte finnas några som helst krav på något som vi måste GÖRA. Somliga tror inte ens att OMVÄNDELSE är ett krav eftersom det är något som man GÖR, och andra menar att vi inte ens kan TRO av oss själva och att denna gåva måste komma från Gud just för att det inte finns NÅGONTING (inte ens tro) som vi kan göra för vår frälsnings skull. De är livrädda för allting som luktar gärningar, och de kan till och med vara mer rädda för gärningskrav än de är för SYND! Det finns faktisktl kristna som tror att vi alltid syndar i “tanke, ord och gärning”, och därför fruktar de inte synd särskilt mycket eftersom de menar att det är en naturlig del av alla människors liv – även kristnas. Däremot reagerar de kraftigt om någon påstår att gärningar och trohet mot Gud (något som man GÖR) har något med frälsning att göra. Då kan de raskt utropa “Varning – Gärningslära – Se upp”!

Det finns många exempel i Bibeln på människor som blev rättfärdig pga de visade sin tro med GÄRNINGAR. Om inte Abraham hade valt att lyda Gud och lämnat sitt hemland såsom Gud bad honom så skulle Guds löften till honom och hans säd inte ha gått i uppfyllelse. Abraham prisades för sin tro i Bibeln, men det var för att han visade sin tro med sina GÄRNINGAR. Abraham offrade sin son Isak i TRO. Det är något som han GJORDE. Tänk om Abraham skulle försöka påstå att han hade tillräckligt med tro utan att för den skull behöva GÖRA någonting för att visa den.

Jak. 2:²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. ²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Under Joshuas ledning så vandrade människor runt staden Jeriko sju gånger, och yttermuren föll. De TRODDE visserligen att Gud verkligen skulle åstadkomma det som han utlovat (låta dem erövra staden) men de var fortfarande tvungna att GÖRA något – nämligen att vandra runt muren, blåsa i trumpeter och ropa. Murarna ramlade dock inte ner pga att de vandrade runt muren, för detta skulle kunna liknas med gärningslära. Murarna föll för att Gud gjorde så att de föll, men skulle Gud låta murarna falla om Joshua om hans folk INTE lydde Gud genom att vandra runt muren? Det tror jag knappast! Gud såg att de hade TRO och att de visade sin tro med sina GÄRNINGAR (lydnad i tro).

Hebreerbrevet 11:30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar.

Tänk också på blodet som israelerna blev tillsagda att smeta på dörrposterna i Egypten inför Exodus. Blodet i sig självt räddade dem inte, men tack vare att de LYDDE och GJORDE detta (strök blod på dörrposterna) så blev de räddade från den dödsängel som sedan kom och orsakade mycket död. Alla som står omnämnda i Hebr. 11 var tvungna att GÖRA något så det är uppenbart att lydnad och goda gärningar inte alltid är detsamma som det många ser som “gärningslära”. Det är svårt att separera tro från lydnad och handling eftersom de hör ihop!

Många är så rädda för det här med gärningslära eftersom de får för sig att man då räddar sig själv och tar äran bort från Gud. De är rädda för att detta skulle leda till skrytsamhet. Men de behöver inte oroa sig! Vi tar inte äran bort från Gud om vi GÖR något och är honom trogna! Tänk dig en person (Kalle) som är långt ute på djupa vatten och håller på att drunkna i de mycket farliga strömmarna som han självmant begett sig ut i trots riskerna. Han kämpar för sitt liv och just när han inte orkar mer och håller på att ge upp så kommer en man i en båt och kastar en livboj åt honom för att rädda honom. Kalle hugger tag i livbojen, och sanningen är att hade mannen i båten inte dykt upp just vid det tillfället så hade Kalle inte klarat sig. När de kommer iland så väntar flera journalister som vill rapportera om händelsen och de berömmer mannen i båten för att ha räddat en person från en säker död. Tänk dig då att Kalle kliver fram och påstår att han räddat sig själv eftersom HAN minsann hade huggit tag i livbojen! Det vore fullständigt absurt, men tyvärr är de precis så som många ser på det här med gärningar. En del menar att Gud gör ALLT åt oss och att frälsningen är monergistisk.

Vi är förlorade till 100% utan Jesus. Nåd allena frälser oss eftersom vi inte lytt lagen till 100%. Men detta betyder inte att Gud inte har villkor eller att han inte kräver något ifrån oss. Han förväntar sig att vi ska leva HELIGT, och hör och häpna, vem är det som får evigt liv? Inte de som har tro allena…

Hebr. 5: ⁹Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Demoner och onda andar tror också att Jesus är helig och Guds son

Aug13

Vi får ofta höra att en tro på Gud räcker för att bli frälst, men det är endast i betydelsen en FRÄLSANDE tro. Och vad betyder detta? Jo, tror vi på Gud så förväntas vi ÄLSKA honom, och älskar vi honom så LYDER vi honom. DETTA är en frälsande tro, och detta är sättet att veta om vi är Guds barn eller ej.

Johannes 14:15 OM ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.—:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”—23 Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Även demoner och onda andar har en stark tro på Gud. De veta att Jesus är den Jesus som kommer från Nasaret (som även profetiorna berättar om), att han är Guds HELIGA, att han är GUDS SON, att han är EN GUD, att han är MESSIAS, och att han förmodligen kommit för att fördärva dem eftersom de är onda. De BÄVAR (darrar) t o m av fruktan på grund av denna vetskap! Så deras tro är det inget fel på men däremot bristen på goda gärningar och framför allt deras SYND.

Mark. 1:23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:24 “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.”

Jak. 2: 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar.

Lukas 4: 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Att demonerna saknar gärningar och därmed inte är frälsta är också Jakobs poäng i Jakobsbrevet 2. Ämnet är GÄRNINGAR och inte huruvida änglar/demoner kan bli frälsta eller ej (även om förstås Jesus inte offrade sig för änglar och demoner utan för MÄNNISKOR). Jakob drog till med de värsta individer/varelser han kunde tänka sig att göra en jämförelse med, och troende demoner verkar vara den värsta kombinationen han kom på. Den slutsats som Jakob vill komma till är att om t o m DEMONER kan ha en stark tro på att Jesus faktiskt är den som han utger sig för att vara, hur kan då VI få för oss att tro allena (utan gärningar) kan frälsa OSS? Demoner slutar inte att vara onda demoner bara för att de har en stark tro på att Jesus är Guds utlovade och helige son, och lika lite förvandlas VI per automatik till goda personligheter om vi tror samma sak som dem – SÅVIDA INTE vi har goda GÄRNINGAR att visa förstås! Man kan alltså ha en stark tro på att Jesus är den helige Guds son som kommit för att fördärva det onda, och vara medveten om sin ondska, men trots detta vara förlorad. Detta pga vägran att omvända sig och pga lathet när vi inte anstränger oss att åstadkomma god frukt och gärningar. Vi kan aldrig åberopa en rätt till frälsning av tro allena, och självfallet heller inte av gärningar allena. Bibeln säger klart och tydligt i Jak. 2:24 att vi INTE är frälsta av tro allena. Ingenting vi tror eller gör kan få oss att förtjäna en frälsning, men det finns däremot villkor.

Det är alltså inte så att vi endast riskerar att förlora vår frälsning om vi förlorar vår TRO, utan det är snarare så att vi mycket väl kan ha vår tro i behåll men att vi inte vill upphöra med all vår SYND. Människan vill så gärna tjäna två herrar och ändå vara frälst, men vi måste välja EN herre i våra liv.

Dem som han har förutbestämt har han också kallat och förklarat rättfärdiga – Rom. 8:29-30

Jun12

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Rom. 8:30

Vi kan gå igenom hela Rom. 8 med hjälp av Reformationsbibeln som förmodligen är den bästa svenska översättningen (även om även den har sina brister). Vad gäller just Rom. 8 så är 1917 års översättning bättre än Svenska Folkbibeln eftersom den bättre än SFB översätter det grekiska ordet “sarkos” som betyder “kött” på svenska. Som exempel kan nämnas Rom. 8:8 där SFB lagt till ordet “syndiga” före ordet “natur” i versen så att slutresultatet blir “syndiga natur” (i stället för att rätt och slätt skriva “kött”) trots att det alltså inte alls står så i originalspråket. Detta ord är tillagt för att ge stöd åt den gnostiska idén att vi alla har en syndfull natur/kött. Men Jesus hade samma sorts kött som vi (sarkos) så vårt kött kan inte per automatik vara syndfullt. (I andra sammanhang kan Svenska Folkbibeln ha en bättre översättning än 1917 års översättning.)

Rom. 1:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Notera villkoret för att inte vara bland de fördömda. Vi måste vara I JESUS! Tyvärr har både SFB och 1917 års översättning strukit några ganska viktiga ord i slutet av versen genom att inte ta med att vi måste se till att INTE VANDRA efter köttet. Som du ser har Reformationsbibeln här ovan fått med denna viktiga upplysning. Det är samma sorts krav som vi även kan hitta direkt efter de berömda verserna i Ef. 2:8-9., och även Gal. 5:16.

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Gal. 5:¹⁶Vad jag vill säga är detta: VANDRA i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

Skulle vi fortfarande vara frälsta även om vi INTE vandrade i de goda gärningarna? Glöm det. Når vi inte upp till kravet är vi förlorade, och häpnadsväckande nog (för oss som är så influerade av Luther) så är vandra något som vi måste GÖRA. Inte så att någonting vi gör (eller tror) någonsin kan få oss att förtjäna frälsning, men det är ändå ett villkor för frälsningen.

2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3. Ty det som var omöjligt för lagen, i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att den rättfärdighet, som lagen kräver, skulle bli fullbordad i oss, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Här ser vi samma villkor igen – att vi måste VANDRA i Anden och inte efter köttet, och bara då är vi befriade från lagens förbannelse. Tack vare Jesus syndoffer för oss så kan vi bli renade från våra gamla synder, men målet är att inte smutsa ner sig igen. Det står att Jesus är sänd “i syndigt kötts liknelse”. Det är faktiskt enda gången vi kan läsa något om syndigt kött i Bibeln. Det står “syndigt kött” eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med. Jesus valde att inte synda med sin kropp och därför står det att han föddes i syndigt kötts liknelse. Alla som har kött och som kan synda (förutom Jesus) har ju också valt att synda så det är ett passande namn. Ingen syndar dock av ren nödvändighet, och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Då hade detta även drabbat Jesus som hade en mänsklig mamma. (Jesus föddes förresten av en jungfru för att vara ett tecken enligt Jesaja, och inte för att undfly någon sorts mystisk syndgen.) De här verserna säger inte att vi endast är befriade från straffet för vår olydnad medan vi är kvar i våra synder, utan vi är fria OM vi lever efter Anden.

5. Ty de som är köttsliga, de är köttsligt sinnade, men de som är andliga, de är andligt sinnade. 6. Ty köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det. 8. Men de som är köttsliga, kan inte behaga Gud. 9. Men ni är inte köttsliga, utan andliga, om Guds Ande annars bor i er, ty den som inte har Kristi Ande, han hör inte honom till.

Att ha ett köttsligt sinne innebär alltså DÖD enligt Paulus. Att lyda köttet (att synda) är att vara “köttsligt sinnad” och då lever vi i fiendskap med Gud.

10. Men om Kristus är i er, så är väl kroppen död, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11. Om nu hans Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så skall också han, som uppväckte Kristus från de döda, göra era dödliga kroppar levande för sin Andes skull, som bor i er. 12. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi skall leva efter köttet. 13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

Paulus intygar att OM vi lever efter köttet så ska vi dö (Satan sade motsatsen till Eva i Eden, nämligen att synd INTE leder till döden) och om vi leds av Anden så får vi leva. Det är det ena eller den andre som gäller och vi kan inte tjäna två herrar. Vi kan även veta VEM som är “Guds barn” och det är de som drivs av Guds Ande. Anden skulle aldrig leda oss till synd utan bort från synd, så vi vet att vi är Guds barn om vi lyder Jesus. Som kristna måste vi alltid vara försiktiga eftersom djävulen går omkring som ett rytande lejon för att få oss på fall, och det är reellt hot. Tack och lov så har Gud lovat oss en väg ut ur varje frestelse, och den har vi möjlighet att välja. Det hänger på oss, och om vi syndar måste vi omvända oss.

15. Ty ni har inte fått träldomens ande, så att ni återigen måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. 16. Anden själv vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. 17. Är vi nu barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lider med honom, för att vi också med honom må bli förhärligade.

Vi är i träldom så länge som vi lever efter köttet och vi har då skäl att frukta för våra själar. Om vi är Guds barn (vi måste hålla ut till slutet) så är vi också arvingar till Guds rike. Vi är garanterade en plats i hans rike, på villkor att vi förstås fortsätter att vara Guds barn. Om vi lider med honom, bär vårt kors dagligen och håller ut till slutet trots prövningar, så blir vi även förhärligade med honom. Guds barn blir förhärligade, men frågan är om vi väljer att vara Guds barn och förbli Guds barn.

8. Ty jag håller före, att denna tidens lidanden inte är värda att jämföras med den härlighet som skall uppenbaras på oss. 19. Ty med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. 20. Ty skapelsen har blivit underkastad förgängelsen, inte av fri vilja, men för hans skull, som lade den därunder, med en förhoppning, 21. att också skapelsen en gång skall bli frigjord från förgängelsens träldom till den frihet, som hör Guds barns härlighet till. 22. Ty vi vet, att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas intill nu.

Vi lever i en värld som är underkastad förgängelsens träldom och hela skapelsen suckar. Detta är självklart inte den värld som Gud hade önskat sig och hoppats på när han skapade den. Gud visste förstås att den fria viljan kunde leda till en sådan förgängelse, och syndens lön är absolut döden. Vi ska dock bli räddade ur denna värld om vi är I HONOM!

23. Och inte endast den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukter, suckar också inom oss själva och väntar efter barnaskapet, vår kropps förlossning. 24. Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp, vars fullbordan man ser, är inte mer ett hopp, ty hur kan man hoppas på det som man ser? 25. Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi det med tålamod.

Som Guds barn kan vi fortsätta att leva på hoppet att vi ska få nya oförgängliga kroppar, som vi är garanterade om vi håller ut till slutet. Vi måste påminna varandra om att några få års lidande inte är någonting jämfört med den underbara värld som ligger framför oss. Det kommer inte att finnas några tårar, någon smärta eller saknad.

26. Likaså hjälper också Anden vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi skall be om, såsom vi borde, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar. 27. Och han, som rannsakar hjärtan, han vet vad Andens sinne är, ty han manar gott för de heliga efter Guds behag.

Våra böner kan påverka mycket, och därför är det viktigt för oss att be. Vi kan ändra på saker och ting i framtiden. Paulus säger i sina brev till Korinthierna att vi ska be på två sätt 1) med vår ande, och 2) med vårt förstånd. Det första alternativet betyder att vi inte ber med förståndet eftersom vi inte kan förstå vad vi ber. Detta passar bra in på att tala i tungor.

28, Men vi vet, att för dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter [hans] rådslut.

Ordet ”HANS” i versen ovan finns inte med originalpråket, men det finns där för att göra läsningen lättare. Notera återigen villkoret. Allt samverkar till det bästa FÖR DEM SOM ÄLSKAR GUD. Om vi älskar Gud så accepterar vi Jesus syndoffer och håller oss till honom. Som Guds barn (som vi blir av egna val) är vi utvalda och speciella. I liknelsen i Matteus, om Kungen som ordnade en bröllopsfest till sin son, kan vi läsa “Många är kallade men få är utvalda”. De som var utvalda var de som accepterade inbjudningen och valde att komma till festen och som även såg till att vara ordentligt klädda. En viss individ hade inte sett till att ha lämplig klädsel och blev därför utkastad, och han bröt helt klart mot Kungens önskemål vad gäller klädkoden. Att ha på sig fina kläder är vårt ansvar. Gud kommer verkligen inte att välja vem som ska komma in i hans rike utan att blanda in oss, vår vilja och vårt beteende.

29. Ty dem vilka han förut har känt, dem har han också förut bestämt att bli hans Sons avbilder, för att han skall vara den förstfödde bland många bröder. 30. Men dem som han har förutbestämt, dem har han också kallat, och dem som han har kallat, dem har han också rättfärdiggjort, och dem som han har rättfärdiggjort, dem har han också förhärligat.

Kristi Kropp (församlingen) ska ärva Guds rike och detta är förutbestämt. Frågan är vem som väljer att ansluta sig till Kristi kropp. Gud vet att en skara verkligen kommer att göra det och de är som sagd förutbestämda att ärva hans rike och bli förhärligade. Vi är rättfärdiggjorda när vi är renade från våra gamla synder och vi har trygghet i det hopp som finns i Jesus så länge som vi håller oss i honom. Rom. 8:29 handlar om de som ÄLSKAR GUD som står angivet i vs 28. Löftena är alltså kopplade till DEM och inga andra. I1 Peter 1:2 så är de utvalda förutbestämda enligt Guds förkunskap. De som väljer att bli kristna är ju sedan tidigare lovade att få den Helige Ande som kan leda dem till hela sanningen. Paulus menar också att KRISTI KROPP är sedan tidigare känd, förutbestämd och utvald genom Guds eviga plan och de är dem som kommer att hålla ut till slutet och bli förhärligade. Enskilda individer kan ta del av löftena så länge som de är en medlem i denna kropp . En person som inte är en del av den kristna församlingen har ingen del av löftena. Det som är förutbestämt är inte vem som ska tillhöra Kristi kropp och därmed bli räddad, utan vad som kommer att hända med de som ÄR medlemmar. De kommer att bli sonens avbilder och bli förhärligade. Gud förutbestämmer konsekvenserna för det val vi gör, om vi ska bli Guds barn eller ej, men han förutbestämmer inte själva valet.

31. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar. 34. Vem är den som vill fördöma? Kristus är den som har lidit döden, ja, än mer, som också har uppstått, och som sitter på Guds högra sida och manar gott för oss.

Det finns några som tror att “är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” betyder att det inte finns något som kan hota våra själar så länge som vi bara tror på Gud. Det är sant på sätt och vis OM vi visar vår tro genom lydnad. Om vi ser till att vi tillhör Jesus så kan fienden visserligen döda våra kroppar, men aldrig våra själar. Om Jesus har renat oss från våra synder och vi har hållit oss själva rena efter det (och omvänt oss från eventuella nya synder som vi gjort oss skyldiga till) så finns det ingen som kan använda våra synder emot oss. Vi har blivit rättfärdiggjorda eftersom Jesus gjort oss rena! Men Jesus manar inte gott för oss per automatik. För att bli förlåtna måste vi bekänna våra synder och omvända oss. Endast då manar Jesus gått för oss.

35. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36. Såsom det är skrivet: För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har blivit aktade såsom slaktfår.37. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom, som har älskat oss. 38. Ty jag är övertygad om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken de ting, som nu är, eller de ting, som skall komma,39. varken höghet eller djuphet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre.

De “oss” som Paulus talar om är de som är I JESUS. De är alltid älskade av Gud, och Gud kommer inte heller att upphöra att älska världen på det sätt att han alltid hoppas på att så många människor som möjligt ska omvända sig och och tro på honom. Men vi vet att det finns villkor för Guds kärlek och acceptans. Om vi älskar honom och visar det genom lydnad så kan ingenting separera oss från hans kärlek.

Ps. 145:Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem. ²⁰Herren bevarar alla dem SOM ÄLSKAR HONOM, men alla ogudaktiga förgör han.

John 14:²¹Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Origen:

”that those whom God foreknew would become the kind to conform themselves to Christ by their sufferings, he even predestined them to be conformed and similar to his image and glory. Therefore there precedes a foreknowledge of them, through which is known what effort and virtue they will possess in themselves, and thus predestination follows, yet foreknowledge should not be considered the cause of predestination.” vcf

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

May21

Romarbrevet 9 – kalvinisternas favorit

1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ²ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. ³Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning. ⁴De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. ⁵De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Uppenbarligen så tror inte Paulus att Gud har förutbestämt vem som ska komma till himlen respektive helvete eftersom han önskar att han vore fördömd i sina bröders ställe (judarna/israeliterna) trots att inte alla judar tror att Jesus är Messias. Om Gud Fader inte ämnade att Jesus skulle dö för alla människor utan endast några få (de lyckligt utvalda) varför har då Paulus en önskan att dö för människor som inte ens är Jesustroende? Det vore ologiskt att dö för människor som Jesus inte var villig att dö för. Paulus verkar inte heller känna till (om han nu var en kalvinist) att saker och ting sker exakt som Gud planerat från världens skapelse, så hans “sorg och ständig vånda” vore helt obefogade känslor att ha inför icke utvalda judar. Varför känna sorg över att människor hamnar (himmel eller helvete) exakt där Gud vill ha dem? Paulus har ingen som helst orsak att känna sorg över människor som Gud inte känner någon sorg över. Men tack och lov är ett “begränsat försoningsoffer” (limited atonement) inte bibliskt!

⁶Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, ⁷och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. ⁸Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.⁹Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.

Inte alla israeler är Abrahams barn även om de är släkt med honom genom blodet. Endast de som är “löftets barn” räknas till hans säd och de är barn genom TRO. Abraham själv visade sin tro genom sina handlingar och han räknades som rättfärdig av det skälet. Vidare kom den utlovade Messias kom genom hans blod, via Sara som var en fri kvinna (och inte genom Hagar som var en slavkvinna/tjänarinna och inte fri).

Gal. 3:⁷Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.⁸Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.⁹Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak.^11-12Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar

Det faktum att ofödda barn inte har gjort vare sig gott eller ont indikerar att läran om den syndfulla naturen inte stämmer. Bebisar är neutrala och de är inte kapabla till att synda. Vi kan läsa om VAL här men notera att det inte handlar om att utvälja individer till att TRO. Barnen det handlar om här är Jakob och Esau och de är inte bara personer utan även LÄNDER och FOLK. God utvalde Jakob till att frambringa Messias. Esau handlade illa med sin förstfödslorätt och trots det så förväntade han sig ändå att han skulle ha kvar den rätten just för att han var förstfödd. Jakob agerade aktivt för att få den. En likhet kan dras med judarna som förväntade sig att få rätten till Kungariket just för att de är födda till judar och är “Guds utvalda folk”. Paulus menar att frälsningen inte fungerar på det sättet utan vi är frälsta av TRO (visat i handlingar) och att detta löfte gäller även hedningarna.

13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Vers 12. Tjänade personen Esau någonsin den yngre brodern Jakob? Nej, inte vid något tillfälle tjänade han honom. Däremot så tjänade FOLKET som kom från Esau det folk som kom ifrån Jakob. Gud hade goda skäl att hata Esau både som person och som ett folk. Läs mer om Jakob och Esau här.

¹⁴Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! ¹⁵Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. ¹⁶Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

Poängen här är att Gud har all rätt i världen att utföra sin frälsningsplan på det sättet han själv finner lämplig, och han behöver inte fråga oss om lov. Judarna antog att de hade en fördel som “Guds utvalda folk”, för att lagen gavs till dem och eftersom de är av Abrahams säd, men Paulus säger nej. Frälsningserbjudandet ges även till hedningarna och vi är inte frälsta genom att vara födda judar och/eller att följa den judiska ceremoniella lagen, utan genom tro på Jesus Kristus som dog för hela världen. Notera att det INTE står att Gud inte vill visa alla barmhärtighet. Det som står är att GUD bestämmer vem han vill visa barmhärtighet. Har Gud rätt att visa barmhärtighet på vissa VILLKOR? Ja, absolut, och det står inte helleri texten att Gud visar barmhärtighet VILLKORSLÖST. Vi vet genom andra ställen i Romarbrevet och i resten av Bibeln att vi är frälsta på villkor, och de villkoren är omvändelse och tro. Om Gud vill visa barmhärtighet och förbarmande mot dem som ödmjukat sina hjärtan – och inte mot de som har förhärdat sina hjärtan – så har han all rätt att göra så, och han skulle inte vara orättfärdig genom en sådan handling. Gud yttrade dessa ord (om barmhärtighet) till Moses och vi vet att Gud också hade villkor gentemot israeliterna. Han valde att inte visa barmhärtighet mot de som gjorde uppror mot honom.

¹⁷Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. ¹⁸Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Farao härdade sitt hjärta flera gånger innan vi kan läsa att Gud gjorde det. Gud har rätt att härda hjärtan som är ovilliga att ödmjuka sig till honom (han härdar dem ännu mer), och vi kan läsa mer om hur detta går till i Rom. 1:18:32. Läs min bloggartikel om Farao här.

¹⁹Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?²⁰Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

”Vem är du som går till rätta med Gud?” är frågan (eller “vem är du som svarar tillbaka mot Gud?”). Det betyder att vi inte BORDE svara tillbaka till Gud och argumentera med honom. Har det någonsing hänt i historien att människor HAR svarat tillbaka mot Gud? JA! Det finns ofantligt många exempel på detta, och inte nog med det – det finns även änglar och människor som gjort uppror mot honom! Vill Gud att vi ska göra uppror mot honom? Självklart inte! Varje gång som människor svarar tillbaka och gör uppror mot honom så sker det EMOT hans vilja. Vi är olydiga mot Gud genom att göra uppror, så texten handlar inte om vad människor inte KAN göra utan vad de inte BORDE göra. Låt oss heller inte glömma att sammanhanget fortfarande handlar om Guds rätt att utföra sin frälsningsplan på det sätt han själv väljer – inklusive varianten att han endast frälser de som väljer att omvända sig och tro på honom. Texten säger ingenstans att Gud alltid styr våra steg eller tvingar på någon vare sig frälsning eller fördömelse. Alla har chansen att komma till honom och vi väljer själva.

²¹Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? ²²Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? ²³Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? ²⁴Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken.

Sammanhanget är fortfarande att frälsningserbjudandet även gäller hedningarna. Vi kan läsa att Gud skulle kunna välja att “ med stort tålamod” ha “fördrag” med vredens kärl. Varför kan vi läsa ordval som att ha “fördrag” och “med stort tålamod” som om kärlen hade en egen vilja och var motsträviga mot Gud? Om Gud förutbestämmer allt som sker så borde han väl se till att saker och ting sker utan krångel och utan att behöva visa fördrag och tålamod? Vi kan även läsa nedan att vi förväntas rena oss själva, och om vi väljer den vägen så kan vi bli kärl till heder. Om vi förhäver oss mot Gud och gör det svårt för honom att forma oss till det han vill så är vi kärl som är färdiga att förstöras (vi orsakar själva att vi är kärl färdiga att förstöras). Vår rättmätiga plats är då på soptippen, MEN för vår skulle så kan Gud alltså visa fördrag med oss med stort tålamod. Vilka kärl är det som blir till heder? Skulle det kunna vara de som omvänder sig och som är villiga att ödmjuka sig? Vilka kärl är de som är färdiga att förstöras? Skulle det kunna vara de som har rebelliska hjärtan och ovilliga att låta sig formas? Kärlen som är villiga att omforma sig efter Guds vilja är desamma som barmhärtighetens kärl, och de är i förväg bestämda att träda in i hans härlighet. Det är upp till oss att rena oss själva så att vi kan bli det som Gud vill och tillhöra dessa kärl, och då kommer de underbara löftena att gälla oss.

2 Tim 2: ²⁰Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. ²¹Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Jer 18: ³Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. ⁴Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Läs min bloggartikel om krukmakaren och leran här

²⁵Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.²⁶Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn ²⁷Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.²⁸Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden.²⁹Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.³⁰Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. ³¹Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. ³²Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, ³³så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.

Här kan vi se grunden till problemet. Stötestenen som judarna snubblade på och som kan separera dem från Gud är JESUS KRISTUS. Judarna riskerade att missa Guds frälsningsplan genom att fortsätta att förneka Messias, och detta är vad som ger Paulus sorg. Villkoret för frälsningen är tro på Jesus och detta kan mycket väl innebära, till judarnas förvåning, att exkludera just judar och i stället inkludera hedningar. Judarna antog att de var Guds egendomsfolks och att frälsningen var begränsad till dem. Ovan kan vi se att tro måste föregå frälsning och är ett villkor för frälsningen. Judarna, Guds utvalda, sökte att få frälsning genom lagen snarare än genom tro. Det står ingenting här om att Gud väljer ut vem som ska ha tro och bli frälst utan bara om nödvändigheten att människorna har tro. Det spelar ingen roll om du är jude eller grek , för Gud har valt att rädda var och en som tror på Jesus. Tror vi på Jesus så älskar vi honom, och älskar vi honom så lyder vi honom. På det sättet kan vi se om vi är Guds barn. Det är visserligen inget krav att lyda judarnas ceremoniella lagar men självfallet är vi aldrig någonsin befriade från att lyda den moraliska lagen som är tio Guds bud.

Romans 10:¹²Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. ¹³Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Romans 11: ³²Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

De kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv Apg.13:48 – Gud väljer INTE vem som ska tro

Mar24

Apg 13:48När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (1917)

I Svenska Folkbibeln är det grekiska verbet tasso (Strong’s 5021) – här i formen tetagmenoi – översatt till “bestämda”. Det som denna vers säger är att de människor som hade evigt liv var de troende. Ett liknande påstående skulle kunna vara “Alla de som vann sprang i loppet “. Det grekiska ordet visar inte på någonting som är förutbestämt enligt Adam Clark (“Commentary on Acts 13:48”, och begreppet kan betyda föreskriva, dispositionera sig eller att sätta sig i verket. Adam Clarke menar att t man kan ha en disposition, eller villighet/öppenhet för att tro. Idén att Gud förutbestämmer vem som ska tro på honom – och att komma till frälsning – motsägs redan två verser innan i samma kapitel. Människorna i Apg 13:48 och deras öppenhet att ta emot budskapet jämförs med judarnas, som hade chansen att tro och ta emot budskapet men valde att inte göra det:

Apg 13:⁴⁶Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: “Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.

De som inte “anser sig själva värdiga det eviga livet” var de som inte trodde, men de som “det var beskärt att få evigt liv” var de som trodde. Om de trodde eller inte var alltså beroende på om de de förkastade eller accepterade det budskap som predikades för dem. De som härdade sina hjärtan trodde inte, men de som ödmjukade sig gjorde det. Om vi tackar nej till frälsningsbudskapet så är det vi som sänder oss själva till helvetet, och det är självklart ett mycket dåligt val. Gud själv vill inte att en enda själ ska gå förlorad utan att ALLA ska omvända sig. Det är precis samma sak som det vi läser i Romarbrevet 1 och i resten av Bibeln.

Det finns ingen egentlig agent till verbet vilket betyder att det inte står klart vem som är aktör i meningen. Det skulle kunnna vara subjekten själva, såsom “de som satt sig själva till att klara provet klarade det“. Fribergs lexikon översätter “as many as had become disposed toward eternal life” som en möjlig variant. Max Zerwick föreslår “who had been set (in the way)” i “Zerwick and Grosvenor’s A Grammatical Analysis of the Greek New Testament”. Det lexikon med den största autkoriteten för NT studier (BDAG) översätter inte verbet till “predestinera” utan “to be in place”. Henry Alford översätter med “as many as were disposed” i hans 4 volymer stora verk “The Greek New Testament”.

Här nedan kan vi läsa om en trollkarl som GICK EMOT Paulus och Barnabbas och försökte hindra Guds vilja att ske:

Apg 13:⁸Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro. ⁹Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom ¹⁰och sade: “Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? ¹¹Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen.” I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. ¹²När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära.

Vad skulle ha hänt om Paulus och Barnabbas inte varit närvarande? Då skulle trollkarlen varit mer obunden att göra Guds raka vägar krokiga. Paulus ord får det att låta som det här inte var första gången som trollkarlen hindrade Guds vilja från att ske. Vi kan också läsa att landshövdingen började tro pga det som han SÅG Men om människor är predestinerade till att tro och bli frälsta innan jorden ens skapades, varför kopplas landshövdingens tro ihop med vad han såg och hörde? Bibeln säger att tro kommer av att höra Guds ord och att vi förväntas åtminstone tro för gärningarnas skull:

Joh. 14:¹¹Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

Vi kan läsa att ordet är sänt till bröder och söner av Abrahams släkt, och andra som fruktar Gud:

Apg. 13:²⁶Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.

Att “frukta” är något som VI gör. Om det är Gud som väljer ut vem som ska tro på honom, varför kan vi aldrig läsa några verser som säger ungefär “och Gud kommer se till att han placerar gudsfruktan i er så att ni kan tro”?

“Det glada budskapet” förkunnas för “er”, och varför skulle “er” inte desamma som nämnts i versen ovanför och i andra verser i samma kapitel?

Apg. 13 ³²Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, ³³det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig.

Paulus fortsätter här nedan att säga “bröder” (i den grekiska originaltexten står det “män och bröder”) och att syndernas förlåtelse är predikat för dem. Vi kan även läsa “var och en som tror förklaras rättfärdig i honom”. Ett fantastiskt erbjudande till alla. Vi är också varnade: “Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er”. Så Paulus säger att erbjudandet gäller alla, men det finns villkor för frälsningen som hänger på oss. Det finns alltid en risk att vi förlorar vår frälsning om vi inte vandrar i ljuset.

Apg 13:³⁸Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er,³⁹och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. ⁴⁰Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

Det som Paulus varnar för kan hända med oss, som det hände med profeterna är att vi kan gå under om vi väljer att förakta frälsningsbudskapet. VILL Gud att människor ska förakta honom och inte tro på honom? Nej, saker och ting kan ske tvärt emot Guds vilja just för att han gett oss fri vilja. Vi är också varnade för att vi måste FÖRBLI i Guds nåd. Det finns alltså en risk för att vi väljer en annan väg om vi inte passar oss.

Apg 13:41 “Se, ni föraktare, häpna och GÅ UNDER: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er”. —–⁴³Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.

Här kan vi återigen läsa att frälsningserbjudandet ges även till hedningarna intill jordens yttersta gräns. Inte bara några lyckligt utvalda.

Apg. 13:⁴⁷Ty så har Herren befallt oss:Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.”

Förlåta sjuttio gånger sju gånger enligt Bibeln?

Jan2

Tänka det bästa om människor och inte det sämsta

Det kanske inte alltid känns lätt att förlåta, men det blir lättare om man tänker på att Jesus förlåtit oss våra synder, och att vi vinner på att försöka fungera liknande en försvarsadvokat den korta tid som vi lever på jorden. Det innebär att vi borde ha en försvarsadvokatinställning, där vi försöker hitta förmildrande omständigheter hos människor som vi anser agerat på ett felaktigt sätt. Precis som vad gäller vanliga försvarsadvokater så går det inte att förneka något som är uppenbart och bevisat, men i övrigt så går det alltså att, om möjligt, söka förmildrande omständigheter som kan stämma överens med verkligheten eller ej (eftersom vi inte vet kan vi anta det mest fördelaktigaste alternativet.)

Vi borde alltid vara villiga att förlåta vår nästa såsom Herren är villig att förlåta oss. Gud förlåter oss inte utan villkor.

Kol. 3:13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. SÅSOM Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.

Om någon står och misshandlar oss så går det inte att låtsas att personen ångrat att han misshandlat oss eftersom personen är mitt uppe i sin synd (misshandel) och helt uppenbart inte ångrat det. Vår inställning bör dock vara tankegången att om personen vid något senare tillfälle verkligen ångrat sin synd så bör vi kunna förlåta. Gud har som sagt förlåtit oss våra synder då vi bekände dem och omvände oss ifrån dem.

Vi vinner på att inte försöka tänka det sämsta om våra medmänniskor, utan snarare att hela tiden försöka sträcka oss efter förmildrande omständigheter så att vi kan tänka det bästa om människor – utan att förneka uppenbara övertramp. Vi kan förstås stöta på människor som visat prov på elakhet, hyckleri, snålhet, skadeglädje, själviskhet, hånfullhet, etc, som vi visserligen inte kan förneka, men däremot kan vi försöka tänka att personen kanske haft en dålig dag, kanske missförstått något, kanske är uppväxt i en dålig miljö, etc. Förmildrande omständigheter innebär inte att synder rättfärdigas men det är trots allt Gud som ger den slutgiltiga domen om andra människor och inte vi. (Vi själva kan förstås göra vad vi kan för att belysa synder hos andra, och gärna på ett smidigt sätt.)

Vidare kan vi försöka tänka på att vi själva inte alltid levt upp till den idealiska människan, och vi är tacksamma att människor i sin tur är villiga att förlåta oss. Vi kanske fortfarande tänker på människor som syndat grovt emot oss för flera år sedan, och det underlättar om vi tänker oss att dessa människor kommit till insikt om sitt tidigare agerande och nu omvänt sig. Det är inte alls säkert att det stämmer i verkligheten, men hellre fria än fälla. Om människor som syndat emot oss ber om en äkta förlåtelse, skulle vi förlåta dem? Svaret borde vara JA.

Glömma minnen är inte ett krav

Jag tror att många kristna missförstår förlåtelsekravet och tror att de måste förlåta andra för deras synder trots att de är mitt uppe i dem och inte visar på minsta vis att de ångrar dem. De kanske hånskrattande säger “Jaha, ska du inte förlåta mig nu när jag står här och klipper sönder dina kläder och rispar med kniven i ditt glasbord, för du är ju kristen?!”.

Att förlåta någon betyder inte att vi också måste glömma alla de synder och sorger som den andra personen orsakat. Det kan hända att en person syndat mot dig i flera år, och dessa år kanske man inte kan radera ur sitt minne hur som helst. Det är dock viktigt att vi alltid är villiga och beredda att förlåta människor om de ber om förlåtelse, och att tänka på att andra kanske inte ens inser att deras agerande visar på kärlekslöshet. Även om du är en bekännande kristen så kan din frälsning hänga på att du vägrar att förlåta en medmänniska. Att förlåta någon betyder inte att vi måste upphöra med att vara på vår vakt vad gäller den människan, i det fall hon visat att hon syndat mot dig vid upprepade tillfällen.

Matt 6:14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Markus 11:25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.

Lukas 6:37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Johannes 20:23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.

Om en person slår dig, och du säger “jag förlåter dig“, och den andra säger “bra, för här kommer en smocka till, och efter den ännu fler, och jag vet att det jag gör är fel men jag gör det i alla fall”, så är det tydligt att personen inte har ångrat sin synd mot dig. Ska du då förlåta honom? En sådan person är helt medveten om att han syndar. Jesus och Stefanus förlät visserligen människor som handlat illa mot dem och som INTE bett om förlåtelse, men vi kan också läsa att dessa inte var medvetna om att de felat. Även vid sådana tillfällen måste vi alltså förlåta.

Lukas 23:34 Men Jesus sade: “Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.

Apg 7:59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: “Herre Jesus, tag emot min ande.” 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.

Även Paulus menar att Jesus visat honom barmhärtighet eftersom han (Paulus) inte visste bättre när han tidigare agerade som våldsverkare. Paulus trodde att han gjorde helt rätt när han förföljde kristna eftersom han var ivrig att leva som en renlärig jude efter de judiska lagarna och baserat på hur han tolkade dem. Paulus hade därför inte skäl att känna någon ånger eftersom han inte insåg att han felat. Jesus fick honom på andra tankar.

1 Tim. 1:12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.

“Förlåt mig”, betyder att folk måste bli förlåtna?

Om någon medvetet slår dig och är fullt medveten om att han/hon syndar och handlar emot Guds bud, så kan jag inte se att det är självklart att vi ska förlåta, men grundinställningen måste vara förlåtelse. Lukas säger att OM en person ångrat sig (en person som alltså är medveten om sin synd), och säger “jag ångrar mig“, så ska vi förlåta.:

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och OM han ångrar sig, så förlåt honom.

Efesierbrevet 4:32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.

Apostlagärningarna 8:22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.

Apostlagärningarna 26:15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. — 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.

Markus 4:12 för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.

Jeremia 36:3 Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta komma över dem. Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

Jesus själv lärde oss vikten att förlåta:

Lukas 11:4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse

Lukas 7:47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.

Paulus kritiserade korintierna för att ha varit alldeles för släpphänta och accepterande vad gäller synd i 1 Kor. 5, men när syndaren blivit tillrättavisad och visat ånger så måste vi visa att vi förlåter honom och tröstar honom så att han inte går under av all bedrövelse:

2 Kor. 2:6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Förlåta sju gånger sjuttio gånger

Här nedan är den berömda liknelsen i Matteus 18 som handlar om förlåtelse. Det intressanta är att den tjänare som fick sin skuld raderad (notera att han först bad kungen om förbarmande innan han fick skulden raderad och att det inte var kungen som initierade förslaget att radera skulden) fick tillbaka samma raderade (förlåtna) skuld lite senare! Detta visar att en förlåten och renad person ändå riskerar att gå evigt förlorad om han själv vägrar att förlåta andra. Det är viktigt att inte bara ta för givet att vi alltid är förlåtna för att “Gud är så kärleksfull och förlåtande” och för att vi är “kristna”, utan att vi faktiskt BER OM FÖRLÅTELSE och att vi inser att vi syndat. Likaså att vi planerar att inte upprepa synden, för annars är det ingen sann ånger. Tjänaren i liknelsen hade inte gjort en sann omvändelse (trots att han bad om förbarmande/förlåtelse) och därför var hans själ fortfarande i fara. Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen ångrar vår synd och om vi behandlar andra med en förlåtande attityd.

Matt 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: “Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: “Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[d]25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”.

Det kan vara svårt om din väg korsas av en person som låter sin synd drabba dig och dina nära och kära, och du syndar inte om du blir besviken, ledsen, arg och ibland påminns om det svåra. Låt Gud ta hand om domen vad gäller andra människors överträdelser. Gud vet precis vad som finns i människors hjärtan.

Lag och Evangelium. Rättfärdig genom gärningar och inte av tro allena (Jak. 2:24)

Dec19

Jak. 2:24 I sen alltså att det är av GÄRNINGAR som en människa bliver rättfärdig, och ICKE av tro allenast (1917)

Jak. 2:²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom GÄRNINGAR och INTE bara genom tro (SFB)

För att försöka parera denna vers (och egentligen stora delar av Jakobsbrevet) – som säger att vi INTE är rättfärdiga av tro allena – så föreslår en del att vi är rättfärdiga av gärningar inför MÄNNISKOR, medan vi är rättfärdiga av tro (allena) inför GUD. Men passar denna tolkning in vid närmare betraktelse? Så här säger Jakobsbrevet 2 om Abraham:

Jak.2:²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. ²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Här är sammanhanget där Abraham offrade sin son Isak, och det står klart att det är pga det Abraham gjorde INFÖR GUD (inte inför människor) som han kallades för rättfärdig och som gav honom rik välsignelse:

1 Mosebok 22:³Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁴När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. ⁵Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” ⁶Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. — ¹⁰Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. ¹¹Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.” ¹²Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. NU vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” —¹⁵Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶“Jag svär vid mig själv, säger Herren: EFTERSOM du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. ¹⁸I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, DÄRFÖR att du lyssnade till min röst.”¹⁹Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Om Jakobrevet 2:24 är tänkt att visa att vi är rättfärdiga av gärningar inför människor så kunde Jakob inte ha valt ett sämre exempel. Abraham var ensam när han offrade sin son, och inte ens hans tjänare var närvarande för att se händelsen (vilket även intygas i den sekulära judiska historieboken “Den rättrådigas bok” som refereras till i Bibeln). Vi kan läsa att Gud säger “nu vet jag” när han ser att Abraham lydigt tänker offra sin son. Helt klart är att Abrahams gärningar inte är inför människor utan inför Gud. Speciellt om vi också kan läsa:

Rom 2:¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.

Det tidigare stycket i Jakobsbrevet 2 säger:

Jak.2:¹⁴Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? ¹⁵Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen ¹⁶och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? ¹⁷Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.¹⁸Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. ¹⁹Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. ²⁰Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?

Jakob jämför tro utan gärningar med demonernas tro. De tror också att Jesus är Guds son vilket de också erkänner högt, men de är inte frälsta eftersom de inte har gärningar att visa med sin tro. Så är det också med oss eftersom tro utan gärningar är död och gärningar utan tro är död. Vi kan inte förtjäna frälsning av något vi gör, men gärningar är ändå ett vllkor för frälsningen och därför nödvändiga. Om vi inte visar god frukt så lovar Jesus till och med att hugga av oss från vinträdet så det är mycket allvarligt. Synd innebär inte bara reducerade gåvor i Guds rike, utan det är våra SJÄLAR som är i fara:

Rom 6:¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. ¹⁹– För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.²⁰Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²²Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

1 Pet 2:¹¹Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.

Romans 8:⁶Och köttets sinne är DÖD, medan Andens sinne är liv och frid. ⁷Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. ⁸Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.— ¹³Ty om i leven efter köttet, så skolen I DÖ; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva. (1917)

Mark 9:⁴⁷Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna

1 Peter 4:¹⁸Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

De berömda verserna Ef. 2:8 talar inte emot vad jag skrivit ovan. Vi är antingen frälsta genom lagen eller av nåd genom tro (antingen eller), och vi vet att det inte kan vara det förstnämnda eftersom det alternativet kräver 100% lydnad vilket ingen uppnått. Tack och lov har Gud i sin kärlek erbjudit frälsning som en gåva genom tro, men det betyder inte att lydnad av den moraliska lagen (de tio budorden) numera är valfritt även om det är eftersträvansvärt. Det är tänkt att vi ska ha dessa budord i våra hjärtan och de är precis lika viktiga att lyda som tidigare eftersom synd alltid separerar oss från Gud. Det är den ceremoniella lagen som vi är fria ifrån. Att bli renade i Jesu blod betyder inte att Jesus frälser oss även om vi återigen smutsar ner oss i framtiden och det heter inte “en gång renad alltid renad”. Omvändelse är ett krav för att få vara Guds barn. Se även nedan hur Paulus å ena sidan säger att vi inte är under lagen, och å andra sidan listar synder som får oss att förlora vår frälsning.

Gal.5:¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. ¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.²²Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet,²³trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. ²⁴De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.²⁵Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | tro

Jesus är HÖRNSTENEN som judarna ratade

Förklaras vi rättfärdiga UTAN laggärningar? (Rom. 3:28)

Omöjligt att föra de som avfallit till ny omvändelse? (Hebr. 6:6)

Är gärningslära en villolära? Det beror på…

Demoner och onda andar tror också att Jesus är helig och Guds son

Dem som han har förutbestämt har han också kallat och förklarat rättfärdiga – Rom. 8:29-30

Även ROMARBREVET 9 stödjer människans fria vilja

De kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv Apg.13:48 – Gud väljer INTE vem som ska tro

Förlåta sjuttio gånger sju gånger enligt Bibeln?

Lag och Evangelium. Rättfärdig genom gärningar och inte av tro allena (Jak. 2:24)

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: